nationalinsamlingen vidgar verksamheten.ar inkommit 228 schackspel samt i kontanta bidrag kr,...

Officiellt organ för Sveriges Schackförbund

oNr4 April 1940 Årg. XXXXVI

Nationalinsamlingen vidgar verksamheten.

Influtna medel delas på Finland, Sverige och Norge.

> Nationalinsamlingen för Finland kommer hädanefter att heta endast Nationalinsamlingen. Medel, som komna in efter den 17 april, skola nvändas till ekonomisk hjälp åt till militärtjänst i Sverige inkallade

och deras familjer, fortsatt ekonomiskt stöd för Finlands. återupp- byggande och humanitär hjälp åt den hemlösa, finska civilbefolkningen samt humanitär hjälp åt norska flyktingar och sårade,

De insamlade medlen komma att fördelas med hänsyn till det aktuella :hjälpbehovet och i samförstånd med myndigheterna och ' andra an- svariga institutioner, Överenskommelse härom har träffats mellan Natio- halinsamlingen och Rikskommittén för Finland på grund av det nya Jäget i Norden.

Distribution av schackspelarnas prisdiploni pågår tu för fullt, I ett öljande. nummer skall lämnas en fullständig redovisning för inkomna

pp. Vi påminna om lämpligheten att allt efter omständigheterna rdina något extra schackarrangemang för msamlingen, t, ex, bara

n enkel blixtturnering.

- Över trehundra schackspel till neutralitetsvakten.

Till schackförbundets insamling av schackspel till neutralitetsvakten ar inkommit 228 schackspel samt i kontanta bidrag kr, 283:-—, För lessa. medel ha inköpts 95 nya schackspel, varför hela antalet till eutralitetsvakten utsända schackspel utgör 323 (den 15 april 1940).

62 TIDSKRIFT FÖR SCHACK

Är Kungsgambiten korrekt.

En naturvetenskaplig betraktelse

av Rudolf Spielmann. Schackspelare äro ett underligt släkte. Om en gång deras naturlära skall skrivas så bör framför allt två saker framhållas:

1. Schackspelaren är musikaliskt lagd, ty han visslar t, o. m, när han spelar. :

2. Han är också uppfylld av en stark och fast trosvisshet, som 1 sin fanatism t. 0, m. borde väcka avund och beundran hos den mest ortodoxe förkunnare av heliga sanningar.

På det första påståendet behöver jag ej spilla många ord, Den som tvivlar, behöver bara göra ett besök på Stockholms Schacksalonger.

Fullt ut lika enkelt blir det icke att framlägga bevis för mitt andra påstående,

Man måste gå tillbaka till år 1571, till Ruy Lopez, för att förklara varför ännu i dag varje »riktig» schackspelare svär på Spanskt parti som den allena saliggörande spelöppningen bland de öppna spelen.

Den spanske prästen ville sagda år göra propaganda (intet nytt under solen!) för spelöppningen 1. e4, €5, 2, Sf3, dö! jämte senare mm mm, 75. Till den ändan varnade han uttryckligen för 2. — -— Sc6?, såsom varande av djävulen och efter 3. Lb5! ofelbart ledande till svarts timliga och eviga fördärv, Från denna tid kommer inte bara namnet »Spanskt partis, utan också den inrotade misstron wmot alla andra öppna spel och naturligtvis också mot Kungsgambiten, 1. ed, e5. 2. 14. I det följande skall jag försöka rucka på denna dogm utan att dock med demnra skiss vilja göra anspråk på något fullständigt uttöm- mande av ämnet. För den mera intresserade läsaren rekommenderar jag mina analyser över Kungsgambiten + Collijns lärobok, 4. upplagan, år 1921, Trots den beaktansvärda åldern av 19 år torde desamma allt- jämt 1 stort sett vara riktiga.

Varpå stöder sig nu egentligen läran om Kungsgambitens mindre värde? Den gamla tiden och angreppsstilens mästare vara den inga- Junda gramse utan godtaga den i såväl teori som i praktik. Vi kunna nämna sådana namn som Greco, Salvio, Cochrane, Allgaier, Anderssen, Morphy, Kicseritzky, Steinitz (i yngre år), Tschigorin- och slutligen den svenske Stoltz. Men som så ofta i schackspelets naturhistoria har man lyssnat mera till vedersakarna än till anhängarna,

Bland motståndarna förtjäna framhållas de mternattonelta stor- heterna dr Tarrasch, Bogoljubow och Eliskases och vidare de fram- stående analytikerna, dansken Krause och svensken Svenonius. Vi måste då först sysselsätta oss med några av argumenten från de nämnda.

TIDSKRIFT FÖR SCHACK 63

Jag börjar med dr Tarrasch (1862-—1935) som med full rätt erhöll hederstiteln »preceptor germania», ty ingen har som han bidragit till schackteoriens popularisering och därmed också till höjandet av den allmänna spelstyrkenivån. Som partiglossator är han alltjämt oupp- nådd om också många av hans teser och analyser visat sig omstridda eller t. o, m, felaktiga. Men det sista är nu en gång den oförvägne sanningssökarens lott i schackspelet.

Öss intresserar här Tarraschs' inställning till Kungsgambiten. Hos en tolkare och efterföljare till Steinitz kunde givitvis ej densamma vara gillande. Sålunda säger dr Tarrasch bl. a. i sitt stora verk, »Die Moderne Schachpartie» : »Jag anser ej gambitdraget 2. f2-—f4 för fullt korrekt, Som den bästa vederläggningen anser jag avböjandet av gambiten med: 2. — —, d/—d5.> Det var ett ridderligt och ärligt karaktärsdrag hos Tarrasch, vilket f. ö. ofta kunde iakttas hos de äldre mästarna, att han städse också i praktiken stod för sina påståen- den, Och därför kunde man ju också lätt förbereda sig för ett turne- ringsparti, en sak som jag nu minnes från turneringen i Mährisch— Östrau år 1923, Jag visste att Tarrasch skulle inlåta sig på Alapin- varianten i Falkbeergambit vilken enligt dåtida uppfattning gällde som fördelaktig för vit.

Det minnesvärda partiet hade följande förlopp:

Spielmann, Tarrasch.

LI e2—e4 e7—25 2. f2—14 d7—5 3, e4Xdå e5—e4d 4, d2—d3 Sgö—16 5. dåöXed SIX ed 6. Sgl-—f3

Alapins drag. Charouseks fortsättning, 6. De2, DXd5. 7. Sbd2, f5. 8. gå har ställts ifråga genom Pillsburys drag 8. — =, Sch,

Ö, — Lf8—c5 | 7, Ddl-—e2

Nu väntade jag 7. — —, , Lf2t. 8 Kdl, Ställning efter 7. DXd5f. 9. Sfd2! varefter svart ej har någon

Dd1--e2. tillfredsställande fortsättning. Men Tarrasch

överraskade mig med ett sinnrikt pjäsoffer: Zee — Lec8-—15! Ett drag som sannerligen inte ligger nära till

hands, ty i Bilguer, den s, k. >Schackbibeln», är draget försett med ett ? emedan vit därpå vinner en pjäs med:

8. g2—g4? Med pjäsvinsten har det sin riktighet, men

etter: |

TIDSKRIFT FÖR SCHACK

83 — — 0—0

9. gå Tf8—eE

var jag kaputt!

