djavulen och hans inflytande pa tonsattare och deras verk...djavulen och hans inflytande pa...

1
Torsdagen den 7 november 1963 Djavulen och hans inflytande pa tonsattare och deras verk Guiseppe Tartani uppvaktas av Mefisto som spelar upp "sin" Djavulsdrill, Alltid nagot gott kan man tillrakna Lucifer genom den musik han ibland inspirerat till. Otaliga ar de komposi- tioner dar han gjort sitt in- flytande gallande, och har skall berattas om ett par av dem. Att salja sin sjal till Hornper for att darmed uppna nagon for- del har varit ett omtyckt upp- slag for saval diktare som ton- sattare. Bland de senare finner vi Franz Liszts Mefistovals. Den bygger pa ett drama av den ungerska skalden Lenau och brannmarktes som omoralisk av 1860-talets kritiker. Musiken skildrar en episodfran Fausts vandringar tillsammans med Mefisto. Han blir av denne lockad till ett lantligt vardshus dar man som bast firar ett brol- lop. Faust blir fbralskad i en av de- dansande flickorna, men ar for blyg att gora nagra narmanden. Mefisto blir otalig over denna tillbakadragenhet och vill hetsa Faust. Han rycker darfor till sig en av spelmannens fioler. Och nu spelas det upp en dans, en vild dans som forvandlar den hittills sedesamma lantliga dansen till en demonisk vals, en invit till den nastan hedniska dyrkan av kar- leken for karlekens egen skull. Denna installning dominerad( f .6v. Liszt's egen till kvinnan. Den store musikern gifte si ju aldrig, men pastas ha ha: minst tjugofem romantiska for] bindelser. Som bekant gick han kloster, dar karleken ibland anni anfaktade honom. Mafdrom blev Djavulsdrill Nar den lede ar med i spelel) gar det alltid hetsigt till. Mar har val aldrig hort talas om na-| gon sakta smaktande vals sor inspirerats av underjordens tator? Nej, drillar och konst, grepp, det gor susen i hans for-| forelsekonster. En drill och ett konstgrepp sor varldens musiker ar tacksammiE for, har just larts ut av MefistoJ om man far tro vad som berattasl om italienaren Guiseppe Tartinisl beromda Djavulsdrill. Den vio-l linsonaten har en sarskild histo-| ria: Tartini (1692—1770) har i lik-l het med bl.a. Paganini i sin konst stallts i overnaturlig forbindelse med andevarlden och da med den mest bekanta personligheten dar-' stades. En natt dromde Tartini, som just var sysselsatt med kom. positionen av en violinsonat, med vilken han sjalv var ganska be- laten, att Hin i egen hog per- son besokte honom och ogenerat satte sig pa sangkanten, tog Tar- tinis fiol och under hanloje spela- de sonaten i en fullandning som vackte Tartinis hanforelse. I syn- nerhet var det en drill pa en I strang, ackompanjerad av en an- nan, som fortrollade honom, me- dan detta konststycke var for I honom okant. Nar han vaknade fattade han genast sin fiol, i hopp om att kunna Merge vad han dromt och hort. Det var da han kompone- rade sin beromda "le trille du diable", Djavulssonaten. Den fo- refoll honom dock sa underlag- sen den musik som tjusat honom i somnen att han heist skulle ve- lat krossa sitt instrument. Hornper spelar upp till dans i Hanebo Det dar vilda, ystra i Hins spel- satt har han ocksa anvant till att — hur underligt det an la- ter — straffa folk som dansade under gudstjansttid. Alltsa en "god gaming", om man fattat vi- san ratt. Det galler de gamla Horgalaten fran Hanebo Hal- singland, en hambopolska bear- betad av Wilh. Wihl. Vi saxar li- tet ur laten ? "Det gar en sagen i Hanebo och Horga by som man mande tro sa underligt kan det val lata att den ar svuren fran gravens ro som dansar dans uti Hanebo fast klockorna ringa samman." Sa berattas det i visan om hur folk standigt dansade utan att bry sig om kyrkklockornas invit till dem att ga i kyrkan. Men straffet kom en sondag Horn- per uppenbarade sig och lat fol- ket dansa efter hans pipa. Och det blev en dans som satte oro i blodet, en dans som aldrig glom- des och ej ville sluta. "Ty han som spelade upp till| dans han hade bockfot och svavel-| svans sa underligt kan det val lata!I Och nu har folket ej nagon ro i Horga by och i Hanebo fast klockorna ring'a samman". Nisi Berggren

Upload: others

Post on 13-Feb-2021

1 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

  • Torsdagen den 7 november 1963

    Djavulen och hans inflytandepa tonsattare och deras verk

    Guiseppe Tartani uppvaktas av Mefisto som spelar upp "sin" Djavulsdrill,

    Alltid nagot gott kan mantillrakna Lucifer genom denmusik han ibland inspirerattill. Otaliga ar de komposi-tioner dar han gjort sitt in-flytande gallande, och harskall berattas om ett par avdem.

