lundagård 95 år

1 Ettan.indd 1 2015-04-02 19:31

jubileumsbilagan

I Lund finns många ställen där du stöter ihop med andra – fiket, gymlokalen, labbet. Allt är nära. Du kan gå från centralstationen till det nya Brunnshögsområdet på mindre än timme. Du cyklar tillbaka på en kvart.

Så det är inte konstigt att några av världens bästa uppfinningar och idéer kommer från Lund. Det är inte heller konstigt att några av världens bästa forskare tycker om att vara i Lund och att

två forskningsanläggningar i världsklass – ESS och MAX IV – nu byggs. Eller att flera globala miljardföretag, som förändrar livet för många, har sina huvudkontor här.

Det är ju i Lund det är lätt att mötas. Kanske börjar nästa stora idé över en kopp kaffe i Lund. Välkommen!

Låt Lund vara en del av din utveckling.

FIKA, NÅGON?Det finns de som säger att innovation uppstår vid det oväntade mötet. Det finns de som inreder sina kontor så att medarbetarna måste stöta ihop med varandra för att främja nya tankar.

Lunds kommun | Lund.se

s. 2-3 första.indd 1 2015-04-02 18:31

Sveriges främsta student-tidning fyller 95 år. Lundagård har förbrukat mer än nio liv för att överleva genom åren. Men fortfarande finns en kris som tidningens ägare blundar för.

Ofta porträtteras studentlivet som en bubbla ställd vid sidan av den rik-tiga världen. Ingen beskrivning skulle kunna vara mer felaktig. De senaste 95 åren har världens kriser stått som spön i backen och det har sällan gått studentlivet obemärkt förbi.

till mäns förtret har kvinnor tagit plats vid universiteten. Världskrig har briserat, och 1960-talets revoltivriga studenter mötte sin tid med kompro-misslöshet.

Somliga kriser inom studentlivet har varit interna, som när kårobli-gatoriet avskaffades 2010. Andra har bestått över tid. En sådan kris är kårernas ihållande problem med att bemanna sina poster, vilket uppmärk-

sammades av Lundagård redan 1921. Kårernas demokratiska legitimitet har sedan dess fortsatt vara en källa till höjda ögonbryn.

när drivor av gamla upplagor ligger framför en blir det tydligt: samtiden och omvärlden har alltid hittat sina vägar in i Lundagård. Bubblan spricker beständigt.

Den ekonomiska krisen och för-ändrade medievanor har fått dagens Lundagård, liksom all media som är beroende av annonser, att stukas ekonomiskt. En följd därav har blivit överhängande hot om nedskärningar.

Att dagens kårer stramat åt sin finansiering av Lundagård har inte

förenklat något. Sedan 2010 har den summa tidningen får av kårerna per student mer än halverats. Dagens belopp ligger i otakt med tiden, från att ha varit 24 kronor/student 2010 till att i dag ligga på 10 kronor/student.

att ha ägare som saknar långsik-tiga visioner för sin tidning och inte säkrar utbildningsbevakningen är milt uttryckt en kymig affär för en organisation vars syfte är att till-varata studenternas intressen.

Lagom till 95-årsjubileet kan konstateras att kriser varit sta-pelvara i Lundagård, och i Lunds studentliv i allmänhet.

Vissa övervinns, andra glöms.Kårerna överlevde obligatorie-

krisen. Synd att Lundagårds under-

finansiering varit desto enklare att glömma.

linus gisbornjubileumsredaktör

jubileumsbilagan

Redigering: Filip Rydén lundagård 95 år 3

Lundagård ser dagens ljus den 26 mars 1920. En 12 sidor tjock tidning skapas under redaktör Gunnar Aspelins ledning. Tidningen utkommer två gånger i månaden och kostar 35 öre, vilket anses "rätt billigt i betraktande av gängse fläskpriser".

Tidningen är ett organ under Lunds studentkår och ska vara "ett forum för diskussion i tidens religiösa, kulturella och sociala frågor" enligt redaktionen. Mellan spalterna trängs framtida framgångsrika journalister och poeter med akademiker och tyckare.

Många studenttidningar har försökt startas tidigare på olika håll, med varierande livslängd. I oktober 1920 konstaterar dock Svenska dagbladet att Lundagård ser ut att kunna "segla sin sjö längre än de flesta periodiska studentpublikationer förmå hålla flytande".

Så sant som det var skrivet. Nu, 95 år senare är Lundagård Sveriges äldsta levande studenttidning – av studenterna, för studenterna, trots studenterna.

Kriserna vi överlevde – och glömde

I Lund finns många ställen där du stöter ihop med andra – fiket, gymlokalen, labbet. Allt är nära. Du kan gå från centralstationen till det nya Brunnshögsområdet på mindre än timme. Du cyklar tillbaka på en kvart.

Så det är inte konstigt att några av världens bästa uppfinningar och idéer kommer från Lund. Det är inte heller konstigt att några av världens bästa forskare tycker om att vara i Lund och att

två forskningsanläggningar i världsklass – ESS och MAX IV – nu byggs. Eller att flera globala miljardföretag, som förändrar livet för många, har sina huvudkontor här.

Det är ju i Lund det är lätt att mötas. Kanske börjar nästa stora idé över en kopp kaffe i Lund. Välkommen!

Låt Lund vara en del av din utveckling.

FIKA, NÅGON?Det finns de som säger att innovation uppstår vid det oväntade mötet. Det finns de som inreder sina kontor så att medarbetarna måste stöta ihop med varandra för att främja nya tankar.

Lunds kommun | Lund.se

"Samtiden och omvärlden har alltid hittat sina vägar in i Lundagård."

Den mytomspunna och hemlige Q har kommit att bli det återkommande inslaget genom nästan hela Lundagårds historia. Den första riktiga Q-versen skrivs i nummer 7 1920, signeras Quis och är skriven på latin blandat med ädelskånska. Quis betyder "vem" på latin, och står alltså inte för "Quatten". Än i dag vet endast ett fåtal personer vem som döljer sig bakom signaturen.

1920

Quatten, Lundagårds maskot, dyker upp första gången några år in i Lundagårds historia, 1924. Det fanns 12 numrerade gipskatter, varav nummer ett gavs till Lundagård från en tacksam helårsprenumerant. En katt sägs symbolisera tidningen bra: oberoende, självständig och med vassa klor som inte tvekar över att klösa sin ägare.

1924

Jubileumsredaktör Linus GisbornOmslag Tim Jedeur-PalmgrenLayout Filip RydénMedarbetare Anna Folkesson, Annika Skogar, Carl-Johan Kullving, Cecilia Hansson, Fredrik Toreblad, Hedvig Wrede, Jonas Jacobson, Karolina Jakstrand, Kenneth Carlsson,

Malin Johannesson, Marcus Bornlid, Rebecka Peterson, Saga Sandin, Sara Ottosson, Simon Cesarini, Tindra Englund, Virve Ivarsson.Tack till Åke KG Lundquist, Per Gahrton, Per Lindström, Påhl Ruin, Yens Wahlgren, Karin Olsson, Patrik Kronqvist, Louise Larsson, Ida Ölmedal.

illustration: cecilia hansson

s. 2-3 första.indd 2 2015-04-02 18:38

1920-talet

1922

95 år är ingen ålder för en Lundensare

GRATTIS PÅ BEMÄRKELSEDAGEN! Själva är vi på väg mot

350 och är piggare än någonsin. Sedan ni kom till världen och

tog oss i örat har vi hunnit med en hel del tillsammans.

