klövvård och klövhälsa hos mjölkkor - jordbruksverket...Även om nästan alla svenska...

Klövvårdochklövhälsahos mjölkkor

Jordbruksinformation 4 – 2002

klovvord_klovvord.qxd 2017-10-12 08:37 Sida 1

Klövhälsoläget bland svenska mjölkkor ärvid en internationell jämförelse relativtgott. Även om nästan alla svenska mjölk-kor har någon form av klövskada, är deflesta skador lindriga. I enskilda besätt-ningar är dock klövhälsan ett stort djurhäl-somässigt problem och innebär där ettlidande för djuren såväl som stora ekono-miska förluster för lantbrukarna. I svenskdjurskyddslagsstiftning anges att ”ett sjukteller skadat djur snarast skall ges nödvän-dig vård om inte sjukdomen eller skadan ärså svår att djuret omedelbart måste av-livas”. Till skillnad från andra vanliga häl-sostörningar hos mjölkkor behandlas klöv-sjuka djur ofta först efter en lång tids sjuk-dom när sekundära skador i form av ligg-sår, juverproblem och andra åkommorredan har tillstött. Anledningen till dennafördröjning är sannolikt en kombination avbristande kunskap hos lantbrukare ochveterinärer i att diagnostisera klövskadoroch en brist på den kompetens och den tek-niska utrustning som behövs för att en kor-rekt och effektiv behandling skall kunnagenomföras.

Denna skrift riktar sig till såväl lantbruka-re och klövvårdare som rådgivare inomlantbruket. Häri presenteras en övergripan-de sammanställning av kunskapslägetbeträffande klövhälsan hos svenska mjölk-kor. Materialet kommer från studier somgenomförts vid Institutionen för husdjur-ens miljö och hälsa, SLU Skara (främstfrån projektet Kofot 2000), författarnasegna erfarenheter från praktisk klövvårdoch kunskap som inhämtats från såvälnationell som internationell facklitteratur.Stora delar av materialet har tidigare ut-nyttjats i olika utbildningar. Vissa skillna-der i stil och ambitionsnivå kan därförförekomma mellan de olika avsnitten. Detär författarnas förhoppning att detta ska

öppna sammanställningen för en störreläsekrets utan att samtidigt minska läs-värdet. Störst vikt har lagts vid de avsnittsom bedömts vara av intresse och praktiskbetydelse för den praktiserande rådgivarenoch lantbrukaren. Inledningsvis klargörsgrundläggande anatomiska förhållanden isyfte att öka förståelsen för utvecklingenav klövskador och betydelsen av en korrektklövvård. Olika tekniker för klövverkningpresenteras, dels som handledning för denlantbrukare som själv vill behandla ettenstaka djur, dels för att peka på vikten avatt verkningen utförs på ett korrekt sätt.Det krävs mycket träning och stor försikt-ighet för att inte svåra skador ska uppståvid verkning. Därför rekommenderar vistarkt den som vill verka på egen hand attsöka kontakt med SLU i Skara, där utbild-ning i klövvård arrangeras. De mest betyd-elsefulla klövsjukdomarna presenteras,med en beskrivning av skadorna, derasuppkomst, behandling och förebyggande.Vissa aspekter på betydelsen av ärftligafaktorer presenteras. Möjligheterna av enavelsvärdering av tjurar i seminverksamhetför deras döttrars klövhälsa diskuteras. Enav förutsättningarna för en sådan avels-värdering är att en fungerande registreringav klövhälsan i besättningarna initieras ochgenomdrivs. Avslutningsvis förses läsarenmed råd för hur klövhälsoläget på besätt-ningsnivå kan utredas och angripas för attminska förekomsten av skador.

Arbetet med denna skrift har finansieratsav Jordbruksverket.

Skara i september 2001

Thomas Manske, Christer Bergsten och Jan Hultgren

2

Text: Thomas Manske, Christer Bergsten och Jan Hultgren.Illustrationer: Thomas Manske.Foto: Christer Bergsten.

Institutionen för husdjurens miljö och hälsaSveriges lantbruksuniversitet, Skara

September 2002

Förord


3

Innehåll

Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2

Introduktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Nya tider - nya problem? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Produktionssjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Klövohälsa - en kostsam affär . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4

Klövens anatomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Skelettet - benen i benet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Bladverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Stötdämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5Ett hjärta i foten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Klövkapseln - kons naglar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6Miljöanpassning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Klövens tillväxt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Klövkapseln - en loggbok över kons hälsa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Klövverkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Behovet av verkning - en gammal nyhet? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Hur ska kon verkas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10När ska kon verkas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Klövvårdsverktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Verkstolar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Registrering av klövhälsan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Fotbad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Klövsjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Hälta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Klövskador allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Fång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21Klövsulesår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22Klöveksem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25Klövröta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27Klövspaltflegmon (klövspaltinflammation) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28Ofta besättningsproblem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30Utredningsgång vid klövhälsoproblem på besättningsnivå . . . . . . . . . . . . . . . 31

Avelsmässig förbättring av klövhälsan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32Klövhälsa: hälta och klövskador . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32Målsättning med avelsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32Arvbarheten begränsar framsteget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33Metoder för avelsvärdering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33Mätegenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34Klövhälsoindex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36

Refererad litteratur och lästips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37

Bilaga 1: Fångrelaterade skador i klövhornet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38

Bilaga 2: Smittsamma klövsjukdomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39


4

Nya tider – nya problem?

Förutsättningarna för mjölkproduktion harunder de senaste decennierna ändrats dramatiskt. I samband med detta har enökande avkastningsnivå (med intensivareutfodring och påföljande ökande mängdallt lösare avföring) i kombination medmindre tid för rengöring av djur och stallari många fall lett till en försämrad närmiljöför kornas klövar. Avel som på gårdsnivåhar varit fokuserad på förbättrad mjölkav-kastning har samtidigt inneburit en min-skad motståndskraft mot klövskador.Gårdar med ett mindre antal uppbundnadjur har fått ge plats för större besättning-ar, ofta i lösdrift. I lösdriftssystem medbetonggolv är belastningen på klövarnastörre än i uppbundna system. Övergångtill lösdrift ställer därför stora krav på engod skötsel och omvårdnad för att enacceptabel klövhälsostatus ska kunna bibe-hållas. Att hålla kor inomhus innebär i sigen negativ påverkan på klövhälsan ochdenna negativa påverkan ackumulerasunder stallsäsongen. Det är därför viktigtatt fortlöpande utveckla nya stallsystemsom höjer djurens komfort, förbättrar derasrenlighet, tillförsäkrar dem möjligheten attutöva naturligt beteende och förebyggerohälsa.

Produktionssjukdomar

Ohälsa uppstår i allmänhet som ett resultatav en obalans mellan yttre och inre påver-kan på organismen eller på ett enskilt organoch förmågan att motstå sådan påverkan.Sjukdomar kan därför förebyggas genomsåväl en minskning av den negativa påver-kan som genom en ökad motståndskraft.Den brist på överensstämmelse som idagfinns mellan djurhållningen och mjölkkor-nas motståndskraft resulterar framför allt ien hög förekomst av juverhälsoproblem,reproduktionsstörningar, utfodringsbeting-ade åkommor (såsom löpmagsförskjutningoch acetonemi) och inte minst i en högförekomst av klövskador. Dessa sjukdomaroch skador kallas med ett gemensamtnamn för produktionssjukdomar. Klöv-skador utgör en av de vanligaste och vikti-gaste produktionssjukdomarna hos mjölk-kor. Trots att klövskador är en konsekvensav intensiv mjölkproduktion, så går det

utmärkt väl att producera mjölk på ett sättsom inte kompromissar med djurens klöv-hälsa. Förbättrad klövhälsa kan relativtsnabbt uppnås genom ändrade skötsel- ochutfodringsfaktorer. Bland annat är en kor-rekt utförd och tillräckligt frekvent klöv-vård av stor betydelse.

Klövohälsa – en kostsam affär

Den stora förekomsten av klövskador, detlångvariga förloppet, smärtan hos de drab-bade djuren samt det faktum att många djurfår stå obehandlade under långa tider gördålig klövhälsa till ett stort djurskyddsmäs-sigt problem i modern mjölkproduktion.Men bristande klövhälsa påverkar inte barakornas beteende och orsakar dem lidande,det resulterar även i ett inkomstbortfall fördjurhållaren. Klövsjuka kor har blandannat kortare livslängd vilket innebärökade rekryteringskostnader, nedsatt frukt-samhet, minskad avkastning och större riskför att utveckla andra sjukdomar såsomjuverinflammation. Klövsjukdomar hardärför rankats bland de mest kostsammasjukdomar som drabbar mjölkkor. I enundersökning av sjukdomsrelaterade kost-nader för de vanligaste veterinärbehandla-de sjukdomarna i nordöstra USA, hadedålig klövhälsa den högsta totalkostnadenper ko i de undersökta besättningarna. Avklövsjukdomarna är klövsulesår den mestkostsamma. Ett veterinärbehandlat klöv-sulesår har i engelska undersökningarberäknats kosta i storleksordningen 5 000kronor. De största utgiftsposterna är”dolda” och hör samman med försämradhållbarhet, förkortad livstid, ökade rekryte-ringskostnader, nedsatt fruktsamhet, min-skad produktion, etc. Med 450 000 mjölk-kor i Sverige och en årlig förekomst (inci-dens) av cirka 10 % klövsulesår så motsva-rar detta en årlig kostnad för svensk mjölk-produktion på ungefär en kvarts miljardkronor, eller, lite annorlunda uttryckt, denårliga kostnaden för klövsulesår är 500kronor per ko i en genomsnittsbesättning.

Sammanfattning❒ Höga krav på effektivitet och avkastning

har lett till en försämring av klövhälsan.❒ Övergång till lösdrift orsakar ofta pro-

blem med klövhälsan.❒ Brister i klövhälsan är förknippade med

stora kostnader för mjölkproducenterna.

Introduktion


5

En ko har fyra fötter och två klövar (ellerklövhalvor) per fot; mellan klövarna finnsklövspalten. Sett från sidan utgörs klövar-na av en vägg vilken i sin tur består av entå, en yttre och en inre sida, en trakt och enball. Underifrån syns sulan, ballen och bär-randen (vägghornet, lamellranden eller”vita linjen” samt den delen av sulan somär närmast väggen). Fötternas utformningmed två åtskilda klövar vilka kan spretaisär möjliggör för nötkreaturen att lättareröra sig på våta, mjuka marker än exem-pelvis hästar och andra hovdjur.

Skelettet – benen i benet

Klövbenet, strålbenet och nedre delen avkronbenet, och därmed även klövleden,ligger innanför klövkapseln (se sidan 7).Klövbenet passar väl in i klövkapseln ochlämnar endast ett litet utrymme mellankapsel och ben. I detta utrymme liggerköttklöven, vilken utgörs av läderhudenoch underhuden och innehåller bland annatblodkärl och nerver. Köttklöven (corium)är nödvändig för näringsförsörjningen avsåväl de hornbildande cellerna som skelet-tet. Påverkan på denna vävnad orsakar tillskillnad från påverkan på klövkapselnsmärta och blödning. Klövbenet sträckersig från tån bakåt mot trakten till ungefärtre fjärdedelar av sulans längd och är påundersidan konkavt dels i längdriktningen,dels in mot klövspalten. Risken för kläm-ning av läderhuden mellan ben och kapselär därför störst i tån, längs den sidliganedre kanten och i bakre delen av klöv-benet.

Bladverket

Stora delar av kornas vikt hänger i klöv-kapselns vägg, snarare än belastar sulan.Övergången mellan klövkapsel och klöv-ben måste därför vara extremt stark samti-digt som den måste vara rörlig för att möj-liggöra ett kontinuerligt glidande av väg-gen nedåt mot slitytan vartefter klövenväxer till. Den måste också vara elastiskför att inte påfrestningarna ska bli förstumma då djuret rör sig. Denna styrkaåstadkoms delvis genom en kraftigt ökadkontaktyta mellan de två delarna, orsakadav en veckning av läderhuden, ett bladverksom påminner om skivor av korrugeradplåt fast med relativt sett mycket djupareveck. Det finns ungefär 1 300 veck (lamel-ler) runt klövkapseln med en koncentrationtill de områden som bär mest vikt, nämli-gen i tån och längs den yttre väggen. Påinsidan, mot klövspalten, saknas lamellerhelt frånsett i den främre tredjedelen. Medutgångspunkt i var lamellerna är tätast, kanman sluta sig till att belastningen på klöveni första hand ska vara fördelad på ytterväggoch tå.

Stötdämpning

Mot trakten finns i klövkapseln en fettrik,elastisk vävnad (elastiska putan) som är enviktig del av den stötdämpande funktionen.En viktig del av elastiska putan är de fett-kuddar som ligger under klövbenets bakrekant och skyddar läderhuden där motklämskador. Dessa kuddar är utformadeoch har samma funktion som luftkuddarna

Klövens anatomi

Fot sedd från sidan. Fot sedd underifrån.

Tå

Vägg TraktBall

Karled

Lamellrand (vita linjen)

Sula

Bärrand

Traktstöd

Ball

Klövspalt


6

eller gelen i moderna löparskor. Fett-kuddarna är ännu inte fullt utvecklade vidtiden för första kalvning, varför unga djurär extra beroende av en god yttre stöt-dämpning. Den yttre stötdämpningenåstadkommes genom att ge djuren ettmjukt underlag och genom att tillse att klövarna har en korrekt form med en tyd-ligt urskålad sula. Hos äldre kor och hoskor där området redan har utsatts för ettalltför stort tryck omvandlas fettet i kud-darna till en fibrös ärrvävnad med starktminskad eller upphörd stötdämpande funk-tion. Detta är en av anledningarna till attkor som går på betong lättare får allvarligasulskador och därför också är mer känsligaför återfall än kor på mjukare underlag.

Sammanfattning❒ Utrymmet mellan klövkapsel och klöv-

ben är mycket begränsat.❒ En inflammation inuti klövkapseln är

mycket smärtsam.❒ Sulläderhuden skyddas från klämskador

av bl.a. fettkuddar under klövbenet.❒ Dessa kuddar kan förstöras vid lång-

varig eller kraftig belastning, vilket kanleda till allvarliga skador i sulan, såsomklövsulesår.

Ett hjärta i foten

Hornbildningen är en energi- och närings-mässigt krävande process. Därför är kärl-bädden i klövarna mycket väl utveckladmed ett tätt kapillärnät från vilket syre ochnäringsämnen diffunderar ut i vävnadernaoch slaggprodukter tas upp för borttrans-port. Skelettbenen innehåller inte någrakärl (även om det finns kärl som löper ikanaler inne i benet), så tillförsel avnäringsämnen måste ske utifrån. Helatåväggen försörjs från ett blodkärl som

kommer genom en sådan kanal i klövbe-net. Vid en inflammation i denna vävnad(se avsnittet om fång nedan) stryps när-ingstillförseln, vilket kan resultera i bestå-ende skador på så väl kärlväggar som devävnader som kärlen försörjer.

I varje steg som djuret tar rör sig klövbenetinne i klövkapseln. Klövbenets rörelsebidrar delvis till stötdämpningen. Dess-utom fungerar rörelsen som en pump somför syresatt blod och näringsämnen till deperifera vävnaderna samtidigt som slagg-produkter transporteras bort. Klöven är tillviss del beroende av en sådan pumpningoch en bättre klövhälsa är således att väntahos djur i rörelse. Beroende på att upp-hängningen är starkare i tån, är den störstarörelsen att vänta sig i bakre delen av klöv-benet, in mot klövspalten. Där rörelsen ärstörst, är också risken för klämning av läd-erhuden mellan klövben och klövkapselstörst. Det är också där som skador på sul-hornet i form av blodinbäddning eller klöv-sulesår ofta uppstår som ett resultat avfång.

