ikaros skandinaviska kyrkan athen

2

Vintern 1975-76 anlände pastor Sigfrid von Scheele till Pireus för att starta en ny sjömanskyrka. På grund av oroligheterna i Beirut hade man varit tvungen att stänga där och bestämt att placera den i Pireus, Grek-lands största hamnstad med livlig båttrafik.

Sigfrid tog in på hotell ”Homiridiou” och kontak-tade generalkonsulatet i Pireus. Christina Bjernvall, då kanslist där, kontaktade undertecknad. Så var vi igång alla tre att leta efter en lämplig lokal, så även generalkonsul Sougoutqoglou. Gata upp och gata ner. Någon på kansliet i Uppsala hade sagt, att det märks att vår Fader bevarar Sigfrid när han kör bil.Och det höll vi med om, för han tittade mer på hus än på vägen! Men en duktig bilförare var han och ett mycket angenämt sällskap!

Sigfrid ville bland annat att lokalen skulle ha egen ingång , för ”Tänk om några glada sjömän börjar ringa på alla ringklockor en kväll. Då skulle inte grannarna bli glada!” Till slut hittades ett hus, en vil-la, i Paleo Falirou, cirka trettio minuters bilväg från Pireus´ hamn. Efter beslutet gick vi upp på min mans kontor och det ”berömda” telexet skickades till Upp- sala: ”Skicka husmor och mera pengar!” Detta var före mobiltelefonens och e-mailens tid!

På mycket kort tid skulle Kyrkan vara färdig för invigning vid Påsk. Även om det fanns invändningar från en del i det snabbt sammansatta kyrkorådet: ”Man bjuder inte in fem ambassadörer, biskopar och

Sjömanskyrkan steg iland MONIKA SYKIOTOU

så vidare utan att vara säker på att bli färdig i tid…”Men Sigfrid hade bestämt sig och så skulle det bli.

Oj, en sådan fart; gardiner, stolar, köksredskap…ja allt förutom det som tagits med från Beirut. Kyrkolo-kal och kök på bottenvåningen och bostäder en trap-pa upp. Och invigning blev det och färdigt var det!

Sigfrid hade alltså slutfört sitt bidrag och skulle vi-dare på nytt. Efter en tid var det dags för Börge Ring och hans hustru Peggy att ta över. När de kom var re-dan husmor Marica installerad. Peggy var en duktig pianist och Börge spelade gitarr, något som våra barn var mycket imponerade av att man gjorde i kyrkan.

Börge tyckte att lokalerna låg för långt bort från hamnen. På den tiden var det måmga skandinaviska fartyg som gick här, bland annat Orientlinjen, Wal-lenius och finska Effoa.

Man skulle nästan varje dag åka på båtbesök med tidningar, filmbyten och så vidare, eller ta ut sjöfolket på rundtur eller ett besök på Kyrkan. Detta var an-ledning till att man började leta i Pireus igen och då hittades den förra lokalen vid ”Afrodites Vik”. Och så flyttade man över dit. Det var stora ögon hos lo-kalbefolkningen när Lucia firades och luciatåget kom ner från lägenheterna, som hyrdes ovanför eller vid midsommar då man dansade ”Små grodorna” med flera sånger runt midsommarstången utanför.

Helt säkert kan sägas att Kyrkans personal blev omtyckt av människorna runt omkring. Än idag när någon ser mig så undrar de hur det är med Kyrkan och om de inte kan komma tillbaka. Lokalen har tills

IKAROS nummer 1, 2016

3

Sjömanskyrkan steg iland FORTS...

helt nyligen stått tom, med en kort tids undantag då det var souvlakitaverna. Men för några dagar sedan såg jag att det står ”Play” utanför.

Hur många ”duster” hade vi inte med ägarna! I tim-metal för att få ner hyran. Om mig sa de att jag ”lagt in deras bägge fötter i en sko”. (Ett grekiskt uttryck när någon blir trängd.)

Trots detta var hyran inte billig, men det var sådana priser vid havet då.

Det var en fantastisk känsla för oss att ha Kyrkan här. Att få delta i gudstjänster, sjunga gamla kända psalmer, fira högtider, umgås, läsa tidningar och så vi-dare. Personligen anser jag att Kyrkan berikade mitt liv oerhört mycket. Vi fick också lära känna varandra, vilket var ganska svårt annars med få tillfälligheter och långa avstånd.

Rings lämnade och efterföljdes av Björn Rydberg, också han med gitarr! Efter ett tag var det dags för hans hustru Ulla att komma och även annan personal hade tillkommit. Här har varit många fina assisten-ter och husmödrar, men av rädsla att glömma någon väljer jag bara att säga att alla säkert berikat Kyrkans arbete på sitt sätt.

Något som jag speciellt vill nämna är att när den stora jordbävningen var i Korintiska Viken i början på 80-talet och det skakade rejält från och till ett par månader, var Kyrkan och samvaron där en skön till-

flykt för många. Det arrangerades mycket och perso-nalen gjorde sitt bästa. Präster och annan personal, som kommer till jubiléet, kan själva berätta om sin tid här.

När Rydbergs slutade var det dags för Göran och Carina Sagen. Det blev barnrikt i Kyrkan, då de fick fyra barn och det säkert kändes bra för besökande barn, när de fick små kompisar som var ”fasta” där.

Det var mycket att göra och nu hade också två nya besöksgrupper kommit till: lastbilschaufförerna och ”båtluffarna”. Annars hade det i huvudsak växt fram en församlingskyrka och i viss mån turistkyrka.

Allt var inte lätt. Man fick dras med många prak-tiska problem som kunde vara enorma fast det för en skandinav kunde tyckas enkelt.

När Sagens flyttade tillbaka efter många år, tror det var tretton, kom Lasse Svärd och hans hustru Gu-nilla. En dag skulle Lasse och jag göra en presenta-tion och artighetsvisit hos biskopen i Pireus. När vi kom in på hans kontor, sa han bland det första att han tyckte bättre om oss än om katolikerna! Därmed tyckte han nog att ”isen var bruten”!