Lycka till i fortsättningen!

Läs mer om Lunds universitets 350-årsfirande på lu.se/350

s.4-5 20 talet.indd 1 2015-04-02 18:45

1920-talet

Redigering: Filip Rydén 5lundagård 95 år

den nya kvinnotypen var en kris inte så mycket för sig själv som för männen som dominerade vid universitetet.

I nummer 11/1928 går det att läsa en lång artikel i vilken skribenten Ernst Norlind gör en djupdykning

i problematiken med denna nya kvinnotyp: ”Hon har klubbar, föreningar och intressen bred-vid äktenskapet, och hon for-drar frihet som männen för sitt liv. Hela vårt känsloliv, hela vår föreställningsvärld, hela vår livssfär är icke tillrättalagd för denna nya kvinnotyp.”

enligt emma severinsson får 1920-talets kvinnor möjlig-het att skörda frukten av sina mödrars kvinnokamp. För för-sta gången sågs inte giftermålet som ett självklart mål.

– Kvinnorna börjar sporta och köra bil. Fler och fler blir

självförsörjande och studerar på uni-versitetet, säger Emma Severinsson.

Den kvinnliga studentföreningen i Lund är under 1920-talet mycket aktiv. De anordnar soaréer, samtals-kvällar och föreläsningar. Kvinnor debatterar, går på café och bjuder hem varandra till umgänge under enklare former.

Plötsligt är det umgänget som står i fokus. Man kan bjuda på några praliner och en cigarett så är kvällen gjord.

nästan hundra år senare är kvin-norna i majoritet bland studenterna, men fortfarande är 76 procent av alla professorer män.

Inte nog med detta. I Lundagård 1/2015 kan man läsa att rekryteringen av kvinnliga professorer nu går bakåt. Frågan är vad 1920-talets studentska skulle ha tyckt om det?

text tindra englundillustration rebecka peterson

– Den mest hotfulla kvinnotypen är hon som börjar ta över intellektuellt – studentskan. Hon som vill göra karriär och inte alls är intresserad av en make, säger Emma Severinsson, som forskar om bilden av den moderna kvinnan i 1920-talets veckomagasin.

I Lund känner de manliga student-erna sig hotade och skrämda av denna nya kvinnotyp och i Lundagård utbryter i nummer 3-4/1921 ett insändarkrig.

De manliga studenterna anklagar de kvinnliga studenterna för att vara så väl lössläppta som asociala torr-bollar. Kvinnorna ger svar på tal och säger till männen att trappa ned på suparna.

i nummer 5/1921 har chef-redaktör Sune Genell fått nog och lägger sig i debatten. Efter en ordentlig avhyv-ling avslutar han med dessa rader: ”Man kan ha rätt att begära att studenten, utan all courtoisie och konven-tionell polityr lägger band på sina oborstade fasoner och beflitar sig om vanlig hövlig-het. Och sen kan det vara på tiden att vi får husfrid!”.

Under 1920-talet gör den moderna kvinnan entré. Rösträtten följs snart av rätten till att gå i gymnasiet och rätten till statliga arbeten. Men alla är inte glada. I Lundagård stormar det och förnärmade och besvikna män höjer sina röster om en kvinnlig identitet i kris.

För tidigt att börja skämta? Ja, det ansåg Expressens fram-tida chefredaktör Ivar Harrie i Lundagård 1920. Det var kar-nevalsår, men med ett världskrig i kollektivt närminne tyckte Harrie att det fanns anledning att sansa sig. "Studenten måste bli en all-varlig borgare och inte ägna sig åt flärd och trams." På den här tiden var borgare heller inget skällsord, det var det man blev.

1922 1929Namn har aldrig varit lätt, framför allt inte om man vill smälta in i nya sammanhang. Petter Jöns Ivar Jönsson lämnade hembyn för studierna i Lund, där han blev en het stjärna i studentlivet. 1922 blev han redaktör, men då hade Petter Jöns Ivar Jönsson förvandlats till Ivar Harrie.

Tidningens slasksidor var bland de mest populära, åtminstone internt. Redaktionen satt uppe sent, drack gott och skrev verser. Ibland möjligen lite väl bra. I 20-talets sista nummer (nr 13/1929) blev sidan censurerad, med hälsningen: "Redaktionen tyvärr förhindrad att vara lustig".

s.4-5 20 talet.indd 2 2015-04-02 19:46

1930 & -40-talet1930 & -40-talet

Redigering: Filip Rydén6 lundagård 95 år

Lundagårds bruna spalterSveriges hållning under andra världskriget är neutral. Men med blicken riktad inåt grumlas bilden. Lundagård är inget undantag. I tidningen speglas tidens moraliska och intellektuella kris.

Har kåren någon humor? Nej, skulle kanske svaret blivit 2015. Men redan i nr 3/1930 rapporterade Lundagård att studenthumorn efter långvarigt lidande var död. ”Närmast sörjande är Lunds student-kår, vars styvbarn den bortgågne var.”

Att Q-verser är svårskrivna blev Jöran Mjöberg varse när han rimmade på ex-redaktör Sven Wigardts efternamn i nr 7/1936. Erfarna diktare hånade honom medan amatörerna imponerades av uppfinningsrikedomen. Stigart, hysterifart och di-kvart, var några av de femton rimmen.

1930 1936 1944

illustration: holger charpentier, från lundagård 8/1939

text linus gisbornredaktionsmedlem 2014 -

s.6-7 30-40 talet.indd 1 2015-04-02 18:44

1930 & -40-talet1930 & -40-talet

lundagård 95 år 7

Marskväll i Lund 1939. Över tusen studenter strömmar in i AF-borgen och Stora salen fylls upp till bristnings-gränsen. Alla får inte plats och vissa får sätta sig i andra delar av borgen. Högtalare flyttas dit så att alla ska kunna höra. Vad som ska avhandlas under kvällen är ”judeimporten” – det vill säga om Sverige bör ta emot åtta judiska läkare som vill fly från Tyskland.

Uppsalas studenter har redan tagit ställning mot förslaget. Nu är det Lunds studenters tur.

Talarlistan är lång och först efter midnatt har ett beslut fattats. Fyra månader efter kristallnatten sätter Lunds studenter ner foten. Åtta judiska läkare till Sverige är åtta för många. Den flyktingfientliga resolutionen vinner. 724 kårmedlemmar röstar för resolutionen, 342 röstar mot.

innan kårmötet hade namnlistor lagts fram i Café Athen som manade till möte om flyktingfrågan. En av de som skrev på var Lundagårds redak-tör Gunnar Lorentz. Under mötet var Lundagård närvarande och rap-porterade att debatten varit ”saklig” och ”värdig”. Detta trots att vissa argument varit rasbiologiska, och trots att den antagna resolutionen var öppet rasistisk: ”en invandring, som med-för, att främmande element upptagas i vårt folk, framstår för oss som skadlig och inför framti-den oförsvarbar.”

från det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland 1933 fram till kårmötet i Lund 1939 får nazismen ökat utrymme i Lundagård. Det rör sig inte om någon storskalig mobilisering av nazistsympatier. Men vid sidan om de litterära och filosofiska utlägg-ningarna skymtar en moralisk och intellektuell kris inom studentlivet med tydligt bruna nyanser.

