1

VÄGAR MED KULTURMILJÖVÄRDEN

I DALSLAND

PUBLIKATION 2009:36

2

Titel: Vägar med kulturmiljövärden i DalslandFörfattare: Kolbjörn Waern, Kerstin Holmberg, WSPPublikation: 2009:36Utgivningsdatum: 2009-04Utgivare: Vägverket Region VästKontaktperson: Ann-Kristin Lundberg, 031-63 51 83Foto: Kolbjörn Waern, Kerstin HolmbergDistribution: Vägverket, endast digitalt publicerad på www.vv.se

3

Innehållsförteckning

FÖRORD............................................................... 5

SAMMANFATTNING........................................... 6

SÄRDRAG I DALSLANDS VÄGNÄT..................... 9

Slättbygden, dalgångarna och skogsbygden.. 9

Dalslands kanals sjösystem............................. 9

Gränsbygd.......................................................... 10

Fattigdomen....................................................... 10

Industrierna....................................................... 10

Sjöfart och tågtransporter................................ 11

Pilgrimsled och karolinerled............................ 12

DALSLANDS VÄGHISTORIA............................... 13

Väghållningens organisation........................... 13

Forntid................................................................ 13

Medeltid och 1500-tal...................................... 13

1600-tal.............................................................. 14

1700-tal.............................................................. 14

1800-tal.............................................................. 17

1900-tal.............................................................. 19

VÄGAR MED KULTURMILJÖVÄRDEN.............. 21

VÄGAR KLASS 1+

172 Ellenösundet............................................... 22

2083, 2086, 2087 Edstena-Färgelanda............. 24

2128 Rådane-Häljebyn...................................... 26

2149, 2178 Ängenäs-Kleverud, Gestadvägen... 28

2221 Högsbyn-Håverud, Brudfjällsvägen....... 30

2221 Håverud..................................................... 32

2223, 2223.01 Köpmannebro............................ 34

2227 Sannerud-Vassviken................................ 36

2230 Krusebol-Östra Bodane........................... 38

2255 Hollsten-Edsleskog.................................. 40

VÄGAR KLASS 1

173 Stigen-Västra Bodane................................ 42

924 Rönningen-Ellenö...................................... 43

2097 Sandåker-Stora Torp, Råggärdsvägen.... 44

2127 Örsberg-Sundals-Ryr............................... 45

2135 Dals-Rostock-Brålanda........................... 46

2204 Nytorp-Ärtemarks kyrka......................... 47

2224 Håverud-Åsensburk, Upperudsvägen.... 48

2231 Fröskogs kyrka......................................... 49

2237 Kasen-Änghagen, Dingelviksvägen......... 50

2250 Skifors-Solvik........................................... 51

VÄGAR KLASS 2

164, 166 Parsetjärn............................................ 52

166 Bengterud-Årbol......................................... 53

2060, 2062 Lubberud-Bramserud.................... 54

2101 Töftedal-Gesäter....................................... 55

2120 Grösäter-Tångelanda............................... 56

2154 Vinterhålet-Sikhall................................... 57

2166 Grinstad-Kvantenburg............................. 58

2207 Solum-Rörviken........................................ 59

2218 Dals Långed-Årbol................................... 60

2239 Södra Fjäll-N Lidtjärnet.......................... 61

2242,2242.01 Edsleskog-Byggerud.................. 62

TABELL VÄGNUMMER-KLASS........................... 63

REFERENSER...................................................... 64

BILAGA 1 Tabell Grunddata

BILAGA 2 Tabell Bedömning och klassificering

4

5

Förord

Vägars kulturvärden ger goda upplevelser och mervärden för trafikanter och omkringboende. Att vårda och ta tillvara vägars kulturvärden i vägplaneringen är ett viktigt bidrag till långsiktig hållbar utveckling av vägtransportsystemet. Väghållningen ska beakta möjligheterna att förbättra, återställa och skapa miljöer. Vägar och broar med kulturmiljövärden, väganknutna kulturminnen, till exempel vägstenar samt alléer ska underhållas och skötas.

Den här rapporten är en presentation av Vägverkets kartläggning och klassificering av vägar med kul-turmiljövärde i Dalsland. Rapporten ger även en beskrivning av Dalslands väghistoria fram till och med första halvan av 1900-talet.

Syftet med kartläggningen och klassificeringen har varit att pekat ut de mest värdefulla vägsträckor-na och ge Vägverket ett underlag för att kunna ta tillvara och utveckla dessa värden i väghållningen.

Arbetet med vägar med kulturmiljövärden har i huvudsak bedrivits under 2008. Ansvarig har varit Ann-Kristin Lundberg, Vägverket Region Väst.

Vägvisningssten vid Ödskölts kyrka.

6

Sammanfattning

I Vägverkets ansvar för de statliga vägarna lig-ger även ett ansvar att förvalta det kulturhisto-riska värde som vägarna besitter. Vägnätet har ofta djupa historiska rötter, och inte sällan kan man spåra vägarna till 1500- och 1600-talen, då de första kartorna upprättades. Ibland kan man med hjälp av de fornminnen som kantar vägen anta att vägen har ett ännu större tidsdjup. Den smala ridstigen har under århundraden utvecklats till en kärrväg, sedan till en grusad landsväg och kanske slutligen till en högtrafi-kerad länsväg. Ibland är vägens ålderdomlighet tydlig genom det sätt som den underordnar sig landskapet, i andra fall, när vägen har breddats och rätats, är det svårt för en lekman att förstå vägens långa historiska kontinuitet.

Vägombyggnader och vägunderhåll kan minska den gamla vägens kulturhistoriska värde. De kulturhistoriskt mest värdefulla vägarna bör därför uppmärksammas så att särskild hänsyn kan tas när dessa vägar blir föremål för för-bättringsåtgärder av olika slag. Vägverket har därför påbörjat en inventering av det statliga vägnätet för att fånga upp de vägar som har störst kulturmiljövärden. Kulturmiljövärdet de-finieras enligt en av Vägverket fastställd mall, där vägens ålder, dess historiska funktion och dess grad av ursprunglighet har stor betydelse.

Denna rapport avser en inventering av de stat-liga vägarna i Dalsland. I landskapet finns om-kring 140 statliga vägar, som i sin tur oftast består av ett antal delsträckor mellan större korsningar. 31 vägsträckor, med en längd som varierar från någon enstaka kilometer till flera mil, har valts ut som särskilt värdefulla ur kul-turmiljösynpunkt. 10 vägsträckor har givits den högsta klassen 1+ (vägsträckning med omistli-ga kulturhistoriska värden), 10 vägsträckor har klass 1 (mycket höga kulturhistoriska värden) och 11 vägsträckor har klass 2 (höga kulturhis-toriska värden).

Rapporten inleds med en beskrivning av de re-gional särdrag som präglar Dalslands vägnät. Här pekas bland annat på hur naturförhållan-dena påverkat vägnätet, såsom de långa sjösys-temen som utgjort hinder för landtransporter. Dalsland var ett fattigt landskap och saknar nästan helt de storslagna vägprojekt som i de rikare jordbruksbyggnaderna tillkom på ini-tiativ av stora jordägare. I stället var det 1700- och 1800-talens järnbruk som påskyndade och

stimulerade vägbyggandet, bland annat i form av beredskapsarbeten under 1800-talets miss-växtår. Sjöfarten på Vänern och på Dalslands kanal fick liksom järnvägarna en stor påverkan på vägutbyggnaden i landskapet. I hembygdslit-teraturen finns dessutom mycket skrivet om pil-grimsleder och karolinerleder genom Dalsland, men det har varit svårt att påvisa att dessa har satt avtryck i dagens vägnät.

Dalslands väghistoria beskrivs översiktligt i rapporten, från forntid till idag. De första an-vändbara kartorna uppträder på 1600-talet, och visar de tre huvudstråk som redan då hade ut-kristalliserats. Det viktigaste av dessa var den s.k. kungsvägen mellan Vänersborg och Karl-stad. Vägen från Tösse över Fröskog och Södra Fjäll mot Ed var tidigt en viktig förbindelse från Svealand till västkusten. Det tredje viktiga strå-ket gick från Frändefors över Stigen och Högsä-ter mot Ed och Halden.

1700-talets kartor visar ett rikt förgrenat väg-nät, vilket har sin främsta grund i att kartorna från denna tid är så mycket mer detaljerade än de äldre kartorna. ”Vägarna” är med få undan-tag ännu endast ridstigar där lasten släpades efter en häst eller oxe. På 1800-talet sker en storskalig vägutbyggnad och det är under detta århundrade som de allra flesta vägar i Dalsland blir farbara med hjulfordon.

Under 1900-talet äger stora ombyggnader av vägnätet rum i samband med att vägarna an-passas till motortrafik. I stort sett alla vägar som idag ingår i det statliga vägnätet byggs om och förbättras under detta århundrade. En-dast mycket få helt nya vägar tillkommer under 1900-talet. Det är dels ett fåtal s.k. AK-vägar som dras fram i orörd mark, dels dragning av några äldre vägar i ny sträckning, t.ex. delar av väg 45 och delar av länsvägarna.

Följande tio vägar har valts ut som de kulturhis-toriskt mest värdefulla vägarna i landskapet:

Väg 172 över Ellenösundet. Ellenösundet är en kommunikationshistoriskt intressant plats där flera väggenerationer är tydliga. Passagen in-går i ett gammalt stråk från norra Dalsland mot Uddevalla.

Väg 2083, 2086 och 2087 över Edstena Bro vid Färgelanda. Vägen är ett mycket fint exempel på

7

en gammal och välbevarad mindre väg i jord-bruksbygden. Stenvalvsbron och kvarnmiljön vid Edstena förstärker det kulturhistoriska värdet.

Väg 2128, Rådane – Häljebyn. Vägen går på ett mycket ålderdomligt sätt genom landskapet och över gårdarnas gårdsplaner. Trafikbelastningen är mycket liten vilket gjort att vägen har und-gått större ombyggnader.

Väg 2149, 2178, Gestadvägen. Denna väg ut-med Vänerkusten kan vara mycket gammal. Vä-gen har i hela sin längd, 34 km, bevarats som en smal väg med stark koppling till kyrkor och gårdar på Dalboslätten.

Väg 2221, Brudfjällsvägen. Denna extremt backiga och kurviga, men ändå vältrafikerade väg kantas av ett par bronsåldersrösen, vilket lett till antaganden att vägen kan ha ett mycket gammalt ursprung. Vid tidigare ombyggnader har vägens särprägel tagits till vara.

Väg 2221 vid Håverud. Passagen vid Håverud är liksom Ellenösundet en kulturhistoriskt mycket intressant plats med stark prägel av 1800-tal. Här finns bland annat en rekonstruktion av en äldre vägbro, en gammal järnvägsbro och Sveri-ges enda akvedukt.

Väg 2223 och 2223.01, Köpmannebro. Denna vägslinga ned till slussarna i Köpmannebro vi-sar hur den gamla kungsvägen såg ut i äldre tid. Korsningspunkten med Upperudsälven är troli-gen mycket gammal.

Väg 2227, Ånimskog. Detta är likaså en del av den gamla kungsvägen. Vägen har kunnat be-varas som en smal grusväg eftersom väg 45 på denna sträcka fått en ny dragning. Vägen är mycket gammal och passerar bland annat Ånimskogs kyrka från 1200-talet.

Väg 2230, Östra Bodane. Detta är ett fint exem-pel på de statliga vägar som på 1800-talet ledde ned till vänerhamnarna. Vingens hamn vid vä-gens slut övergavs dock tidigt som hamnanlägg-ning. Vägen fick därför aldrig någon större bety-delse och har kunnat bevaras i ett ursprungligt skick.

Väg 2255 Hollsten – Edsleskog. Detta är en av de få vägar i Dalsland som byggdes i jungfrulig terräng på 1900-talet. En minnessten berättar att vägen byggdes 1921-27 som nödhjälpsar-bete. Vägen är mycket välbevarad från tiden för anläggandet.

De 21 vägarna i klass 1 och 2 utgörs av såväl små grusvägar, t.ex. den lilla kyrkvägen till Är-temarks kyrka, som större, moderna vägar, t.ex. en på 1980-talet nybyggd sträcka av väg 166 vid Dals Rostock.

80 20000 4000010000 Meter

VÄNERSBORGUDDEVALLA

MELLERUD

ÅMÅLBENGTSFORS

BILLINGSFORS

ED

FÄRGELANDA

BRÅLANDA

DALS LÅNGED

E45

E45

E45

172

172

172

173

166

166

164

164

Sikhall

Gestad

Högsäter

Kroppefjäll

Järbo

Frändefors

Dalbergså

Sunnanå

Köpmannebro

Vingens hamn

TösseFröskog

Edsleskog

Klevemarken

Bäckefors

Sund

Fjäll

Ånimskog

BrudfjälletRölanda

Slättlandskapet

Dalgångslandskapet

Skogslandskapet

Långbron

Upperud

DE ÄLDSTA VÄGSTRÅKEN

9

Särdrag i Dalslands vägnät

SLÄTTBYGDEN, DALGÅNGARNA OCH SKOGS-BYGDEN

Dalsland kallas ibland för ett Sverige i miniatyr, vilket har visst fog för sig eftersom här finns många olika landskapstyper inom ett relativt litet område. Landskapet kan förenklat delas in i Dalboslättens slättlandskap, dalgångsland-skapet i väster och och skogslandskapet i norr.

Dalboslätten är till sin karaktär mer lik Väster-götland än resten av Dalsland. Här ligger vä-garna relativt tätt. De många småvägarna är inte differentierade utan de flesta är smala, s.k. tertiära grusvägar. Ett fåtal större vägar samlar upp trafiken, i synnerhet väg 45 som går tvärs över slätten.

Dalgångslandskapet i väster består av Valbo-åns, Lerdalsåns, Örekilsälvens och Töftedalsåns dalgångar. I dalgångarna rinner i allmänhet ån i mitten, med en väg på vardera sidan. Det är oftast små grusvägar, med väg 172 i Valboåns dalgång som undantag. Vägarna som på tvären förbinder dalgångarna går inte sällan i oländig terräng och har ofta varit vägbyggnadsmässiga utmaningar.

Skogslandskapet, med Kroppefjäll som dess utlöpare i söder, upptar största delen av land-skapet. Här är vägnätet glesare och det har ofta varit svårt att komma fram i den kuperade ter-rängen. Detta gäller i synnerhet den norra och nordvästra delen av landskapet som är mycket glest befolkad och där terrängförhållande ur vägbyggnadssynpunkt är mycket besvärliga. Vägarna består till övervägande del även här av relativt smala grusvägar. Överlag är det påfal-lande att mindre vägar i Dalsland nästan alltid är belagda med grus, medan mindre vägar i t.ex. Halland nästan alltid är belagda med asfalt.

DALSLANDS KANALS SJÖSYSTEM

En särskild svårighet när det gäller de nord-sydliga och öst-västliga förbindelserna genom landskapet har utgjorts av det sjösystem som idag går under benämningen Dalslands kanal. Det är en lång kedja av sjöar, förbundna av Up-perudsälven, som sträcker sig från Värmlands-gränsen i nordväst till Vänern i sydost. I äldre tid har det endast varit vid ett fåtal punkter som man kunnat korsa detta vattenhinder. I Köp-

mannebro, där sjösystemet ansluter till Vänern, fanns det redan på 1600-talet en tullbelagd bro och även långt dessförinnan har detta troligen varit den mest frekvent använda korsnings-punkten. Nästa korsningspunkt uppströms var i Upperud, där det järnbruk som etablerades på 1600-talet troligen tidigt ordnade en fast för-bindelse över älven. Den tredje korsningspunk-ten var vid Långbron vid Laxsjöns utlopp, där en träbro troligen uppfördes på 1700-talet. Den stenvalvsbro som gett orten dess namn, och som finns kvar idag, uppfördes på 1830-talet. Norr härom fanns det i äldre tid inga fasta för-bindelser över sjösystemet.

Vid Sund i Nössemark fanns det redan tidigt på 1700-talet en färja över Stora Le, i samma läge som dagens färja. På grund av närheten till nor-ska gränsen hade förbindelsen tidigt en militär betydelse. På 1790-talet omtalas även en färja över Lelång vid Torrskog. En handling från 1654 fastställer taxan för att bli transporterad över Råvarpen vid Tisselskog till ½ öre silvermynt för häst och karl.

Färjan Jaren – Sund över Stora Le har en tradition sedan början av 1700-talet. Foto från 1950-talet, ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).

10

GRÄNSBYGD

Krigen och härjningarna på 1600- och 1700-ta-len har präglat landskapet. Vid flera tillfällen gick norrmännen över gränsen och plundrade landskapet. Vid den s.k. Gyldenlöwefejden 1675 ockuperades hela landskapet av norsk-danska trupper och så sent som 1788 trängde norr-männen ända fram till vänerkusten vid Åmål. Den otrygghet som präglade landskapet under denna tid kan ha medverkat till frånvaron av en stark jordägararistokrati i Dalsland, så som den fanns i Västergötlands jordbruksbygder. Detta medverkade i sin tur till att landskapet nästan helt saknar den typ av raka och monumentala vägar som anlades vid slott och herrgårdar på andra håll i landet under 1600- och 1700-talen.

Närheten till Norge var dock inte bara av ondo. De bygder i landskapet som låg nära gränsen hade under 1800-talet mer kontakt med Halden än med städer som Åmål eller Vänersborg. Vin-tertid användes vintervägarna och efter 1879 var det enkelt att ta tåget till Halden. Detta kan ha medverkat till att vägsystemet från landska-pets västra delar och österut inte gavs den prio-ritet det annars skulle ha gjort.

Innan västra stambanan 1862 knöt Svealand närmare västkusten, gick en del av persontrafi-ken över Karlstad och genom Dalsland. Framför allt var det stråket Åmål-Tösse-Fjäll-Långbron-Ed-Strömstad som nyttjades för att komma till kusten så gent som möjligt. Det är dock järnbru-kens behov av transportvägar i detta stråk som satte fart på vägbyggandet och inte de relativt fåtaliga resenärerna från avlägsna orter.

FATTIGDOMEN

Dalsland bortom Dalboslätten var en fattig landsända, vilket påverkade de resurser som kunde avsättas för vägbyggnad. Men fattigdo-men kunde även driva på vägbyggandet. Under 1830-talet inföll flera missväxtår, varav 1838 var det värsta. Vid denna tid var dock järnhan-teringen relativt lönsam, och på både Billings-fors, Bäckefors och Upperuds bruk användes vägbyggande som ett sätt att ge arbetssökande och hungrande människor en möjlighet att få lite inkomster. Vägen över Brudfjället (Uppe-ruds bruk) och vägen över Fjäll (Bäckefors bruk) är exempel på vägar som förbättrades avsevärt under denna tid.

På 1930-talet var det åter svåra tider i Dalsland och staten initierade genom Arbetslöshetskom-

missionen flera vägprojekt i landskapet. Det handlade såväl om förbättring av befintliga vä-gar (t.ex. väg 173 vid Rådanefors och väg 164 vid Grann) som anläggning av helt nya vägar (t.ex. väg 2255 norr om Edsleskog).

INDUSTRIERNA

Järnbruk och pappersindustrier i Dalsland. Ur Ede-stam, De dalsländska järnbruken, 1977. Sedan kartan gjordes har ytterligare pappersindustrier lagts ned. Järnbruken skapade ett behov av transportvägar från Vänern till bruken för råvarorna, och från bruken till Uddevalla och Halden för de färdiga produkterna. Pappersindustriernas transportbehov löstes huvud-sakligen med kanalen och järnvägarna.

Järnbruken och sågverken i Dalsland hade ti-digt behov av goda transportmöjligheter. Sjö-arna var naturliga transportvägar, men innan Dalslands kanal tillkom 1868 var man tvungen att ta godset över land där vattnet var alltför stritt. Sålunda anlade Billingsfors bruk s.k. eds-vägar förbi forsar och strömmar ovan och ned-om bruket, varav den längsta gick genom nu-varande Dals Långed och förband Laxsjön med Råvarp.

11

Den viktigaste transportvägen för Billingsfors bruk, anlagt på 1730-talet, var dock vägen från Tössebäckens hamn över Fröskog. Till Tösse-bäcken kom tackjärnet över Vänern från Berg-slagens masugnar. Brukets färdiga produkter skickades sommartid till Uddevalla medan det vintertid gick på vintervägar till Fredrikshald. På Bäckefors bruk väntade man till det blev vinterföre och tog då allt tackjärn från hamnen i Upperud, medan det färdiga stångjärnet skick-ades landvägen till Uddevalla eller till Fredriks-hald.

Loviseholms järnbruk vid Kornsjön tog likaså tackjärnet vintertid från Upperud. Brukets pro-dukter gick vintertid till Fredrikshald eller över Kornsjöarna till Hälle lastageplats vid Idefjor-den. Under brukets aktiva tid på 1700-talet skall man inte ha kunnat komma närmare bruket än 1 mil med kärra. Bruken i Rådanefors och Öx-näs hämtade råvaran i Vänersborg, senare från Takviken (söder om Timmervik) vid vänerkusten och vidare på en nyanlagd väg till Frändefors.

De stora mängder träkol som alla bruken var i behov av fraktades av forbönder till bruken, i allmänhet vintertid på slädar.

Sammanfattningsvis baserades brukens trans-portbehov till stor del på vintertransporter på vintervägar. Järnbruken har därmed inte haft så stor betydelse för vägsystemets utbyggnad som man skulle kunna tro. De nutida vägar där man kan förmoda att järnbruken har haft en be-tydande roll för utbyggnaden och förbättringar är i första hand väg 164, delen Forsbacka - Åmål (Forsbacka järnbruk), väg 2236 (Billingsfors och Bäckefors bruk m.fl.), väg 172 söder om Bäcke-fors (Bäckefors bruk m.fl.) och väg 2221/2224 (Upperuds bruk).

SJÖFART OCH TÅGTRANSPORTER

Sjötransporterna har alltid haft stor betydelse för Dalsland, såväl transporter på Vänern som på sjösystemen. Utmed vänkerkusten anlades ett flertal större och mindre hamnar, bl.a Sik-hall, Dalbergså, Sunnanå, Tössebäcken och Vingens hamn. Hamnarna i den norra delen av landskapet hade i första hand betydelse för järnbruken, medan hamnarna i den södra delen till stor del användes för jordbruksprodukter. Utskeppningen av spannmål från Dalboslätten fick en ökad betydelse 1846 då England släppte havreimporten fri. Till Sunnanå fraktades även skiffer från brotten i Dalskog vid nuvarande väg 166. Vägarna till hamnarna var allmänna och

har förblivit så även sedan all hamnverksam-het upphört, som exempelvis vägen till Vingens hamn.

Anläggandet av Dalslands kanal 1868 påverka-de inte vägsystemet i någon nämnvärd omfatt-ning. Möjligen kan man tänka sig att utbyggna-den av vägar parallellt med kanalen försenades eftersom kanalen löste transportproblemet för orterna utefter dess sträckning.

Under 1900-talets första hälft fanns fyra järn-vägar i landskapet: Bergslagsbanan utmed då-varande riksväg 7 (väg 45), Dalslands järnväg från Mellerud till Kornsjö, Lelångsbanan från Bengtsfors till Uddevalla och DVVJ från Mel-lerud till Årjäng. Ett fåtal allmänna vägar an-lades med det direkta syftet att nå järnvägen, t.ex. väg 2182 till Mons lastplats och väg 2223 till Köpmannebro hållplats. Härutöver har järn-vägens påverkan på vägsystemet troligen mest varit fördröjande, d.v.s. järnvägarna löste ett transportproblem som landsvägarna annars hade fått ta sig an.

Väg 2182 till Mons lastplats väster om Ed. Lastplat-sen ligger vid dåvarande Dalslands järnväg som gick från Mellerud över Ed och Kornsjö till Halden.

1964 lades Lelångsbanan ner och som kompen-sation för detta förbättrades väg 172. Vägen fick en ny och gen sträckning över Bredmossen sö-der om Bäckefors, varvid den gamla banvallen togs i anspråk.

Att Dalsland var ett landskap där vägtranspor-terna inte hade högsta prioritet framgår av ett protokoll från Steneby kommunalstämma den

12

18 maj 1909. Stämman beslutar där att vända sig till landshövdingen med en ansökan om att Steneby socken måtte undantas från det av landshövdingen utfärdade tillståndet till au-tomobiltrafik i länet. Som skäl för detta anförs dels att ortens vägar oftast inte överstiger 3 me-ters bredd och har djupa diken, vilket äventyrar hästarnas säkerhet vid möte med en automobil, dels att vägarna är mycket backiga och krokiga och därmed inte lämpliga för automobiltrafik. Stämman betonar att någon nyttobetonad auto-mobiltrafik inom socknen inte kan förväntas.

PILGRIMSLED OCH KAROLINERLED

Pilgrimsleden till Nidaros och Karl XII:s härväg till Fredrikstens fästning framhålls ofta när Dalslands äldre väghistoria är på tal. Det finns mycket skrivet om medeltida pilgrimsleder ge-nom Dalsland, från Västergötland till Värmland och vidare mot Nidaros (Trondheim) i Norge med Olav den heliges grav. Det finns även kar-tor som utvisar hur pilgrimerna skall ha korsat landskapet. Det mesta av detta är dock speku-lationer som bygger på svaga belägg, t.ex. orts-namn som Stigen och Sankt Olof. Historikern och docenten Per Hultqvist har utrett frågan, och finner att pilgrimerna troligen passerade Dalsland men att deras färdväg är svår att fast-ställa. Det är svårt att peka ut en enskild väg som kulturhistoriskt värdefull med hänvisning till pilgrimerna. Av tradition anses Edsleskog ha utgjort en viktig punkt utmed vägen mot Ni-daros.

Även Karl XII:s förflyttningar genom landska-pet under åren 1716-1718 är omgivna av mycket spekulationer. Hösten 1718 skall karolinerna ha marscherat med kungen i spetsen på en

för ändamålet byggd väg över Klevmarken till Fredrikshald. Vägen är även dokumenterad på foto i Allhems förlags stora Dalslandsverk. Att karolinerna gick över Klevmarken är belagt, men att Karl XII var med är inte säkert, inte heller att karolinerna följde nuvarande väg 2184 till Klevmarken. Det är dock belagt att bönderna 1716 ålades att iståndsätta 19 broar i Sundals härad för uppmarschen mot norska gränsen och att det 1716-1718 upparbetades en härväg för karolinerna från västra Ed, över Töftedals-fjället till Berg i Töftedals socken och vidare till Strömstad (nuvarande väg 164). Kavelbroar från denna väg har bevarats i sen tid.