Under Göran Sagens tid hade man inköpt präst-bostaden en bit ifrån kyrkolokalen och den var länge i SKUT:s ägo, men står tom sedan flytten till Athen i januari 2010 och är numera såld.

Svärds var kvar ett par år om jag minns rätt. Sedan kom Åke Eriksson och hans dåvarande hustru Kia och därefter Lars Frisk med maka Torgun.

Förutom själva ”kyrkoarbetet” så har basaren varit den stora saken varje år. Arbetet för den enskilda män-niskan måste också betonas. Sjukbesök; då tänker jag bland annat på terrorattentatet på fartyget ”City of Poros” där det var både dödsfall och många skadade skandinaver på sjukhuset i Pireus. Fängelsebesök, att det finns någon som räcker ut en hand när det känns svårt och begravningar där vi kunnat deltaga med våra trösterika psalmer och ord. Ja, listan kan göras lång, men inte bara i svårigheter utan också i glädje och fest och inte minst i vardagen, då ett besök på Kyrkan kunnat ”lyfta” många.

Här ska också nämnas att ledamöterna i kyrkorå-det varit betydelsefulla. Viktigt att personalen får hjälp av människor som är bofasta här och känner till förhållandena.

Sammanfattningsvis kan sägas att Kyrkan i Pireus/Athen varit till stor glädje för oss; ett hem långt hemifrån och kanske allra mest på den tiden, då kon-takten med våra hemländer var mycket svårare rent praktiskt än idag med alla sociala medier.

Fast det som känns bäst är att om man så bara kom-mer någon gång eller läser något blad eller brev, var det just de orden man behövde!

MonikaSykiotou,Pireusmars2016


26 år i utlandstjänst BJÖRN OCH ULLA RYDBERG


Sjömanskyrkans kamrer, Paul Eklund, står framför den stora världskartan som hänger på väggen i ett av rummen på Sjömanskyrkans kontor på Norr Mälar-strand i Stockholm. Han pekar på Pireus, Atens hamn-stad och säger – Det är dit du ska! Han ger mig 1500 kr som ska täcka resekostnaderna och önskar mig ”Lycka till”! Generalsekreterare Åke Sundelin påpe-kar att jag får ett halvår på mig att visa att jag klarar av min uppgift som sjömanspräst i Grekland. Det är januari 1977 och jag har packat min lilla folkvagn, som har sommardäck, med lite kläder, teologisk lit-teratur, min kaftan, gitarr och en stereoanläggning. I lätt snöfall börjar jag min resa ner till Grekland. Efter många äventyr kommer jag så småningom till Ancona i Italien där jag tar färjan över till Patras för vidare färd till Pireus.Efter lång väntan i tullen i Pireus kommer vikarien,

Sigfrid von Scheele och möter mig. Börje och Peggy Ring, det första paret på Sjömanskyrkan, hade läm-nat några månader tidigare. Kyrkan var då belägen i ett hus i Paleo Falirou och var inte så lätt att hitta. Dessutom låg kyrkan långt från hamnen. Assistent var Erik och vår husmor hette Marica. Hon återvän-de till Sverige efter ett par månader och i stället kom Ulla, min blivande fru. Efter ett par månader flyttades kyrkan till lokalen

vid viken Limanaki i Pireus. När jag besökte lokalen för första gången såg jag till min förskräckelse att det fanns en mängd luckor i golvet! Det visade sig att hela husets avloppssystem gick under golvet och att luckorna var till för att rensa avloppet då det blev stopp i systemet. Och stopp blev det vid flera tillfällen vilket resulterade i översvämning. Då var det bara att börja rensa efter det att alla kackerlackor i en svärm spritt sig över kyrkans golv när luckan öppnades.Det mesta fattades av möbler och utrustning för den

dagliga serveringen. Efter en tid kom en container

från Libanon med möbler och en del husgeråd från kyrkan i Beirut, som tidigare lagts ned till följd av oroligheter i landet. Med hjälp av det vi fick från Bei-rut kunde vi bl.a. möblera kapellet. Vidare fick kyr-kan en fin soffgrupp av den svenske generalkonsuln. Soffgruppen kom att benämnas för ”vigselsoffan” då vigselkaffet alltid inmundigades i den soffan. Våra lägenheter bestod under den första tiden av en säng och en pappkartong till matbord. Men vi var unga och entusiastiska och gick med full energi in för ar-betet. Efter drygt ett halvår kom en stor sändning från IKEA i Sverige med det vi beställt till kyrkan och personalbostäderna.Kyrkans verksamhet var i sin linda och många kon-

takter krävdes med olika myndigheter för att bed-riva kyrklig verksamhet bland nordbor i Grekland i allmänhet och i Aten/Pireus i synnerhet. Inte kan man väl ha kyrklig verksamhet i en lokal som var avsedd som restaurang? Det var många kontakter med olika myndigheter och till vår hjälp hade vi personalen på Ambassaden och framförallt kyrkans allt i allo, Mon-ika Sykiotou, som då var sekreterare på det svenska generalkonsulatet i Pireus. Utan Monikas helgjutna insats hade kyrkan haft det betydligt svårare att verka i Grekland. All heder och ett stort tack till Monika!

Våra målgrupper på den tiden var i första hand alla sjömän. Vid vissa tillfällen kunde det vara upp till sju nordiska fartyg i hamnen. Alla fartyg skulle ha besök på förmiddagen och på kvällen hämtades besättnin-gen för besök på kyrkan. Vi delade ut tidningar, bytte boklådor och filmer och ordnade fotbollsturnering och sightseeing. Då jag själv seglat som jungman i handelsflottan un-

der en tid kände jag mig hemma då jag besökte de olika fartygen.

