Västboloppet under 19 år.

En tävling bygges upp från ”bygdeträff” till internationellt meeting, ett stycke

cykelhistoria.

Namnet Västboloppet och idén till en cykeltävling för föreningarna inom Västbo framlades

vid en sammankomst mellan häradets föreningar i Reftele den 10 april 1932.

Smålandsstenar med sitt centrala läge ansågs lämpligt att göra tävlingen men avböjde, varför

förslagsställaren, Burseryds Idrottsförening, åtog sig att bli arrangör, trots att föreningens

erfarenheter om cykelsporten inskränkte sig till en klubbtävling föregående år.

1932-1934. Första Västboskölden till Värnamo.

De tre första åren kom därför att kännetecknas av föreningens strävan att finna den rätta

formen för tävlingen. Banan ändrades varje år, likaså klassindelningen. Man skilde först på

cyklister, som åkte s.k. racercyklar, och de som trampade vanliga cyklar. Sedan måste de som

tillhörde specialklubbar sammanföras i en klass. Tidtagningen var ej heller den nu brukliga.

Gunnar Fager, Värnamo, segrade i de tre första loppen och Värnamo Cykelklubb i

lagtävlingen och tog sålunda hem det första vandringspriset i lagtävlingen för tremannalag.

Priset var den s.k. Västboskölden, ett vackert mosaikarbete av trä, tillverkat och skänkt av

Joh. Hultqvists Snickerifabrik. Denna firma har sedan haft vänligheten att i fortsättningen

skänka ytterligare tre liknande pris allt efter som de hemförts under de nitton åren.

Bland segrarna i de olika klasserna märktes Börje Johansson, Reftele, Simon Johansson,

Skeppshult, Gert Alvén, Smålandsstenar och Ivan Linderberg, Torup.

Gösta Persson stod som tävlingsledare de tre första åren och han hade stor del i det

banbrytande arbetet och förtjänsten att intresset för tävlingen grundlades.

Deltagarsiffrorna var 75, 55 resp. 58.

1935. Omlagd bana – loppet växer.

Föreningen var nu medlem i Svenska Velocipedförbundet och årets tävlingar fick därför

särskilda klasser för cyklister med B- och C-licenser. Därjämte fanns en s.k.

propagandatävling för icke licensierade cyklister, vilka indelades i fem olika klasser.

En ny bana utstakades ca 78 km lång och passerade Sandvik-Broaryd-Smålandsstenar-

Gislaved och Bosebo. Denna bana användes sedan oförändrad fram till år 1948 och blev

mycket omtyckt av cyklisterna.

För propagandatävlingen utlades två mindre banor på 22 och 38 km

Deltagarantalet i året tävling steg till 129- Segrare blev B-klassaren Oliver Hallberg, Örgryte

Velocipedklubb och Cykelklubben Star. Varberg vann lagtävlingen genom Ernst Andersson,

Eric Andersson och Bror Andersson.

Som tävlingsledare debuterade Clarence André som alltsedan dess skött denna syssla.

1936. Fix-stjärnor tändes……

A-klassen var även införd i årets tävling, men segrare blev en B-klassare, Vald. Hagberg,

Klubben Cyklisten, Malmö. Hugo Olofsson, Burseryd blev nia i C-klassen och Tage Larsson,

Burseryd vann propagandans seniorklass.

Lagtävlingen hemfördes av Cykelklubben Fix, Hälsingborg som deltog med en grupp unga,

inte särskilt rutinerade cyklister, men med mycket god sammanhållning och framåtanda.

Dess ledare, en trevlig yngling med öppen blick hade sina kamraters fulla förtroende och

förmågan att sporra dem. CK Fix fick ledsamt nog inte längre behålla denne, ”sin eldsjäl” – ty han omkom vid en trafikolycka året efter.

Klubben råkade efter förlusten av sin pådrivare in i en downperiod.

1937. Fisken lekte – nytt rekord.

A-klassaren Lennart Johansson – ”Fisken”, Jönköpings CK vann tävlingen på rekordtid

2,08,12 och Einar Carlsson från samma klubb vann C-klassen. Hilding Bergkvist tog B-

klassen.

Börje Johansson, Kållerstad hemförde genom sin tredje seger i propagandatävlingens

seniorklass ett vandringspris.

Juniorklassens segrare hette Folke Nilsson, Dalsjöfors och Sven Olausson, Dalsjöfors blev

femma.

Lagtävlingen hemfördes av Borås Cykelamatörer.

1938. Från tempo- till linjelopp. ”Tvärreds” första start.

Västboloppet hade hittills startats som tempolopp med en minut mellan varje cyklist.

