Stockholm, Iduns Kungl. Hofboktr.

N:r 16 (539) Fredagen den 22 april 1898. ll:te årg. Prenumerationspris pr år:

Idun ensam kr. Iduns Modet., fjortondagsuppl. > Iduns Modet., månadsuppl. » Barngarderoben... »

5: — 5: — 3: — 3: —

B y r å : Klara södra kyrkog. 16, 1 tr.

Öppen kl. 10—6.

Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.

Redaktör och utgifvare:

FRITHIOF HELLBERG. Träffas säkrast kl. 2—3.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

Utgifningstid:

. hvarje fredag.

Lösnummerpris 15 öre (lösnrr endast för kompletteringar.)

Annonspr is : 35 öre pr nonpareillerad.

För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.

M a r i a N i l s s o n .

Framför ga l le rpor ten till n:r 1 rue Troyon. e t t pr ivathote l l , ä g d t

af g re fve de Vitali, s tannar hvar je d a g unde r s ä s o n g e n mel ­

lan kl . 10 o c h 12 samt 2 o c h 6, m e r e n d e l s p å v ä g till eller från

bois de Boulogne, de t ena ek ipage t efter de t andra , a f b ö r d a n d e

s ig i b l and en, i b l and t v å af par i servär ldens m o n d ä n a damer ,

s t u n d o m åt föl jda af s ina respek t ive herrar och m ä n . G e n o m den

lilla p lan te r ingen bära därpå fina par is iska föt ter sina c h a r m a n t a

ägar innor in i spege l sa longen i

rez-de-chausséen, m e d a n de

äkta m ä n n e n v a n l i g e n att

bör ja m e d få slå sig till ro i

ent réen.

A f m e d toquer o c h kapot-

ter, af m e d pälskragar o c h

jaquet ter , af m e d — kläd-

ningskjo lar , b luser o c h skörtlif!

O c h i näs ta m i n u t står her­

t ig innan , mark is innan eller

c o m t e s s e n , bankir f run eller

par i serkrönikörens m a k a i be ­

dårande unde rd räk t af b l o m -

s te rbroderad t s iden, m e d spets­

svall k r ing armar o c h hals ,

f ramför spege ln från g o l f o c h

till tak .

I en fåtöl j f ramför chemi -

néen , där » s a l a m a n d e r n » m e d

s ina e ld tungor g i r ig t s l ickar

efter hennes p å kaminga l l re t

hv i l ande s m å fötter, har d e n

s akkunn iga v ä n i n n a n tagi t

plats , r e d o att m e d sin g läd-

t ig t e g g a n d e krit ik sporra

värd innan , f röken Maria Nils­

son, till at t m e d n y a förtju­

sande detal jer komple t t e ra

den dräkt, s o m hon unde r

nat tens t i m m a r m e d u p p b j u ­

d a n d e af he la sitt s ö m m e r ­

skegen i k o m p o n e r a t åt sin

e leganta k u n d . Ä n n u en chif-

f o n v o l a n g p å den g u l d b r o d e -

rade f r amvåden , ett axeldra-

draperi a f satin, en puff af

s i lkesmusl in — o c h »G',est ravissant!» »Comme c'est chic!» »Ca a

vraiment beaucoup de cachet.'» l juder entusiast iskt från parisiskor­

nas läppar .

N u ö p p n a s dörren, o c h monsieur t räder in för att i egenskap

af s m a k d o m a r e fälla sitt u t l å tande . E n allt o m f a t t a n d e känna­

rebl ick , en v r i d n i n g af den fina mus t achen , o c h — ett d iskret

förordande af en ex t r avagan t l i ten ändr ing . D e n n a u t föres behän­

d ig t u n d e r en an imerad kon­

versa t ion o m en toilette de five

o'clock, s o m v ä c k t furore p å

mark is innan de V : s senaste re­

cep t i on . H v e m k u n d e ha sy t t

d e n ? Giacometti, Weille, Worth?

Skäl för o c h e m o t dessa o l ika

a n t a g a n d e n framställas m e d

öfversva l lande l if l ighet af de

b å d a f ransyskorna , tills frö­

k e n Ni lsson m e d öfver lägsen

s a k k ä n n e d o m — denna g å n g

i n h ä m t a d i mark i s innans to ­

ale t t rum, en annan g å n g å

Par isersa longen eller unde r

k a p p l ö p n i n g a r n a p å Long-

champ s amt g r u n d a d p å spets­

möns t r e t i Med ic i sk ragen —

upp lyse r , att dräkten i f råga

förskrifver s ig från Doueet.

Ö g o n b l i c k e t därefter bö l j a

tu rkosblåa s idenmasso r m e d

b l ekgu la rosor kr ing en an­

n a n s m i d i g gestal t , för att

snart sopas bor t af gu ldbro ­

k a d o c h amet i s t fä rgad sam­

me t . O c h b rok iga stenar, pal­

je t te r o c h pär lor rassla glitt­

r ande mel lan j u v e l p r y d d a fing­

rar, u n d e r änd lösa öfver lägg-

n inga r o m snit t o c h garni tyr ,

hv i lkas m a k e hels t a ldr ig bör

ha fva skådats , va re sig i jour ­

nalen , ur hv i lken m a n knap­

past nedlå ter s ig att h ä m t a

s m å o b e t y d l i g a detal jer , eller

i l e fvande Hfvet. O c h jä t te-

122 / I D U N 1898

A t t f ö r l i t a s ig p å s ig s jä l f är at t f ö r d u b b l a s in f ö r m å g a .

J. H. Kjellgren:

kar tonger m e d f ä r d i g s y d d a rober s t r ö m m a

u t från e tab l i s semange t , m e d a n i atel iern

s idenets f rasande, symask ine rnas s l a m m e r

o c h saxarnas h v i n a c k o m p a g n e r a pariser-

s ö m m e r s k o r n a s kv i t t rande samspråk o c h

skä lmska v i sor fin de siécle.

M e d e l p u n k t e n i d e n n a lilla vär ld , fröken

Mar ia Ni lsson, s t ammar , l ikt sin ryk tbara

n a m n e p å kons tens o m r å d e , från en svensk

a l lmoges läk t . H e n n e s sömrnerskegry uppen­

barade s ig r edan t id ig t , först , s o m sig bör ,

i d o c k p y n t o c h docks tass . V i d 14 års ål­

der fick h o n v i d en uts tä l lning af skolarbe ten

l : s ta priset (en spa rbanksbok m e d insat ta

penn inga r ) för en af h e n n e s t i ckad väst ,

till hv i lken h o n själf spunn i t garnet .

Efter att s o m syhjä lp p å herrgårdarna i

g rannskape t ha fva u tveck l a t sina an lag

o c h insupi t ett oemot s t ånd l ig t begä r att

förkofra sig v idare , t o g Mar ia Ni l sson v i d

18 års ålder unde r en resa från föräldra­

h e m m e t i Ner ike till s läkt ingar i Östergöt ­

land p å ege t b e v å g v ä g e n o m S t o c k h o l m

— för att se. M e n hur h o n säg, m e d unga ,

v a k n a ö g o n , va rd t de t h e n n e allt klarare,

att kv inno toa l e t t en m e d dess tal lösa, e v i g t

v ä x l a n d e detal jer v a r h e n n e s geb i t . N u

var de t ej längre fråga o m att å t e rvända

h e m . D e n u n g a landtf l ickan t o g plats p å

en syatel ier i hu fvuds t aden , att bö r j a m e d

utan lön , o c h fick, efter att ha fva d o k u m e n ­

terat s ig äfven s o m sk ick l ig h e m s ö m ­

merska, till sin h ä p n a d o c h g läd je a n b u d

att i egenskap af sådan åtfölja en svensk

famil j till Par is .

I vä r ldss taden k ä n d e sig Mar ia Ni l sson

s o m i sitt rätta e lement . D ä r g j o r d e h o n

omfa t t ande s tudier p å m o d e t s alla ol ika

o m r å d e n , därifrån ski ldes hon m e d saknad,

o c h di t å te rvände h o n m e d fröjd efter ett

kortare uppehå l l i hemlande t , d e n n a g å n g

fö r sedd m e d et t r e k o m m e n d a t i o n s b r e f från

m a d a m e de Castellano, hust ru till vå r då­

v a r a n d e spanske minis ter , s o m af e g e n er­

farenhet in tygar , att »mademoiselle Nilsson

coupe et réussit surtout les corsages avec une

rare perfection».

Stark i käns lan af sin begå fn ing , sökte

Maria Ni l sson ans tä l ln ing hos Worth. D e n

lärot id af fem år, till hv i l ken den vär ldsbe­

r ö m d a firman g e n o m kont rak t fö rb inder s ina

kv inn l iga b i t räden, a fskräckte h e n n e emel ler ­

t id . M e d u n g d o m l i g t i l lförsikt fa t tade hon

ett djärft bes lut , s o m hon o fö r tö fvad t satte i

verke t , i de t h o n g r u n d a d e en e g e n affär,

hv i lken snart t o g fart o c h å d r o g s ig en

s m i c k r a n d e u p p m ä r k s a m h e t .

E n säl lsynt u tmärke l se k o m efter n å g o n

t id f röken Ni l sson till del . D å W o r t h , dik­

ta torn i m o d e t s republ ik , en dag g j o r d e

r o n d e n g e n o m sina lokaler , f jät trades hans

u p p m ä r k s a m h e t af en d a m i d i s t inguerad

toalett . S m å l e e n d e u t ta lade h a n sin till­

fredsställelse ö fve r att se sina k u n d e r så

vä l k lädda . Ti l l sin öfver raskning fick han

emel le r t id ve ta , att dräkten i fråga förskref

sig från m a d e m o i s e l l e Ni l ssons atelier. V ä d ­

rande en kapaci te t , vä rd att införl i fvas m e d

hans stab, e rb jöd af färsmannen den talang­

fulla svenskan anstä l ln ing hos h o n o m s o m

essayeuse (profverska) m e d lön af — att

börja m e d — 5 0 0 francs i m å n a d e n u t o m

kos t s amt öflig t j äns tgör ingsdräk t af svar t

s idensars — ett förslag, som efter m o g e t

ö f v e r v ä g a n d e d o c k a fbö jdes .

T a c k va re s in s m a k för själf s t änd ighe t

o c h o b e r o e n d e , är vår ä l skvärda l andsma-

n inna d e n d a g i d a g är a l l t jämt sin e g e n .

Til l h e n n e s kundkre t s höra m å n g a af Frank­

rikes mes t ansedda fami l je r j ä m t e framstå­

e n d e representanter såväl för den skandi­

nav i ska ko lon i en i Par is s o m för Sver iges

e legan ta d a m v ä r l d .

I Paris s o m i andra m o d e c e n t r a äro

s tötes tenarna för damskrädda re o c h kläd­

s ö m m e r s k o r b å d e stora o c h af m å n g a h a n d a

slag. Så t. ex . f ö rheml iga v i s sa k u n d e r

n a m n e t p å sin s ö m m e r s k a l ika a funds jukt ,

s o m de söka leta ut, h v e m s o m syr för

deras v ä n i n n o r ; soml iga gö ra anspråk p å

at t i u tby t e m o t sina r e k o m m e n d a t i o n e r

bli . k lädda för så g o d t s o m in te t ; andra

slå bor t påminne l se r o m årsgamla räkningar

m e d et t s k ä m t eller en b j u d n i n g till mor ­

g o n d a g e n s soaré ; exo t i ska s torheter o c h

andra tv i fve lak t iga exis tenser falla då o c h

då n e d s o m från s k y n m e d stora beställ­

n ingar , hv i lka , o m de utföras , vä l o m några

mås t e hänföras till d e osäkra fordr ing­

arna, o c h v ä r l d s s t a d s n y c k e n kan , o m m a n

l ämnar den a n d r u m , fordra total omgesta l t ­

n i n g af en redan näs tan f ä r d i g s y d d toale t t

efter en p å ga tan u p p s n a p p a d m o d e l l . F ö r en

u t l änd ing k o m m e r därtill d e n f ruktansvärda

konkur rensen m e d i n f ö d d a u tö fvare af y rke t .

G e n o m att på en dy l ik terräng, i s jä l fva

de t suveräna franska m o d e t s högkvar te r ,

hafva t i l lkämpat s ig en ak tad s tä l lning s o m

k l ä d s ö m m e r s k a har f röken Mar ia Ni lsson

inför u t l ande t p å ett e rkännansvärd t sätt

p lädera t för svensk arbe tssk ickl ighet , s m a k ,

takt o c h ene rg i .