Förmodad härväg för KarlXII:s karoliner över Klev-marken nordväst om Ed. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).

Även Upplands regementes uppmarsch genom landskapet den ödesdigra hösten 1718 är väl belagd. Den 28 oktober detta år tågade karoli-nerna i ungefär samma sträckning som nuva-rande väg 166, på väg från Mellerud till Ed, för vidare marsch mot Fredrikshald.

13

VÄGHÅLLNINGENS ORGANISATION

1734 års byggningabalk angav att det ålåg jord-ägarna att ansvara för underhållet av vägarna, vilket stadfäste en gammal regel med ursprung i de medeltida landskapslagarna. Denna prin-cip kvarstod till början av 1900-talet.

1841 inrättades Kgl Väg- och vattenbyggnads-styrelsen. Styrelsen fördelade statsbidrag och bönderna utförde vägbyggandet. Vägunder-hållet fördelades på väghållningsdistrikt som oftast sammanföll med socknarna. I 1891 års väglag bestämdes att häradet skulle utgöra vägdistrikt och ansvara för väghållningen, men underhållet skulle ännu skötas av jordägarna, baserat på fastigheternas taxeringsvärde. I denna lag fastslogs att ”allmän väg” skulle vara 6 meter bred medan en ”bygdeväg” skulle hålla 3,6 meters bredd.

1924 anställde länsstyrelserna vägkonsulenter som utgjorde rådgivare i vägfrågor. Först 1937 upphörde den s.k. naturaväghållningen, d.v.s. jordägarnas underhållsskyldighet, i samband med att väghållningen blev en kommunal an-gelägenhet. 1944 förstatligades såväl vägarna som väghållningen.

FORNTID

Det saknas konkreta uppgifter om forntida vä-gar i Dalsland. De omfångsrika hällristning-arna i Tisselskog invid sjön Råvarp tyder på tidiga och betydande bosättningar utmed Up-perudsälvens sjösystem. Det är troligt att trans-porter i första hand skedde på de långsträckta sjöarna.

Parallellt med de hoplänkade och långsma-la sjöarna Råvarp och Åklången går väg 2221 över Brudfjället. Utmed vägen är två rösen från bronsåldern och vägen antas ha varit en gam-mal färdväg som kanske i första hand nyttjades när sjöarna inte var framkomliga. Oavsett om vägen har ett forntida ursprung eller inte är den p.g.a. fornlämningarna och vägens ålderdomli-ga karaktär mycket intressant som kulturhisto-risk vägmiljö.

Rest sten på Håvestens gravfält ovanför väg 172 nära Högsäter. Stenen utgör ett landmärke för trafi-kanterna på vägen.

MEDELTID OCH 1500-TAL

Som tidigare nämnts gick en pilgrimsled genom landskapet, på väg mot Nidaros, nuvarande Trondheim, i Norge. Hur leden gick har inte gått att fastställa, men det är sannolikt att pilgri-merna valde att följa redan upparbetade stråk.

En källa från 1791 hävdar att väg 2149 över Dalboslätten som passerar Gestad och Bolstad skall ha varit landskapets äldsta väg och en fö-regångare till kungsvägen mellan Vänersborg och Åmål. Uppgiften återkommer i flera skrifter, men något belägg för påståendet presenteras inte. Vägen är med sin ålderdomliga karaktär likväl kulturhistoriskt mycket intressant.

Alla medeltida, längre vägar i landskapet var troligen ridvägar. Det var inte möjligt att trans-portera sig i vagn genom landskapet. Varor transporterades sommartid på ”släpor” som drogs av hästar och vintertid på slädar. Om det överhuvudtaget fanns några vägar som var framkomliga med hjulfordon så var det troli-gen korta sträckor, t.ex. till en kvarn eller till en

Dalslands väghistoria

14

brygga. Det var först på 1700-talet som körbara vägar blev anlagda i landskapet i någon större omfattning.

1600-TAL

Nuvarande väg 45 fick status som kungsväg 1620 eftersom den bedömdes vara en väsentlig förbindelse i landet. Underhållet av vägen dela-des upp mellan landskapets härader under åren 1619-1639. Dalslandshistoriker har bedömt att den sträckning vägen hade på 1600-talet be-hölls oförändrad fram till 1930-talets ombygg-nader. Denna sträckning genom landskapet har vägen sedan behållit till idag på ungefär 4/5 av sträckan, även om breddningar och kurvrät-ningar förekommit i stor omfattning

Vid mitten av århundradet fanns tre huvudvä-gar genom landskapet: 1) kungsvägen mellan Vänersborg och dåvarande Tingvalla (Karlstad), 2) vägen diagonalt från Vänersborg mot Ed och Norge över Frändefors-Hakerud-Stigen-Högsä-ter-Järbo-Råggärd, och 3) vägen från kungsvä-gen och Vänern västerut mot Ed och Bohuskus-ten över Torpane-Fröskog-Fjäll-Långbron.

Det finns ett flertal kartor över landskapet från mitten och slutet av 1600-talet, upprättade av den välkände kartografen Kjettil Claesson Fel-terus. Kartornas redovisning av vägarna varie-rar något, men kungsvägen redovisas på alla kartor och går i stora drag i samma sträckning som dagens väg 45. Detta var troligen den enda vägen i landskapet som åtminstone tidvis var hjälpligt framkomlig med vagn, övriga vägar var ridvägar. En äldre uppgift gör gällande att det endast var utmed kungsvägen som det fanns gästgivargårdar vid denna tid.

I kraft av rollen som landskapets troligen älds-ta väg skulle partier av väg 45, framför allt på sträckor över Dalboslätten, kunna vara intres-santa som kulturväg. Mot detta talar att vägen idag är bred och hårt trafikerad och inte för-medlar en känsla av gammalt kommunikations-stråk. Det finns dock äldre, parallella partier av den gamla kungsvägen som bevarats som allmänna vägar, t.ex. söder om Frändefors, vid Ånimskog samt kortare partier vid Åmål och Tösse. Lokalvägen genom Köpmannebro utgör en rest av den gamla vägen och har valts ut som kulturväg. Stenvalvsbron över älven och slus-sarna vid kanalen förstärker det kulturhisto-riska värdet. Vid Ånimskog markerar en milsten från 1754 att vägen tidigt var betydelsefull.

Det stråk som utgörs av nuvarande vägar 173, 172, 2120, 2094 och 2097, utgör ett gammalt stråk från Dykälla söder om Frändefors, över Stigen, Högsäter, Järbo, Gillanda och Rölanda till Ed. Partier av dagens vägar utmed denna sträcka har behållit sina gamla sträckningar och är utvalda som kulturvägar.

Det tredje, tydliga stråket utgörs av vägen från Torpane söder om Tösse, över Fröskog och Fjäll till Laxsjön, nuvarande vägar 2233, 2236, 2239 och 2238. Mellan Torpane och Vallsjön gick vä-gen i en annorlunda sträckning än idag. Vid Liden följde stråket nuvarande väg 2239, som är en slingrande grusväg genom skogen, ned till Södra Fjäll där ett gästgiveri var beläget. Sträckan Liden – Södra Fjäll är utvald som kul-turväg eftersom vägen har bevarat sin sträck-ning sedan 1600-talet och ger ett ålderdomigt intryck.

Den första vägen som användes för transport av järn anlades på 1690-talet från hamnen i Åmål till Forsbacka järnbruk, anlagt 1694. Denna väg motsvaras idag av väg 164, som är bred och hög-trafikerad och inte ger intryck av gammal väg.

1700-TAL

Utsnitt ur ”Charta öfwer Elfsborgs eller Wenersborgs Höfdingedöme”, utgiven år 1781.

Delar av kungsvägen var i början av 1700-talet från tid till annan ännu ofarbara med hjulfor-don. Valbo och Vedbo härader, belägna långt från vägen, befriades genom 1775 års lag från underhållsplikt, efter att länge ha klagat över denna pålaga. Genom denna lag begränsades böndernas väghållningsansvar till det egna häradet. Vägarna indelades i häradsvägar, som häradet hade ansvar för, och sockenvägar som socknen hade ansvar för.

15

Så här kan man tänka sig att en stor väg vid slutet av 1700-talet, t.ex. kungsvägen mellan Vänersborg och Åmål, kunde te sig. Bilden visar en byväg vid mitten av 1900-talet. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).

1720 var det ännu bara kungsvägen som var indelad i väghållningsetapper. Carl Gustaf Löwenhielm genomförde under sin tid som häradshövding i Sundals härad 1729-38 en or-dentlig delning av vägarna i häradet varvid var-je hemman tilldelades ett bestämt vägstycke. Bönderna blev skyldiga att på hösten gräva upp två lass grus för varje hemman och frakta på vinterväg till den väglott som hemmanet hade att underhålla. Liknande regler infördes i öv-riga härader i landskapet. Detta medförde en väsentlig uppgradering av landskapets vägnät. En uppgift från 1794 omnämner att tidigare ”ride- och gångevägar” nu ”med all slags voiture kunna färdas”.

Under 1700-talet blev många vägar i Valbo upp-mätta och ”stolpade”, d.v.s. försedda med mil-stolpar. Landshövding Adolf Mörner befallde 1754 att alla gamla milstolpar av trä skulle bytas mot nya av kalksten från Kinnekulle. Ste-narna försågs med Adolf Fredriks namnchiffer och bokstäverna A M. Ett vackert exempel på en sådan sten är milstenen i Ånimskog, utmed den gamla kungsvägen.

Milsten i Ånimskog utmed den gamla kungsvägen. Stenen bär årtalet 1754 och kung Adolf Fredriks monogram. Ovanför årtalet står bokstäverna A M för landshövding Adolf Mörner.

16

I Vedbo härad skall det bara ha funnits ridvägar före den väghållningsdelning som genomfördes här 1736 och på 1760-talet skall det fortfaran-de inte funnits några landsvägar i landskapets västra del som var farbara med hjulfordon. Fär-jan vid Sund är markerad redan på kartor från mitten av 1700-talet – troligen eftersom förbin-delsen hade militär betydelse.

På 1700-talet anlades ett flertal nya järnbruk i landskapet och behovet av vägar för transport av både råvaror och det färdiga stångjärnet ökade. Ägaren till Vitlanda järnbruk anlade väg till Tössebäcken där en hamn ordnats. Vägen motsvaras idag av väg 2236 som är bred och ger ett modernt intryck. Vägen ned till hamnen i Tössebäcken finns kvar men har förlorat sin ålderdomliga karaktär. Ägaren till Billingsfors bruk förbättrade väsentligt vägen från Laxsjön över Fjäll till Tössebäcken och vägen fick 1778 rang av landsväg. Vägpartiet från Fjäll till väg 2236 är välbevarat och har valts ut som kultur-väg. Från Öxnäs och Rådanefors anlades vägar söderut till Vänersborg och från Loviseholms järnbruk vid Kornsjön anlades väg söderut.

Vägen från Steneby till Ed, nuvarande väg 164, gick tidigare över Taxviken och på bro över Stenebyälven så som man ser på denna gravyr från 1790-talet efter en målning av von Gerdten.

Vägen från Borgan till Bodane i Bolstad med Borga Bro anlades och indelades 1767. Gestads-vägen blev lagad och indelad 1784, med en trä-bro över Dalbergsån. I Valbo drogs en ny väg norr om Viksjön på 1770-talet, en genväg mellan Åmål och Strömstad. Vid Hattefjällsund vid Vik-sjön fanns då ännu ingen bro och resande fick bli rodda över sundet. Det tidigare omnämnda vägstråket från Dykällan i Frändefors till Ed blev 1759 stolpat och försett med gästgivargår-dar.

En beskrivning från 1776 av en resa från Åmål till Strömstad omtalar hur resenären i Ed fick lämna vagnen bakom sig eftersom vägarna vi-dare västerut bara medgav ridning. Endast mel-lan Töftedals kyrka och Loviseholms järnbruk var riktig väg, anlagd av järnbrukets brukspa-tron von Cahman.

Vid utgången av 1700-talet fanns fem betydel-sefulla vägar genom landskapet, alla med par-tier som är utvalda till kulturvägar: 1) Kungsvä-gen Vänersborg – Åmål, 2) Frändefors – Ed över Högsäter och Råggärd, 3) Mellerud – Ed över Dalskog och Bäcke, 4) Tösse – Ed över Fröskog, Fjäll, Steneby och 5) Färgelanda – Uddevalla över Torp.

17

1800-TAL

Vägvisningssten i Fröskog från 1840-talet.

I början av 1800-talet var genom Napoleons blockad av England goda tider för de dalsländ-ska järnbruken och Bäckefors bruk växte till Dalsland-Värmlands största stångjärnsprodu-cent. Brukens expansion medförde en fortsatt utbyggnad och förbättring av vägsystemet, till stora delar bekostat av järnbruken. 1836-38 byggdes den nuvarande stenbron över Uppe-rudsälven vid Långbron som ersatte en äldre träbro och 1833-38 gjordes en ombyggnad och upprustning av vägen över Brudfjället mellan Tisselskog och Håverud. Vägen mellan Fjäll och Baldersnäs fick 1825 en ny och genare sträck-ning vid Limungsviken genom bortsprängning av ett bergsparti som sköt ut i Laxsjön.

Vägen mellan Fröskogs och Edsleskogs kyrkor gick öster om Knarrbysjön (nuvarande väg 2242) och var ”svår och bergaktig, knappast duglig för kärra”. Vägen byggdes om 1826 enligt en väg-sten i Fröskog och har behållit sin slingringa sträckning sedan dess. Mellan Fröskog och Lax-arby över Oxakoff fanns vid denna tid ingen förbindelse och här byggdes väg 1845.

Väg 2241 vid Oxakoff på 1950-talet. Vägen går mellan Fröskog och Laxarby och byggdes 1845. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).

Under samma tid växte landskapets befolkning kraftigt och allt fler försörjdes i jordbruket där en betydande nyodling ägde rum. Åkerarea-len ökade väsentligt under århundradet. Jord-bruksbygderna fick möjlighet att exportera sin avkastning, framför allt havre, vilket krävde vä-gar till hamnar och depåer. Vägnätet förtätades därmed även i landskapets jordbruksbygder.

1868 färdigställdes Dalslands kanal som tog hand om en stor del av industrins transportbe-hov. Enstaka nya vägar anlades till hamnarna utmed kanalen. Under århundradets senare del byggdes flera järnvägar genom landskapet, vil-ket skapade behov av nya vägförbindelser till järnvägens knutpunkter.

1851 lämnar Anders Lignell i boken Grefskapet Dal en ingående beskrivning av 34 vägprojekt som genomförts i landskapet under 1800-talets första hälft. Lignell redovisar inte mindre än 22 landsvägsstråk genom landskapet som har gästgiverier och skjutsstationer.

18

Utsnitt ur den s.k. häradskartan, 1890-talets ekonomiska kartverk, blad Valbo härad, norra delen. En jämförelse med dagens vägnät visar att få förändringar i vägarnas sträckningar har ägt rum under de senaste 120 åren. Väg 2097 över Råggärds kyrka i kartans övre högra del är utvald som kulturväg.

19

Vägarbetslag från Tisselskog. Foto ur hembygdsboken Tisselskog.

Ännu på 1910-talet gick näs-tan alla transporter med häst och vagn. Gårdfarihandlaren Gustav Henriksson från Ärte-mark. Ur Edqvist, 1978.

1900-TAL

De största förändringarna i vägnätet har skett under 1900-talet. Få helt nya vägar har anlagts under detta århundrade, men de befintliga vä-garna har uppgraderats väsentligt. Bärigheten var man tvungen att förbättra när vägen skulle bära en lastbil och inte bara en hästkärra. Vä-garna fick förstärkta vägbankar och ordentliga diken. Hinder i form av berg kunde sprängas bort, vilket endast skedde i undantagsfall på 1800-talet.

På 1930-talet genomfördes många vägprojekt i landskapet i form av s.k. AK-arbeten för att be-reda arbetstillfällen under depressionen. Det kunde både vara ombyggnad av större vägar,

t.ex. väg 166 mellan Rådanefors och Stigen, och nyanläggning av små vägar i glesbygden, såsom väg 2255 norr om Edsleskog.

En hierarki i vägnätet blev tydligare under 1900-talets senare del, där en del utvalda vä-gar och stråk genomgick kraftiga förändringar i form av uträtning, breddning och ibland om-byggnad i ny sträckning. Framför allt gällde detta de nuvarande länsvägarna E45, 172, 173, 166 och 164 som idag har få likheter med deras föregångare från början av 1900-talet. Mer se-kundära vägar lämnades i stället förhållande-vis orörda och har fått ligga kvar som kurviga grusvägar.

20

2227

2083

2087

924 173

2154

2224

2231

2237

2204

2242

2255

2250

2135

2239

2207

2101

2120

172

2230

2128

2060

2097

20622149

2178

2166

164

1662127

2218

2221

0 20000 4000010000 Meter

2223

KLASS 1+ RÖDA VÄGAR KLASS 1 ORANGA VÄGAR KLASS 2 GULA VÄGAR

21

Vägar med kulturmiljövärden

Vägverket definierar vägar med kulturmiljövär-den som ”ett urval av vägar och vägmiljöer i det statliga vägnätet som speglar den väghistoriska utvecklingen i landskapet”.

Vägbyggnaden indelas i 8 tidsepoker kopplade till tydliga samhällsförändringar och teknisk utveckling:

• Förhistorisktid• Medeltid• Vasatiden(1500-talet)• Stormaktstiden(1600-talet)• Nyatekniker(1700-talet)• Centralväghållning(1800-talet)• Bilismen(1900-1950)• Nutid(1950-)

Målsättningen är att i urvalet av vägar med kul-turmiljövärden hitta representanter för samt-liga epoker. Vid klassificeringen av vägarna i olika klasser skall de bästa exemplen från varje epok erhålla den högsta klassningen. Det kan ibland vara svårt att härleda en väg till en be-stämd historisk epok, och vägen kan då i stället vara ett bra exempel på en lång historisk konti-nuitet, vilket likaså är värdefullt ur kulturmil-jösynpunkt.

Följande bedömningskriterier ligger till grund för vägens klassificering (se bilaga 2, Bedöm-ning och klassificering):

• Ursprunglig ålder – fastställd genom kartdokumentation eller på annat sätt.• Funktion och tillkomst – har vägen anlagts för ett bestämt syfte eller efter ett känt beslut?• Vägen i landskapet – har vägen en ålderdomlig sträckning?• Konstruktion m.m. – har vägen en tidstypisk konstruktion eller typiska byggmaterial?• Ursprunglighet – har vägen bevarat en ursprunglig sträckning eller ett ursprungligt utseende?

• Vägarkitektur och ingenjörskonst – har vägen en tidstypisk gestaltning?• Väganknutna natur- och kulturvärden – finns värdefull natur- eller kulturmiljö invid vägen?• Regionala särdrag – uppvisar vägen särdrag som är typiska för regionen?• Representativitet och raritet – är vägen en typisk representant eller är den tvärtom unik?

Med dessa bedömningar som utgångspunkt for-muleras vägens ”främsta vägvärde”. Genom att tydligt deklarera det främsta vägvärdet mins-kar risken att vägens kulturmiljövärde går till spillo genom okunskap i samband med fram-tida vägunderhåll eller ombyggnad.

I detta avsnitt redovisas 31 utvalda vägsträckor med kulturmiljövärden (se även bilaga 1, Grund-data). Med hjälp av bedömningskriterierna ovan har vägarna sorterats i tre klasser. Klasserna är i Vägverkets inriktningsdokument beskrivna på följande vis:

KLASS 1+Vägsträckning med omistliga kulturhistoriska värden. Den/de absolut bästa representanter-na för en tidsepok i en region. Dessa vägar är omistliga.

KLASS 1Vägsträckning med mycket höga kulturhisto-riska värden. De bästa representanterna för en tidsepok.

KLASS 2Vägsträckning med höga kulturhistoriska vär-den. God representant för sin tillkomsttid med välbevarad karaktär. Vägarna och landskapet har genomgått förändringar av varierande om-fattning.

22

172 EllenösundetKLASS 1+

URVALSMOTIV

Partiet över Ellenösundet har valts ut främst för att de två generationerna vägbroar - från 1887 och 1965 - är intressanta och vackra exem-pel på olika tiders sätt att lösa passagen över sundet. Platsen har ett ytterligare kommunika-tionshisoriskt intresse eftersom även de mäk-tiga brostöden för Lelångsbanans järnvägsbro är bevarade.

Nuvarande väg 172 var tidigt en viktig förbin-delse till kusten och Uddevalla. Järnbruken, i synnerhet Bäckefors och Billingsfors, transpor-terade en stor del av deras stångjärnsproduk-tion denna väg. Förbindelsen gick dock länge öster och väster om Ellenösjön och Östersjön. Det var först på 1800-talet som dagens gena sträckning kom till genom att sundet mellan de båda sjöarna kunde överbryggas med den fack-verksbro som ännu finns kvar.

Sundsbroarna (Ellenö), målning 1910, av C G Petterson.

Epok 1950-

Vägtyp Landsväg

Kommun Färgelanda

Socken Torp

Längd 0,9 km

Bredd 9 m

Ytskikt Bituminös

172

0 1000 2000500 Meter

23

HISTORIK BESKRIVNING

Förbindelsen diagonalt genom landskapet över Steneby, Bäckefors och Högsäter mot kusten är ett gammalt stråk genom landskapet. Vägen grenade sig i Högsäter i två armar, en åt syd-väst över Torp till Saltkällefjorden, och en sö-derut över Rådanefors till Uddevalla. Utmed vägen till Saltkällefjorden och Munkedal låg vid mitten av 1800-talet ett flertal gästgiverier och skjutsstationer vilket visar på betydelsen av detta stråk. Förbindelsen till Uddevalla över Rådanefors fick stor betydelse i samband med järnbrukens uppblomstring på 1700-talet och det var troligen i slutet av detta århundrade som denna väg blev farbar med hjulfordon.

Sundet mellan de båda sjöarna Ellenösjön och Östersjön ansågs länge för brett för att kunna överbryggas med bro, vilket gjorde att vägar-na rundade sjöarna på västra och östra sidan. 1885 anlades Lelångsbanan från Bengtsfors till Uddevalla och då byggdes en lång fackverksbro över Ellenösundet. Det hängande fackverket gav bron en speciell karaktär. Endast ett par år ef-ter byggdes en vägbro intill järnvägsbron, även denna som en fackverksbro, men betydligt kor-tare eftersom vägen lättare kunde anpassas till nivåförhållandena på platsen. De båda broarna stod sida vid sida i ca 80 år, tills Lelångbanan lades ner 1964. Som en kompensation för denna förlorade förbindelse gjordes en upprustning av vägen, nuvarande väg 172, vilket bland annat innebar att den gamla vägbron från 1887 ersat-tes av en bågbro i betong, uppförd 1965.

Av järnvägsbron finns idag endast de massiva granitfundamenten kvar, men båda vägbroar-na är bevarade. Broarna är med sin vitt skilda brobyggnadsteknik vackra och tidstypiska kon-struktioner. Den äldre vägbron är idag gång- och cykelbro medan den nyare vägbron ännu tjänstgör som bro för väg 172.

Platsen för de båda broarna är mycket vacker med en hänförande utsikt över sjöarna. En par-keringsplas gör att det är lätt att ta sig ner till sjön och därifrån uppleva såväl den gamla väg-sträckningen i sjökanten med dess grovhuggna stengardister som den nya bron med dess vack-ra betongbåge. En närbelägen badplats ger yt-terligare attraktivitet åt platsen.

Närmast kameran fundament från järnvägsbron, där bakom den äldre vägbron och längst bort dagens bro.

Den gamla vägen utmed sjön, kantad av stengardis-ter.

24

2083, 2086, 2087 Edstena-FärgelandaKLASS 1+

URVALSMOTIV

Vägen är en representant för de äldre småvä-gar som förband gårdarna i södra och sydväs-tra Dalslands backlandskap. Vägsträckningen är troligen mycket oförändrad sedan vägen an-lades på 1800-talet och vägen löper genom ett odlingslandskap med 1800-talsprägel. Utmed vägen finns intressanta väganknutna kultur-värden såsom stenvalvsbron i Edstenafors.

Den smala vägen går genom en levande landsbygd.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Färgelanda

Socken Färgelanda

Längd 8 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus

2083

2087

0 2000 40001000 Meter

Stenvalvsbron vid Edstenafors.

25

HISTORIK BESKRIVNINGVägen är inte upptagen på 1700-talets kartor och delen mellan Evensäter och Edstenafors är inte heller inritad på 1856 års generalstabskar-ta. Trots detta fanns med säkerhet förbindel-serna i någon form redan under 1700-talet, bl.a. var Evensäters gård i behov av transporter till och från gården. Troligen fick inte vägen i sin helhet karaktär av allmän landsväg förrän vid mitten eller slutet av 1800-talet - på 1895 års karta redovisas partiet söder om Edstenafors som ”sämre körväg”. Förutom sträckan Evensä-ter-Edstenafors har vägen troligen genomgått få förändringar. På 1830-talet byggdes en hög kallmurad stenvalvsbro över Valboån vid Ed-stenafors, där även en kvarn var belägen.

Vägen går genom ett böljande och varierat skogs- och odlingslandskap. Den ringlar konse-kvent i kanten mellan fälten och skogen vilket ger ett ålderdomligt intryck. Vid Valboån är en spännande f.d. kvarnmiljö, med vattenbegjutna klippor, en djup ravin som överbryggas med stenvalvsbron och ett nutida kraftverk. Utmed sträckan är stora och välvårdade lantgårdar. Det finns flera fornminnen utmed sträckan, bl.a. vid Håbyn i söder. Området utgör riksintresse för kulturmiljövården.

Vägen slingrar fram i kanten av åkermarken.

26

2128 Rådane-HäljebynKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Väg 2128 är en smal grusväg i skogslandska-pet mellan Kroppefjäll och Dalboslätten och är representativ för den lilla vägen i glesbefolkad skogsbygd. Vägen är välbevarad sedan den an-lades på senare delen av 1800-talet och ger ett ålderdomligt och ursprungligt intryck.