Klövkapseln – kons naglar

Den yttre delen av klövarna utgörs av enklövkapsel, grovt sett motsvarigheten tillmänniskans naglar. Syftet med denna klöv-kapsel är att skydda extremiteten mot slita-ge och överbelastning. Klövkapseln utgörsav en starkt förändrad överhud vars upp-byggnad kan liknas vid en tegelvägg, därhornceller likt tegelstenar hålls samman avett kittliknande cement. Klövkapselnsolika delar (vägg, sula och ball) bildas frånmotsvarande lager läderhud i köttklöven.Horncellerna skapas i övergången mellanköttklöv och klövkapsel genom delning avspeciella stamceller. Vartefter nya celler

Fotens skelettdelar, leder och mjukdelar.

Kotben

Kronled

Sträcksenan

Senskida

Kronben

Klövled

Märghåla

Klövben

Klövkapsel

Ytliga böjsenan

Lättklövar

Senskida

Djupa böjsenan

Stråben

Strålbensbursan

Elastiska putan

Läderhud


7

bildas stöts de äldre bort och berövas däri-genom sin näringstillförsel varför de såsmåningom dör och blir till beståndsdelar iklövkapseln. I de ännu levande hornceller-na bildas ett protein (hornämne eller keratin).Beroende på de olika uppgifterna hornethar på olika platser i klöven (hård slitytaeller mjuk stötdämpning) har keratinetolika sammansättning. Dessutom varierarhornets uppbyggnad - i slitytorna utgörshornet av raka, starka hornrör, medan röreni de stötdämpande områdena är böjda vil-ket medger rörelse i längdriktningen.Hornet hårdnar successivt, delvis genomen uttorkning, delvis genom en kemiskprocess. Eftersom förhårdningen är en tids-krävande process är hornet hårdare i tåde-len, där det tar en längre tid för nybildathorn att växa ner till slitytan.

VäggenVäggen, som är 5–10 mm tjock och tjock-ast i tån, bildas (liksom människors naglar)vid basen (nagelbandet på människor), vil-ken på en klöv kallas för kronranden.Tillväxten sker därefter genom att väggensuccessivt skjuts nedåt mot slitytan. Dehornbildande vävnaderna i kronranden(kronläderhuden) utgörs av fingerliknandeutskott (papiller). Vägghornet består därförav parallella rör med en mellanliggandesubstans (en uppbyggnad som till sin struk-tur och funktion påminner om armerad be-tong). Antalet hornrör är bestämt från föd-seln och ärftligt betingat; klövens storleks-tillväxt orsakas därför av en ökad mängdav den mjukare mellanliggande substan-sen.

Det finns indikationer på att klövar medfler hornrör per ytenhet är starkare och mermotståndskraftiga mot yttre påverkan.Stora klövar är dock endast positiva förklövhälsan om klövhornet består av ettmotsvarande stort antal hornrör; stora klö-var med mycket mellanliggande substans

är tvärtom relativt känsliga för skador.Även om klövformen till stor del är ettresultat av den miljö som kon vistas i (senedan) styrs till viss del klövkapselns formav ärftliga faktorer. Preliminära analyser avdata från en studie av klövhälsans effekt påmjölkkors hållbarhet antyder att första-kalvare med långa flacka klövar har betyd-ligt kortare livslängd än de med korta upp-rättstående klövar.

SulanBeroende på att sulan har en delvis annor-lunda uppbyggnad och på att den (inteminst hos mjölkkor) ofta är exponerad fören fuktig och ohygienisk miljö, så är denmjukare och därigenom känsligare för så-väl yttre som inre påverkan än klövväggen.Sulans hårdhetsgrad anpassas dock efterrådande miljöförhållanden. Ett torrt (hårt)underlag ger ett torrt, hårt klövhorn. I natu-ren är fuktiga underlag oftast mjuka, ettsamband som inte gäller i våra djurstallar,där båspallar och gångvägar ofta är såvälblöta som hårda. Hos kor som hålls undernaturliga förhållanden (på bete) vittrar sul-hornet kontinuerligt på ett sådant sätt att enklart markerad bärrand kvarstår. Sulan bärdå mycket lite vikt. Den tjänar istället somstötdämpande vävnad på samma sätt somsulan på en häst. På uppstallade kor (fram-för allt i lösdrifter) fuktas sulhornet på ettsätt som gör att det inte vittrar. Om golvensamtidigt är grova slits bärranden ner, vil-ket sammantaget resulterar i att sulan kom-mer att bära vikt, vilket ökar risken förtryckskador i läderhuden.

För att inte skador ska uppstå på underlig-gande vävnader bör sulans tjocklek inte pånågot ställe understiga fem millimeter. Ettmåttligt tryck på sulan resulterar i en ökadgenomblödning och en därpå följande ökadtillväxt av sulhorn. Det är inte ovanligt atthitta vallar av horn under sulan på kvigorsom stått på stall en viss tid och vars klövar

Effekten av en kohasig benställning – ytterklövens sula blir viktbärande medan innerklövens viktbärs upp av dess yttervägg.


8

inte verkats. Trots att detta är en naturligförsvarsmekanism mot ett ökat tryck/slita-ge kan sådana valkar även ha en negativeffekt, då de kan leda till ett ytterligareökat tryck på de underliggande vävnad-erna.

Med en hastrång, markvid benställning,kommer ytterklövarnas sulor att belastasmedan det på innerklövarna är väggen somkommer att bära vikt. Följaktligen kom-mer ytterklövarnas sulor att stimuleras tilltillväxt, vilket resulterar i en ond cirkelsom ofta leder till skador. Detta är sanno-likt en av anledningarna till att så stor andelav klövskadorna (70 %) förekommer just ibakfötternas ytterklövar (se figur sidan 7).Asymmetrin mellan ytter- och innerklövar-na förvärras dessutom normalt sett i perio-den mellan klövverkningar.

Vita linjenI övergången mellan väggen och sulanfinns den så kallade vita linjen - delvis enförlängning av det lamellager som förbin-der klövkapselns vägg med klövbenet. Denvita linjen är vit därför att den är opigmen-terad. Den består av horn som är yngre(innehåller mera vatten) och med ett kera-tin som ännu inte har uppnått samma mog-nadsgrad som vägghornets. Hornet i vitalinjen, som ju bildas från lamellerna, ut-görs dessutom inte av några hornrör.Sammantaget leder detta till att vita linjenär känslig för yttre påverkan. Det mestutsatta stället är övergången mellan vägg-horn och ballhorn. Ballen, som är eftergiv-lig för tryck, rör sig avsevärt vid varje steg,vilket gör att det uppstår stora spänningar iövergången till det hårdare vägghornet. Idetta område är således förändringar i vitalinjen vanliga, speciellt i lösdrifter medbetonggolv där påfrestningen är extra stor.

Miljöanpassning

På samma sätt som huden på våra händerluckras upp av ett långt bad eller utvecklar

valkar när vi arbetar hårt blir klövhornetmjukare om det exponeras för ständig fuktoch får en ökad tillväxt om det slits.Klövarna på kor som går på bete ser såle-des inte likadana ut som på kor som står påstall. Olika stallsystem ger dessutom upp-hov till olika klövformer. I lösdrifter, fram-för allt på betongspaltgolv, gör ett onor-malt rörelsemönster (stel gång med rakaben) att klövarna slits onormalt mycket itådelen, varför klövarna får ett mer upprätt,cylinderliknande utseende än t.ex. hos djursom står uppbundna på gummimattor. Förklövarnas del kan det vara en fördel atthålla kvigor på ett relativt hårt underlag såatt klövarna ”härdas”, för att därefter flyttadjuren till ett mjukare underlag i sambandmed kalvningen. Därefter flyttas djuren tillett mjukare underlag i samband med kalv-ningen. För att en kviga ska klara en över-gång från t.ex. en djupströbädd till ett be-tongspaltgolv med bibehållen klövhälsakrävs en gradvis tillvänjning över fleramånader, kanske upp emot ett halvt år föratt inte den förändrade benställningen ochklövtillväxten ska ge upphov till allvarligakroniska skador i köttklöven. Det är dess-utom extra viktigt att verka dessa djurinnan kalvningen.

Klövens tillväxt

Vägghornet i en klöv växer med i genom-snitt 4–6 mm per månad. Sulhornets till-växtstakt står i proportion till det mottrycksom omgivningen svarar för. På sammasätt som människan utvecklar valkar i hän-derna vid hårt arbete, växer sulan kraftig-are på kor där belastningen och slitaget ärstort. I en ideal situation motsvaras klöv-hornets tillväxt av ett lika stort slitage.Eftersom hornet i tån är relativt hårt ochbelastningen är större baktill är slitagetnormalt sett också störst bak på klövarna.Vartefter klöven växer till blir därför tåvin-keln spetsigare och tåaxeln bryts bakåt.Detta i sin tur leder till att vikten successivtförläggs längre bak på klöven, vilket ytter-

Med klövens tillväxt blir tån längre och tåvinkeln flackare.


9

ligare ökar slitaget på denna del. Detta för-lopp ses inte alltid i lösdrifter, framför alltinte på betongspaltgolv, där klövarna oftaslits relativt mycket i tådelen.

Vid klövens tillväxt kan således vinkelnmellan hornrören och underlaget ändras.Hållbarheten hos rör blir markant försva-gade om de lutas, varför hornrören lättaredeformeras på en förvuxen klöv. Detta göratt en förvuxen klöv är mer känslig föryttre påverkan. En bakåt förflyttad viktbe-lastning kan även orsaka en klämning avläderhuden mellan klövbenet och klövkap-seln, vilket är smärtsamt för djuren och kanbidra till att en defekt i klövkapseln, ettklövsulesår, utvecklas. När vikten förläggsbakåt uppkommer även en ansträngning avinfästningen av djupa böjsenan på klövbe-net. Även detta är smärtsamt och kroppenkan reagera med nybildning av benvävnadvid senans infästning. Kor med förvuxnaklövar rör sig stelt och ogärna. Genom enkorrekt utförd och tillräckligt frekventklövverkning kan funktionella belastnings-förhållanden återskapas och behållas (sesidan 8).

Klövkapseln – en loggbok över

kons hälsa

Klövkapseln är en förlängning av den lev-ande vävnad som den omsluter. Kons häl-sostatus återspeglas i de hornproducerandevävnaderna och således även i klövkapseln

genom att en defekt eller upphörd hornpro-duktion avsätter spår i kapselns yta. Mankan därför på klövväggen, liksom i enloggbok, läsa hur djurets hälsostatus varitunder den period som klövkapseln har bil-dats. Med kunskap om hornets tillväxthast-ighet så kan man även beräkna hur längesedan det var som den aktuella rubbningeni horntillväxt inträffade. För hornväggen ärhastigheten relativt konstant (5 mm/månad), medan sulans tillväxt varierarberoende på yttre och inre omständigheter.

Sammanfattning❒ Klövkapseln skyddar extremiteten mot

slitage och överbelastning.❒ Klövkapseln bildas från läderhuden och

utgörs av döda hornceller.❒ Vägghornet består av hornrör och är där-

för starkt och viktbärande.❒ Sulan är mjukare, vilket bidrar till stöt-

dämpning, men gör den känsligare förpåverkan om den belastas.

❒ Hornet i klövkapseln liksom formen påkapseln påverkas av näringsförsörjning-en och den miljö som djuret vistas i.

❒ Vid abnorm tillväxt eller slitage ändrasbelastningsförhållandena i klöven vilketökar risken för skador.

❒ Rörelse befrämjar cirkulationen i klöv-arna och därigenom klövhälsan.

❒ Hälsostörningar kan liksom kalvningaroch foderbyten ge upphov till störningari hornproduktion vilka kan avläsas ochdateras från förändringar på klöv-kapseln.

Klöv i tvärsnitt där man ser den sedan länge, kraft-igt förvuxna klöven med klövröta och dubbel-sula.


10

I en korrekt formad fot belastas de bäggeklövarna i det närmaste lika och vikten för-delas över bärrand (vägghornet, vita linjenoch den yttre delen av sulan) och ball. Hosuppstallade mjölkkor är det emellertid van-ligt att något mer vikt bärs av den yttrebakklöven, respektive inre framklöven.Ballen belastas främst i samband med attkon sätter ner foten då hon rör sig framåt.Tåvinkeln (väggen) på en naturligt formadklöv är ~50° på fram- och ~45° på bak-klövarna. Klövens naturliga tillväxt kombi-nerat med den mer eller mindre onormalamiljö som djuren vistas i resulterar ofta imindre funktionsdugliga eller till och medskadliga klövformer och benställningar,vilka sekundärt kan ge upphov till tryck-skador och förändringar på såväl klövensmjukdelar som skelett. Klövverkning syf-tar till att korrigera klövvinklar och belast-ningsförhållanden och därigenom såvälförebygga som behandla klövskador.

Behovet av verkning – en

gammal nyhet?

I djurskyddslagstiftningen (L100*) angesatt kors klövar ska inspekteras regelbundetoch verkas vid behov. Det är vår mening attom behov av verkning har uppstått är detredan för sent att verka. Klövverkning skavara en förebyggande åtgärd. I forsknings-projektet Kofot 2000 framkom att verkningeffektivt minskar förekomsten av de allvar-ligaste klövskadorna. Genom att verkakorna på hösten, i genomsnitt 4,5 månaderinnan vårverkningen, kan till exempel före-komsten av klövsulesår minskas medungefär en tredjedel. Risken för att korbehövde verkas akut i perioden mellanhöst- och vårverkning var i undersökning-en dubbelt så stor bland de kor som inteverkats på hösten. Detta är i viss mån gam-mal kunskap. Redan under andra hälften av1800-talet angavs i lantbrukets handböckeratt kor bör verkas två gånger årligen för attminska förekomsten av förvuxna klövaroch klövskador. I den enkätstudie sominledde Kofot 2000 framkom att nu, hun-dra år senare, verkar en knapp tredjedel avalla mjölkproducenter sina djur två eller

flera gånger årligen, medan hälften verkaren gång årligen och resten (var femte) ”vidbehov”. Var tjugonde lantbrukare svaradeinte på frågan om verkningsfrekvens vilketkan antyda att de överhuvudtaget inte ver-kade klövarna rutinmässigt. I besättningarmed gummimattor och i stora besättningarvar det vanligare att korna verkades tvågånger per år. Behovet av verkning kanupplevas större då djuren står på gummi-mattor eftersom slitaget är mindre och nettotillväxten större än hos kor som stårpå betong. I tre fjärdedelar av besättningar-na verkades korna av en professionell klöv-vårdare, i de resterande verkade lantbruk-aren själv.

Nedan presenteras i korthet olika teknikerför verkning av klövar med klubba ochklinga respektive med klövfräs. Observeraatt det oavsett vald arbetsmetod krävsmycket träning och stor försiktighet för attuppnå önskat resultat istället för att genomovarsam verkning orsaka skador. Det ärinte ovanligt att kor har fått nödslaktas pågrund av skador som uppstått i sambandmed verkning. För den som är intresseradav möjligheterna att ägna sig åt klövvårdsom yrke rekommenderas att söka kontaktmed Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) iSkara, där utbildning av blivande klövvår-dare och hovslagare vid behov arrangeras.

Hur ska kon verkas?

För att vid verkning åstadkomma ett sånaturligt (korrekt) belastningsförhållandesom möjligt, ska man eftersträva en raktåaxel, vilket oftast resulterar i ett förhål-lande mellan tålängd och trakthöjd påungefär 2:1, motsvarande en vinkel mellanunderlaget och klövkapselns tå på 45–50°,vilket är naturligt för kon. Vidare ska klöven verkas till korrekt längd. Vad somär optimal tålängd varierar med ålder ochras; ett bra riktmärke är att verka klöven tillen tålängd om 70–80 mm. Klövhalvornaska bli symmetriska och bärytan plan såväli längs- som i tvärriktning (dvs. inte lutavare sig inåt mot spalten eller utåt).Felaktigheter i det senare kan orsaka ska-dor på leder, ojämn belastning på läder-

Klövverkning

* L100 = SJVFS 1993:129 Statens jordbruksverks föreskrifter om djurhållning inom lantbruket m.m.