Linjeloppen hade nu kommit på modet och detta år släpptes alla de tio A-klassarna iväg på en

gång. Tävlingen hade totalt 142 deltagare.

Segrare blev B-klassaren Stig Wiqvist, CK Star, Varberg och A-klassen kom hela fem

minuter efter med Waldemar Johansson, ”Tvärred” och Harry Snell samt ”Fisken” Johansson

i nämnd ordning. ”Tvärred” Johansson deltog för första gången i vår tävling. Han blev sedan

Västboloppets trägnaste och mest framgångsrike deltagare. Tre Äldre oldboys från Malmö

deltog och de återkom sedan troget ett par år trots att de så småningom kom upp i 60-

årsåldern. Cykelklubben Wano, Varberg uppträdde för första gången mangrant och vann

lagtävlingen. De har sedan alltid varit starkt representerade vid Västboloppet.

1939. Hjortvall och Stella.

År 1939 startade även de nitton B-klassarna på linje, sju kom i mål i klunga och satte

tidtagarna på eldprov. Lennart Hjortvall, Stella, Dalsjöfors vann loppet och A-klassen,

”Fisken” blev tvåa och ”Tvärred” trea. I B-klassen segrade Otto Rothén från Gislaved och

Västbo. Lagsegern togs av Jönköpings Cykelklubb tätt följd av CK Stella, Dalsjöfors. Båda

klubbarna var väl representerade i alla klasser.

1940. Halvlyckad ”Adam” blev 4:a.

Göteborgs Cykelamatörers uppåtgående stjärna, Arvid Adamsson, ansågs vara att räkna med

bland segeraspiranterna men han lyckades inte helt. Han vann B-klassen och blev fyra i hela

tävlingen. Åke Johansson, Södertälje CA vann slutspurten och A-klassen med en hjulsbredd

före Boråscyklisterna Bror Olsson och John Larsson. Kurt Andersson, Örgryte vann C-

klassen. Burseryds Gustav Sjöberg tog olicensierade seniorklassen. CK Stella, Dalsjöfors

bärgade lagsegern.

1941. ”Tvärreds” rekordlopp. Snell med i leken.

Tionde Västboloppet hade tur med vädret, mulet och vindstilla och det blev också nytt rekord.

Waldemar Johansson ”Tvärred” vann på 2,04,29 och den tiden stod sig till år 1948. Lennart

Hjortvall blev tvåa och Harry Snell trea.

Stella fick sin andra inteckning i Västboskölden genom Lennart Hjortvall, Harry Snell och

Artur Bengtsson. Bland ynglingarna i C-klassens topp var Harry Johansson, Borås, Folke

Nilsson, Stella, Henry Wahlström, Värnamo och Hagard Jonasson, Jönköping.

Trettio hemvärnsmän deltog för första gången i propagandatävlingen.

1942. Kristid . . . men friskt lopp ändå.

Inkallelser och bensinransonering fick årets deltagarantal att sjunka till 78. ”Tvärred” vann

och hemförde för alltid vandringspriset i A-klassen. Otto Rothén, Gislaved blev tvåa och

”Fisken” trea. Stellacyklisterna tog lagsegern. De fick sin tredje inteckning och hemförde

därigenom 2:a Västboskölden. I B-klassen segrade Artur Bengtsson, Stella och i C-klassen

Gösta Fransson samma klubb. Bland de 11 hemvärnsmännen var Arne Johansson från

Burseryds hemvärn snabbast.

1943. G.P. skänker pris – ”Tvärred” tar.

”Tvärred” vann även detta år och fick första inteckningen i Göteborgs Postens nya

vandringspris i A-klassen. Karl Gustavsson, Jönköping belade andra platsen och Artur

Bengtsson, Stella den tredje. Annars var dagen Örgryte Velocipedklubbs som fick första

inteckningen i 3:e Västboskölden, tack vare att Ivar Johansson segrade i B-klassen och Kurt

Andersson i C. Som fyra bland ungdomarna i C-klassen märktes Stig Andersson, Wano,

Varberg senare känd under smeknamnet ”Kocken”.

1944. Gummibrist – ack så trist.

”Mälaren Runt” gick samma dag som Västboloppet och drog storåkarna till sig. Det blev en

B-klassare, Folke Nilsson, Stella som vann ungefär 2 minuter före en klunga på fem man.

Stella vann lagtävlingen.

På grund av gummibristen hade Svenska Cykelförbundet rekommenderat att de som ej hade

racerdäck skulle tävla inom särskilda klasser. Årets tävling hade därför samma indelning som

de första Västboloppen, nämligen racerklass och turistklass.