Nordismen var ett återkommande tema. Nazifilmaren Leni Riefenstahl hyllades. I nr 3/1934 hävdar en skri-bent att världen ska ”dricka hälsa och förnyelse ur det tyska folkets kamp”. Tre nummer senare recenseras en bok av Per Engdahl, en av frontfigurerna inom den svenska fascismen.

Recensenten skriver att Engdahl på ett suggestivt sätt fångat nationens betydelse med fraserna: ”Nationen är det gemensamma blodet”, ”Nationen är kultur”, ”Nationen är ett gemen-samt öde”.

Under 1930-talet skriver tidningen löpande om olika organisationer och Lunds nationalsocialistiska student-formation LNSF får spaltsplats. Åtskilliga gånger betonas att LNSF:s bedriver framgångsrik och intresseväckande verk-samhet.

Särskilt lyckat var när Nationalsocialistiska Arbetarpartiets ledare, Sven Olov Lindholm, var på besök och talade inför fullsatt sal (13/1937). När finansministern Wigforss höll tal veckan efter kom hälften så många.

att lundagård hade bruna fläckar är ett rimligt påstående. Men en skar-pare dom är svårt att utfärda eftersom tidningen inte var särskilt politiskt intresserad. Lundagård var snarare en kulturtidskrift som blandade ett stort litterärt intresse med undermålig ank-dammsjournalistik. Att se på tidningen som nazistisk försvåras också av att

det i redaktionen fanns personer som skulle kom-ma att bli skarpa motståndare till nazismen.

i färska boken Vasakärven och järn-röret (2014) skriver kulturjournalisten Per Svensson att Lundagård blev klart antinazistisk under 1940-talets första år. Tack vare Per Eckerberg, Paul Lind-holm, Jarl Donnér och Jöran Mjöberg blev tidningen ett ”kämpande, fri-språkigt och, med tanke på tidsläget, beundransvärt modigt centrum för motståndet mot nazismen”.

Per Eckerberg är ett starkt exempel. En socialdemokrat med förflutet inom vänsterorganisationen Clarté. Han satt i redaktionen 1940, blev redaktör 1941. I bilagan för Lundagårds 80-års- jubileum står att Eckerberg var ett ”rött skynke” i vissa kresar. Påståendet verkar stämma. Hösten 1940 fick han

Andelen studenter från arbetarhem är endast 10 procent. Skribenten J.A. Böök kommenterar i nr 5/1944 att det bland annat beror på att arbetarbarn har ett arvsbiologiskt handikapp – de är inte naturligt skapta för högre utbildning. 70 år senare är social snedrektyering fortfarande ett problem.

Den nya rusdrycksförordningen faller inte alla i smaken. Håkan Ström-berg skriver i nr 3/1945 att det förekommer "barocka inslag av makt-missbruk", genom de så kallade motböckerna som reglerar mängden alkohol som får köpas beroende av ålder och livssituation.

1944 1945

sin rock sönderskuren av rakblad i en matsal, och vid flera tillfällen blev han hotad på krogen av studenter med nazistsympatier.

i november 1941 inträdde en parentes i Lundagårds antinazistiska historia. Under kuppartade former valdes en ny redaktion, som i efterhand kallats ”kryptonazistisk”. Missnöjet var stort och i sitt sista nummer häcklar den

avgående redaktionen den tillkommande i en fiktiv artikel. I den vill påstås att nya redak-tionsmedlemmen Sten Gagnér (i artikeln kallad ”Gnäggnér”) vill "väcka förståelse för det folk-svenska tänkandet” och han kallar den avgående redaktionen för ”en

samling folkfrontande anglojudar”. Den nya redaktionen blev dock

kortvarig. I deras första nummer publicerades en artikel som var tänkt att protestera mot fängslandet av Oslo universitets rektor. Den skrevs av Leif Sandström i samråd med redaktör Magnhild Rydén. Ändringar gjordes av Gagnér och Oscar Bjurling. I likhet med en penna som förs in i en pennvässare påstås att vad som kom ut bara var fragment av originalet. I slut- ändan lät det som att artikeln uttryckte förståelse för den tyska ockupations-makten. Rydéns redaktion tvingades att avgå på grund av artikeln.

De som tog över var en inte särskilt utmanande kompromissredaktion som fick reparera det skadade förtroendet. Först hösten 1943 tog tidningen åter tydlig politisk ställning då Allan Fager- ström och Allan Ekberg blev del av redaktionen. Antinazismen blev då åter framträdande.

tyskland kapitulerade den 7 maj 1945. I Lundagård nummer 7/1945 skrev redaktör Berndt Gustafsson om befrielsen, och om de som fallit offer för koncentrationslägrens bödlar. Hans avslutning ringer i klockorna för framtiden: ”De har med sina lidanden gjort en insättning på det konto, som heter mänskligheten, och vi måste genom bistånd och ödmjukt samarbete söka återbetala vad de skänkt oss.”

"Hösten 1940 fick han sin rock sönder-skuren av rakblad."

s.6-7 30-40 talet.indd 2 2015-04-02 18:57

1960-talet1950-talet

Redigering: Filip Rydén Redigering: Annika Skogar8 lundagård 95 år

Han brann främst för form-

givningen och littera-turen. Lundagård blev en scen

för unga modernister som utmanade de gamla sätten att skriva prosa.

det kunde också bli protester, som när bertil ströhm skrev en predikan, fyra sidor lång, innehållandes smärtans blod, men inga versaler eller punkter

Men upplevde du någon kris?– Det skulle vara det där omslaget

i så fall. Dess motiv, det är nästan förbjudet, säger Åke K G Lundquist.

Kritiken kom varken från ansvarig utgivare eller lättstötta lärare. Det var studenter som visade avsky mot bilden och hur han i sin ledare ville klargöra ”Lundagårds ställning”.

Åke K G Lundquist tittar på omslaget igen. Trots kritiken har han alltid varit stolt över det, meningen var inte att provocera.

– Bilden handlar inte enbart om studentlivet, utan om livet i sig. Det var en mycket medveten grej att Lundagård skulle spegla sin tid, konst och vetenskap. Jag försökte hela tiden vara i jämnhöjd med konstlivet.

under stora delar av sitt liv hade han Köpenhamn och konstutställ-ningarna där som en fast punkt.

Det var också där teckningens upp-

hovsman, den berömda konstnären Gerhard Henning, hade sin bas.

Omslagen speglade sällan tidning-arnas innehåll på den här tiden, de stod för sig själva med sin innebörd.

Vad bilden representerar ligger i betraktarens ögon. Där Åke K G Lund-quist såg liv i linjer och former, såg andra enbart snusk – och så är det än i dag. 65 år senare har det inte rubbat hans åsikt.

