social hållbarhet version3 · 2017-04-11 · 3...

2

Social hållbarhet inom Riksbyggens projekt Positive Footprint Housing 3 Bakgrund 3 Uppdraget 3 Arbetsformer och tidsanvändning 3 Rapportens uppläggning. 4

Diskussionen om hållbarhet 5 Första nivån: definitioner och nyckelord 6 Vad är social hållbarhet? 6

Andra nivån: modeller, standarder och indikatorer 9 Tredje nivån: konkreta verksamheter och projekt 11 En modell för konkreta verksamheter 11 Modell för social hållbarhet inom PFH 12 Centrala frågor och uppgifter för Positive Footprint Housing 13 Viktiga aktörer 13 Ramvillkor 13

Social hållbarhetsplan; intressen och aktörer 14 Processer inom Positive Footprint Housing 15 Externa relationer 17 Det fortsatta arbetet 18

Referenser 19 Litteratur 19 Internet 20

3

Social hållbarhet inom Riksbyggens projekt Positive Footprint Housing

Bakgrund

Uppdraget Riksbyggen och Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet har för år

2012 slutit ett avtal om samarbete kring projektet Positive Footprint Housing. Detta är ett utvecklingsprojekt i samarbete mellan Riksbyggen, Johanneberg Science Park, Chal-‐mers och Göteborgs universitet. Avsikten är att genomföra ett bostadsbyggnadsprojekt som både utgår ifrån, och vidareutvecklar, existerande erfarenhet och kunskap kring samspelet mellan människa och byggd miljö. Ett nyckelbegrepp i sammanhanget är håll-barhet; såväl vad gäller miljömässiga, ekonomiska som sociala aspekter. Rent konkret handlar projektet om att genomföra ett bostadsprojekt på en anvisad tomt belägen på gränsen mellan södra Guldheden och Chalmersområdet i Göteborg.

Enligt uppdragsbeskrivningen ansvarar institutionen för en forskningsinsats som består av två delprojekt. Det ena har social hållbarhet i fokus och innehåller följande:

1. genomföra en forskningsöversikt gällande kunskapsläget ifråga om social hållbarhet

2. tematisera och anknyta den generella kunskapen till det aktuella bostadspro-‐jektet så att förutsättningar skapas för en praktiskt tillämpbar social hållbar-‐het

3. koppla diskussionen om social hållbarhet till den kooperativa idétraditionen och bostadsrättsföreningen som organisationsform

Det andra delprojektet avser följa planeringsprocessen. Huvudsyften här är: 1. delta i och dokumentera planeringens olika faser 2. fungera som stöd och samtalspartner för att understödja dialogen mellan

olika deltagare i planeringen 3. skapa överblick över erfarenheter och kunskaper från liknande processer Ansvarig för forskningsarbetet är undertecknad, Björn Andersson. Föreliggande

rapport har fokus på social hållbarhet, alltså de tre förstnämnda punkterna ovan. Jag kommer emellertid också att översiktligt beskriva och diskutera planeringsprocessen. Den period som rapporten avspeglar är något längre än den som nämns i avtalet. Min första kontakt med Positive Footprint Housing var i september 2011 och jag arbetar fortfarande i projektet. Den tid som rapporten omfattar sträcker sig fram till och med februari 2013, då planeringsprocessens samrådsfas avslutades.

Arbetsformer och tidsanvändning Min medverkan i Postitive Footprint Housing har haft en praktiskt omfattande och

mer deltagande karaktär än vad som ofta är vanligt i ett forskningssammanhang. En re-‐gelbunden form för verksamheten har varit månatliga möten i en arbetsgrupp bestå-‐ende av representanter från Riksbyggen, Chalmers, Johanneberg Science Park samt un-‐dertecknad. Ofta har även Malmström Edström Arkitekter och Sveriges Tekniska Forsk-‐ningsinstitut (SP) deltagit. Vid flera tillfällen har dessutom representanter för stads-‐byggnads-‐ respektive fastighetskontoren, Göteborgs stad, varit med. I den här gruppen har samtliga aspekter av projektet redovisats och diskuterats; i stor utsträckning med

4

samma personer som deltagare. Det här har skapat en kontinuitet i arbetet och lett till att jag hela tiden haft både överblick och insikt i projektets olika delar. Ett viktigt mål för mitt forskningsarbete har varit att kontinuerligt bidra till att kollektivt reflektera över arbetet utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv. Arbetet har på det här sättet haft ka-‐raktär av aktionsforskning. Min uppgift i projektet har hela tiden varit knuten till frågan om social hållbarhet, men jag har ändå varit med i diskussioner om till exempel miljö-‐frågor, arkitektonisk utformning, materialval och byggprocess. I arbetsgruppen har vi därför på ett mycket konkret plan försökt skapa ett arbete som präglats av en överbryg-‐gande relation mellan hållbarhetens olika dimensioner. Detta har inneburit fördelar när det gäller att förstå förutsättningar för det här slaget av planerings-‐ och projekterings-‐verksamheter.