11

huden samt resultera i skador i klövspalts-huden. Vid verkning är det likaledes viktigtatt sulan skålas ur; delvis för att avlasta deför belastning mest känsliga områdena avdenna (klövsulesårsområdet), delvis för attmöjliggöra att spalten i görligaste månhålls ren och torr. För att inte utsätta sul-läderhuden för en otillbörligt stor tryckbe-lastning bör sulan efter verkning ha entjocklek som inte på något ställe underskri-der 5 mm. Detta är särskilt viktigt i lösdrif-ter där påfrestningen är speciellt stor. Innanverkning är det viktigt att man bedömervarje djur och varje klöv för sig; eventu-ella hältor eller avvikande klövformernoteras och verkningen anpassas därefter.

Formen på klövarna varierar enligt ovanmed stallsystem. Verkningen behöver där-för anpassas efter den miljö som djurenvistas i. Klövvårdare som inte anpassar sinverkning till förhållandena i olika besätt-ningar kan orsaka ömhet i klövarna vilketkan leda till så kraftiga skador att drabbadedjur måste avlivas eller, i behandlingsbarafall, en långvarig konvalescensperiod,medförande en kännbar produktionsminsk-ning.

När ska kon verkas?

Hur ofta klövarna behöver verkas varierarmellan olika individer. Det är därför omöj-ligt att ge några generella råd om verk-ningsfrekvens. Resultaten från Kofot 2000antyder dock att mjölkkor bör verkas minsttvå gånger per år. Härigenom kan förekom-sten av svåra klövskador, (framförallt fång-relaterade) såsom klövsulesår sänkas.Enskilda individer behöver å andra sidankanske verkas så ofta som varannanmånad. Detta gäller till exempel de flestakor med korkskruvsklövar. Av hävd är detvanligast att verka samtliga kor i besätt-ningen på våren, strax innan betessläpp-

ning. Det är dock av flera anledningar intelämpligt att verka i samband med betess-läppning. Dels är det viktigt för djuren attha så god motståndskraft som möjligt, närmiljön i ladugården är som sämst (vilketoftast är i slutet av stallsäsongen), dels kandet bli en onödigt stor påfrestning för denyverkade korna att direkt släppas på bete.Klövar ska verkas för att förhindra upp-komsten av klövskador snarare än för attbehandla dem. Därför är det lämpligt attdjuren verkas dels i samband med uppstall-ning, dels i mitten av stallsäsongen (janu-ari–mars). Om djuren verkas tre gånger perstall-säsong sker detta lämpligen i septem-ber–oktober, i januari–februari samt iapril–maj.

Eftersom de flesta akuta sjukdomsproble-men i klövarna debuterar i samband medhögmjölkarperioden, så är det för det indi-viduella djuret sannolikt lämpligast attverka ett par månader innan samt 3–4månader efter kalvningen. Härigenomminimeras risken för de belastningsskadorsom ofta uppkommer vid tiden för kalv-ningen. Högdräktiga djur som stressas,(vilket kan ske i samband med verkning),kan dock löpa viss risk att kasta sina foster.Det har därför rekommenderats, att maninte bör verka kor inom en månad förekalvningen, om det inte anses nödvändigtav klövhälsoskäl. Om verkning trots alltsker närmare kalvningen, rekommenderarvi att man vidtar åtgärder så att djuret intestressas i onödan.

Kvigor bör verkas innan kalvning, i syn-nerhet om de vistats på ett underlag medotillräckligt klövslitage. Att förebygga debelastningsorsakade klövskador som upp-står i samband med inkalvning genom attverka kvigor torde avsevärt förlänga djur-ens produktiva livslängd och därigenomminska rekryteringskostnaderna samt höjaproduktionen.

Vid verkning eftersträvas korrekt tålängd och tåvinkel samt symmetriska, plana bärytor. Sulanskålas ur för att minska risken för klämning av läderhuden.

Tålängdca 75 mm

Tåvinkel45–50°

Trakt

Urskålning

Bärrand


12

Klövvårdsverktyg

I Sverige förekommer i princip två tekni-ker för klövverkning. Klubba och klingahar använts sedan länge. Det är fortfarandeden teknik som tillämpas på flest gårdar,även om de flesta professionella klövvård-are har gått över till någon form av auto-matisk fräsutrustning. Kor i större besätt-ningar och i besättningar som verkar dju-ren två eller fler gånger per år verkas ofta-re med klövfräs. Verkning med fräs bedrivsoftast med en vinkelslip, vilken drivs elek-triskt, eller med tryckluft. Internationelltförekommer även andra tekniker. På konti-nentala Europa och i Storbrittanien före-drar man att klippa väggen med en hovtångför att därefter verka den mjukare sulanmed en hovkniv, medan man i Nordame-rika i stor utsträckning använder en speci-ell vinklad klövsax att verka såväl väggsom sula. I klövvårdarens verktygslådaförekommer även hovkniv och bland demsom verkar med klubba och klinga oftaäven en klövsax eller någon annan form avtång för att klippa lättklövarna. Det finnsen stor variation på de frässkivor somanvänds för vinkelslipar. Skivorna har mel-lan två och elva skär. Skivor med elva skärarbetar lugnare och ger mindre risk förhugg, medan de med två skär ger snabbareresultat. Kraven på den som hanterar verk-tyget är störst vid ett litet antal skär, dådessa lättare orsakar skador. Det kan därförvara lämpligt att börja med många skär föratt sedan successivt övergå till ett färreantal. I handeln förekommer även skivormed tungstensbeläggning. Dessa skivor gerdock dels upphov till värmeutveckling iklöven, dels är verkningsgraden så låg, attde närmast lämpar sig för träning och fördjurägare att vid behov åtgärda ett enstakaklövsjukt djur.

Verkstolar

Enstaka djur kan vid behov undersökas ochbehandlas genom att benet lyfts för hand.För att lyfta bakbenen kan man varabehjälpt av en hasstör och ett par starkamedhjälpare. Alternativt kan man snöra nerkon till liggande ställning. För att korrektkunna undersöka och verka klövarna ochbehandla klövskador krävs dock vanligenen verkstol, vari djuret antingen fixeras stå-ende med stöd av en matta under buken,eller läggs helt på sidan. På verkstolar finnsspeciella anordningar för att fixera lyftadeben för verkning. Modernare verkstolar haranordningar som med hydraulik eller pneu-

matik kraftigt underlättar för såväl den somska lyfta fötterna som för den som utförsjälva verkningen. Eftersom även helaverkstolen på vissa modeller kan lyftas tillen korrekt arbetshöjd blir även arbetsställ-ningen avsevärt förbättrad. En egen verk-stol på gården och egna verktyg minskarrisken för införandet av smittosamma sjuk-domar i besättningen avsevärt. Klubba ochklinga är fortfarande de vanligaste verk-tygen för att verka klövar.

Verkning med klubba & klingaI synnerhet när man är ovan är det lämpligtatt börja med den större av klövhalvornaoch verka den till korrekt storlek och form,för att därefter verka den mindre klöven.Härigenom undviker man att den mindreklövhalvan verkas så hårt att den större intekan verkas till samma nivå utan att ta förmycket. Vid avvikande klövformer, som t. ex. ofta är fallet efter fång, måste hänsyntas till detta.

En klöv som är kraftigt förvuxen kan medfördel kortas med ett snitt vinkelrätt motden blivande belastningsytan vid 75 mmtålängd. När klövens längd på det viset harbestämts, verkas sulan ned för att matchatålängden genom raka snitt från ballregio-nen framåt, nedåt mot tån. Med en tålängdav 75 mm ska trakthöjden vara cirka 40mm för att tåvinkeln ska bli korrekt. Någravanliga fel vid verkning med klubba ochklinga är:❒ att börja för långt bak eller verka för

mycket på ballen, vilket i båda fallenresulterar i en alltför flack tåvinkel,

❒ att verka den mindre av två asymmet-riska klövhalvor - ofta behöver den inrebakklöven inte verkas överhuvud taget,

❒ att man vid verkning går för djupt i detmjukare hornet vid ballarna för att sedanförsöka korrigera detta, vilket orsakar attman åstadkommer en konkav belast-ningsyta (jämför med hur hushållsostenfår en tendens att se ut efter ett tag),

❒ att inte hålla klingan plant (oftast vink-las denna så att för mycket av innerväg-gen avlägsnas), vilket förutom att orsakaen felaktig belastning, ofta resulterar iatt man verkar blod på innerdelen av tå-väggen.


13

Verkning med klövfräsDet är ett absolut krav att arbeta säkert dåklövfräs används. De skador som kan upp-stå, såväl på djur som på djurägare ochklövvårdare, kan bli betydande. Kon ochklöven måste vara väl fixerade i verkstolenför att undvika att drabbas av kast medmaskinen eller att skada djuret. Använd all-tid lämplig skyddsutrustning så somskyddsglasögon, handskar, hörselskyddoch gärna ett förkläde av tjockare plastväveller motsvarande, samt se till att ingen/inget i närheten löper risk att skadas.

Vid verkning med fräs är det lämpligt attbörja med att använda toppskären (de somomger frässkivans periferi) för att rensabort löst sittande stenar och annat skräpsom kan ha fastnat under sulan. På så sättförlänger man brukstiden på en nyslipadskiva avsevärt. Vid verkning av klövarna ärdet viktigt att observera fräsens rörelserikt-ning, så att man använder skären för attjobba med hornrörens riktning, vilka över-ensstämmer med bärrandens längdriktning.Riktningen på rören följer huvudsakligentåväggens lutning och är således riktadeframåt (nedåt på en upp-och-nervänd fot).Om inte detta observeras kommer fräsan-det ofelbart att resultera i att maskinen kas-tar när skären hugger in vinkelrätt i väg-gen. Det är lämpligt att använda fräsen så,att frässkivan (inte fräsmaskinen!) arbetarklockan 12–4 vid arbete på höger klövhal-va och klockan 4–8 på vänster klövhalva.Låt skären arbeta utåt, från den mjukaresulan mot den hårdare väggen. Fräsen böranvändas med lugna jämna tag och hållasså att hela skären får arbeta. På detta sättutnyttjar man bäst skärpan i skärstålen.Några vanliga fel vid verkning med klöv-fräs är:❒ att sulan slipas plan utan urskålning,❒ att asymmetrier mellan inner- och ytter-

klövar inte korrigeras, ofta behöver deninre bakklöven inte verkas överhuvudtaget,

❒ att bärranden avlägsnas då klövens ytter-kant ska rundas av,

❒ att sulan slipas för tunn (så att den gerefter för tryck med tummen) eller attvärmeskador uppstår vid användning avför slöa skär.

Sammanfattning❒ Klövverkning syftar till att skapa kor-

rekta belastningsförhållanden i klövarnaoch därigenom förebygga klövskador.

❒ Risken för de allvarligaste klövskadornakan minskas genom att klövarna verkasoftare.

❒ Verkning två gånger årligen utförs lämp-ligen i samband med installning och påvårvintern.

❒ För det enskilda djuret är det en fördelatt det blir verkat innan kalvningen.

❒ Korrekt klövverkning är ett hantverksom kräver bra utrustning, utbildningoch erfarenhet.

❒ Verkningen utförs vanligen med anting-en klubba och klinga eller med klövfräsoch med djuret fixerat i en verkstol.

Registrering av klövhälsan

Det framstår alltmer klart, att klövsjuk-domar inte kan hanteras genom bedömningoch behandling av enstaka drabbade djur,utan måste ses som en besättningsåkomma.Det är oerhört svårt för en praktiserandeveterinär att få en blick av det totala klöv-hälsoläget i besättningen och att ge korrektrådgivning för förbättrandet av detsammautan registrering av klövhälsan. Vem kom-mer med råd om hur juverhälsan ska för-bättras, utan att titta på celltal och juver-hälsa från provmjölkningsresultaten? Vid-are är det för klövvårdare, liksom för djur-ägare, intressant att följa klövhälsolägetsutveckling i besättningen, för att se effekterav utförda skötsel- eller utfodringsför-ändringar, liksom för att följa upp behand-lingar av enskilda djur. För att rätt kunnautvärdera klövhälsoläget på besättnings-nivå och för att vid behov kunna vidtaåtgärder till förbättring, krävs därför ennoggrann och konsekvent registrering avklövhälsan, något som lämpligen görs isamband med ordinarie verkningar. Sådanregistrering utförs av klövvårdaren i sam-arbete med den lokala husdjursföreningen.Akuta behandlingar av klövsjukdomar,utförda av veterinär, klövvårdare eller djur-ägare måste likaledes registreras systema-tiskt. Klövhälsoregistreringarna kan tjänasom en grund för urval av vilka djur ibesättningarna som ska semineras eller slåsut. På central nivå kan de även utnyttjas iforskning och avel.


14

Exempel på hur man genom att registrera klövhälsan vid verkningen kan följa resultatet av attförse båsen med gummispaltgolv. Resultat från vårverkning under stallsäsongerna 1996/97 –1998/99, före och efter en ombyggnation på Brogården vid SLU i Skara.

Traditionell verkning med klubba och klinga.

Sulsår

Röta

Andel kor med klövskada

Gummispaltgolvinstallerat

40

20

0

60

80

procent

1996/97 1997/98 1998/99 Stallsäsong

Modern klövvård med hydraulisk verkstol och klövfräs.


15

Med undantag för klövspaltflegmon (klöv-spaltinflammation), som kan bli ett stortproblem under betessäsongen, så har korpå bete normalt sett sällan problem medklövhälsan. En av anledningarna till dettaär den konstanta rengöringen av klövarnasom uppstår när korna går i gräs. På sammasätt är förekomsten av klövröta och eksemlåg hos kor som går på en välskött djup-ströbädd. Klövarna på kor som går i lös-drift med betonggolv kan istället med för-del rengöras i ett fotbad. I ett fotbad kandessutom klövsjukdom förebyggas genomatt klövarna tvättas med medel som häm-mar bakterietillväxt. I ett försök somgenomfördes i en långbåsbesättning underbetessäsongen har vi kunnat visa att bad avklövarna i en surgjord kopparlösning varförebyggande för uppkomsten av ett allvar-ligt klöveksem, se sidan 25.

Ett fotbad bör vara så långt att samtliga föt-ter kommer i kontakt med vattnet ellertvättlösningen (minst 2,5 meter). Ett braalternativ kan vara att sätta två bad eftervarandra, varvid det första badet endastinnehåller vatten och tjänar till att rengöraklövarna, medan det nästföljande innehål-ler en desinficerande lösning, såsom 5–10 % kopparsulfatslösning. Ett bra sätt attytterligare förbättra den rengörande effek-ten är att stoppa halm i fotbadet, så att klö-varna ”skrubbas” rena. Nivån på badlös-ningen behöver inte överstiga 5 cm för attfullgod effekt skall uppnås och högre nivå-er kan var skadliga om exempelvis koppar-sulfatlösningar används. Ett fotbad blir

efterhand nedsmutsat med gödsel ochannan smuts. Det är därför viktigt att medjämna intervall byta ut badlösningen. Hurofta detta bör ske beror på klövarnas smutsighetsgrad, men oftast bör lösningenbytas efter 150–200 passager. Hur ofta dju-ren skall gå genom fotbadet avgörs avbehovet i den enskilda besättningen. Detkan vara rimligt att låta djuren passera ettpar dagar i veckan eller en vecka i måna-den. Observera att ett oriktigt användandeav fotbad kan medföra en negativ påverkanpå klövhälsan. Detta gäller exempelvis vidanvändande av en för stark tvättlösning,om tvättlösningen inte bytes vid behoveller om fotbadet används för ofta.