4

De nordiska företagen hade i regel chefer och övri-ga medarbetare från norden. Det innebar att hela familjen följde med till Grekland och för dem hade kyrkan en stor betydelse inte minst i samband med de stora högtiderna. Många nordbor var gifta med greker och för dem var kyrkan också viktig. Jag hade under flera år konfirmander.En annan viktig grupp var alla de långtradarchaufför-

er som regelbundet kom till Pireus. De parkerade sina dragbilar utanför kyrkan och genom åren blev många av dem nära vänner till oss. De tog med sig en del varor som var svåra att hitta i Grekland, till exempel välling till vår son Johan. Som en uppskattning av kyrkans arbete och den nära gemenskap vi hade ge-nom åren tog en chaufför, vid vår kontraktstids slut, med sig den stora lådan med alla våra personliga till-hörigheter helt gratis hem till Sverige. På 70-talet var det populärt att ”tågluffa”. Det blev

många trevliga möten genom åren med ungdomarna som tagit sig hela vägen ner till Grekland. Man viss-te aldrig hur många som låg i sina sovsäckar på ter-rassen utanför kyrkan när arbetspasset började på morgonen. De flesta ville ha en stunds vila och ge-menskap i den nordiska miljön som kyrkan erbjöd, medan andra ville ha hjälp då reskassan var helt tom!För övrigt bestod kyrkans arbete av traditionellt

församlingsarbete, vigslar, fängelsebesök på cen-tralfängelset i Aten, på Egina och ibland även i Naf-plion. Arbetslaget bestod av präst, husmödrar och assistenter. Vi trivdes bra ihop och tycktes ha hur mycket energi som helst. Det blev många och långa arbetsdagar som i regel avslutades med en matbit i den intilliggande tavernan.Många ljusa och kära minnen är förknippade med

sammanlagt fem fina år i Grekland inklusive flera vi-kariat genom åren. Inte kunde Ulla och jag ana att dessa år var de första av 26 som vi haft förmånen att verka inom Svenska kyrkan i utlandet.

UllaochBjörnRydberg

5

Vårbasaren 2016 GUNNAR LIDÉN

Två dagar med huset fullt av besökare, volontärer, kläder, böcker och mat. Vackert väder och många flanörer i Plaka. Det blev en vårbasar som i stort sett var ganska lika de senaste årens basarer. Det har varit många klädinsamlingar till flyktingar den senaste tiden och därför kunde vi ha önskat oss mer små storlekar att sälja. Men mycket kläder blev sålt till låga priser och många besökare gjorde fina fynd bland galgarna.

Ett stort gäng frivilliga medarbetare har jobbat under hela helgen och humöret har varit på topp. Vi har fått bra rutiner på försäljning av mat i köket. Våfflor och smörgåsar har serverats. Varm korv och dricka har också funnits att köpa. Många besökare kommer till Paulusgården för att äta skandinavisk mat och upp-skattar att det smakar lite annorlunda än den vanliga grekiska maten. Lotterierna har sålt slut under båda dagarna och gett ett bra netto i kassan.

Hantverkarna har hållit hög klass på produkterna och försäljningen har varit bra. Smycken, keramik, textilier och tygtryck har varit mycket uppskattade. Vårbasaren håller en bra mix av begagnat, nytt hant-verk och matvaror.

Det ekonomiska resultatet är efter sammanräkning hyfsat bra i år och vi når nästan upp till förra årets inkomster.


Klockan är cirka 22.10 en kväll i Lima, Västerdalar-na. Jag tittar på SVT2:s sportsändning. Det är onsda-gen den 22 oktober 2014. Telefonen ringer – Hallå, är det Göran Sagen ? Ja, säger jag .Och vem är du? Ur en stökig bakgrund kan man urskilja en skrovlig röst, kanske inte helt nykter. En kvinna i i bakgrun-den ropar oavbrutet: Lägg på! Lägg på! Uppringaren svarar inte på min fråga, men fortsätter: Har du varit präst i Grekland?—Ja, säger jag lite dröjande, men det var länge sedan. Jag lämnade den tjänsten 1994. - Göran , vi har en gemensam vän. Kommer du ihåg Peter? Han satt i fängelse och du besökte honom. Du, förstår Peter finns inte bland oss längre , men då vi städade upp efter honom , fann vi en lapp med ditt namn och telefonnummer. Jag har letat upp ditt nya nummer för jag ringer så att säga på Peters upp-drag…För Peter kom ganska ofta under årens lopp tillbaka till den där fängelsetiden , i våra samtal! Han var både förvånad och rörd att Kyrkan brydde sig om honom. Han ville att du skulle veta att han aldrig glömde den omsorgen….Jo, visst mindes jag Peter. Cirka 25 år gammal ham-

nade han under en ganska lång tid i ett litet fängelse på en ö utanför Attikahalvön. Jag besökte honom per färja alltid på lördagar, det passade honom bäst och passade väl in i min arbetsvecka. Vi fick en ome-delbar kontakt. Den s.k personkemin stämde mellan oss…Han gav mig förtroenden. Jag fick mest vara den lyssnande….Han uppskattade husmors bullar, svenska tidningar och en och annan bok från Kyr-kans bibliotek. Och så ville han att jag skulle köpa hans favoritcigaretter, Benson & Hedges…En av de sista gångerna vi möttes sa han: ”Vill Du tända ett ljus för mig i din kyrka när du kommer hem ?”Den högröstade kvinnan har inte gett upp. Hon

fortsätter att i bakgrunden ropa: Lägg på! Lägg på! Det föranleder mig att föreslå min nyfunne vän att ringa upp imorgon igen , så kunde vi kanske fortsätta

samtalet under lugnare förhållanden. Så blev det ald-rig .Han återkom inte….Men hälsningen hade gått fram…..Just då kunde jag inte få fram mer än ett ta-fatt: Tack, för att Du ringde.Dessa rader speglar ett av de många möten med

utsatta medmänniskor som man som präst i Utland-skyrkan/SKUT har fått förmånen att dela. –”Jag var hungrig…törstig …hemlös…naken…...sjuk..Jag satt i fängelse och ni besökte mig” Så hade Han en gång sagt och efter det mottot fick vi stå till tjänst därute. Liksom här hemma….