Ett vandringspris i propagandaklassen (vanns för tredje gången) och hemfördes för alltid av

Örby Cykelklubb. Särskild tävling för cyklister boende inom Västbo, inlagd i

propagandatävlingen var en nyhet för året. Kortaste tiden hade junioren Allan Lindqvist,

Burseryds IF.

1945. Uppsvenska stjärnor komma.

Deltagarsiffran var nu åter på uppåtgående, nämligen 103. Tävlingen blev mycket jämn i både

A- och B-klasserna kom cyklisterna in i klungor. Tre från Stockholmstrakten placerade sig

bland de bästa. Folke Andersson, Fyrishov, Uppsala vann loppet med Gunnar Jonsson,

Hammarby som andre man och i B-klassen blev Arne Gozzi, Uppsala tvåa efter Henry

Frohm, Malmö CK.

IK Ymer, Borås fick inteckning i lagpriset genom B. Lundgren, Nils Johansson och Sven

Olausson.

Även i detta lopp fanns särskild tävling för Västbo och Stig Pohl tillhörande Anderstorps

Boxningsklubb blev bäste Västbocyklist.

För att stimulera debutanterna utdelas varje år ett stort antal priser av enhetlig typ, för året en

bronsstatyett i form av en cyklist.

1946. 142 klär om i Kiviks tält.

Åter tog deltagarsiffran ett steg uppåt till 142. Segrare i årets tävling blev Folke Nilsson,

Ymer, Borås som vann i en spurtuppgörelse med ”Tvärred” och den tippade segraren Folke

Johnsson, Göteborgs CA. I B-klassen blev det också en hård kamp där Hagard Johansson,

Revanche, Jönköping ute på banan bröt sig loss ur tätklungan och gick ensam i mål.

I C-klassen vann Erik Ander, Örby, Kinna. Bland debutanterna märktes på de båda första

platserna Jim Dahn, Borås och Kurt Thudén, Jönköping. Bäste cyklist inom Västbo blev

Gösta Albertsson, Gislaved.

Lagsegern hemfördes av CK Wano, Varberg.

Då utrymmen för omklädning vid starten börjat bli otillräcklig hade i år på försök förhyrts ett

större tält från Kiviks marknad. Detta befanns mycket lämpligt och kom till användning även

under de följande åren. En annan nyhet för året, som fått efterföljd i fortsättningen var att som

första pris i tävlingen uppsattes en turistcykel och att nyttopriser utdelades i de båda högsta

klasserna.

1947. Vägarna spärras – Wano vinner.

På grund av den fortgående ökningen av cyklister och publikens antal hade föreningen hos

Länsstyrelsen utverkat tillstånd att får avstänga landsvägen vid start- och målplatsen. Detta

var möjligt tack vare att trafiken kunde hänvisas till den gamla landsvägen som just här finnes

kvar jämnlöpande med den nya.

Segrare i loppet blev Ingvar Eriksson, Wano i spurtuppgörelse med dansken Thor Michelsen,

Göteborgs CA, Thure Bengtsson, Wano och fjolårssegraren Folke Nilsson, Ymer, Borås

närmast.

Wano hade en god dag och vann även lagtävlingen samt dessutom C-klassen genom Clarence

Carlsson. I B-klassen blev Gösta Fransson, Stella först.

De båda oldboysklasserna hemfördes av Herbert Larsson, Ymer, Borås och Bertil Bensryd,

Alingsås. Bland de 60 debutanterna segrade Rolf Andersson, Ymer, Borås.

1948. Danskar kommer – mera Wano.

Tävlingen var för första gången internationell då fyra danskar deltog.

Från början hade tävlingen huvudsakligen varit en propagandatävling, men med årens lopp

hade antalet licensierade cyklister ökat. Årets deltagarsiffra var rekord, 169 anmälda och

däribland endast 10 i propagandaklassen.

Tävlingsledningen hade siktat på att göra Västboloppet lika populärt som det stora

Solleröloppet i Dalarna och de ökade deltagarsiffrorna var därför uppmuntrande.

Jörgen Carlsson, Wano satte nytt rekord med tiden 2,02,11 och även klubbkamraten Stig

Andersson – ”kocken”, Thor Mickelsen, Göteborgs CA samt Bertil Bensryd, Alingsås gick

under ”Tvärreds” gamla rekord.

Karl Eric Petersson, Borås CA vann B-klassen och Sven Frohm, Malmö CK blev bäste C-

klassare. I debutanternas stora skara blev Gunnar Persson, Stella, Dalsjöfors första man.