Sammanfattning❒ Registrering av klövskador i samband

med ordinarie verkning ger en god bildav klövhälsan i besättningen.

❒ Registreringen är viktig för att kunnaföreslå och utvärdera klövhälsoförbätt-rande åtgärder på besättningsnivå.

❒ På sikt kan registrering av klövhälsankomma att utgöra en del i avelsvärde-ringen av tjurar.

❒ Ett korrekt använt fotbad rengör ochdesinficerar kornas klövar. Därigenomförebyggs flera allvarliga skador såsomklövspaltflegmon, klöveksem och klöv-röta.

❒ Om fotbadet inte rengörs, eller om föt-terna för ofta utsätts för en stark tvätt-lösning, kan skador i klövspalten och påklövkapseln uppstå.

Fotbad


16

Hälta

Av de ca 5 000 kor som undersöktes iKofot 2000 var 5 % halta. Variationen mel-lan besättningar var dock stor. I de flestabesättningar var inga djur halta men ienskilda besättningar hade upp till var tredje ko ett stört rörelsemönster. Andelenhalta kor i denna undersökning var docklåg i jämförelse med flera undersökningarfrån andra länder. Så rapporteras t.ex. iundersökningar från England en fyra gång-er så hög förekomst av hältor. Förekomstenav hälta bland de kor som undersöktes iKofot 2000 var dock mycket högre än denandel som behandlas av veterinärer ochrapporteras i djursjukdata. Detta antyderatt halta kor antingen behandlas av klöv-vårdare eller lantbrukarna själva, alterna-tivt inte alls. Akut halta eller klövsjuka djurär ofta en indikation på en generellt nedsattklövhälsa i besättningen. Om den årligabehandlingsfrekvensen för hälta överskri-der 5 % kan det finnas anledning att göraen grundlig besättningsgenomgång för attkomma tillrätta med problemet. Hältor hosmjölkkor härrör i de allra flesta fall (95–99 %) från skador i klövarna. De viktigas-te hältutlösande skadorna är klövsulesår,bölder i vita linjen (hålväggar), sulblöd-ningar, kronrandseksem, limax och klöv-spaltinflammation (se sid. 21 ff).

I uppbundna besättningar, där det av natur-liga skäl kan vara svårt att notera hälta, kanman inrikta sig på andra indikationer påbristande klövhälsa. Genom att undersökakon från sidan kan man se om hon intar enavvikande kroppshållning som att avlastaett eller flera ben eller att skjuta rygg. Kor

håller normalt sin rygg horisontellt. Omnågot djur genomgående tenderar att skju-ta rygg kan det finnas anledning att under-söka hennes fötter. Andra saker att tittaefter är liggsår och svullnader som tyder påatt djuren antingen ligger för mycket elleratt de har ett stört resnings- eller lägg-ningsbeteende.

Klövskador – allmänt

Klövskador kan grovt indelas i två kate-gorier; de som är relaterade till en icke-infektiös inflammation i läderhuden (fång)och de som orsakas av brister i klövarnasnärmiljö (förekomst av smitta eller kemisk/fysikalisk påverkan). Dessa kategorieråskådliggörs i bifogade ”klövatlas”, sidan39. Förutom dessa två huvudkategorier,kan även ett fåtal infektionssjukdomar (såsom BVD), vissa förgiftningar, yttre påver-kan av retande substanser, hårda och ojäm-na underlag eller fasta inredningsdetaljersåsom gödselrännegaller eller gödselskra-por resultera i försämrad klövhälsa. Detfinns dock inga vattentäta skott mellan detvå huvudkategorierna; skador i den enakategorin förekommer ofta tillsammansmed, eller till och med orsakar, skador urden andra. Så kan t.ex. felaktig belastningav klövkapseln orsakad av klövröta, somorsakas av brister i miljön, leda till att ettklövulesår (som oftast är en fångrelateradskada) uppstår. Omvänt gäller att klövhor-nets kvalitet försämras i samband med fångvilket gör klövarna mer känsliga föromgivningens påverkan varvid risken förklövröta ökar.

Klövsjukdom

Många faktorer kan påverka klövhälsan.

Skötsel

Miljö

Avel

Beteende

Utfodring

Infektioner


17

Klövskador är mycket vanliga hos mjölk-kor. Nittio procent av de 5 000 kor iVästsverige som undersöktes i Kofot 2000hade någon form av klövskada; tre fjärde-delar hade klövröta, mer än hälften hadesulblödningar och ungefär en tredjedelhade eksem och blödningar i vita linjen. Deflesta skador var dock av lindrig (ytlig)karaktär.

Flera av de vanligaste, mest förlustbringan-de och mest smärtsamma klövskadornaorsakas av en inflammation i läderhuden,så kallad fång. Den viktigaste klövsjukdo-men som följer efter fång är klövsulesår,vilket är en vanlig orsak till hälta hos sven-ska mjölkkor. Hos de djur som undersöktesi Kofot 2000 hade i genomsnitt var tiondeko ett klövsulesår och förekomsten ökademed åldern på djuren. Klövsulesår är intebara den mest kostsamma klövsjukdomen,utan hör också till de mest smärtsammaklövsjukdomarna. Drabbade djur får frukt-samhetsstörningar och riskerar att slaktas iförtid, vilket bidrar till en hög sjukdoms-kostnad. På senare tid förefaller klövekse-men ha förvärrats bland svenska kor. Enspeciell typ av eksem, kronrandseksemeller ”smittsam röta”, har först nyligenpåvisats i Sverige och kan förväntaskomma att utgöra ett stort problem i fram-tiden. Ett av kännetecknen på kronrandsek-sem är en samtidig mycket elakartad klöv-röta. En annan följd av eksem är limax, envulstig utväxt i klövspalten, vilken kan blimycket smärtsam för drabbade kor.

Betydelsen av individuella faktorerKvigor som undersöks före inkalvning harsällan allvarliga klövskador. I Kofot 2000förekom överhuvud taget inte klövsulesårbland kvigor och förekomsten av andraklövskador var liten. De stora omställning-arna (miljöbyte, ny foderstat, ny socialomgivning), och kalvningen i sig, samver-kar till att göra tiden runt inkalvning till detmest kritiska momentet i en kos liv. Dettaavspeglar sig i att andelen djur med sul-blödningar är högst bland förstakalvarna.Andelen hornseparationer (dubbelsula ochhålvägg) ökade däremot i det närmaste linjärt med antalet kalvningar, medan före-komsten av eksem och röta var konstant föralla ålderskategorier av kor.

Även om kalvningen är den mest kritiskaperioden för klövhälsan, så debuterar inteskadorna i klövkapseln förrän senare underlaktationen. Anledningen är att det skadadehornet måste växa ut för att upptäckas vidytan. Med en sultjocklek av ungefär 10 mmoch en tillväxt av 4–5 mm per månad ärföljaktligen andelen skador (i synnerhetvad beträffar fångskadorna) störst 2–4månader efter kalvning. Anledningen attäven eksem och röta är vanligare förekom-mande i denna period beror dels på attklövkapseln är känsligare för en dåligmiljö om hornkvaliteten är nedsatt som ettresultat av fångskadorna, dels på att hög-mjölkarperioden med sin intensiva utfod-ring och därpå följande ökande mängdlösare avföring försämrar kornas närmiljö.

De vanligaste klövsjukdomarna och klövskadorna hos de 5 000 svenska mjölkkor som under-söktes i Kofot 2000, 1996–1998.

Förekomst (%)

Klö

vröt

a

Sulb

lödn

ing

Vitl

inje

-bl

ödni

ng

Eks

em

Suls

år

Hål

vägg

Dub

bels

ula

Vår

tor

Lim

ax

75

60

45

30

15

0


Stallmiljöns betydelseKlövhälsan påverkas kraftigt av kornasnärmiljö. Det finns en stark koppling mel-lan typ av stallsystem och stallinredning åena sidan och förekomsten och svårighets-graden av klövsjukdomar å den andra. Inyligen presenterade studier som genom-förts vid Institutionen för husdjurens miljöoch hälsa har skillnader mellan byggnads-lösningars påverkan på klövhälsan belagts.Strax efter genomförda byggnadsåtgärder isamband med en övergång från uppbundettill liggbås ses en kraftigt förhöjd frekvensav veterinärbehandlade klöv- och benli-danden, sannolikt beroende på ett förhöjtsmittotryck med nya smittämnen i kombi-nation med nya och vassa betongytor,olycksfall och stress. I Sverige är fortfaran-de uppbundna system för mjölkkohållningdominerande. Generellt sett har kor i kort-båsbesättningar friskare klövar än kor i

långbås, särskilt om båspallsmatta an-vänds. Hygienen på båspallen liksomunderlagets hårdhet är av största betydelseför utvecklingen av olika klövsjukdomar.Den positiva effekten av gummimatta påklövhälsan har visats i flera studier. Lös-drift ger i allmänhet en högre frekvens avde flesta klövsjukdomar, vilket troligtvisorsakas av en högre belastning på ben ochfötter, ett onormalt rörelsemönster, etthögre smittotryck och blöta gångar. Detonormala rörelsemönstret hos kor i lös-driftssystem beror delvis på trängsel, del-vis på underlaget. Rörelsemönstret gör attklövarna utsätts för ofysiologiska belast-ningar och ett onormalt slitage. I lösdrifts-stallar med spaltgångar ses mindre klöv-röta än i stallar med skrapade gångar, åt-minstone om inget görs för att förbättraskrapgångarnas hygien, t.ex. genom fre-kvent skrapning och fall för urinavrinning.

18

Frekvensen klövsjukdomar i olika ålderskategorier.

Förekomst (% av korna)Kvigor

Förstakalvare

Andrakalvare

Tredjekalvare

Äldre

Blödningar Eksem och röta Hornseparation Klövsulesår

40

30

20

10

0

50

60

Förekomst (% av korna)

Frekvensen klövsjukdomar hos korna i olika laktationsstadier. Varje stapel i diagrammet visarandelen kor med någon typ av klövskador i en besättning. Observera att diagrammet inkluderarlindriga (ytliga) skador.

40

30

20

10

0

50

60

Blödningar Eksem och röta Hornseparation Klövsulesår

1 månad efter kalvningen2 ” ” ”

Senare

3 ” ” ”4 ” ” ”5 ” ” ”6 ” ” ”


19

Skötselns betydelseTill de skötselfaktorer som har störst bety-delse för klövhälsan hör:❒ Klövverkningsrutiner, se sidan 11.

Klövhälsan riskeras om man helt under-låter att undersöka och verka klövarna,genom att bara verka halta kor eller kormed akut behov av verkning, genom attinte verka högdräktiga djur (när det ärspeciellt viktigt att just dessa djur harkorrekt formade klövar) samt genom attinte verka förebyggande när djuren skabyta miljö, t.ex. vid installning.

❒ Utfodringsrutiner, se nedan. Lika viktigtsom foderstatens sammansättning är deutfodringsrutiner som tillämpas.

❒ Avelsurval, se sidan 32. Genom att be-akta benställning, klövform, klövhälsaoch hornkvalitet i samband med avelsur-val, kan problem med ärftliga klövsjuk-domar förebyggas.

❒ Kalvningsrutiner. Kalvningen utgör denstörsta påfrestningen på klövhälsan. Detär många faktorer som spelar in: nyfoderstat, nya sociala kontakter, hormo-nella förändringar, juversvullnad m.m.Övergången till ett annorlunda underlagefter kalvningen är inte minst viktigt.Här som alltid gäller att god tid för till-vänjning är ett krav, för att inte belast-ningen på klövarna ska bli för stor medpåföljande inflammation, smärta, stör-ningar i hornproduktionen m.m. Kvigor

som hållits på mjukt underlag, t.ex. heldjupströbädd eller bete, kan behövamånader av tillvänjning innan de stallasin i, t.ex. en lösdrift med betonggolv. Ien besättning är det således vanligaremed klövhälsoproblem på kvigor somkalvar in på hösten, när djuren tas in frånbetet, än bland de som kalvar in påvåren, då de har vant sig vid att vistas pårelativt hårt underlag under en stall-säsong.

❒ Renhållning. Smutsiga djur är ett teckenpå dålig båspallshygien, något som hardirekt negativ inverkan på klövhälsan.Det finns för uppbundna djur ett direktsamband mellan smutsigheten på bås-pallen och förekomsten av klövskador. Ilösdrifter, där hygienen på gångar ochvistelseytor ofta är eftersatt, är förekom-sten av klövröta och klöveksem oftastor. Djurens renhet kan i allmänhet sessom en indikation på deras skötsel i all-mänhet.

Utfodringens betydelseKlövhälsan påverkas negativt av en foder-stat med för stor kraftfoderandel, men ävenav stora kraftfodergivor i sig. Sannoliktorsakas den försämrade klövhälsan av attlättsmälta kolhydrater ger upphov till enökad surhetsgrad i våmmen vilket leder tillbakteriedöd och skador på våmslemhin-nan. Från de döda bakterierna frigörs gift-

Kortbå Långbå LösdrifUndersökningen av klövhälsan bland mjölkkor på 102 västsvenska gårdar under 1996–1998 (Kofot 2000)visade att en stor andel av djuren hade klövskador vid verkning. Nästan alla undersökta kor i de 15 besätt-ningarna med lösdrift hade någon typ av klövskada. Varje stapel i diagrammet visar andelen kor mednågon typ av klövskador i en besättning. Observera att diagrammet inkluderar lindriga (ytliga) skador.

100

80

90

70

60

50

40

30

20

10

0

Andel kor med klövskada (%)

Kortbås Långbås Lösdrift


iga substanser vilka tas upp genom våm-väggen och som har effekt på bl.a. kärlväg-garna i läderhuden. Dessa substanser på-verkar blodflödet i klövarna, vilket orsakaren störd horntillväxt. Att ha kraftfoderran-sonen fördelad på endast ett fåtal givor perdag orsakar stora sänkningar av våmmenssurhetsgrad, med påföljande negativaeffekter på klövhälsan.

En foderstat med en hög andel fiberriktgrovfoder och tillgång till foder under enlång tid på dygnet ger längre idisslingstidoch därigenom en ökad salivering, vilken -eftersom saliven är basisk - bidrar till enbuffring av våminnehållet och en stabilise-rad bakterieflora. Långa fibrer bidrar tillutvecklingen av den fodermatta som i våm-men hindrar alltför snabb nedbrytning avkraftfoder samt ger en fastare avföring.Som en tumregel kan man säga att grov-foder som på viktbasis innehåller mindreän ~35 % strån längre än 5 cm kan utgöraen riskfaktor för fång. Det är också viktigtatt veta vad korna äter och vad som ratas.Även en välbalanserad fullfoderstat kanutgöra en hälsorisk, om korna kan väljabort de fiberrika beståndsdelarna till för-mån för de lättsmälta kolhydraterna.

Välskördat hö eller halm är ett bra komple-ment till korthackat ensilage. Lakterandemjölkkor på bete äter mellan 8 och 14gånger per dygn. Genom att ge kraftfodretfördelat över många tillfällen (så många attvarje giva inte överstiger ~4 kg) och genomatt ge grovfodret före eller åtminstone sam-tidigt som kraftfodret, ges ytterligare möj-lighet att buffra våmmen.