Hade jag emellertid icke litat på Bilguer så hade måhända en rädd-

ning funnits med 8. 5c3 istället för 8. g4? Men bevisar väl detta inter-

messo något om Kungsgambitens värde? Nej det bevisar endast att

Alapinvarianten i Falkbeergambit är inkorrekt. I stället för spelsättet:

4. d3, Sf6. 5 dXet, SXe4, 6. Sf3 har vit inte mindre än tre fort-

sättningar som alltjämt äro ovederlagda. Nämligen: a) 4. Sbl—c3,

b) 4, d2—d3, Sf6. 5. Ddle2 och €) 4. d2—d3, 516. 5. Sbl-—d2.

I band n:r 12 i den hoHändska serien >Theorie der schaakopeningen»

har jag ingående behandlat dessa tre varianter. Här måste jag fatta

mig kort. Efter Rubinsteins drag 4. 5c3 är vanligt: 4, — —, Sf6. '

5. De2, Le7. 6. d3! (6. SXe4 är ej bra på grund av 6. — —, SXKd5)

eXid3. 7. DXd3 och vit har en bonde mera. De båda dragen 5. — —,

Lf5 och 5. — —, Ld6 vederläggas av Rubinstein sålunda:

a) 5. — —, Lf5. 6. SXe4, SXe4 7. då, DXd5, 8. Ld2, Le?7.

9. dXe4, DXe4, (Om 9. — —, LXe4 så 10. 0—0-—0, DXa2, 11. Le3).

10. DXe4, LXe4, 11. 0—0—0 varefter Rubinstein tror sig ha det bättre

slutspelet. b) 5 — —, Ld6. 6. d3!, 0—0, 7, dXe4, SXe4 8. Sed, TeB.

9, Df3, f5. 10. Le3 och vit kan rockera långt och behålla sin vunna

bonde, . .

I Retis variant 4, d3, Sf6. 5. De2 gäller DXd5 som bästa svaret.

Det kan då följa:6. Sc3, Lb4. 7, Ld2, LXc3, 8. LXc3, Led. (Även

8 — —, 15. 9, LXf6, gXf6. 10. g4, Ld7. 11. Lg2 har försökts.)

9. dXe4, LXe2. 10. eXd5, LXf1. 11, KXfl, SAd5. 12. LXg7, Tg8,-

13, Telt, Kd7. 14. Tdl, Ko6. 15. Ld4, SXf4, 16. St3, 5d7. 17. Le3!

med fördel för vit. Keres förslag: 4. d3, Sf6. 5. Sd2 är ännu nytt och relativt oprövat,

Svart kan få tillbaka sin bonde med 5. — —, eXd3. 6. LXd3, DXd5

men efter 7. Df3! synes vits spel vara att föredraga.

Av det sagda framgår att vit i Kungsgambiten ej behöver frukta

Falkbeers motgambit, 2, — —, d7-—d5. En mästare av helt annat kynne är Bogoljubow. Han är en av de

främsta representanterna för den s. k, hypermoderna riktningen, vilken

under efterkrigsåren 1920-—30 hade så stora framgångar. Liksom med

så mycket annat gjorde denna skola rent hus med uppfattningen om

kungsgambiten. Den romantiska tidsåldern (från den första interna-

tionella schackturneringen i London 1851 fram till den tid då Steinitz'

lära helt trängt igenom, omkring 1890) ansåg att varje gambit kunde

och borde antagas och naturligtvis också kungsgambiten, Ett uttalande.

av Louis Paulsen är betecknande och lyder sålunda: »Varje gambit

kan försvaras, att avböja den, vill jag säga, är ett svaghetstecken»,

Och det handlade då ej blott om -svarsdraget: 2, — —, e5Xf4 utan"

också om ett följande envist försvar av gambitbonden medelst g7—85


(efter vits: 2. Sf3). Steinitz lära sökte bekämpandet i det avböjande,

som vi tidigare redogjort för i samband med Tarrasch.

Bogoljubow dekreterade nu att kungsgambiten varken skulle antagas

eller avböjas, vilket låter som ett logiskt krumsprång, ty det borde ju

blott finnas ett antingen eller. Men Bogoljubow menar, att gambiten

antages för ögonblicket varefter svart vid första lämpliga tillfälle ger

tillbaka bonden för att därmed erhålla en positionsfördel. Motsägelsen

har sålunda sin förklaring i det att det tillfälliga antagandet av gam-

biten förbytes i ett senare följande avböjande av vits bondeoffer.

Särskilt förtjänstfullt har Bogoljubow analyserat Löpargambiten. I

Karlsbad 1923 beredde han mig en smärtsam överraskning.

Efter: 1. e4, e5. 2. f4, eXf4, 3. Led, SI6. 4. 5c3 spelade Bogoljubow

draget c7—c6!

Fan vann sedan tämligen fort. Förgäves har jag från den stunden intill den dag som i dag

är, bemödat mig om att finna en tillfreds-

ställande fortsättning för vit. Jag har ej kunnat

finna någon och det har heller ingen annan

mästare lyckats med. Därför har jag avstått

från löpargambiten och spelar nu blott springar-

gambiten: 3, Sgl—f3. Även här försökte Bogoljubow att med 3. —, Sg8—f6. 4. 5c3, d5 erhålla ett gott spel, i det att han utgick från

antagandet att 5. e4—e5 ej var lyckligt för vit. Han har rätt. Man kan som regel fastslå att

e4—e5 är ett dåligt drag om svart hunnit spela d7—d5. Jag sade mig

"därför att e—e5 måste följa omedelbart efter 3. — —, Sf6, och kan

härvid åberopa ett exempel från ett parti Tschigorin-—-Marco i Wien

1903. Dess förlopp var följande:

1. ed, e5. 2. f4, eXf4, 3. Sf3, Sf6. 4. ed-ed!, SI6—L5.

5. Lil-—e2, I Kungsgambit är det mer än eljest nödvändigt för vit att ej spela

schablonmässiga utvecklingsdrag utan efter en bestänrd positionell plan,

där de enstaka dragen äro att betrakta som grundstenar i byggnaden,

” Den här vidrörda planen syftar till Le3, 0—0 och Sel. Samtidigt måste

vit vara beredd på att besvara g7—g5 med Sf3Xg5.

be . , d7-—d61 «På 5 —, g5 säger »Bilguer» att 6. SXg5, Sh5—g3 är för vit oför-

lelaktigt. Jag tror dock tvärtom att vit kommer i fördel efter det föl-

- jande: 7. h2Xg3, DXg5. 8. g4!, DXeS. 9. d4 samt 10. 0—0.