– Jag tycker att bilden är mycket vacker, säger han och ler stolt.

kenneth carlssonredaktör 2013-15

– Den här bilden minns jag väl!Åke K G Lundquist ser det första

som mötte Lundagårds läsare 1950 – en skiss av ett par som har sex i en påhittig ställning. Den är känd som en av de mest provocerande omslagen i tidningens historia.

Just i dag fyller Lundagård 95 år, och fyra dagar tidigare har Åke K G Lund-quist firat sin 91:a födelsedag. Han är den äldsta före detta redaktören som fortfarande är i livet.

Bland uppradade böcker och tid-ningsutklipp på bordet ligger också en sparad inbjudan till tidningens jubileumsfest i maj. Det är en av få kontakter han har haft med Lundagård på många år. När en del redaktörer blev framstående jour-nalister valde Åke K G Lundquist en mer anonym tillvaro.

1950-talets lundagård var en helt annan tidning än i dag. I bagaget fanns Lundagårds tidiga år, med mästerliga verser av framstående poeter – och prestationsångesten de förde med sig.

Samtidigt stod Lundagård period- vis närmare studentlivet än vad den någonsin gjort, varken före eller efter. Inte minst genom 1956 års redaktör Hasse Alfredson, det student-ikosa Lund personifierat.

Engagemang, spex och student-aftnar var centralt. Men det tilltalade inte alla.

– Jag var inte intresserad av student-livet. Jag åkte hellre till Danmark och besökte utställningar, säger Åke K G Lundquist.

1950 tryckte Åke K G Lundquist Lundagårds mest omtalade omslag. Men där studenterna såg snusk såg han något annat.

Mer änbara sex

1967 arrangerar Lundagård en skön-hetstävling och utser studenten Ewa Henriksson till Miss Lundagård efter att juryn letat efter en "visserligen söt och trevlig men på något sätt typisk lundenska" (nr 1/1967). De kritiska rösterna på kroppsfixering låter sig dock inte vänta, men tidningen viftar bort kritiken med följande förklaring: "...i en gest fylld av till lika delar förakt och löje ger vi massan vad den vill ha..".

lundagård jubileum 2015

1953Lundagård är ovanligt aggressiv mot sina systertidningar. Redaktör Gunnar Andersson sätter med en mördande ledare (nr 1/1953) spiken i kistan för den nationella kårtidningen Studenten. Med blodad tand hoppar han sedan på Uppsalas tidning Ergo. Dock med mindre framgång - den lever än i dag. lundagård jubileum 2015

1956Ungerns folk gör uppror mot kommunististstyret. Sovjet replikerar med att gå in militärt. 200 000 ungrare flyr – bland annat till Lund. Lundagård svarar med ett temanummer (nr 10/1956), som dock handlar nästan lika mycket om Ungerns urgiska språkhistoria och idrott, som revolten i sig.

1961

På 50-talet behandlas politiker med sanslös vördnad av journalister, och Lundagård är inget undantag i denna kris. När en ung Lasse Holm-qvist intervjuar statsminister Tage Erlander (nr 2/1956) är det med respektfulla tilltal som "Ers Excel-lens". Holmqvist ursäktar rent av en "närgången fråga" om vilka studier Erlander skulle valt om han fick göra om sin akademiska bana. 30 år senare drev Holmqvist Här är ditt liv på SVT, 80-talets stora (och mjuka) tv-show.

foto

: simo

n cesarini

"Dess motiv, det är nästan förbjudet."

s.8-9 50-60 talet.indd 1 2015-04-02 19:00

Lundagård inledde studentikost och avslutade i ursinnig provokation. De fyra första 60-talsredaktörerna fortsatte 50-talstraditionen, med ”lun-daandan”, satir, skepsis och skvaller. Med Nordal Åkerman (1966-67) kom en omsvängning till radikal politik, som fördes vidare av Lars-Ola Borglid och, kanske, kulminerade med mig under studentrevoltsåren 1968-69.

lundagård var förstås en speg-ling av omvärlden, murarna kring det avskärmade studentlivet sprack och både utrikes- och inrikespolitik vällde in, från Vietnamkriget och u-landsfattigdomen till förslag till studiereformer. Vi tog avstånd från det apolitiska ”student-as-such”- begreppet, kritiserade kårfifflarna och deras förmåner, kampanjade mot näringslivsinflytande på universitet

och för ökat student-in-flytande.

Ibland gick nog vårt tonläge upp i falsett, till exempel på omslaget till nr 15/68 som bestod av en tecknad hand-ledning i hur man gör en molotovcocktail och texten: ”Så må det då bli strid…”.

I terrorismens tide-varv skulle vi väl fått Säpo på oss, men 1968 var det mest professorer och kårpampar som blev sura. Orsaken till rase-riet var att Olof Palme (då utbildningsminis-ter) hade lanserat en försöksverksamhet med

studentmedinflytande och bett om universitetens och studentkårernas synpunkter.

I Lund blev det total kollision mellan konsistoriet (dåtidens univer- sitetsledning) och studentkåren, vilket föranledde Lundagård att konkludera: ”Institutionsdiktatorerna kommer alltså inte att ge avkall på sin makt frivilligt. Så må det då bli strid”.

det bör tilläggas att det också fanns studenter som blev sura på oss. De gillade inte att en tidning som de finansierade med obligato-riska kåravgifter agerade som organ för revolutionära uppviglare, vilket man kan ha viss förståelse för.

Den demokratiskt valda konser-vativa kårledningen undrade om det var rimlig att dess egen tidning age-rade som dess värsta vedersakare. Frågan är hur många studenter som bryd-de sig. Trots allt tal om ”Det röda Lund”, var det nog då, som nu, en ganska stor del av studenterna som ägnade sig mer åt studier och slabbedanser än åt att revoltera.

min sista ledarkommentar (10/1969) andas viss besvikelse när jag vänder mig direkt till ”vardagsstudenten som svek” med uppmaningen: ”Var-dagen är politisk – det kommer du inte undan!”.

Samtidigt hyllade jag svikaren: ”Den gamla reaktionära ’student-as-such’-typen är vidrig. Den nya förment revolu-tionära ’studenten-som-klasskämpe’ är äcklig. Det enda rimliga är vardags-studenten”, dock under förutsättning att hon eller han inte smiter undan politiska frågeställningar.

mina ords hårdhet får mig själv att baxna. ”Vidrig”, ”äcklig”. Men sådan var tidsandan. I ett reportage i Populär historia i fjor (nr 9/14) om Vänstervågen i Sverige i slutet av 1960-talet heter det: ”Trots att de parlamentariska fram-gångarna uteblev helt, bidrog ’sex-tioåttorna’ till att landet förändrades i grunden”.

Någon vänsterrevolution blev det inte, snarare fick vi flera årtionden av högerbacklash, från nyliberalism till främlingsfientlighet. Men vi fick också uppsving för miljö- och kvinnorörelser. Och inte minst: den gamla lydnads-moralen kapsejsade.

Sedan 1960-talet har olydnad och protest mot orättvisor blivit en så självklar del av vardagen att det inte längre uppfattas som revolt. Lunda-gårds utveckling under 1960-talet från studentikost satirblad till provokativ kampskrift var en del av den utveck-lingen.

per gahrtonsamhällsdebattör

redaktör 1968-69


Redigering: Annika Skogar lundagård 95 år 9

"Mina ords hårdhet får mig själv att baxna. 'Vidrig', 'äcklig'. Men sådan var tidsandan."