Snabba byten av fodermedel kan ge negati-va effekter på klövhälsan. Så kan t.ex. ettbyte från ensilage med pH 6 till ensilagemed pH 5 resultera i en sur våm med påföl-jande negativa effekter på klövhälsan. Detär därför viktigt att förändringar i fodersta-ten (inte minst i samband med kalvning)inte blir för stora eller hastiga. Ur klövhäl-sosynpunkt är det viktigt att kvigornaintroduceras till den foderstat de mjölkan-de korna står på redan innan kalvning(ungefär två veckor före beräknad kalv-ning). Det är likaledes viktigt att öknings-takten efter kalvningen inte blir för kraftig.Några klara riktlinjer för hur snabbtökningen kan ske är dock inte kända utandetta måste anpassas till det enskilda djurets välbefinnande (vilket bland annatkan avläsas på aptiten och avföringenskonsistens).

20

Klövskador orsakas också av den gödselbemängda miljö som många kor befinner sig i.


21

Fång

Kor med kraftig akut fång är halta, har ned-satt allmäntillstånd, eventuellt feber, de lig-ger mer än vanligt och lägger sig ofta straxefter mjölkningen. När de står upp såavlastar de benen genom att inta onormalakroppsställningar (med korsade framben,krum rygg och bakbenen under sig) ellergenom att omväxlande avlasta fötterna.Behandlingen är medicinsk i kombinationmed korrigering av de utlösande faktorer-na, förbättring av miljön, samt avlastningav de värst drabbade klövhalvorna. Prog-nosen är generellt sett dålig och livs-längden för de djur som drabbats av akutfång är kort. Denna typ av fång är dockrelativt sällsynt. Subklinisk fång, utan sam-tidig hälta, är däremot mycket vanlig, ska-dor som tyder på subklinisk fång i form avsulblödningar förekom hos kor i samtligade 102 västsvenska mjölkkobesättningarsom undersöktes i Kofot 2000.

Oklar orsakTrots att fång är en sedan länge kändåkomma (fång hos häst var den först be-skrivna djursjukdomen) är kunskapen omde bakomliggande mekanismerna fortfar-ande starkt begränsad. I ett referat i SvenskVeterinärtidskrift från ett föredrag av enherr Axell, 10 september 1896 angavs att:”En bland de vanligaste åkommorna somger anledning till hältor hos nötkreaturen,är inflammation i klövarnes läderhud.Orsakerna till denna inflammation äronästan uteslutande av traumatisk art. Dåligeller underlåten verkning är en annanmycket vanlig orsak till hälta.” Klart är attmånga faktorer samverkar i utvecklingenav fångskador. En intensiv foderstat medlåg fiberhalt, felaktiga utfodringsrutiner,

infektiösa sjukdomar, t.ex. livmoder- ochjuverinflammationer, dålig stallmiljö(hårda golv, felaktigt utformade liggytor,otillräcklig strömängd), felaktig benställ-ning, otillräcklig eller felaktigt utförd klöv-verkning och ärftliga faktorer inverkar påförekomsten av fång och svårighetsgradenav de påföljande skadorna.

Utvecklas i faserFång hos mjölkkor utvecklas i olika stadi-er. I den första fasen störs cirkulationen iklövarna av giftiga ämnen, s.k. endotoxineroch histamin, vilka påverkar kärlväggarna.Gifterna kan komma från bakteriella sjuk-domar i exempelvis juver eller livmodereller, vid felaktig utfodring, från döendevåmbakterier. Cirkulationsstörningarna re-sulterar i störningar i de processer som ärstarkt beroende av syre, energi och när-ingsämnen - i klövarna främst hornbild-ningen. De skador som därigenom uppstårpå de hornbildande cellerna leder blandannat till att den starka bindningen mellanköttklöven, egentligen klövbenet, ochklövkapseln försvagas. Som ett resultat avden störda cirkulationen sker en förändringav klövhornets sammansättning och upp-byggnad vilken orsakar en nedbrytning avden funktionella strukturen inne i klöven.

Beroende på den försämrade cirkulationenskadas även kärlväggar med påföljandeläckage av blod eller blodvätska. Kärlskad-orna kan bli bestående och är en orsak tillatt kor som en gång drabbats av fång ärmycket känsliga för återfall. Cirkulations-rubbningen kan förebyggas genom ensnabb och adekvat behandling av bakter-iella sjukdomar, genom att medicinskthämma det inflammatoriska förloppet ochgenom en korrekt utfodring.

Ko med akut fång som korsar frambenen och skjuter rygg för att avlasta de smärtande klövarna.Vid kronisk fång utvecklar kon ofta klövesulesår och dessutom uppkommer liggskador .


22

Som en följd av den akuta fasen (vilkenofta är otydlig eller kanske inte ens märks)kan sekundära skador uppstå. Blödningar isulhornet och i vita linjen som är resultatav kärlskadorna liksom konturförändringarpå klövkapsel, dubbelsulor, hålväggar ochklövsulesår är exempel på sådana sekundä-ra skador. Kroniska skador på kärlväggaroch hornbildande vävnader kan orsakabestående förändringar i klövens form,tåväggen blir fårad och konkav och djurenfår ofta ett stört rörelsemönster. Hos kormed akut fång är samtliga klövar drabbade,men de skador som senare uppstår i klöv-hornet är bland annat beroende av belast-ningsförhållanden och hornets fuktighets-grad, varför skadorna oftast är vanligastoch allvarligast i bakfötternas ytterklövar.

Fångskadornas svårighetsgrad kan minskasFångskadornas svårighetsgrad kan mins-kas genom att påfrestningen på klövarnaminimeras. Detta åstadkommes genom attkorna hålls på ett mjukt, torrt, rent ochhalkfritt underlag och genom att klövarnaverkas. De golvytor som korna i lösdriftertrafikerar skall vara halkfria, torra ochrena. Genom att verka klövar på såväl kvi-gor som kor före kalvning åstadkommes enkorrekt belastning inne i klöven, vilketleder till en minskad förekomst och svårig-hetsgrad av fångrelaterade skador. Ärftlig-heten, liksom benägenheten för återfall,

gör att kor med allvarliga fångskador intebör användas för avel.

Sammanfattning❒ Risken för sekundära infektioner vilka

kan vara så allvarliga att djuret måsteavlivas är stor.

❒ Akut fång är en relativt ovanlig, mycketsmärtsam åkomma med dålig prognos.

❒ Subklinisk fång är mycket vanlig hoskor i intensiv mjölkproduktion.

❒ De sekundära skador som följer på sub-klinisk fång kan vara mycket allvarliga.

❒ Svårighetsgraden av de sekundära ska-dorna kan minskas genom att beredakorna ett mjukt underlag och genom attbedriva en korrekt klövvård.

Klövsulesår

Ett klövsulesår är en defekt i klövkapselnvilken frilägger läderhuden. Klövsulesår ärsmärtsamma och kan liksom annan kronisksmärta orsaka en generellt sänkt retnings-tröskel för yttre påverkan, vilket gör attnormal påverkan från andra kor, skötareoch miljö upplevs som smärtsamma.Klövsulesår är dessutom en mycket för-lustbringande klövsjukdom. Varje veterin-ärbehandlat fall av klövsulesår har i engel-ska undersökningar beräknats kosta i stor-leksordningen 5 000 kronor.

Vid fång kan klövbenet rotera eller sjunka i sin kapsel vilket leder till skador på läderhuden ochformförändringar på kapseln.

Vid klövsulesår exponeras läderhudenunder sulan. Risken är stor för sekun-dära infektioner vilka kan leda tilllivshotande skador .

Konturstörning

Defekt lamellhorn Krosskador i läderhud


23

Kor med hög avkastning löper större riskatt utveckla klövsulesår. Även om det harvisats att klövsulesår orsakar en produk-tionssänkning är denna oftast inte lika storsom den högre avkastningen, varför detfortfarande kan förefalla som att drabbadedjur mjölkar oförändrat bra. Om de drab-bade djuren inte hade haft klövsulesår hadede dock mjölkat avsevärt bättre. Den stör-sta delen av de ekonomiska förlusternakommer dock av nedsatt fruktsamhet ochökad utslagning med påföljande ökadrekrytering. Att nedbringa förekomsten avklövsulesår är därför av stor vikt.

FörekomstVid en undersökning av slaktade kor somgenomfördes i Skara i början på 1980-talet,var prevalensen klövsulesår bland de näst-an 600 undersökta korna 13,5 %. I nyligengenomförda undersökningar i projektetKofot 2000, var prevalensen kor med klöv-sulesår i en eller flera klövar 10 % av ca 5 000 undersökta mjölkkor i 102 västsven-ska besättningar. Variationen i förekomstmellan besättningar var stor. I de flesta be-sättningar var enstaka djur drabbademedan i enstaka besättningar hade upp tillvar tredje ko hade ett klövsulesår. Eftersomklövsulesår kan vara en orsak till utslag-ning av mjölkkor är det inte förvånande attfrekvensen skador bland de slaktade djureni den tidigare undersökningen var någothögre. Det finns en tydlig rasdispositionoch SLB drabbas oftare än SRB. Kvigordrabbas mycket sällan av klövsulesår innankalvning.

Olika aspekter på klövsulesår och andraklövsjukdomar, har studerats i såväl inter-nationella som svenska vetenskapligaundersökningar, men möjligen inte beto-nats tillräckligt i avelsarbetet. Arvbarheten(den andel av variationen i förekomst somberor på genetiska faktorer) för klövsules-år har uppskattats till 10–20 % beroende påhur skadan definierats och hur undersök-ningen har genomförts. Storleken på dennaarvbarhet gör att det skulle vara fullt möj-ligt att genom avelsmässiga åtgärder min-ska förekomsten av klövsulesår.

Klövsulesår är vanligast på bakfötternasytterklövar och förekommer i ungefär hälf-ten av fallen på båda bakfötterna samtidigt.Klövsulesår påträffas vanligen i övergång-en mellan den bakre och mellersta tredje-delen av sulan, något in mot spalten frånsulans mittlinje. Djupa böjsenans infäst-ning på klövbenet är beläget precis underdetta område, se figur på sidan 6. Läder-

huden skyddas från klämskador från denna“knöl“ av den bindväv som fixerar benet,samt av fettkuddarna under strålbenet ochbakre delarna av klövbenet. Under vissaomständigheter kläms läderhuden ändå,varvid hornproduktionen störs och ett sårkan bildas. Den uttänjning av upphäng-ningsapparaten som då uppstår är bestå-ende och bidrar till den höga risken föråterfall.

Orsaker till klövsulesårDet första som händer när ett klövsulesåruppstår är att blodcirkulationen i läder-huden störs. Som ett resultat av detta ska-das de strukturer som fixerar klövbenet tillklövkapseln, vilket kan resultera i en sänk-ning av klövbenet inne i kapseln. En sänk-ning av klövbenet leder i sin tur till attläderhuden kläms mellan klövbenet ochklövkapseln. Skadorna av denna klämningblir senare synliga i klövkapseln, antingensom blod inbäddat i hornet eller som endefekt i sulhornet – ett klövsulesår. Följ-ande riskfaktorer för klämning av läder-huden kan identifieras:

Fång De förändringar i cirkulationen som inträf-far i samband med fång bidrar till att skadaklövbenets upphängning i klövkapseln.När upphängningen skadas kan klövbenetsjunka inne i klövkapseln. De skador påkärlväggarna som samtidigt uppstår kan blibestående liksom skadorna på hornprodu-cerande celler. Detta bidrar till att riskenför att ett avläkt klövsulesår återkommer ärhög (>50%). Den inflammatoriska reaktionsom blir ett resultat av den lokalt störda cir-kulationen, kan ge upphov till skelettför-ändringar, nybildning av ben, vilka kanmedföra en ökad punktbelastning av läder-huden i det kritiska området och däri-genom bidraga till att öka risken för åter-fall.

Förvuxna klövar Om vinkeln på klöven ändras, vilket exem-pelvis sker då klöven förväxer, kommeräven klövbenet att vinklas om, vilket ökarrisken för en klämning av läderhuden. Ettliknande problem uppstår om sulhornetförväxer. Rekryteringsdjur som hållits pådjupströbädd har ofta förvuxna sulor. Omdessa djur ställs på betong efter kalvningleder trycket på sulorna till att risken förklövsulesår ökar.

Dålig hornkvalitetOm klövhornet är mjukt kan inte trycketbäras av väggen och fördelas över sulan


24

som det ska, varför skador lätt uppstår.Dålig miljö ger inte bara upphov till ettmjukare klövhorn, utan predisponerar ävenför klövröta. Vid kraftig klövröta försvin-ner stora delar av ballhornet. Detta ledertill en minskad stötdämpning och däri-genom en ökad och felaktig belastning avsulan med påföljande risk för klövsulesår.

BehandlingI dagsläget behandlar klövvårdare och lant-brukare, inte veterinärer, en stor andel avalla halta kor. Enligt senare års djursjuk-data veterinärbehandlas årligen ca 2 % avsvenska mjölkkor för andra klövskador änakut fång. I en ändring av Statens jord-bruksverks författningssamling, §2, L 41,SJVFS 2000:116, tillåts också behandlingav klövsulesår utan att veterinär behöveranlitas “genom ingrepp i hornvävnad underförutsättning att ingreppet inte omfattarunderliggande mjukdelsvävnad“.

Klövsulesår läker långsamt (närmare tvåmånader krävs för att nytt horn skall bildasöver ett sår) men relativt lite är känt omläkningsprocessen och faktorer som påver-kar denna. Beroende på att såren ofta be-lastas samt exponeras för en ohygieniskmiljö, är sekundärinfektioner inte säll-

synta. Om inte sårområdet avlastas bildasgranulationsvävnad vilken förhindrar läk-ningen. För att behandla ett klövsulesårkrävs således att sårområdet avlastas, attunderminerat horn runt såret avlägsnassamt att hornkanterna runt såret tunnas utså att en vid krater skapas. Behovet av ban-dagering är diskutabelt. Om miljön är torroch ren, är behovet av ett bandage litet. Ismutsig miljö kanske ett skydd behövs,men klimatet under ett fuktigt bandageutgör samtidigt en utmärkt tillväxtplats förmikroorganismer. Ett omfångsrikt bandageriskerar även att trycka på såret och störaläkningen. Stora defekter i sulhornet börgipsas. Eventuell granulationsvävnad skallavlägsnas av veterinär. Vid djupgåendeinfektion bör klövamputation övervägas,ett ingrepp som kan synas drastiskt mensom under gynnsamma förhållanden hargoda förutsättningar att lyckas återge konfull hälsa och produktionskapacitet.

Klossar att fästa på den friska klövhalvanför avlastning av den skadade finns av ettflertal fabrikat. Tyvärr finns det ingen typsom är ”bäst jämt”. Klossar av toffelmodell(Cowslip®, Easybloc®, etc.) är lätta attapplicera och fäster bra. Träklossar(Technovit®, Demotec®, etc.) å andra

Förvuxenhet leder till ökad risk för klämning av läderhuden och därmed utvecklingen av klöv-sulesår.

För att ett klövsulesår skall läka krävs att den drabbade klöven avlastas. Detta kan åstadkommasgenom att applicera en kloss av trä, gummi eller plast på den friska klöven.

Klämning


25

sidan, kan formas samt placeras bättre fören korrekt belastning av den viktbärandeklövhalvan. Nyligen har även en kombina-tionsmodell (Hoof-it®) introducerats påmarknaden. Denna finns dock ännu inte iSverige. ”Tofflor” slits ofta något mer änträklossar. ”Träskor” kan vara trixiga att fåpå och sitter ofta inte kvar lika bra somtofflor. Kommersiellt tillgängliga klossarär i dagsläget generellt för låga. För att getillräcklig avlastning bör klossarna vararelativt höga, 25–30 mm. En bra placeradkloss skall sträcka sig bakåt till halva bal-lens längd. Långa klövar kan få allvarligatryckskador där en för kort kloss slutar.