- 6 dö Xe5

Ställning efter 4, —, c7—c6,

Även nu följer på gå. 7. SXg5, 7. St3Xxes Lf8-—c5f 8 Kelhl” Sh5—f6 9, Se3d3 Le3-—bé

10. Sdäxf4 0-0

66 - TIDSKRIFT FÖR SCHACK

Ställning efter Vit kan nu med I1. c3 samt 12. då eller

fördel. Eliskases, den 25-åriga, högt begåvade tyske

mästaren har ännu ej någon egen, skarpt präg-

lad spelstil, men synes vilja följa i Bogoljubows spår. Han sätter dock ej sin lt till 3. — —, Sfö

i springargambiten utan drar hellre: 3. — —,

d7—d5. På ett ytterst sinnrikt sätt erhöll han

som svart mot Kieninger (1939) ett utmärkt spel sålunda:

1 ed, e5. 2, f4, eXf4. 3. Sf3, då

4. e4Xd5 Sg8—4£6 5. Sble3 Sföxd5 6. Sc3XxXd5 Dd8Xd5 7. d2—d4 Li8—e7!

Det tidigare spelsättet 7. —, Lg4, 8 LX14, 5c6 har vederlagts med

9, L.Xc7! (Stoltz—Rellstab, Swinemände 1932.).

8 c2-c4!

Vit kan ju inte spela 8. LXf4 på grund av 8. —, Dedf.

ee Dd5—edT 2 Kel—Ff2 Le8—£5!

ih das RT Ställning efter 11,

Svart skulle förlora pjäs efter 11. — =

0—0-—0? 12. Tel samt LXc6 och TXe7. Styr-

kan i textdraget består uti, att den svarta dam-

löparen kommer till e4 där den eventuellt kan

stödas av f7—f5. Förloppet av detta parti har

gjort mig tvehågsen rörande 5. Sc3 i denna

variant (1. ed, e5. 2. f4, eXf4, 3. SEI3, då.

4, eXd5, Sf6), Jag är böjd för att instämma i Stoltz uttalade åsikt att 5. c2-—c4 är det bästa.

Efter 5. —, c6, 6, då, cXd5 är 7. oder!

| absolut nödvändigt. Stoltz har i denna variant

Ställning elter 5. nogranna analyser vilka tyvärr ej äro av mig

kända, I varje fall synes sprängningsförsöket

7, —, b6, 8. b4, a5. 9, Lb5t utfalla till vits för- del. Med hänsyn till det sagda vill jag med gott samvete rekommendera 5. c4 i stället för 5. 5c3.

De båda nordiska anatytikerna dr Krause och Svenonius ha huvudsakligen sysslat med Kungs- gambitens avböjande med 2. Li8—c5. Styrkan i detta avböjande är av defensiv natur, Svart avstår från den våldsamma framstöten i


kanske än bättre 11. d3 säkra sin utvecklings-

Svenonius fullständigt vederlagt. Jag syftar på:

centrum, som t. ex. sker i Falkbeergambit, och söker i stället bygga upp

det fasta bondefundamentet e5, dé, bakom vars skydd den ostörda

utvecklingen av de lätta pjäserna skall äga rum, Samtidigt förhindrar

löparen på c5 vits korta rockad, Om man nu med fasthållande härav

ser förhållandet från vits positionssynpunkt, så måste vit inrikta sig på: 1. Ett angrepp på det svarta bondefurndamentet. 2, Ett hämmande av den besvärande löparens verksamhet.

Resonnemanget leder efter 1. e4, e5, 2. f4, Lc5. 3. Stå, d6, rent

logiskt till det enda rätta draget: 4, €2—c3! Härpå svara både Krause

och Svenonius med 4, — —, f7-—f5. Beträffarsde andra drag måste jag

hänvisa till Collijns Lärobok. Jag följer nu ett matchparti mellan Stoltz (vit) och mig, spelat i Stockholm 1932.

5 f4XeS dö XeS Ej [5Xe4 på grund av Da4f jämte DXe4

: 6. d2—d4 e5xd4 7. Lil—ci!

Angivet av Reti. Zoe fixed

På 7. —, 5c6 följer 8, bd, Lb6. 9. Db3, Sh6. 10. 0—0, fX ed, 11. SXd4, 8 Sfå—e5 Sg8—£6 9, Se3T7 Dd8-—e7

10. Sf7Xxh8 d4—d3 LA Denna ställning ha dr Krause och Svenonius

Ställning efter 10. — = ansett som mycket chanserik för svart, men Stoltz drog helt enkelt

11. Lel—g5å! Löparen hotar att slå på fö och svart kan

ej slå igen med damen på grund av Dh5f och DXcS.

Ill = Le5—f2T 12. KetxX12 De7—c5ST 13. Lg5—e3 De5Xc4 14. h2--h3 och vitt vann hastigt. :

Jag skulle emellertid göra orätt mot Svenonius, den störste analytiker

Sverige någonsin ägt, om jag i detta sammanhang försummade att omnämna en av hans skarpsinnigaste upptäck-

ter. En gammal klassisk variant med vilken Ställning efter 8 vit briljerat i otaliga glänsande offerpartier har

1. e4, e5. 2. f4, Le5, 3, Sf3, dö. 4, Sc3, Sch. 5, Led, Sf6. 6. då, Lg4, 7. hå, LXf3, 8. DXf3.

I stället för det tidigare spelade 8. —, Sd4? har Svenonius här angivit 8. —, e5Xf4! med fortsättningen 9. LXf4, Sd4, 10. Dg3 (eller 10. Ddl, c6. 11. Dd2, d5! 12. eXd5, 0—01) 10. —, Sh5. 11. Dgå, SXf4, 12. DXf4, SK2T.

68 .

-.

13, Kdl, Se3t samt SXc4 Eller 9. DXf4, Se5! 10, Lb3, Sh5! och art Len

svart kommer också här i fördel.

Till sist vill jag ägna uppmärksamhet åt den neoklassiska förtsätt-

ningen: 1. ed, e5, 2. f4, exf4. 5, Sf3, h7-—h6.

Svart vill här undvika Kieseritzky- och - 5084, Indiskt parti.

Ställning efter 3. — = Allgairgambit (le4, e5. 2. f4, exXf4. 3. St3,

5 h7—h6. g5. 4, hå, gå. 5. Se5 resp. 5. 5g5) och i stället | Första särspelspartiet om Mälardalsmästerskapet,

Le tvinga vit att med 4, Le4, g5 inlåta sig på anslar I ; ä Philidor- eller Hansteingambit. i Spelat i Kumla den 30 mars 1940,

Jag vill därpå för vit föreslå: R. Levin, O. W. Johansson, — Möjligen är 23. hXg något

4. d2—d4 g7—g5 | Örebro, bättre. Striden står nu om vits

5. h2-h4 LI8-—g7 | isolerade d-bonde, vilken också går

6. g2—gå g5—g4 ) Pt — förlorad så småningom.