1967 arrangerar Lundagård en skön-hetstävling och utser studenten Ewa Henriksson till Miss Lundagård efter att juryn letat efter en "visserligen söt och trevlig men på något sätt typisk lundenska" (nr 1/1967). De kritiska rösterna på kroppsfixering låter sig dock inte vänta, men tidningen viftar bort kritiken med följande förklaring: "...i en gest fylld av till lika delar förakt och löje ger vi massan vad den vill ha..".


1961"Det är trevligt att supa". Det är ett av sex tips s0m Lundagård ger i sin novischinformation (nr 7/1961). Med tipsen vill tidningen "visa på andra möjligheter än de som offentligen förfäktas". Lundagårds sex- och alkoholliberala ståndpunkter väcker ont blod på insändarsidan. lundagård jubileum 2015

1966"15 000 studenter hotade av förintelse!" är en av undergångsrubri-kerna i nummer 9/1966. Genom att läsa även det finstilta står det dock klart att läget måhända inte är riktigt så allvarligt utan handlar om en två veckors försenad utbetalning från CSN.

foto

: simo

n cesarini

På 50-talet ägnade sig Lundagård åt pittoresk studentjournalistik. Under 60-talet blev ”blaskan” kampskrift.

illustration: rebecka peterso

n

Lundagårds 60-tal– från skepsis till revolt

s.8-9 50-60 talet.indd 2 2015-04-02 19:01

att vi ”överlevde” berodde nog på att vi visade att vi gillade Lund. Vi hakade på studentaftnar, spex och inte minst karnevalen 1978 och lät student- politiker puckla på varandra i våra spalter samtidigt som vi tog student-livets problem på stort allvar och ägnade temanummer åt ensamhet, tentamensångest och självmord.

Vi satsade på ”Dikter till tusen” och arrangerade poesikvällar och Vitsväk-tarna fick oss att inse att dåliga ordvitsar inte är det sämsta.

den enda kris jag förknippar med Lundagård är den jag upplevde när jag efter fyra och ett halvt år som redaktör insåg att det var dags att lämna Sve-riges roligaste och kanske viktigaste tidningsjobb.

per lindströmprofessor i fotografi

redaktör 1976–1980


Redigering: Filip Rydén 10 lundagård 95 år

Ordet KRIS gör sig bra på en löpse-del, men beskriver Lundagård dåligt under andra halvan av sjuttiotalet.

Vi hade visserligen (nästan) inga pengar, men många läsare som brydde sig och stup i kvarten krävde redaktörens avgång. Ekonomerna hade ännu inte tagit makten över media och så länge vi fick ihop till några riktiga redaktionsfester verkade alla vara nöjda.

Och studentpolitikerna var stolta över att ha landets äldsta studenttidning med många namnkunniga redaktörer. Stock-holmstidningarnas kultur- och ledar- sidor uppmärksammade regelbundet vad vi skrev.

Kommentarerna var visserligen mest av slaget ”det var bättre förr”, men våra ambitioner var inte heller att tävla med: Hjalmar Gullberg, Allan Fagerström och Nordal Åkerman…

I stället blandade vi högt och lågt, försökte provocera (fast det var inte lätt på den tiden), samtidigt som vi såg oss som ett kamporgan för kåren. Vi gjorde vad vi kunde för att stoppa U 68 och väcka opinion för bättre studie-medel.

lite kris var det kanske när vi lät gal-leristen Jean Sellem få ett helt nummer och han fyllde det med en enda lång text på latin. Det kunde blivit kris för den oansvarige utgivaren som lät trycka en text vars innehåll han inte hade minsta aning om.

krisen var nog inte heller långt borta när deputerade plötsligt hade synpunk-ter på att vi hade flyttat redaktionen från Lund till Bangkok. Bara tillfälligt i några veckor, men ändå.

Vietnamkriget var slut, men kriget rasade fortfarande i Laos och Kambodja och vi satsade allt på ett kort, att det skulle bli revolution i Thailand och att den skulle starta på Thammasatuniversitetet…

Och för att visa att vi inte helt gick i kårens ledband och belysa också den andra sidan flyttade vi ett halvår senare redaktionen till USA och UCLA, men såg till att vara tillbaka innan deputerade hann hota med nytt misstroendevotum.

Under 1970-talet publicerade Lun-dagård ett temanummer som vållade stor debatt. Temat var ensamhet och Lundagård skrev om att hundrals studenter försöket begå självmord varje år. I tidningen intervjuas också en student som försökt ta sitt liv.Att skriva om självmord har alltid varit tabu inom journalistkåren och nummer 4/1976 blev det kanske mest utskällda numret i Lundagårds historia.

1976”Gifta kvinnor göre sig icke besvär”, skriver Gertrud Anljung i nr 2/1976. Hon är frustrerad över den så kallade äktamakesprövningen som kort innebär att kvinnliga studenters studielån regleras med hänsyn till makens inkomst. Tack och lov avskaffas detta fyra år senare.

1972300 rum står tomma i Lund. Är det ett skämt? Nej, hur konstigt det än låter så är det vad Lundagård rapportar om i nr 3/1972. AF har 93 lediga enkelrum, och på Laurentiistiftelsen är krisen ett faktum när hälften av alla rum står tomma. Stiftelsen har dock hela två stycken ”färg-TV-apparater”.

1982

foto

: af:s arkiv, från lundagård 7/1973

"Det kunde blivit kris för den oansvarige utgivaren."

70-talets krisbrist

s.10-11 70-80 talet.indd 1 2015-04-02 19:30

När jag ingick i Lundagårds redaktion i slutet av 1980-talet rådde kallt krig i Europa. Kalla kriget nådde också Lund genom de nära kontakterna med Polen. Den fria fackföreningsrörelsen Solida-ritet hade ett exilkontor något stenkast från AF.

1988 var vi ett gäng som åkte till Warszawa, bland annat för att agera kurirer för polska studenter som var aktiva i Solidaritet. Jag minns hur vi blev körda i kringelikrokar för att till sist slussas in i en sliten lägenhet och ett kvavt rum där persiennerna var fördragna.

Vi talade om deras kamp och tog emot en bunt med flygblad som vi sedan lyckades smuggla genom tullen tillbaka till Lund. Ett vackert minne från en svunnen tid.

vårt besök i Polen sammanföll med en stor demonstration utanför St Stanislawkyrkan där den av regimen mördade prästen Popieluszko ligger begraven. Jag förberedde en artikel för Lundagård och svepte med kameran längs folkmassan – för att plötsligt, genom linsen, se hur två poliser pekar rätt mot mig. Bryskt dras jag därifrån och föses in i en piketbuss.