Lagtävlingen vann CK Wano, Varberg mycket övertygande. De fick därigenom sin tredje

inteckning och hemförde för alltid 3:e Västboskölden.

1949. Blixt och dunder – ”Tvärreds” heroiska final.

Årets tävling hade ändrats på flera punkter. Tack vare att deltagarantalet börjat svälla ut för

mycket var propagandaklasserna borttagna. För att få tävlingen mera elitbetonad hade

föreningen tillmötesgått cyklisternas önskan om en längre och mera krävande bana. Därför

hade sträckan för A- och B-klassen ökats från 78 till 120 km genom att den drogs ut från

Gislaved till trakten av Norra Hestra.

För C-klassen och yngre oldboys blev banan 70 km med vändpunkt i Gislaved. Debutanterna

och äldre oldboys fick en 28 km triangelbana runt Sandvik och Broaryd.

Västboloppet brukar ha en sagolik tur med vädrets makter. Med tanke härpå föreslog en gång

en av ortens jordbrukare att föreningen skulle ställa till ett Västbolopp följande torsdag, för då

skulle han ta in sitt hö.

Detta år svek dock turen. När de 147 deltagarna och en tusenhövdad publik samlats runt den

vackra startplatsen vid det lilla lantstället Bäckanäs kom en häftig åskskur och på några

ögonblick var alla försvunna in i bilar och bussar, i marknadstält och lantgårdens ladugård

och övriga uthus.

Västboloppet passerar många järnvägskorsningar och är så anpassat att tågen skall hindra så

litet som möjligt och därför tål det inga större förskjutningar. Tävlingsledaren för därför som

en skottspole för att dra fram de först startande A-klassarna ur deras gömslen och då regnet

minskade gick starten. Och se, när de övriga cyklisterna startade, sken solen igen såsom den

brukar göra på ett Västbolopp.

För tredje gången i Västboloppets historia blev det B-klassen som tog hem segern. Gamle

veteranen ”Tvärred”, som nu gjorde sitt tionde Västbolopp hade gått ner i denna klass och

drog för fullt, men förlorade i spurten och blev tvåa. Segrare blev Roland Hellkvist, Mölndals

CK som sålunda hade nöjet att vinna ett Västbolopp första gången han deltog. I tätklungan

kom även Clarence Carlsson, Varberg, Per Landén, Mölndal, Eric Gustavsson, Frigg,

Göteborg och Sten Stadig, Stella, vilka alla hade bättre tid än A-klassen. Vinnare i A-klassen

blev Ingvar Ericsson, Wano, Varberg och i C-klassen Kjell Edentoft, Stella samt bland

debutanterna Martin Sjökvist, Mölndal. Bäste yngre oldboys blev en trogen Västbocyklist,

Rickard Andréasson, Alingsås.

CK Wano, Varberg tog första inteckningen i den nyuppsatta fjärde Västboskölden genom

Ingvar Ericsson, ”Kocken” Andersson och Clarence Carlsson.

1950. Burseryds ”bagare” kom bort – Borås ”Bagare” likaså. Ny Hellkvist-

triumf.

För att få tillräckliga utrymmen för cyklisternas omklädsel hade föreningen ett par års tid hyrt

ett stort tält från Kiviks marknad. 1950 inköpte föreningen ett sådant tält för billigt pris, men

blev lurad på konfekten. Kvällen före loppet kom en kraftig stormby, tältet rämnade mitt itu

och bort blåste fem sköna hundrakronor. Närmaste granne intill startplatsen hade lador och

loge och de blev utmärkta ersättare.

Det är möjligt att den med åren ökade kvaliteten på de priser som utdelas, tillsammans med

den nya banan, har gjort att loppet nu synes ha slagit igenom hos elitcyklisterna och di i sin

tur lockat den rekordpublik som såg tävlingen.

Till årets tävling hade anmälts 45 cyklister i A- och B-klasserna och av A-klassen gick 16 i

mål. Harry Snell som varit borta några år från Västboloppet var nu med, men hade ingen

lyckad dag då han blev sjua. Kumpanen Nisse ”Bagarn” Johansson blev fyra.

Fjolårssegraren Roland Hellkvist, Mölndals CK vann även i år. En fin prestation, tre minuter

före Einar Ahlberg, Wano och trean Karl Eric Petersson, Ymer, Borås.

Tidtagarna blev satta på sitt svåraste prov hittills, när det gällde att bena ur placeringarna av

de nio B-klassarna som kom in i klunga, men hade tillfredsställelsen att får den uppgjorda

rangordningen bekräftad när målkamerans bilder blivit framkallade. Det var även

tillfredsställande att se god sportsmannaanda hos den cyklist, om vars placering meningarna

var delade.