7 Steh2 «0 El me Sc6—b4

med angrepp på båda bönderna f4 och gå. 3 eek . 2 Tdl-d2 Lb7 Xf3

| Fortsättningen ifråga har ännu ej kommit | 4 L os . . Le2Xxf3 Ta7—d7

till användning i Turneringsspel och har därför sitt eldprov att or . | > 223 Shd—215

genomga, a : . . Tal-—cl Sdb-—e7

Sehackspelet är verkligen outgrundligt djupt och jag är ännu långt a Tel—d1 Se7—5

ifrån utlärd. Ju mer jag sysselsätter mig med Kungsgambiten, desto oo £ oo d4d5

mer förnimmer jag av denna spelöppnings inneboende kraft och möj- ÖS .

ligheter. Kungsgambiten är fullständigt korrekt och den kan lika litet : od | Ställning efter 29. d4—0d5.

vederläggas som schackspelet över huvud. . a -

. s r : . Sbl—c3 d7—d5

(Till svenska av G.-S. N.) > e203 0—0

. Lf1l—d3 av—aD

> . St3—e5

För våra läsare av en yngre generation är kanske lämpligt att nämna att vår 8. b2—b3 kommer 1 betraktande.

medarbetare Rudolf Splelmann inte bara är schackmästaren och den interna- mo - då Xcd

tionella storheten på det 64-rutade brädets vädjobana Han är också en av de =. | . | b7-—bå5

erkänt stora analytikerna och en glossator av rang. Det han här i sin artikel TaBa7

säger om dr Tarrasch kan i mångt och mycket äga tillämpning också på honom : Ie8Sob7

själv. Icke minst när det gäller den karaktärsfasta ärligheten och konsekvensen ji 7 z

i praktik och lancerad teori. Kungsgambitens riddare utan fruktan och tadel : t/——C0 . Kan svart nu spela 29, 7

förtjänar vår aktning och hyllning, | . | Sf5—e3? Studera ställningen mnan

(Översältarens anmärkning.) : : ” | ni vänder på tidskriften!

i redan 20, Sfö—e7! a drscr | 195 ac Jao 00 oe 67 Pr Se4 X f6 : 2 199XP 08 1ljojp £a5 -— 62 td

SAT 30, d5—d6 Se/-——6d5

- or | eåxd4 |: 31. Kgl-—f2

Skräddaren ARVID L. > Ld2—h6 Om 31. LXd5, så naturligtvis

Fackmannen Lh6Xg7 T Xd6.

a a e > i Tfl—di | sn Td7Xd6

Et, HERRB- & . Se5—£3 : b2—b4 Kg7—1£6

ryg . oc Lad3—e2 g3—g4 h7-—h6

&. Odengatan 6, 1 . Dh3—g3 « g2—g3 Ki6—e7

, f2Xg3 Lf3—g2 S5d5—b6



R. Levin, S. Carlsson,

Örebro. Västerås.

1. d2—d4 Sg&—£6

2. 204 e7e6

3, Sglf3 b7-—b6

4, Lel—g5 Le8—b7 5 e2—2e3 LI8---b4t

6 Sbld2 0-0

7. Lifl—d3 h7—h6

8. Lg5h4 d7-—416

Det naturligaste och bästa draget

är väl 8, —, d5, varpå vit bör akta

sig för bl. a. följande fallgropar:

9, 0—0, Sbd7. 10. Se5?, LXd2. il. DXd2, Se4! Eller 11. SXd7, DXd7. 12. LX 16, gX16. 13.DXd2, d xc (14, LXc4?, DO) 9, 0—0 Lb4Xd2 Annars föreligger risk att spring-

aren går undan och löparen blir

Såväl efter 9. — DXet4 som 9. — IL Xe2 har svart det sämre slutspelet. Följderna av textdraget bli dock bara värre för svart, vit be- håller merbonden med stark ställ-

Ting, 10. De2—c4 De6—e7 11. Lfl-—d3 Sb8—c6 12, Sgl—if3 0—0-—0 13, 0-0 Lg4—e0 14, Det—ad De7—Lc5T 15. Kgl—hl Sf0—g4

" Detta utfall pareras lätt, Vit in- leder därefter själv ett angrepp som är betydligt farligare. 16. ILe3—el f7—i6 17. b2—hb4 De5—h5 18. Lel—g3 Ec8-—b8 19. b4—b5 Sc6—e7

Tydligen förbiser svart (tids- 41, Ke2—d3 Ke6—b6

nöd?) det genast avgörande 35. —, |42. La6—c8 Sad-—c4

Sc3. Han vinner emellertid slut- |43, Kd3—d4 Kb6—c6

spelet lätt ändå. 44, h2—h4 Sc4-—d6

36. Td2Xd6 Td7 Xd6 45. ILc8—a6 f7—16

37. TdlXdé Ke7Xd6 46. g4—2g5 höXg5

38. Lg2—b7 Sb6-—c4 47. h4Xg5 e5—e6T

39. Lb7Xa6 Sci Xal 48. Kd4—e3 fö£5

40, Kf2—e2 Kd6—c6 Uppgivet. En övertygande seger,

5085. Kungsgambit.

Spelat i Västerås den 23 mars 1940.

R, Spielmann. E. Wadling, 20, fd få Le6—1t7

Eskilstuna. 21. Tal—bl Se7—05

2 f2—1i4 d7-d5 Svart kan ingenting göra. Den

3. e4Xd5 e5—e4 erbjudna kvalitetsvinsten avböjer

4, d2—d3 Seö—16 vit med att forcera vinsten på ett

5. Ddl—e2 Dd8EXd5 snabbare och elegantare sätt.

6. Sbl—c3 Li8—b4 (23. Sd4—0c6f Kb8—a8 7. Lel—d2 Lb4Xe3 124. b5—b6! Td6Xc6 8 Ld2Xc3 Le8-—g4 9, dIxet Dd5—e6 Ställning efter 24, —, Td6Xc6.

25. Da4Xc6! ScBXh6

Eller 25. —, bXc6. 26. b/t, Kb8, 27. LXc/T 0. 5. v. | 26. Dc6Xc7 Ta8—cB 27. De7-—d6 Sg4-—e3 28. TbiXbö Se3Xx fl 29. LI3Xfl Li7—e8 30. Tb6Xb7 KaBXb7 31. Dd6-—a6T Uppgivet.

instängd, 10. Sf3Xd2 Sb&—d7 11. f2—14 Dd8&-—e8 12. Ddl-—e2

Alldeles säkert ett lömskt av- vaktande drag för att invänta det följande felet! 12,0 ee e6—e5?

K. Wallin,

Eskilstuna.

5. Carlsson,

Västerås.

1. då, c5 2. då, e5 3. e4, dö. 4, g3, Sf6. 5. Sc3, a6. 6. a4, Le7.

7. Lg2, Sbd7. 8, 5e2, Sf8. (Det bör

kanske framhållas att hr Wallin

med en viss förkärlek brukar spela

denna variant — i varje fall före detta parti!) 9. h3, Sg6. 10. Le3, b6, 11. Dd2, Ld7. 12. 0—0, Dc8.