Av 271 fall av klövsulesår i Kofot 2000som behandlades genom verkning, manu-ell upprensning av sårområdet och avlast-ning, antingen bara genom verkning ellergenom applicerandet av kloss, samt vidbehov bandage, läkte 83 % till efterföljan-de verkning. Lindriga klövsulesår läkte inågot större utsträckning än sår med gra-nulationsvävnad och/eller samtidig infek-tion. Som redan antytts, är det relativt van-ligt, att klövsulesår återkommer. Av 141kor med klövsulesår i projektets första år,hade ca 30 % klövsulesår även under denpåföljande stallsäsongen. Av de kor somhade klövsulesår vid båda verkningarnaunder det första året, hade tre fjärdedelarklövsulesår även under den nästkommandestallsäsongen.

FörebyggandeFörekomsten av klövsulesår kan minskasom fång kan förebyggas, om korna tillför-säkras ett mjukt och rent underlag samt ombelastningen på klövarna är korrekt. Reg-elbunden klövvård är mycket viktig för attförebygga klövsulesår. Genom att verkakorna minsta två gånger per år kan före-komsten av klövsulesår minskas avsevärt.

Sammanfattning❒ Klövsulesår är en relativt vanlig och all-

varlig konsekvens av fång.❒ Klövsulesår uppstår som ett resultat av

en klämning av läderhuden.❒ Risken för klämning av läderhuden ökar

vid fång, förvuxenhet och dålig horn-kvalitet.

❒ Klövsulesår läker långsamt. Det är ursåväl medicinsk som djurskyddsmässigsynvinkel mycket viktigt att den sjukaklöven avlastas vid behandling.

❒ Återfall är vanliga och klövsulesår ärdelvis ärftliga. Drabbade djur bör så-ledes inte användas i avel.

Klöveksem

Eksem i klövspalten och omgivande hudhar förmodligen länge förekommit hosuppstallade mjölkkor. Eksemet i sig hartidigare inte gett upphov till problem; ska-dor som är sekundära till eksem såsom vår-tor, limax, klövröta och klövspaltinflam-mation har dock diagnostiserats hos haltakor. Vi upplever att förekomsten och svår-ighetsgraden av klöveksem har ökat desenaste åren. Först de allra senaste åren hareksem av sådan svårighetsgrad att det pri-märt gett upphov till hälta påträffats iSverige. Vi har tidigare valt att kalla dennanya aggressiva form av eksem för kron-randseksem, till skillnad från det lindrigareklövspalteksemet. Det finns dock skäl föratt inte särskilja dessa två typer av eksem,varför de här presenteras under den sam-manfattande rubriken klöveksem. I Kofot2000 förekom klöveksem hos 28 % av allaundersökta djur, med en variation i andelendrabbade per besättning mellan 0 och 69 %.

Behandlingen av eksem, i den mån sådanförekommit tidigare, har begränsat sig tillfotbad (främst i lösdrifter) och eventuelltpåstrykning av tjära i samband med ordi-narie klövvård. De flesta eksem har dock,beroende på den förbättrade miljön, läkt avunder betesperioden. Med förvärrandet avsymptomen har behovet av att finna en fungerande och praktiskt genomförbar behandlingsform ökat. Eftersom det i dags-läget inte finns någon invändningsfri be-handling (vare sig medicinsk eller annan),framgår vikten av att förebygga skadornasuppkomst och utveckling tydligt.

SymptomDet första tecknet på eksem är en förläng-ning av hårstråna i övergången mellan hudoch horn och en rodnad i huden. Över-huden luckras upp så att läderhuden friläg-ges, vilket leder till att skadorna blöderspontant eller vid en lätt skrapning.Skadorna breder successivt ut sig ochexponerar senare stora delar av läderhudenpå ballarna och eventuellt i karleden. Intesällan påträffas grågult sårsekret i skador-na, vilken har en sötaktigt rutten odör.Skador på ballarna förefaller ofta ha startati klövspalten, för att sedan ha spridit siggenom att underminera intilliggande horn-vävnad. Sitter eksemet i klövspalten före-faller risken stor att limax utvecklas. Idrabbade besättningar förefaller en utveck-ling av skadorna ske över tiden. I början


26

utgörs skadorna av ytliga erosioner och enlindrig förtjockning av huden i till klöv-spalten gränsande områden. Ett sådant lin-drigt eksem klövspalteksem, är oftast dif-fust i hela klövspalten. Mer allvarliga ska-dor är ofta koncentrerade till mindre områ-den. Svåra fall av eksem är ofta förknippa-de med ansvällning av hud och mjukdelar idet skadade området. Ansvällningarna tersig ofta som bullar eller valkar och detsvullna området kan ömma (se bild ovan).Djuren har dock oftast inte feber. Ut-märkande för långt gångna skador är densvårartade klövröta som hör samman medeksemet. I ett kroniskt stadium kan eksemi huden även utvecklas till vårtor. Flertaletdjur i en drabbad besättning uppvisar ska-dor. Detta kan tolkas som resultat av ensmitta, men kan även orsakas av att djurenstår i en gemensam dålig miljö.

BehandlingsförsökIngen behandling med bestående godeffekt är känd. Kraftigt eksem, kronrands-eksem, har inte till fullo kunnat utrotas uren drabbad besättning, även om sympto-men starkt kan begränsas. Ett exempel pådetta är SLU:s Brogården i Skara, där engenomgripande ombyggnation med instal-lerande av i bakkant gödseldränerande bås-platser har lett till att eksemet, och i änhögre grad den påföljande kraftiga klöv-rötan, i det närmaste har utrotats, se figursidan 14. Olika behandlingsstrategier,vilka i varierande grad innebär främst lokalanvändning av antibiotika, finns beskrivnai utländsk litteratur. Behandlingseffektenär ofta god, men skadorna verkar regel-mässigt återkomma efter en till två måna-der. För att studera eksemet under svenskaförhållanden och för att om möjligt finnaett alternativ till antibiotikabehandling, ut-

förde vi, Institutionen för husdjurens miljöoch hälsa, SLU, Skara, ett experiment i endrabbad mjölkkobesättning.

Det framkom att lokal behandling medantibiotika (tetracyklinlösning) var mereffektivt beträffande eksemets avläkning,än behandling med ett desinfektionsmedel,glutaraldehyd, eller bara verkning. Eff-ekten av behandling med glutaraldehydskiljde sig inte från effekten av bara verk-ning. Den påvisade effekten av behandlingmed tetracyklin är i linje med fynden i ettflertal internationella studier rörandebehandling av dermatitis digitalis, ett svår-artat eksem som förknippas med förekomstav en viss typ av bakterier, spirocheter, iskadad vävnad. I omvärlden är lokalbehandling med antibiotika för denna typav eksem allmän. I Sverige har forskare vidSLU i Skara tidigare påvisat bakterienFusobacterium necrophorum i eksem, menhävdat att detta varit ett bifynd. Vi har nu isamarbete med ett amerikanskt special-laboratorium lyckats påvisa spirocheter iskadad vävnad, i såväl akuta som kroniskaskador även hos svenska kor. Allt talar där-för för, att de allvarligare former av eksemsom nu dyker upp i svenska mjölkkobesätt-ningar, i allt väsentligt kan jämföras medsjukdomen dermatitis digitalis. Dermatitisdigitalis (DD), beskrevs första gången iItalien 1974. DD återfinns hos kor i inten-siv mjölkproduktion över hela världen ochär en av de absolut mest förlustbringandesjukdomarna på mjölkkor.

Lokal behandling med tetracyklin är iSverige förknippad med 7 dagars karenstidför mjölk, vilket gör behandlingen ekono-miskt oförsvarbar. Såväl egna som interna-tionella studier har visat att mängden upp-

Kronrandseksem ger upphov till en så svår klövröta att läderhuden friläggs.


27

taget och genom mjölken utsöndrat tetra-cyklin är mycket låg (under detektions-nivån). Livsmedelsverket har därför be-slutat att i enskilda fall medge undantag förbehovet av karens vid lokal engångsbe-handling med maximalt 5 ml tetracyklin.Våra erfarenheter antyder att mängdentetracyklin kan minskas ytterligare medbibehållen effekt. I samband med behand-ling verkas klövarna och undermineradvävnad avlägsnas. Ett lätt bandage applice-ras, efter att skadad vävnad indrypts medantibiotikum, och får sitta i ett par dagar.

FörebyggandeDet anmärkningsvärt goda behandlings-resultatet med tetracyklin skall ses i detperspektivet, att skadorna förefaller att mereller mindre regelmässigt återkomma entill två månader efter behandling, om intekrafttag tas för att förbättra klövarnas när-miljö. Det har ännu inte lyckats oss attunder rådande intensiva produktionsformertotalt utrota sjukdomen från en drabbadbesättning, men symptomen kan hållas till-baka med hjälp av förbättrad hygien (entorr och ren miljö), utfodring samt frekvent(mer än två gånger årligen) och korrektutförd klövvård. I vårt experiment läkteknappt 30 % av eksemen av efter verkning,även utan medicinsk behandling. Klöv-verkningen är viktig för att korrigera av-vikande klövformer, förebygga fång samtför att lufta klövspalten och eventuella ska-dor. Observera att det är viktigt att tänka påhygienen i samband med verkningen, dåklövvårdare kan bidra till spridningen avsmittor mellan besättningar. I mångabesättningar med gravt eksem bland kornakan det dessutom löna sig att tillföra struk-tur till foderstaten (exempelvis i form av höeller halm) för att göra foderpassagengenom tarmen långsammare och därmedträcken något fastare.

Då sjukdomen introduceras i en tidigaresmittfri besättning, t.ex. vid extern rekryte-ring, sprids dock sjukdomen ofta snabbt tillen stor andel av djuren. Detta tyder på attett smittämne finns med i bilden. Det finnssåledes starka skäl för att undersöka klöv-hälsan på djur som skall introduceras ibesättningen och vid behov inrätta ettkarantänsstall för inslussning av externtrekryterade djur.

Sammanfattning❒ Eksem i klövspalten är vanligt hos

installade djur och ger i allmänhet inteupphov till problem.

❒ En vanlig orsak till eksem är brister iklövarnas närmiljö.

❒ En vanlig följd av eksem är klövröta,dvs. uppluckring och förlust av klöv-horn.

❒ En allvarlig form av eksem har på sena-re år debuterat i enskilda besättningar.

❒ Denna typ av eksem saknar en riktigt brabehandling men kan förebyggas genomradikala förbättringar av miljö, skötseloch sannolikt utfodring.

Klövröta

Enkelt uttryckt är klövröta förlust av horn-vävnad på ballarna, dvs. den bakre delenav klövarnas undersida. Sådan förlust kanske genom nedbrytning av vävnad ellergenom upphörd nyproduktion. Klövrötayttrar sig initialt, eller vid lindrigareangrepp, i ett ”musgnagt” ballhorn. Dettamusgnag påträffas oftast i anslutning tillklövspalten, nära övergången mellan hudoch horn. Senare, då skadan har vuxit nedöver ballen och nytt friskare horn har bil-dats på nytt bakom denna, utvecklas fåror iövergången mellan ball- och sulhorn, vilkager upphov till V-formade sprickor. Sprick-bildningarna, med påföljande undermine-ring, kan täcka stora delar av ballarna och igrava fall även frilägga läderhuden.

Vanligaste klövskadanI den ovan nämnda undersökningen avklövhälsan hos svenska mjölkkor som gåtttill slakt som forskare vid Försöksgården iSkara publicerade för snart 20 år sedanbefanns klövröta vara en vanlig klövskada.Främst förekom röta hos äldre kor ochunder senare delen av stallsäsongen. Dåvar en dryg fjärdedel av slaktade kor drab-bade av någon grad av klövröta. Idag ärklövröta fortfarande den vanligaste skadanpå mjölkkors klövar. Ungefär hälften avalla kor har tydlig (måttlig till grav) klöv-röta.

Olika orsakerKlövröta är starkt förknippad med en fuk-tig och smutsig miljö. Urin löser upp detkeratin som ger stadga och styrka åt horn-cellerna, och träck bryter ned det kitt somhåller samman horncellerna, vilket sam-mantaget resulterar i ett sönderfall av klöv-hornet. En högmjölkande ko producerarmer än 100 liter flytgödsel per dag. Detställer stora krav på stallkonstruktion ochskötsel för att hålla klövarnas smutsighets-grad på en acceptabel nivå. Ytterligare bi-dragande orsaker till röta är eksem, fång,


28

bakteriell, fysikalisk och kemisk nedbryt-ning av klövhornet, avvikande klövformer,ärftlig predisposition, samt en fuktig ochvarm klövmiljö, fukt och värme. Klövrötakan vara en konsekvens av fång. Ofta före-kommer då rötan i form av sprickor i klöv-hornet som är parallella med läderhuden.Sådana sprickor är inte sällan förbundnamed s.k. dubbelsulor. Resultatet av dennatyp av skador kan bli att hela ball- och sul-delen av klövkapseln lossnar. Framklöv-arna är mer sällan, eller i vart fall lindriga-re, drabbade än bakklövarna. Troligenberor detta på mindre allvarliga fångskadorsamt en torrare och renare närmiljö (främsti uppbundna besättningar).

Som ovan nämnts, är kraftig klövröta ettviktigt symptom på den nya mer aggres-siva typen av eksem. Åkomman har pågrund av sin snabba spridning i drabbadebesättningar kallats för smittsam klövröta.Vad skiljer då denna typ av klövröta frånden tidigare beskrivna? Vid smittsam rötaär skadorna i ballhornet vanligen meravgränsade cirkulära eller kraterliknande.Den smittsamma rötan verkar sprida sigradiellt i understa lagret av klövhornet ochdärigenom underminera kringliggandehorn. Initiala eller lindriga fall är oftastkoncentrerade till övre delen av hornväg-gen, vid övergången mellan hud och horn idirekt anslutning till klövspalten. Skadornafrilägger regelmässigt läderhuden och kanbli stora nog för att täcka hela ballområdet.Kor som är drabbade har därför ont i klö-varna och ligger mer än vanligt. Smärtankan dessutom medföra förändrade lägg-nings- och resningsbeteenden. Risken förliggskador och påföljande juverproblembör därför inte underskattas.

Behandling och förebyggandeKlövröta behandlas och förebyggs genomen korrekt utförd och tillräckligt frekventklövvård och inte minst genom att klöv-miljön förbättras. Vid SLU:s försöksan-läggning Brogården i Skara har ett tidigareutbrett och allvarligt problem med klöv-röta kunnat åtgärdas genom verkning vidtre tillfällen per stallsäsong samt en om-byggnation från traditionella långbås tillkortbås med ett gödseldränerande gummi-spaltsgolv i båsens bakre del. I lösdrifterkan miljön förbättras genom urindräneringpå skrapade gångar och ett frekvent utnytt-jande av gödselskraporna. En för klövarnarelativt skonsam miljö (renare och mjuka-

re) kan också åstadkommas i lösdriftgenom anläggning av s.k. ätbås, där djurenutmed foderbordet ges tillgång till separataätplatser, upphöjda från det omgivandegolvet och försedda med ett mjukareunderlag, exempelvis gummimattor.

Sammanfattning❒ Klövröta (upplösning och förlust av

ballhorn) är den vanligaste klövskadanhos svenska mjölkkor.

❒ Klövröta orsakas av kemisk eller fysika-lisk nedbrytning av hornvävnaden ellerav en störd hornproduktion som en följdav eksem.

❒ Klövröta orsakar vanligen inte hälta.❒ Klövröta förebyggs genom förbättringar

i miljö, skötsel och sannolikt utfodring.