Ur forskningssynvinkel är det inte oproblematiskt att komma så nära en verksam-‐het som man följer och därmed också har till uppgift att kritiskt granska. Den informella samhörighet som uppstår i en sådan här arbetsprocess leder gärna till att man, både inåt och utåt, uppfattas som medlem av en inre krets och att det skapas band av lojaliteter. Det är lätt att bli delaktig i beslut och uppleva ett ansvar för projektets utveckling.

Nu är jag ju inte den ende forskaren inom Positive Footprint Housing och man kan säga att projektet egentligen består två huvuddelar: ett byggprojekt och ett kunskaps-‐projekt; naturligtvis med ett starkt samband. Inom den kunskapsorienterade delen av projektet har vi haft kontinuerliga diskussioner om forskningens uppgifter och forskar-‐nas ställning. Mitt arbete har mycket bestått i att redogöra för diskussionen kring be-‐greppet social hållbarhet: dess innebörd, tolkning och tillämpning i olika sammanhang. Jag uppfattar att det inom verksamheten finns en förståelse för att forskningen måste bedrivas självständigt och jag har inte i några kontakter eller sammanhang behövt re-‐presentera något annat än min forskarposition. Min erfarenhet är att det också uppfat-‐tats så av utomstående. Vi har i projektet haft kontakter med boendegrupper som är kritiska mot projektets byggplaner. Jag har haft möten med dem på egen hand och då uppfattat att de kunnat förstå min ställning och uppgift i projektet.

En annan effekt av projektets arbetsformer är att mycket tid har knutits upp till fasta aktiviteter. Under den tid som rapporten behandlar har jag deltagit i ett fyrtiotal olika möten och sammankomster, många gånger omfattande hel-‐ eller halvdagar. Mitt arbete har under den aktuella perioden omfattat två månaders heltid. Hälften av den tiden har gått åt till att vara med på olika sammanträden och träffar. För att vara ett forskningsprojekt är det här ovanligt och det innebär naturligtvis att tiden för littera-‐turläsning och skrivarbete reducerats. Samtidigt har jag vid flera av de här mötena gjort presentationer avseende social hållbarhet och det har inneburit att mitt arbete hela ti-‐den fokuserats och diskuterats. Det har helt klart varit till stor hjälp vad gäller att föra min arbetsprocess framåt.

Rapportens uppläggning. Rapporten består först av en genomgång av begreppet "hållbarhet". Det handlar

om att beskriva det sammanhang i vilket diskussionen vuxit fram och hur det brukar uppfattas. Därefter går jag över till att diskutera "social hållbarhet" på samma sätt. Först kommer jag att diskutera på en generell nivå, därefter presentera ett antal modeller. Efter de här orienterande avsnitten följer en framställning kring social hållbarhet i rela-‐tion till verksamheten inom Positive Footprint Housing. Jag kommer då beskriva hur vi arbetat utifrån begreppet inom projektet och diskutera vad som händer med social håll-‐barhet när denna blir föremål för praktisk tillämpning. I det sammanhanget diskuteras olika processer i det pågående arbetet samt hur den interna organisationen fungerat.

5

Vidare tas relationer med boende upp. Slutligen formuleras ett antal frågor, som är vik-‐tiga att diskutera under det fortsatta arbetet i projektet.

Diskussionen om hållbarhet Diskussionen om samhällets utveckling utifrån ett hållbarhetsperspektiv har expli-‐

cit sin upprinnelse i FN-‐rapporten ”Vår gemensamma framtid”, författad av den så kal-‐lade Brundtlandkommissionen 1987. Gruppens formella namn var ”Kommissionen för Miljö och Utveckling”, vilket ger en fingervisning om bakgrunden till dess tillsättande: det fanns en oro för att samhällsutvecklingen ledde fram emot en alltmer ohållbar miljö-‐mässig situation. I början av rapporten pekar kommissionen på hur det bara under de 900 dagar som förflutit från dess första möte 1984, till dess att rapporten var klar 1987, skett en rad sociala och miljömässiga katastrofer, till exempel gasläckan i Bhopal och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (Brundtlandkommissionen s 12-‐13).