13, Kh2, h6, 14, Sg1, Sh7, 15, 14,

5086. Indiskt parti.


13. få4Xeå d6Xe5

14. Lh4Xifö Sd7Xx16 |

15. TflXIO! e5—e4!

Svart slipper undan med bonde-

förlust. På 15. —, gXf6 skulle vit

vinna lätt efter 16. Sd2!, DdB. 17.

TEL 16. Ld3Xet Lb7 X ed

17. Sd2Xe4 De8 Xx et

18, Tif6—1f4 Ded-—e7

19, Tal—f1 Ta&e8

20. e3—e4d De7—b4

Här kommer c5 starkt i betrak-

tande, ty såväl efter 21. d5 som

dXc5 har vit svårt alt göra bonde- övervikten gällande. 21. h2b3 Te8-—e6

22. De2-—13 Db4-—e27 23. Tf4—g4 De/—d7

24. d4—då Te6—1f4

S, k. svårt förbiseende. Men nu

torde vit redan ha vinstställning.

På 24, —, Te7 kan följa 25. DI6!,

DX g4 26, DXe7, och efter 24, —,

Te6—e8 är 25. €e5 starkt (— TXe5. 26. TXg71 0. 8. v.). 25. TgåXg/i Kg8Xg7 26. DI3XI6T och vit vann,

5087. Spielmanns motgambit.


eXf4, 16. gxXf4, Lf6. 17. Tael,

b5, 18. e5l, Lh4, 19. Sed4!, LXel.

20. SXd61, Kf8, 21. DXel, Dec.

22. Dg3, LeB. 23. f5, Se7. 24. SXe8, (»Det enklaste», sa' Sven

Carlsson.) TXe8. 25. d6, SKISS.

26. dXc7, SXg3 27. LX, Kg.

28, KXg3, Sg5. 29. abb, axb5

30. Lb7, Kh7. 31. Ldö, Kg6. 32.

h4, Se6, 33. Le4t, Kh5, 34. TiIST,

g5. 35. Se2, Thg8, 36. Kh3. Upp-

givet,

oa

TIDSKRIET FÖR SCHACK

5088, Colles spelöppning.

Spelat den 10 mars i match mellan Lunds allm. schackklubb och

Hälsingborgs Arbetare-schackklubb. Bord 7,

H. Crossby,

Fund, Hälsingborg.

G. Andersson,

1. då, e6. 2. Sf3, Sf6, 3. e3, c5. 4, c3, 5c6, 5. Ld3, då. 6. Sbd2, bé. (Passar ej in 1 systemet.) 7. e, dxXet BB, SKe4, SKeh I LAe4, Ld7. 10. 5e5, Tc8, 11. 0—0, Ldö. 12, Li4, SXe5, 13. dXe5, Lbå. 14, Dg4, Kf8. 15. Tfdl, De8. 16. Td3, h5. 17. Dgå, De7, 18. Tadl, Te7. 19. Le6!, LXc6, (19. —, f6? 20, eXf6, gXi6. 21. Dg6 hade

givetvis icke förbättrat svarts situation), 20. Td8rt, Le8 21. TXb8, Td7. 22. DXeft, KXe. (Efter 22. — TXe7. 23. Tdd8 vore svarts spel lamslaget). 23. Lg5t!, fö. 24, eXfö6, gXfö. 25. LXf6!l, KXf6. 26, TXd7, TIE 27. TXa7, uppgivet, (Vit har på ett vackert och övertygande sätt

visat, vilka risker svart utsätter sig för, om han ej behandlar Colle- spelöppningen fullt exakt.)

(Anm. av B. Ekenberg.)

5089. Sicilianskt parti.

Spelat den 23 mars i turneringen om Skåne-mästerskapet.

I. Johansson, B. Ekenberg,

Malmö Lund,

1. ed, c5. 2. Sf3, Sf6. (Niemzo- witsch's drag, som nätt och jämt torde vara spelbart, Det fordrar i varje fall en ytterst noggrann behandling från svarts sida). 3, e5. (På det tamare 3. Sc3 torde svart göra bäst i.att med 3. —, dö länka in i de vanliga varianterna, ty 3. —, , 45 är en mycket tvivelaktig fortsättning), Sd5. 4. Sec3, (En god fortsättning. På 4. c4 spelar svart bäst 4, —, Sc/, på Led där- emot 'Sb6), Sbö. (Amingen 5SXc3 eller 5c7 borde ha spelats. Text- draget leder till en miserabel ställ- ning. Men det gäller för vit att verkligen vinna denna ställning!) 5. d4, cXd4, 6. SKd4, Sc6. 7. Lf4! (Förhindrar svarts naturliga utvecklingsdrag €e6 och dé), g6. 3, at! (Framtvingar aå, varefter

vits springare förnöjd skuttar in på b5), a5. 9. Sdb5, Lg7. 10. e6, d6, (Svart har på bekostnad av rockaden lyckats få möjligheter till en acceptabel utveckling). — 11. ex för, KOCf7. 12. hd. (Här hade vit flera fortsättningar att välja . på. Textdraget har en skarp idé, ty efter h4—h5 har vit möjlighet att öppna h-linjen, och svart har ingen kompensation härför), 5e5. 13. hå, Lg4. 14, Le2, Dd7. 15. 13. (Vit vinner ingenting på 15. LXe5, ty svart har mellandraget 15. —, LXe2), Le6. 16. Se4, Sd5, 17. Lel, (Förefaller något passivt, men vit vill ej byta bort löparen), Tac8. 18. Sd4, hö. 19. Lb5, Sc6. 20. c3, (Här borde vit säkerligen ha spelat 20. hXg6t. Svart hade knappast kunnat slå igen, och Le6 hade kommit i en prekär ställning, Nu ut- jämnar svart spelet tack. vare att kungen får ett gott fält på g7),

TIDSKRIFT FÖR SCHACK

L Xd4, 21. hXg6t, Kg7. 22. cKodd, De8! 23. Kf2, DXg6. 24. Ld3, Scb4, 25. Lbl, Lf5. 26, gå, LX e4, 27. LXe4, Df7, 28, Dd2. (Lockan- de, men troligen hade det varit bättre att i stället utveckla löpa- ren). Df6. 29, Th35, e6, 30. b3, Sch, 31, LXb7. (Efter detta bon- derov kommer löparen ur spelet), då! (Hotar Se4t). 32. Kg3? (Vit! förbiser den senare följande dam- schacken på f4, Han har de sista dragen spelat nästan »blixt» för att utnyttja, att svart var i svår tids-

Ställning efter 34. Dd2—e3.

35. DXf4, Se2t. 36. Kr2, SKf4 förlorar vit minst

kvalitet). (Ett ingalunda felfritt men desto

nöd. Denna taktik är i allmänhet | mera rafflande parti. Vit hade efter ej att rekommendera), Te7. 33. sin fina partianläggning förtjänat La3, Thi8, 34. De3. (På TI spelas ett bättre öde).

också DI4f), Di4t. 35. Uppgivét. (Anm. av B. Ekenberg.) Påsktävlingen avgjord.