Något jag aldrig kunnat ana... GÖRAN SAGEN. Kyrkoherde och ambassadpräst 1981-1994

Göran Sagen med en ortodox kollega i Pireus

I början av 90-talet gjorde Kyrkans personal i Grek-land över 300 fängelsebesök per år! Under mina 13 år som kyrkoherde i Aten/Piraeus har jag efteråt kunnat summera: Endast sex månader av denna tid satt ingen nordbo i fängelse! Oftast både kvinnor och män på det stora överbefolkade Korydallosfängelset i Piraeus utkant. Svenska Kyrkan arbetade på Nordisk bas, vilket tog sig uttryck i ett mycket förtroendefullt samarbete med samtliga nordiska ambassaders kon-sulära avdelningar.Ett telefonsamtal en sen höstkväll fick påminna

om ett möte, en medmänsklig gest av omtanke och kärlek. Ofta tänker vi nog inte på vilken oändlig be-tydelse en sådan för oss naturlig handling kan ha , riktad mot en människa i nöd . Både för stunden och för livets fortsättning…..Peter glömde aldrig Kyr-kans omsorg…..Nu en kväll i oktober fick jag själv en påminnelse om detta faktum. Jag kände både sorg och glädje. Det var svårt att somna den kvällen…..Till mig kom en hälsning om något jag aldrig kun-

nat ana. Mellan fängelsebesöket och telefonsamtalet hade det förflutit 29 år….

Carina Sagen

6


7

Kyrkan flyttar in till centrum LARS och TORGUN FRISKVåren 2007 blev det klart att vi fått en ny tjänst

vid Skandinaviska kyrkan i Pireus. Efter ett trevligt första besök på kyrkan där i maj 2007, såg vi mycket fram emot att få börja våra tjänster där. Vi hade ett par månader kvar på vårt kontrakt på Skandinaviska kyrkan i Liverpool, innan det var dags att flytta till Pireus 1 september. Men starten blev lite försenad. Lars fick två rejäla hjärtinfarkter i slutet av juli och behövde konvalescens och rehabilitering. Kyrkan i Pireus fick hjälp av goda vikarierande krafter och till sist, lagom till jul blev det ändå dags för oss att få komma. Husmor Lotta tog varmt emot oss på flyg-platsen och äntligen var vi där.

Till en början arbetade Lars halvtid och stöttades av prästerna Göran Nilsson och därefter av Johan Wierup. Men sen kände han att det han bäst behövde var praktisk hjälp och Johnny Eriksson, en gång vår assistent i Kapstaden, kom och bar och röjde och snickrade och tog hand om en massa tyngre upp-gifter. Vi känner stor tacksamhet över all hjälp och all förståelse vi fick i början och det var skönt när livet gick åter till det normala och Lars kunde ta i för fullt. Vi tänker på gudstjänsterna, på kören, på barngrup-

pen och på alla besökare. Vi tänker på samarbetet med Lotta, på vårt härliga kyrkoråd och på det goda samarbetet med de andra skandinaviska kyrkorna, samt på stödet från alla ambassader. Vi tänker på allt detta med stor glädje. Redan när vi fick tjänsterna talade man på SKUT

om att kyrkan kanske borde flytta in till centrala Aten eftersom sjöfarten och lastbilarna, som en gång varit viktiga i Pireus, nu var ett minne blott. Besökssiffror-na var heller inte så höga som man kunde önska. Nu var det dags att hitta ett bra läge för alla fastboende och att även kunna möta turister.

Vi älskade läget i Afrodites vik, vi bodde underbart i prästlägenheten och vi trivdes med arbetet på kyr-kan, men vi såg behovet av en flytt. Tack vare Lalli och Fotis Costoulas generositet blev det så smånin-gom möjligt. Församlingen i Aten/Pireus och Svenska kyrkan i Utlandet har oerhört mycket att tacka dem för, både möjligheten att få hyra delar av deras hus i Plaka, för ombyggnationen så att lokalerna skulle fungera bra och för allt fortsatt stöd. Tack Lalli och Fotis! Samtidigt minns vi också med stor glädje allt arbete och alla frivilliga insatser från vänner i försam-lingen för att det skulle bli en lyckad flytt. Det var ett stort arbete att genomföra flytten, stö-

det från Sverige var inte så stort och vi var slitna. Vi kände att det skulle komma kyrkan till gagn och glädje att ett nytt inspirerande prästpar skapade den nya verksamheten i Aten. Och så blev det. Men vi är så glada att vi fick vara med både i Pireus och i arbetet för vår kyrka i Aten. Vi önskar församlingen allt gott för framtiden och ni ska veta att kyrkan och ni alla har en stor plats i våra hjärtan.



8

Kyrkan i kriser och utmaningar Grekland 2010 – 2016 KICKI LIDÉN

Vi landade fredagen den 20 augusti 2010 på Athens flygplats och fick ett strålande mottagande i trettio-femgradig värme av husmor Birgitta Schönberg. Hon körde oss direkt till sitt café Aerostato och bjöd oss på smårätter, mezedakia, och friskt vin. De närmast följande dagarna mötte vi många fler varma välkom-nanden av alla vi mötte. Det kändes bra och hemma väldigt snabbt.

När vi började våra tjänster i Athen, förändrades verksamheten till att omfatta hela Grekland. Rhodos hade under 35 år haft egen präst i Rhodos försam-ling. Nu förväntades vi resa dit. Vårt arbetsområde sträckte sig nu från Thessaloniki i norr till Rhodos i öster och Kreta i söder. De har blivit många goda möten genom åren.

November och december den första hösten var fyll-da av strejker och demonstrationer som inte sällan stoppades med tårgas av polisen.Vi såg från balkong-en hur folk tvingades bort från Syntagma och Ama-lias, in i de små gränderna i Plaka, Gamla Stan, där vi bor. Vi såg hur kvarterets soptunnor släpades ut på Amalias och sattes i brand. Vi lärde oss att röken från soporna var för att neutralisera tårgasen.