Den västra delen av vägen, utmed Rådanesjön, finns inte med på 1856 års topografiska karta, men är på 1895 års ekonomiska karta redovisad som sämre körväg. Vägen har troligen aldrig haft annat än en lokal funktion för de små går-darna som är belägna utmed vägen. Vägen anla-des under 1800-talets senare del och breddades och förstärktes under 1900-talet. Den östra de-len av vägen fram till Sandfället finns redovisad som ridstig på karta från tidigt 1700-tal samt som mindre väg på generalstabskartan från mitten av 1800-talet. På grund av den mycket

Smal, kurvig väg genom skogslandskap som bitvis är kantad av stengardister.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Vänersborg

Socken Sundals-Ryr

Längd 10,7 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus

2128

0 4000 80002000 Meter

27

BESKRIVNINGVäg 2128 går från det öppna odlingslandskapet på Dalboslätten in i skogslandskapet på Kroppe-fjälls nedsida och mynnar i väg 172, strax norr om Rådanefors. Vägen är kurvig och smal och passerar nära inpå bebyggelsen vid Alebacken och N. Rådane på ett ålderdomligt sätt. Från vä-gen har trafikanten utsikt över Bollungsjön och Rådanesjön. Stengardister kantar vägen där terrängen faller undan. Nära N. Rådane är en sträcka med en utpekad artrik vägkant. Vid N. Rådane har sprängning av en utstickande berg-klack gjorts i relativt sen tid.

Vägen passerar nära inpå bebyggelse.

Vägens östra del passerar öppet odlingslandskap.

låga trafikbelastningen har sannolikt inga stör-re förändringar av plan och profil gjorts under 1900-talet.

28

2149, 2178 Ängenäs-Kleverud GestadvägenKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Eventuellt är vägen ett gammalt huvudstråk ut-med Vänerkusten, från Västergötland till västra Värmland. Vägen kan vara äldre än kungsvägen (nuv väg 45) och man anser att det kan vara en del av en gammal pilgrimsväg till Edsleskog. Vägen har bevarats som en smal väg över hela Dalboslätten. En mångfald av väganknutna kul-turminnen finns utmed vägen.

Vägen kan vara äldre än nuv. väg 45 och är med största sannolikhet medeltida. Enligt bl.a. Tor-sten Fridell i Hembygden 1988 är vägen ”den äldsta på Dal”. 1736 var vägen farbar mellan Åsebro och– Timmervik. 1791 fastställdes vä-gen till 6 alnars bredd (3 meter). Den nuvarande sträckningen stämmer i stort överens med gene-ralstabskartan från 1843. På 1960-talet gjordes en del förbättringar av vägen, men de tvära krö-karna behölls. Milstenarna renoverades 1984.

Ett ensamt träd markerar ofta gårdsinfarterna på slätten.

Epok Medeltid

Vägtyp Landsväg

Kommun Vänersborg

Socken Gestad

Längd 34 km

Bredd 5 m

Ytskikt Bituminös

2149

2178

0 5000 100002500 Meter

Stenvalvsbro, Åsebro.

29

BESKRIVNINGVägen går såväl genom oländig skogsmark (i söder) som genom flackt, storskaligt odlings-landskap med spridda gårdar. I sin norra del går vägen på krönet av en grusås öster om Dal-boslätten. Den smala vägsektionen, de många milstenarna, Roos monument och de många kyrkorna utmed vägen gör att vägen upplevs som ålderdomlig. De sju milstenarna är alla av kalksten. Två bär årtalet 1847, samtliga övriga årtalet 1868. Utmed vägen finns även gamla mjölkbord, ett missionshus, en ryggåsstuga och en ekallé. Många intressanta broar passeras utmed vägen, bl.a. stenvalvsbron i Åsebro från 1893.Vägen går i en vacker odlingsbygd med en-staka utsikter över Vänern.

Vägen är representativ för den lilla vägen som går mellan kyrkorna på slättbygden men är samtidigt ovanlig genom att den har behållit sin smala vägsektion i nästan hela sin längd (ca 34 km).

Ekallé.

Utsikt över Vänern.

Milstenar med årtalet 1847.

30

2221 Högsbyn-Håverud BrudfjällsvägenKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Brudfjällsvägen utgör en gammal förbindelse-väg utmed Dalslands kanals sjösystem. Vid en ombyggnad av vägen på 1970-talet togs sär-skild hänsyn till vägens kulturhistoriska vär-den vilket gör att vägen har behållit sin gamla karaktär trots att den idag är relativt livligt trafikerad. Utmed vägen finns två imponerande stenrösen från bronsåldern till vilka en folklig sägen är förknippad.

Dalslandssjöarna nyttjades i äldre tid som kom-munikationsleder, såväl sommar som vinter. Förbi forsar och andra oframkomliga partier gick edsvägar som förband de farbara vattnen. Sjön Råvarps södra del och sjön Åklång har dock mycket sällan bärig is på grund av den stora vattengenomströmningen. Därför är det lätt att tänka sig att den s.k. Brudfjällsvägen under vinterhalvåret fick användas som edsväg för att nå islagda vatten vid Upperud. Även sommar-tid fanns troligen behov av en landförbindelse från bygderna kring Råvarp och Laxsjön till vänerkusten vid Köpmannebro. Det är därför inte osannolikt att stäckningen över Brudfjäl-let har nyttjats redan i förhistorisk tid, vilket de båda bronsåldersrösena kan vara en indika-tion på. Enligt den folkliga sägnen möttes två brudföljen på fjället. Familjerna var i fiendskap med varandra och ett stort slagsmål utbröt. De familjemedlemmarna som slogs ihjäl i striden begrovs på platsen och gravarna täcktes av de båda stenrösena.

Enligt dalslandshistorikern S. A. Hallbäck skall den nuvarande vägen härstamma från 1600-ta-let. Vägen blev väsentligt ombyggd och förbätt-

Brudfjällsvägen är känd för att vara synnerligen backig och kurvig.

Epok 1600-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Bengtsfors

Socken Tisselskog

Längd 9,7 km

Bredd 5 m

Ytskikt Bituminös

2221

0 2000 40001000 Meter

31

BESKRIVNINGTill vägens ålderdomliga karaktär bidrar att den till stor del går över de höglänta delarna av Brudfjället, glest bevuxna med tall- och gran-skog. Långt nedanför vägen skymtar ibland sjö-arna Råvarp, Åklång eller Glycksjön. Vid Glycks-hult ändrar landskapet karaktär, här är ängar ned mot sjön och stora ekar tätt inpå vägen. Nära Tisselskog går vägen mycket tätt inpå en gammal gårdsbebyggelse, vilket likaså förstär-ker den ålderdomiga karaktären. Nära Håverud passeras stridsvagnshinder av betong på ömse sidor om vägen.

Vägen löper parallellt med två andra kommu-nikationsleder: Dalslands kanal och DVVJ, Dal Västra Värmlands Järnväg. Av kanalen ser man inte mycket från vägen, men järnvägen korsas på ett par ställen. Järnvägen har idag närmast karaktär av museijärnväg och trafikeras endast sommartid.

Vägen löper i sin helhet i riksintresseområden för såväl natur och kultur. Ett nybildat natur-reservat mellan vägen och sjöarna sträcker sig hela vägen från Håverud till Tisselskog.

rad åren 1833-38. Flera av dessa år, i synnerhet 1838, var svåra missväxtår och befolkningen i Dalsland svalt. Upperuds bruk med baron Reve-rony S:t Cyr bekostade då ombyggnad av vägen för att ge arbetstillfällen för folket och samti-digt förbättra transporterna till järnbruket av framför allt träkol.

Vägen hade långt in på 1970-talet en extremt kurvig och backig sträckning, trots att vägen vid denna tid var relativt trafikerad, bl.a. av lastbilar på väg till industrierna i norra Dalsland. Partier av vägen gick vid denna tid direkt på hälleber-get. Vid slutet av 1970-talet förbättrades vägen och belades med asfalt. Vägen breddades något och de tväraste svängarna rätades ut, men om-byggnaden gjordes med varsamhet för att inte förstöra vägens karaktär av gammal transport-led över fjället. Vägen är ännu känd för att vara mycket krokig och innehåller nära Tisselskog en lång och brant backe med 21 % lutning.

Två bronsåldersrösen finns på vardera sidan vägen.

Vid Tisselskog passerar vägen tätt inpå gårdsbebyg-gelse.

Brant backe kantad av ett äldre vägräcke med stengar-dister.

32

2221 HåverudKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Platsen är kommunikationshistoriskt intres-sant med väg-, järnvägs- och båtförbindelser i en och samma punkt. Broarna på platsen spän-ner över en period från 1868 till 1987. Den vack-ra vägbron, som är en replik av bron från 1937, är representativ för 1930-talets brobyggande. Akvedukten är ensam i sitt slag i landet.

Vid planeringen av Dalslands kanal var den största utmaningen att lösa förbindelsen mel-lan sjöarna Upperudshöljen och Åklången. Sjö-arna åtskiljs av en fors som störtar sig 10 meter ned i en trång och djup ravin. Det var inte möj-ligt att bygga kanal och slussar bredvid forsen eftersom detta skulle medföra orimligt stora schakter i de höga bergssidorna. Ingenjören och kanalbyggaren Nils Ericssons lösning blev en nitad ränna som grenslar över forsen, en tek-niskt djärv lösning vid denna tid. Akvedukten och slusstrappan intill färdigställdes 1868.

Dalslands kanal kunde inte ensam tillfreds-ställa transportbehovet för pappers- och mas-saindustrierna utmed sjösystemet, vilket ledde till tillkomsten av DVVJ, Dal-Västra Värmlands Järnväg. Man valde att lägga korsningen med sjösystemet på samma plats som akvedukten, alltså vid den trånga ravinen i Håverud.

Vägbron, byggd 1987, är en kopia av en äldre bro.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Skållerud

Längd 0,23 km

Bredd 7 m

Ytskikt Bituminös

2221

0 500 1000250 Meter

33

BESKRIVNINGOmgivningen till vägbron är välbevarad från 1800-talet (akvedukten, kanalen) och början av 1900-talet (järnvägsbron, industribebyggelsen). Vägen erbjuder dramatisk utsikt över kanalen, akvedukten, forsen och järnvägsbron som alla utgör intressanta exempel på samtidens ingen-jörskonst. Från en rastplats invid bron får man även en bra vy av vägbron och dess betongbåge. Platsen är en av Dalslands främsta turistatt-raktioner. Området utgör riksintresse för kul-turmiljövården.

Tio år senare var det dags för nästa förbindelse över ravinen. Vägen från Mellerud till Håverud och vidare till Tisselskog och Långed hade se-dan 1600-talet gått över Upperud på andra si-dan Upperudshöljen. För att slippa denna omväg byggdes 1937 en ny väg över Åsensbruk, med en bro över forsen i Håverud. Bron utfördes som en bågbro i betong och förlades så högt över akve-dukten att den inte behövde vara öppningsbar. 1987 hade vägbron tjänat ut och ersattes då av en ny bro, som utfördes som en kopia av den äldre bron. Bron belönades med Vackra Vägars pris första gången detta delades ut, 1992.

Akvedukten, järnvägsbron och vattenkulverten bidrar till platsens 1800-talsprägel.

34

2223, 2223.01 KöpmannebroKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Vägavsnittet utgör en länk i den gamla kungs-vägen väster om Vänern som förband Väster-götland med norra Dalsland och Västra Värm-land. Kungsvägen erhöll denna status 1620, men stråket förbi nuvarande Köpmannebro är betydligt äldre. Denna plats, där sjön Svansfjor-den genom en kort ström tömmer sig i Vänern, är troligen en urgammal korsningspunkt för re-sande utmed Vänerns västra sida.

På detta avsnitt har den nuvarande väg 45 fått en ny sträckning på en högbro förbi Köpmanne-bro, vilket gjort att vägen förbi slussarna och det lilla samhället kunnat bevara sin äldre ka-raktär.

Resande utmed Vänerns västra kust måste nå-gonstans korsa Upperudsälvens vattensystem med dess många sjöar och forsar. Vid nuvaran-de Köpmannebro är en smal och förhållandevis stillsam ström som binder ihop Svansfjorden med Vänern. Längre västerut gör sjöar och berg att Upperudsälvens sjösystem inte kan korsas utan att medföra en omväg på flera mil. Det är därför troligt att denna korsningspunkt nytt-jats under mycket lång tid, bl.a. av pilgrimer på väg mot Nidaros i Norge, nuvarande Trondheim. 1620 upptogs vägen som kungsväg, och gjordes hjälpligt farbar med hjulfordon. Bönderna i så avlägsna socknar som Steneby och Ärtemark blev skyldiga att bidra till vägunderhållet, vil-ket ogillades mycket av allmogen. Exempelvis bestämdes 1796 i Dalskogs sockenstuga att bonden Tomas Olofsson i Aspedalen skulle ta på sig brounderhållet i Köpmannebro vad gäl-Utmed vägen ligger bebyggelse som var knuten till

kanaltrafiken.

Epok Medeltid

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Skållerud

Längd 1,3 km

Bredd 4 m

Ytskikt Y1G

2223

0 600 1200300 Meter

35

BESKRIVNINGI vardera ändan av den 1,3 km långa vägstum-pen slingrar sig vägen från nuvarande väg 45 ned till Vänerns nivå. Det strömmande utflödet från Svansfjorden korsas på en vacker sten-valvsbro i tre spann och kanalen korsas på en klaffbro. Hamnbebyggelsen ligger nära vägen som letar sig fram i tvära svängar. Det finns goda möjligheter att parkera bilen och se sig om i den historiska miljön och ta en kopp kaffe i det lilla hamncafét. Området utgör riksintresse för såväl kulturmiljö som naturmiljö.

ler den del som föll på Dalskogs socken, mot en ersättning av fyra kappar korn från varje hem-man. På 1840-talet byggdes en öppningsbar s.k. ka-velbro, flytande på vattnet, strax norr om nuva-rande bro.

1868 blev Köpmannebro en betydelsefull plats i egenskap av Dalslands kanals startpunkt och första sluss. I samband med detta uppfördes slussvaktarbostad, magasin, handelsbod m.m. Kanaltrafiken bidrar än idag till att ge platsen liv.

1879 blev bandelen Mellerud – Kil på Bergslags-banan färdig för trafik. Banan fick en station vid Köpmannebro som därmed även fick betydelse som omlastningsplats från båt till tåg. En smal, välbevarad väg, kantad av kraftiga stengardis-ter, leder från slussen ned till den f.d. stationen. På 1920-talet byggdes den nuvarande valvbron över strömmen och ersatte därmed den gamla kavelbron.

När den nuvarande högbron vid sidan om sam-hället byggdes befriades området kring kana-len från riksvägens genomfartstrafik. Samtidigt försvann underlaget för en del serviceverk-samhet i samhället och Köpmannebro blev en stillsam och fridfull liten avkrok vid sidan om allfartsvägen. Den nya bron är väl synlig från den gamla vägen och utgör en kontrast till den historiska miljön vid kanalen.

Den moderna vägbron går rakt och gent över sundet.

Bron över Dalslands kanal.

Stenvalvsbron över strömfåran.

36

2227 Sannerud-VassvikenKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Epok Medeltid

Vägtyp Landsväg

Kommun Åmål

Socken Ånimskog

Längd 10,2 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus

Vägen utgör en del av den gamla kungsvägen som genomkorsade Dalsland från söder till norr utmed Vänerns västra strand. Vägen är bevarad som en smal grusväg eftersom det nord-sydliga stråket under senare delen av 1900-talet fick en ny östligare sträckning på detta avsnitt. Utmed vägen finns flera milstenar från 1700-talet och vägen passerar Ånimskogs kyrka från 1200-ta-let.

Vägen är dokumenterad på Felterus 1600-tals-kartor men är äldre än så. Ånimskogs kyrka från 1200-talet utgjorde sannolikt en mål-punkt utmed vägen - det är även möjligt att kyrkan fick sin placering eftersom det redan då fanns ett etablerat stråk här. På 1600-talet fick vägen status som kungsväg, vilket dock inte innebar att den alltid var farbar med

Vägen löper i kanten mellan odlingsmark och skogsmark.

2227

0 2500 50001250 Meter

Vägen går tätt inpå gårdsbebyggelsen.

37

BESKRIVNING

En av milstenarna med årtalet 1754.

Vägen löper i ett vackert småskaligt odlings-landskap där öppna fält och hagar blandas med sluten skogsmark. Vägen går tätt inpå bebyg-gelsen och erbjuder på ett par ställen vackra vyer över Ånimmen. Vid Furusjön i norr klättrar vägen upp för den s.k. Ånimskogsbräckan. En litografi från början/mitten av 1800-talet visar hur vägen såg ut här vid denna tid. Utmed vä-gen finns ett par vackra milstenar med årtalet 1754 och försedda med såväl kung Adolf Fred-riks som landshövding Adolf Mörners initialer.

hjulfordon i hela sin längd. Detta blev den först på 1700-talet, som den första i landska-pet. Under 1700- och 1800-talen fanns det ett gästgiveri utmed sträckan. Under senare delen av 1900-talet byggdes en ny väg i en östligare sträckning, varvid detta parti av den gamla kungsvägen fick ligga kvar som en smal grus-väg utan att breddas och rätas.

Kungsvägen vid Ånimskogsbackarna på 1800-talet, nuvarande väg 2227. Vy mot Furusjön närmast och Ånimmen i bakgrunden. Ur Dalsland - ett bildverk (Allhems förlag).

38

2230 Krusebol-Östra BodaneKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

Vägen utgör ett exempel på de vägar som under 1800-talet anlades till de små hamnarna utmed vänerkusten. Eftersom vägen leder till en hamn är den alltjämt statlig, trots att hamnverksam-heten vid Vingens hamn upphört sedan länge. På grund av den numera mycket ringa trafikbe-lastningen har troligen inga väsentliga förbätt-ringar gjorts av vägen under 1900-talet. Vägen ger en god bild av hur dåtidens väg kunde te sig.

Vägen är redovisad på en karta från slutet av 1700-talet och var då troligen en lokal förbin-delse från traktens gårdar ut till kungsvägen och vidare till Ånimskogs kyrka. På 1800-ta-let, sedan Trollhätte kanal anlagts och därmed öppnat en vattenväg till Göteborg och England, ökade möjligheterna för bönderna att sälja jordbruksprodukter och trävaror. Vingens hamn utgörs av en skyddad och djup lagun innanför Gåsön och Trollön. Troligen har några angö-ringsbryggor aldrig uppförts, i stället transpor-terades godset ut till de väntande skutorna på pråmar. En bättre iordningställd hamn fanns vid denna tid endast någon mil norrut vid Tös-sebäcken. Denna hamn nyttjades av järnbruken i Billingsfors, Katrineholm, Vitlanda, Lisefors och Kristinedal för att föra in tackjärn som skeppats över Vänern från Kristinehamn. Kan-ske var hamnen i Tössebäcken belagd med av-gifter vilket gjorde att bönderna hellre använde sig av den enklare hamnen vid Vingen. Vingens hamn skall främst ha nyttjats för lastning av trävaror, bl.a. s.k. props (stöttor för gruvgångar, i allmänhet i kolgruvor) som fraktades till Göte-borg och därifrån vidare till England.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Åmål

Socken Ånimskog

Längd 5,8 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus2230

0 2000 40001000 Meter

Nära Vingens hamn.

39

BESKRIVNINGVägen utgörs av en smal grusväg som leder från gård till gård i ett småskaligt jordbruks-landskap. Vägen går tätt inpå gårdsbebyggel-sen, som har en tydlig 1800-tals karaktär. Vid Norra Hängele är en gammal vägvisningssten. Vägen leder fram till en parkeringsplats vid vä-nerstranden, varifrån man kan ta sig vidare till fots ut på uddarna.

Vingens hamn hade troligen spelat ut sin roll redan vid slutet av 1800-talet, då fartygen ställ-de större krav på hamnanläggningarna. Norrut fanns då en riktig hamn i Åmål, och söderut en hamn i Köpmannebro. Vägen till Vingens hamn förblev dock statlig och hör därmed tillsam-mans med en del kyrkvägar till de allra minsta statliga vägarna i landskapet. Eftersom vägen idag endast nyttjas som en utfartsväg för trak-tens gårdar har det inte funnits anledning till några större förändringar. Vägens plan och pro-fil är därmed troligen tämligen oförändrade se-dan slutet av 1800-talet.

Vid Östra Bodane slingrar vägen genom gårdsbebyggelsen.

40

2255 Hollsten-EdsleskogKLASS 1+

URVALSMOTIV

HISTORIK

P.g.a. liten trafikbelastning har denna lilla skogsväg troligtvis inte ändrats mycket sedan dess tillkomst som nödhjälpsarbete på 1920-ta-let. Vägen ger en god uppfattning om vägbygg-nadskonsten på 1920-talet.

Vägen finns inte med på 1856 års generalstabs-karta. En minnessten bär inskriptionen: ”Vä-garna Edsleskog-Kroppa och Finntorp-Hollsten byggdes åren 1921-1927 nödhjälpsarbete”. Väg-sträckningen kan ha följt en äldre stig som även kan ha nyttjats av pilgrimerna på väg norrut från Edsleskogs kyrka. Vägen är troligen myck-et ursprunglig i både plan, sektion och profil se-dan 1920-talet.

Vägen går delvis genom Baljåsens naturreservat.

Epok 1900-1950

Vägtyp Landsväg

Kommun Åmål

Socken Edsleskog

Längd 12,1 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus

2255

0 3000 60001500 Meter

Bergskärning utförd på 1920-talet.

41

BESKRIVNINGVägen är smal och slingrar sig fram i ett rela-tivt orört skogs- och sjölandskap. På grund av den kuperade terrängen innehåller inte vägen de raksträckor som utmärker AK-vägar. Vägen passerar igenom Baljåsens naturreservat med Dalslands högsta berg (301 m). Naturreservatet garanterar att vägen på denna sträcka omges av friväxande skog. I utkanten av reservatet och alldeles invid vägen ligger det lilla torpet Pe-tersburg som nu är hembygdsgård. I Edsleskog utgår vägen från den gamla prästgården som är byggnadsminnesförklarad och som är histo-rikern Anders Fryxells födelseplats. En äldre vägvisningsskylt finns vid Mosstakan.

Edsleskogs prästgård. Gammal skylt vid Mosstakan.

Minnessten vid Mosstakan över väganläggningen.

42

173 Stigen-Västra BodaneKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är representativ för större vägars stan-dard på 1930-talet. Stengardisterna som bitvis finns på vägens båda sidor vittnar om att vägen trots relativt stor trafikbelastning är föga för-ändrad sedan dess ombyggnad på 1930-talet.

Vägen är dokumenterad på kartor från 1700-ta-let. Den ingick då i det betydelsefulla stråket Frändefors – Stigen – Högsäter – Järbo – Råg-gärd – Gesäter - Ed. Flera gästgiverier var be-lägna utmed detta stråk. Under 1700-, 1800- och 1900-talen fram till omkring 1980 hade vägen stor betydelse för industriverksamheterna i Rå-danefors (järnbruk) och Stigen (yllefabrik), såväl för införsel av råvaror som utförsel av färdiga produkter. Vägen fick sin nuvarande karaktär på 1930-talet då vägen breddades och kurvor rätades. Arbetena utfördes som AK-arbete och därefter har inga stora arbeten utförts på detta avsnitt av vägen.

För att vara en högtrafikerad väg är vägen på-fallande terränganpassad och kurvig. Vid väg-sträckans anslutningar i öster och väster är väg 173 både bredare och rakare. Såväl vid Rådane-fors som vid Stigen kan den industrihistoriska miljön invid vägen ännu förnimmas. En stor gammal naturminnesmärkt ek växer nära vä-gen. Stengardister kantar vägen bitvis på båda sidor. Vid bron över Bodaneälven i Rådanefors ses en äldre vägsträckning vid sidan om nuva-rande väg. Vägen gränsar till Kroppefjäll som utgör riksintresse för naturmiljö. Stengardister och naturminnesmärkt ek utmed väg-

sträckan.

Epok 1900-1950

Vägtyp Landsväg

Kommun Färgelanda

Socken Ödeborg

Längd 7,4 km

Bredd 6 m

Ytskikt Bituminös

173

0 2000 40001000 Meter

43

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNINGVägen utgör en välbevarad och ålderdomlig del av en gammal förbindelse från Värmland och Dalboslätten söderut mot Uddevalla och väs-terut mot Saltkällan vid Gullmarsfjorden. Pas-sagen över Valboån, Torps kyrka, Ellenö herr-gård och utsikterna över sjön bidrar till vägens upplevelsevärde.

Redan Felterus karta från mitten av 1600-talet visar en väg som letar sig ned från Dalslands norra och centrala delar mot Bohuskusten. Vä-gen följer delvis Valboåns dalgång och de båda sammanlänkade sjöarna Ellenösjön och Öster-

Epok 1600-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Färgelanda

Socken Torp

Längd 7,8 km

Bredd 5 m

Ytskikt Bituminös

924 Rönningen-EllenöKLASS 1

924

0 3000 60001500 Meter

Ellenö är en av fåtaliga herrgårdar i denna del av landskapet. Om man nalkas herrgården från väster leder vägen i en allé rakt fram mot hu-vudbyggnadens entré. Strax innan byggnaden viker vägen av i en rätvinklig kurva och fort-sätter bortom gården, så som man ofta kan se när privata uppfartsvägar till större gårdar för-vandlats till allmän landsväg. Vid Torp rundar vägen kullen med Torps kyrka och går på en förhållandevis modern bro över Valboån, med vacker utsikt uppströms ån. Vägen går därefter över de öppna fälten med utsikt över Ellenö-sjön. En kvarn och en gammal skola förstärker den historiska prägeln.

sjön utgjorde då ett hinder för en gen väg mot kusten och Saltkällefjorden. Detta hinder över-bryggades först vid mitten av 1800-talet då en vägbro byggdes vid Sund där de båda sjöarna möts. Innan dess fick resenärerna runda El-lenösjön på dess västra sida där Valboån kunde korsas på en kort bro. De som skulle ned mot Saltkällan tog inte vägen över Valboån utan fortsatte i stället västerut mot Valbo Ryr, där en roddbåt tog resenärerna över Viksjön där den smalnar av i väster. Vägen mellan Torp och Torsbyn är således mycket gammal, och da-gens vägsträckning stämmer mycket väl med 1850-talets generalstabskarta. Troligen var vä-gen mellan Ellenö herrgård och kyrkan tidigt farbar med hjulfordon, medan vägsträckan i sin helhet sannolikt inte blev farbar förrän under 1700-talets senare del. Den raka vägen fram till Ellenö herrgård var ursprungligen endast en infartsväg till gården, men blev allmän väg i samband med tillkomsten av bron vid Sund. Vid mitten av 1800-talet fanns två gästgiverier utmed sträckan till kusten.