Pristävlingen om de bästa partikommentarerna blev intressantare än vi hade trott. Partiet i fråga avlockades med läsekretsens medverkan hemligheter, som annars förmodligen gått förlorade för eftervärlden. Det hade varit skada, I sin rätta belysning är partiet intressant och lärorikt och fullt av överraskningar, Hur svårt det är att korrekt ana- lysera ett parti har denna tävling givit ytterligare belägg för. Så t. ex.

. ha ett par glossörer rekommenderat försvarsdraget 24, —, Tg8 (utropstecken). En annan tävlande — en, men ett-lejon: Börje Norén, Göte- borg, — demonstrerar emellertid en vacker vinstfortsättning för vit efter 24, —, Tg8, Och att sätta utropstecken efter ett förlustdrag duger ju inte. (Om draget däremot förbigåtts med tystnad, hade de kanske klarat sig på sövriga förtjänster» !) Börje Norén var stark aspirant på segern men ramlade på att han

— förbigått ett drag med tystnad! Alltså har också detta sina risker. Han har nämligen, i likhet med de flesta tävlande, förbise svarts chans: 29, —, Sd3! Hr Norén är emellertid ende tävlande som upp-

. täckt den nätta vinstkombinationen (se diagram!) 23. TXg/t!, LXg/. 24, Del, Df6. 25. Lg5! (Just denna lilla trevliga damfångskombination — som red, händelsevis fått syn på — var det som inspirerade till tävlingsformen.) I diagramställningen vinner vit även på ett annat över-

tygande sätt, vilket påpekats av B. Ekenberg, Lund, samt — naturligtvis — av denna tävlings segrare: R. v. Tielman, Malmö.

Segrarens korta och sakliga kommentarer följa å nästa sid.


5090. Spanskt parti.

Spelat den 14 mars 1940 i Stockholms Schacksällskaps

vinterturnering,

E. Jacobson. R. Dillén.

1. e2—e4 e7—e5

2. Sgl—£f3 Sbå—cO

3. Lfl—bS

En atavism!

3 oe — a7—a0

4, Ibåa4 Sgö16

5 00 b7—Lå

6. Latgbå Li8—e7

7. Tfl—el 0-0

BB cec] | d7-—dé

Det knarrar i de gamla hjul-

spåren. ee

9. d2—d4 Lc8—g4

10. d4d5 Sc6-—a5

11. Ib3ec2 Sf6-—d7

Springaren behövs på kungsfly-

geln. Bättre c5—c4 samt Sb/—0c5,

De7, Tfb8 jämte bondestorm.

( Ställningen är lika med första

resp. sjunde matchpartiet Euwe—

Keres — se T, f. S. jan. 1940. I

det första, som slutade remi, spe-

lade Keres 11. —, Se8; 1 det sjun-

de, som han förlorade skedde 11.

, c5. Red) r

12. h2-h3 Lg4—h5

13. Sbld2 Lh5—g6ö

14, g2—g4 c7-—c5

(Naturligtvis ej 14. —, c6? på grund av 15. b4! Red.) 15. Sd2—tf1 Sd/-—h6

Bättre c4, Se föregående anm!

16, Sfl-—g3 Ta8-—c8

Här var Te8 att föredraga för

att på Sf5 kunna spela Lf8.

17. Sg3å—f5 LgOXAS Fortfarande var Te8 bättre.

18. g49xf5 b5—Lbh4

19. Kgl—h2 båXc3

20. b2Xc3 C5cÅ

Svart låtsas, som det regnar.

Sd7 var av nöden påkallat.

21. Tfl—gl Sa5—L7

Um Gottes Willen, ISh8!

22. Lel—h6! Le7—f6

Ställning efter 22. —, Le7—16.

23. Tal-—bl

Här forceras ställningen med 25.

Sg5! T. ex, 23, — Kh8. 24.

LXg7t, LXg7. 25. Dh5, hb. 20.

Se6!, 1Xe6. (DI6. 27. SXg7, Te8. 28. Tg6!) 27, TXg/7!, EX27.

28. Dg6t och matt i 4 drag. Eller

23. — Te8. 24. Dh5,- g6. 25.

naturligtvis 24, TXg5, g6. 25. Dgå och vinner. 23 — — Kg8—h8

24. Ddi-d2 Sb7-—5

Svart börjar något sent få ord-

ning på sina leder. Nu måste alltså

något göras.

(På 24. —, Tg8 har vit en klar vinstvariant i 25. Lg5l, LXg5.

(Sc5, 25. LX 16, g>X 16. 28, TXgBT,

KXg8. 28. Dh6). 26. SXg5, TfB.

27. f6, g6. 28. TXb66, DXb6. 29.

SxXh?7, KXh7. (Tg8. 30. Tbl

jämte TXb7 och Dh6). 30. Tg4,

g5. 31. TXg5. B. Norén.)

25. TbIXb6 SXh7! På 23. — LXg5 följer.

Ser lovarde ut, men för likväl ej till vinst med bästa motspel, Förslagsvis 25. Tg4, Sbd7. 26. Tbgl1, Te8. 27. Sg5, De7. 28. Th4, gh6, 29. SXh7, På 29. —,, TXgl följer 30. SXf6ö; på Le5, 30. SXg5; på Lg7. 30. TXh6 samt på Lxh4 30, DXh6, allt med vinst. 25 o— — DÅd8Xb6 26. LhöXg7 TAC Xe7 27. Dd2--g5 Ti8—g8 28. i5—16 Lg7-h6 29. Dg5Xh6

Ställning efter 29, Dg5Ch6.

i själva verket redan sämre,

L. Szabo. Dr M. Euwe.

1. ed, e€5. 2, Sf3, Sc6, 3, LbS5, a6. 4, Lad, S6, 5. 0—0, dö. 6. Tel, 1L.d7. 7. c3, Le7. 3, d4, 0—0. 9, Sbd2, exXd4, 10. cexd4, Sb4, 11. LXd7, DXd7, 12, Sf, då 13. Se5, De&, 14, a3, Sec6, 15. SK, DXc6. 16. e5, Se4. 17. Se3, Dd7. 18. f3, Sg5. 19. f4, Se4, 20, 45, Tfe&, 21. DI3,

i


29, — — Tg8XxXgl1?

Här måste ske 29, —, Sd3!

30. Sg5, DX 21. 31. Khl, (Tg2, Df4t, Khl, Sf2t och vinner el. Kgl, De3t), TXg5. 32. DXg5, Df3t. 33. Kh2, Df4f, Sannolikt vinst för svart.

30. Kh2Xgl 31. Sf3—g5

(Anm. av R. v. Tielman.)