Strejkerna ställde till med stora problem i Athen. Många fick svårt att ta sig in till våra verksamheter på kyrkan, då kanske varken buss, spårvagn eller me-tron fungerade. Detta var onekligen en ny verklighet för oss, som kom från den lugna värmländska sko-gen! Men så illa som de nordeuropeiska tidningarna ville göra det till, upplevde vi det inte riktigt. Dock är detta en verklighet som har upprepats många gånger under våra år här.

Det mesta har varit positivt trots oro på gator och torg. Den duktiga körgruppen som träffas på måndagskvällarna är till stor glädje. Kören har med-verkat vid gudstjänster samt vid nationaldagsfirande

på svenska residenset och gett konserter tillsammans med besökande svenska körer.

Under våren 2011 startade vi en musikalisk verks-tad för barn och ungdom och en målarkurs, för både små och stora. Ur dessa barngrupper kommer också deltagare i luciatåg på kyrkan, på olika företag som IKEA, Ericson, Swedish Club i Piraeus och andra ställen.

Den skapande verksamheten fortsatte sedan i nya Kreativa Verkstäder med olika estetiska aktiviteter för barn och ungdomar. Gruppen träffades på lördagar i samband med svenska skolan och leddes av textil-konstnär Inger Carlsson och undertecknad.

Jag startade upp en grupp med frigörande dans. Detta blev så småningom två grupper med 8 personer i varje, för att slutligen gå samman i en grupp hösten 2014, då vi var 10 dansare kvar.

Låneböcker var efterfrågat och vi började bygga upp ett pocketbibliotek i kaféet och gav också möjlighet till att hyra dvd-filmer.

Vi har tillsammans med husmor öppnat stickkafé, haft bibel- och samtalskvällar. Vi började också visa film en gång i månaden med efterföljande samtal och husmors smörgåstårta.

Då mässan på söndagskvällarna i Sankt Pauls ang-likanska kyrka inte blev så välbesökt, prövade vi att ha


9

samtalsandakt på Paulusgården tre av fyra söndagar med efterföljande fika. Från och med hösten 2015 har vi firat veckomässa i St Paul´s på onsdagskvällar tre veckor av fyra och den fjärde firar vi mässa på söndagskvällen i St Pauls anglikanska kyrka.

Vi har haft familjegudstjänster då och då, där barn-gruppen deltar med sång, ibland tillsammans med vuxenkören. I februari när det är karneval har vi haft maskeradsfest med barn och föräldrar på Paulus-gården.

Gunnar och jag tog från början lektioner i grekiska ett par gånger i veckan. Roligt men svårt! Vi vistas ju i en skandinavisktalande miljö med finskt inslag hela dagarna, så vi hör inte mycket grekiska. Det vi lärde oss på våra grekisk-lektioner bleknar bort när vi inte använder det i vardagen. Visst kan vi gå ut och handla i affärerna och på tavernorna, men att konversera på grekiska är svårt. De små bindeorden och ändelserna fattas ofta, och då är det alldeles för enkelt att gå över till engelska.

Vi skaffade oss cyklar redan första hösten och bör-jade ta oss fram på två hjul i staden på lediga stunder. Kör bil gör vi också med glädje i denna stad!

Jag har blivit medlem i SWEA- Swedish Women’s Educational Association, och deltar en del i deras ak-tiviteter och bidrar med musikalisk kompetens när

så behövs, som till exempel på 60-talskväll och vid Taubefestival. Gunnar har också medverkat i SWEA-sammanhang och berättat om sociala medier på nätet, bland annat bloggande.

På Kreta firar vi gudstjänster och möts till program-kvällar i både Rethymnon och i Heraklion. Många vigslar av svenska par har det blivit på både Rho-dos, Kreta och i Athen. Mellan 55-70 stycken per år. På Rhodos finns sedan fyrtio år en gudstjänstfirande grupp som gärna vill ha kvällsmässa när vi är där.

Med åren har vi lärt känna många människor här i Grekland. De har lärt oss och vad vi går för. Detta leder till mer av enskilda samtal och hembesök. Dop och begravningar förekommer några gånger per år inom de bofasta grupperna.

Vi har upplevt så mycket goda möten och samtal genom dessa sex år här, både på fastlandet och öarna. En och annan avstickare blir det ibland. Västerut till Zakynthos, söderut på Peleponessos och norrut till Naousa och Kavalla, där det också bor skandinaver.

Vi har mött värme och gästfrihet med stor Filótimo, genom dessa år vi varit här, och det kommer vi att bära med oss i hjärtat. En bit av oss själva lämnar vi här i Grekland och det är vi mycket glada och tacksamma över! Vi kommer tillbaka och hälsar på, var så säkra.

Kyrkan i hela Grekland GUNNAR LIDÉN Rhodos

ThessalonikiKreta

När svenska skolföreningen på östra Kreta arrang-erade luciafirande i december, sjöng eleverna sven-ska julsånger med starka och klara röster. Skandi-naviska kyrkans musiker, Kicki, ackompanjerade och kyrkoherden pratade om behovet av ljus i tider av oro. Kring borden samlades föräldrar och vänner. Vi stärkte banden till varandra och nya band knöts. Skandinaviska kyrkan finns där skandinaver finns. Basen är i Athen och resorna går på fastlandet och till öarna. När Skandinaviska kyrkan startade i Grekland för 40 år sedan, fick Rhodos egen sommarpräst under turistsäsongen. När kyrkan gjorde en nystart för sex år sedan togs rhodostjänsten bort. Präst och musiker började resa från Athen till öarna. Vid jul och påsk hålls det gudstjänster på olika platser. Under som-martiden flyttar kyrkan ut till Kreta och Rhodos. I Athen håller kyrkan öppet måndag till torsdag, samt lördagar och söndagar i samband med guds-tjänst. Verksamheten innehåller körsång, barnmusik, frigörande dans, filmkvällar, samtalskvällar och stick-café. På onsdagskvällar firas Paulusmässa i St Paul´s church. Kyrkans café är en träffpunkt för både Skan-dinaviska kyrkans aktiviteter samt svensk-grekiska klubben och SWEA. Under lördagarna fylls kyrkan av elever och lärare när svenska och finska skolan har undervisning. Medan ungdomarna har lektioner, träffas föräldrar i cafeterian.