Klövspaltflegmon

(klövspaltinflammation)

Vanligaste orsaken till hälta på betetKor som vistas på vasst underlag, exempel-vis i frusna eller steniga beteshagar, kanlätt få skador i klövspaltshuden. Extremtorka, liksom ständig kontakt med gödseloch urin (dåligt skötta djupströbäddar samtnedsmutsade drivgångar och vistelseytor)kan göra huden extra känslig för sådanaskador. Om skadorna i klövspalten infekte-ras med vissa bakterier, framförallt Fuso-bacterium necrophorum kan ett flegmon(en diffus infektion i underhuden) uppstå.Denna typ av bakterie finns normalt i korsavföring och därför i riklig mängd i allamiljöer där djuren vistas. Klövspaltfleg-mon drabbar ofta förstagångsbetare. Det ären åkomma som normalt förekommer spo-radiskt, men under vissa omständigheterkan den få kraftig spridning i besättningarmed hälften till tre fjärdedelar av alla djurdrabbade. Om ett djur en gång drabbatsutvecklar det en form av immunitet ochdrabbas endast mycket sällan av återfall.Beroende på känsligheten hos tidigare oex-ponerade djur kan sjukdomen spridassnabbt i en besättning som under en längretid inte haft några fall. Klövspaltsflegmonhar främst ansetts vara en betessjukdom,men sjukdomen kan även utgöra ett stortproblem i lösdriftsbesättningar, där en göd-selbemängd miljö luckrar upp spalthudenoch gör den mer känslig samtidigt somsmitta lätt sprids från ett drabbat djur.


29

Tydliga symptom – ändå vanligastefeldiagnosen?Klövspaltflegmon orsakar en kraftig akuthälta med tydlig svullnad av foten samtfeber. Vid undersökning av klövspaltenpåträffas ofta sprickor eller sår med ett illa-luktande sekret. Drabbade djur har ett ned-satt allmäntillstånd, äter mindre, faller uroch producerar följaktligen mindre mjölk.Oftast är bara ett ben drabbat, men yngredjur och framförallt i samband med besätt-ningsutbrott kan drabbas i flera ben samti-digt. Även om symptomen kan förefallatypiska är det viktigt att diagnosen säker-ställs genom att klöven lyfts och nogaundersöks. Ett infekterat klövsulesår kange upphov till liknande symptom, men krä-ver en helt annan behandling och kan ledatill mycket allvarliga konsekvenser om detinte behandlas rätt. Om ett klövspaltfleg-mon lämnas obehandlat kan infektionensprida sig till klövleden eller till skelettetoch där orsaka obotliga skador.

Behandling och förebyggandeFör att skydda djuren mot klövspaltfleg-mon är det viktigt att hålla klövarnas när-miljö så torr och ren som möjligt samt att

förebygga skador i klövspalthuden. Sön-dertrampade och nedsmutsade områden så-som vid vattenkar, trånga passager ellervanligen utnyttjade gångvägar kan medfördel hårdgöras. Klövspaltflegmon kanäven förebyggas genom att låta djuren pas-sera genom ett fotbad med kopparsulfatlös-ning (se sidan 15). För att undvika smitt-spridning bör insjuknade djur isoleras.Behandlingen är medicinsk och vid miss-tänkta fall skall veterinär tillkallas.

Sammanfattning❒ Klövspaltflegmon är en vanlig orsak till

hälta hos kor på bete.❒ Klövspaltflegmon orsakas av Fusobac-

terium necrophorum, en bakterie som ärvanlig i komiljön. För att bakterien skallkunna infektera en klövspalt krävs atthuden är skadad.

❒ Klövspaltflegmon orsakar en kraftigakut hälta, svullnad av berörd fot ochfeber.

❒ Klövspaltflegmon förebyggs genom attskadorna i klövspalten förebyggs, gen-om att miljön förbättras, genom fotbadoch genom att drabbade djur isoleras.

Hälta på ett ben vid klövspaltflegmon. Svullnaden i klövsplalten särar på klövarna.

Djupa sprickor i klövspalthuden. Vid provtagning kan man hitta nekrosbaciller.


Ofta besättningsproblem

En halt ko är ofta ”toppen av ett isberg”;flera andra kor i besättningen kan ha varie-rande grad av klövskador. Behov av enutredning av klövhälsoläget föreliggerdefinitivt om den årliga frekvensen av hält-behandlingar överskrider 5 %, men ävenhastiga ökningar i antalet halta djur kan geanledning till en systematisk genomgångav klövhälsoläget. Besättningsproblem kanvanligen hänföras till en av tre olika kate-gorier; fång, hygien eller slitage. Ofta före-kommer dock dessa kategorier samtidigt.

Klövsjukdomarnas oftast multifaktoriellabakgrund måste alltid beaktas vid en utred-ning. Man bör likaledes betänka, att vissatydliga sjukdomssymptom kan dölja andraunderliggande lidanden. Så kan t. ex. ettutbrott av gravt eksem med tillhörandeklövröta dölja ett underliggande fångpro-blem. Det är mycket viktigt att en korrektdiagnostik tillämpas; det är inte ovanligt attklövsulesår eller elakartade eksem misstasför att vara klövspaltinflammationer.

Vid nedsatt klövhälsa i en besättning är detviktigt att bestämma om problemet är rela-terat till olika individer eller till grupper avdjur. För att karaktärisera vilka djur ibesättningen som är drabbade, indelas demed avseende på ålder, ras, laktationsstadi-um, avkastningsnivå, hull och i vilket stall-system de vistas (om flera system brukas isamma besättning). Om många djur ärhalta i perioden mellan kalvning och hög-mjölkning, kan fångrelaterade problemmisstänkas i besättningen. Hältor som ej är

tidsmässigt kopplade till kalvningen kan åandra sidan antyda ett smittsamt förlopp,såsom vid klövspaltflegmon eller kron-randseksem. Man bör härvid observera, attkor generellt sett är känsligare under hög-mjölkarperioden, varför en relativt ökadprevalens även av smittsamma sjukdomarkan misstänkas i denna kategori djur.

Den ovanstående sammanställningen inne-håller ett flertal av de faktorer som kanpåverka klövhälsan på besättningsnivå. Detär ofta inte nödvändigt att i en enskildutredning sätta sig in i samtliga faktorer.Nedan följer en liten lathund för hur mankan gå till väga vid utredning av några van-liga klövhälsoproblem på besättningsnivå.

Sammanfattning❒ Var tjugonde mjölkko var halt i en

undersökning av klövhälsan i ett hun-dratal svenska mjölkkobesättningar. An-delen veterinärbehandlade halta kor ärdock mycket lägre, vilket antyder atthalta kor kan stå obehandlade.

❒ Hälta hos mjölkkor beror i nästan samt-liga fall på skador i klövarna.

❒ Klövskador kan delas in i två huvudka-tegorier; de som är orsakade av inre stör-ningar (fång med följdåkommor) och desom orsakas av yttre påverkan (eksem,klövröta, klövspaltflegmon, m.fl.).

❒ Klövskador är mycket vanliga hos sven-ska mjölkkor. De orsakas av såväl indi-viduella som av skötsel-, miljö- ochutfodringsrelaterade faktorer.

❒ Bristande klövhälsa är oftast ett besätt-ningsproblem.

30


31

Utredningsgång vid klövhälsoproblem på besättningsnivå

Problem Bakomliggande orsaker Kontrollera/utred bl.a. (där tillämpligt)

Sulblödningar Fång Utfodringsrutiner och foderstatKlövsulesår Utformning av ligg- och ätplatser

Underlaget på gångarBeläggningsgrad i lösdrifter Grupperingsrutiner och kalvningsrutinerSystem för hållning av sinkor och kvigor Klövverkningsrutiner

Trauma* Underlaget på gångarUtformning av ligg- och ätplatser samt ev. gångarKlövverkningsrutiner och metod

Förgiftning/bristsjukdomar Foderstat, miljö, tillgång till giftiga ämnen

Klövröta Klövspalteksem Hygien på båspall, gångar och ätplatserUtformning av bås, ät- och liggplatserStallklimat och beläggningsgrad Fotbadsrutiner

Kronrandseksem (se Klövspalteksem)Fångförekomst och foderstatSmittvägar, extern rekrytering

Fång (se ovan)Fysikalisk/kemisk påverkan (se Klövspaltseksem)

Klövspaltflegmon Trauma Underlag på drivgångarUnderlag på betet, vid vattenställen etc.FotbadsrutinerUnderlaget på gångar i lösdriftFuktighetsgrad/hygien på gångytor

Infektion Behandlingsrutiner

Tåbölder Trauma Underlag på gång- & vistelseytorKlövverkningsrutinerKlövverkningsmetod

Fång (se ovan)

Akut fång Trauma (se ovan)Utfodring (se ovan)Skötsel Rutiner vid utfodring

Rutiner vid foder-, och miljöbyte, etc.

* Med trauma avses yttre våld, orsakat av ett för hårt eller ojämnt underlag eller av inrednings-detaljer såsom gödselskrapor, gödselrännegaller etc.


Avelsvärde Förekomst av skador (%)

Tjur Ben o klöv Antal döttrar Inga skador Klövröta Sulblödning Eksem Sulsår

1 113 78 13 32 29 33 42 105 52 13 48 21 31 15

S 3 103 275 7 42 36 30 11L 4 103 69 3 46 43 29 10B 5 96 126 8 32 46 25 15

6 95 43 2 49 44 53 127 84 55 6 49 31 38 138 111 114 13 43 32 27 99 105 67 19 36 25 21 6

S 10 102 79 15 34 33 25 9R 11 102 48 15 52 23 35 8B 12 101 42 19 43 10 19 2

13 100 71 23 30 21 32 414 98 115 12 37 28 29 1015 96 53 19 32 32 32 11

Det finns goda skäl att tro att mjölkkorsklövhälsa i viss utsträckning är styrd avärftliga faktorer. Till exempel får döttrar tillkor med klövproblem inte sällan klövpro-blem själva. Hela kofamiljer kan härige-nom vara drabbade av klövskador i störreutsträckning än övriga kor i en besättning.Vid jämförelse av de olika raserna framgåratt SRB generellt sett har en bättre klöv-hälsa än SLB, även om SRB kan vara käns-ligare för miljörelaterade klövskador(klövröta). I danska undersökningar har detvisats att Jersey väldigt sällan drabbas avklövskador överhuvudtaget. I Kofot 2000

hade 84 % av undersökta SRB någon formav klövskada jämfört med 92 % av SLB. Isynnerhet hade SLB i större utsträckningbetydande sulblödningar (37 % måttligatill grava skador jämfört med 25 % förSRB). I Kofotsmaterialet hade 15 tjurar (7SLB och 8 SRB) mer än 40 döttrar. Vid enenkel jämförelse (utan att hänsyn tas tilleventuella skillnader i stallsystem, olikaåldersfördelning, etc.) mellan dessa dotter-grupper framkom avsevärda skillnader iden genomsnittliga klövhälsan mellansåväl raser som fäder inom ras vilket fram-går av nedanstående tabell.

Avelsmässig förbättring av klövhälsan

Klövhälsa: hälta och klövskador

Det är viktigt att definiera skillnaden mel-lan exteriör (exempelvis flacka klövar) ochfunktion (hälta); två egenskaper som dockdelvis är beroende av varandra. Hälta hoskor är ett tillstånd med stört rörelsemön-ster. Hälta kan orsakas av inre såväl somyttre defekter och skador (vilka kan varamedfödda eller förvärvade), smittämneneller kombinationer av dessa faktorer. Enöverväldigande majoritet av alla hältororsakas av skador i och på klövarna. Åandra sidan har majoriteten av svenskamjölkkor klövskador medan den årligaincidensen hälta endast är 5–10 %.

Målsättning med avelsåtgärder

Arbetet med att på avelsmässig väg för-bättra klövhälsan syftar till att, utan att för-värra eller leda till andra sjukdomar ellersänkt avkastning, ge en höjd motstånds-kraft mot yttre påverkan samt en minskadförekomst av ärftliga defekter/sjukdomar irörelseapparaten. Härigenom avses mjölk-korna ges en förbättrad livskvalitet, enökad produktiv livslängd, en höjd livstids-produktion samt ett minskat behov av sköt-selåtgärder såsom klövvård. Man kanockså säga att avelsarbetet syftar till att för-bättra ett antal målegenskaper (förekomstav klövsjukdomar, hälta). Vissa målegen-

32


33

skaper är dyra, tidskrävande eller svåra attregistrera. Svårigheterna med att registreraförekomst av klövsjukdomar och rörelse-mönster har gjort att avelsarbetet hittillsvarit inriktat på ett antal indirekta egenska-per (så kallade mätegenskaper) med gene-tiskt samband med hälta och förekomst avklövskador. Avelsarbetet försvåras av ettbegränsat genetiskt samband mellan mät-och målegenskaperna liksom av mätfeleller dålig mätprecision (låg repeterbarhet)vid registrering av mätegenskaperna.

Arvbarheten begränsar

framsteget

Möjligheten att avelsmässigt bekämpa enviss sjukdom begränsas generellt sett avhur stor del av variationen i sjukdomsföre-komst som har en genetisk orsak, den s.k.arvbarheten och av hur stor variationen är.Således varierar möjligheten till avelsmäs-siga åtgärder mellan olika sjukdomar. Förde flesta sjukdomar som drabbar kor ärarvbarheten 15–30 %, för avkastning20–30 % och för kroppsvikt och kropps-storlek 40–60 %. Bland klövsjukdomarna,så har till exempel klövröta, vilken till stordel orsakas av brister i djurens miljö, lägrearvbarhet än korkskruvsklövar eller limax.Studier utförda vid SLU visar att klöv-sjukdomar i allmänhet har tillräckligt högarvbarhet för att ett framgångsrikt avelsar-bete ska kunna bedrivas. Avel på egenska-per med låg arvbarhet (ett exempel på ensådan sjukdom som framgångsrikt avelsar-bete bedrivs mot är mastit), bygger på attegenskapen har en stor variation samt attavelsvärderingen baseras på undersökning-ar av ett relativt stort antal djur.

Metoder för avelsvärdering

Avelsframsteg nås genom val av tjurar vidseminering och genom att bestämma vilkakor/kvigor som skall semineras ellerbetäckas. Vi har tyvärr idag ännu inte möj-lighet att välja tjurar med utgångspunkt ideras döttrars klövhälsa. Även om en vik-tig del i avelsarbetet utgörs av att välja rätttjur, så kan dock stor förbättring av klöv-hälsoläget i besättningen åstadkommasgenom en kritisk granskning av vilkarekryteringsdjur som skall läggas på.Kvigor eller kor med svåra tecken på fång,klövsulesår, korkskruvsklövar, etc. bör intesemineras. Här föreligger ofta ett problem,då det inte är ovanligt att de kor som liderav dålig klövhälsa trots allt mjölkar bra.Det är då viktigt att inte stirra sig blind påavkastningsnivån, utan även tänka på djur-ens välbefinnande och den totala ekono-min. Det är inte säkert att den ko som mjöl-kar mest är den mest inkomstbringande.

Direkt selektionDet enklaste, snabbaste och därmed mesteffektiva sättet att bedriva avelsarbete ärgenom en direkt selektion för de önskademålegenskaperna (det vill säga klövar utanskador och ohalta djur med en ändamåls-enlig exteriör). Uppgifter om dessa egen-skaper kan hämtas från avelsdjuret självt(tjuren eller kon), eller från avkommorna(döttrar i bruksbesättningar eller söner iindividprövning). Detta inhämtande avuppgifter kallas för en avelsbedömning. Attundersöka avelsdjuret medför ett snabbareavelsarbete, men säkerheten i bedömning-en är relativt liten. För att få underlag tillen avelsvärdering av tjurar, skulle upp-gifter om klövhälsan kunna samlas in på

Korkskruvsklöv är en defekt på klövkapseln vilket anses ha hög arvbarhet.