Te8—g8T Uppgivet

(Hr Tielmans slutkommentar är inte fullt korrekt utförd. Efter 30. — DX121 följer nämligen bäst 31. Te2, Df4, 32. Kgl! Om nu TXg5 så 33. TXg5l, Dd2t. 34, Kgl, Delft. 35. Kh2, och mer än' remi har inte svart, ty på DXc2f följer ju Tg2. Får svart däremot dambyte på f4, så vinner han nog som sagt sannolikt, Red.)

Euwe vann Maroczy-jubileumsturneringen.

I anslutning till stormästaren Maroczys 70-årsjubileum har en sex- mannaturnering föranstaltats i Budapest. Främste deltagare var dr : Kuwe, som även hemförde segern. Slutställningen : Euwe 474, Vidmar 314, Barcza 3, Balla och Szabo 174, Réthy I poäng.

Här följer ett intressant vinstparti av turneringssegraren. Man får lätt det intrycket, att vit står betydligt bättre under största delen av partiet. Men det är skenbart. Styrkan i svarts ställning är springar- posteringen på e4. När vit i 34:e draget gör ett avgörande fel står han

5091. Spanskt parti,

c6, 22. 16, LIB. 23. fXg7, LXg/. 24. Sf5, De6, 25. Le3, Dg6. 26. Tadl, fö! 27. Sh4, Df7, 28. Tf1, De6. 29. eXf6, LXf6. 30, Sf5, Kh8. 31. Dh5, Te8. 32. Tf3, Lg5. 33. Tdfl, Taf8, 34, Sh6??, LXe3f. 35. TXe3, TXflj. 36. KXfl, Df61. 37. St5, Tf8, 38. g4, DXd4, Uppgivet,

Bidrag och lösningar sändas Hill GUNNAR ANDERSSON, 217, Ljusne.

8216—08227 original för T. f. 5.

8217. C. A. Mebius 8218. J. Knöppel, £216, Hans Schaffer, - BAG (Wien) Tyskland. och B. Larsson, Lidingo.

Stockholm,

Hjälpmatt i 3 drag. (3) Hjälpmatt i3 drag med

Med skenspel. (2) vit vid draget, (3) Med skenspel. (1)

82219, B. Pettersson, 2220, K.-G. Pettersson,

Gimo. Bergvik.

å

Hjälpmatt i 3 drag. (3) Vilken pjäs sätter matt 1 -

ji 5:14e draget? (4)

NY

SE

8222 W. Hoffmann, 8223, B. Malmström,

Stockholm, . Kristianstad.

Matt I 3 drag. Matt i 3 drag. Matt

8223. A. Werle, £226, H. Fröberg, 8227. J ÅA. W. Swane, Härnösand. Holland,

i

MS Md vi

Matt i 2 drag. Matt i 2 drag.

Lösningar | art). Vs ” 1 . 2. ec, bb. 3 7 928 . | e

1 - ; :

2

. miniatyr med = " men och | och som förföre se (BL). 1. ohh SXf6 och 1. SXg3. 8204 av

1. Sh5. 8206 av Andersson: en bivariant (c5) torde vara

i . ” av : nm

oe | | åstad- hier or, », Larsson, Mebius.,

fl, > före 10 NS : bör förklaras,

| | ledes av 5. F. Domare

der

” anos 2, Ungern. er ” | (två-

| ” Domare B. Tio | : ” : Redaktion

&

3208 av F, Sack-

i Teplitz- föreg, till n:r 8080 av

; . —, Ka7, Beå, 1. c8L. 1920). Till B, Malm-


ströms n:r 8193 (jan. 1940) påvisar han likheten med följande av K.

IL aurilan (Die Schwalbe, okt, 1935): Kb3, Tec, f6, L£8,

Sel, Bb4. —, Kd4, Ted, £5, Bd5, e2, €e3. 1. TXdAST. Hr Prytz skriver,

»att uppgiften blev rekonstruerad efter Lauritzens död av några av

hans vänner, vilka han hade visat den. Då han plötsligt avled, visade

det sig omöjligt att finna uppgiften upptecknad på något ställe, men

vi, som den gången (år 1932) såg den, äro överbevisade om, att vi

fann den riktiga ställningen».

Dom i T. f. 5S:s årsturnering 1939.

Sven Ceder, H. Molnar, G. Jönsson,

Uppsala. Budapest. Torsby.

pris.

(81503, 3:e pris

de T.

A. Karlström, P.-E. Back, P.-E. Back,

Rindal. Kristdala. oo Kristdala. . (8130). 2:a H. O. (Tillägnat G. Anders-

ST a son). (8101). 3:e H. Ö. FR 5 =.

Zag E

- |

Gunnar Rehn, Gunnar Rehp,

Tallåsen. Tallåsen. HH (8104), 55:e H. Ö.

Till turneringsdoma-

ren, hr Frithiof Lind- gren, Lidingö, be vi få framföra vårt hjärt- ligaste tack för uppe offrande och förtjänst- fullt arbete.


Omdömen.

1. Temavarianterna 1, —, Le4, 1, —, 5d3 och 1. —, Sc4 med själv- blockad och vit linjeavskärning kompenserad genom linjeöppning bilda en treenighet av säregen skönhet. Var. 1, —, Sc4 är visserligen inte fullt identisk med de båda andra, enär den vita linjen här avskäres genom svarts försvarsdrag och ej av vit i mattdraget, men de tre varianterna äro dock tillsammans av en konstnärlig verkan, som man endast sällan finner i en modern tvådragare,

2. Bjuder på fortsatt försvar i fortsatt försvar, vilket — åtmin- stone för mig — är en absolut nyhet! När svart med 1. —, 5c6 för- svarar sig mot de båda mattmöjligheter, som uppkomma genom att två vita linjer öppnats, frigöres vita damen, så att hon kan sätta matt på f7. Svart förhindrar därför med 1. —, Sd5 även denna matt, men nu förenas damfrigörningen med ännu en blotta, nämhgen självblockad, varigenom en ny dammatt möjliggöres. En märklig uppgift och därtill av sällsynt god konstruktion. BL a. är den absolut fri från dubbelspel.

3. Förnämlig behandling av reflextemat. De båda f£, f. -varianterna med sina linjeöppningar och -avskärningar samt självblockader, som tillåta självavskärning, äro högintressanta. Förförelserna 1. Dg3 och 1. Dd6, som stranda just på temadragen 1. —, Sf4 resp, 1. —, 5d5, bidraga till att ytterligare poängtera dessa varianter. Inledningen är god men konstruktionen tyvärr något tung.

H. O. 1. Flecktema med sexfaldigt hot. De mattdifferentierande medlen äro visserligen så enkla som skapandet av flyktfält och direkta garderingar av mattfält och alltså av mindre intresse, men i gengäld bjuder uppgiften på en för detta tema så överraskande vändning som mattförändring 1 korsschackvarianten 1. —, De6t.