44

2097 Sandåker-Stora Torp RåggärdsvägenKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är en del av det gamla stråk som ledde från Vänersborg och Västergötland via Frände-fors, Rådanefors, Stigen, Högsäter, Järbo, Råg-gärd, Rölanda, Ed och vidare mot Norge. Strå-ket skall enligt en del skribenter vara ett av de äldsta i landskapet och det var tidigt försett

Vägstråket Järbo-Råggärd-Ed blev uttaget som häradsväg på 1640-talet, vilket dock inte betyd-de att vägen i sin helhet blev farbar med hjulfor-don. Vägen är redovisad på Felterus 1600-tals-karta och på flera olika 1700-talskartor. Flera gästgiverier och skjutshåll fanns utmed stråket, varav två utmed den utvalda vägsträckan (Star-landa och Rölanda). Mindre justeringar har på den långa sträckan gjorts här och var, bl.a. syd-ost om Råggärds kyrka där vägen är rätad och breddad på 1900-talet, men på det hela taget följer vägen väl den sträckning som redovisas på 1850-talets generalstabskarta.

Medan gamla huvudstråk i allmänhet har byggts om till stora vägar, så som t.ex. partiet Frände-fors-Rådanefors-Stigen, nuvarande länsväg 173, har väg 2097 till största delen behållit sin ka-raktär av liten, kurvig grusväg. De många anslu-tande vägarna, ibland med huvudvägskaraktär som väg 2094, gör att väg 2097 idag inte upp-levs som ett sammanhängande vägstråk - att det långa vägstråket har samma vägnummer hela vägen visar dock att stråket var tydligare förr. Hela väg 2097 (26 km) har valts ut som kultur-väg trots att vägens kulturhistoriska kvaliteter varierar utmed sträckan. Det ligger ett kultur-historiskt värde i att stråket i sin helhet upp-märksammas.Söder om Gillanda erbjuds en enastående pano-ramautsikt över Lerdalsälvens dalgång och sko-garna där bortom. På andra ställen går vägen tätt inpå gårdarna. Råggärds och Rölandas kyr-kor samt passagen över Örekilsälven bidrar till upplevelsen. Vägen går delvis genom ett riksin-tresseområde för naturvård.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Dals-Ed

Socken Rölanda

Längd 26 km

Bredd 4 m

Ytskikt Grus

2097

0 5000 100002500 Meter

med gästgiverier på jämna avstånd. Vägen har till stora delar en ålderdomlig karaktär och er-bjuder fina landskapsupplevelser.

45

2127 Örsberg-Sundals-RyrKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Väg 2127 är mångfasetterad och passerar flera olika landskapstyper: slättbygd i söder, skogs-bygd i kanten av Kroppefjäll vid Skogen och ett uppodlat backlandskap i den norra delen. Ut-med hela den långa sträckan är vägen smal och

Vägen har inte haft annat än en lokal funktion för bygden i Dalboslättens västra och lite mer kuperade del. Vägen är först omnämnd 1736. De-larna Sundals Ryr - Bleken och Gullesbyn - Örs-berg finns med på 1700-talets kartor men sam-mantaget kan vägen ses som en 1800-talsväg. Delar av vägen, t.ex. vid Säters gård, vid Krok-fors och närmast Sundals Ryrs kyrka har troli-gen tidigt varit farbara med hjulfordon medan vägen i sin helhet sannolikt inte blev farbar för-rän en bit in på 1800-talet. Vägens sträckning visar hög överensstämmelse med generalstabs-kartan från 1850-talet.

Kontrasten mellan Kroppefjälls branter och slätten är tydlig och är karakteristisk för denna del av landskapet. Vid Krokfors är en intressant kvarnmiljö med kvarndamm, gammal skola och ekallé. Utmed vägen har man bevarat eller åter-uppbyggt gamla mjölkbord. En väghållnings-sten och två registrerade vägträd finns utmed sträckan. Gamla gårdar med skiffertak påmin-ner om närheten till skifferbrytningen i Dal-skog. Vid Säters gård är en fin vy över Örsjön. Här går vägen på ett karakteristiskt sätt spik-rakt mot gårdens huvudentré för att vika av i 90 graders vinkel strax innan, vilket tyder på att vägen ursprungligen utgjorde uppfartsväg till gården. Mellan Säter och Gullesbyn står staket-stolpar av sten utmed vägen. Vägen gränsar till Kroppefjälls riksintresse för naturmiljö.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Vänersborg

Socken Sundals-Ryr

Längd 15,4 km

Bredd 4 m

Ytskikt Bituminös

2127

0 3000 60001500 Meter

följsam mot terräng och bebyggelse. Vägen är gammal och har främst haft en lokal funktion. Vägsträckning, vägsektion och vägomgivning har bevarat en ålderdomlig karaktär. Vägens följsamma sträckning i landskapet samt de kul-turmiljöer som passeras (kvarn, skola etc) gör att vägmiljön i sin helhet upplevs som ålder-domlig.

46

2135 Dals Rostock-BrålandaKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen ligger i ett gammalt stråk som förband landskapets södra och norra delar. Vägen är be-lagd på flera kartor från 1700-talet men strå-ket är troligen betydligt äldre. Utmed sträckan finns 4 milstenar med årtalen 1854 och 1868. Vägen och dess omgivning ger ännu ett relativt ålderdomligt intryck, trots att vägen förbättrats avsevärt under sen tid och är vältrafikerad.

Detta stråk har troligen tidigt använts för att från Vänersborg och Västergötland nå landska-pets centrala och norra delar. Vägen passerar nära Örs medeltida kyrka och kan ha nyttjats som kyrkväg redan vid denna tid. Vägen blev troligen i sin helhet farbar med hjulfordon vid slutet av 1700-talet.

Vägen slingrar sig fram genom en vacker och varierad odlingsbygd med ett levande lantbruk i ett böljande kulturlandskap. Från vägen har man en vacker utsikt över Götesjön. Milstenar och väghållningsstenar utmed vägen påminner om att vägen funnits här länge. Vägen passerar Krokån på en äldre betongbro med typiska järn-räcken, troligen från 1950-talet. Här är även en intressant kvarnmiljö.

Vägen går genom varierad odlingsbygd med ett le-vande lantbruk.

Epok 1600-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Ör

Längd 16,1 km

Bredd 5 m

Ytskikt Bituminös

2135

0 4000 80002000 Meter

47

2204 Nytorp-Ärtemarks kyrkaKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är en god representant för landskapets alla små, statliga vägar som leder fram till

Ärtemarks kyrka är belägen på en halvö i sjön Ärtingen. På halvön finns en hällristning och en stensättning som tyder på bosättningar re-dan på bronsåldern. Kyrkan har ett medeltida ursprung med delar från 1200-talet. Eftersom kyrkan är belägen på ett smalt näs är det troligt att den ursprungliga vägen eller stigen unge-färligen följde sträckningen av dagens kyrkväg, som löper på näsets höjdparti. Det är sannolikt att vägarna fram till kyrkan var körbara med hjulfordon innan de genomgående färdstråken genom landskapet fick motsvarande standard. Den nuvarande kyrkvägen kan således ha varit körbar i kanske 3-400 år, längre än t.ex. kungs-vägen (nuv. väg 45) mellan Vänersborg och Åmål. När kronan på 1800-talet tog över ansvaret för väghållningen ingick även vägarna till socken-kyrkorna. Staten har behållit ansvaret för kyrk-vägarna även sedan bandet mellan staten och kyrkan bröts år 2000.

Kyrkvägarna är ofta de allra minsta statliga vägarna, både i längd och bredd. Vägen till Ärtemarks kyrka är förhållandevis lång som kyrkväg betraktad (1,4 km). Trots att vägen är mycket smal är den belagd med asfalt och för-sedd med kantlinjemarkeringar, likt en stor väg. Vägen leder ut på det uppodlade näset och slu-tar vid kyrkan som är vackert belägen längst ut på udden i sjön Ärtingen.

Epok Medeltid

Vägtyp Landsväg

Kommun Bengtsfors

Socken Ärtemark

Längd 1,4 km

Bredd 4 m

Ytskikt Y1G

2204

0 1000 2000500 Meter

sockenkyrkan. Den har troligen ett medeltida ursprung och sträckningen ger ett ålderdomligt intryck. Den nuvarande vägdragningen är oför-ändrad minst sedan slutet av 1800-talet. Vid vä-gens anslutning till landsvägen finns ett min-dre sockencentrum med en äldre skolbyggnad och en fd lärarbostad.

48

2224 Håverud-Åsensbruk UpperudsvägenKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen var troligen en av landskapets första vä-gar som var förbara med hjulfordon, eftersom

Upperud var liksom Köpmannebro och Lång-bron troligen sedan gammalt en punkt där Up-perudsälvens långa sjösystem förhållandevis enkelt kunde korsas med en bro. Man kan där-för anta att ett kommunikationsstråk funnits här redan innan Upperuds bruk etablerades 1674. Bruket var mycket aktivt under 1700-ta-let och vägen nyttjades troligen för transport av trävaror och kol. Dalslands kanals anläggande 1868 innebar en stor förändring för Upperud. 1886 etablerades ett träsliperi som var i behov av goda transportmöjligheter. Den industriella verksamheten upphörde på 1950-talet. Vägens sträckning har ändrats något sedan 1850-talets generalstabskarta upprättades.

Trots att vägen går genom ett förhållandevis tätbebyggt område har den kunnat bevaras smal och slingrig. Förutom vägens industri-historiska betydelse bjuder den på stora upp-levelsevärden med vackra utsikter över sjöarna Upperudshöljen och Spången. Den gamla indu-strimiljön, bruksherrgården, kanalen, den öpp-ningsbar bron vid Upperud, slussarna och bron över Upperudsälven bidrar till upplevelsen. En milsten är belägen invid vägen. Vandringsleden Pilgrimsleden som går från Holm till Edsleskog går delvis på vägen. Området är av riksintresse för både natur- och kulturmiljö.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Skållerud

Längd 4,4 km

Bredd 6 m

Ytskikt Bituminös

2224

0 1000 2000500 Meter

den var viktig för verksamheten vid Upperuds järnbruk som fick sina privilegier redan 1674. Under hela 1700- och 1800-talen har vägen va-rit en viktig kommunikationsled för Upperuds bruk. När en ny bro byggdes i Håverud 1937 förlorade Upperudsvägen sin roll som genom-fartsväg och vägen har därför kunnat bevaras så som den kunde ha gestaltat sig i början av 1900-talet.

49

2231 Fröskogs kyrkaKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägpartiet är en mycket välbevarad rest av den gamla öst-västliga förbindelsen genom land-skapet, huvudstråket från Svealand till Bohus-kusten. Vägen har en välbevarad 1800-talska-raktär. Fröskogs träkyrka från 1700-talet bidrar till den historiska prägeln. En ny väg har byggts söder om den gamla vägen, vilket gör att det ak-tuella vägpartiet ger en bild av hur denna väg-förbindelse gestaltade sig under 1900-talets förra hälft.

Näst efter kungsvägen mellan Vänersborg och Karlstad var troligen förbindelsen från Tydje

Den smala grusvägen går delvis på skrå i slän-ten mot sjön, bitvis upplagd på en terrassmur. Ett vägräcke med stengardister är här uppsatt utmed vägen. På partiet närmast kyrkan kantas vägen av gamla träd som står nära vägkanten. Från vägen har man en vacker utsikt söderut över sjön Ärr.Fröskogs kyrka är från 1700-talet. Vägen pas-serar förbi ett sockencentrum där kyrkbyn om-fattar Fröskogs stomgård, den f.d. prästgården, den f.d. skolbyggnaden, f.d. lärarbostäder, f.d. gästgiveri och ett församlingshem med vakt-mästarbostad.

Epok 1600-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Åmål

Socken Fröskog

Längd 2,4 km

Bredd 5 m

Ytskikt Oljegrus

2231

0 1000 2000500 Meter

söder om Åmål, över Fröskog, Fjäll och Lång-bron det viktigaste stråket genom landskapet, sett i ett nationellt perspektiv. Detta var den genaste förbindelsen från Svealand till Sveriges västkust och därifrån vidare ut i världen. Vägen är markerad på Felterus 1600-talskartor och på alla 1700-talskartor. Detta betyder dock inte att vägen var farbar med hjulfordon redan vid denna tid, detta blev den troligen omkring mitten av 1700-talet. Till detta bidrog att järnbruket i Billingsfors liksom de mindre järnbruken i omgivningarna behövde vägen för brukens transporter. Från hamnen i Tössebäcken hämtades tackjärn från Kristine-hamn, och en del av brukets produkter skulle samma väg tillbaka till Tössebäcken. Ägarna till Billingsfors bruk bidrog därför till vägens förbättrande under både 1700- och 1800-talen. När Dalslands kanals färdigställdes 1868 över-tog kanalen detta transportbehovI Fröskog gick vägen nära den lilla träkyrkan från 1700-talet. På 1900-talets senare del bygg-des en ny väg närmare sjön Ärr, varvid den vä-gen förbi kyrkan kunde ligga kvar som en smal liten grusväg och därmed ge en bild av hur vä-gen såg ut vid mitten av 1900-talet.

50

2237 Kasen-Änghagen DingelviksvägenKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen var en del i det gamla öst-västliga stråket genom landskapet, från anslutningen till kungs-vägen i öster till Ed, Bohuskusten och Norge i väster. 1895 fick vägen en utvidgad betydelse då Dingelviks järnvägsstation byggdes. Då genom-fartstrafiken nu går på en ny väg har denna väg kunnat behålla sin karaktär från järnvägsepo-ken.

Detta var länge en länk i det viktiga öst-västli-ga stråket i landskapets norra del som förband Värmland/Vänern med kusten (Uddevalla och Halden). I vägens förlängning åt öster anslöt den till bron över Upperudsälven i Långbron, upp-förd 1838, och i väster hade den sin fortsättning i vägen över Taxviken på Ivägs norra sida. Vägen finns dokumenterad på 1700-talskarta, men fick en ny roll när det lilla stationssamhället uppför-des i samband med Lelångenbanans anläggan-de vid slutet av 1800-talet. Vägens sträckning stämmer exakt överens med generalstabskartan från slutet av 1800-talet. Under 1900-talets se-nare del lades vägförbindelsen väster om Lång-bron om så att denna vägsträcka kunde ligga kvar som en påminnelse om hur vägen i detta huvudstråk såg ut vid 1900-talets början.

Vägen passerar Dingelviks säteri och det lilla stationssamhället från sekelskiftet. Dingelviks säteri var under 1600-och 1700-talen den do-minerande gården i trakten. Det är en av de få storgårdarna i denna del av Dalsland och den raka vägsträckningen vid säteriet är typisk för vägar vid högreståndsmiljöer. Det lilla stations-samhället Dingelvik har behållit en del av sin karaktär från tiden för järnvägens anläggande i slutet av 1800-talet. Järnvägen lades ner 1960-1964. Det finns en väghållningssten utmed vä-gen som även tangerar ett riksintresseområde för naturmiljö.Rak väg vid Dingelviks säteri, kantad av gamla träd.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Bengtsfors

Socken Steneby

Längd 3,8 km

Bredd 4 m

Ytskikt Y1G

2237

0 2000 40001000 Meter

51

2250 Skifors-SolvikKLASS 1

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är ett bra och vackert exempel på en liten väg i norra Dalslands mycket kuperade skogs- och sjölandskap. Trots att vägen gavs en ur väg-byggnadssynpunkt så gynnsam sträckning som möjligt är nivåskillnaderna utmed vägen över 120 meter. Vägen var på 1800-talet en betydel-sefull länk norrut innan väg 172 tog över denna roll.

Vägen finns dokumenterad på en karta från 1720-talet då den var en betydelsefull förbin-delse från bygden kring Laxsjön mot Värmland och trakterna kring sjösystemets övre del. Ett gästgiveri var beläget i Solvik. Vägens dragning är oförändrad sedan slutet av 1800-talet. I sam-band med att väg 172 byggdes invid järnvägen på Svärdlångs västra sida förlorade Solviksvä-gen sin betydelse som genomfartsled mot Värm-land. Vägen har därför inte omfattats av någon större ombyggnad under 1900-talet.

Grusvägen slingrar sig genom det starkt kupe-rade skogslandskapet genom flera välbevarade bymiljöer. Vägen är mycket backig med stora ni-våskillnader utmed sträckan. Vägen visar där-med på svårigheterna i samband med vägdrag-ning i landskapets norra och starkt kuperade delar. Storslagna utblickar över sjöar och skogs-klädda berg öppnar sig vid bl.a. Höglund. Vägen passerar ett riksintresseområde för naturmiljö vid sjön Svärdlång.

Vägen passerar flera välbevarade bymiljöer.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Bengtsfors

Socken Laxarby

Längd 8,6 km

Bredd 3 m

Ytskikt Grus

2250

0 3000 60001500 Meter

52

164, 166 ParsetjärnKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Det utvalda vägavsnittet utgörs av en trång pas-sage mellan en liten sjö (Parsetjärn) och ett berg. Vägen antogs 1940 bli nyttjad av tyskarna vid en invasion från Norge och försågs med strids-vagnshinder. Hindrena försvarades av två skan-sar på och i de intilliggande bergen. Vägen, de omgivande terrängformerna och skansen sam-verkar till en miljö av stort försvarshistoriskt intresse.

Vägen har samma sträckning som på 1800-talet då den utgjorde en fortsättning av det öst-väst-liga stråk som tog sin början vid kungsvägen i väster och som ledde mot Bohuskusten och Norge. Det är omvittnat att vägen väster om Ed under 1700-talet ännu var mycket primitiv och inte farbar med hjulfordon. Under 1900-talet har vägen breddats och rätats, men partiet förbi Parsetjärn har samma sträckning som tidigare. Efter Tysklands invasion i Norge i april 1940 uppfördes i Sverige ett antal skansar i gräns-området mot Norge. Vid Parsetjärn byggde man under åren 1940-43 en stark försvarsanläggning i form av stridsvagnshinder och en kamouflerad och tungt beväpnad skans för att möta en ev. tysk invasion. Skansen förlades hit eftersom sjön och berget gör att en fiende har svårt att välja annan väg. Skansen bemannades av 100 man och var utrustad med pansarvärnskanon, granatkastare, kulsprutor m.m.

Försvarsanläggningarna vid sidan om vägen har stort historiskt värde och stort upplevelsevärde. Liknande anläggningar men i mindre omfatt-ning finns vid fler vägar som går in mot norska gränsen men detta är troligen den mest välbe-varade väganknutna skansen från denna tid. En rastplats är belägen vid Parsetjärn. Skansen är inte avspärrad och kan beses av allmänheten.

Informationsskylt som visar de historiska försvarsanlägg-ningarna invid vägen.

Epok 1900-1950

Vägtyp Landsväg

Kommun Dals-Ed

Socken Töftedal

Längd 2 km

Bredd 8 m

Ytskikt Bituminös

164

0 2000 40001000 Meter

inget foto finns?

53

166 Bengterud-ÅrbolKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är medtagen som en representant för vägbyggnaden under en tid då estetik och land-skapsanpassning inte var tungt vägande i väg-planeringen.

Vägsträckningen från Mellerud upp på Årbols-fjället är belagd sedan 1700-talet. 27 oktober 1718 tågade karolinerna i Upplands regemente under överste Wrangel denna väg efter ett par dagars vila vid Mellerö gästgivargård (Melle-rud) på väg till nästa nattläger vid Wättunge gästgiveri (Bäckefors), för vidare marsch mot Fredrikshald. På 1980-talet byggdes vägen om för att göra mindre branta backar, varvid stora skärningar skapades. Vägen är oförändrad se-dan ombyggnaden på 1980-talet.

Vägen är byggd på modernt vis med stora bergskärningar och höga vägbankar. De höga slänterna med grovt krossmaterial är typiska för 1980-talets vägbyggande och är mycket på-tagliga i vägmiljön. Ingen vegetation har etable-rats i slänterna under de över 20 år som förlöpt sedan vägen anlades. En minnessten över vä-gens tillkomst är placerad i vägslänten. Stenen bär inskriptionen ”Väg 166 Dalskog-Dals Ro-stock byggd 1988-12 – 1990-06”. Vägen tangerar Kroppefjälls riksintresseområde för naturvård.

En minnessten över vägens tillkomst i de branta, maka-damtäckta vägslänterna.

Epok 1950-

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Dalskog

Längd 1,7 km

Bredd 7 m

Ytskikt Bituminös

166

0 1600 3200800 Meter

54

2060, 2062 Lubberud-BramserudKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är belagd sedan 1700-talet och har en oförändrad sträckning sedan ca 1850. Den ring-lar fram i ett vackert kulturlandskap där väg och landskap upplevs som en historisk helhet. Den omgivande bebyggelsen, som till stor del består av gårdar med 1800-talskaraktär, ligger ofta tätt inpå vägen vilket förstärker det ålder-domliga intrycket.

Sträckan finns dokumenterad på en karta från 1720-talet. 1791 farbar sockenväg. Vägen går genom en relativt rik odlingsbygd som troligen relativt tidigt försågs med farbara vägar. Vä-gens sträckning stämmer väl överens med ge-neralstabskartan från mitten av 1800-talet, för-utom vid S. Siviken där sträckningen ser något annorlunda ut idag.

Vägen går vackert i ett varierat och småskaligt jordbrukslandskap. Här och var erbjuds utsikt över Hästefjorden. Den tangerar ett riksintresse för kulturmiljövård kring Stora och Östra Häs-tefjorden. I Siviken finns en bygdegård.

Längs delar av sträcken erbjuds utsikter över Hästefjor-den.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Vänersborg

Socken Frändefors

Längd 7,5 km

Bredd 4 m

Ytskikt Bituminös

2060

2062

0 2000 40001000 Meter

55

2101 Töftedal-GesäterKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är representant för de många små lands-vägar som följer de smala dalgångarna i denna del av Dalsland. Vägen följer samma relativt raka sträckning öster om Töftedalsälven som på äldre kartor, vilket i det böljande landskapet resulterat i en karakteristisk, gungande väg-profil.

Vägen finns med på karta från 1790-talet, då den troligen endast utgjordes av en ridstig. Sträck-ningen stämmer väl överens med generalstabs-karta från 1843 men vid Gesäter är sträckningen delvis ny. Vägen utgjorde en sidolänk till Råg-gärd-Rölandavägen för de resenärer som inte skulle mot Ed utan mot Loviseholms järnbruk, Kornsjö och Fredrikshald. Gästgivargårdar var belägna i Gesäter och i Töftedal.

Vägen går genom ett böljande odlingslandskap i Töftedalsälvens smala dalgång med älven me-andrande i dalgångens mitt. Vägdragningen utan skärningar och bankar har i det böljande landskapet resulterat i en intressant vägprofil med många dolda svackor. Med tanke på den skymda sikten skulle en sådan vägdragning inte förordas idag. Mjölkbord är bevarade ut-med vägen. Dalgången är klassad som riksin-tresse för kulturmiljövården. Gesäters och Töf-tedals kyrkor bidrar till upplevelsen av gammal kulturbygd.

Vägen representerar de många landsvägar som sträck-er sig genom smala dalgångar.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Dals-Ed

Socken Töftedal

Längd 10,9 km

Bredd 5 m

Ytskikt Y1G

2101

0 2500 50001250 Meter

56

2120 Grösäter-TångelandaKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Den historiskt intressanta bygden mellan Val-boån och Kroppefjäll med bl.a. Järbo k:a knyts samman av denna gamla väg som bevarat sträckning och utseende sedan lång tid. Vägen kan ha föregått nuvarande väg 172 som länk i en förbindelse från Vänersborg och Uddevalla mot Ed och norra Dalsland.

Det gamla stråket Vänersborg – Frändefors – Högsäter – Råggärd – Ed gick enligt gamla be-skrivningar över Järbo kyrka, vilket gör att det finns anledning att tro att vägstråket har ett ursprung minst sedan 1600-talet. Området har tidigt varit föremål för industriverksamhet. Vid Slättäng norr om Järbo kyrka var en järngruva med masugn och hammare, och en masugn fanns redan på 1600-talet vid Öxnäs nära vägens an-slutning till nuvarande väg 172, där även en såg var belägen. Vägens sträckning stämmer till stor del överens med generalstabskartan från 1850-talet. Den södra delen, mellan Öxnäs och Illesäter, är på 1895 års ekonomiska karta åter-given som ”sämre körväg” och blev troligen far-bar väg först mot slutet av 1800-talet.

Vägen löper delvis i ett grusåslandskap i dal-gångens östra sluttning mot Kroppefjäll, vari-genom flera utblickar över dalgången erbjuds. Landskapet är varierat med skog och öppna marker om vart annat. Vägen går över gårdspla-ner och smiter förbi husknutar på ett ålderdom-ligt sätt. Dalgången är ett riksintresseområde för kulturmiljövården. Till detta bidrar Järbo kyrka och de många fornlämningarna, bl.a. en hällkista söder om Tvetane. Karolinerleden an-sluter till vägen vid Järbo, men det är osäkert om karolinerna verkligen tog denna väg. Le-långenbanans banvall går genom dalgången. En gammal lanthandel är belägen i Skällsäter.

Den smala grusvägen passerar nära intill gårdsbebyg-gelse.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Färjelanda

Socken Högsäter

Längd 13,5 km

Bredd 4 m

Ytskikt Grus, Y1G

2120

0 2000 40001000 Meter

57

2154 Vinterhålet-SikhallKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen representerar de statliga vägar som ledde till vänerhamnarna. Sikhall har den mest ålder-domliga karaktären av de äldre hamnarna längs Dalslands vänerkust. Här finns ännu ett ståtligt sädesmagasin och en ångbåtsbrygga.