Tora Kjellberg.

*

I stenören. et är s tädse m e d en under l ig käns la af

v e m o d , j a g ser d e m , dessa u n g a skaror

af konf i rmander , s o m unde r vå rens dagar

t räda in för altaret i våra k y r k o r för att

s tadfästa sitt döpe l s e fö rbund . O c h skådar

j a g in i dessa u n g a anleten af v ä x l a n d e

u t t r yck — u p p r ö r d a o c h exa l te rade eller

l ikgi l t iga o c h s löa synas de , m e n h o s så

y t ters t få varsnar j a g de t lugna , förtröstans­

fulla u t t ryck , s o m j a g skulle v i l ja finna

s å s o m de t fö rhärskande b land d e m o c h tro

vara en sann o c h tillförlitl ig spege l af deras

s jä l s s tämning o c h deras innersta väsen unde r

dessa v ik t i ga ö g o n b l i c k .

M e d stilla h ä p n a d iakt tager j ag , af hv i lken

stor be tyde l se den yt t re appara ten v i d de t ta

tillfälle är, huru skärande kontras terna här

m ö t a hvarandra . D e t är p l å g s a m t att se

dessa fat t iga, o u t v e c k l a d e barn , s o m hem­

l igt p inas unde r f ö r ö d m j u k e l s e n af att v i d

det ta hög t id l i ga tillfälle i cke ha fva en n y

dräkt att upp t r äda i. O c h det är i cke upp­

b y g g l i g t att iakt taga dessa lyck l iga re ställda

u n g a f l ickor i e leganta , ofta u t m ä r k a n d e dräk­

ter, s å som m e d hvi ta sva jande s löjor , h v i l k e t p å

vissa orter beundra s . — Förunder l ig t s jo ies

de t m i g , huru m a n rent af synes b e m ö d a

sig att d raga de u n g a s s inne till vä r lden

o c h flärden. A t t far o c h m o r g e n o m n å g o n

l i ten gå fva vi l ja hugfäs ta m i n n e t af en be ­

tydelseful l dag , är natur l igt n o g . M e n massan

af d e presenter , s m y c k e n o c h grannlåter ,

s o m v i d det ta tillfälle p lägar r egna n e d

öfver de unga , huru kan de t vara m ö j l i g t

annat , än att ett u n g t s inne d ä r i g e n o m skall

bli Eva d i s t raherad t?

B l a n d dessa lyck l iga re lo t tade konf i rman­

der, dessa öfverkul turens unga plantor , är

de t före t rädesvis en miss r ik tn ing , s o m flore­

rar o c h hv i lken j a g n u vi l le ägna några o rd .

D e t är b l a n d dessa u n g a konf i rmat ions-

fl ickor j a g så ofta varsnar de t exa l te rade

u t t ryck , s o m j a g så f ö g a älskar att se —

det ta u t t ryck , s o m d o c k så m å n g e n präst

erfar en sådan t i l lfredsställelse v i d att h o s

d e m finna. M e n p å m i g g ö r de t ett in t ryck ,

s o m h a d e här blifvit g j o r d b lo t t en s å d d v i d

v ä g e n , d e n s tora re l ig iösa al lfarväg, s o m heter

käns losva l l o c h käns losvärmer i , en v ä g , ö fver

hv i lken så m å n g e n s lapp he rde leder s ina

u n g a l a m in p å en and l ig öken . O c h p å

denna stråt vallar han sin u n g a h jo rd u n d e r

be rede l se t idens månader , o c h ofta f ramkallas

h ä r i g e n o m hos de u n g a et t s lags känslorus ,

s o m m å n g e n g å n g tar s ig ett m y c k e t per­

sonl ig t u t t r yck o c h f ramträder i ett s lags

svärmer i , för att i c k e ' säga afguder i , för

s jä laherden själf, ett afguderi , s o m han i

m å n g a fall in te g ö r n å g o t för att stäfja,

u tan p å g o d tro f röjdar s ig åt.

J ag skulle v i l j a t i l l ropa d e m et t : För -

s u m m e n icke att hos dessa barn inskärpa

v i k t e n ä fven af de t första b u d e t — » D u

skall inga andra g u d a r ha fva för m i g — »

dessa präster , s o m så n a i v t finna s ig i

rol len att in för sina konf i rmander represen­

tera ett s lags stäl lföreträdare för den Fader ,

för hv i lken de skulle försöka att v i n n a

de u n g a s hjärtan.

V i d i n g e n pe r iod i sitt lif är den u n g a

flickan så m o t t a g l i g för i n t ryck o c h så b ö j d

för y t te r l igheter s o m v i d d e n n a ålder, då

konf i rmat ions t iden infaller. D e t är lätt n o g

o c h t a c k s a m t n o g att hos h e n n e v ä c k a

det ta re l ig iösa svärmer i , s o m , nä rmare sedt ,

ofta knappas t är någo t anna t än öfver-

spändhet , en exal ta t ion, hv i lken d o c k —

lyck l ig tv i s ! — sällan blir l ångvar ig , u tan

s m å n i n g o m lägger s ig eller l öpe r in i andra

fåror.

M å n g a af vå r t l ands präster, särskildt de

y n g r e , gö ra s ig i f ö r u t n ä m n d a a f seende —

att t aga ett dy l ik t re l ig iös t » s v ä r m e r i » af

starkt pe r son l ig färg för g o d t — kanske

m å n g e n • g å n g i na iv t själf bedräger i — saker

till ett t ade lvärd t be t eende . D e n oänd­

l ig t stora frestelse de t för en präs t l ig­

ger i att v i n n a popular i te t , k a n en hva r

inse , o c h den präst , s o m ger v ika för d e n n a

frestelse, k a n i s ann ing v i n n a en m y c k e t

lä t tköpt f r a m g å n g hos sina konf i rmander .

M e n endas t vär lds l iga o c h s lappa präster

k u n n a — till o c h m e d o m e d v e t e t — göra

sig sky ld iga till den profana , o v ä r d i g a svag­

het, s o m l igger i att u p p a m m a den öfver-

drifna o c h o s u n d a re l ig iösa exal ta t ion, s o m

är allt för van l ig b l a n d vå r kv inn l iga natt-

1898 IDUN 123

v a r d s u n g d o m , denna exal ta t ion, hv i lken oftast

u t m y n n a r i ett s lags kul t för läraren. D e t

l igger n å g o t mera förkast l igt o c h sorgl ig t i

d enna deras na t tvardsbarns öfverdr i fna o c h

o s u n d a beundran , hv i lken prästerna ti l lstädja,

än i d e n lö j l iga få fänga , s o m visar s ig i att

d e i s tädernas but ikföns ter k u n n a — likt

teaterns ko ry fée r o c h d i v o r — låta sina

porträt t vara uts täl lda till af salu. M e n — m a n

gr ipes i b å d a dessa fall af en käns la af

motv i l j a , ett i n t ryck af n å g o t h u m b u g s -

mäss ig t o c h ot i l lbörl igt .

E n präs t m e d d jup t kris t l igt al lvar o c h

af m a n l i g t o c h stolt skap lynne finner de t

förra l ika l i tet förenl ig t m e d sin pl ikt s o m

de t senare m e d sin v ä r d i g h e t ! H a n b e m ö ­

dar s ig att i ng ju ta a l lvar hos de unga ,

stålsätta deras s inne o c h g i f v a d e m en väg­

kos t för l i fvet . F ö r v i s so k o m m e r ä fven

m y c k e t af d e n sådd, en d y l i k al lvarets m a n

gör , att fö rkväfvas b l a n d törne , m e n m y c k e t

k o m m e r ä fven att bära frukt tret t iofaldt ,

sex t iofa ld t o c h hundradefa ld t . M e n för

dessa andra präster, s o m od la u p p en kul t

för sig s jälfva, — k a n utsädet , de göra , v ä x a

bät t re än de t s o m föll i stenören.? Skul le

de t vä l m e d n å g o n synner l ig sannol ikhe t

k u n n a äga groddkraf t , ä fven o m de t föl le i

g o d j o r d ?

M e n i cke b lo t t prästerna bära ansvare t

för de t ö fve r spända re l ig iösa svärmeri , s o m

är så van l i g t b l a n d våra kv inn l iga . konfir­

m a n d e r . Ä f v e n föräldrarne göra sig ofta

sky ld iga till en k landervä rd o c h g o d t r o g e n

s lapphet . D e t aga sin dot ters svä rmiska

exal ta t ion s å s o m ett bev i s p å de t u n g a

hjärtats äkta o c h f r o m m a kult , hennes af-

gude r i för läraren för ett äkta o c h sant

v i t tnesbörd o m de t d jupa i n t ryck hans lär­

d o m a r g jo r t p å henne , o c h de u p p o d l a

d ä r i g e n o m i oförklar l ig b l indhe t sin u n g a

dot ters ö fve r spändhe t o c h oförs tånd i stället

för att stäfja de t . i

B l a n d gossar f ö r e k o m m e r i cke ett dy l ik t

re l igiöst svärmer i . D e äga kanske m i n d r e

re l ig iös käns la än flickorna, m e n i öfr igt

äro de u n g a gossa rne i sann ing i cke m i n d r e

m o t t a g l i g a för g o d a i n t ryck än dessa . Må­

h ä n d a är de t en käns la af s tyrka, ett v i ss t

o b ä n d i g t ö f v e r m o d , s o m vållar , att de m i n d r e

än den kv inn l i ga u n g d o m e n ha fva b e h o f af

att söka sitt fotfäste i re l ig ionen . O c h må­

h ä n d a l igger de t så lunda närmas t en nega­

t iv för t jänst i att de i cke fö rb landa kris ten

re l ig ion m e d en prästkul t .

M a n n e n , j ä m f ö r d m e d kv innan , är till

he la sin l ä g g n i n g mera krass o c h sinnlig.

Ja, han k a n till o c h m e d vara behäf tad

m e d dessa egenskaper i u tpräglad g r a d ;

m e n sin andes skat ter bär han l ikväl hög t ,

d e sudlas e j , d e förb l i fva a l l t jämt ideala ,

u p p h ö j d a o c h andl iga . M e n den till hela

sin fys iska m ä n n i s k a m e r a sedl ig t o c h m e r a

fint d a n a d e k v i n n a n synes äga en mera

j o r d b u n d e n ande . T y h o n har så ofta en

v iss b e n ä g e n h e t at t förs innl iga de högs t a

o c h m e s t u p p h ö j d a käns lor o c h tankar, att

d raga n e d idea len .

O c h de t är i denna e g e n d o m l i g h e t i fråga

o m kv innan , n ä m n d a missr ik tn ing , hv i lken

v i så ofta finna h o s våra k v i n n l i g a konfir­

m a n d e r , de lv is har sin g rund . D e t är till

d e n n a o fu l lkoml iga o c h s v a g a kv inn l iga

bö je l se prästen, m e d v e t e t eller o m e d v e t e t ,

vädjar , då han b l a n d s ina kv inn l i ga k o n ­

firmander utsår o c h inhös tar en käns lornas

— i cke hjärtats — frodiga skörd, en skörd

i s tenören af b l ind hänförelse och ohe l ig

sent imenta l i te t .

L å t o m oss va ra p å vå r v a k t m o t en d y l i k

m ä r g l ö s konf i rma t ionsbe rede l se , m o t d e n n a

käns lornas öfverdrif t , s o m är så v a n l i g bland,

våra u n g a na t tvardsf l ickor ! L å t ö m oss anse

den senare för h v a d den är : en ohe l ig exal­

ta t ion, ett s lags and l ig farsot , s o m våra

flickor fore bäs t af at t s l ippa g e n o m g å .

Öda. —

]\[är vi damer firade Ibsen. et var nu en g å n g a fg jord t . J ag skul­

le in te m e d . De t var så dyr t . D e t

var så besvär l ig t . De t var så svår t att få

pa s sande säl lskap. M a n k u n d e läsa lika bra

o m de t i t idn ingarna . . .

M e n så m e d ens b lef j a g hel t b e k l ä m d .