Kommissionen definierar hållbarhet på följande sätt: "En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov" (a.a. s 37). I rapporten pekas tydligt på hur olika aspekter hänger samman med varandra och att interaktionen emellan dem leder till de problem som finns. Det som kommissionen pekar ut är bland annat sociala faktorer, ekonomiska förhållanden, politisk organisation, kulturella villkor och miljömässiga för-‐utsättningar.

I ”Vår gemensamma framtid” används aldrig uttrycket ”social hållbarhet”. Däremot skriver man mycket, som nämnts, om betydelsen av olika sociala förhållanden och ex-‐empelvis pekas behovet av ”social rättvisa” (social equity) ut. Likadant diskuteras poli-‐tisk organisering mycket och kopplingen mellan sociala och ekonomiska villkor diskute-‐ras. Men det idag så vanliga sättet att definiera och diskutera hållbarhet som bestående av tre delar: social, ekonomisk och ekologisk, ofta framställda som pelare eller cirklar, återfinns inte uttryckligen i Brundtlandkommissionens rapport. Det är svårt att få tyd-‐ligt besked i litteraturen varifrån den här symboliken kommer. Så vitt jag kan bedöma har uppdelningen sitt ursprung i den vidareutveckling av ”Vår gemensamma framtid”, som skedde under FN:s så kallade Earth Summit-‐konferens, vilken arrangerades i Rio de Janeiro 1992.

Alldeles oavsett tillkomsten, så har ”hållbarhet” blivit ett verkligt nyckelbegrepp i de tre senaste decenniernas diskussion kring sociala förhållanden och samhällelig ut-‐veckling. Det är en diskussion som förts på i princip alla nivåer och som avsatt en omfat-‐tande dokumentation. Jag uppfattar att det är rimligt att hävda att diskussionen till en början hade de ekonomiska och miljömässiga aspekterna i fokus och att social hållbar-‐het kommit in i ett senare skede (Kates m fl 2005:11). Möjligen kan det hänga samman med att den sociala aspekten av hållbarhet är den som uppfattas svårast att få grepp om och hitta bra sätt att tillämpa. Man kan märka detta både i litteratur (Lehtonen 2004) och i en vardaglig diskussion med aktörer på till exempel bostadsmarknaden. Till en del kan detta bero på att sociala förhållanden inte är lika lätta att materialisera och finna mätbara värden på, som ofta är fallet med ekologiska eller ekonomiska förhållanden, samt att perspektivet inte stöttas upp av så starka intressegrupper (Boström 2012:6-‐9). Materialval, kostnader och koloxidutsläpp kan beräknas och olika lösningar kan jämfö-‐ras. Men kvaliteter som trygghet, identitet och tillhörighet är i hög grad subjektiva vär-‐den där det är svårt att finna kollektiva värdeskalor. Ett annat skäl till att social hållbar-‐het kan uppfattas som ett diffust begrepp, är att det på sätt och vis innesluter de båda andra aspekterna. Både ekologi och ekonomi är självständiga storheter, men får egentli-‐

6

gen inte mening och innebörd förrän de sätts in i ett socialt perspektiv. Samhället är en social konstruktion och det innebär att en diskussion om det hållbara samhället till sin natur måste vara social. Därför kan det vara svårt att formulera sociala aspekter som ”bara” ett perspektiv bland flera.

Jag ska i fortsättningen koncentrera framställningen till att handla om social håll-‐barhet. Som nämnts är dokumentationen omfattande och det är svårt att få överblick över allt det arbete som genomförts, och som pågår. För att skapa en struktur för reso-‐nemanget ska jag utgå från ett ofta förekommande mönster, som jag uppfattar finns i diskussionen, nämligen hur den relateras till olika nivåer i den sociala strukturen. Ofta finns ett slag av diskussion som rör sig på en övergripande nivå. Det handlar om att göra generella definitioner av vad social hållbarhet är och/eller att i ett antal nyckelord uttrycka den sociala hållbarhetens centrala mening. På en andra nivå finns modeller, standarder och indikatorer. Här kommer man närmare en praktisk tillämpning och avsikten är att underlätta implementering och utvärdering av social hållbarhet. På en tredje nivå finns så den konkreta, praktiska tillämpningen av social hållbarhet. Det är olika slag av verksamheter och projekt där man arbetat utifrån social hållbarhet som en grundläggande princip.