Vägen anlades under 1800-talet som transport-väg till utskeppningshamnen i Sikhall. I sam-band med Englands industrialisering och tack vare de förbättrade transportmöjligheterna bl.a. på Trollhätte kanal blev det under 1800-ta-let lönsamt för dalslandsbönderna att odla havre för export till England. Havret utgjorde foder för de många hästar som fanns i de engel-ska städerna och industrisamhällena vid denna tid. Hamnen och vägen är därmed knuten till den dalsländska havreodlingen som expande-rade kraftigt under 1800-talet. Vägsträckningen överensstämmer i huvudsak med generalstabs-kartan från 1850-talet.

Vägen går genom skogen och mynnar vid ång-båtsbryggan i Sikhall där man har en vidsträckt utsikt över Vänern. Miljön i Sikhall med ång-båtsbrygga, spannmålsmagasin och övrig be-byggelse har prägel av 1800-tal. Spannmålsma-gasinet är byggnadsminneförklarat. De andra större hamnarna i södra Dalsland, Sunnanå och Dalbergså, har förändrats kraftigt under senare år och förlorat sin historiska karaktär.

Vägen leder ner till den ålderdomliga hamnen, Sikhall, vid Vänerns kust.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Vänersborg

Socken Gestad

Längd 1,6 km

Bredd 5 m

Ytskikt Oljegrus

2154

0 1500 3000750 Meter

58

2166 Grinstad-KvantenburgKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Det finns förhållandevis få mycket stora jordeg-endomar i Dalsland och Qvantenburg är troli-gen den största av dem. I enlighet med tidens smak har godsägaren i slutet av 1700-talet el-ler början av 1800-talet lagt om huvudvägen till egendomen så att den pekar rakt mot huvud-byggnadens entré. Vägens främsta värde utgörs av denna spikraka vägdragningen axialt i för-längningen av huvudbyggnadens mittaxel. Mot-svarande vägdragningar är inte ovanliga i t.ex. Västergötlands jordbruksbygder, men i Dalsland är detta det bästa exemplet på vägdragning med estetiska avsikter.

Qvantenburg har anor minst sedan 1500-talet (under namnet Kambol) och har förutom av kro-nan även ägts av familjerna Turesson Tre Rosor, Papegoja och Leijonsköld. 1770 köptes egen-domen av Carl Jacob von Qvanten och gården stannade sedan i släkten von Qvantens ägo till omkring 1930.

Vägen finns med på 1790-talskartan. Den spik-raka sträckningen kan ha tillkommit under Carl Jacob von Qvantens tid på 1770-talet. Det är även möjligt att den tillkom i samband med den nuvarande huvudbyggnadens uppförande 1818.

Den axialt anlagda vägen utgör en ståtlig entré till Qvantenburgs herrgård. Vägen är kantad av en nyplanterad trädrad.

Exakt i axelns förlängning mot nordväst ligger Grinstads kyrka, vilket kan ha påverkat place-ringen av huvudbyggnaden. Vid passagen av Dalbergså har man tvingats till en liten utbukt-ning på den i övrigt helt raka vägen. I närheten av vägen finns Dalaborgs borgruin och Dalberg-så gamla utskeppningshamn.

Den spikraka vägen utgör en ståtlig entré till Qvanten-burgs herrgård.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Grinstad

Längd 4,9 km

Bredd 5 m

Ytskikt Y1G

2166

0 2000 40001000 Meter

59

2207 Solum-RörvikenKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är anlagd sent (1900-tal) och är troligen mycket litet förändrad sedan anläggningstill-fället. Vägen är representativ för de små, mycket lågtrafikerade skogsvägarna i norra Dalsland.

Endast vägavsnittet norr om Finserud är redo-visat på 1890-talets ekonomiska kartblad. Öv-riga gårdar och torp utmed den nuvarande vä-gen (Tolserud, Diserud m.fl.) hade vid denna tid ingen vägförbindelse. Resten av nuvarande väg anlades eventuellt som AK-arbete på 1930-talet. Sedan dess är vägen sannolikt relativt oföränd-rad.

Vägen går i den utpräglat glesbefolkade skogs-mark som präglar Dalslands nordvästra del. Idag är de flesta hus utmed vägen fritidsfastig-heter. Vägen är smal och följsam i den kuperade skogsterrängen och erbjuder fina naturupple-velser. En stengravkammare är belägen i vägens närhet.

Den smala grusvägen, nära gränsen till Norge, går genom kuperad skogsmark.

Epok 1900-1950

Vägtyp Landsväg

Kommun Dals-Ed

Socken Nössemark

Längd 5,8 km

Bredd 2 m

Ytskikt Grus

2207

0 2000 40001000 Meter

60

2218 Dals Långed-ÅrbolKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Den södra delen av vägen och dess omgivning har en stark prägel av 1800-tal. Nära vägen finns välbevarad, äldre gårdsbebyggelse. Ett småska-

Vägen utgjorde i första hand en förbindelse sö-derut för gårdarna utmed vägen. I äldre tid slu-tade vägen vid Sundet, där sjön Råvarp är som smalast. Här kunde resenären bli rodd över till andra sidan. 1654 var taxan för att bli trans-porterad över sundet fastställd till ½ öre silver-mynt för häst och karl. Vid slutet av 1800-talet, när Långed vuxit till ett industrisamhälle med dragningskraft, framkom önskemål att förlänga vägen norrut till Mustadfors. Steneby kommu-nalstämma beslutade 1890 att den norra delen av vägen skulle byggas men utförandet kom att dröja in på 1900-talet. På sträckan mellan Årbol och Tångebyn överensstämmer den nuvarande vägsträckningen väl med sträckningen enligt generalstabskartan från 1850-talet. På sträckan Tångebyn-Ränsliden har vägen fått en ny drag-ning och på sträckan Ränsliden-Mustadfors byggdes således väg först i början av 1900-talet. Denna sträcka är därmed en av de relativt fåta-liga vägar i landskapet som nyanlades i obanad terräng så sent som på 1900-talet.

Vägen löper i sprickdalslandskapet norr om Kroppefjäll, delvis högt över de närbelägna sjö-arna Ränn och Råvarp. Vägen går till största delen genom områden av riksintresseområden för såväl kulturmiljövården som naturvården. Vid bl.a. Ränsliden omges vägen av ett vackert kulturlandskap med ängs- och hagmarker av ål-derdomlig karaktär. Åtskilliga fornminnen finns utmed vägen. Den norra delen går huvudsakli-gen genom skogsmark. I det industrihistoriskt intressanta Mustadfors passeras Dalslands ka-nal på en intressant klaffbro av s.k. holländsk typ.

Epok 1800-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Mellerud

Socken Dalskog

Längd 20,9 km

Bredd 4 m

Ytskikt Grus, Y1G

2218

0 4000 80002000 Meter

ligt och ålderdomligt kulturlandskap och vackra utsikter över sjö och skog gör att vägen har stora upplevelsevärden.

61

2239 Södra Fjäll-N LidtjärnetKLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNINGVägpartiet är en välbevarad rest av den gamla och viktiga öst-västliga förbindelsen genom landskapet, huvudstråket från Svealand till Bohuskusten. Genom att detta stråk redan på 1800-talet fick en ny sträckning över Tisselskog har den äldre sträckningen över Södra Fjäll be-varats förhållandevis oförändrad.

Det som idag är en oansenlig grusväg genom skogen, inte olika många andra små grusvägar på Skogsdal, var under flera hundra år en hu-vudförbindelse från Svealand och Stockholm

Vägen slingar sig genom skogen med små skogs-tjärn här och var. Endast vid Kettilsbo anar man lite odlad mark. De branta backarna ned mot Södra Fjäll markerar en skarp gräns mellan skogsmark och odlingsbygd. En väghållnings-sten finns i Södra Fjäll. Vid sidan om bäcken som följer vägen i backarna ned mot Södra Fjäll finns flera stora stenfördämningar som syftade till att skapa en serie vattenfall. Vattenfallen nyttjades inte för kvarnar e.d. utan utgjorde en vacker point-de-vue från Baldersnäs herrgård på andra sidan Laxsjön.

Epok 1600-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Bengtsfors

Socken Tisselskog

Längd 6,4 km

Bredd 4 m

Ytskikt Grus, bituminös

2239

0 2500 50001250 Meter

mot Sveriges västkust. Författaren Lotten Dahl-gren har bl.a. i boken En svensk herrgårds-släkt berättat om hur den unge löjtnanten Claes Qvist på våren 1766 kom denna väg på väg från Stockholm till England, med de amorösa för-vecklingar detta medförde på Billingsfors herr-gård. Vägstråkets betydelse är närmare redovi-sad i anslutning till beskrivningen av väg 2231, Fröskogs kyrka. Trots stråkets stora betydelse var det länge inte mycket mer än en ridstig ge-nom skogen. En gästgivargård var belägen vid Torpane, där stråket avviker från kungsvägen mellan Åmål och Vänersborg, och ytterligare en i Södra Fjäll. 1736 blev vägen uppgraderad till ”kärre- och sockenväg” och 1778 som ”lands-väg”, en av de få i landskapet. På 1700-talet och fram till ca år 1860 gick vägen vid Kettilsbo i en västligare sträckning, vilket bl.a. framgår av en milsten vid Kettilsbo från 1754. På 1800-talet byggdes en ny och bättre väg från Norra Lid-tjärnet till Dals Långed, varigenom väg 2239 fick en underordnad betydelse.

62

2242, 2242.01 Edsleskog-Byggerud Bräcke ängar KLASS 2

URVALSMOTIV

HISTORIK

BESKRIVNING

Vägen är en del av ett gammalt öst-västligt stråk i norra Dalsland. Genom att väg 164 fått en ny sträckning på detta parti har den gamla vägen kunnat bevaras som en smal väg. Vägen går ge-nom ett av landskapets finaste ängslandskap. Ängarna vårdas och sköts på gammalt vis med slåtter och hamling vilket ger miljön med vägen och dess omgivning en ålderdomlig prägel.

Vägen är dokumenterad sedan 1700-talet och ingår i ett gammalt stråk från Åmål förbi Fors-backa och vidare mot Laxarby och Ärtemark. Vägen stämmer delvis överens med general-stabskartan från 1850-talet, men den östra de-len är nyare och anlades när väg 164 rätades ut. I sluttningen ned mot Bräcketjärn är en äldre väggeneration väl synlig. Den gamla vägen är kantad av en askallé. Under 1900-talets senare hälft rätades väg 164, varigenom detta parti av vägen kunde bevaras som en smal väg.

Naturreservatet Bräcke ängar som vägen ge-nomkorsar utgörs av ängsmark med inspräng-da åkrar, belägna på sluttning ned mot Bräck-etjärnet. Reservatet bildades på 1970-talet och sedan dess har ängsmarken restaurerats bit för bit.

Det omgivande ålderdomliga ängslandskapet och utsikterna över Bräcketjärnet och Knarrby-sjön ger vägen stora upplevelsevärden. Bräcke ängar är naturreservat och natura 2000-område. Området utgör dessutom riksintresse för såväl naturvård som kulturmiljövård. Vägen går del-vis på skrå i den sluttande terrängen ned mot Bräcketjärnet och här har vägen bankats upp med hjälp av en stödmur av sten.

Vägen är omgiven av stora upplevelsevärden, bl a Bräcke ängar.

Epok 1700-tal

Vägtyp Landsväg

Kommun Åmål

Socken Edsleskog

Längd 2,3 km

Bredd 5 m

Ytskikt Bituminös

2242

0 1600 3200800 Meter

63

Vägnummer - klass

Vägnummer Benämning Klass Epok Sid164, 166 Parsetjärn 2 1900-1950 52

166 Bengterud-Årbol 2 1950- 53

172 Ellenösundet 1+ 1950- 22

173 Stigen-Västra Bodane 1 1900-1950 42

924 Rönninge-Ellenö 1 1600-tal 43

2060, 2062 Lubberud-Bramserud 2 1700-tal 54

2083, 2086, 2087 Edstena-Färgelanda 1+ 1800-tal 24

2097 Sandåker-Stora Torp, Råggärdsvägen 1 1700-tal 44

2101 Töftedal-Gesäter 2 1700-tal 55

2120 Grösäter-Tångelanda 2 1700-tal 56

2127 Örsberg-Sundals-Ryr 1 1800-tal 45

2128 Rådane-Häljebyn 1+ 1800-tal 26

2135 Dals-Rostock-Brålanda 1 1600-tal 46

2149, 2178 Ängenäs-Kleverud, Gestadvägen 1+ Medeltid 28

2154 Vinterhålet-Sikhall 2 1800-tal 57

2166 Grinstad-Kvantenburg 2 1700-tal 58

2204 Nytorp-Ärtemarks kyrka 1 Medeltid 47

2207 Solum-Rörviken 2 1900-1950 59

2218 Dals Långed-Årbol 2 1800-tal 60

2221 Högsbyn-Håverud, Brudfjällsvägen 1+ 1600-tal 30

2221 Håverud 1+ 1800-tal 32

2223, 2223.01 Köpmannebro 1+ Medeltid 34

2224 Håverud - Åsensbruk, Upperudsvägen 1 1700-tal 48

2227 Sannerud-Vassviken 1+ Medeltid 36

2230 Krusebol-Östra Bodane 1+ 1700-tal 38

2231 Fröskogs kyrka 1 1600-tal 49

2237 Kasen-Änghagen, Dingelviksvägen 1 1800-tal 50

2239 Södra Fjäll-N Lidtjärnet 2 1600-tal 61

2242, 2242.01 Edsleskog-Byggerud, Bräcke ängar 2 1700-tal 62

2250 Skifors-Solvik 1 1800-tal 51

2255 Hollsten-Edsleskog 1+ 1900-1950 40

64

Referenser

MUNTLIG OCH SKRIFTLIG KOMMUNIKATION

TRYCKT KARTMATERIAL

DIGITALA ARKIV

Jan-Olof Montelius och Maria Hallersjö vid Vägverket, Borlänge, har bidragit med hjälp och syn-

punkter.

Lars Bergström vid Västarvet i Vänersborg har hjälpt till med litteraturtips och kommit med

förslag till kulturvägar.

Thomas Engel på Länsstyrelsens kulturmiljöenhet i Vänersborg har lämnat råd och synpunkter

på arbetet.

Monica Åhlund, Steneby hembygdsförening, och Gudrun Rydberg, Dalslands Fornminnes- och

Hembygdsförbund, har lämnat kommentarer till förhandskopian.

Lantmäteriet Historiska kartor:

Länsstyrelsens GISdatabas, Västra Götaland: riksintresseområden för natur- och kulturmijö-

vård, områden upptagna i kommunala kulturmijövårdsprogram

Riksantikvarieämbetet: digitala fornminnesregistret (FMIS)

Vägverket: GISdata Terrängkartan

Ekonomiska kartorna över Sundals, Nordals, Valbo, Tössbo och Vedbo härader.

Generalstabens karta 1858, 1891, 1894

Karta över Dal, 1849, ur Lignell ”Grefskapet Dal”

Kartor tolkade av Anders Edstam, 1720 samt 1791-1794

Väginformationskartan, Västra Götalands län (O), 2008

INVENTERING, FOTOGRAFIERFältinventering av driftområde norra och södra Dalsland: Koljörn Waern & Kerstin Holmberg,

WSP, hösten 2008.

Fotografier: Kolbjörn Waern & Kerstin Holmberg, WSP.

65

Aarsrud, C, Dalsland i konstnärsögon på 1800-talet, 2006

Anersson, G. och Karlsson, L. S, Röster i Dalsland, 2000

Brodin, L, Holms socken på Dal, 1953

Edestam, A, De dalsländska järnbruken, 1977

Edestam, A, Dalslandsvägar i äldre tid ur Hembygden, 1962

Edqvist, H, Gamla bilder från Bengtsfors kommun, 1978

Emers, T, Håbol. En socken på Dal, 1959

Enbågen, O, Långbron i Steneby ur Hembygden, 1952

Fridell, T, Milstolparna utmed Gestadvägen ur Hembygden, 1988

Frondin, H, Kölviken - en by då och nu ur Hembygden, 1988

Grane, E, Frändeforsboken. En historik om Frändefors socken, 1985.

Hembygden, 1976

Hultqvist, P, Tog pilgrimer till Nidaros vägen genom Dalsland? ur Hembygden, 1994

Ljung, O, Vägar i Skållerud ur Skållerud. En bok om Skålleruds socken i Dalsland, 1973

Löfgren, I., Ärtemark, En dalslandssocken, 1955

Odenius, O, Sankt Olof och pilgrimsvägarna genom stiftet ur Karlstad i ord och bild, 1952

Ohlén, C. E, Från fars och farfars tid. En bokfilm om Dalsland, 1957

Olsson, C. P, Några avsnitt av det dalsländska kommunikationsväsendet ur Hembygden, 1958

Rathsman, S. och Ornell P. E, Broar i Dalsland - en kulturhistorisk inventering ur Hembygden,

1978

Roth, M. S. och Hallbäck, S. H, Dalsland. Ett bildverk, Allhems förlag, 1959

Sahlberg, E, Från en gränsbygd. Strödda skildringar från trakten kring Ed, 1916

Skoog, D. och Thedin, K, Dalsland, 1929

Steneby hembygdsförening, Gamla Steneby, del II, 1989

Steneby hembygdsförening, Namn och benämningar i folkmun i Steneby socken, 1997

Svenska Turistföreningens årsskrift 1936

Svenska turistföreningens årsskrift 1981

Tisselskogs hembygdsförening, Tisselskogs socken, 1990

Vägverket, Metodbeskrivning för inventering (2008-03-11)

Älvsborgs museiförening, Broar i Dalsland, en kulthurhistorisk inventering 1977-1978

LITTERATUR

66

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

164,

166

Par

setjä

rn2

prim

är lä

nsvä

gD

et u

tval

da

väga

vsni

ttet

pass

erar

en

trång

pa

ssag

e m

ella

n en

lit

en s

jö o

ch e

tt be

rg.

Läns

väg

8B

itum

inös

Vid

sid

an o

m

väge

n fin

ns

strid

svag

nshi

nder

.

Väg

en h

ar s

amm

a st

räck

ning

som

vid

tid

en fö

r fö

rsva

rsan

lägg

nin

garn

asan

lägg

ande

på

1940

-tale

t.

Förs

vars

anlä

ggni

nga

rna

vid

sida

n om

väg

en h

ar s

tort

hist

oris

kt v

ärde

oc

h st

ort

uppl

evel

sevä

rde.

166

Ben

gter

ud-Å

rbol

1,7

prim

är lä

nsvä

gD

en p

å 19

80-ta

let

nyan

lagd

a vä

gen

går g

enom

la

ndsk

apet

i dj

upa

skär

ning

ar o

ch

höga

ban

kar.

Läns

väg

7B

itum

inös

Sid

oom

råde

t be

står

till

stor

a de

lar a

v hö

ga

slän

ter t

äckt

a av

kr

ossm

ater

ial.

Väg

en ä

r of

örän

drad

sed

an

nyan

lägg

ning

en p

å19

80-ta

let.

De

höga

slä

nter

na

med

kro

ssm

ater

ial

är m

ycke

t på

tagl

iga

i vä

gmilj

ön.

172

Elle

nösu

ndet

0,9

Prim

är lä

nsvä

gV

ägen

un

ders

tryke

rla

ndsk

apet

sfo

rmer

och

pa

sser

ar p

å en

bro

dä

r sun

det ä

r som

sm

alas

t.R

iksi

ntre

sse

kultu

rmilj

övår

d.

Land

sväg

9B

itum

inös

Kan

tlinj

e,

mitt

linje

Väg

räck

enP

assg

en ö

ver

sund

et h

ar

geno

mgå

tt få

fö

ränd

ringa

r sed

an

dess

tillk

omst

19

65 d

å de

n nu

vara

nde

bron

er

satte

en

ännu

be

vara

dfa

ckve

rksb

ro.

Nat

ursk

önt l

äge

med

vy

över

sj

öarn

a,ko

mm

unik

atio

nspu

nkt s

om

åskå

dlig

gör

utve

cklin

gen

av

brob

ygga

ndet

.

173

Stig

en-V

ästra

Bod

ane

7,4

prim

är lä

nsvä

gV

ägen

går

i et

t ku

pera

tsj

ölan

dska

p i

Kro

ppef

jälls

utka

nter

och

gr

änsa

r till

rik

sint

ress

etK

ropp

efjä

ll.

Land

sväg

6B

itum

inös

Kan

tlinj

e,

mitt

linje

Ste

ngar

dist

er, d

elvi

s på

vä

gens

båd

a si

dor.

Väg

en fö

ljer e

n ga

mm

alst

räck

ning

.R

ätni

ng a

v ku

rvor

oc

h br

eddn

ing

ägde

rum

på

1930

-ta

let s

om A

K-

arbe

te, d

äref

ter

har i

nga

stor

a ar

bete

n ut

förts

.

För a

tt va

ra e

n hö

gtra

fiker

ad v

äg

är d

en m

ycke

t te

rrän

ganp

assa

doc

h ku

rvig

. Sto

ra

träd

invi

d vä

gen,

m

iljön

vid

R

ådan

efor

s oc

h sj

öuts

ikte

r bid

rar

till u

pple

vels

en.

Bes

kriv

ning

Sid

a 1

av 9

67

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

924

Rön

ning

en-E

llenö

7,8

Terti

är lä

nsvä

gV

ägen

går

i va

riera

tod

lings

land

skap

etm

ed u

tsik

t öve

r E

llenö

sjön

. Del

vis

riksi

ntre

sse

kultu

r.

Land

sväg

5B

itum

inös

Kan

tlinj

e V

ägrä

cken

m

edbe

tong

gard

ist

er

Strä

ckni

ngen

Elle

nö-T

orsb

ynst

ämm

er v

äl

över

ens

med

185

0-ta

lets

kar

tor.

Väg

en g

er e

tt ål

derd

omlig

tin

tryck

, går

gen

om

en v

acke

r byg

d m

ed e

n va

cker

pa

ssag

e öv

er

Val

boån

.

2060

, 206

2Lu

bber

ud-B

ram

seru

d7,

5te

rtiär

läns

väg

Den

om

giva

nde

vägm

iljön

och

la

ndsk

apsb

ilden

best

år a

v gå

rdar

, sk

og, å

krar

och

H

äste

fjord

ens

vatte

nspe

gel.

Land

sväg

4B

itum

inös

Kan

tlinj

eV

ägen

s st

räck

ning

st

ämm

er m

ycke

t vä

l öve

rens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

mitt

en a

v 18

00-ta

let f

örut

om

vid

S S

ivik

en d

är

strä

ckni

ngen

ser

nå

got a

nnor

lund

a ut

idag

.

Vac

ker o

ch

följs

am v

äg s

om

slin

grar

fram

i ga

mm

alt

kultu

rland

skap

,in

på g

årda

rnas

be

bygg

else

.V

ackr

a ut

blic

kar

mot

Sto

ra

Häs

tefjo

rden

.

2083

, 208

6,

2087

Eds

tena

-Fär

gela

nda

8Te

rtiär

läns

väg

Väg

en g

år g

enom

bö

ljand

e oc

h va

riera

t sko

gs-

och

odlin

gsla

ndsk

ap.

Pas

sera

r Val

boån

vi

d E

dste

nafo

rs.

Väl

vård

ade

lant

gård

ar.

Rik

sint

ress

eku

lturm

iljöv

ård.

Land

sväg

3G

rus

Väg

räck

en

med

beto

ngga

rdis

ter

,gr

önm

ålad

ebr

oräc

ken

Väg

en h

ar

geno

mgå

tt få

fö

ränd

ringa

r sed

an

1850

-tale

t för

utom

st

räck

an m

ella

n E

vens

äter

-V

albo

ån s

om

tillk

omm

it se

nare

.

Väg

ens

plac

erin

g i

land

skap

et g

er e

tt ål

derd

omlig

tin

tryck

.S

pänn

ande

kvar

nmilj

ö kr

ing

sten

valv

bron

öve

r V

albo

ån.

Sid

a 2

av 9

68

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2097

San

dåke

r-S

tora

Tor

p,

Råg

gärd

/Röl

anda

väge

n26

seku

ndär

/terti

är

läns

väg

Väg

en ä

r lån

g oc

h ge

nom

kors

ar b

åde

skog

sklä

dda

höjd

er o

ch

uppo

dlad

eda

lgån

gar,

men

är

hela

tide

n fö

ljsam

m

ot te

rrän

gen

på

gam

la v

ägar

s vi

s.

Land

sväg

4H

uvud

-sa

klig

engr

usvä

g

Kan

tlinj

e på

as

falts

parti

ern

a

Väg

räck

enM

indr

e ju

ster

inga

r ha

r på

den

lång

a st

räck

an g

jorts

här

oc

h va

r, m

en p

å de

t hel

a ta

get

följe

r väg

en v

äl

1850

-tale

tsst

räck

ning

.

Väg

en e

rbju

der p

å si

na p

lats

er

stor

slag

napa

nora

mau

tsik

ter

och

går p

å an

dra

stäl

len

tätt

inpå

gå

rdar

na.

Kyr

korn

a oc

h Ö

reki

lsäl

ven

bidr

ar

till u

pple

vels

en.

2101

Töfte

dal-G

esät

er10

,9se

kund

är/te

rtiär

lä

nsvä

gV

ägen

följe

r det

bö

ljand

eod

lings

land

skap

etge

nom

sm

al

dalg

ång.

Dal

gång

en ä

r kl

assa

d so

m

riksi

ntre

sse

för

kultu

rmilj

övår

den.

Land

sväg

5Y

1GK

antli

nje

Väg

räck

en

med

beto

ngga

rdis

ter

, bus

sfic

ka

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

väl

öv

eren

s m

ed

gene

rals

tabs

karta

från

1843

. Vid

G

esät

er ä

r vä

gsträ

ckan

del

vis

ny. V

ägen

finn

s m

ed p

å 17

90-ta

ls

karta

.

Väg

en g

år g

enom

et

t böl

jand

e od

lings

land

skap

i en

sm

al d

algå

ng

med

Töfte

dals

älve

n i

dalg

ånge

ns m

itt.

Intre

ssan

tvä

gpro

fil.

2120

Grö

säte

r-Tå

ngel

anda

13,5

terti

är lä

nsvä

gV

ägen

löpe

r del

vis

i ett

grus

åsla

ndsk

apka

nten

på

dalg

ånge

n.V

arie

rat l

ands

kap

med

sko

g oc

h öp

pna

mar

ker.