E n h a d e sett I b s e n här, en annan h a d e sett

h o n o m där — j a g e n s a m hva rken här eller

där. In te h a d e j a g vari t nere v id tåget ,

när h a n k o m , in te var j a g m e d l e m af För-

fa t tareföreningen, in te h ö r d e j a g till g r e fve

Snoi l skys u m g ä n g e eller hotel l R y d b e r g s

habi tuéer , in te v å g a d e j a g klä m i g till herre

o c h stjäla m i g till en plats v i d S t o c k h o l m s

s tads banke t t , in te var j a g in te rv ieware —

m e n j a g var g u d s k e l o f kvinna, o c h däri låg

kanske ännu en m ö j l i g h e t till r äddn ing .

Skarp te le foner ing till Fr i tzes . » A n t a l e t

till k v i n n o r n a s Ibsenfes t fu l l tecknadt . Li­

s torna indragna .» Ursinnig r ingn ing till» Svän

i L u t h a g e n » . » K ä r a snälla lilla Svän , du ,

s o m är en af inb juda rna , kan d u inte skaffa

m i g en b i l je t t? J ag dör e t c . » »Ska fö r söka .»

V i s s , s o m o m j a g redan sett I b s e n in i

hv i töga t , bö r j ade j a g skryta öfver m i n tur

o c h komple t t e r ade g l ade l igen m i n toalet t .

Så p å lö rdagen fick j a g å te rbud . » F ö r s e n t

anmäld , s i t tande bord , p l ace r ingen r edan

g j o r d . » N u t o g det eld i alla knutar . » O m

j a g lefvat på Shakespeares tid o c h f ö r s u m m a t

att se h o n o m , skulle j a g känt ånger och sam­

v e t s k v a l , » lär n å g o n hafva yt t ra t . . Gäller

i cke de t s a m m a m e d f o g o m I b s e n ?

Snart h a d e j a g Svän mel lan skål o c h v ä g g .

Te le fonfanfarer smat t rade i alla r ik tn ingar ,

o c h till slut l o fvade hofmäs ta ren p å Has­

se lbacken reservera en plats åt — Muns

tillfalliye referent. I duns tillfällige referent

— k o m det ta ihåg, o m referate t ej blir efter

kons tens regler .

M e n i Svans kö lva t t en skul le j a g segla.

Ä n n u skä l fvande af s innesrörelse , in fann

j a g m i g hos m i n s k y d d s p a t r o n tre kvar t

före d e n utsat ta t iden . M a m m a höl l p å att

k lä sig i he l io t ropfärgadt s iden, o c h pappa ,

s o m ännu inte ens börjat s in toalet t , span­

kulerade beskäf t ig t o m k r i n g i a l lehanda hus­

l iga bes ty r . Fö r s t skulle h a n spika u p p en

nedfa l len tafla, så skulle h a n visa m i g några

nyfö rvä r fvade konstskat ter , se 'n skulle han

s y några s t y g n på sin hv i ta ha lsduksrose t t ,

hv i lke t han , då t råden och nålen krånglade ,

na tur l ig tv is godhe ts fu l l t öfverlät åt m ig ,

o c h förs t o c h sist skul le han leka m e d

barnen . » N u ska tan ten få se en lek,

som Lisa lärt p a p p a ! » Lisa ställer sig fram­

för sin far. » H a r p a p p a var i t i s k o g e n ? »

— » J a . » — » S å g p a p p a n å g o n b j ö r n ? » —

» J a . » — »Ble f p a p p a r ä d d ? » — » N e j . » —

» D e t ska v i s e .» O c h Lisa blåser p a p p a

i ö g o n e n , tills han sluter d e m — ett säkert

bevis på att han ändå har vari t rädd.

»Nu s k a v i leka l eken p å ett anna t sät t ,»

säger pappa . » H a r Lisa vari t i s k o l a n ? »

— » J a . » »Såg Lisa n å g o n s k o l m a m s e l l ? »

— » J a . » — » F i c k Lisa m y c k e t s m ä l l ? »

— » N e j . » — » D e t ska vi se .» O c h » b o t t e n

o p p » , o c h k la tsch , k la tsch , k la t sch får sig

Lisa en o v ä n t a d b a s t o n a d till egen o c h tan­

tens häpnad s a m t s m å s y s k o n e n s s t o r m a n d e

för t jusning .

I den g ladas te s t ämning s tufvade vi in

oss i v a g n e n , m a m m a o c h j a g fram-, p a p p a

o c h lutan bak länges , d e n senare m e d huf-

v u d e t i mi t t knä. O c h så hoppa r j a g öfver

fä rden m e d alla dess tokro l iga ep isoder , öfver

i nb juda re o c h i nb juda r inno r o c h tee t m e d

alla dess s m å b r ö d , för annars k o m m e r j a g

aldrig f ram till I b s e n , s o m ju s t n u står

m i d t p å go l fve t , o m s k i m r a d af s t rå lande

l jus . Li ten o c h oansenl ig , t rots högk lacka ­

d e skor , m e d två gn i s t r ande ordenss t jä rnor

p å f racken — d e n s tore m a n n e n s lilla svag­

he t — m e d ehapeau claque i s ina k n u b b i g a

s m å händer , m e d b l ida barnabl ickar b a k

g u l d b å g a d e g l a s ö g o n o c h unde r högvä l fd ,

sni l lediger panna o c h m e d sitt r ika hår och

skägg isadt af de s jut t io årens vinter .

De t t a va r så ledes Ibsen . G u d , m i n G u d ,

h v a d de t är här l igt att få hålla af, o c h de t

kände j a g att j a g k u n d e gö ra m e d d e n

lille m a n n e n . Inför hans port rä t t har j a g

alltid stått m e d r ä d d h å g a o c h bä fvan i mi t t

hjärtas enfa ld ighe t ; inför h o n o m själf ge ­

n o m s t r ö m m a d e s j a g b lo t t af t a c k s a m h e t o c h

ö m h e t s a m t en näs tan obe tv ing l i g lust att

ö p p n a f amnen .

Sedan fru H a n n a P a l m e m e d in t agande

b e h a g b jud i t h o n o m de fagraste b l o m m o r

till v ä l k o m s t , fö rdes ska lden me l l an tä ta le­

der af vördnads fu l l t b u g a n d e beundrare o c h

beundrar innor af fru El len A n c k a r s v ä r d bo r t

till d e n för h o n o m bes t ämda , fö rgy l lda he­

derss to len i festsalens bakgrund , där han

s jönk ned , f rynt l ig t o c h välvi l l igt g r a n s k a n d e

m ä n g d e n , o c h där säl lskapets honora t iores

efter h a n d g ruppe rade s ig kr ing h o n o m .

N u s to rmade u n g d o m e n fram i s l u t e n .

t rupp m e d spe lmän i spetsen . D e t var Fo lk­

dansens vänner , s o m , friska o c h b r o k i g a

s o m ängens b loms te r , ska lden till ära upp­

förde någ ra af sina m e s t karaktärsfulla na-

t ionaldanser . T ä n k t e Ibsen på sitt hjärte-

ba rn Hi lde W a n g e l , när han såg alla dessa

s m å f i n l e m m a d e j än to r m e d käcka , u n g d o m ­

l iga l å te r? H v a d v e t j a g ? Vi s s t är, att

h a n satt där så hjär tans f ö r n ö j d , rö rde s ina

händer till s m å b e t ä n k s a m m a applåder och

sedan b j ö d de u n g a vara v ä l k o m n a till N o r g e .

Så fägnade h o n o m Sven Scho lande r m e d sin

hy l ln ingssång »Ti l l Ö r n e n » , sitt lu tspel o c h

sin Be l lmanssång , fru El len Gu lb ranson m e d

hans e g n a dikter » E n S v a n e » o c h »Sof , d u

kasreste Gu ten m i n , » o c h operasångaren Berg­

s t röm m e d hans » B e r g m a n d e n » . (Men, kära

fru El len Gu lb ranson , i cke söfver m a n sin

»li l le G u t » m e d så h i m l a s t o r m a n d e t o n e r ? ! )

U n d e r supén satt Ib sen v id hede r sbo rde t

me l lan o rd fö randena i Fredr ika-Bremer-För-

b u n d e t o c h i damsä l l skape t Idun , fru El len

A n c k a r s v ä r d o c h f röken El len K e y . D å profes­

sor Monte l ius i sitt kraftiga skåltal er inrade

ska lden o m hans k ä n d a y t t r ande »minor i ­

te ten har rä t t» , bekräf tade ska lden det ta

sitt g a m l a pås tående m e d ett för de när­

s i t tande hörbar t , o r y g g l i g t : »Ja, alltid.»

I de t refna kot ter ierna vid l å n g b o r d e n be­

rät tades mel lan ta len o c h de fos te r ländska

sångerna unde r d e g läd t igas te skrat tsalfvor

s m å skä lmska , ha rmlösa anekdote r o m d e n

v ö r d a d e gäs ten o c h hans f a m ö s a hatt med

spege l i f o n d e n s a m t hel uppsä t tn ing af

k a m m a r o c h borstar , hans y t t e r rock , hans

ordens låda , hans »fcutingar» s a m t anna t småt t

o c h g o d t af allra aktuel laste intresse.

Efter kaffet v id bålarna fäl ldes åter mång-

I DU N 1898

et gy l l ene , fu l lödig t ord . T y n g s t v ä g d e d o c k

en kv innas — fröken Ellen K e y s . M e n så

b rann de t » m e d hv i t l å g a » o c h do f t ade s o m

l i l jorna v i d hennes brös t . A ' kv inno rnas

v ä g n a r y t t r ade h o n sig så:

Henrik Ibsen! Du har under dessa dagar — och senast denna kväll — hört varma ord, genom Ii vilka sagts dig, att du som diktare är älskad af svenska män och kvinnor. Jag står här en­dast för att med några ord söka uttrycka det, för hvilket särskildt vi kvinnor tacka dig.

Under Hellas' blomningstid uttalades en tanke, hvars djup den store talaren själf ej anade, när han riktade den till det atenska folket, som sörj­de de i striden döda:

»Tron, att lyckan består i friheten och friheten i modet .b

Tid efter annan har någon stor ande på nytt och med en allt rikare innebörd utsagt samma tanke. I vår tid har du, Henrik Ibsen, genom hela din diktning uttalat denna maning till din samtid, och äfven du har låtit den ljuda öfver ett graffält, det, där så många af våra forna ideal vänta sin jordafärd.

I en tid, hvars företräden lika väl som dess fel, hvars konservativa lika väl som dess radi­kala tendenser sträfva att dana samhällsmedlem­mar utan personlighet, har du hos så väl män som kvinnor väckt lidelsen att fullt och fritt lefva ut sitt eget jag. Men kvinnan behöfde i ännu högre grad än mannen denna din väckelse. Liksom mannen är hon fortfarande hämmad ge­nom en lifsåskådning, som kräfver jagets dö­dande, en samhällsordning, som imdertrycker den. Men hon var dessutom — före den Ibsenska tidräkningen — hämmad af ett föråldradt kvinno ideal, som männen danat och efter hvilket kvin­norna bildade sig, de föreställningar, enligt hvil-ka den kvinnliga offervilligheten var det för mannens som kvinnans lycka obetingadt goda, men den kvinnliga själfhäfdelsen det obetingadt onda.

Mot detta kvinnoideal hade många röster höjt sig före din. Men först när en stor diktare ut­talar en ny tanke, verkar den med en xrppenba-relses makt och myndighet. Och när du, den store skalden, diktade in ditt nya kvinnoideal i tids­medvetandet, blef det icke blott kvinnans eget, utan äfven männens!