”Förstör filmen, nu!” beordrade polisen. Än i dag ångrar jag mitt fega beteende att följa hans order. I göm-morna hittar jag ett dammigt exemplar

av Lundagård nummer 7 år 1988 där jag citerar ”Josef” på Solidaritets kontor i Warszawa (han ville vara anonym): ”Du skulle inte ha låtit dem ta filmen, du skulle ha skrikit Solidarnosc rätt upp i ansiktet på dem”.

nåväl, jag gjorde i alla fall något för att uppmärksamma deras kamp. Jag bor nu i Vilnius sedan några år och drabbas ofta av dåligt samvete när jag tänker på balternas frihetskamp - som vi inte lyfte ett finger för att stödja, inte förrän Sovjetsystemet höll på att krackelera.

Nyligen träffade jag en litauisk dam i 60-årsåldern som berättade om en resa till Svarta havet på 1980-talet. Där träffade hon en grupp svenskar som undrade varifrån hon kom. ”Oh, jag är från Litauen, er granne på andra sidan Östersjön”, sa hon glatt. Varpå en av svenskarna, med ett småleende, påpe-kade att hon måste blanda ihop haven. ”På andra sidan Östersjön ligger Sovjet”.

Vi svenskar underlät inte bara att protestera mot den sovjetiska ocku-pationen av Baltikum, det hände uppenbarligen också att vi förnekade att dessa nationer någonsin skulle ha existerat. Det är en skam.

påhl ruinutrikeskorrespondent

redaktionsmedlem 1988-89



11

Ett liv utanför bubblanPeriodvis har Lundagård rapporterat flitligt om studenters situation även i andra länder. 1988 gav sig Lundagårds redaktionsmedlem Påhl Ruin iväg till Warszawa för att rapportera om studenterna i fackför-eningsrörelsen Solidaritet. Resan blev starten för Påhl Ruins yrkesliv som utrikeskorrespondent, men också en chans för Lunds studenter att läsa om en frihetskamp som sällan fick någon uppmärksamhet.

1984Lundagård nr 7/1984 är ett specialnummer om jämställdhet. Bland annat rapporteras om den kris som Svenska kyrkan befinner sig i med ett argt kvinnoprästmotstånd. "Splittra kyrkan i två", föreslår den hippa prästen Caroline Krook på en Studentafton. Några år senare blir hon biskop.

1982Knappa resurser har varit en konstant kris genom Lundagårds historia. I protest mot detta görs Lundagård nr 13/1982 i form av ett handskrivet (och svårläsligt) kollegieblock. "Det här är mitt sätt att föra debatt. Tid-ningen får för lite pengar", förklarar Per-Gunnar Holmgren i Kvällsposten.

lundagård 95 år

Nationalromantiskt sinnade studenter i Lund hade från och till sedan mitten av 1800-talet högtidlighållit minnet av Karl XII:s dödsdag den 30 november. Under 1980-talet har dock studentmössorna förbytts till mörka huvor och frackarna ersatts av militärkläder. Under många år framöver ska Lund bli en belägrad stad under 30 november, då det blir en samlingsplats för nazister och mot-demonstranter.

Under samma årtionde går också Göran Englund, professor i skatterätt vid Lunds universitet och medlem i nysven-ska rörelsen, ut och hyllar nationalistiska och korporativistiska ideal: "Glädje av varandra kan vi ha utan att behöva bo i samma land, tycker professorn i skatte-rätt. Det finns ju kommunikationer och massmedia."

1982 hade Lundagård varken webb-plats eller argt kommentarsfält – men väl en lika arg insändarsida.

illu

stra

tio

n: m

alin

jo

hann

esso

n

s.10-11 70-80 talet.indd 2 2015-04-02 19:46


Redigering: Karolina Jakstrand 12 lundagård 95 år

som går att hitta med internetarkivet Wayback machine är nummer 1 1997. Första numret av Lundagård från 1920 kan vi läsa utan problem, men de första stapplande stegen på nätet är för alltid borta. Det digitala kulturarv vi lämnar efter oss blir fullt av luckor för fram-tiden.

en sådan lucka är Lundagårds första webbplats. Jag tillträdde som redak-tör hösten 1995 och minns att Lunda-gård fanns på webben redan då Marko Wramén var redaktör (94-95). Varken Marko, de tekniskt bevandrade redak-tionsmedlemmarna eller IT-pionjä-rerna som skötte AF:s webb har något minne av webbplatsen. Alla minns däremot Lundagårds första mejladress ([email protected]).

för att forska i webbens ursprung får vi helt enkelt gå till pappret. I mars 1995 finns en notis om att Lundagård fått en e-postadress. Även en webb-plats nämns, men först i det följande numret nämns adressen till den. När-mare än så kommer vi inte Lundagårds första avtryck på internet.

Åtminstone vet vi tillräckligt för att hurra lite extra vid 95-årsjubilet för de första 20 åren online!

yens wahlgrenwebbredaktör på lth

redaktör 1995-97

I mitten av 90-talet var det låg-konjuktur och kris i Sverige. Mobiltelefonerna var få (och inte smarta), e-postadresser ännu färre och knappt någon var uppkopplad. Många studenter hyrde fortfarande en dator när de skulle skriva uppsats.

i denna verklighet fick Lundagård hösten 1996 sin första riktiga webb-plats. Faktiskt som en direkt följd av 90-talskrisen. Det fanns nämligen en speciell arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa kulturarbetare — ALU (arbetslivsutveckling), och redak-tionsmedlemmen Jens Quist kopp-lade ihop den arbetslöse konstnären Tomas Sommergyll med Lundagård. Under några månader fick Sommer-gyll ALU-praktik på Lundagård för att göra tidningens webbplats.

den första nätupplagan var inte vad vi i dag menar med en webbtidning. Det var helt enkelt papperstidningens texter utlagda i efterhand och sällan med bilder. Vi tyckte att det räckte bra med att lägga ut det aktuella numrets om-slag och Q-teckningen. Så såg det mer eller mindre ut på den här tiden. Aftonbladet brukar till exempel räk-nas som nättidningspionjär, men började med att enbart lägga ut den månatliga kulturbilagan hösten 1994. De första åren hade Lunda-gård ingen egen domän, vi insåg helt enkelt inte vikten med det, utan Lundagård låg en bit ner i sidträdet (under ”kårer”) på af.lu.se.

Första numren på webben var nummer 3 och 4 1996, men de lades ut retroaktivt lagom till höstens för-sta nummer. Det finns inte längre minsta spår av dessa publiceringar på nätet. Det tidigaste nummer

Jakten på den försvunna webbplatsenDet är ekonomisk kris i Sve-rige och för att utveckla sin webb engagerar Lundagård en arbetslös konstnär. Frågan är dock vilket avtryck tidningen gjorde under sina första stapp-lande webbår.

Synen på kvinnor i kombination med sex är ett återkommande tema i 90-talets Lundagård. Här finns nakna kvinnokroppar, envisa porrdebatter och avslöjanden om att studentrepre-sentanter hyrt in strippor.

Mest iögonfallande är kanske en artikel från nr 8/1994 om sextrakas-serier vid Lunds universitet. Där kon-stateras att 35 procent av de kvinn-liga doktoranderna fått ”ovälkommen sexuell uppmärksamhet” och att 15,7 procent fått ”förslag eller krav på sex” från sina lärare eller överordnade.