Kreta har skandinaviska grupper i området kring Chania, Rethymnon och Heraklion. Skolförenin-garna är det viktigaste nätverket, där både barn och föräldrar träffas. Mötesplatserna varierar från tavernakvällar till gudstjänster i någon kyrkolokal. Många skandinaver flyger till Kreta om sommaren. En del för att gifta sig och andra för att tillbringa några varma veckor på ön. Vi möter omkring 30 brudpar varje sommar på Kreta. Det blir många goda samtal om relationer och kärlek. De som en gång va-rit på Kreta, längtar alltid tillbaka dit.

Rhodos har en stark position för skandinaviska kyr-kan, som har en egen kyrkolokal mitt i Rhodos stad. Där är det veckomässa varje torsdagskväll när präst och kantor finns på ön. Svenska caféet Kringlan är mötesplatsen för skandinaverna och där brukar gruppen mötas i samband med gudstjänsterna. På Rhodos hålls omkring 25 vigslar varje sommar. Mitt uppe på berget Monte Smith finns ett litet orto-doxt kapell, Agios Nicolaos, där vi får vara utanför själva kapellet. En fin och avskild plats för vigsel-ceremonier. På Rhodos finns flera nätverk; kyrkans grupp, skolföreningen och svensk-grekiska klubbena, alla med mycket engagerade medlemmar.

Thessaloniki är mötesplatsen för skandinaver från Ka-valla i norr till Naousa i väster. Även där är skolförenin-gen ett viktig nätverk och den viktigaste mötestiden är lördagar när man har rest in till svenska skolan. Arbetet som präst och musiker i hela Grekland har medfört många goda möten och berikande upplevel-ser av ett land som har fantastisk natur och färgstar-ka människor. Idag är det lätt att hålla kontakten via sociala medier och målsättningen är att vi är en stor gemenskap där kyrkan finns i hela Grekland.

10


Den goda arbetsgemenskapen BIRGITTA SCHÖNBERG

Att jobba på kyrkan som husmor, betyder att jobba tillsammans med många olika människor; personal, volontärer och tillfälliga besökare.Förutom att möta människor under våra öppettider och baka och koka kaffe, så går mycket av arbets-tiden åt till basarförberedelser. Redan efter jul börjar vi med en utvärdering och letar efter nya produkter att beställa till nästa basar. Vi kör också igång med egen tillverkning i vår Tomteverkstad där bland an-nat Siv Margakis är en stor inspiratör och producent. Vi stickar, virkar och pysslar för fullt under våren och i början på hösten.Volontärerna är viktiga i vårt arbete. Både innan, under och efter basarena och i andra sammanhang i kyrkans arbete. Det är trevligt och kul att jobba ihop. Under arbetets gång blir det både många skratt och allvarligare samtal.Ibland kommer det konfirmandgrupper eller andra församlingsgrupper från de nordiska länderna. De kan hyra in sig i våra lokaler för olika utbildningar och konferenser. Många beställer också lunch här hos oss och då bjuder vi på grekiska smaker. Men när vi har samtals- och filmkvällar, jul- och påskbufféer med mera, då blir det smaker ”hemifrån” som till exempel smörgåstårta, räkmackor, sillinläggningar och skinka.Det kommer andra vänner och hälsar på. Från Sverige kommer Jonas då och då. Han hör av sig in-nan och frågar till exempel om han ska ta med lite falukorv och fixa till en Korv Stroganoff. Javisst – det är vi ju glada för! Och så blir det en trevlig lunch för de som råkar finnas här på kyrkan just då. Nästa

gång kommer Jonas i juni och då står tunnbrödsrulle på menyn.Så har vi vår allt-i-allo Gert från Köpenhamn som alltid ställer upp. Vare sig det ska bäras eller monter-as ihop hyllor, forslas psalmböcker till veckomässan i Sankt Paul´s-kyrkan eller tömmas sopor i samband med basarerna, så jobbar han på med glatt humör.Vår lokalvårdare Kirsi gör också alla slags arbeten, alltifrån städning, bakning och viss matlagning till att vara en kreativ och viktig person i Tomteverkstaden.Under åren jag har jobbat på kyrkan, jag började i januari 2010, så har vi haft olika grupper vi stöttat med hjälp av kollekter, insamlingar av kläder och matvaror, inkomster från basarlotterier med mera. Det har varit SOS barnbyar, anglikanska Sankt Pauls-kyrkan och deras välgörenhetsprojekt, Världens Lä-kare, Barnens Ark och inte minst Apostoli som är ortodoxa kyrkans diakonicentrum och som gör ett stort arbete för alla flyktingar här i Grekland. Det känns bra att kunna bidra med pengar till dessa organisationer som gör ett stort och viktigt arbete för människor i nöd. Besökande från olika församlingar i Sverige har också haft med sig filtar, sanitetsproduk-ter till flyktingarna eller skickat sina kollekter till oss för att ge vidare.Vi här på Paulusgården har också gett matkassar till personer och familjer i vår försam-ling som har haft behov.Som ni förstår så är mitt arbete mycket varierat och stimulerande! Många möten blir det, av både trevlig och ibland mer påfrestande natur, då vi under senaste året möter mer av människors oro inför framtiden, på grund av krisen, än vi gjort tidigare.Jag är glad över att få vara med och skapa en mötes-plats, där människor kan komma och trivas och sam-tala en stund.

11


Kultursallad Anette Nordgren, kyrkorådsordförande

Man kanske kunde kalla det pytt-i-panna också, men sallad låter lite bättre, lite friskare, lite moder-nare. Pytt-i-panna är ju sådant där som blivit över.