    Att salja sin sjal till Hornperfor att darmed uppna nagon for-del har varit ett omtyckt upp-slag for saval diktare som ton-sattare. Bland de senare finnervi Franz Liszts Mefistovals. Denbygger pa ett drama av denungerska skalden Lenau ochbrannmarktes som omoralisk av1860-talets kritiker.

    Musiken skildrar en episodfranFausts vandringar tillsammansmed Mefisto. Han blir av dennelockad till ett lantligt vardshusdar man som bast firar ett brol-lop. Faust blir fbralskad i en avde- dansande flickorna, men ar forblyg att gora nagra narmanden.

    Mefisto blir otalig over dennatillbakadragenhet och vill hetsaFaust. Han rycker darfor till sigen av spelmannens fioler. Och nuspelas det upp en dans, en vilddans som forvandlar den hittillssedesamma lantliga dansen till endemonisk vals, en invit till dennastan hedniska dyrkan av kar-leken for karlekens egen skull.Denna installning dominerad(f .6v. Liszt's egen till kvinnan.

    Den store musikern gifte siju aldrig, men pastas ha ha:minst tjugofem romantiska for]bindelser. Som bekant gick hankloster, dar karleken ibland annianfaktade honom.

    Mafdrom blev Djavulsdrill

    Nar den lede ar med i spelel)gar det alltid hetsigt till. Marhar val aldrig hort talas om na-|gon sakta smaktande vals sorinspirerats av underjordenstator? Nej, drillar och konst,grepp, det gor susen i hans for-|forelsekonster.

    En drill och ett konstgrepp sorvarldens musiker ar tacksammiEfor, har just larts ut av MefistoJom man far tro vad som berattaslom italienaren Guiseppe Tartinislberomda Djavulsdrill. Den vio-llinsonaten har en sarskild histo-|ria:

    Tartini (1692—1770) har i lik-lhet med bl.a. Paganini i sin konststallts i overnaturlig forbindelsemed andevarlden och da med denmest bekanta personligheten dar-'stades. En natt dromde Tartini,som just var sysselsatt med kom.positionen av en violinsonat, medvilken han sjalv var ganska be-laten, att Hin i egen hog per-son besokte honom och ogeneratsatte sig pa sangkanten, tog Tar-tinis fiol och under hanloje spela-de sonaten i en fullandning somvackte Tartinis hanforelse. I syn-nerhet var det en drill pa en

    I strang, ackompanjerad av en an-nan, som fortrollade honom, me-dan detta konststycke var for Ihonom okant.

    Nar han vaknade fattade hangenast sin fiol, i hopp om attkunna Merge vad han dromt ochhort. Det var da han kompone-rade sin beromda "le trille dudiable", Djavulssonaten. Den fo-

    refoll honom dock sa underlag-sen den musik som tjusat honomi somnen att han heist skulle ve-lat krossa sitt instrument.

    Hornper spelar upptill dans i Hanebo

    Det dar vilda, ystra i Hins spel-satt har han ocksa anvant tillatt — hur underligt det an la-ter — straffa folk som dansadeunder gudstjansttid. Alltsa en"god gaming", om man fattat vi-san ratt. Det galler de gamlaHorgalaten fran Hanebo Hal-singland, en hambopolska bear-betad av Wilh. Wihl. Vi saxar li-tet ur laten ?

    "Det gar en sagen i Hanebooch Horga by som man mande

    trosa underligt kan det val lataatt den ar svuren fran gravens

    rosom dansar dans uti Hanebofast klockorna ringa samman."

    Sa berattas det i visan om hurfolk standigt dansade utan attbry sig om kyrkklockornas invittill dem att ga i kyrkan. Menstraffet kom en sondag d£ Horn-per uppenbarade sig och lat fol-ket dansa efter hans pipa. Ochdet blev en dans som satte oroi blodet, en dans som aldrig glom-des och ej ville sluta.

    "Ty han som spelade upp till|dans

    han hade bockfot och svavel-|svans

    sa underligt kan det val lata!IOch nu har folket ej nagon roi Horga by och i Hanebofast klockorna ring'a samman".

    Nisi Berggren