Väg

en g

år ö

ver

gård

spla

n oc

h sm

iter f

örbi

hu

sknu

tar.

Land

sväg

4G

rus,

Y1G

Väg

räck

en,

beto

ngga

rdis

ter

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

till

stor

de

l öve

rens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1850

-tale

t

Järb

o ky

rka,

ut

sikt

er ö

ver

dale

n, g

amm

alla

ntha

ndel

med

an

tika

godi

saut

omat

er i

bruk

.

Sid

a 3

av 9

69

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2127

Örs

berg

-Sun

dals

-Ryr

15,4

Terti

är lä

nsvä

gV

ägen

s st

räck

ning

är

följs

am i

odlin

gsla

ndsk

apet

.D

är v

ägen

pa

sser

ar K

rokå

n fin

ns e

n sp

änna

nde

kvar

nmilj

ö. F

in v

y öv

er Ö

rsjö

n. V

id

Sät

er g

räns

ar

väge

n m

ot

riksi

ntre

sse

natu

r (K

ropp

efjä

ll)

Land

sväg

4B

itum

inös

Kan

tlinj

e på

as

falts

parti

ern

a

Bro

räck

enm

edbe

tong

gard

ist

er

Väg

ens

strä

ckni

ng

visa

r hög

öv

eren

sstä

mm

else

med

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Väg

ens

följs

amm

a st

räck

ning

i la

ndsk

apet

sam

t de

kul

turm

iljöe

r so

m p

asse

ras

(kva

rn, s

kola

etc

) gö

r att

väge

n up

plev

s so

m

ålde

rdom

lig.

2128

Råd

ane-

Häl

jeby

n10

,7Te

rtiär

läns

väg

Väg

en g

år g

enom

et

t sm

åska

ligt

skog

s- o

ch

odlin

gsla

ndsk

appå

grä

nsen

till

Kro

ppef

jäll.

Land

sväg

3G

rus

Väg

räck

en

med

sten

gard

iste

r

Den

öst

ra d

elen

av

väge

n fra

m ti

ll S

andf

älle

t fin

ns

redo

visa

d so

m

ridst

ig p

å ka

rta

från

tidig

t 170

0-ta

l sa

mt s

om m

indr

e vä

g på

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

mitt

en a

v 18

00-ta

let.

Den

vä

stra

del

en a

v vä

gen

har

tillk

omm

it se

nare

.

Kur

vig

och

smal

gr

usvä

g so

m

pass

erar

när

a in

på

beby

ggel

sen

på e

ttål

derd

omlig

t sät

t. M

ånga

sjö

utsi

kter

.

2135

Dal

s R

osto

ck-B

råla

nda

16,1

seku

ndär

läns

väg

Väg

en lö

per

geno

m fl

ackt

, öp

pet,

börd

igt

odlin

gsla

ndsk

ap.

Pas

sera

r Kro

kån

på e

n m

oder

n br

o.

Land

sväg

5B

itum

inös

Kan

tlinj

eM

oder

n br

o m

edbe

tong

gard

ist

er o

ch

kara

kter

istis

ka

räck

en.

Strä

ckan

stä

mm

er

väl ö

vere

ns m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Väg

en li

gger

fint

i la

ndsk

apet

och

hy

ser f

lera

vä

gank

nutn

aku

lturv

ärde

n.

Sid

a 4

av 9

70

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2149

, 217

8Ä

ngen

äs-K

leve

rud,

G

esta

dväg

en34

2149

sek

undä

r lä

nsvä

g21

78 te

rtiär

lä

nsvä

g

Väg

en g

år s

åväl

ge

nom

olä

ndig

sk

ogsm

ark

(i sö

der)

som

gen

om

flack

t, st

orsk

alig

t od

lings

land

skap

med

spr

idda

gå

rdar

. Väg

en g

år

delv

is p

å kr

önet

av

en g

ruså

s ös

ter

om D

albo

slät

ten.

Land

sväg

5B

itum

inös

Kan

tlinj

eV

ägrä

cken

, äl

dre

bely

snin

gsst

olp

ar

Åld

er o

känd

, men

en

del

fors

kare

m

enar

att

detta

är

den

älds

ta v

ägen

ut

med

Vän

erns

vä

stra

stra

nd.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

i st

ort

över

ens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1843

Den

sm

ala

vägs

ektio

nen,

de

mån

gam

ilste

narn

a, R

oos

mon

umen

t och

ky

rkor

na g

ör a

tt vä

gen

uppl

evs

som

åld

erdo

mlig

. V

acke

rod

lings

bygd

med

en

stak

a ut

sikt

öve

r V

äner

n.

2154

Vin

terh

ålet

-Sik

hall

1,6

terti

är lä

nsvä

g.

Väg

en g

år g

enom

sk

ogen

och

m

ynna

r vid

ån

gbåt

sbry

gga

i S

ikha

ll m

ed

vids

träck

tsj

öuts

ikt.

Land

sväg

5O

ljegr

usK

antli

nje

Någ

ot

upph

öjd

vägk

ropp

Väg

strä

ckni

ngen

över

enss

täm

mer

i hu

vuds

ak m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Milj

ön k

ring

Sik

hall

erbj

uder

en

hist

oris

kup

plev

else

.H

amne

n är

knu

ten

till d

en

dals

länd

ska

havr

eodl

inge

nso

m e

xpan

dera

de

kraf

tigt u

nder

180

0-ta

let.

2166

Grin

stad

-Kva

nten

burg

4,9

terti

är lä

nsvä

gV

ägen

s ös

tra d

el

går i

rak

strä

ckni

ng ö

ver

det f

lack

a od

lings

land

skap

et.

Land

sväg

5Y

1GV

ägen

är b

elag

d se

dan

sent

170

0-ta

l och

har

trol

igen

be

hålli

t sin

raka

st

räck

ning

sed

an

dess

.

Den

axi

alt a

nlag

da

väge

n ut

gör e

n st

åtlig

ent

ré ti

ll Q

vant

enbu

rgs

herr

gård

.

Sid

a 5

av 9

71

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2204

Nyt

orp-

Ärte

mar

ks k

yrka

1,4

terti

är lä

nsvä

gS

lingr

ig s

kogs

väg

på n

äs m

ot

Ärte

mar

k ky

rka.

U

tsik

t mot

sjö

n Ä

rting

en.

Kyr

kväg

4Y

1GK

antli

nje

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

exa

kt

över

ens

med

ge

nera

lsta

bska

rtafrå

n sl

utet

av

1800

-ta

let.

Ärte

mar

k är

en

med

eltid

a so

cken

, ky

rkan

är v

acke

rt be

läge

n lä

ngst

ut

på e

tt up

podl

at

näs

i Ärti

ngen

. Vid

vä

gkor

snin

gen

finns

ett

min

dre

sock

ence

ntru

mm

ed e

n äl

dre

skol

bygg

nad

och

en fd

lära

rbos

tad.

2207

Sol

um-R

örvi

ken

5,8

terti

är lä

nsvä

gS

mal

, slin

grig

gr

usvä

g so

m fö

ljer

skog

ster

räng

en.

Land

sväg

2G

rus

Väg

en fi

ck

vägs

tand

ard

trolig

en fö

rst p

å 19

00-ta

let o

ch ä

r sa

nnol

ikt r

elat

ivt

oför

ändr

ad s

edan

til

lkom

sten

.

Väg

en ä

r sm

al o

ch

följs

am i

den

kupe

rade

skog

ster

räng

en.

2218

Dal

s Lå

nged

-Årb

ol20

,9te

rtiär

läns

väg

Väg

en lö

per i

sp

rickd

alsl

ands

kape

t nor

r om

K

ropp

efjä

ll, d

elvi

s hö

gt ö

ver d

e nä

rbel

ägna

sjöa

rna.

Land

sväg

4G

rus,

Y1G

Kan

tlinj

e på

as

falts

parti

ern

a

Strä

ckan

mel

lan

Årb

ro-T

ånge

byn

över

enss

täm

mer

med

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

På

strä

ckan

Tå

ngeb

yn-

Rän

nslid

en h

ar

väge

n en

ny

drag

ning

och

R

änns

liden

-M

usta

dfor

s fa

nns

inge

n vä

g i

mitt

en/s

lute

t av

1800

-tale

t.

Väg

en g

år g

enom

et

t var

iera

t och

ku

pera

t sko

gs-

och

jord

bruk

slan

dska

poc

h pa

sser

ar

gård

sbeb

ygge

lser

sam

t fle

ra s

jöar

.

Sid

a 6

av 9

72

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2221

Hög

sbyn

-Håv

erud

, B

rudf

jälls

väge

n9,

7S

ekun

där l

änsv

ägV

ägen

går

m

esta

dels

hög

t i

land

skap

et, ö

ver

gles

tsk

ogsb

evux

nahö

jdry

ggar

. Mkt

br

anta

bac

kar

(21%

).R

iksi

ntre

sse

natu

r/kul

tur.

Land

sväg

5B

itum

inös

Kan

tlinj

e (d

elvi

sm

ittlin

je)

Båd

e äl

dre

och

mod

erna

vä

gräc

ken.

Väg

ens

drag

ning

är

urs

prun

glig

men

vä

gen

förb

ättra

des

1833

-183

8.O

mby

ggna

d på

19

70-ta

let

(asf

alte

ring

m.m

.) m

ed s

ärsk

ilda

kultu

rmilj

öhän

syn.

Väg

en ä

r fö

rkni

ppad

med

en

folk

lig s

ägen

, den

sl

ingr

ar s

ig v

acke

rt fra

m g

enom

sk

ogsb

ygde

n m

ed

vack

ra u

tsik

ter.

Ste

nrös

en fr

ån

bron

såld

ern.

2221

Håv

erud

0,

23S

ekun

där l

änsv

ägTi

llsam

man

s m

ed

järn

väge

n oc

h ka

nale

n pa

sser

ar

väge

nU

pper

udsä

lven

i en

trån

g ra

vin.

R

iksi

ntre

sse

kultu

rmilj

övår

d.

Land

sväg

7B

itum

inös

Kan

tlinj

e,

mitt

linje

Bro

räck

enV

ägbr

on fr

ån 1

987

är e

n ko

pia

av d

en

äldr

e br

on fr

ån

1937

. Om

giva

nde

milj

ö är

väl

beva

rad

från

1800

-tale

t (k

anal

en) o

ch

börja

n av

190

0-ta

let.

Väg

en e

rbju

der

dram

atis

k ut

sikt

öv

er D

alsl

ands

ka

nal,

akve

dukt

en,

fors

en o

ch

järn

vägs

bron

.

2223

,22

23.0

1K

öpm

anne

bro

1,3

terti

är lä

nsvä

gV

ägen

slin

grar

sig

ne

d til

l Vän

erni

vån

där d

en k

orsa

r U

pper

udsä

lven

för

att s

edan

åte

r kl

ättra

upp

till

de

omgi

vand

ehö

jdpa

rtier

na.

Rik

sint

ress

eku

lturm

iljöv

ård.

Land

sväg

4Y

1GK

antli

nje

Väg

räck

enV

ägen

en

del a

v K

ungs

väge

n frå

n V

äner

sbor

g no

rrut

. S

träck

ning

enof

örän

drad

min

st

seda

n ca

185

0.

Det

ta v

ar tr

olig

en

även

i äl

dre

tid

den

läm

plig

aste

pl

atse

n at

t kor

sa

Upp

erud

sälv

en.

Vac

ker o

ch

kultu

rhis

toris

ktin

tress

ant

omgi

vnin

g. F

lera

vä

g- o

ch

brog

ener

atio

ner

invi

d va

rand

ra.

Kan

alen

med

m

agas

in o

ch

vakt

bost

ad, g

amla

bå

tar.

2224

Håv

erud

- Å

sens

bruk

, U

pper

udsv

ägen

4,4

seku

ndär

läns

väg

Uts

ikt ö

ver s

jöar

na

Upp

erud

shöl

jen

och

Spå

ngen

. R

iksi

ntre

sse

natu

r oc

h ku

ltur.

Land

sväg

6B

itum

inös

Kan

tlinj

eM

oder

na

vägr

äcke

nm

edbe

tong

gard

ist

er

Väg

strä

ckni

ngen

över

enss

täm

mer

i hu

vuds

ak m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Milj

ön h

ar e

n st

ark

1700

-tals

prä

gel

och

är

indu

strih

isto

riskt

intre

ssan

t.

Sid

a 7

av 9

73

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2227

San

neru

d-V

assv

iken

10,2

terti

är lä

nsvä

gS

mal

följs

am

grus

väg

geno

m

varie

rad

skog

s-

och

odlin

gsby

gd.

Väg

en lö

per

utm

ed s

jön

Åni

mm

en.

Land

sväg

3G

rus

Väg

en fö

ljer e

n ga

mm

alst

räck

ning

och

fin

ns re

dovi

sad

på

1700

-tals

kar

tor.

Strä

ckni

ngen

har

in

te fö

ränd

rats

se

dan

mitt

en a

v 18

00-ta

let.

Väg

ens

bred

d oc

h pl

acer

ing

i la

ndsk

apet

uppl

evs

ålde

rdom

lig.

Mils

tena

r frå

n 17

00-ta

let.

Vac

ker

odlin

gsby

gd, m

ed

vack

ra g

årda

r. U

tsik

t öve

r Å

nim

men

.

2230

Kru

sebo

l-Öst

ra B

odan

e5,

8te

rtiär

läns

väg

Väg

en s

lingr

ar s

ig

geno

m e

tt bö

ljand

e sk

ogs-

oc

hod

lings

land

skap

.

Land

sväg

3G

rus

Väg

räck

en

med

beto

ngga

rdis

ter

Väg

ens

plan

och

pr

ofil

är tr

olig

en

oför

ändr

ad s

edan

sl

utet

av

1800

-ta

let.

Sm

al g

rusv

äg s

om

lede

r frå

n gå

rd ti

ll gå

rd i

ett

smås

kalig

tjo

rdbr

uksl

ands

kap

med

180

0-ta

ls

käns

la.

2231

Frös

kogs

kyr

ka2,

4te

rtiär

läns

väg

Väg

en lö

per p

å sk

rå i

slän

ten

ned

mot

den

odl

ade

dalg

ånge

n. K

yrka

n är

bel

ägen

på

en

höjd

stra

x no

rr o

m

Kris

tined

alsä

lven

sut

lopp

i sj

ön Ä

rr.

Ned

anfö

r höj

den

finns

egna

hem

sbeb

ygg

else

.

Land

sväg

5O

ljegr

usV

ägrä

cken

m

edst

enga

rdis

ter

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

exa

kt

över

ens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

slut

et a

v 18

00-ta

let.

Väg

en

har b

evar

ats

i ga

mm

alt s

kick

ef

ters

om n

y vä

g by

ggts

i da

lgån

gen.

Vac

ker 1

700-

tals

ky

rka,

vac

ker

utsi

kt ö

ver s

jön

Ärr

. Kyr

kan

omgä

rdas

av

den

gam

la k

yrkb

yn

med

typi

ska

insl

ag

för e

tt tra

ditio

nellt

so

cken

cent

rum

.

2237

Kas

en-Ä

ngha

gen,

D

inge

lvik

sväg

en3,

8te

rtiär

läns

väg

Väg

en g

år g

enom

så

väl

åker

land

skap

,sk

og o

ch

tätb

ebyg

gels

e.Ta

nger

ar ti

ll vi

ss

del r

iksi

ntre

sse

natu

r.

Land

sväg

4Y

1GK

antli

nje

Väg

en s

täm

mer

ex

akt ö

vere

ns

med

gene

rals

tabs

karta

från

slut

et a

v 18

00-

tale

t.

Väg

en p

asse

rar

Din

gelv

iks

säte

ri oc

h de

t lill

a st

atio

nssa

mhä

llet

från

seke

lski

ftet.

Sid

a 8

av 9

74

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nG

rund

data

BIL

AG

A 1

Vägn

rB

enäm

ning

Läng

d (k

m)

Funk

tion

i dag

Väge

n i l

ands

kape

tTy

p av

väg

Väg-

bred

d(m

)

Slitl

ager

Väg-

mar

kerin

gSi

doom

råde

Väga

nord

-ni

ngar

Förä

ndrin

gar

Upp

leve

lsev

ärde

Bes

kriv

ning

2239

Söd

ra F

jäll-

N L

idtjä

rnet

6,4

terti

är lä

nsvä

gV

ägen

går

i sk

ogsm

ark

fram

till

gård

sbeb

ygge

lsen

vid

S. F

jäll.

Land

sväg

4G

rus,

bi

tum

inös

Kan

tlinj

e på

as

falts

parti

ern

a

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

exa

kt

över

ens

med

st

räck

ning

en p

å ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1891

.

De

bran

ta

back

arna

ned

mot

S

ödra

Fjä

ll m

arke

rar e

n sk

arp

grän

s m

ella

n sk

ogsm

ark

och

odlin

gsby

gd.

2242

,22

42.0

1E

dsle

skog

-Byg

geru

d,B

räck

e än

gar

2,3

terti

är lä

nsvä

gV

ägen

går

i et

t ga

mm

alt

kultu

rland

skap

av

mus

eal k

arak

tär.

Land

sväg

5B

itum

inös

Kan

tlinj

eV

ägrä

cke

med

sten

gard

iste

r

Väg

en s

täm

mer

de

lvis

öve

rens

m

edge

nera

lsta

bska

rtan,

den

nor

döst

ra

strä

ckan

är n

yare

.

Åld

erdo

mlig

tku

lturla

ndsk

ap o

ch

utsi

kt ö

ver s

jön.

2250

Ski

fors

-Sol

vik

8,6

terti

är lä

nsvä

gG

rusv

ägen

sl

ingr

ar s

ig g

enom

et

t sta

rkt k

uper

at

skog

slan

dska

pfö

rbi f

lera

sjö

ar.

Väg

en p

asse

rar

riksi

ntre

sse

natu

r ru

nt s

jön

Svä

rdlå

ng.

Land

sväg

3G

rus

Väg

räck

e m

edbe

tong

gard

ist

er

Strä

ckan

stä

mm

er

väl ö

vere

ns m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n sl

utet

av

1800

-tale

t.

Gru

sväg

ensl

ingr

ar s

ig g

enom

de

t sta

rkt

kupe

rade

skog

slan

dska

pet

geno

m fl

era

bym

iljöe

r.S

tors

lagn

aut

blic

kar ö

ver

skog

sklä

dda

berg

oc

h sj

öar.

2255

Hol

lste

n-E

dsle

skog

12,1

terti

är lä

nsvä

gK

urvi

g gr

usvä

g ge

nom

sko

gs- o

ch

sjöl

ands

kap.

Land

sväg

3G

rus

Väg

räck

en

med

sten

gard

iste

r

Väg

en ä

r tro

ligen

m

ycke

t urs

prun

glig

i b

åde

plan

, se

ktio

n oc

h pr

ofil

seda

n 19

20-ta

let.

Sm

al, s

lingr

ig

grus

väg

i orö

rt sk

ogs-

och

sj

ölan

dska

p(n

atur

rese

rvat

),pa

sser

arE

dsle

skog

spr

ästg

ård.

En

vägs

ten

berä

ttar

om v

ägen

s til

lkom

st.

Sid

a 9

av 9

75

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Förh

isto

risk

tid

(<10

00)

Med

eltid

(100

0-15

00)

2149

, 217

8Ä

ngen

äs-K

leve

rud,

G

esta

dväg

enV

ägen

kan

var

a äl

dre

än n

uv. v

äg

45. "

Den

äld

sta

på

Dal

"Käl

la:

Tors

ten

Frid

ell

"Hem

bygd

en19

88"

Ev

gam

mal

t hu

vuds

tråk

utm

ed

Vän

erku

sten

, frå

n V

äste

rgöt

land

till

väst

ra V

ärm

land

. A

ltern

ativ

t en

vikt

ig

loka

lförb

inde

lse

över

Dal

bosl

ätte

n.

Väg

en g

år s

åväl

ge

nom

olä

ndig

sk

ogsm

ark

(i sö

der)

som

gen

om

flack

t, st

orsk

alig

t od

lings

land

skap

med

spr

idda

gå

rdar

. Väg

en g

år

delv

is p

å kr

önet

av

en g

ruså

s ös

ter

om D

albo

slät

ten.

Åld

er o

känd

, men

en

del

fors

kare

m

enar

att

detta

är

den

älds

ta v

ägen

ut

med

Vän

erns

vä

stra

stra

nd.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

i st

ort

över

ens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1843

Mån

ga in

tress

anta

br

oar u

tmed

vä

gen,

bl.a

. st

enva

lvsb

ron

i Å

sebr

o so

m li

gger

vi

d si

dan

om

väge

n.

Fler

tale

tm

ilsto

lpar

, ens

taka

vä

ghål

lnin

gsst

enar

, fle

rtal k

yrko

r (T

imm

ervi

k,G

esta

d, B

olst

ad,

Grin

stad

), R

oos

mon

umen

t,m

jölk

bord

,m

issi

onsh

us,

rygg

åsst

uga,

sten

valv

sbro

från

18

93, e

kallé

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

n lil

la v

ägen

so

m g

år m

ella

n ky

rkor

na p

å sl

ättb

ygde

n. D

en

är o

vanl

ig g

enom

at

t den

har

beh

ållit

si

n sm

ala

vägs

ektio

n i

näst

an h

ela

sin

läng

d (c

a 11

km

).

Den

sm

ala

vägs

ektio

nen,

de

mån

gam

ilste

narn

a, R

oos

mon

umen

t och

ky

rkor

na g

ör a

tt vä

gen

uppl

evs

som

åld

erdo

mlig

. V

acke

rod

lings

bygd

med

en

stak

a ut

sikt

öve

r V

äner

n.

Väg

en ä

r med

st

örst

a sa

nnol

ikhe

t m

edel

tida

och

kan

ev. v

ara

äldr

e än

K

ungs

väge

n (n

uv.

väg

45).

Väg

en

har b

evar

ats

som

en

sm

al v

äg ö

ver

hela

Dal

bosl

ätte

n.

En

mån

gfal

d av

vä

gank

nutn

aku

lturm

inne

n.

1+

2204

Nyt

orp-

Ärte

mar

ks

kyrk

aK

yrka

n ha

r ett

med

eltid

aur

spru

ng o

ch d

et

är tr

olig

t att

även

vä

gen

är fr

ån

denn

a tid

.

Kyr

kovä

gS

lingr

ig s

kogs

väg

på n

äs m

ot

Ärte

mar

k ky

rka.

U

tsik

t mot

sjö

n Ä

rting

en.

Väg

ens

drag

ning

är

ofö

ränd

rad

seda

n sl

utet

av

1800

-tale

t.

Ärte

mar

ks k

yrka

m

ed d

elar

från

12

00-ta

let

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

mån

ga, s

må

stat

liga

väga

rna

som

ans

löt f

rån

land

sväg

en o

ch

ledd

e up

p til

l ky

rkpo

rten.

Kyr

kan

är v

acke

rt be

läge

n lä

ngst

ut

på e

tt up

podl

at

näs

i Ärti

ngen

. Vid

vä

gkor

snin

gen

finns

ett

min

dre

sock

ence

ntru

mm

ed e

n äl

dre

skol

bygg

nad

och

en fd

lära

rbos

tad.

Av

land

skap

ets

mån

ga s

må

stat

liga

väga

r fra

m

till k

yrko

rna

är

detta

en

av d

e bä

st b

evar

ade,

m

ed e

n ty

dlig

ål

derd

omlig

kara

ktär

. Väg

ens

läge

kan

var

a lik

a ga

mm

alt s

om d

en

ursp

rung

liga

kyrk

an p

å pl

atse

n (1

200-

tale

t).

1

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

Sid

a 1

av 1

0

76

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2223

Köp

man

nebr

oD

el a

v la

ndsk

apet

s äl

dsta

oc

h vi

ktig

aste

vä

gför

bind

else

.S

anno

likt

med

eltid

a el

ler

äldr

e. K

ungs

väg.

Min

st s

edan

160

0-ta

let d

en v

iktig

aste

vä

gen

geno

m

land

skap

et.

Trol

igen

pilg

rimsv

äg.

Väg

en s

lingr

ar s

ig

ned

till V

äner

nivå

n dä

r den

kor

sar

Upp

erud

sälv

en fö

r at

t sed

an å

ter

klät

tra u

pp ti

ll de

om

giva

nde

höjd

parti

erna

.R

iksi

ntre

sse

kultu

rmilj

övår

d.

Väg

en e

n de

l av

1600

-tale

tsku

ngsv

äg fr

ån

Vän

ersb

org

norr

ut.

Strä

ckni

ngen

oför

ändr

ad m

inst

se

dan

ca 1

850.

D

etta

var

trol

igen

äv

en u

nder

m

edel

tid d

en

läm

plig

aste

plat

sen

att k

orsa

U

pper

udsä

lven

ssj

ösys

tem

.

Ste

nval

vsbr

o, fi

n vy

av

väg

45:s

nya

br

o öv

er ä

lven

.

Slu

ssar

, gam

mal

t ca

fé, m

agas

in

m.m

.

Dal

slan

ds k

anal

.P

lats

en d

är

Vän

ern

möt

er

sjös

yste

met

är

spec

iell

och

unik

.

Vac

ker o

ch

kultu

rhis

toris

ktin

tress

ant

omgi

vnin

g. F

lera

vä

g- o

ch

brog

ener

atio

ner

invi

d va

rand

ra.

Kan

alen

med

m

agas

in o

ch

vakt

bost

ad, g

amla

bå

tar.

Pla

tsen

utg

ör

seda

n ga

mm

alt e

tt nå

lsög

a vi

d fä

rd

utm

ed V

äner

ns

väst

ra s

ida.

Del

av

Kun

gsvä

gen,

bety

dels

eful

lfö

rbin

dels

e til

l ka

nale

n oc

h jä

rnvä

gen.

Fle

ra

vägg

ener

atio

ner.

Vac

ker o

ch

kultu

rhis

toris

ktin

tress

ant

omgi

vnin

g.

1+

2227

San

neru

d-V

assv

iken

Del

av

land

skap

ets

älds

ta

och

vikt

igas

te

vägf

örbi

ndel

se.