Första nivån: definitioner och nyckelord

Vad är social hållbarhet? I grunden handlar det om att bygga det hållbara samhället; att ha framtiden närva-‐

rande när de samtida frågorna behandlas och löses. Denna tidsmässiga aspekt finns inbyggd i själva begreppet och markeras tydligt i det generationsperspektiv som Brund-‐tlandsgruppens definition lyfter fram. Samtidigt innebär detta förstås också att blicka bakåt. Fungerande lösningar och rättvisa förhållanden måste stödjas, så de kan leva vi-‐dare. I det här ligger vidare en föreställning om ett föränderligt samhälle. Utvecklings-‐temat var ju centralt när Brundtlandskommissionen tillsattes och det är uppenbart att det hållbara samhället är ett samhälle i rörelse. Samtidigt förväntas inte önskade föränd-‐ringar komma av sig själva, utan det hållbara samhället bygger mycket på social plane-ring. Här blir hållbarhet som styr-‐ och kunskapsbegrepp tydligt. Hållbarhet är i hög grad kopplad till forsknings-‐ och utvecklingsverksamhet, vilka kan ge de grunder och redskap som behövs för att lotsa samhället i önskad riktning. Men kunskap kan inte lösa alla frå-‐gor, utan hållbarhet måste också byggas på en värdemässig grund. I hållbarheten finns idéer om det goda samhället inbyggda och här tydliggörs en politisk dimension, som naturligtvis också inrymmer potentiella konfliktområden.

Det är alltså mycket grundläggande, men samtidigt komplexa och vittomfattande, sociala strukturer och processer, som social hållbarhet refererar till. Därför är det inte så konstigt att det, trots en omfattande litteratur, finns ganska få explicita definitioner av begreppet och heller ingen som blivit generellt accepterad (Olsson 2012:1).

Från australisk horisont har McKenzie pekat på ett par möjliga lösningar. Ett första förslag har en mycket allmän karaktär:

”Social hållbarhet är ett livsförbättrande tillstånd inom sociala gemenskaper och processer inom gemenskaperna som kan åstadkomma det här tillståndet” (McKenzie 2004:12, min översättning).

En så här vid definition ger inte särskilt mycket vägledning kring vad det är som en socialt hållbar utveckling ska leda till, men definitionen pekar på en väldigt central aspekt av social hållbarhet: den måste innehålla såväl substantiella som processuella kvaliteter. Social hållbarhet handlar både om att sätta mål för hur det hållbara samhället ska se ut och beskriva vägar för att nå dit (jfr Boström 2012:6).

7

McKenzie hänvisar också till en mer utförlig definition av social hållbarhet. Den har arbetats fram inom den ideella organisationen WACOSS, verksam inom den sociala sektorn i Australien. Definitionen lyder:

”Social hållbarhet uppstår när formella och informella processer, system, strukturer och relationer aktivt stödjer kapaciteten hos nuvarande och kommande generationer att skapa hälsosamma och livskraftiga gemenskaper. Socialt hållbara gemenskaper är rätt-visa, diversifierade, sammanhållna och demokratiska samt erbjuder god livskvalitet” (McKenzie 2004:18/WACOSS, min översättning).

Här blir en vision av ett hållbart samhälle något mer tydlig, men fortfarande är för-‐stås målen väldigt allmänt hållna. Och så måste det sannolikt vara när mycket komplexa samband ska ringas in med några få meningar. Det här kan också illustreras med ett ex-‐empel från en geografiskt mer näraliggande organisation: Länsstyrelsen för Västra Gö-‐talands län. Där finns en enhet för social hållbarhet och i en broschyr från 2011 skriver man under rubriken ”Vad är social hållbarhet” att:

”En hållbar utveckling innefattar dimensionerna ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Social hållbarhet handlar om att bygga upp ett samhälle där grundläggande mänskliga rättigheter respekteras. Det innebär också att skapa miljöer där individer kan tillgodogöra sig kunskap, utvecklas och ha en god hälsa. Om inte alla individer i ett sam-hälle får sina rättigheter tillgodosedda riskerar vi en socialt ohållbar situation.”

I definitionerna betonas de båda aspekter som tidigare nämnts, nämligen att social hållbarhet såväl handlar om ett önskvärt tillstånd, som de processer som leder fram till det här tillståndet. Det finns olika uppfattningar om hur poängfullt det är att försöka skapa en definition av begreppet social hållbarhet. En del menar att sådana definitioner bara blir allmänt positivt hållna och säger ganska lite om vad det är man vill åstad-‐komma. Andra menar att öppenheten är en tillgång som kan användas för viktiga dis-‐kussioner om mål, ideal och politik.

Ett annat sätt att diskutera social hållbarhet på generell nivå är att formulera ett antal nyckelbegrepp och sedan föra resonemang kring vad de kan betyda i olika sam-‐manhang. På så vis skapas något som mer liknar modeller och man undviker den kort-‐fattade precision, som ofta eftersträvas i definitioner.