I en sallad kan man lägga i vad man vill, blanda, krydda och oftast blir det bra. I vår sallad har vi fyra ingridienser, Sverige, Norge, Danmark och Finland. Tar vi med Grekland, blir det fem. Det blir en bra sallad. Sallad, salat, salaatti, σαλάτα

Kultursalat. Så hette en programpunkt på Skandi-naviska Kyrkan en kväll i början på 90-talet. Vi hade svensk, norsk, dansk och finsk dikt, sång och musik, Jag minns så väl att den finske ambassadören läste sina egenhändigt komponerade dikter, tror de hand-lade om att bada bastu, sauna sa han ialla fall. Vi förstod inte allt, vi hängde inte alltid med, men alla fick sitt, alla fick höra just sitt språk och känna något från just sitt land. Och eftersom allt blandades så noga, kände vi alla att vi hörde ihop och att vi har så mycket gemensamt. Senare på kvällen serverades det ........javisst....sallad! Nästa gång vi hade just en sådan kväll, hade vi också med det grekiska, det kän-des rätt.

Det är detta som är så speciellt med vår kyrka i Grekland. Ingen annan kyrka i världen är så Skandi-navisk, så nordisk, som vår. På många platser arbetar svenska och norska kyrkan tillsammans, delar lokaler

och har aktiviteter tillsammans, men ingenstans finns det som vi har. Alla fyra länder tillsammans. I vårt kyrkoråd har vi t ex alltid haft representanter från alla de nordiska länderna och det är unikt.

Det nordiska samarbetet har kanske inte alltid varit friktionsfritt, en del kan känna att det blir för mycket av det ena eller det andra, men under åren brukar det ju jämna ut sig. Svenska kyrkan är huvudman, så oftast är vi fler svenskar än andra, men även norr-männen och danskarna har under åren varit aktiva och vi har haft både danska husmödrar och norska assistenter. Dessutom får vi besök av dansk präst och norsk präst några gånger om året. På grund av språket har Finland ofta egna aktiviteter, men de finns hos oss och vi har alltid haft finska socialkuratorer, betalda av Finska Sjömanskyrkan, som arbetat hos oss i våra lokaler. De finns naturligtvis till för finska församlingsbor, men det betyder inte att de inte även är till för alla. Tyvärr är det svårt med körarbete på alla de nordiska språken, där hamnar tyärr Finand utanför, vi sjunger sällan på finska utan mest på sven-ska, men vi har haft många finlandssvenskar i vår kör under åren. Det nordiska samarbetet är viktigt för oss och det märks inte minst på våra basarer. Vad vore basaren utan de finska pirogerna? Den norska geto-sten? Den danska pölsen? Den svenska glöggen? En härlig blandning, ett gott samarbete.

Så är det med vår kyrka i Grekland. Och det är unikt och värt att värna om.

Nordiskgemenskapunderjulbasareninovember201512


Merimieskirkko KreikassaMARI HILONEN

13

Suomen Merimieskirkko on toiminut Kreikassa ja Pirauksessa sekä myöhemmin Ateenassa jo lähes kol-mekymmentä vuotta. Koko ajan yhteistyö Ruotsin ulkomaankirkon kanssa on ollut erittäin läheistä. Olemme jakaneet toimitilat Skandinaavisella kirkol-la, palvelleet kaikkia pohjoismaalaisia merimiehiä, kuorma-autokuljettajia, matkailijoita sekä Ateenassa asuvia pohjoismaalaisia.

Yhteiset juhlat kuin myös joulumyyjäiset ovat tärkeä osa pohjoismaalaista yhteistyötä ja erittäin hyvä es-imerkki siitä, miten hyvin kirkon vapaaehtoisista ja työntekijöistä koostuva tiimi pystyy työskentelemään kaikkien hyväksi ja joskus jopa ilman yhteistä kieltä.

Samalla on meille kaikille tärkeää olla osana tätä pohjoismaalaista tiimiä.

Koska me ihmiset olemme erilaisia, meillä on eri äidinkieli, erilaiset tavat ja tottumukset, erilaiset työtavat, sekä työskentelemme myös vieraassa maas-sa, ei yhteistyö välttämättä aina ole niin helppoa kuin luulisi yhteistyökumppanin kanssa eikä myöskään asemamaan viranomaisten kanssa.

Eikä työtehtävätkään aina ole helppoja, kun avustamme vaikeuksissa olevaa henkilöä tai vaka-vasti sairasta matkailijaa.

Elämä ei yleensäkään ole helppoa. Tämän olemme todistaneet viimeisen kuuden vuoden aikana täällä talouskriisin koittelemassa Kreikassa useampaan kertaan, kun kreikkalaiset ja Kreikan suomalaiset tai ruotsalaiset kamppailevat toimeentulonsa kanssa. Sa-maan kamppailuun ottaa osaa myös Skandinaavin-en kirkko. Neljäkymmentä vuotta Ateenan alueella toiminut Skandinaavinen kirkko on tärkeä osa poh-joismaalaista kulttuuria Ateenassa, ja toivomme että edessä on myös toiset neljäkymmentä vuotta.

Suomalaiset ovat tunnettuja sisusta, tämän johdosta haluan toivottaa myös Skandinaaviselle kirkolle

Sisua ja siunausta!

Finska Sjömanskyrkan har varit i Grekland i nästan trettio år. Först i Pireus och de sista sex åren i Athen. Vi har haft samarbete med Svenska utlandskyrkan och den Skandinaviska kyrkan i Athen under hela den tiden. Vi har delat lokaler, hjälpt skandinaviska sjömän och lastbilsförare, turister och förstås alla nordbor som bor i Athenområdet samt hela Grek-land.

Vi jobbar tillsammans på många olika sätt. Gemensamma fester och utflykter samt jul- och vår-bazarer är viktiga delar av det nordiska samarbetet och bra exempel på hur alla volontärer och kyrkans personal jobbar tillsammans som ett team och inte alltid med ett gemensamt språk. Det är viktigt för oss alla att vara delar av denna nordiska grupp.