34

olika sätt. Det säkraste underlaget skullefås vid en undersökning av klövarna i dot-tergrupperna. Detta har hittills inte varitgenomförbart. Att införa detta moment vidden exteriörbedömning av ungtjurarsavkommor som utförs idag, införa dettamoment skulle inte bara vara opraktiskt,det skulle troligen inte heller vara ekono-miskt försvarbart. Vidare är den registre-ring av akuta fall av klövsjukdomar somsker av distriktsveterinärer via djursjukda-ta är vidare alltför knapphändig och opre-cis för att utgöra en grund för avelsurval.

Indirekt selektionTidigare har det inte varit möjligt att regis-trera målegenskaper för klövhälsa hos dött-rar (möjligtvis med undantag för exteri-ören, vars betydelse vi å andra sidan inte ärhelt kunniga/eniga om). Med det systemför registrering av klövhälsa i sambandmed ordinarie klövverkning som nuutvecklats, eventuellt kombinerat med enutökad eller reviderad exteriörbedömningoch rörelsebedömning, öppnar sig i fram-tiden helt nya möjligheter till ett effektivtavelsarbete för en förbättrad klövhälsa. Desvårigheter som måste överkommas är attåstadkomma en tillräckligt god och sam-stämmig bedömning av klövvårdare och attfå tillgång till uppgifter från tillräckligtmånga avkommor.

Att komplettera med uppgifter om sönersklövhälsa skulle genom den standardisera-de miljöpåverkan de utsätts för (på individ-prövningsstationerna) göra avelsvärdering-en säkrare. På dessa stationer finns ävenmöjlighet att utnyttja mer avancerade mät-metoder (belastningsstudier, mikroskop-iska och kemiska undersökningar). Vidfem månaders ålder har dock mycket fåtjurar drabbats av klövsjukdom och när deskall prövas (årsgamla) har endast ett fåtalklövsjukdomar utvecklats, varför olikamätegenskaper blir aktuella. Det genetiskasambandet mellan mätegenskaper på ung-tjurar och deras respektive döttrars klöv-hälsa har dock visats vara mindre än mel-lan mätegenskaper på döttrars klövar ochderas klövhälsa.

Mätegenskaper

Eftersom målegenskaperna hittills varitsvåra att undersöka, så har avelsarbetetistället varit fokuserat på indirekta egen-skaper. Genom att använda sådana mät-egenskaper kan avelsvärden för klövhälsa

beräknas, om än med mindre säkerhet änvid användandet av direkta registreringar.Enskilda indirekta egenskaper har inte till-räckligt hög arvbarhet för att utgöra selek-tionsgrund, varför uppgifter om flera såda-na egenskaper bör sammanfogas i ett klöv-hälsoindex.

De faktorer som hittills rönt störst intresseär benställning, olika klövmått, rörelse-mönster, kemisk sammansättning ochmikroskopisk uppbyggnad av klövhornet.Det finns fler faktorer, alla dock med sinarespektive för- och nackdelar i registre-rings- och bedömningshänseende. Dengenetiska kopplingen mellan faktorn ochklövsjukdom varierar likaså. Ett ytterligareproblem är att faktorernas betydelse varie-rar mellan olika stallsystem och miljöer.Klövform (de olika klövmåtten) är ettexempel på en faktor som är starkt påverk-ad av den miljö djuret vistas i. Beroende påökat slitage (vilket i sin tur är orsakat av ettonormalt rörelsemönster) är klövarna hoskor som går på spaltgolv brantare och kor-tare än klövarna hos djur i uppbundnabesättningar. För att få en rättvisande bildav de ärftliga faktorerna måste därför hän-syn tas till den miljö som djuren vistas i.

Exempel på andra mätegenskaper är diago-nal klövlängd, klövvolym samt klöv-hornets pigmenterings- och hårdhetsgrad.

BenställningDen bedömning av benställning i avkom-megrupper som görs idag är ett exempel påen indirekt bedömning av klövhälsan. I enopublicerad pilotstudie som utfördes iDala-Gävle Husdjursdistrikt utförde klöv-vårdare en utökad registrering av klöv-hälsan vid rutinverkning. Därvid framkomdet, att ju högre avelsvärde för benställningtjuren hade (dvs. ju krokigare hasar i dot-tergruppen), desto fler döttrar led av sul-blödningar, samt att ju vekare kotor, destofler sulblödningar och klövsulesår förekomi dottergruppen.

I Sverige registreras benställning sedd frånsidan och bakifrån, fotvinkel, hasens kvali-tet och benbyggnaden samt ett antal sekun-dära egenskaper (t.ex. spretande klövar,veka kotor). Det genetiska sambandet medhälta är störst för fotvinkel och bakbens-ställning bakifrån. Tidigare har fotvinkelansetts vara den mätegenskap som bäståterspeglar klövhälsan. Låga fotvinklar,kohasighet och breda rumpor är koppladetill större förekomst av hälta. Stora kor har


35

oftare problem med hälta. Benställningbedömd bakifrån (från parallella bakbentill “kohasighet“) anses vara ett särdelesgott indirekt mått på klövhälsa. Studierutförda vid Institutionen för husdjursgene-tik i samarbete med Institutionen för hus-djurens miljö och hälsa vid SLU visar attarvbarheten för detta mått är relativt hög.Generella svårigheter i bedömningen avbenställning talar dock emot ett för ivrigtanvändande av egenskapen i avelsarbetet.På grund av sin genomgående relativt star-

ka koppling till hållbarhet, försvarar dockbenställning sin position i ett klövhälso-index.

En dålig exteriör (benställning) kan minskakornas motståndskraft mot yttre påverkanoch leda till klövskador, men sådana ska-dor kan i sin tur påverka klövformen ochbenställningen, varför det är korrektare atttala om att dålig klövhälsa och bristandeexteriör har ett samband, än att det enaorsakar det andra.

Hasvinkeln bedöms i många länder. Det finns dock anledning att tro att bakbenens parallellitetger en bättre uppfattning av klövhälsan.

KlövmåttKlövmått har förutsättningar för en höggrad av mätnoggrannhet, är relativt lätta attregistrera och nivån på deras arvbarhetmöjliggör ett tillfredsställande stort avels-framsteg (förbättring i målegenskaperna).Klövmått har även med några få undantaghögre genetisk korrelation till klövhälsanän exempelvis benställning. En överväldi-gande majoritet av hältproblematiken här-rör dessutom från klövarna, varför merselektionsarbete borde inriktas på dessa. Ien tysk undersökning visades att om manjämför med registrering av klövhälsan i

dottergrupperna, kan ett avelsframsteg på47 % nås genom avel på tålängd och 63 %om man kombinerar tålängd, trakthöjd ochdiagonal klövlängd.

Som komplement till olika klövmått börman även registrera förekomst av hältasom ett mått på funktionsduglighet. Gen-om att kombinera uppgifter om tålängd,trakthöjd och den diagonala längden meden noggrann bedömning av benställningoch rörelseförmåga kan enligt samma for-skare avelsframsteget höjas till 75 %.

Exempel på mått som använts som indirekta egenskaper med koppling till klövhälsa.

Tålängd

Vinkel

Trakthöjd

Diagonal längd

Sullängd

Sul-bredd


36

Klövhornets uppbyggnad Den kemiska och strukturella sammansätt-ningen av klövhornet visar en måttlig tillhög arvbarhet, men har liten eller oklargenetisk koppling till klövmått, klöv-hornets hårdhetsgrad, eller förekomst avskador. De flesta kemiska och biokemiskaegenskaper är dessutom antingen för dyraatt registrera eller har för dålig mätnog-grannhet. Danska undersökningar antyderatt klövhornets pigmenteringsgrad är kopp-lat till skadefrekvensen. Studier vid Insti-tutionen för husdjurshygien och In-stitutionen för husdjurens miljö och hälsa,SLU, verkar ge stöd åt teorin att mörkaklövar är mindre drabbade av sulblödning-ar. För att få klarhet krävs dock mer forsk-ning inom detta område.

RörelsemönsterEtt förändrat rörelsemönster kan vara ettresultat av smärtsamma processer i klövar-na. En överväldigande majoritet av allahältor orsakas av skador på klövarna! Ettavvikande rörelsemönster kan även genomett ökat eller felaktigt slitage ge upphov tillskador. Rörelsemönstret är ett gott mått påklövarnas funktion och på betydelsen avsjukliga förändringar. Det är mycket vik-tigt att få en uppfattning om denna funk-tion. Det stora problemet är att en stormajoritet, ca 75 % av mjölkkorna, fort-farande står uppbundna, vilket i principomöjliggör bedömning av rörelser. I fram-tiden, då fler djur hålls i lösdrift kan dockbedömning av rörelsemönstret hos djur fåen stor roll i avelsarbetet.

Klövhälsoindex

För att uppnå säkerhet i avelsarbetet, krävsundersökning av ungefär 40–50 döttrar pertjur. Om man jämför avelsframsteget vidindirekt avelsarbete med det framsteg manfår vid direkt selektion vid undersökningav 40 döttrar, är framsteget större om mantar hänsyn till information från olika egen-skaper (såsom klövmått och benegenska-per). Genom att sammanfoga uppgifter omolika egenskaper i ett klövhälsoindex kanavelsarbetet effektiviseras och avelsfram-steget ökas. Efter beräkningar som genom-förts vid Institutionen för husdjursgenetikerhålls ett avelsframsteg som är 33 %högre, om man i ett index byggt på mät-egenskaper som kan inhämtas vid en avels-bedömning (fotvinkel, ben bakifrån, vekakotor) även inkluderar uppgifter om klöv-

hälsan från klövvårdarregistreringar (mått-liga till svåra sulblödningar och klövsule-sår samt en rörelsevärdering). Om manjämför det relativa avelsframsteget omendera används, är skillnaden mellan klöv-sjukdom och rörelser 10 % till förmån förklövsjukdom. Betydelsen av klövvårdar-registreringar poängteras därför i svensktsåväl som internationellt klövhälsoarbete.Pågående och framtida forskningsarbeteinom klövhälsoavel i Sverige inriktar sigpå att konstruera ett index som inkluderarsåväl direkta som indirekta mått på klöv-hälsa för att på sikt finna ett fungerandesystem för värderingen av de klöv-egen-skaper som nedärvs från tjurar somanvänds i avel. Till dess att ett sådant avels-värderingssystem är sjösatt, kan emellertidmycket göras på gårdsnivå, nämligengenom urval av vilka kvigor eller kor somläggs på (eller betäcks). När man bedömerom kvigor och kor från klöv-, och ben-hälsosynpunkt är lämpliga att lägga på, ärföljande egenskaper positiva:❒ friska klövar,❒ bakifrån sett parallella bakben,❒ korta, upprättstående klövar och en❒ hasvinkel runt 155–160°.

Däremot bör man i aveln undvika djurmed:❒ allvarliga klövskador, speciellt sådana

orsakade av fång,❒ långa, flacka klövar,❒ korkskruvsklövar, ❒ asymmetriska klövhalvor och❒ kraftig ko- eller krokhasighet.

Sammanfattning❒ Klövhälsan styrs delvis av ärftliga fakto-

rer och arvbarheten för klövskador ärtillräckligt stor för att möjliggöra etteffektivt avelsarbete.

❒ Avelsmässigt arbete för förbättrad klöv-hälsa syftar till att stärka klövarnas mot-ståndskraft och minska förekomsten avhälta och specifika klövskador.

❒ Avelsvärdering kan ske direkt (genomregistrering av klövhälsa exempelvis isamband med ordinarie klövverkning)eller indirekt (genom bedömning av fak-torer med samband med klövhälsa).

❒ Ett effektivt sätt att utnyttja olika infor-mationskällor är att skapa ett klöv-hälsoindex.

❒ Genom medveten selektion av rekry-teringsdjur kan klövhälsan förbättras pågårdsnivå.


37

Andersen BB, Madsen P, Smedegaard HH, 1991. Genetisk analyse af individprøvety-rers klov- og benkvalitet. Rapport 701. National Institute of Animal Science, Foulum,DenmarkAndersson L, Lundström K, 1981. The influence of breed, age, body weight and seasonon digital diseases and hoof size in dairy cows. Zbl Vet Med A. 28:141–151.Bergsten C, 1995. Digital Disorders in Dairy Cattle with Special Reference to Laminitisand Heel Horn Erosion: The Influence of Housing, Management and Nutrition. Avh. SLUSkara. Bergsten C, 1996. Aktuella klövsjukdomar - klövskador hos kor till följd av fång. Faktaveterinärmedicin nr 6. SLU, Uppsala.Bergsten C, 1997. Smittsamma klövsjukdomar - en plåga för våra kor. Fakta husdjur nr11. SLU, Uppsala.Bergsten, C., 2001. Effects of conformation and management system on hoof and leg dis-eases and lameness in dairy cows. Vet Clin North Am Food Anim Pract, 17(1): 1–23.Blowey R, 1993. Cattle Lameness and Hoofcare. Farming Press, Ipswich, England.Greenough PR (red.), 1997. Lameness in Cattle. 3:e utgåvan. WB Saunders,Philadelphia.Hultgren J, 2001. Observational and Experimental Studies of the Influence of HousingFactors on the Behaviour and Health of Dairy Cows. Avhandling. Institutionen för hus-djurens miljö och hälsa, SLU, Skara. Hultgren J, Bergsten C, Manske T, 1998. Claw trimmings routines in relation to herdsize and housing: A survey in Swedish dairy herds. I: Lischer CJ, Ossent P (red.) Proc.10th Int Symp Lameness in Ruminants. Sept. 7–10 1998, Lucerne. pp.26–27.Kossaibati MA, Esslemont RJ, 1997. The costs of production diseases in dairy herds inEngland. Vet J. 154:41–51.Lampe KG, Schvartz A, Seyffert A, 1911. Veterinären. Boken om våra husdjur. Nordiskabokförlaget, Stockholm. s. 661.Manske T, Bergsten C, Hultgren J, 2001. The effect of maintenance claw trimming onthe prevalence of claw lesions and the need for therapeutic claw trimming. I: Agger JF,Toft N (red.) Program & Abstracts 11th Int Conf Prod Dis Farm Anim. 2001. Köpenhamns. 89.Manske T, Hultgren J, Bergsten C. Case study of the efficacy of glutaraldehyde appliedtopically for the treatment of an atypical dermatitis in dairy cows, as compared to tetracy-cline or no medical treatment. I: Lischer CJ, Ossent P (red.) Proc. 10th Int Symp Lamenessin Ruminants. 7–10 sept. 1998, Lucerne. s. 282–284.Ral G, Manske T, Bergsten C, Berglund B, Philipsson J. Genetic studies of conforma-tion and foot health in Swedish dairy cattle. Manuskript.Ral G, Philipson J, Berglund B, Manske T, Hultgren J, 2001. Selektionsindex för klöv-hälsa. Rapport 137. Institutionen för husdjursgenetik, Sveriges Lantbruksuniversitet,Uppsala.Ral G, Stålhammar E-M, Philipsson J, 1993. Studies on hoof disorders in Swedish dairycattle breeds. I: Proc 44th Ann Meet Europ Assoc Anim Prod. Aarhus, 16–19 August 1993.Toussaint Raven E, 1989. Cattle Foot Care and Claw Trimming. Farming Press. Ipswich,England. Whay HR, Waterman AE, Webster AJ, O'Brien JK, 1998. The influence of lesion typeon the duration of hyperalgesia associated with hindlimb lameness in dairy cattle.Vet J.56:23–9Manske T, 2002. Hoof Lesions and Lameness in Swedish Dairy Cattle. Prevalence, riskfactors, effects of claw trimming and consequences for productivity. Avh. SLU, Skara.

Refererad litteratur och lästips


Bilaga 1

38


39

Bilaga 2


Jordbruksverket551 82 Jönköping

Telefon: 036–15 50 00 (vx)[email protected]

www.jordbruksverket.seISSN 1102-8025JO-4:02


klövvård och klövhälsa hos mjölkkor - jordbruksverket...Även om nästan alla svenska...

Documents