Sören Olsson, professor emeritus vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, har skrivit en text som lyfter fram två nyckelbegrepp, vilka han anser cen-‐trala i social hållbarhet: välfärdsperspektiv och problemlösningskapacitet (Olsson 2012). Välfärdsperspektivet handlar om ett gott samhälle med rimlig standard vad gäl-‐ler områden som arbete, inkomst, boende, utbildning och omsorg. Det är att leva i triv-‐sam miljö och att det i samhället finns en rättvis fördelning av resurser och stöd. Samti-‐digt uppkommer det problem i alla slag av sociala system och Olsson menar att en cen-‐tral fråga är hur dessa löses. Han pekar på fyra skilda sektorer: det offentliga systemet, näringslivet, civilsamhället och familj/vänkrets. Inom dessa sker olika slag av produkt-‐ion och resursanvändning och här finns skilda aktörer. De skilda sektorerna hanterar olika problem, men agerar också tillsammans. För samhällets planeringsverksamhet är det viktigt att kunna förhålla sig till hur det här går till. Kunskap om hur frågor löses bäst spelar stor roll, men här finns också en tydlig värdemässig dimension. Till följd av bland annat politiska beslut fördelas resurser och därmed även problemlösningskapacitet till de olika sektorerna och till skilda grupper inom dem.

Olssons två nyckelbegrepp följer den uppdelning i substantiella respektive proce-‐durella mål för social hållbarhet, som jag tidigare nämnt. De här båda aspekterna finns också representerade i de nyckelbegrepp som har formulerats av Kevin Murphy, Insti-‐tute of Technology Blanchardstown på Irland (Murphy 2012). Murphy har gjort en

8

mycket omfattande genomgång av dokument och litteratur kring social hållbarhet och han menar att den generella diskussionen kan sammanfattas i fyra centrala dimensio-‐ner. Det första är ”equity”, vilket brukar översättas med ”rättvisa” och som ringar in frågor om fördelning och tillgång, både mellan och inom olika sociala enheter. Det handlar till exempel såväl om förhållanden mellan nationer, som mellan befolknings-‐grupper eller mellan organisationer. Murphys andra begrepp är ”medvetenhet om hållbarhet” (awareness for sustainability) och syftar på att hållbarhet ofta är något som måste ges uppmärksamhet för att påverka det allmänna medvetandet. Hållbarhet i tanke och handling är inte något som förekommer på ett självklart sätt i människors vardag, utan det måste ske påminnelser och incitament som håller diskussionen vid liv. Det tredje nyckelordet som Murphy föreslår är ”deltagande” (participation). Det handlar om människors deltagande i olika beslutsprocesser och överhuvudtaget om att bygga ett samhälle på ett aktivt medborgarskap. Den sista dimensionen är ”social sammanhåll-ning” (social cohesion) och Murphy pekar på att denna använts för att beteckna en rad saker. Frågor om tillit, öppenhet, motverka segregation och främja integration tas ofta upp i sammanhanget. Ibland också mer konkreta mål som att reducera kriminalitet eller bekämpa självmord. Det förekommer även att social sammanhållning framhålls som det hela det sociala hållbarhetsarbetet syftar till och att ”sammanhållning” respektive ”håll-‐barhet” då blir närmast synonyma uttryck.

Ett annat sätt att försöka hitta en infallsvinkel, när det gäller att ringa in social håll-‐barhet, är att knyta diskussionen till ett specifikt problemområde. Littig och Grießler (2005) gör detta genom att koppla social hållbarhet till ”arbete” och de behov detta för-‐knippas med. De menar att arbete utgör en så central del i människors liv och i sam-‐hällets organisation, att en sådan utgångspunkt är rimlig. Ett annat centralt begrepp i social hållbarhet är ”hälsa” och detta har till exempel Malmö Stad haft som utgångspunkt i sitt arbete. Malmö tillsatte 2010 en särskild kommission för "ett socialt hållbart Malmö" och denna lämnade sin slutrapport 1 mars 2013. I slutrapporten pekar kom-‐missionen på den ojämlikhet i hälsovillkor som finns mellan olika delar av staden och mellan olika invånargrupper. Denna ojämlikhet får stora konsekvenser för människors livsvillkor och vardagliga realiteter. Kommissionen ger ett stort antal förslag på hur Malmö Stad ska kunna agera för att utjämna levnadsvillkor och skapa en mer socialt hållbar utveckling. En viktig utgångspunkt för arbetet i Malmö är den så kallade ”Mar-‐motrapporten”. Det är en rapport framtagen av Världshälsoorganisationen 2008, som utreder ojämlikheter i hälsa och som pekar på möjligheter att, inom en generation, ut-‐jämna dessa (Marmot m fl 2008).