1 denna bemärkelse är det vi kunna ha rätt att kalla dig vår diktare, men däremot icke i den trängre meningen, att kvinnosaken i dig ägt en förkämpe. Det finnes lyckligtvis icke någon sak, något parti, för hvilka du kämpat; lyckligt­vis, ty du vore då icke Ibsen, personlighetens fanatiker, hvilken just genom att vara detta och endast detta hos dina samtida, kvinnor som män, skapat vissheten: att personlighetens frigörelse är den enda lyckan, att modet att i alla lifvets stora som små ögonblick vara sig själf, det är enda vägen till denna lycka. Du har sagt att ditt mål varit att revoltera människoanden och omdana samhällsordningen. Du har därunder äfven gifvit kvinnan revoltens mod och tviflets ande, så att hon vågat syna den ohållbara ma­skinsömmen i hvardags- eller festdräkten, med hvilken den bestående samfundsmoralen länge höljde hennes personlighet. Hon som mannen har vid din hand förts till upptäckten, att per­sonlighetens frigörelse innebär rätten att söka sig en egen väg och modet att inse, huru en egen väg alltid måste bli en ensam väg; att den inne­bär viljan att älska, hata, arbeta, fela, lida på sitt eget sätt, efter sitt eget väsens lag, att den innebär frihet för alla personlighetens krafter och makter, icke som hittills undertryckandet af vissa sidor i personligheten för uppnåendet af ett visst ideal. På din väg är personlighetens harmoni oändligt svår att vinna. Och du vet, att dina tankar komma att mana fram starka personligheter, långt innan de skapa sköna per­sonligheter. Men det skrämmer dig icke, ty du vet äfven, att kaos går före nyskapelsen, och du, skeptikern, som på samma gång kan drömma så fagra drömmar, vet äfven, att ur detta kaos skall framgå en mänuiskolifvets härlighet, sådan jor­den ännu icke bevittnat, att kvinnan och mannen slutligen skola finna ett nytt, rikare sätt att lefva, såväl livar för sig som tillsammans, när de bli verkliga troende på den nya religion, som är din, den enligt hvilken människonaturen skall följa sina egna lagar, utan att därvid skrämmas af nå­gon skuldkänsla; då själfhäfdelsen anses lika be­rättigad, lika betydelsefull för personlighetens värde och för lifvets fullhet som offervilligheten.

Och om det i denna stund rundt om i Europa, men särskildt i norden, finnes ett nytt släkte af

män och kvinnor, hvilka i sitt personliga lif som i sitt äktenskapliga samlif allvarligt söka förverk­liga både den manliga och kvinnliga personlig­hetens frihet; om i samhället som i hemmen kvinnans personlighet nu tar sin egen plats bred­vid mannen, då är det framför allt du, Henrik Ibsen, hvilken lärt man som kvinna, huru myc­ket rikare lifvet kan blifva för dem båda, sedan hängifvenheten består däri, att kvinnan på alla områden är en personlighet, som ger sig, icke en varelse, som kastar bort sig.

Genombrottet af detta nya ideal har kraft svåra strider, och mången kvinna skulle upp-gifvit striden, ifall icke du gifvit henne modet att trots allt följa sin af dig väckta instinkt om vägen till en större lycka för både man och kvin­na. Om du, som det synes mig, med något mil­dare blick ser på kvinnan än på mannen, så är det emedan du upptäckt: att när du vunnit oss kvinnor för ditt nya ideal, då ha vi mera helt och hänsynslöst än mannen sökt förverkliga det. Du känner alla våra svagheter, men du känner äfven vår styrka, och du vet, att den finns i vårt hjärta i Du har visat, huru kärleken ofta varit en mans frälsning, och huru, när hans blindhet eller hårdhet • dödat kärlekslifvet» hos en kvinna, han för sig själf uttorkat lifvets yppersta kraftkälla.

I det nya rike, hvars store siare du är, har du icke gifvit samma plats åt tron och hoppet, som de äga i det rike, hvars sol dalar. För dig äro tviflet och sorgen större än tron och hoppet, men äfven för dig är fortfarande kärleken störst. Och det är framför allt därför jag å kvinnornas vägnar tackar dig, tackar dig, för att du hos kvin­nan älskat och besjungit hennes kärlek, medan du lärt henne ett nytt och större sätt att älska!

När du som yngling uttalade det stolta beslu­tet, att du ville nå det största af allt, anade du kanske redan, livad detta är, och nu vet du det, sedan du nått det. Det största af allt är att gifva världen nya ideal, att se dem spira i sam­tiden, men icke hinna upplefva deras fulla förverk­ligande. I dina stilla stunder under dessa fest­veckor har du — som sagt, att den ensamme är den starkaste — helt visst tröstat dig med att Europas jubel icke betyder, att mänskligheten re­dan nått upp till dina tankars högt belägna vid­der. Och — sedan jag nu tackat dig å de sven­ska kvinnornas vägnar för hvad du gifvit oss alla — så vill jag för egen del tacka dig, emedan du ännu, ehuru ombrusad af folkens hyllning, är den i mycket oförstådde, den enastående och därför — alltjämt — den starkaste!

Stilla o c h inå tvänd satt ska lden unde r

de t ta s o m under f ö r egående tal. M e n v i d

de sista o rden b l ix t rade de t unde r hans

b u s k i g a b r y n . O c h n o g k u n d e b l a n d d e

nä rva rande f röken El len K e y t aga åt sig

l e jonpar t en af hans m e d j u b e l be sva rade ,

l å g m ä l d a t ack för d e u förståelse h a n möt t ,

en förståelse, s o m han vi l le gö ra f ruktbärande

i sin blifvande produktion, hv i lken h a n hop ­

p a d e s ej måtte blifva ringa.

O c h f röken Hen r ika W i d m a r k hy l l ade

Ibsen m e d k l i n g a n d e vers o c h fru Lov i sa

Pet terkvis t m e d ramas te J o c k m o c k s p r o s a ,

o c h in tenden ten U p m a r k f r a m m a n a d e fru

Ibsens m e r än lofl igt s k y m d a gesta l t .

O c h Henr ik I b s e n var n ö j d , efter h v a d

h a n själf sagt . M e n j a g var in te så. M i d t

i m i n stilla h ä n r y c k n i n g g r ä m d e j a g m i g ,

g r ä m d e m i g oresonl ig t öfver att i cke hän­

syns lös t ha röfva t et t f a m n t a g från den

g a m l e , då han v id kaffet satt e n s a m o c h

värnlös i lager t rädets skugga . Ella Rot.

. ' * _

Än en gång kvinnorna och försvaret.

Herr Redaktör!

( d u n s nummer för den 25 mars innehåller un-y der rubriken »Frid på jorden» en varmhjär­tad artikel i fredsfrågan. Jag delar för t s åsikt, att krigets afskaffande är önskvärdt och att ut­vecklingen synes peka därhän. Men däremot finner jag flere uttalanden i artikeln om kriget ensidiga, vare sig detta beror på att författarinnans uppfattning är sådan eller på att hon i polemi­

ken kommit att endast betona den sida af saken, hvarigenom hon skiljer sig från sin motståndar-inna.

Då det enligt min åsikt ingalunda är likgiltigt, om den svenska kvinnan afgör sin ställning till freds- och försvarsfrågan från en oriktig eller riktig uppfattning af kriget, tar jag mig friheten att anknyta följande reflektioner till »en dotter af Sveas» artikel. Jag ber särskildt få påpeka att jag ej vänder mig mot artikeln i dess helhet, utan endast mot vissa detaljer, hvilka, o m de lämnades oemotsagda, lätt skulle kunna slinka in i medvetandet såsom sanningar på samma gång som den vackra tendensen.

Först och främst vill jag skärskåda jämförel­sen mellan »hjältekonungens krig» och »Birger Jarls fridslagar». De senare kostade enligt förf. »icke en blodsdroppe». Jag tillåter mig betvifla detta. Månne öfverheten fick bära svärdet för-gäfves vid genomförandet af dem? Månne den icke fått nödig makt att genomföra dem genom de blodiga slagen vid Sparrsätra och Herrevads-bro? För öfrigt synes mig ännu en likbets-punkt kunna uppletas mellan Birger Jarls och Gustaf II Adolfs bragder. Den senare synes mig också ha kämpat för genomförandet af en »frids­lag», men en internationell, religionsfridens, och genomförandet af den var väl värdt de offer det kräfde.

»Huru såg vårt land ut vid hans död?» frågar förf. Ja, nog bar den tidens svenska folk tyn­gre bördor än »det skattetyngda och rösträtts­lösa svenska folket» i vår tid, men den hårda nödvändigheten hade tvingat till en exempellös utveckling af landets hjälpkällor, som äfven kom följande tider till godo, och att Sverige ej varit alldeles utblottadt 1G32 är tydligt, eftersom det ännu i 16 år förmådde att med framgång fort­sätta kriget och utföra ännu ett. Jag vill ej för­neka att många, ofantligt många utvecklings­möjligheter offrades, men det offret var ej för stort och motvägdes delvis af det af krigsbehof-ven framtvingade tidigare tillgodogörandet, som eljes ej så snart skulle kommit till gagn.

Vidare manar oss förf. att betänka krigets offer i människolif. De böra tagas i beräknin­gen vid ett fullständigt bedömande af detta krigs nytta och skada, men förringa ej en verk­lig krigshjältes ära. Att förebrå en statsman eller fältherre, som i en rättvis fejd häfdat sin nations eller mänsklighetens sanna intressen, för­lusten af människolif, är som att förebrå en ki­rurg, som utfört en nödvändig amputation, för att han beröfvat patienten en lem. Gustaf Adolf hade valet mellan en katolsk reaktions alla fasor och däraf följande hämmande af människosläk­tets utveckling samt ett krig, hvars olyckor han för sin del sökte efter förmåga mildra. Det är hans ära och mänsklighetens lycka, att han offra­de vissa den europeiska mänsklighetens lemmar för att ej hela dess kropp skulle kastas i den katolska reaktiones helvete. Blodsskulden faller på dem, som genom sin fanatism nödvändiggjor­de offren af människolif.

Ja, nödvändigheten, det är en sak, som ej bör fattas för att ett företag skall få namn af bragd i god mening, men som ochså fullt rättfärdigar de offer det kräfver. Den gamle kung Göstas ord: »Görer nödde krig, onödde fred», stå för mig som det visaste, som yttrats om kriget. De krig, som förts i den andan, ha väl icke *föga bidragit till vårt lands sanna välfärd och odling», om de ock kostat-något. Och då förtjäna väl de bragder och uppoffringar, som i dem ut­förts, ett rum bland »hvad vårt folk frambragt ädelt, godt och skönt» vid sidan af, men hvar-ken framom eller efter, kulturens fredliga segrar, och äfven en och annan krigisk hjälte kan kan­ske få uppställas såsom mönster för Sveriges söner. (Inom parentes sagdt, så menar väl förf. icke, att kriget fordrar blodtörstiga hjältar. Det följande motsäger det.)

Min mening är, att skall den svenska kvinnan kunna verka för fredsidén hos det uppväxande släktet, så att det ej under de sekler, som efter all sannolikhet måste förflyta, innan fredsrörelsen nått sitt mål, blir odugligt att fylla sin plikt att försvara fosterlandet, får hon ej utgå från den åskådning, som stämplar alla krig såsom mass­mord, utan hon måste erkänna, att om än ett slags krig i sedligt afseende måste likställas med mordet, finnes det ock ett slag, som har samma berättigande som den enskildes nödvärn.

Ej heller torde skillnaden mellan rättfärdiga och orättfärdiga krig sammanfalla med skillnaden mellan försvars- och anfallskrig, ty det skulle förutsätta, att allt det bestående vore rättvist. Om t. ex. en makt sökte genom krig befria Po­len, Armenien eller Kuba, så stode väl ej rätten

1898 IDUN 125

på försvararens sida, som blott sökte häfda sin förmenta rätt att bygga sin storhet på en annans förtryck.

Afvenledes borde en svensk kvinna slå döförat till för de röster, talrikare än den öppna för­svarsnihilismens, hvilka visserligen erkänna för­svarskrigets berättigande, men finna i bönen för krigsmakten en hädelse, i hvarje kraf på för­svarets stärkande militarism, och som öppet tala om att undandraga medel från försvaret, därvid stämplande detta såsom orättfärdigt. Äro de då blinde[för att, om vi försumma vår själfhäfdelse med vapen i hand, är det en moralisk och poli­tisk synd, som följes af olyckor såsom straff och ej af världsfreden, så sant som något godt ej kan komma af en pliktförsummelse.

I sådan anda skulle, enligt min tanke, ungdo­men undervisas. Sättet få vi öfverlämna till mödrarnas pedagogiska instinkt. Dock kan jag ej undertycka en anmärkning mot »en dotter af Sveas» förkastelsedom öfver »krigshistorier». Ge­nomgår icke individen delvis samma utveckling som människosläktet? Skulle icke liksom hos släktet äfven hos individen den naturliga utveck­lingen gå från beundran för den krigiska brag­den och den fysiska styrkan, öfver beundran för den intellektuella öfverlägsenheten, till hänförel sen för den moraliska, hvilken känsla naturligt­vis ej utesluter de förra.

En svensk man.

--L— / -

Örn kviry\lig hemslöjd. Några tankar om dess värde och befrämjande.

