Torsdagen den 7 november 1963

Djavulen och hans inflytandepa tonsattare och deras verk

Guiseppe Tartani uppvaktas av Mefisto som spelar upp "sin" Djavulsdrill,

Alltid nagot gott kan mantillrakna Lucifer genom denmusik han ibland inspirerattill. Otaliga ar de komposi-tioner dar han gjort sitt in-flytande gallande, och harskall berattas om ett par avdem.

Att salja sin sjal till Hornperfor att darmed uppna nagon for-del har varit ett omtyckt upp-slag for saval diktare som ton-sattare. Bland de senare finnervi Franz Liszts Mefistovals. Denbygger pa ett drama av denungerska skalden Lenau ochbrannmarktes som omoralisk av1860-talets kritiker.

Musiken skildrar en episodfranFausts vandringar tillsammansmed Mefisto. Han blir av dennelockad till ett lantligt vardshusdar man som bast firar ett brol-lop. Faust blir fbralskad i en avde- dansande flickorna, men ar forblyg att gora nagra narmanden.

Mefisto blir otalig over dennatillbakadragenhet och vill hetsaFaust. Han rycker darfor till sigen av spelmannens fioler. Och nuspelas det upp en dans, en vilddans som forvandlar den hittillssedesamma lantliga dansen till endemonisk vals, en invit till dennastan hedniska dyrkan av kar-leken for karlekens egen skull.Denna installning dominerad(f .6v. Liszt's egen till kvinnan.

Den store musikern gifte siju aldrig, men pastas ha ha:minst tjugofem romantiska for]bindelser. Som bekant gick hankloster, dar karleken ibland annianfaktade honom.

Mafdrom blev Djavulsdrill

Nar den lede ar med i spelel)gar det alltid hetsigt till. Marhar val aldrig hort talas om na-|gon sakta smaktande vals sorinspirerats av underjordenstator? Nej, drillar och konst,grepp, det gor susen i hans for-|forelsekonster.

En drill och ett konstgrepp sorvarldens musiker ar tacksammiEfor, har just larts ut av MefistoJom man far tro vad som berattaslom italienaren Guiseppe Tartinislberomda Djavulsdrill. Den vio-llinsonaten har en sarskild histo-|ria:

Tartini (1692—1770) har i lik-lhet med bl.a. Paganini i sin konststallts i overnaturlig forbindelsemed andevarlden och da med denmest bekanta personligheten dar-'stades. En natt dromde Tartini,som just var sysselsatt med kom.positionen av en violinsonat, medvilken han sjalv var ganska be-laten, att Hin i egen hog per-son besokte honom och ogeneratsatte sig pa sangkanten, tog Tar-tinis fiol och under hanloje spela-de sonaten i en fullandning somvackte Tartinis hanforelse. I syn-nerhet var det en drill pa en

I strang, ackompanjerad av en an-nan, som fortrollade honom, me-dan detta konststycke var for Ihonom okant.

Nar han vaknade fattade hangenast sin fiol, i hopp om attkunna Merge vad han dromt ochhort. Det var da han kompone-rade sin beromda "le trille dudiable", Djavulssonaten. Den fo-

refoll honom dock sa underlag-sen den musik som tjusat honomi somnen att han heist skulle ve-lat krossa sitt instrument.

Hornper spelar upptill dans i Hanebo

Det dar vilda, ystra i Hins spel-satt har han ocksa anvant tillatt — hur underligt det an la-ter — straffa folk som dansadeunder gudstjansttid. Alltsa en"god gaming", om man fattat vi-san ratt. Det galler de gamlaHorgalaten fran Hanebo Hal-singland, en hambopolska bear-betad av Wilh. Wihl. Vi saxar li-tet ur laten ?

"Det gar en sagen i Hanebooch Horga by som man mande

trosa underligt kan det val lataatt den ar svuren fran gravens

rosom dansar dans uti Hanebofast klockorna ringa samman."

Sa berattas det i visan om hurfolk standigt dansade utan attbry sig om kyrkklockornas invittill dem att ga i kyrkan. Menstraffet kom en sondag d£ Horn-per uppenbarade sig och lat fol-ket dansa efter hans pipa. Ochdet blev en dans som satte oroi blodet, en dans som aldrig glom-des och ej ville sluta.

"Ty han som spelade upp till|dans

han hade bockfot och svavel-|svans

sa underligt kan det val lata!IOch nu har folket ej nagon roi Horga by och i Hanebofast klockorna ring'a samman".

Nisi Berggren