Som framgår finns det många gemensamma nämnare mellan de olika exempel som redovisats här och det gäller även andra framställningar (t ex Dempsey m fl 2011 och Partridge 2005). Det är i stort samma frågor och nyckelord som används, även om beto-‐ningar och sättet att diskutera problematiken varierar. Ett skäl till de här likheterna är rimligtvis det som påpekats tidigare, nämligen att den här diskussionen, på ett övergri-‐pande plan, försöker ringa en omfattande problematik. Sedan finns även gemensamma utgångspunkter i diskussionen och det är mycket samma litteratur och dokumentation som redovisas och som underbygger resonemangen.

Den här relativa likheten i hur diskussionen formuleras får emellertid inte dölja att de sociala processer, strukturer och relationer som den handlar om, i stor utsträckning innehåller konflikter och motstridiga uppfattningar. Och det ska också sägas att det finns de som menar att hela diskussionen om hållbarhet är meningslös i ett samhälle som är baserat på ständig tillväxt (Kates m fl 2005:19). Den politiska dimensionen är central och framhålls tydligt. Flera pekar vidare på att det i praktiken finns stora skillnader

9

mellan hur olika aktörer uppfattar verkligheten och vill intervenera i den. Lehtonen skriver till exempel: ”Olika geografiska och tidsmässiga skalor, samt situationella kontex-ter kräver sina egna ramar, som inte nödvändigtvis ger en sammanhängande bild, utan en mosaik av delvis motstridiga tolkningar av verkligheten” (Lehtonen 2004:211, min över-‐sättning). Och på samma sätt Dempsey m fl: ”Social hållbarhet är ett omfattande flerdi-mensionellt begrepp, med den underliggande frågan "vilka är de sociala målen för en håll-bar utveckling?", och denna är öppen för en mängd svar, utan konsensus kring hur målen definieras” (Dempsey m fl 2011:290, min översättning).

Sådana här motsättningar är viktiga att uppmärksamma, även om de inte blir så tydliga i de generella framställningarna av social hållbarhet. Men skillnader kan bli mer explicita när hållbarhetsaspekter ska tillämpas, vilket ligger i Boströms fråga: ”… hur ska de sociala hållbarhetsaspekterna operationaliseras och införlivas i olika hållbarhetspro-jekt och planering? (Boström 2012:3). Vi ska nu ta ett steg mot en mer konkretiserad nivå och titta på några modeller för social hållbarhet.

Andra nivån: modeller, standarder och indikatorer Det har utvecklats en rad olika protokoll och standarder för att både vägleda och

utvärdera verksamheter utifrån ett perspektiv av hållbarhet, där även sociala indikato-‐rer finns med. Ett internationellt mycket använt system är BREEAM (Building Research Establishment Environmental Assessment Method). Detta är utformat för att bedöma omfattningen av miljöpåverkan i förhållande till byggnader. Det är alltså miljön som står i fokus och inte specifikt den sociala hållbarheten. Standarden finns anpassad till svenska förhållanden och handhas av Sweden Green Building Council. I BREEAM tas även sociala mål upp, exempelvis i relation till närområdet. En sådan är huruvida ”affor-‐dable housing”, alltså socialt boende riktat till grupper som har svårt att hävda sig eko-‐nomiskt på bostadsmarknaden, finns i det aktuella området.

En annan organisation, som arbetar med att ta fram protokoll för bedömning av hållbarhet, är Global Reporting Initiative (GRI). Ifråga om social hållbarhet har GRI ut-‐vecklat indikatorprotokoll för bedömning av hur mänskliga rättigheter beaktas i sam-‐band med olika plan-‐ och beslutsprocesser.

I sammanhanget måste också ISO 26000 nämnas. Det är en standard som handlar om socialt ansvarstagande (SR -‐ social responsibility), vilket kan sägas vara social håll-‐barhet utifrån ett organisationsperspektiv. ISO är en förkortning av "International Orga-‐nization for Standardization", vilket är en organisation som arbetar med standardisering inom en rad områden. När det gällde att utveckla en standard för socialt ansvarstagande valde ISO att genomföra detta i ett samarbete mellan två organisationer: dels brasili-‐anska ABNT, dels svenska SIS, "Swedish Standards Institute", en medlemsbaserad, ideell förening som är specialiserad på nationella och internationella standarder. Det finns sju principer för socialt ansvarstagande enligt ISO 26000:

ansvarighet (samhälle, miljö och ekonomi) transparens (beslut och aktiviteter) etiskt uppförande respekt för intressenterna (identifiera och involvera intressenter) respekt för rättsstatens principer respekt för internationella uppförandenormer (medskyldighet) respekt för de mänskliga rättigheterna De här principerna ligger nära de procedurella aspekter av social hållbarhet, som

nämnts ovan. Standarden för socialt ansvarstagande används också av företag, då med beteckningen CSR (corporate social responsiblity).