Af Hedvig Holmström.

(Forts.)

S o m m a n ser, antar förfat taren att väf-

kunn ighe t e n är på v ä g att d ö ut öfveral l t

i Sver ige . Lyck l ig tv i s miss tager han s ig

h v a d Skåne v i d k o m m e r o c h , s o m förra årets

s tora u ts tä l ln ing t i l l räckligt bev i sade , äfven

rö rande åtskil l iga andra l andskap . M å n g e t

a rbe tarehem äger l y c k a n att vå rdas och

uppbäras af kv innor , s o m l ikna d e m i D a n

n e m o r a . Min nä rmas te g rannhus t ru är en

sådan; af ba rnen är ä lds te s o n e n u te i t jänst ,

den y n g s t e i v a g g a n . V ä f s t o l e n är i g å n g

l ånga s tunder på d a g e n o c h där t i l lverkas

i cke b lo t t t y g till fami l jens behof , u tan

äfven icke så litet till salu. D e n äldsta

(12-år iga) do t te rn v ä f d e unde r ferierna för­

t iden s o m m a r s in första räcka o c h blir m e d

t iden säkert en l ika d u g l i g o c h flitig kv inna

s o m m o d r e n .

I Eng land , indust r iens h e m l a n d , där

m a n i cke på l änge känt till n å g o n egent l ig

h e m s l ö j d , finnas d o c k orter, där m a n bör ja t

inse å tmins tone de t mora l i ska vä rde t af

kv inn l ig t handarbe te o c h därför g ö r fö r sök

att införa sådan t b l and be fo lkn ingen . E n

s v e n s k d a m , s o m ett par år haft sin verk­

s a m h e t i Eng l and , o c h där s tudera t konst­

s lö jd m . m , m e d d e l a r d ä r o m i ett bref I

f ö l j a n d e : » D e t är d e n enge l ske skrifställaren, I

m r Ruskin , s o m först v ä c k t e tanken på et t

å te rgående till d e n g a m l a husfli ten. D e n n a

t anke har sedan förverk l iga ts m e d s töd af

y n g r e friskare krafter, o c h n u idkas sedan

några år u p p e i nor ra Eng l and , i de t s. k.

s jödis t r ik te t , där m r R u s k i n har sitt h e m ,

t i l lve rkn ingen af l inneväfnad till afsalu i

h e m m e n , där l inet b å d e sp innes o c h vä fves

samtj b lekes efter g a m m a l m e t o d p å gräs­

val l . Be fo lkn ingen är häröfver m y c k e t n ö j d

o c h spinnerskor , s o m j a g ta lade m e d , för­

k larade, att de a ldr ig förut veta t , hur m å n g a

l ed iga s tunder de hade , e j heller h a d e d e

förståt t , att dessa k u n d e fö rvand las i pen­

n ingar .

I sydväs t r a E n g l a n d finnes en ort, där

y l l eväfnader t i l lverkas i h e m m e n . E n m a j o r

P o o r e o c h hans hus t ru ha fva där upp- |

mun t r a t saken i afsikt att g e n o m arbetet

hålla hus t rurna m e r a v id h e m m e n , s o m där­

i g e n o m blifva m e r a t i l ld ragande för m ä n n e n

o c h hål la d e m från krogl i fve t . Mrs P o o r e

lärde själf unde r året 93 att sp inna o c h

vä fva för att pe r son l igen k u n n a de l taga i

denna v e r k s a m h e t . »

I m å n g a trakter af Sver ige o c h i cke m i n s t

i m å n g e t fabr ikssamhäl le k u n d e dy l ik r e fo rm

behöfvas , t y l ång t ifrån de flesta af dessa

l ikna D a n n e m o r a i det ta fall . P å m å n g a

ställen b å d e på l ande t o c h i s täderna an­

v ä n d e s m y c k e n led ig t id till flitigt säll­

s k a p a n d e o c h samtal , s o m icke äga n å g o t

vä rde . O c h de t synes s o m o m en de l

kv inno r m e d h u n n e allt m i n d r e arbete , j u

m e r t id de anse sig d i sponera , så att slut­

l igen äfven hushå l ln ing o c h m a t l a g n i n g få

sit ta emel lan o c h m a t e n k ö p s så fä rd ig lagad

— o c h d y r — s o m m ö j l i g t .

F ö r den s o m haft tillfälle att se o c h j ä m ­

föra t i l ls tåndet i d e orter, samhä l len o c h

h e m , där h e m s l ö j d e n idkas , o c h där d e n

blifvit bor t lagd , skall de t icke finnas t v i f v e l o m

att de t är af s törsta v ik t att bevara eller

åter införa d e n s a m m a . V ä l äro de knap­

pas t m å n g a , s o m i o rd o c h skrift mo ta rbe t a

h e m s l ö j d e n , m e n säkert är att d e n l ikväl

är på v ä g att mångens t ädes d ö ut o c h att de t

fordras m y c k e t förs tåndig t o c h in t resseradt

arbete för att f rämja d e n n a sak m e d de

ol ika m e d e l , s o m på ski lda orter o c h för

o l ika arter af s lö jd bäs t l ä m p a sig. Säkert

k u n d e m a n från g rann länderna hämta g o d a

råd o c h e x e m p e l v i d de t ta arbete , t y d e

b å d a norska husfl i ts-föreningarna* i Christi-

ania och T r o n d h j e m v i s ade v id S t o c k h o l m s ­

uts tä l ln ingen p ro f o c h bev i s på den för­

träffligaste o c h m e s t f r amgångsr ika verk­

s a m h e t i n o m sitt o m r å d e , o c h m a n ve t , att

de t danska fo lket , m e d sin s tora f ö r m å g a

af s a m m a n s l u t n i n g o c h samarbe te , inga-

luuda står Norges efter i kraf t igt arbete för

husfli tens be f r ämjande . D a n s k t Husf l ids-

se lskab i K ö b e n h a v n arbetar s edan m å n g a

år t i l lbaka m e d o m k r i n g 3 5 0 u n d e r o r d n a d e

fören ingar i alla delar af l ande t o c h m e d

3 0 , 0 0 0 k r o n o r i s ta tsanslag p å de t verk­

s a m m a s t e sätt för hemarbe te t s h ö j a n d e .

F ö r e n i n g e n utg i fver sedan 1 8 8 0 en t idn ing ,

anordnar s lö jdkurser o c h utstäl lningar samt

u tsänder r e s e o m b u d o c h konsulenter . Dess

v e r k s a m h e t omfat ta r b å d e man l ig o c h kvinn­

lig s lö jd . Et t så s torar tadt arbete för h e m ­

s lö jdens b e f r ä m j a n d e är m ö j l i g e n i cke så

af n ö d e n i Sver ige , s o m d e n vari t de t i

D a n m a r k , där å tmins tone den kvinnliga hus­

fliten var i t l ång t m e r a i lägerval l än i vår t

l and . Men de t är d o c k önskvä rd t att äfven

hos oss upp lys ta s lö jdvänner sluta sig

t i l l s amman till ve rksamt samarbe te för h e m ­

arbetets h ö j a n d e . V i äga sedan m å n g a år

d e n bäs ta förutsä t tn ing och de t bäs ta s töd

fö r en u t v i d g a d v e r k s a m h e t i denna rikt­

n i n g i fö ren ingen »Handa rbe t e t s v ä n n e r » ,

hv i lken sedan 1 8 7 4 arbetar i S t o c k h o l m

» f ö r den kv inn l iga h e m s l ö j d e n s förädl ing i

kons tnär l ig t o c h fos ter ländskt s y f t e » . D e n

äger o m k r i n g 1 0 0 0 be ta l ande m e d l e m m a r

o c h s ta ten unde r s töde r m e d årligt anslag

af 1 ,200 k r o n o r dess f r amgångsr ika verk­

samhet , hv i lken , l edd af kons tnär l ig t be-

g å f v a d e o c h u tb i ldade personer , vunn i t det

r ikaste e rkännande b å d e i n o m o c h u t o m

landet . E n svensk s l ö j d v ä n k u n d e endas t

m e d t a c k s a m h e t s tanna f ramför dess utställ­

n ing för l iden s o m m a r . D e n omfa t t ade m y c k e t

* »Den Norska Husflidsforeningen», Ohristi-ania, och »Norsk Husflids Venner», Trondhjem.

af h v a d s o m för oss är d y r b a r t : hand­

arbetet för de t svenska h e m m e t , i nat ionel l

stil, kons tnär l ig t u tb i ldad , o c h handarbe te t

i ky rkans t jänst , så vä l använd t , att de t

f ö r m å d d e s t ä m m a s innet till d jupas te all­

var o c h andak t .

»Kul tu rh i s to r i ska f ö r e n i n g e n » i L u n d för­

enar s edan 1 8 8 2 v e r k s a m h e t e n för sitt ut­

märk ta m u s e u m m e d arbete t at t u tveck la

o c h h ö j a en s y d s v e n s k kons t s lö jd , s o m to rde

äga en ganska stor e k o n o m i s k be tyde l s e ,

då d e kons t s lö jdare d e n under s töde r o c h

u tb i ldar hu fvudsak l igen arbeta för försäl j ­

n ing . D e n n a fören ing af ungefär 8 0 0 be­

ta lande m e d l e m m a r erhåller anslag af s t aden

L u n d s a m t M a l m ö h u s läns l ands t i ng o c h

Hushål ln ingssä l l skap , har ano rdna t utställ­

n ingar i sk i lda delar af landet , ä fven i

D a n m a r k , o c h utgrfver b å d e års redogöre lser

s a m t t idskrif ten »Kul tu rh i s to r i ska m e d d e -

lende^i >. (Forts.) *

Svar från liduns papperskorg. Tolkadt af F. M. C.

/nutider sekreterarns stora bord jag står tyvärr — och kan nu inte annat.

Men om i laget jag ock haft ett ord, jag aldrig uppå denna platsen stannat.

Ej mitt år »skuldregistret*, del är oisst. — Det måste jag för läsaren förklara. — Min stora »ondska* och min »arga list*, det år förtal och falska rykten bara.

Af allt hvad koinnor koka hop, gu'nås, och sända af till Idunsredaktionen, tar denne bästa bitarne, förstås, och jag får sämsta, magraste portionen.

Till kealitet dock — ej till kvantitet — det är som ville man en Molock mata. Men ej en sinekur är den diet, då man blir stoppad med hoad andra rata.

Än år det dåligt rimmade, än för rått, än år det endast ben, och aldrig märgen, än någon skämd och unken smak det fått, ån har utaf spenat det endast — färgen.

Än allt för färskt — än ej på salt man spart, ån alltför hårdsmäli.— ån blott lösa maten. Än för omoget — bara sura kart — än »hop-joks» endast ifrån alla faten.

Ja, det år min »menu* dag efter dag. Nog vill det till att ej få ondt i magen. Och sedan heter det ändå, att jag bedragarn är — då själf jag blir bedragen!

Jag aldrig bedt om »oarma hjärtans bikt» och ej om låghalt oers, ej »rama prosan*. Jag rår ej för, att sådant där så kvickt direkt till »dumma korgen* ställer kosan.

Kanhända är det någon attraktion, ty som man vet, söks maka utaf kaka. Men från en dylik association jag drager mig med tacksamhet tillbaka.

För hvarje post, som Kalle bär hit in jag utaf inre fruktan står och skälfver. Men glad och lättad blir jag i mitt sinn' för hoar gång Britta upp och ner mig hvålfver.

Hon är den enda kvinna jag förstått och utaf hvilken jag förstås tillbaka. De andra se i mig en buse blott, som utaf hjärtans lust de ville skaka.

Dock nu till dem ett lilel ord till sist — för sanningen går Idun själf i borgen —: Ej världen hafoer några snillen mist igenom mig — den stackars

Papperskorgen.

126 IDUN 1898

"Mödrar emellan.'' v.

om ett litet preludium till min enkla uppsats beder jag hr redaktören intaga nedanstående

lilla bref till fru Petterkvist med anledning af ett ord i hennes sista skrifvelse.

Kära, snälla fru Petterkvist!