H. O. 2. Också Flecktema, Visserligen med blott fem varianter men med mera raffinemang 1 spelet. Lägg särskilt märke till hur Bcå framtvingar två matter. God effekt uppnås också av alt samtliga matter äro springarmatter,

H.O. 3. De fyra varianterna med fortsatt försvar äro av utom- ordentlig effekt, men den hopplöst svaga inledningen drar ner betyget åtskilligt. Varför inte 1, Sc/—b5?

H. O. 4. Två par ömsesidiga Grimshaws med Td6 och Lg7 som aktörer och därtill en extra interferens med tornet på 26. Aven inledningen är god, men uppgiften har också sina svagheter, t, ex. dubbel- matten efter 1. —,, Sf3ft. Mest beklagligt är dock, att interferensen 1. —, Td2 inte kunnat utbildas till en variant.

H. O. 5. Stocchitema med två flyktfält. Höjer sig över den uppsjö framställningar av temat, som senaste tiden fört med sig genom att även var, 1. —, Kd4 bjuder på mattförförelse: 2. TXe4t, som stran-

. dar på preventiv fängsling av tornet, Ställningen är dock bra tung och inledningen, om ock tematisk, mycket svag: 1. —, KXf6 måste ju till varje pris förhindras. Fr. Lindgren.

Domare.

(Forts. å problemavd. å sid. 84)

Norrbottens Schackförbunds turneringar om Norrbottensmästerskapet ha ägt

rum under påskdagen och annandagen 3 Muscikaféet i Luleå och programenligt

slutförts. Trots de i många avseenden vrånga tiderna kunde turneringsledningen

glädja sig år ett jämförelsevis talvikt deltagande. Striden i mästarklassen var

redan från början hård, och efter två ronder stod det tämligen klart att antingen

C, Jansson, G. Forsberg eller F. Åström skulle vinna. Efter tredje rouden för-

ändrades dock ställningen så tillvida att Forsberg besegrades av Åström och där-

med åkte ned till tredie förslagsvunmmet. I närst sista ronden spelade Äström

och Jansson remi efter ett från båda sidor mycket hårt, fört parti. Sista ronden

kom därför att bli avgörande. Här fick Äström walk over över E. Hagqvist,

som mätt efter första dagens påskägg», saknade lust att fortsätta, medan €

Jansson förlorade mot G. Forsberg, som därmed rehabiliterade sig för den

tidigare rondens nederlag mot H. Haller. Saken var därmed klar, och Äström

stod för tredje året i rad som Norrbottensmästare, I omspelet mellan Forsberg

och Haller vann den förstnämnde.

I klass I deltogo två sberedskapares» från Östergötland, som salomoniskt och

utan nämnvärt besvär delade förstaplaceringen före oldtimern V. Nilsson, Boden.

De övriga i klassen voro snarare typiska andraklasspelare, och deras prestationer

få därför mätas efter en annan måttstock än de övrigas.

Turneringsmaskineriet fungerade klanderfritt under G. Forsbergs färla, och

inga som helst störande intermezzon inträffade. Resultat:

Mästarklass: 1) F. Åström, Skurholmen, 414 poång (Norrbottensmästare);

2) C. Jansson, Skurholmen, 334; 3) G. Forsberg, Skurholmen, 3; 4) A. Haller,

Svartöstaden, 3; 5) FH. Holmqvist, Svartöstaden, 14: 6) E. Hagquist, JA.

Klass [: 1) E. Hornmark, Motala, 434 poäng; 2) K. BR. Lindstedt, Linköping,

445; 3) V. Nilsson, Boden, 3; 4) C. Jansson j:or, Skurholmen, 2; 5) Ä, Blom,

Skurholmen, 2; 6) Å. Landström, Skorholmen, 0

Under annandagen hölls det sedvanliga representantmötet, varvid styrelsen

konstituerades sålunda: ordf, G. Samuelsson, Syartöstaden, kassör E. Bäck-

ström, Skurholmen, sekr. G. Forsberg, d:o, v. sekr, A. Forssell, d:o.

Östergötlands Schackförbunds DM-turneringar äro nu avslutade. Linköpings

ASS har hemfört övertygande segrar i såväl A- som B-serien. Härnedan följer

slutställningen i de olika serierna:

Klass ÅA. Partikvot Poäng

Linköpings ASS ,iseeeeese rer 36 —L4 5

Norrköpings SK sosse esrerre rea 28 —22 3

SK Kamr, Link, ..ssesssross2s003 oo oe 3

Norrköpings KFSK sicsress ert ert 204-—2314 3

Motala SS siocsessrreres rens örn tr ra 2 —A28 1

Ätvidabergs SK sicsseeresersotört 1074—3914 Q

Klass B. Partikvot Poäng

Linköpings ASS co.cc rare rr rea 23 —L7 3

Finspångs SK sosiseree see ora red 25 —15 214

SK Kamr., Link. ..sceceess000 00202 22 —1X18 214

Norrköpings SK scceesees raser? 15 —25 1

Skärblacka SK c.cssorsöserasrörer 15 —25 1

Klass C. "0 Partikvot Toing

Motala SS sosse rr Nr 514

Ödeshöga SK oossoserereoresretra å3014-—1734 414

Skänninge SK sossseereres sars na 18 —30 2

Hästholmens SK s:sssersarers ere r ta 18 -—30 0

påsk-

siff- kamp

a . spelat

nästa ” strid i til -

D .

4)

vå matcher, allm,

ÅA, ond,

blevo de bästa

414; 2) T. Oscarsson, Hälsingborg, 4; 3) U.

F. Berggren, 5; 2) G. Mauritsson, 4;

a | bok-

dd Köpenhamn skall förbundet under amatch, vilken troligen kommer att äga rum den

0)

8&2 TIDSKRIFT FÖR SCHACK oo TIDSKRIFT FÖR SCHACK 83

Mälardalens schackförbunds 25-årsjubileum.

fö Ä a parti. | l Uppvisningsspel av Spielmuann.

det. ” bley | e i ökar räa ere sar sars erat 20 -—I12 4 cr

sär rerr arr rr tta ke es 1974-—1224 3 19 —13 2

1236—1932 i sista stund 9 —23 on tävlan

- matchpoäng, men ; : "ringen tvekan om vart DM pågår och till de : u . närmast på möjlig-

- stormästarveteranen. Det ' a | Han var av allt att döma

. . | 0 - isning i kombinationsspel. Bästa : ” | sig förrän efter ett 70-tal drag.

r och kom ej att avgöras i Västerås- ! R, Levin, Örebro, uppnådde lika

om I första klass segrade S. Wallin, för ' rätt» I tidskriftens senaste julpris-

Klass I.

| 7, O. W :

6 - . 2, E. Wac p. .

< | . | slut deltagare och funktionärer av Mälardalens o ” på Stadshotellet, varvid prisutdelning för-

Gust. ingenjör Schultz, vi

av C WW

c GG. den

äv

Vå ” igt Å

vilket

o.

land stad u |

a | | . ar: i ” Joha och . s

I.

har

nationalinsamlingen vidgar verksamheten.ar inkommit 228 schackspel samt i kontanta bidrag kr,...

Documents