10

Vad det här slaget av protokoll kan erbjuda är tydliga riktlinjer för hur verksamhet ska planeras och bedrivas. De är ofta också förbundna med utvärdering och certifiering. Vid sidan av dessa kan man också finna en del modeller, som kanske inte är lika tydliga i sina skrivningar, men som erbjuder vägledning när social hållbarhet ska tillämpas.

Ett sådant exempel är det så kallade "Egan Wheel":

Det här ”hjulet” är framtaget av en brittisk kommission, ledd av sir John Egan, som

ett sätt att belysa hur samhället kan bli mer hållbart. Det är alltså inte heller här så att den sociala hållbarheten står i centrum, men flera av de åtta olika komponenter som återfinns i modellen tar upp sociala frågor. Modellen bygger på att lyfta fram ett antal nyckelbegrepp och liknar i det avseendet de mer övergripande beskrivningar, som be-‐handlades i förra avsnittet. Det finns emellertid mer utvecklade varianter av hjulet där de olika nyckelbegreppen kopplas till målbeskrivningar och utvärdering.

En ännu mer utvecklad modell är den kunskapsmatris som tagits fram inom enhe-‐ten S2020 vid Social Resursförvaltning, Göteborgs stad. Enheten arbetar med social hållbarhet och har med modellen velat skapa ett verktyg som kan användas för att sti-‐mulera diskussioner och planeringsverksamhet. Modellen finns i en särskild variant av-‐sedd att understödja barnkonsekvensanalys. Modellen är interaktiv och svår att göra rättvisa i skriven text. Den består av sex olika teman (se bild nästa sida), vilka innehåller centrala aspekter av social hållbarhet. Genom att klicka på dessa teman får man upp en text där temat presenteras och diskuteras. Vidare innehåller modellen en skala i fem nivåer, från ”byggnad/plats” till ”region”. Grundtanken här är att respektive tema aktua-‐liserar olika aspekter beroende på vilken nivå det tillämpas. Genom att klicka på den symbol som representerar ett tema på en viss nivå, får man fram texter och exempel på hur det kan användas. Nya exempel och texter tillförs kontinuerligt.

11

Styrkan i den här kunskapsmatrisen är att den både fungerar som en analytisk

modell för vad social hållbarhet är och ger idéer om hur denna kan användas i ett kon-‐kret sammanhang. Fokus ligger mycket på den sociala hållbarhetens substantiella aspekter och på den byggda miljön.

Sammanfattningsvis pekar den här genomgången på att det finns ett antal proto-‐koll och modeller som ger anvisningar och vägledning för den som tycker de generella nyckelbegreppen för social hållbarhet är alltför generella. Fortfarande återstår dock att tillämpa dem i praktiken och jag ska nu gå över till att diskutera social hållbarhet i rela-‐tion till det projekt som föranlett den här rapporten: Positive Footprint Housing.

Tredje nivån: konkreta verksamheter och projekt

En modell för konkreta verksamheter När man arbetar med social hållbarhet i relation till en faktisk verksamhet, upp-‐

täcker man snart att frågan om definitioner, nyckelord och modeller bara är en sida av hur den sociala hållbarheten kommer att gestalta sig i praktiken. Det finns en rad andra omständigheter, som har en hög grad av inflytande. En sådan är projektets omfattning, dess skala. Positive Footprint Housing är ett litet projekt; det omfattar ett bostadskvar-‐ter med 75-‐100 lägenheter. Det är klart att det här påverkar vilka frågor som går att hantera inom verksamheten. Vidare spelar det stor roll var det ligger. Södra Guldheden är ett område där det finns lokala grupper som uppmärksammar och granskar alla pla-‐ner på nybyggnation. Det ger särskilda förutsättningar vad gäller delaktighet och dialog. Vidare är de centrala aktörerna viktiga. Riksbyggen är en organisation som förvaltar en kooperativ tradition och som arbetar med bostadsrätten som utgångspunkt. Det påver-‐kar hur bostadskvarteret kommer att utformas och villkoren för vilka som kan flytta dit.