Barnkammarhift sade ni. Hvad menar ni där­med? Oaktadt jag har tre små pysar att sköta och ställa med i barnkammaren, har jag aldrig känt annan barnkammarhift än den poesi och ljufva doft af oskuld och renhet, som alltid med­följer de små. Skulle vi mödrar genom våra små uppsatser kunna uppfylla vår kära Idun med något af den doften, då hafva vi verkligen nått ett vackert mål. Kära, lilla fru Petterkvist, det är ju om en kommande generation af Iduns läsare och läsarinnor vi orda, därför må fru Pet­terkvist ej misstycka vår talträngdhet, utan i stäl­let gifva oss ett eller annat godt råd i ämnet. Var isynnerhet ej rädd för vår Iduns »lugn och framtida välbestånd->; ty blir detta meningsutbyte oss mödrar emellan en hjälp att bättre fostra våra barn till kropp och själ, så skola de ju i en framtid kunna bidraga med mycket bättre alster till vår kära tidning än deras mödrar och mormödrar. Då är ju mycket vunnet äfven i Iduns intresse.

Till sist, kära fru Petterkvist, ber jag eder kriticera mina åtgöranden i fråga om barnens skötsel och vård; skulle jag i ett eller annat vinna edert bifall, blefve det mig till stor för­nöjelse.

Se häri ett bevis på mitt stora förtroende till edert omdöme.

Lilla mor.

Tre små pysar, sade jag, den äldste om fyra år och den yngste om åtta månader — se där den lilla flock, som dagligen omgifver mig och ställer så stora anspråk pä sin mammas kärlek, tålamod och omtanke, men som i utbyte ger så mycket af det älskliga, som barnasinnet alltid sprider kring sig. Tillbringa en hel dag med oss, var med vid morgontoaletten, måltiderna och lekstunderna, och se, hur omständigheterna lämpats i en liten tjänstemannafamilj.

Ser du, min barnkammare är ljus och stor, ett af de bästa rummen; möblerna mycket enkla — trästolar och halfrunda bord vid fönstren, gulmålade träsängar — i mitt tycke lämpligare, d. v. s. varmare än järnsängar — med tagel­dynor, ett par trälådor i ena hörnet för bygg-pinnar och andra leksaker samt två enkla byråar, är det ej nog fint för ett par rustibussar, som hafva oinskränkt makt öfver alla saker? Kanske tror du att denna makt förstör ordningssinnet, jag tror det ej, ty de få allt hjälpa till att ställa i ordning efter sig, och du skulle se dem, när de få lof att titta in i förmaket; då få de lära sig, att det endast är i barnkammaren, som sto­lar och bord kunna tjäna till järnvägståg, ång­båtar, hästar o. d.

Dagen börjas tidigt i barnkammaren; redan kl. sex ä half sju hör man kvitter från de små sängarna. Låt oss börja med den minsta, som ännu ligger i vagnen. Blif ej förskräckt, när jag tager af filten och du får se, att han är lin­dad; så gammalmodigt! tänker du. Ja, väl, men det är den tredje jag nu praktiserar med och har funnit att det gamla bepröfvade lindnings-sättet är det bästa. I tre månader har jag lin­dat mina gossar både till natt- och dagtoalett

— efter denna tid endast till nätterna. Mycket mer skulle jag nog hafva att säga angående klädedräkten, såväl den minstes som de störres, men som jag i den frågan tyckes följa samma principer som »Mirran», skulle mitt ordande därom endast blifva ett upprepande af hennes meddelande. Hufvudgrundsatsen är dock: största enkelhet, hvilken dock ej utesluter prydlighet. Se nu på min lille: är han ej rar i sin röda stickade klädning och rena haklapp? Ve mig, om jag skulle vara orsak till att hans sinne vän­des till flärd och fåfänga genom att sätta på honom bjäfs och grannlåt!

Nu till frukosten: hafregrynsgröt och uppkokt mjölk, omväxlande med ölsoppa, älsklingsrätten; litet längre fram på förmiddagen en kopp kokt mjölk, färgad med — törs jag säga det — litet kaffe, femton droppar i bokstaflig mening. Jag tror mig i den saken hafva de flesta emot mig, men har funnit, att chokoladen gör de små ma­garna så tröga. Inga mellanmål; skulle det nå­

gon gång behöfvas, lyder ordern: »en bit hårdt bröd!»

Så börja älsklingslekarna — spårvagn och lo komotiv — hvilka aldrig mista nyhetens behag. Mamma och lillepys se på för att hjälpa tillrätta, när något kommer i olag; kanske t. o. m. rätt­visa måste skipas eller, ännu värre, olydnad eller osanning bestraffas. Då måste riset fram för min störste, som blir så vek och smeksam efter en risbastu; men den mellersta beröfvar jag fri­heten för en stund, d. v. s. jag stänger in ho­nom i en garderob, ty han har visat sig så ore­sonligt styf efter aga med riset. Mången ogillar helt säkert detta sista medel, men jag törs kom­ma fram med det, därför att jag har en så stor auktoritet bakom min rygg: den store barna­vännen Topelius. Han omtalar och gillar denna metod från sitt eget barndomshem. Dessa me­del i svårare fall, eljes beväpnar jag mig med tålamod och söker genom samtal förmå de små att inse, bekänna och bedja om förlåtelse för sin förseelse. »Fredskyssens åt mamma och bror, och så är allt godt igen.

Intet får hindra vår dagliga promenad, knap­past vädret; och så hafva vi redan hunnit till middagstiden kl. half fyra. Vill du vara med vid bordet; jag vågar inbjuda dig, ty bordsskick är en af våra regler utan undantag liksom höf-lighet mot tjänarna. Sund, kraftig, enkel föda har jag att bjuda mina barn, och — gärna föl­jande sederna från barndomshemmet — intet får »rätas».

Nu är jag rädd, att detta redan blifvit för långt, därför måste jag göra ett litet språng och ber dig titta in till oss kl. sju, den ordinarie lägg-tiden. De två äldsta klädas i sina långa natt­skjortor och en liten ylletröja utanpå samt läg­gas och somna utan vidare. Men så kommer den minste, mot hvilken jag varit ganska oför­ståndig. Han hai' tagit sig vanan att både vyss-jas och sjungas till sömns. Jag varnar dig att införa en sådan sed i ditt hus, ty den är både tröttande och tidspillande. Följ »Mirrans» grund­sats i det fallet.

Ja, nu sofva de alla så sött, sedan de först befallt sig i Guds hand; och nu återstår för mig af dagen en hvilans och vederkvickelsens stund, under hvilken jag får hämta krafter till den kommande dagens arbete och omsorger.

Till slut ett tack till »Mirran» för allt det goda och sunda hon hade att meddela oss i frågan; mycket däraf skall jag tillägna mig.

Lilla mor.

P. S. Skulle någon vilja gifva beskrifning på en lämplig nattdräkt för barn från 1—2 år?

D. S.

V I .

Ack, Herre Gud, ett lindebarn, hvad ljutlig skatt att äga!

Men, snälla fruar, hör nu mig, hur ungen ni ska pläga!

Först klädes han helt mjukt och lätt I skjorta, blöja, mantel nätt Och liten lapp på baken — En tröja hör till saken —. Se'n måste »skatten» ju ha mat — Han äter ej på silfverfat —, Serveras af fru mamma, När lillen vill anamma. En flaska gör ej honom rädd, Om mjölken blott är väl utspädd (Famöst med hafrevatten — Och socker med, för katten!).

Vid nio måna'r börjar han V v sked att äta — jo , minsann! Vid tolf blir han båd rund och lång (!), Om på menu'n står »klar buljong» Och färska ägg med smör och bröd — Den ungen lider ingen nöd.

Han traskar nu i byxor, kolt Och gör sin mamma riktigt stolt Med sina fina seder — Högst sällan »våt», jag beder! — Och hans moral? Den bildas lätt: När han fått skrika väl sig mätt, Han blir så spak och mjuk som vax Och lyder mammas vilja strax.

Att sanning tala, lyda fort, Inlär ert barn, förr n det blir stort. Att bocka, niga kommer se'n Och hålla näsan riktigt ren.

Eent hålls ock hela barnet bäst, Om det i tvättyg klädes mest. Blårandig kolt för liten sven Är treflig nog på hvardagen. Till söndag ståtar han kanske I klädning hvit — lull, lull! Se, se! Men gör ej ungen fåfäng, mor! Det går, tyvärr, förrän du tror.

För möbler och för nerverna Så är ej hårda kängor bra. I lappskor låt små fötter gå, De trippa då så tyst på tå.

Att tvätta, laga, sticka, sy Åt sina barn ger hufvudbry, Men allt är rama intet bara Mot att på deras frågor svara: »Men, snälla mamma, hvar bor Gud?» »Kan änglar flyga dit med bud?» »Och säg hu, säg, hvar mamma tror, Att storken hitta lille bror?»

Och frågorna bli fler och fler. De rägna, störta, hvirfla ner. Vill till minnsann, om mamma har Snart mera svar på lager kvar.

I våra tider kvinnor få Ju litet bildning utanpå. Men svara barn! En lärd magister Kan finna, att hans kunskap brister.

En hufvudsak är den likväl, Att barnets både kropp och själ Få växa starka, fria till, Så fråga, barn, allt hvad ni vill! Om eld och luft och jord och haf, Om död och lif, om himmel, graf! För tidigt ingen börjar gå, Som skall ett högre lifsmål nå.

Brita.

VII.

En person frågade en gång en blomstervän: »Hvad skall jag göra för att mina blommor skola trifvas?» — svaret blef: »Se på dem ofta». Där­med menade lian, att om hon ofta såg på sina älskade blommor, skulle hon snart lära sig för­stå, hvad som fattades dem och hvad hon hade att göra. — Så ock med våra barn! En moder måste umgås förtroligt med sitt barn, hon skall lära det bedja, till henne skall barnet gå med sina små bekymmer och få råd därför, och hon skall lära det tala sanning; detta senare är en mycket viktig sak, likaså att modern såväl som fadern är bestämd och ej af svaghet för barnet låter det få sin vilja fram.

Nu har jag sagt det viktigaste för att icke tala om »barnkammarluften», men Iduns redak­tion så väl som jag vet nog, att om vintern vä­drar man ett rum utmärkt, om man eldar och öppnar fönster samtidigt, och om sommaren kan man väl släppa in så mycket luft man vill ha. Föröfrigt om man håller barnet snyggt, badar det dagligen, låter det byta linne dagligen och ej låter våta, begagnade kläder ligga eller hänga kvar i barnkammaren, så behöfver ej luften där vara förfärlig. En omtänksam moder ser nog efter att där blir »luftadt» i barnkammaren och barnen få då vara i annat ram, Kanske en oer­faren moder, som skall' föda upp sitt barn med flaska, ej tänker på att hon måste hafva två sådana för att den ena alltid skall vara ren. Jag rengör min flaska i soda och vatten — slang, rör och napp måste hållas noga rena — man kan köpa små borstar särskildt för det ända­målet, och då allt blifvit väl sköljdt, lägges det i ett kärl fylldt med friskt vatten. Hvar gång det späda barnet slutat äta, bör man tvätta det i munnen, detta tillgår på så vis att man lin­dar litet renad bomull om lillfingret, doppar den i borsyrelösning och lätt och varligt stryker öf­ver barnets tunga och läppar. Nej, nu måste jag sluta — som varm vän af de små kunde jag skrifvit mycket mer, men det får bli en annan gång.

—da.

VII I .

Från första stund ditt barn kom till i världen En ring af kärlek kring din skatt du drog, Men på den mödosamma jordefärden Är ej ens detta för din älskling nog — Hvad du därnäst skall ge vill här jag säga Och, såsom Idun vill det, säga kort, Fast detta ämne nogsamt kunde locka På mången afväg »våra mödrar bort.

S

1898 IDUN 127

Först renlighet — från allra första dagen Låt tvål och vatten ocb , i kompani Med dessa, svala, friska luften lagen, Den okränkbara, i ert sofruiu bli! I mjuk flanell skall pilten sedan sofva, Var lugn för det, förutan vaggning all, Tills liten mage åter mat behöfver Och af hans »gruff» du återkallas skall.

Kan då du ej din skrikhals ensam mätta, En rågskorp välling präktigt hjälper till, Helt säkert hälsosamt och bra är detta, Om ungen annars riktigt trifvas vill. Eätt lätt är ju att barnens kroppar vårda För den som verkligt vill dess sanna väl, Och mycket svårare det är dem skydda, Så att de ej ta skada till sin själ.