Eftersom vi människor är olika; vi har olika mo-dersmål, olika seder och vanor och sätt att arbeta, och vi arbetar i ett främmande land, så är samarbetet inte alltid så lätt som man skulle kunna tro med dina partners eller med de lokala myndigheterna. Våra uppgifter, när vi hjälper människor i svårigheter eller allvarligt sjuka resenärer, har också sina utmaningar.

Livet är vanligtvis inte lätt. Det har vi sett under de senaste sex åren här i Grekland med den ekonomiska krisen. Greker, finländare och svenskar kämpar med sin ekonomi här. Samtidigt kämpar också den Skan-dinaviska Kyrkan.

Fyrtio år har Skandinaviska Kyrkan varit en viktig del av nordisk kultur i Athen, och vi hoppas att kyr-kan ska få finnas kvar ytterligare många år.

Finländarna är kända för sin SISU, därför skulle jag vilja önska den Skandinaviska Kyrkan:

SISUA och Välsignelse!

Mari Hilonen – Sosiaalikuraattori /Socialkurator Ateenan Merimieskirkko / Finska Sjömanskyrka i Athen.


14

BildcollageIKAROS nummer 1, 2016

Vigsel på Sjömanskyrkan

Julbasar i Afrodites vik

Båtbesök i Pireus

15


Försäljning och lotterier

Invigning med biskopen

Sjömanskyrkan öppnar i Pireus

16

Kyrkstämman söndag 24 april var välbesökt och in-nehöll information om församlingens ekonomi och verksamhet. Under 2015 har bl.a. barnsångsverksam-heten växt och onsdagsmässorna i St Paul´s Church slagit väl ut. Verksamhetsberättelsen och ekonomi-rapporten handlade om nya förhållanden under 2015 som inneburit högre kostnader och minskade intäkter. Flera familjer flyttade till Skandinavien. Nya och högre skatter på livsmedel, el, gas och vatten har påverkat resultatet. Köpkraften vid basarer har gett lägre inkomster. Församlingen påverkas i likhet med alla övriga föreningar, organisationer och hushåll i Grekland.

Flera av de utgifter som belastar 2015 kom-mer att ersättas från Svenska kyrkan, Uppsala. Sparsamhet under 2016 ger positiva utsikter och kyr-korådet beviljades ansvarsfrihet för verksamhetsåret 2015. På det nya verksamhetsåret behöver vi se över basarplanering, kollekter och medlemsintäkter. Kväl-len avslutades uppe på takterrassen där Kirsi och Bir-gitta skötte grillen och serverade sallad och tzatziki.

Skandinaviska kyrkan Adress: Daidalou 18, Plaka. 105 58 Athen Tel. (+30) 210 451 6564 www.svenskakyrkan.se/grekland

Kyrkoherde Gunnar Lidén, mobil 6946 072 428Assistent/kantor Kicki Lidén, mobil 6951 941 150Husmor Birgitta Schönberg, tel. 210 451 6564Finsk socialkurator Mari Hilonen, mob 6977 715 228Kassör Eva Lancing, tel. 210 451 6564Vaktmästare Kirsi Rokosa, tel. 210 451 6564Finsk präst (+30) 2241029304Dansk präst, Klaus Frisman, mail: [email protected] expedition och café, tel. (+30) 210 451 6564Mail: [email protected]

www.facebook.com/svenskakyrkanaten

Medlemsavgift 2016 Skandinaviska Kyrkan AthenAvgift för enskild och familj: 25 € Insättes på Alpha bank. IBAN: GR66 0140 2560 2560 0200 2002 503. BIC: CRBAGRAAXXX. Scandinavian Church. OBS! Notera ditt namn när du betalar medlemsavgiften. Det går också att betala medlems-avgiften direkt på kyrkan. Gåva eller medlemsavgift går också att sätta in på kyrkans Swedbank-konto 8381-6923163247-3 “Tros-samfundet Svenska Kyrkan Uppsala”. OBS! Ange “gåva till kyrkan” eller ditt namn som medlem.

Kyrkstämman i april GUNNAR LIDÉN

Jubileumsprogrammet 13-15 maj GUNNAR LIDÉN

Skandinaviska kyrkan i Grekland firar jubileum hel-gen 13-15 maj. Många gäster kommer till Athen från Norden. Det kommer att bli många trevliga återseen-den denna försommarhelg.

På fredag kväll blir det två orgelkonserter av Erland Hildén från Örgryte församling i Göteborg. Han kommer att rigga en storbild där vi kan få se hur han arbetar på orgelpallen. Den första konserten kl 19 är för jubileumsgäster och har fri entré. Den andra kon-serten kl 21 är offentlig med free donationentré på 10 euro. Samma program båda gångerna.

Lördagen börjar med mingel på Paulusgården kl 14-17 där vi får träffa gamla och nya medarbetare i kyr-kan. Utlandskyrkans biskop Sven-Bernhard Fast är med och vår regionchef Stefan Bergmark. Vi får höra glimtar från Sjömanskyrkans begynnelse på det glada 70-talet fram till idag. Husmor har gjort i ordning plockmat och dryck som vi bjuder på. En fotoutställ-ning finns med bilder från förr.

Högtidsgudstjänsten kl 18 i St Paul´s Church kom-mer att bli en härlig blandning av minnen och fram-tid. Iriskören med förstärkning och Svenska skolans elever kommer att sjunga. Biskopen predikar. Vi firar nattvard.

På lördagkvällen går vi över till Psarras taverna och samlas vid borden till en jubileumsmiddag.

Söndagen inleds med bussutflykt till Akrokorint och lunch i gamla Korint. Avresa från Athen kl 09 och planerad hemkomst på eftermiddagen kl 16.30. Det finns platser kvar. Anmälan om deltagande [email protected]. Middag på Kalivas Taverna i


ikaros skandinaviska kyrkan athen

Documents