San

nolik

tm

edel

tida

elle

r äl

dre.

Kun

gsvä

g.

Min

st s

edan

160

0-ta

let d

en v

iktig

aste

vä

gen

geno

m

land

skap

et. T

rolig

pi

lgrim

sväg

.

Sm

al fö

ljsam

gr

usvä

g ge

nom

va

riera

d sk

ogs-

oc

h od

lings

bygd

. V

ägen

löpe

r utm

ed

sjön

Åni

mm

en.

Väg

en fö

ljer e

n ga

mm

al s

träck

ning

oc

h fin

ns

redo

visa

d på

170

0-ta

ls k

arto

r. S

träck

ning

en h

ar

inte

förä

ndra

ts

seda

n m

itten

av

1800

-tale

t.

Åni

msk

og k

yrka

frå

n 12

00-ta

let,

mils

ten

från

175

.

Rep

rese

ntat

iv fö

r vä

gsträ

ckni

ng i

äldr

e tid

.

Väg

ens

bred

d oc

h pl

acer

ing

i la

ndsk

apet

uppl

evs

ålde

rdom

lig.

Mils

tena

r frå

n 17

00-ta

let.

Vac

ker

odlin

gsby

gd, m

ed

vack

ra g

årda

r. U

tsik

t öve

r Å

nim

men

.

Del

av

land

skap

ets

vikt

igas

te v

äg i

äldr

e tid

. V

ägst

räck

ning

enha

r bev

arat

s i

dess

180

0-ta

lsst

anda

rd o

ch

ger e

tt ål

derd

omlig

tin

tryck

.

1+

Vasa

tiden

(150

0-ta

l)

Stor

mak

tstid

en(1

600-

tal)

924

Rön

ning

en-E

llenö

Väg

en ä

r do

kum

ente

rad

på

Felte

rus

1600

-ta

lska

rta

Väg

en u

tgör

en

länk

i et

t gam

mal

t vä

gstrå

k frå

n V

ärm

land

och

D

albo

slät

ten

mot

sö

dra

Boh

uslä

n (S

altk

älla

n oc

h M

unke

dal).

Väg

en g

år i

varie

rat

odlin

gsla

ndsk

apm

ed u

tsik

t öve

r E

llenö

sjön

. Del

vis

riksi

ntre

sse

kultu

r.

Strä

ckni

ngen

Elle

nö-T

orsb

ynst

ämm

er v

äl

över

ens

med

185

0 -ta

lets

kar

tor.

Rak

väg

med

allé

vi

d To

rps

gård

R

epre

sent

ativ

Väg

en g

er e

tt ål

derd

omlig

tin

tryck

, går

gen

om

en v

acke

r byg

d m

ed e

n va

cker

pa

ssag

e öv

er

Val

boån

.

Väg

en u

tgör

en

välb

evar

ad o

ch

ålde

rdom

lig d

el a

v en

gam

mal

fö

rbin

dels

e frå

n V

ärm

land

och

D

albo

slät

ten

mot

S

altk

älla

n vi

d G

ullm

aren

och

sö

deru

t mot

U

ddev

alla

.

1

Sid

a 2

av 1

0

77

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2135

Dal

s R

osto

ck-B

råla

nda

Väg

en fi

nns

doku

men

tera

d på

fle

ra 1

700-

tals

ka

rtor m

en ä

r tro

ligen

äld

re ä

n så

.

Väg

en u

tgjo

rde

en

gen

förb

inde

lse

mel

lan

land

skap

ets

cent

rala

, nor

ra

dela

r och

V

äner

sbor

g.

Väg

en lö

per

geno

m fl

ackt

, öp

pet,

börd

igt

odlin

gsla

ndsk

ap.

Pas

sera

r Kro

kån

på e

n m

oder

n br

o.

Strä

ckan

stä

mm

er

väl ö

vere

ns m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Örs

med

eltid

a ky

rka

från

1200

-12

50, å

tski

lliga

vä

ghål

lnin

gs- o

ch

mils

tena

r,m

jölk

bord

.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

n lit

e st

örre

vä

gen

och

mer

tra

fiker

ade

väge

n so

m ä

ndå

beva

rat

sin

ursp

rung

liga

strä

ckni

ng i

odlin

gsla

ndsk

apet

.

Väg

en li

gger

fint

i la

ndsk

apet

och

hy

ser f

lera

vä

gank

nutn

aku

lturv

ärde

n.

Väg

en li

gger

i et

t ga

mm

alt s

tråk

som

fö

rban

dla

ndsk

apet

s sö

dra

och

norr

a de

lar,

bela

gt s

edan

170

0-ta

let.

Förb

inde

lsen

är

trol

igen

be

tydl

igt ä

ldre

. M

ånga

mils

tena

r.

1

2221

Hög

sbyn

-Håv

erud

, B

rudf

jälls

väge

nS

. A. H

allb

äck

ange

r att

väge

n är

frå

n 16

00-ta

let.

San

nolik

t har

den

ur

spru

ng i

en

forn

tida

förb

inde

lse,

nyt

tjad

då s

jöar

na e

j var

fa

rbar

a.

Gam

lafö

rbin

dels

eväg

från

skog

sbyg

den

till s

lättb

ygde

n oc

h V

äner

n. F

ölje

r va

ttenv

ägen

geno

m D

alsl

and-

Vär

mla

nd.

Väg

en g

år

mes

tade

ls h

ögt i

la

ndsk

apet

, öve

r gl

est

skog

sbev

uxna

höjd

rygg

ar. M

kt

bran

ta b

acka

r (2

1%).

Rik

sint

ress

ena

tur/k

ultu

r.

Idag

nor

mal

vä

gkro

pp. Ä

nnu

på

1970

-tale

t gic

k vä

gen

delv

is ö

ver

hällm

ark.

Väg

ens

drag

ning

är

urs

prun

glig

men

vä

gen

förb

ättra

des

1833

-183

8. P

å O

mby

ggna

d på

19

70-ta

let

(asf

alte

ring

m.m

.) m

ed s

ärsk

ilda

kultu

rmilj

öhän

syn.

2 st

ycke

n br

onså

lder

sgra

var

alld

eles

invi

d vä

gen,

gam

la

vägr

äcke

n,st

ridsv

agns

hind

er,

stor

a äd

ellö

vträ

d.

Mils

tolp

ar o

ch

vägh

ålln

ings

sten

ar.

Väg

en ä

r gen

om

sin

stor

a fö

ljsam

het e

fter

terr

änge

n oc

h si

tt lä

ge h

ögt i

te

rrän

gen

repr

esen

tativ

för

äldr

e vä

gar.

Väg

en ä

r fö

rkni

ppad

med

en

folk

lig s

ägen

, den

sl

ingr

ar s

ig v

acke

rt fra

m g

enom

sk

ogsb

ygde

n m

ed

vack

ra u

tsik

ter.

Ste

nrös

en fr

ån

bron

såld

ern.

Gam

mal

förb

inde

lsev

ägut

med

sjös

yste

met

. Har

be

hålli

t sin

gam

la

kara

ktär

trot

s at

t de

n är

livl

igt

trafik

erad

.S

tenr

ösen

från

br

onså

lder

n.Fö

rkni

ppad

med

en

folk

lig s

ägen

.

1+

2231

Frös

kogs

kyr

kaV

ägen

är m

ed p

å Fe

lteru

s 16

00-

tals

karta

och

på

alla

170

0-ta

lska

rtor.

Väg

en u

tgjo

rde

en

länk

i de

n hu

vuds

aklig

avä

gför

bind

else

nfrå

n S

veal

and

mot

H

alde

n oc

h B

ohus

kust

en.

Väg

en lö

per p

å sk

rå i

slän

ten

ned

mot

den

odl

ade

dalg

ånge

n. K

yrka

n är

bel

ägen

på

en

höjd

stra

x no

rr o

m

Kris

tined

alsä

lven

sut

lopp

i sj

ön Ä

rr.

Ned

anfö

r höj

den

finns

egna

hem

sbeb

ygg

else

.

Väg

en g

år p

å sk

rå

i slä

nten

på

en

uppm

urad

vägb

ank.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

exa

kt

över

ens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

slut

et a

v 18

00-ta

let.

Väg

en

har b

evar

ats

i ga

mm

alt s

kick

ef

ters

om n

y vä

g by

ggts

i da

lgån

gen

neda

nför

.

Frös

kogs

kyr

ka

från

1700

-tale

t. Fr

ösko

g är

en

med

eltid

a so

cken

. K

yrkb

yn o

mfa

ttar

Frös

kogs

Sto

m, f

d pr

ästg

ård,

fd

skol

bygg

nad,

fd

lära

rbos

täde

r och

et

t för

sam

lings

hem

m

edva

ktm

ästa

rbos

tad.

Ste

ngar

dist

erut

med

väg

en.

Väg

en a

nvän

des

bl.a

. för

jä

rnbr

uken

stra

nspo

rt av

tack

- oc

h st

ångj

ärn

till

och

från

Vän

erku

sten

.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r en

äld

re

geno

mfa

rtsvä

gso

m ta

nger

ar

sock

enky

rkan

.

Vac

ker 1

700-

tals

ky

rka,

vac

ker

utsi

kt ö

ver s

jön

Ärr

. Kyr

kan

omgä

rdas

av

den

gam

la k

yrkb

yn

med

typi

ska

insl

ag

för e

tt tra

ditio

nellt

so

cken

cent

rum

.

Väg

parti

et ä

r en

myc

ket v

älbe

vara

d re

st a

v de

n ga

mla

ös

t-väs

tliga

förb

inde

lsen

geno

m la

ndsk

apet

, hu

vuds

tråke

t frå

n S

veal

and

till

Boh

usku

sten

.V

ägen

har

en

välb

evar

ad 1

800-

tals

kara

ktär

.Fr

ösko

gs 1

700-

tals

kyrk

a bi

drar

till

den

hist

oris

ka

präg

eln.

1

Sid

a 3

av 1

0

78

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2239

Söd

ra F

jäll-

N L

idtjä

rnet

Väg

en ä

r med

på

Felte

rus

1600

-ta

lska

rta o

ch p

å al

la 1

700-

tals

karto

r. E

n av

la

ndsk

apet

s äl

dsta

vä

gar.

Länk

i de

n hu

vuds

aklig

avä

gför

bind

else

nfrå

n S

veal

and

mot

H

alde

n oc

h B

ohus

kust

en.

Väg

en g

år i

skog

smar

k fra

m ti

ll gå

rdsb

ebyg

gels

envi

d S

. Fjä

ll.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

exa

kt

över

ens

med

st

räck

ning

en p

å ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1891

. V

ägst

räck

ning

förb

i Ket

tilsb

o til

lkom

ca

1850

.

Väg

hålln

ings

sten

vid

S. F

jäll,

mils

ten

(175

4) p

å si

dola

gt

vägp

arti

vid

Ket

tilsb

o. F

.d.

gäst

give

ri i S

.Fjä

ll.

Kon

stgj

orda

vatte

nfal

l ö. S

. Fj

äll.

Bre

d st

engä

rdsg

ård

vid

Ket

tilsb

o.

De

bran

ta

back

arna

ned

mot

S

ödra

Fjä

ll m

arke

rar e

n sk

arp

grän

s m

ella

n sk

ogsm

ark

och

odlin

gsby

gd.

Väg

parti

et ä

r en

välb

evar

ad re

st a

v de

n ga

mla

och

vi

ktig

a ös

t-väs

tliga

fö

rbin

dels

enge

nom

land

skap

et,

huvu

dstrå

ket f

rån

Sve

alan

d til

l B

ohus

kust

en.

2

Nya

tekn

iker

(1

700-

tal)

2060

, 206

2Lu

bber

ud-B

ram

seru

dS

träck

an fi

nns

doku

men

tera

d på

ka

rta fr

ån 1

720-

tale

t

Väg

en ä

r kur

vig

och

följe

r la

ndsk

apet

ste

rrän

g ge

nom

ett

gam

mal

tod

lings

land

skap

.Ta

nger

arrik

sint

ress

e ku

ltur.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

myc

ket

väl ö

vere

ns m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n m

itten

av

1800

-tale

t för

utom

vi

d S

Siv

iken

där

st

räck

ning

en s

er

någo

t ann

orlu

nda

ut id

ag.

Väg

en ta

nger

ar e

tt rik

sint

ress

e fö

r ku

lturm

iljöv

årde

nkr

ing

Sto

ra o

ch

Öst

raH

äste

fjord

en.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

n lil

la v

ägen

i od

lings

land

skap

et.

Väg

en g

år v

acke

rt i e

tt va

riera

t och

sm

åska

ligt

jord

bruk

slan

dska

pm

ed u

tsik

t öve

r H

äste

fjord

en.

Vac

ker o

ch

ålde

rdom

lig v

äg

med

rötte

r i 1

700-

tale

t och

med

do

kum

ente

rad

strä

ckni

ng fr

ån c

a 18

50. V

acke

rt ku

lturla

ndsk

apom

ger v

ägen

.

2

2097

San

dåke

r-S

tora

Tor

p,

Råg

gärd

sväg

enV

ägen

är

redo

visa

d på

fler

a ol

ika

1700

-ta

lska

rtor.

Väg

en u

tgör

ett

gam

mal

t strå

k,

från

Väs

terg

ötla

nd

mot

Ed

och

Nor

ge.

Fler

a gä

stgi

verie

r oc

h sk

juts

håll

fann

s ut

med

st

räck

an.

Väg

en ä

r lån

g oc

h ge

nom

kors

ar b

åde

skog

sklä

dda

höjd

er o

ch

uppo

dlad

eda

lgån

gar,

men

är

hela

tide

n fö

ljsam

m

ot te

rrän

gen

på

gam

la v

ägar

s vi

s.

Min

dre

just

erin

gar

har p

å de

n lå

nga

strä

ckan

gjo

rts h

är

och

var,

men

på

det h

ela

tage

t fö

ljer v

ägen

väl

18

50-ta

lets

strä

ckni

ng.

Väg

en g

år tä

tt in

på g

årda

rna

. Tv

å gä

stgi

verie

r va

r bel

ägna

utm

ed

vägs

träck

an.

Väg

en g

år d

elvi

s ge

nom

riks

intre

sse

natu

r.

Dal

gång

slan

dska

pet

i de

n no

rra

dele

n är

ka

rakt

eris

tiskt

för

denn

a de

l av

Dal

slan

d.

Det

är o

vanl

igt a

tt et

t så

gam

mal

t hu

vuds

tråk

inte

om

vand

lats

till

en

stor

och

bre

d vä

g.

Mer

parte

n av

vä

gen

har ä

nnu

en

star

k 18

00-

tals

präg

el.

Väg

en e

rbju

der p

å si

na p

lats

er

stor

slag

napa

nora

mau

tsik

ter

och

går p

å an

dra

stäl

len

tätt

inpå

gå

rdar

na.

Kyr

korn

a oc

h Ö

reki

lsäl

ven

bidr

ar

till u

pple

vels

en.

Väg

strå

ket s

kall

enlig

t en

del

skrib

ente

r var

a et

t av

de

älds

ta i

land

skap

et. V

ägen

ha

r en

ålde

rdom

lig

kara

ktär

och

er

bjud

er fi

na

land

skap

supp

leve

lse

r.

1

2101

Töfte

dal-G

esät

erV

ägen

är

doku

men

tera

dse

dan

1700

-tale

t.

Väg

en fö

ljer d

et

bölja

nde

odlin

gsla

ndsk

apet

geno

m e

n sm

al,

uppo

dlad

dal

gång

.

Väg

en g

år i

rak

strä

ckni

ng ö

ver

den

böja

nde

terr

änge

n ut

an

skär

ning

ar o

ch

bank

ar, v

ilket

ger

en

sär

egen

vä

gpro

fil.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

väl

öv

eren

s m

ed

gene

rals

tabs

karta

från

143.

Vid

G

esät

er ä

r vä

gsträ

ckan

del

vis

ny. V

ägen

finn

s m

ed p

å 17

90-ta

ls

karta

.

Gäs

tgiv

argå

rdar

var b

eläg

na i

Ges

äter

och

i Tö

fteda

l.M

jölk

bord

är

beva

rade

utm

ed

väge

n. D

algå

ngen

är

kla

ssad

som

rik

sint

ress

e fö

r ku

lturm

iljöv

årde

n.

De

små

väga

rna

i de

sm

ala

dalg

ånga

rna

är

typi

ska

för d

enna

de

l av

land

skap

et.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

nna

trakt

med

lå

nga,

sm

ala

dalg

ånga

r.

Väg

en g

år g

enom

et

t böl

jand

e od

lings

land

skap

i en

sm

al d

algå

ng

med

Töfte

dals

älve

n i

dalg

ånge

ns m

itt.

Intre

ssan

tvä

gpro

fil.

En

av d

e bä

st

beva

rade

av

de

mån

ga s

må

land

sväg

ar s

om

följe

r de

smal

a da

lgån

garn

a i

denn

a de

l av

Dal

slan

d.

2

Sid

a 4

av 1

0

79

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2120

Grö

säte

r-Tå

ngel

anda

Väg

en

doku

men

tera

dse

dan

1700

-tale

t.

Väg

en k

an h

a fö

regå

tt nu

v vä

g 17

2 so

m lä

nk i

en

förb

inde

lse

från

Vän

ersb

org

och

Udd

eval

la m

ot E

d oc

h no

rra

Dal

slan

d.

Väg

en lö

per d

elvi

s i e

tt gr

usås

land

skap

kant

en p

å da

lgån

gen.

Var

iera

t lan

dska

p m

ed s

kog

och

öppn

a m

arke

r. V

ägen

går

öve

r gå

rdsp

lan

och

smite

r för

bi

husk

nuta

r.

Väg

ens

strä

ckni

ng

stäm

mer

till

stor

de

l öve

rens

med

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

1850

-tale

t

Väg

en g

år g

enom

et

trik

sint

ress

eom

råde

för

kultu

rmilj

övår

den.

Utm

ed v

ägen

fa

nns

järn

bruk

i Ö

xnäs

sam

t såg

oc

h m

kt

forn

läm

ning

ar.

Väg

en k

nyte

r iho

p be

bygg

else

nm

ella

n V

albo

ån

och

Kro

ppef

jäll.

Järb

o ky

rka,

ut

sikt

er ö

ver

dale

n, g

amm

alla

ntha

ndel

med

an

tika

godi

saut

omat

er i

bruk

.

Den

kultu

rhis

toris

ktin

tress

anta

bygd

en m

ella

n V

albo

ån o

ch

Kro

ppef

jäll

med

bl

.a. J

ärbo

k:a

kn

yts

sam

man

av

denn

a ga

mla

väg

so

m b

evar

at

strä

ckni

ng o

ch

utse

ende

sed

an

lång

tid.

2

2166

Grin

stad

-Kva

nten

burg

Väg

en ä

r do

kum

ente

rad

seda

n 17

00-ta

let.

Väg

ens

östra

del

fic

k tro

ligen

sin

sp

ikra

kast

räck

ning

und

er

1700

-tale

t, so

m

uppf

arts

väg

till

herr

gård

en.

Väg

ens

östra

del

gå

r i ra

k st

räck

ning

öve

r de

t fla

cka

odlin

gsla

ndsk

apet

.

Väg

en ä

r bel

agd

seda

n 17

00-ta

let

och

har t

rolig

en

behå

llit s

in ra

ka

strä

ckni

ng s

edan

de

ss.

Väg

ens

östra

del

är

dra

gen

axia

lt ra

kt m

ot

herr

gård

ens

huvu

dbyg

gnad

så

som

man

gär

na

gjor

de p

å 17

00-

tale

t om

möj

lighe

t ga

vs.

Qva

nten

burg

she

rrgå

rd.

Den

spi

krak

a vä

gdra

gnin

gen

är

typi

sk fö

r väg

ar ti

ll st

örre

her

rgår

dar,

men

säl

lsyn

t i

Dal

slan

d.

Den

axi

alt a

nlag

da

väge

n ut

gör e

n st

åtlig

ent

ré ti

ll Q

vant

enbu

rgs

herr

gård

.

Väg

ens

främ

sta

värd

e ut

görs

av

den

spik

raka

vä

gdra

gnin

gen

axia

lt i

förlä

ngni

ngen

av

huvu

dbyg

gnad

ens

mitt

axel

.

2

2224

Håv

erud

- Å

sens

bruk

, U

pper

udsv

ägen

Väg

en ä

r re

dovi

sad

på 1

700-

tals

karto

r.

Väg

en h

ade

unde

r 17

00- o

ch 1

800-

tale

n be

tyde

lse

för

land

skap

ets

indu

stria

liser

ing

och

utgj

orde

ett

huvu

dstrå

k ut

med

ka

nale

n in

nan

Håv

erud

bron

bygg

des

1937

.

Uts

ikt ö

ver s

jöar

na

Upp

erud

shöl

jen

och

Spå

ngen

.

Väg

strä

ckni

ngen

över

enss

täm

mer

i hu

vuds

ak m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Öpp

ning

sbar

bro

vi

d U

pper

ud,

slus

sar

Gam

mal

indu

strim

iljö,

bruk

sher

rgår

den,

kana

len,

mils

ten.

R

iksi

ntre

sse

natu

r oc

h ku

ltur.

Dal

slan

ds k

anal

Rar

itet p

.g.a

. att

vägf

örbi

ndel

sen

från

1937

med

fört

att d

enna

väg

ku

nnat

bev

aras

so

m e

n sm

al,

ålde

rdom

lig v

äg

trots

att

den

går

geno

m tä

ttbeb

yggt

om

råde

.

Milj

ön h

ar e

n st

ark

1700

-tals

prä

gel

och

är

indu

strih

isto

riskt

intre

ssan

t.

Väg

en in

gick

i la

ndsk

apet

sin

dust

rialis

erin

g på

17

00-ta

let

(järn

bruk

) och

var

en

del

av

det f

ör

bruk

en s

å vi

ktig

a ko

mm

unik

atio

nsst

råk

et s

om fö

ljer

Upp

erud

sälv

en.

1

2230

Kru

sebo

l-Öst

ra

Bod

ane

Väg

en ä

r re

dovi

sad

på k

arta

frå

n sl

utet

av

1700

-ta

let o

ch b

lev

på

1800

-tale

tup

pgra

dera

d so

m

ham

nväg

.

Väg

en le

dde

på

1800

-tale

t ut t

ill

Vin

gens

ham

n oc

h bl

ev tr

olig

en d

å av

sevä

rt fö

rbät

trad

och

inle

mm

ad i

det

stat

liga

vägn

ätet

.

Väg

en s

lingr

ar s

ig

geno

m e

tt bö

ljand

e sk

ogs-

oc

hod

lings

land

skap

.

Väg

ens

plan

och

pr

ofil

är tr

olig

en

oför

ändr

ad s

edan

sl

utet

av

1800

-ta

let.

Väg

visn

ings

sten

Väg

en ä

r til

lsam

man

s m

ed

någr

a ky

rkvä

gar

en a

v de

min

sta

stat

liga

väga

rna

i la

ndsk

apet

.

Sm

al g

rusv

äg s

om

lede

r frå

n gå

rd ti

ll gå

rd i

ett

smås

kalig

tjo

rdbr

uksl

ands

kap

med

180

0-ta

ls

käns

la.

Gen

om a

tt ha

mnv

erks

amhe

ten

tidig

t upp

hörd

e ha

r tro

ligen

inga

vä

sent

liga

förb

ättri

ngar

gjo

rts

av v

ägen

und

er

1900

-tale

t. V

ägen

ge

r en

god

bild

av

hur d

åtid

ens

väg

kund

e te

sig

.

1+

Sid

a 5

av 1

0

80

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2242

, 224

2.01

Eds

lesk

og-B

ygge

rud.

B

räck

e än

gar

Väg

en ä

r do

kum

ente

rad

seda

n 17

00-ta

let

och

ingå

r i e

tt ga

mm

alt s

tråk

från

Åm

ål fö

rbi

Fors

back

a oc

h vi

dare

mot

La

xarb

y oc

h Ä

rtem

ark.

Väg

en u

tgjo

rde

förb

inde

lse

från

nord

väst

raD

alsl

and

mot

Åm

ål

och

Vän

ern.

Väg

en g

år i

ett

gam

mal

tku

lturla

ndsk

ap a

v m

usea

l kar

aktä

r.

I den

slu

ttand

e te

rrän

gen

har

väge

n ba

nkat

s up

p m

ed h

jälp

av

en

stöd

mur

av

sten

.

Väg

en s

täm

mer

de

lvis

öve

rens

m

edge

nera

lsta

bska

rtan

från

slut

et a

v 18

00-ta

let,

den

nord

östra

strä

ckan

är

nya

re. E

n äl

dre

vägs

träck

ning

är

väl s

ynlig

. Ask

allé

.

Väg

en g

år g

enom

rik

sint

ress

e fö

r så

väl n

atur

vård

so

mku

lturm

iljöv

ård,

sam

t gen

om

Brä

cke

änga

rs

natu

rres

erva

t.

Det

om

giva

nde

ålde

rdom

liga

kultu

rland

skap

etm

ed u

tsik

t öve

r sj

ön g

er v

ägen

st

ora

uppl

evel

sevä

rden

.

Väg

ens

bety

dels

e in

nan

1900

-tale

ts

vägo

mlä

ggni

ngsa

mt d

ess

drag

ning

gen

om

ängs

land

skap

etut

gör v

ägen

s frä

mst

a vä

rden

.

2

Cen

tral

vägh

ålln

ing

(180

0-ta

l)20

83, 2

086,

20

87E

dste

na-F

ärge

land

aH

uvud

sakl

igen

tid

igt 1

800-

tal.

Väg

en g

år g

enom

bö

ljand

e oc

h va

riera

t sko

gs-

och

odlin

gsla

ndsk

ap.

Pas

sera

r Val

boån

vi

d E

dste

nafo

rs.

Väl

vård

ade

lant

gård

ar.

Rik

sint

ress

eku

lturm

iljöv

ård.

Väg

en h

ar

geno

mgå

tt få

fö

ränd

ringa

r sed

an

1850

-tale

t för

utom

st

räck

an m

ella

n E

vens

äter

-V

albo

ån s

om

tillk

omm

it se

nare

.

Hög

och

im

pone

rand

est

enva

lvsb

ro ö

ver

Val

boån

vid

E

dste

nafo

rs b

yggd

på

183

0-ta

let.