Nyckfull och obestämd får ingen vara Och allra minst ansvarsmedveten mor — För hvarje fel skall hon i tårar svara, När barnaskaran en gång blifvit stor. Frö't till despot i gossens stolta sinne, Brodd till kokett i flickans unga bröst — Du rycka måste dem med rot ur jorden, Med ris och aga eller blick och röst —

Och så i stället kärlek till naturen, Till hvarje fattigare barn än de, Till land och folk, till blommorna och djuren Och hela världen, som de kring sig se; Så tro på mor och far och deras kärlek, Och först och sist dem lär att älska Gud, Hvad skönt han sagt, hvad han har velat lära Med evangelium och sina bud.

Först när du offrat alla egna böner Och egna önskningarnas strida strosa — Ditt hopp om makt för makt åt dina söner, Din tro på lycka för din flickas dröm — Kan du ha rätt att kalla hvad du gifvit Åt dina barn det kärleksfulla hem, Det är din plikt att bringa hvarje offer, Ty du blef deras, när du födde dem.

Gerda.

*

Sveriges nionde kvinnliga läkare. Fru Sigrid Engström, född Molander, har i dagarne aflagt med. lic.-examen. Fru Engström är dotter till öfverläkaren med. dr J. Molander och hans maka, f. Dybeck.

Dödens skörd. I söndags på morgonen afled härstädes hastigt i följd af hjärnblödning änke­fru Allona Biinsow, född Krutmejer, omkring 73 år gammal. Hon var änka efter den i fjol aflid-ne store sågverksägaren grosshandlaren Fr. Bun­sow på Merlo. Fru Biinsow, som städe haft öppet hjärta och öppen hand för de fattiga, ut-öfvade i tysthet en mycket stor välgörenhet, och underrättelsen om hennes bortgång skall därför väcka vemod och saknad i vida kretsar bland armodets barn. Närmast sörjes hon af tre söner och en dotter, gift med ingeniör Claes Norström härstädes.

Fröken Amalia Lundberg, innehafvarinnan af den välkända tapisseriaffären i Drottninggatan n:r 50, afled den 15 dennes i en ålder af nära 63 år, till följd af en hastigt inträffad lungin­flammation. Fröken Lundberg var förut under många år anställd som första biträde i Jacobsons bekanta affär i samma genre, innan hon för egen räkning etablerade sin omnämnda handel för garner och finare tapisseriarbeten, hvilken affär hon genom en allmänt erkänd redbarhet, plikt­trohet och en aldrig svikande punktlighet lycka­des uppdrifva till en af de förnämsta i dess bransch inom landet och känd af hela hufvud-stadens tongifvande damvärld.

Kvinnan i posten. Förlidet år begärde tyska rikspoststyrelsens chef upplysning af svenska generalpoststyrelsen, i hvilken omfattning och med hvad resultat kvinnor anställts i svensk posttjänst. Generalpoststyrelsen har nu afgifvit ett uttömmande svar å denna förfrågan.

De svenska postanstalterna sysselsätta för när­varande omkring 400 kvinnor, af hvilka de flesta,

235, äro föreståndare för poststationer. De ha en årlig godtgörelse med högst 600 kr., hvavtill komma vissa extra inkomster.

De öfriga i svenska postverkets tjänst anställda kvinnorna ha sin tjänstgöring vid de fullständiga postanstalterna eller postkontoren, nämligen 2 såsom postmästare, 20 såsom postexpeditörer och 144 såsom extra biträden.

De två kvinnliga postmästarne förestå post­kontor af en lägre klass och åtnjuta i aflöning 1,800 kr. för år jämte två ålderstilläg å 400 kr. hvartdera efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Därjämte ha de omkring 700 kr. för år i extra inkomster.

De kvinnliga postexpeditörerna ha en fast års­lön af 1,600 kr., hvartill komma två ålderstillägg efter samma grunder, som nyss nämnts, och de kunna påräkna omkring £00 kr. årligen i extra inkomster.

De kvinnliga extra biträdena åtnjuta omkring 750 kr. för år, hvilken godtgörelse kan ökas hvart tredje år med 150 kr. intill högst 1,350 kr.

För att kunna vinna anställning såsom post­mästare eller postexpeditör måste en kvinna ha uppnått myndig ålder och vara ogift eller änka. Om hon sedan gifter sig, anses hon ha lämnat sin anställning, men kan dock såsom extra bi­träde få kvarstå i postverkets tjänst.

Med afseende på den erfarenhet som i Sverige vunnits vid kvinnors användning i postverkets tjänst, kan man, yttrar poststyrelsen, säga att i allmänhet, hvad kvaliteten angår, kvinnornas ar­bete visat sig vara jämförligt med männens.

Yrkesstipendier för kvinnor. Till Idun skrifves: 1 rikets andra stad, Göteborg, har nu nyligen bildats en lokalkomité af Fredrika Bre-mer Förbundet i syfte att insamla en stipendie­fond för Göteborgs och Bohuslän. Komitéen be­står af orföranden biskopinnan E. Bodhe, borg­mästarinnan L. Svanberg, fruarna I. Gibson, S. von Sydow, L. Hessle, N. Gobom, fröknarna Eva I iodhe och F. Pallin, grosshandlare Olof Melin och bankdirektör C. Aug. Kjellberg, se­kreterare fröken Anna Kockum.

Listor för bidrag cirkulera nu i staden, och att döma af den välvilja hvarmed den gagnerika saken allmänt omfattats, har man god förhoppning om att i en snar framtid nå sitt mål. Komitéen har äfven haft tvänne s. k. sällskapssamman­komster, som varit talrikt besökta och hvarvid nettoinkomsten tillfallit stipendiefonden.

Den grundfond, som insamlades för några år sedan, belöper sig till 1,800 kr. Saken är nu i goda händer, och kanske man snart kan stryka ut ettan och sätta till en nolla. Den som lefver får se!

*

K. Operan. Veckans stora händelse på vår ly­riska scen har varit fru Ellen Gulbransons gäst­uppträdande som Brunnhilde i Wagners storslag­na musikdrama »Valkyrian». Det är en fläkt af de stora bayreuthska traditionerna, som därvid, frisk och stärkande, slagit emot oss. Fru Gul­bransons valkyria har, som bekant, skaffat sig en erkänd rangplats bland de senare årens mest framträdande gestalter på den wagnerska scenen, och kontinentens fordringsfullaste musikkritici hälsade vid 20-årsfestspelen i Bayreuth — juli, augusti 1896 — hennes Brunnhilde som helt en­kelt = idealisk». »Sällan har på någon skådebana personlig adel i apparitionen så harmoniskt före­nats med öfvertygande innerlighet i känslan till en verklig sångstorhet och beredt en så hög och ren scenisk njutning,» skref bland annat den framstående Dresdenkritikern Arthur Seidl. Och sedan vi nu haft glädjen med egna ögon och öron från vår hufvudstads scen njuta denua fram­ställning, vilja vi gärna skrifva under. Det är något på samma gång storvulet och inträngande innerligt i denna konst, glans och känsla i en äkta wagnersk sammangjutning. Och stämman synes oss ock vara en idealisk wagnerröst, klin­gande som stål, stark, ren och fyllig.

Bredvid fru Gulbransons himmelska sköldmö med hennes ädelt stora mått verkade nog de öfriga framställarne ofrivilligt något förkrympta. Erkännas måste dock tacksamt, att ensemblen i det hela var värd bästa erkännande. Närmast

i lin och stilriktig illusion syntes oss fru Linden nå upp med sin Fricka, men goda prestationer, både vokalt och dramatiskt, voro äfven fru Öst­bergs Sieglinde, hr Bratbosts Siegmund och hr Sellergrens Hunding. Däremot förmådde hr Sö­derman ej gif va nödig auktoritet åt Wotan; det blef en nästan parodisk västticks-valfader, detta, bland de resliga valkyriorha.

Under hr Hennebergs ledning skötte orkestern sin maktpåliggande uppgift med heder. I ett som allt har detta framförande af det mäktiga verket i förbindelse med ett så intressant gäst­uppträdande varit ett événement i vårt musiklif, för hvars tillkomst direktionen förtjänar all tack­samhet.

Vasateatern hade i lördags på sin spellista upp­tagit Sudermanns bekanta, verkningsfulla dra­ma »Hemmet», närmast för att bereda hufvud-staden tillfälle att se fru Hålcanson i Magdas roll, hvilken hon förut med lysande framgång utfört i landsorten. Den bild hon ger af denna rikt begåfvade, stolt själfmedvetna friluftsnatur, som dock. till sist efter ett förtvifladt motstånd kuf-vas och böjes under den konventionella auktori-tens och den trånga kälkborgarmoralens ok, är också af en helhetens glans och en detaljernas skiftning, som göra den till en af den begåfvade konstnärinnans .allra bästa skapelser. Varmt var äfven bifallet, som den fullsatta premiére-salongen ägnade henne. Såsom fadern, den de-spotiske gamle militären, hade desslikes hr Svenn-berg en af sina beaux jours, och godt på sin plats voro hr de Wahl som den unge prästen, fröken Gottschalk som den yngre systern samt fröken Rustan som den gamla tantfjollan. Uppsättnin­gen bar som vanligt vittne om hr Molanders fina urskiljning. Programmet kommer helt visst att samla många intresserade hus.

Musikföreningens femtionde konsert — den tjugu-femte i följd under professor Nerudas dirigent-skap — ägde rum förliden tisdag i Musikaliska akademiens stora sal, som dagen till ära var smyc­kad med Ludvig Normans, föreningens ene stif­tares, byst, omgifven med en smakfull palm- och flaggdekoration. På ett den store mästaren, den genialiske dirigenten och den lifskraftiga förening­en värdigt sätt utfördes därvid till hofkapellets orkesterackompagnemang Händels enkelt stor­slagna, af ljus och tröstfull religiositet präglade oratorium »Jefta». De förnämsta solopartierna, anförtrodda åt grefvinnan Mathilda Taube och fru Dina Edling samt hrr G. F. Lundqvist och Salomon Smith, återgåfvos med ädel måttfullhet och innerlig känsla. Bättre representanter för den barnsliga offervilligheten, den äktenskapliga kärleken, fadersömheten och flärdlös gammal­testamentlig mannakraft torde man få leta efter. Af körerna, som i allmänhet utfördes med be­undransvärd kläm och precision, voro »Kerub och Serafim» samt »Fördoldt, o Gud, ditt råd­slag är», synnerligen effektfulla. Efter första afdelningen hyllades professor Neruda af sina entusiastiska disciplar med en jättestor lager­krans. Bifallet var lifligt och huset i det när­maste utsåldt. Konungen med uppvaktning be­vistade konserten.

Sven Scholander sjunger i kväll på Vetenskaps­akademien — naturligtvis för fullt och »begej-stradt» hns. Svenska, tyska och franska visor och en hel afdelning Bellman. Hvad göres väl mera påpekning behofl

*

S a n d k o r n Utkast för Idun af Ernst Ziundquist.

f astor L indeman låg i sin h ä n g m a t t a un­

der de s tora lönnarna ute i t r ädgården

m e d en s l o c k n a d cigarret t i m u n g i p a n o c h

en upps l agen b o k i knät . H a n lät sin då­

siga b l i ck g l ida u t öfver b lomster rabat te rna ,

där e f t e rmiddagsso len dal l rade, o c h fö l jde

t ank lös t en svä rm af hv i t a fjärilar, s o m

fladdrade t v e k s a m t öfver de praktfulla, ho -

n ings lösa Nie l rosorna , för att sedan l i k s o m

p å tys t ö f v e r e n s k o m m e l s e slå ner i de svar ta

penséernas b ä d d . O v a n s o m han var v id

ka lasande , va r han ännu ganska tröt t efter

banket ten i går , s o m h a d e räck t l ång t in

p å nat ten. D e t frasade o c h prass lade så

B •

• + > " O: >3 H

d- O p : m

fl)

H 3 3

CD

OJ S3

C D

CO sr

s o

C 3

pr

^ 1*» _ P B O p p

as-*—- a»

i ? ? CD t-i co

• O e+ ef

O oo "o

= S S

• .

O -Hg

S 3g S | s a E o f s a <9 i p

128

s ö f v a n d e i l önn lö fven öfver hans hu fvud ,

hans t u n g a ö g o n l o c k föllo i h o p , o c h m i d t

eme l l an d r ö m o c h v a k a såg h a n för sig en

änd lös penséeb lå vä r ld s rymd , p r i ckad m e d

ett lätt snöfal l af b e v i n g a d e hv i t a flingor,

då en dunke l f ö r n i m m e l s e af knas t rande

sand o c h anna lkande s teg k o m h o n o m att

r y c k a till o c h has t ig t slå u p p ö g o n e n .