Bland de 31 C-klassarna blev rangordningen i toppen Tore Carlsson, Ymer, Bigge Bengtsson,

Falkenberg och Torsten Pilkvist, Huskvarna.

Femtioen debutanter hade anmälts. Segrare blev Hugo Andersson, Fegen med Holsten

Dahlström som tvåa.

Wano fick sin andra inteckning i 4:e Västboskölden genom Einar Ahlberg, Clarence Carlsson

och Kjell Persson.

De första 19 åren skulle följas av flera

VÄSTBOLOPPSÅR Här följer ett antal bilder och även text. Det är vår förhoppning att komplettera med

ytterligare intressanta noteringar om ”Vårt VÄSTBOLOPP”.

Bland våra egna cyklister kommer många i skuggan av Karl-Ivar ”Burserydarn”

Andersson. Bröderna Scheler, bröderna Bengt och Göran Nilsson, Peter Stigsson, Leif-

Arne Carlsson, bröderna Håkan och Ove Nilsson, syskonen Fällgren, Johan Nordlund,

Lisa Sveningsson, Linda Forss, Gert-Ove Lundberg är några namn som måste

kompletteras med flera!!!!!

Målbild Bokskogen 1967

Burseryds Grand Prix 1964. Målet på Storgatan.

.

Västboloppet har under alla år tagit fram programblad/ programbok med startlistor,

info. om tävlingen och ett stort antal sponsorer har givit Västboloppet sitt stöd.

En av Västboloppets många trotjänare, Arne Lindgren, hade vid sin bortgång sparat

samtliga program som nu finns i föreningens arkiv.

Noterbart: Pris 10 öre!!

Gösta Pettersson segrade i Västboloppet 1963 och 1974. Han vann dessutom Burseryds

Grand Prix premiäråret 1963 samt 1965.

Karl-Ivar ”Burserydar´n” Andersson, Burseryds IF. Gislaveds kommuns förste olympier, Melbourne 1956.

Karl-Ivar Andersson, född i Böjeryd Gryteryd, började sin fantastiska

cykelkarriär först som 21-åring i Burseryds IF. Tanken var nog att Karl-Ivar skulle

blivit löpare. En i cykelkretsar inte helt okänd Thure Pettersson fick honom att ställa

upp i sin första tävling debutantklassen i Växjö 1953. Sitt verkliga genombrott fick han

redan året därpå då han som B-klassare klockades för snabbaste tiden vid

Västboloppsmålet i Bokskogen. Karl-Ivars seger gav ett uppsving för Västboloppet och

cykelsporten i orten. Han flyttades snabbt upp i A-klassen, och vid sitt första SM i

Kramfors 1955 nådde han en 8:e plats. Han spåddes redan nu av svensk cykelexpertis

en lysande framtid i pedalsporten. Efter flera segrar kom landslagsuppdragen på

löpande band. Ett av de första var uttagningen till Spartakiaden i Polen samma år, en

tävling med nästan olympisk status. Våren 1956 fortsatte landslagsuppdragen med bl.a.

Fredsloppet i Polen och Berlin 4-dagars. Då han dessutom vann de tre OS-

uttagningarna blev han nominerad att försvara de svenska färgerna vid OS i Melbourne

samma år. Han ingick i det svenska lagtempolaget med bl.a. Lasse Nordvall och Sverige

hamnade på olympisk poängplats – 5:a ! Vid linjeloppet över 180 km. med drygt 120

startande belade Karl-Ivar officiellt en 16:e plats.

Vidare kan nämnas att ”Burserydarn” deltagit i 4 (fyra!)

Världsmästerskap med 13:e platsen vid VM i Holland som främsta resultat. Av starter i

Nordiska Mästerskapen flera år, minns nog Karl-Ivar 18-milen och de tunga backarna i

Holmenkollenområdet utanför Oslo bäst, 3:a och bronsmedaljen hängde runt halsen.

Vid svenska Mästerskapen fick Karl-Ivar 3 gånger stiga upp på pallen – 3 SM-silver!!!

Mycket mer finns att framhålla hos denne sympatiske idrottsman men avslutningsvis

kan noteras att Karl- Ivar 1957 vann Monarks Blå Band och utsågs det året till Sveriges

främste cyklist.

Karl-Ivars sportsliga meriter kan ingen ta från honom. Lägg därtill att

denne genuine idrottsman blev ett föredöme för många, många ”Burserydare”. Han har

starkt bidragit till att sätta namnen Burseryd, Västboloppet och Västbo på den svenska

idrottskartan.

Rolf Bernroth