Fler

a fo

rnm

inne

n fin

ns lä

ngs

strä

ckan

, bl a

gr

avfä

lt oc

h fo

rnåk

rar

Dom

halla

vid

E

vens

äter

,vä

ghål

lnin

gsst

ensa

mt g

ravf

ält v

id

Eds

tena

. Allé

av

lärk

träd,

gam

la

turb

iner

,kv

arnm

iljö,

sten

valv

bro

över

V

albo

ån

Väg

en ä

r en

repr

esen

tant

för

de ä

ldre

sm

åväg

ar

som

förb

and

gård

arna

i sö

dra

och

sydv

ästra

D

alsl

ands

back

land

skap

.

Väg

ens

plac

erin

g i

land

skap

et g

er e

tt ål

derd

omlig

tin

tryck

.S

pänn

ande

kvar

nmilj

ö kr

ing

valv

bron

öve

r V

albo

ån.

Urs

prun

glig

vägs

träck

ning

geno

m e

tt la

ndsk

ap m

ed

1800

-tals

präg

el.

Intre

ssan

tavä

gank

nutn

aku

lturv

ärde

nut

med

väg

en.

1+

2127

Örs

berg

-Sun

dals

-Ryr

Väg

en fi

nns

delv

is

med

på

1700

-tal

karta

, i n

orr m

ella

n Ö

rsbe

rg-G

ulle

sbyn

sam

t V B

leka

n-

Sun

dals

-Ryr

.S

amm

anta

get

kan

väge

n do

ck s

es

som

en

1800

-ta

lsvä

g.

Väg

ens

strä

ckni

ng

är fö

ljsam

i od

lings

land

skap

et.

Där

väg

en

pass

erar

Kro

kån

finns

en

spän

nand

ekv

arnm

iljö.

Fin

vy

över

Örs

jön.

Vid

S

äter

grä

nsar

vä

gen

mot

rik

sint

ress

e na

tur

(Kro

ppef

jäll)

Väg

ens

strä

ckni

ng

visa

r hög

öv

eren

sstä

mm

else

med

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Eka

llé, g

amm

al

skol

bygg

nad,

kvar

nmilj

ö vi

d K

rokf

ors.

Mjö

lkbo

rd. E

n vä

ghål

lnin

gsst

enen

ligt F

MIS

. A

skal

lé, g

ård

med

sk

iffer

tak.

Två

re

gist

rera

devä

gträ

d.K

ropp

efjä

llsbr

ante

r inv

id

väge

n.

Kon

trast

en m

ella

n K

ropp

efjä

llsbr

ante

r och

slä

tten

är k

arak

teris

tisk

för d

enna

del

av

land

skap

et.

Väg

en ä

r en

god

repr

esen

tant

för

den

smal

a gr

usvä

gen

i od

lings

land

skap

et.

Väg

ens

följs

amm

a st

räck

ning

i la

ndsk

apet

sam

t de

kul

turm

iljöe

r so

m p

asse

ras

(kva

rn, s

kola

etc

) gö

r att

väge

n up

plev

s so

m

ålde

rdom

lig.

Gam

mal

väg

som

frä

mst

haf

t en

loka

l fu

nktio

n.V

ägst

räck

ning

,vä

gsek

tion

och

vägo

mgi

vnin

g ha

r be

vara

t en

ålde

rdom

ligka

rakt

är. V

acke

r om

givn

ing

med

ett

smås

kalig

t,bö

ljand

eku

lturla

ndsk

ap.

1

Sid

a 6

av 1

0

81

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2128

Råd

ane-

Häl

jeby

nV

ägen

är

redo

visa

d på

kar

ta

från

1700

-tale

t.

Väg

en g

år g

enom

et

t sm

åska

ligt

skog

s- o

ch

odlin

gsla

ndsk

appå

grä

nsen

till

Kro

ppef

jäll.

Den

öst

ra d

elen

av

väge

n fra

m ti

ll S

andf

älle

t fin

ns

redo

visa

d so

m

ridst

ig p

å ka

rta

från

tidig

t 170

0-ta

l sa

mt s

om m

indr

e vä

g på

ge

nera

lsta

bska

rtan

från

mitt

en a

v 18

00-ta

let.

Den

vä

stra

del

en a

v vä

gen

har

tillk

omm

it se

nare

.

Ste

ngar

dist

er,

utpe

kad

artri

k vä

gkan

t.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

n lil

la v

ägen

i sk

ogsb

ygd.

Kur

vig

och

smal

gr

usvä

g so

m

pass

erar

när

a in

på

beby

ggel

sen

på

ett å

lder

dom

ligt

sätt.

Mån

ga

sjöu

tsik

ter.

Sm

al g

rusv

äg i

back

land

skap

etso

m g

er e

tt ål

derd

omlig

t och

ur

spru

nglig

t int

ryck

oc

h so

m ä

r bel

agd

seda

n 17

00-ta

let.

1+

2154

Vin

terh

ålet

-Sik

hall

1800

-tal

Väg

en a

nlad

es fö

r at

t tra

nspo

rtera

jo

rdbr

uksp

rodu

kter

till h

amne

n i

Sik

hall

f.v.b

. till

G

öteb

org

och

Eng

land

.

Väg

en g

år g

enom

sk

ogen

och

m

ynna

r vid

ån

gbåt

sbry

gga

i S

ikha

ll m

ed

vids

träck

t sjö

utsi

kt.

Väg

strä

ckni

ngen

över

enss

täm

mer

i hu

vuds

ak m

ed

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

Ång

båts

bryg

gan,

mag

asin

et o

ch d

en

övrig

abe

bygg

else

n ha

r pr

ägel

av

1800

-tal.

Ham

nen

är k

nute

n til

l det

dal

slän

dska

ha

vreo

dlin

gen

som

ex

pand

erad

ekr

aftig

t und

er 1

800 -

tale

t.

Väg

enre

pres

ente

rar d

e st

atlig

a vä

gar s

om

ledd

e til

l vä

nerh

amna

rna.

Sik

hall

har d

en

mes

t åld

erdo

mlig

a ka

rakt

ären

av

de

äldr

e ha

mna

rna

läng

s D

alsl

ands

vä

nerk

ust.

Milj

ön k

ring

Sik

hall

erbj

uder

en

hist

oris

k oc

h na

turs

kön

uppl

evel

se.

Väg

en v

ar u

nder

18

00-ta

let

trans

portv

äg ti

ll ut

skep

pnin

gsha

mn

en i

Sik

hall,

där

de

t änn

u fin

ns

säde

smag

asin

och

ån

gbåt

sbry

gga.

2

2218

Dal

s Lå

nged

-Årb

olV

ägen

söd

ra d

el

är b

elag

d se

dan

mitt

en a

v 18

00-

tale

t, m

edan

den

no

rra

dele

n tro

ligen

ble

v fa

rbar

fö

rst p

å 19

00-ta

let.

Väg

en u

tgjo

rde

i fö

rsta

han

d en

fö

rbin

dels

esö

deru

t för

gå

rdar

na u

tmed

vä

gen.

Väg

en lö

per i

sp

rickd

alsl

ands

kape

t nor

r om

K

ropp

efjä

ll, d

elvi

s hö

gt ö

ver d

e nä

rbel

ägna

sjöa

rna.

Strä

ckan

mel

lan

Årb

ro-T

ånge

byn

över

enss

täm

mer

med

gene

rals

tabs

karta

n frå

n 18

50-ta

let.

På

strä

ckan

Tå

ngeb

yn-

Rän

nslid

en h

ar

väge

n en

ny

drag

ning

och

R

änns

liden

-M

usta

dfor

s fa

nns

inge

n vä

g i

mitt

en/s

lute

t av

1800

-tale

t.

Intre

ssan

t kla

ffbro

i M

usta

dfor

s.V

ägen

går

till

stör

sta

dele

n ge

nom

om

råde

n av

riks

intre

sse

för

kultu

rmilj

övår

den

och

natu

rvår

den.

V

id b

l.a. R

änsl

iden

fin

ns v

acke

rt ku

lturla

ndsk

ap.

Åts

killi

gafo

rnm

inne

n fin

ns

utm

ed v

ägen

.

Pas

sage

i M

usta

dfor

s öv

er

Dal

slan

ds k

anal

m

ed s

luss

ar.

Väl

beva

rad,

äld

re

gård

sbeb

ygge

lse

nära

väg

en,

ålde

rdom

ligt

kultu

rland

skap

och

va

ckra

uts

ikte

r gör

at

t väg

en h

ar s

tora

up

plev

else

värd

en.

Väg

en o

ch

omgi

vnin

gen

har

tills

amm

ans

en

star

k pr

ägel

av

1800

-tal.

2

Sid

a 7

av 1

0

82

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2221

Håv

erud

Väg

bron

från

198

7 är

en

kopi

a av

br

on fr

ån 1

937.

D

en in

tillig

gand

e jä

rnvä

gsbr

on ä

r frå

n 19

27,

akve

dukt

en fr

ån

1868

.

Tills

amm

ans

med

jä

rnvä

gen

och

kana

len

pass

erar

vä

gen

Upp

erud

sälv

en i

en tr

ång

ravi

n.

Rik

sint

ress

eku

lturm

iljöv

ård.

Väg

en p

asse

rar

Dal

slan

ds k

anal

öv

er e

n bå

gbro

, fö

rst u

ppfö

rd 1

937.

N

uvar

ande

bro

är

en k

opia

av

denn

a oc

h up

pför

d 19

87.

Bro

n be

löna

des

med

Vac

kra

Väg

ars

pris

199

2.

Akv

eduk

ten

är

utfö

rd s

om e

n ni

tad

ränn

a öv

er

fors

en.

Väg

bron

från

198

7 är

en

kopi

a av

den

äl

dre

bron

från

19

37. O

mgi

vand

e m

iljö

är v

älbe

vara

d frå

n 18

00-ta

let

(kan

alen

) och

bö

rjan

av 1

900-

tale

t.

Väg

bron

,jä

rnvä

gsbr

on o

ch

akve

dukt

en ä

r in

tress

anta

exem

pel p

å sa

mtid

ens

inge

njör

skon

st.

Hel

hets

milj

ön k

ring

väge

n ha

r sor

t ku

lturh

isto

riskt

värd

e.

Dal

slan

ds k

anal

Väg

bron

är

repr

esen

tativ

för

sin

tid. A

kved

ukte

n är

ens

am i

sitt

slag

i l

ande

t. K

ombi

natio

nen

av

väg-

järn

vägs

- och

bå

tbro

i en

och

sa

mm

a pu

nkt i

la

ndsk

apet

är u

nik.

Väg

en e

rbju

der

dram

atis

k ut

sikt

öv

er D

alsl

ands

ka

nal,

akve

dukt

en,

fors

en o

ch

järn

vägs

bron

.

Pla

tsen

är

kom

mun

ikat

ions

hist

oris

kt in

tress

ant

med

väg

- jär

nväg

s -oc

hbå

tförb

inde

lser

i en

och

sam

ma

punk

t. B

roar

na p

å pl

atse

n sp

änne

r öv

er e

n pe

riod

från

1868

till

1987

.

1+

2237

Kas

en-Ä

ngha

gen,

D

inge

lvik

sväg

enV

ägen

finn

sdo

kum

ente

rad

på

1700

-tals

karta

,m

en fi

ck e

n ny

roll

när d

et li

lla

stat

ions

sam

hälle

tup

pför

des

i sa

mba

nd m

ed

Lelå

ngsb

anan

san

lägg

ande

vid

sl

utet

av

1800

-ta

let.

Det

ta v

ar lä

nge

en

länk

i de

t vik

tiga

öst-v

ästli

ga s

tråke

t i l

ands

kape

ts

norr

a de

l som

fö

rban

dV

ärm

land

/Vän

ern

med

kus

ten

(Udd

eval

la o

ch

Hal

den)

.

Väg

en g

år g

enom

så

väl

åker

land

skap

,sk

og o

ch

tätb

ebyg

gels

e.Ta

nger

ar ti

ll vi

ss

del r

iksi

ntre

sse

natu

r.

Väg

en s

täm

mer

ex

akt ö

vere

ns m

ed

gene

rals

tabs

karta

från

slut

et a

v 18

00-

tale

t.

Väg

en p

asse

rar

Din

gelv

iks

säte

ri (u

nder

160

0-17

00-

tale

n en

be

tyde

lsef

ull g

ård

för t

rakt

en) p

å et

t ty

pisk

t sät

t för

en

äldr

e vä

g oc

h gå

r ge

nom

det

lilla

st

atio

nssa

mhä

llet

Din

gelv

ik s

om h

ar

behå

llit s

in

kara

ktär

från

tide

n fö

r jär

nväg

ens

anlä

ggan

de i

slut

et

av 1

800-

tale

t. 1

vägh

ålln

ings

sten

enlig

t FM

IS

Din

gelv

iks

säte

ri är

en

av d

e få

st

orgå

rdar

na i

denn

a de

l av

Dal

slan

d.

Den

raka

st

räck

ning

en v

id

säte

riet ä

r typ

isk

för v

ägar

vid

hö

gres

tånd

smilj

öer

.

Väg

en p

asse

rar

Din

gelv

iks

säte

ri oc

h de

t lill

a st

atio

nssa

mhä

llet

från

seke

lski

ftet.

Väg

en v

ar e

n de

l i

det v

iktig

a ös

t-vä

stlig

a st

råke

t ge

nom

land

skap

et.

1895

fick

väg

en e

n ut

vidg

ad b

etyd

else

då

Din

gelv

iks

järn

vägs

stat

ion

bygg

des.

Då

geno

mfa

rtstra

fiken

nu g

år p

å en

ny

väg

har d

enna

väg

ku

nnat

beh

ålla

sin

ka

rakt

är fr

ån

järn

vägs

epok

en.

1

Sid

a 8

av 1

0

83

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2250

Ski

fors

-Sol

vik

Väg

en fi

nns

doku

men

tera

d på

ka

rta fr

ån 1

720-

tale

t.

Gru

sväg

ensl

ingr

ar s

ig g

enom

et

t sta

rkt k

uper

at

skog

slan

dska

pfö

rbi f

lera

sjö

ar.

Väg

en p

asse

rar

riksi

ntre

sse

natu

r ru

nt s

jön

Svä

rdlå

ng.

Väg

ens

drag

ning

är

ofö

ränd

rad

seda

n sl

utet

av

1800

-tale

t.

Ett

gäst

give

ri va

r be

läge

t i S

olvi

k.V

ägen

är e

tt br

a ex

empe

l på

svår

ighe

ter i

sa

mba

nd m

ed

vägd

ragn

ing

i la

ndsk

apet

s no

rra

och

star

kt

kupe

rade

del

ar.

Gru

sväg

ensl

ingr

ar s

ig g

enom

de

t sta

rkt

kupe

rade

skog

slan

dska

pet

geno

m fl

era

bym

iljöe

r.S

tors

lagn

aut

blic

kar ö

ver

skog

sklä

dda

berg

oc

h sj

öar.

Väg

en ä

r ett

bra

och

vack

ert

exem

pel p

å en

lit

en v

äg i

norr

a D

alsl

ands

myc

ket

kupe

rade

sko

gs-

och

sjöl

ands

kap.

V

ägen

var

på

1800

-ta

let e

n be

tyde

lsef

ull l

änk

norr

ut m

ed

gäst

give

ri i S

olvi

k,

inna

n vä

g 17

2 to

g öv

er d

enna

roll.

1

Bili

smen

(190

0-19

50)

164,

166

Par

setjä

rnV

ägen

har

sam

ma

strä

ckni

ng s

om p

å 18

00-ta

let.

Väg

en a

ntog

s bl

i ny

ttjad

vid

en

ev

tysk

inva

sion

från

N

orge

och

förs

ågs

därfö

r med

fö

rsva

rsan

ordn

ing

ar.

Det

utv

alda

vä

gavs

nitte

t utg

örs

av e

n trå

ng

pass

age

mel

lan

en

liten

sjö

och

ett

berg

.

Väg

en h

ar s

amm

a st

räck

ning

som

vid

tid

en fö

r fö

rsva

rsan

lägg

nin

garn

asan

lägg

ande

på

1940

-tale

t.

Väg

en ä

r om

give

n av fö

rsva

rsan

lägg

nin

gar i

form

av

strid

svag

nshi

nder

och

skan

sar f

ör a

tt m

öta

en e

v. ty

sk

inva

sion

.

Likn

ande

anlä

ggni

ngar

men

i m

indr

e om

fattn

ing

finns

vi

d fle

r väg

ar s

om

går i

n m

ot n

orsk

a gr

änse

n.

Det

ta ä

r tro

ligen

de

n m

est

välb

evar

ade

väga

nknu

tna

skan

s frå

n de

nna

tid.

Förs

vars

anlä

ggni

nga

rna

vid

sida

n om

vä

gen

har s

tort

hist

oris

kt v

ärde

oc

h st

ort

uppl

evel

sevä

rde.

Väg

en, d

e om

giva

nde

terr

ängf

orm

erna

och

skan

sen

sam

verk

ar ti

ll en

m

iljö

av s

tort

hist

oris

kt in

tress

e.

2

173

Stig

en-V

ästra

Bod

ane

Väg

en ä

r do

kum

ente

rad

på

karto

r frå

n 17

00-

tale

t.

På

vägs

träck

an

utfö

rdes

AK

-ar

bete

n på

193

0-ta

let.

Väg

en g

år i

ett

kupe

rat

sjöl

ands

kap

i K

ropp

efjä

llsut

kant

er o

ch

grän

sar t

ill

riksi

ntre

sset

Kro

ppef

jäll.

Väg

en fö

ljer e

n ga

mm

alst

räck

ning

.R

ätni

ng a

v ku

rvor

oc

h br

eddn

ing

ägde

rum

på

1930

-ta

let s

om A

K-

arbe

te, d

äref

ter

har i

nga

stor

a ar

bete

n ut

förts

.

En

stor

gam

mal

ek

växe

r när

a vä

gen.

S

teng

ardi

ster

,de

lvis

dubb

elsi

digt

.In

dust

rihis

toris

km

iljö

och

över

give

n vä

g vi

d R

ådan

efor

s.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r st

örre

väg

ars

stan

dard

på

1930

-ta

let.

För a

tt va

ra e

n hö

gtra

fiker

ad v

äg

är d

en m

ycke

t te

rrän

ganp

assa

doc

h ku

rvig

. Sto

ra

träd

invi

d vä

gen,

m

iljön

vid

R

ådan

efor

s oc

h sj

öuts

ikte

r bid

rar

till u

pple

vels

en.

De

dubb

elsi

diga

st

enga

rdis

tern

avi

ttnar

om

att

väge

n tro

ts s

tor

trafik

bela

stni

ng ä

r fö

ga fö

ränd

rad

seda

n 19

30-ta

let.

1

2207

Sol

um-R

örvi

ken

Väg

en b

lev

trolig

en k

örba

r fö

rst p

å 19

00-ta

let.

Ev.

AK

-arb

ete

Sm

al, s

lingr

ig

grus

väg

som

följe

r sk

ogst

errä

ngen

.

Väg

en fi

ck

vägs

tand

ard

trolig

en fö

rst p

å 19

00-ta

let o

ch ä

r sa

nnol

ikt r

elat

ivt

oför

ändr

ad s

edan

til

lkom

sten

.

En

sten

grav

kam

mar

esk

all f

inna

s i

väge

ns n

ärhe

t.

Väg

en g

år i

den

utpr

ägla

tgl

esbe

folk

ade

skog

smar

k so

m

präg

lar D

alsl

ands

no

rdvä

stra

del

.

Väg

en ä

r re

pres

enta

tiv fö

r de

sm

å, m

ycke

t lå

gtra

fiker

ade

skog

sväg

arna

i no

rra

Dal

slan

d.

Väg

en ä

r sm

al o

ch

följs

am i

den

kupe

rade

skog

ster

räng

enoc

h er

bjud

er

därm

ed fi

na

natu

rupp

leve

lser

.

Väg

en ä

r anl

agd

sent

(190

0-ta

l) oc

h är

trol

igen

myc

ket

litet

förä

ndra

d se

dan

anlä

ggni

ngst

illfä

llet.

2

Sid

a 9

av 1

0

84

Väga

r med

kul

turm

iljöv

ärde

nB

edöm

ning

och

kla

ssifi

cerin

gB

ILA

GA

2

Tids

epok

Vägn

rB

enäm

ning

Urs

prun

glig

åld

erFu

nktio

n oc

h ad

min

istr

ativ

a be

slut

Väge

n i l

ands

kape

tK

onst

rukt

ion,

tekn

ik

och

bygg

mat

eria

lU

rspr

ungl

ighe

tVä

gark

itekt

ur o

ch

inge

njör

skon

stVä

gank

nutn

a na

tur-

oc

h ku

lturv

ärde

nR

egio

nala

sär

drag

Rep

rese

n-ta

tivite

t och

ra

ritet

Upp

leve

lsev

ärde

Väge

ns fr

ämst

a vä

gvär

deK

lass

ifice

ring

Bed

ömni

ngsk

riter

ier

2255

Hol

lste

n-E

dsle

skog

1921

-192

7V

ägen

tillk

om s

om

AK

-arb

ete.

Väg

strä

ckni

ngen

kan

ha u

tgjo

rt ga

mm

alpi

lgrim

sled

från

E

dsle

skog

s ky

rka.

Kur

vig

grus

väg

geno

m s

kogs

- och

sj

ölan

dska

p.

P.g

.a. d

en

kupe

rade

terr

änge

nin

nehå

ller i

nte

väge

n de

ra

ksträ

ckor

som

ut

mär

ker A

K-

väga

r.

Väg

en ä

r tro

ligen

m

ycke

t urs

prun

glig

i b

åde

plan

, se

ktio

n oc

h pr

ofil

seda

n 19

20-ta

let.

Äld

revä

gvis

ning

ssky

lt,vä

gste

n so

m

info

rmer

ar o

m

väge

ns ti

llkom

st,

berö

md

präs

tgår

d i

Eds

lesk

og,

hem

bygd

sgår

d,na

turr

eser

vat.

Väg

en ä

r ej

repr

esen

tativ

för

AK

-väg

ar i

allm

änhe

t.

Sm

al, s

lingr

ig

grus

väg

i orö

rt sk

ogs-

och

sj

ölan

dska

p(n

atur

rese

rvat

),pa

sser

arE

dsle

skog

spr

ästg

ård.

En

vägs

ten

berä

ttar

om v

ägen

s til

lkom

st.

P.g

.a. l

iten

trafik

bela

stni

ngha

r väg

en tr

olig

tvis

in

te ä

ndra

ts

myc

ket s

edan

de

ss ti

llkom

st s

om

nödh

jälp

sarb

ete

unde

r 192

0-ta

let.

1+

Nut

id(>

1950

)16

6B

engt

erud

-Årb

ol17

00-ta

lD

en p

å 19

80-ta

let

nyan

lagd

a vä

gen

går g

enom

la

ndsk

apet

i dj

upa

skär

ning

ar o

ch

höga

ban

kar.

Väg

en ä

r byg

gd p

å m

oder

nt v

is m

ed

stor

abe

rgsk

ärni

ngar

och

höga

vä

gban

kar.

Väg

en ä

r of

örän

drad

sed

an

nyan

lägg

ning

enpå

198

0-ta

let.

Väg

en ä

r byg

gd

unde

r en

epok

då

este

tiska

hän

syn

och

land

skap

sanp

assn

ing

gavs

min

dre

utry

mm

e i

vägu

tform

ning

en.

Väg

en ta

nger

ar

Kro

ppef

jälls

riksi

ntre

sseo

mrå

defö

r nat

urvå

rd. E

n m

inne

sste

n öv

er

väge

ns ti

llkom

st ä

r pl

acer

ad i

vägs

länt

en.

Väg

en ä

r typ

isk

för

1980

-tale

tsvä

gbyg

gand

e.

De

höga

slä

nter

na

med

kro

ssm

ater

ial

är m

ycke

t på

tagl

iga

i vä

gmilj

ön.

Väg

en ä

r typ

isk

för

en ti

d in

om

vägb

ygga

ndet

då

este

tik o

ch

land

skap

sanp

assn

ing

inte

var

tung

t vä

gand

e i

vägp

lane

ringe

n.

2

172

Väg

avsn

itt ö

ver

Elle

nösu

ndet

1965

Det

sm

ala

sund

et

har t

rolig

en s

edan

lå

ng ti

d ut

gjor

t ett

natu

rligt

läge

för

kom

mun

ikat

ion

över

de

lång

strä

ckta

sjöa

rna.

Väg

enun

ders

tryke

rla

ndsk

apet

sfo

rmer

och

pa

sser

ar p

å en

bro

dä

r sun

det ä

r som

sm

alas

t.R

iksi

ntre

sse

kultu

rmilj

övår

d.

Pas

sgen

öve

r su

ndet

har

ge

nom

gått

få

förä

ndrin

gar s

edan

de

ss ti

llkom

st

1965

då

den

nuva

rand

e br

on

ersa

tte e

n än

nu

beva

rad

fack

verk

sbro

.

Båg

bro

av b

eton

g,

visa

r ett

tydl

igt

stili

deal

.

Intil

l den

mod

erna

vä

gen

slin

grar

sig

de

n äl

dre

land

sväg

en ö

ver

en lä

gre

äldr

e fa

ckve

rksb

ro fr

ån

1887

. Vid

sun

det

finns

ock

så s

tora

fu

ndam

ent e

fter e

n jä

rnvä

gsbr

o.

Väg

enre

pres

ente

rar d

en

mod

erna

raka

vä

gen

som

ers

att

den

äldr

e sl

ingr

iga

väge

n.

Nat

ursk

önt l

äge

med

vy

över

sj

öarn

a,ko

mm

unik

atio

nspu

nkt s

om

åskå

dlig

gör

utve

cklin

gen

av

brob

ygga

ndet

.

En

kom

mun

ikat

ions

punk

t som

ås

kådl

iggö

rut

veck

linge

n av

vä

g- o

ch

järn

vägs

anlä

ggan

de,

inkl

usiv

e br

obyg

gand

e.

1+

Sid

a 10

av

10

85

86

VägverketRegion Väst

405 33 Göteborgwww.vv.se vagverket.got@vv.se

Telefon: 0771-119 119. Telefax: 031-63 52 70. Texttelefon: 0243-750 90.