Tä t t b r e d v i d h o n o m s tod en resl ig, hvi t-

skägg ig g a m m a l herre o c h be t rak tade h o n o m

g e n o m en g u l d b å g i g p incenez . Pas to rn sp rang

u p p al ldeles k l a rvaken : de t var s tadens främ­

ste affärsman, fes t föremålet , j ub i l a ren från

i går, konsu l H j ä l m i egen h ö g person .

»Ursäkta , herr konsu l , » s t a m m a d e den

u n g e präs ten litet b r y d d , » j a g h ö r d e er inte

k o m m a . . . j a g t ror j a g var nära att lura

af i s o m m a r v ä r m e n . . . »

D e t är j ag , s o m skall b e o m ursäkt för

att j a g väck t e e r ,» sva rade en vänl ig röst ,

m j u k o c h vä l l j udande s o m en kv innas . » N i

är väl t röt t efter fes ten. M e n s o m j a g g i c k

här förbi , k o m j a g på d e n i d é n att g å in

o c h t acka för i g å r . »

A , j a g ber , j a g va r j u inte b l a n d in­

b juda rne . »

N e j , m e n ni g jo rde m i g j u i alla fall

den äran att vara m e d p å m i n h e d e r s d a g .

O c h d e s s u t o m . . . uppr ik t ig t sagdt , har j a g

n å g o t särskildt j a g vill tala m e d er o m . »

B e h a g a r konsu ln s t iga i n ? »

Ne j tack , här är så sval t o c h s k ö n t . . .

o c h j a g skall inte uppehå l la er l änge . M e d

er t i l låtelse slår j a g m i g ner här i s k u g g a n . »

H a n satte s ig på den ena t rädgårdss to len

under lönnen , pas tor L i n d e m a n s log sig ner

på den andra ett s t ycke ifrån h o n o m , och

de t b lef en kor t tys tnad , hva rnnde r m a n

IDUN endas t hö rde de t en ton iga po r l ande t af ån,

s o m rann s m a r a g d g r ö n o c h b l a n k näs tan

unde r deras föt ter .

» E n behag l ig p la t s ,» sade konsu ln slut­

l igen. » J a g viss te inte , att kommin i s t e rbo ­

stället h a d e en så vacke r t rädgård , d å skulle

j a g n o g inte ha drö j t så l änge m e d att hälsa

p å här .»

» O c h h v a d är det , s o m i d a g skaffar m i g

äran — ? »

» J o , de t skall j a g säga er. O c h j a g vill

va ra fullt uppr ik t ig . D e t var i ngen s l u m p ,

s o m fö rde m i n a s teg hit , j a g har t änk t p å

er he la dagen , ert ansikte har t rängt sig

f ram mel lan alla m i n a a n g e n ä m a m i n n e n

frän i går, o c h för att b l i er kv i t t — j a ,

t ag inte illa u p p , j a g m e n a r inte så ovän­

l igt s o m det låter — har j a g n u gåt t d i rekt

hi t för att b e er o m en fö rk l a r ing .»

» E n förklar ing . . . p å h v a d ? »

» P å ert sätt m o t m i g i går . Ja, j a g för­

står m y c k e t vä l , att d e n kö ld , h v a r m e d ni

i gå r under fes ten d r o g er u n d a n för m i g ,

k a n ha var i t o m e d v e t e n eller å tmins tone

alls in te a f sedd att såra, m e n den bevisar

i alla fall att de t må t t e stå n å g o t emel lan

oss , n å g o t s o m j a g inte kan g e b e s t ä m d

f o r m , o c h efter j a g n u inte t y c k e r o m att

vara fö r fö l jd af f råge tecken , u tan gä rna vi l l

h a klara papper i a l l t ing, så frågar j a g er

rent u t : h v a d har ni e m o t m i g ? O c h hvar-

för u n d v e k ni m i g i g å r ?

» U n d v e k j a g e r ? » u tbras t pas to rn i en

t o n af oförs tä l ld fö rvån ing .

» S e det , de t va r s o m j a g t r o d d e . . . ni

v e t inte af det . D å skall j a g sätta p r icken

öfver i. När v i hä lsade på hva randra i gå r

före m i d d a g e n s bör j an , såg ni f r ä m m a n d e

1898

o c h för lägen ut , ni gra tu lerade m i g bara

helt rätt o c h slätt till m i n a sext io år o c h

k u n d e in te få f ram n å g o n af d e där vac ­

kra fraserna, s o m alla d e andra h a d e et t

så rikt lager af. D å l a n d s h ö f d i n g e n höl l

festtalet o c h fäl lde de t s m i c k r a n d e y t t r ande t

— hva r s be rä t t igande j a g för öfr igt inte

vill nä rmare p rö fva — , att m a n i he la r aden

af m i n a offentl iga o c h enski lda hand l ingar ,

så v i d t de k o m m i t till a l lmänhe tens känne­

d o m , aldr ig k u n n a t upp le t a en enda , s o m

vållat n å g o n af m i n a m e d m ä n n i s k o r skada — ,

då k o m j a g af en hände l se att r ikta min

b l i ck p å er, o c h j a g såg, att ni h ö j d e på

ö g o n b r y n e n i ronisk t o c h skö t u t under läppen

på ett högs t mi s sk l ädandeochfö rak t fu l l t sät t .»

» V e r k l i g e n ? D e t v e t j a g in te a f . »

» M e n j a g såg det , o c h de t g j o r d e , att

j a g sedan inte m e d t i l lbör l ig andak t kunde

hö ra p å l a n d s h ö f d i n g e n s l ånga u p p r ä k n a n d e

af d e för t jänster j a g in lagt o m s tadens fram­

åtskr idande , utan blef he l t öfver raskad , d å j a g

läste hans tal i t i dn ingen i mor se . J ag kun­

d e n ä m l i g e n inte ta m i n a ö g o n ifrån er. D e t

är vä l så, k a n j a g t ro, att all d e n gräns­

lösa vän l ighe t o c h sympa t i , h v a r m e d m i n a

kära s t adsbor ö fve rhopa t m i g unde r hela

mi t t l ånga lif s o m m e d b o r g a r e här, g jo r t

m i g b o r t s k ä m d o c h ömtå l ig t fåfäng.

: , (Forts.) *

Innehållsförteckning: Maria Nilsson; af Tora Kjellberg. (Med porträtt.) — I

stenören; af Öda. — När vi damer hyllade Ibsen; af Ella Rot. — Än en gång kvinnorna och försvaret; af En svensk man. — Om kvinnlig hemslöjd; några tankar om dess värde och befrämjande af Hedvig Holmström. (Forts.) — Svar frän Iduns papperskorg; tolkadt af F. M. C. — »Mödrar emellan». V—VIII. — Dr notisboken. — Teater och musik. — Sandkorn; utkast för Idun af Ernst Lund-quist. — Tidsfördrif.

Bidrag mottagas med tacksamhet.

C h a r a d .

Att man hälsan vill bevara ^.r ju alltid klokt och rätt, Frågan är då sedan bara, Huru, och på hvilket sätt?

Vill du låna mig ditt öra, Lyssna på mitt prat en stund, Skall jag flyktigt här beröra, Hur man kan bli frisk och sund.

I mitt första hälsa finnes Mera än i salubrin, Tages, om jag rätt det minnes, Stundom in som medicin.

Tag en del af en mitt andra. Af mitt fjärde frukten blott, Tillredt väl —hvem kan det klandra— Det är hälsosamt och godt.

Att mitt tredje krafter gifver, Vet du säkert ganska väl, Mången däraf också blifver Frisk till både kropp och själ.

Kanske har du vid mitt hela, Vunnit hälsa, mod och kraft. Ja, då kan det icke fela, Att du nöje också haft.

Moster Lisa.

A p o k o p .

1—6: Först af allt här dig bjuds, Någonting på ett fat; Det är smått, det är godt, Och kan räknas som mat.

1—5: Så hvad mången nog har Velat »lura» dig med Samt du själf lurat andra -En nutidens sed.

1—4: Plats där välja man får Ibland mycket som hör Till hvad munnen begär, Till hvad magen förstör.

1—3: Epitet som är fult. Någon tillit ej sätt Till det människobarn Man det ger med all rätt.

1—2: Litet ord som ändå, På sitt tvära maner, Kan uttrycka ibland Mer än bokstäfver fler.

8. L.

U tfäl 1 ni n g s - a r i t m ogryf .

1 2 3

1* 1 5

6 7 8

I6 4 | 9

10 11 12

h 13 | 10

14 ,11 5

16 6

13 17 10

j 16 1 | 3

18 7 13 |

Vi föreställa oss att den meller­sta lodräta linien är en axel och att de elfva figurerna äro rörliga, så att de kunna svänga kring den­samma. Om vi sedan tänka oss den ena sidans figurer utfällda (un­

gefär som man vändt om bladen i en bok) så att de fått ofvanstående utseende, så är naturligt att orden i den sidans figurer måste läsas i omvänd ordning — eller med an­dra ord, orden på den ena sidan om den lodräta linien läsas från höger till vänster. Uppgiften be­står också däri att finna hvilka af de båda sidornas figurer höra till de utfällda.

Orden beteckna:

1) växt, 2) längdmått, 3) mans­namn, 4) djur, 5) svensk järnvägs­station, 6) samfärdsmedel, 7) signa­tur i Idun, 8) nord-europeisk stad, 9) förvaringsrum, 10) spelterm, 11) del af människokroppen.

Om vi nu, i händelse orden äro rätt lösta, tänka oss de utfällda fi­gurerna åter omkastade till den an­dra sidan, så bilda de bokstäfver som infalla i den mellersta radens rutor i den då uppkomna regel­bundna figuren, lästa uppifrån och ned, namnet på en framstående, populär personlighet.

Moster Lisa.

I f y l l n a d s g å t a .

1 8 7

12 2 12

3 9 7

2 11 4 5 10 11 6

10 10 13

6

12 11 14

3 4 5

1—5 och 8—4 böra ej komma, i häftig beröring med hvarandra;

2—6 maträtt; 3—7 sjunges. Äro de rätta orden funna, bilda

de bokstäfver, som infalla i ytter­rutorna 1—8 benämning på någon­ting som allmänt förekommer i Skandinavien. b—g.

O r d f ö r v a n d l i n g s g å t a .

1) glans dån = jullek, 2) finsk jiös = ej sill, 3) ce frinn mabf = märke, 4) ofta rus fiolin = vetenskap, 5) kreta reff = handelsterm, 6) bloss bytt kne = dammande, 7) bi kana oart = finns mången

i Stockholm, 8) rest ridå = »quattuor species; , 9) bas pnedam = på samma gång

afskiljande och sammanhållande.

De uppkomna ordens begynnelse-och slutbokstäfver gifva namnen på tvänne bohagsting. 6—g.

L ö s n i n g a r .

Logogryfen: Apri l : pil, ripa, lipa, il, Arpi, Li, alp, al, ar, pari, par, ria, Ali, pir, ila, pilar, air, Jira, plira, liar, Lar.

Aritmo.,ryfen: »Brödrafolkens vä l» : Ar-brå, Berga, Frövi, Gideå, Hjorted, Mofalla, Siafvie, Majorna, Forslanda, Söderköping, Fridletstad, Frinnaryd, Rydsnäs, Ludvika, Skräcka, Skillingo

Paragrammet: Konstantinopel: Köpen­hamn, Ocker, Nordmark, Svensksund, Ta-vastehus, Aller, Nyland, Tyrolen, Inger-manland, Nysloit, Omberg, Pilsen, Elfkar-leby, Limmat.

Springaregåtan : Att världen ej är oss i lag, Vi veta att berätta. Förslag man hvälfver på förslag Att komm:' på det rätta. Det bästa dock man förbiser Bland de förslag, som hvälfva: Att världen bättre blir, ju mer Vi oss förbättra själfva.

Stamboks vers af Elias SeUstedt.

Väggohyra , Ma l och Bakterier u t r o t a s a f Aktiebolaget Desinfection.

i rum, fartyg o. bostäder, allt på stället — utan bortförande af möbler. Rikstel. 34. — Kontor: I I A. VestraTrädgårdsg. 11 A.— Allm.Tel. 7494.