Ibland är det mest anmärkningsvärda hur krislöst livet i Lund kan vara. 1991 tog Lundagård fasta på detta och gjorde ett KRIS-nummer (nr 2/1991) där bland annat en reporter i gasmask sändes ut för att leta terroristmål i Lund. Man fann att det största hotet var Mcdonalds.

Hur populära är vi? Det undrade nationer och kårer allt mer då man under 90-talet debatterade det obligatoriskta kårmedlemskapets avskaffande. När kåren försökte säga upp granskningsglade redaktören PM Nilssons avtal (nr 2/1993) blev frågan relevant även för redaktörsaspiranter.

1991 1993 2001

"Många studen-ter hyrde fortfa-rande en dator."

illustration: ebba berggren, från lundagård 3/1995

s.12-13 90-00 talet.indd 1 2015-04-02 19:23

Finns det några brats eller spritluder på Malmö nation? Lundagårds skandalreporter gav sig ut på ett gonzo-journalistiskt uppdrag som slutade med webbens första läsarstorm.

Lundagård fick sin första riktiga webb-redaktion 2007, med en nyhetschef (jag) och ett gäng webbreporterar som producerade texter i rasande takt. Det här var innan man började tala om SOCIALA MEDIER och att saker skulle bli VIRALA. Facebook fanns, men användes inte på det sättet ännu.

det var nog tur. Dagen innan Inter-nationella kvinnodagen 2008 publice-rade vi på Lundagard.se ett reportage med rubriken ”Alla som inte är brats är våldtäktsmän”.

Texten var en del i en serie där reportrarna spelade en aktiv roll och hittade på något speciellt inför helgen. Den här fredagen bjöd vi på ironisk gonzo-journalistik, där repor-tern letade efter ”brats och spritluder” på Malmö nation. Samt kissade i hand-fatet på nationen. I slutet på artikeln visade det sig att reportern tyckt att de han mött varit trevligt lättsamma, och inte alls särskilt bitchiga.

jag fick reportaget för korrektur samma dag det skulle publiceras. De arvoderade redaktörerna hann inte läsa på förhand. Därför blev jag kall-svettig när jag förstod att många läsare inte uppfattade ironin, utan såg den

som ett sexistiskt och skamligt på-hopp på nationsvärlden.

Artikeln fick hundra kommentarer. Jag har läst igenom dem nu, och det är inte nådigt. En del tycker att reportaget är roligt och ”vill ha mer”. Andra är besvikna på Lundagård och hoten haglar. Under mars månad 2008 fick artikeln över 2 300 besök på lundagard.se. Månaden innan slog vi besöksrekord – 10 000 besökare. Det kan jämföras med 30 000 unika besökare på webb-platsen i månaden 2015, sju år och en sociala medier- explosion senare.

vad hade hänt om artikeln hade pu-blicerats i nutid? Hade mitt huvud fortfarande suttit kvar vid dess axlar? Reporterns? Redaktörens? Hur många kommentarer och hur många delningar? Jag vågar nästan inte tänka på det.

Fast vem vet, nu är utbudet gene-rellt sett mer utmanande, och mycket försvinner i det brus som omger soci-ala medier. Kanske skulle vi i dag bara

sucka click bait och skrolla vidare.


lundagård 95 år 13

Alla som inte är brats...

"Reportern letade efter 'brats och spritluder' på Malmö nation."

Verkshöjden var inte överdrivet hög. En frilagd mansrumpa inklippt på en bild av Lilla Fiskaregatan. Och så texten: "Den som inga pengar har, han får gå med rumpan bar".

Ändå fick jag ägna en ansenlig del av min redaktörstid till att försvara Lundagård juridiskt mot anklagelser om att tidningen kränkt upphovsmannens konstnärliga egenart.

I mitt första nummer som redaktör 2005 publicerade jag ett utsnitt av montaget - som var en annons för Kreditkassan - för att illustrera en artikel om kassans höga ränta.

Upphovsmannen till bilden ilsknade till rejält. Förmodligen för att han var verksam-hetsansvarig för Kreditkassan och ogillade rapporteringen.

Han skickade vidare fallet till Bildombuds-mannen (i praktiken en indrivare som jobbar på provision). Plötsligt låg en räkning på över 19 000 kronor i redaktionens postfack. Jag bestred fakturan och gav mig fan på att lära mig allt om upphovsrätt.

Det kom att behövas. Indrivaren stämde Lundagård för upphovsrättsintrång. Parallellt med redaktörsarbetet fick jag ägna kvällar och nätter åt att skriva olika inlagor för tidningens räkning. Likt en rättshaverist fann jag med tiden en viss glädje i det.

I hovrätten fälldes slutligen tidningen – men bara för nätpubliceringen. Ersättningen sänktes till 2 500 kronor och än i dag kan jag glädja mig åt den låga timpeng det måste ha inneburit för Bildombudsmannen.

Vid det laget hade det dock hunnit gått fem år och ytterligare två redaktörer och en styrelseordförande hade tvingats ödsla tid på min publicering (förlåt!).

Bildombudsmannen blev sedermera känd som ombudet som för Kent Ekeroths räkning försöker driva in pengar från dem som publi-cerat järnrörsfilmen. Också det ett verk med ganska låg verkshöjd.

patrik kronqvistledarskribent expressen

redaktör 2005-07

2001 2008Studenter på läkarprogrammet reagerar på att medicinkårens spex inte tillåter tjejer på scen (nr 4/2001), trots att de utgör en hälften av kårens medlemmar. Kårordföranden menar dock att Toddyspexet vårdar en lundensisk konstform.

Kulturartikeln "Dysfunktionella nationers kulturella ödeland" (nr 1/2008) skapar läsarstorm då den kritiserar nationerna för alkoholromantik och bristande kulturutbud. "Det lilla förtroende som fanns för Lundagård innan har nu körts i botten", säger Kuratorkollegiets ordförande.

foto

: jonas andersso

n, från lundagård 5/2008

louise larssonwebbredaktör på lunds universitet

lundagårds webbchef 2007-09

s.12-13 90-00 talet.indd 2 2015-04-02 19:27

framtiden2010-talet

Redigering: Annika Skogar 14 lundagård 95 år

dess seglivade små vardagligheter som gjorde studentlivet betydligt svårare att ta sig fram i för dem som hade en hudfärg, klassbakgrund eller kultu-rell tillhörighet som inte funnits på universitetet sedan 1600-talet.

Universitetets reaktion var “The Lund University Experience”, ett koncept där studentlivets värderingar uttalat är en del av universitetets varu-märke. Åtgärderna mot synliga över-tramp stärktes. 2013 stängde LTH ner F-sektionens hemsida med kritiserade sångtexter. Och efter debatten om alkoholkulturen i studentlivet vill-korade rektorn ekonomiskt stöd till nationerna med att det skulle gå till alkoholfri verksamhet.

förändringarna förde mycket gott med sig. Insikten att studenter som inte kände sig hemma i studentlivet kunde välja bort det stärkte de krafter som länge kämpat för självklarheter som sånghäften utan sexism, varsam ekonomihantering och en kårkultur där även den med handikapp kan delta.

Tillsammans med den all-männa profes-sionaliseringen av studentlivet ökade de också kraven på me-

ritokrati. Acceptansen för vänskaps-rekryteringar till viktiga poster mins-kade. Lundakarnevalen fick sin första kvinnliga general.

men med varumärkestänket kom också ökad slutenhet. För oss som job-bade med att bevaka studentlivet var svängningen tydlig. Lunds universi-tets studentkårer började föra vanliga diskussioner bakom lyckta dörrar. När studenter öppet protesterade mot sex-istiska medlemstidningar eller farlig alkolhantering anklagades de för att skjuta Studentlund i sank.

I stället borde studentlivet bygga vidare på sin tradition av öppenhet,

Det var en vanlig söndagsmorgon i februari. I borgen spred sig den välbekanta lukten av punsch och pytt-i-panna och vägen upp till redaktionens tornrum försena-des av att skosulorna ständigt fastnade i något odefinierbart klet på trappstegen.

Det var först uppe utanför redaktionen som jag kunde konstatera att nattens nationsbal hade varit vildare än van-ligt. Över golvet på fjärde våningen hade någon strösslat ett konfetti av finstrimlade Lundagårdstidningar. Redaktionens nedryckta skylt hittade jag i en mikrovågsugn i köket.

efter hand fick vi även höra om kul-men på festligheterna: Ett par nations-kuratorer hade roat sig med att göra ett bål av våra tidningar ute i Lundagård.

Bakgrunden var inte svår att speku-lera om. Just då höll Lundagård på med en granskning av nationernas klubb-vakter. Dessutom rasade en debatt i tid-ningen om alkoholkulturen i samma organisationer.

Själva tilltaget var inte precis oförglömligt i sin finess. Inte heller var det oförlåt-ligt. Däremot var det ett intressant symptom på den mer långvariga och underliggande kris som präglar stora delar av Lunds studentliv i början av 2010-talet: en förlamande rädsla för kritik.

med avskaffandet av kår- och na-tionsobligatoriet 2010 blev student- organisationerna tvungna att förtjäna sina medlemmar. Året efter gjorde Lundagård ett rikskänt och häftigt omdebatterat avslöjande om hur svartsminkade studenter iscensatt en “slavauktion” på en sittning. På det följde en debatt om studentlivets ledarskap och värderingar - och, bland dem som lade till en maktanalys:

Tack för tidningsbålet

"Redaktionens nedryck-ta skylt hittade jag i en mikrovågsugn i köket."


2012På tre år har Smålands nation tappat hälften av alla sina medlemmar och 2011 finns endast 464 namn registrerade i nationens medlemslista. Med graffitti-målade omslaget "Smålands blöder" (nr 1/2012) skildrar Lundagård en nation i kris. Smålands rasar och börjar affischera om att starta en protesttidning.

20112011 införs studieavgifter för alla utomeuropeiska studenter i Sverige. Lunds universitets studentkårer protesterar mot detta genom att såga ner magnoliorna i Lundagård (2011-04-01). Det här resulterar i en storm av upprörda känslor och Sydsvenskan skyndar till platsen... ända tills de inser att det är första april.

låga trösklar och högt i tak. Kritik och het debatt borde inte ses som ett hot, utan som själva livsluften. Och i det här fallet är det snarare universitetet, med sina obegripliga hierkier och om-vittnat räddhågsna klimat, som har något att lära.

Lundagårds roll är att öppna fönster i studentlundsborgen så att luften kan blåsa in. Ett tidningsbål då och då får man se som ett gott betyg.

ida ölmedalreporter på fokus

redaktör 2011-2013

"Het debatt borde inte ses som ett hot, utan som själva livsluften."

illustration: sara o

ttosso

n

s.14-15 sista.indd 1 2015-04-02 19:39

Som nyblivna Lundagårsredaktörer gjorde Rakel Chukri och jag en heroisk utgrävning i tornrummets djupaste garderober. Tiotusentals exemplar av gamla årgångar transporterades till arkiv eller containrar. Det var en fas-cinerande resa genom 1900-talet ur lundastudenternas perspektiv. Ibland befann det sig tätt intill tidsandan, ibland i befriande – eller förskräck-ande! – opposition till rådande normer. Vi fann 20-talets litterära ekvilibrism, 70-talets politiska prussiluskor och skjutjärnens intåg på 90-talet.

när jag efter tio år i stället dyker ner i min privata garderob och studerar de egna tidningarna fruktar jag att en pinsam odör ska stiga upp ur sidorna, ungefär som när man läser gamla dag-böcker och rynkar på näsan.

men till min förvåning hittar jag något helt annat – en bättre version av mig själv! En journalistik som var långt mer idealistisk, mer lekfull, fri och frän än vad jag skulle kunna åstad-komma i dag.

Den studentpolitiska bevakningen består för all del av en prosaisk verk-lighet som håller dåligt för tidens tand, men mycket innehåll är så lustbetonat som det bara kan bli när uppdraget är ideellt: för studenterna, för medarbetarna själva och glädjen i att skapa under friare former än vad arbetslivet någonsin kan erbjuda.

det är förstås lätt att romantisera formativa år i sitt liv, som dessutom finns konserverade i ett gammalt lägg. Men Lundagårds credo och existens-berättigande måste vara det av ett

självständigt tänkande, underhållande och granskande nav i den universitets-värld som odlar nya generationer av människor och dess idéer.

håll därför varje politisk styrning stången, näpsa den ägare som propsar på präktighet och lydnad. Professio-nalisering är bara bra så länge den inte hotar den kreativa brokighet som upp-står när studenter från alla fakulteter bidrar till dikt och journalistik.

Jag gick ingen medieutbildning. Jag gick Lundagård. Tack och lov för det.

karin olssonkulturchef expressen

redaktör 2003-2005

framtiden2010-talet

lundagård 95 år 15

Fortsätt näpsa!Lundagårds existensberättigande finns i det självständiga tänkandet. Karin Olsson uppmanar därför framtidens Lundagård att hålla varje politisk styrning stången och näpsa den ägare som propsar på präktighet och lydnad.

framtiden: it never rains in gbrunika - av fredrik toreblad

"Till min förvåning hittar jag något helt annat – en bättre version av mig själv."

illustration: sara o

ttosso

n

s.14-15 sista.indd 2 2015-04-02 19:40

Tack, Lundagård.Verkligen.Ärligt, vi vill tacka!För att ni finns, för att ni är så på, så drivna och så noggranna. Är det någon man kan lita på så är det tidningen Lundagård. En del kanske vill slippa uppmärksamheten. Men inte vi. Tvärtom är vi tacksamma för att ni finns. Ni gör ett riktigt bra jobb. Ni håller oss på tå och hjälper oss att göra vårt allra bästa. Som ni vet vill vi alltid vara Sveriges bästa studentbostadsföretag. Och tack vare er kan vi omöjligt misslyckas. Låt oss få gratulera till 95-årsjubileet – och önska att ni kör lika hårt i 95 år till. Lunds studenter behöver er. Fira nu ordentligt så hörs vi snart igen. Ni ringer väl som vanligt, det hoppas vi på! Vännerna på AF Bostäder (Förresten, kolla gärna lite på vår nya webb afbostader.se. Den tål att synas i sömmarna.)

#afbostader www.afbostader.se

s.16 Baksida.indd 1 2015-04-02 19:03

lundagård 95 år

Documents