Det går att räkna upp ett stort antal sådana här faktorer, som påverkar hur social hållbarhet kommer att bli en del av ett projekt. Generellt uppfattar jag att de här olika faktorerna kan beskrivas i en sådan här modell:

12

Kluster av faktorer som påverkar och skapar förutsättningar för social hållbarhet i ett projekt

Modell för social hållbarhet inom PFH Om man då tittar på vad som ryms i de olika rutorna, så handlar det som står i den

övre fyrkanten om de frågor som jag så här långt behandlat i den här rapporten. Alltså att knyta det aktuella projektet till den generella diskussion och utvecklingsverksamhet som finns i relation till social hållbarhet. Utifrån det jag pekat på tidigare kan man kon-‐statera att det egentligen går att använda vilken generell modell som helst. Det betyder inte att de skilda modellerna och protokollen är helt utbytbara mot varandra, utan att det inte finns någon etablerad modell som har empiriskt eller forskningsmässigt stöd framför de andra. Det innebär att det måste vara en rad situationella villkor som får vara med och avgöra valet i den här frågan. Alltså helt enkelt samspelet med de andra fakto-‐rerna.

Det man kan säga när det gäller Positive Footprint Housing är att mycket talar för att använda kunskapsmatrisen från S2020. Ett skäl till detta är att modellen finns som utgångspunkt för stadsplanearbetet i Göteborg och har dessutom använts inom pro-‐jektet vid ett tillfälle. De sex teman för social hållbarhet som modellen bygger på funge-‐rar på flera sätt också mycket väl för de frågor som Positive Footprint Housing arbetar med. I ett avseende brister modellen och det är att den är starkt inriktad på social håll-‐barhet som resultat eller tillstånd, alltså den goda staden och det hälsosamma livet. Som flera gånger understrukits är det centralt att även uppmärksamma den sociala hållbar-‐hetens processuella aspekter, särskilt i ett projekt av det slag som Positive Footprint

Social hållbar-het formulerad i generella mål, nyckelord och

modeller

Frågor, för-hållanden och problem som verksamheten avser förändra

Social hållbarhet i ett aktuellt

projekt: tillstånd processer kunskap

Viktiga aktörer: intressen, makt,

behov och värdegrund

Materiella,

temporala och resursmässiga

ramvillkor

13

Housing representerar. Därför behöver kunskapsmatrisen kompletteras med nyckelord som "demokrati", "delaktighet" och/eller "dialog". En central aspekt av det processuella perspektivet är att det behövs någon form av organisation för att hantera de processer som ingår i verksamheten. Strukturen och det inre arbetet i en sådan organisation måste också präglas av socialt hållbara kvaliteter. Man kan också notera att den aspekt som bland andra Murphy lyfter fram om vikten av att inkludera medvetenhet om håll-‐barhet som ett centralt mål, saknas i kunskapsmatrisen. Även i det här avseendet kan man tänka sig en komplettering.

Centrala frågor och uppgifter för Positive Footprint Housing Det som står i modellens vänstra ruta är vilka centrala uppgifter ett projekt har att

arbeta med. Som nämnts är Positive Footprint Housing ett byggprojekt med stark kopp-‐ling till forskning och med karaktär av experimentverksamhet. Det finns en självstän-‐dighet mellan de olika delarna i verksamheten, men, som jag pekat på tidigare, mycket talar för att det finns skäl att beskriva Positive Footprint Housing som två, om än starkt integrerade, projekt: bostadsprojektet och kunskapsprojektet.

Mål för bostadsprojektet är att skapa ett boende med höga kvaliteter och som har hållbarhet i centrum. Tanken är att projektet ska väcka intresse hos, och fungera som föredöme för, andra viktiga aktörer på bostadsmarknaden. Vidare är ett centralt mål att det nya bostadskvarteret ska fungera i samspel med den redan existerande bebyggelsen och de boende där samt att det ska bidra till att utveckla området som helhet.

Mål för kunskapsprojektet är att understödja bostadsprojektet med kunskap och underlag samt att följa och delta i processen. Men här finns även mål som är med direkt kopplade till forskningsinstitutionerna: utveckla undervisning, involvera studentarbe-‐ten, bedriva forskningsverksamhet och publicera forskningsarbeten.

Viktiga aktörer Det finns en rad centrala aktörer i projektet: Riksbyggen, Göteborgs stad, arkitek-‐

terna, Johanneberg Science Park (JSP), Chalmers, Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP) och Göteborgs universitet. Vidare är de boende en potentiellt viktig aktörsgrupp tillsammans med de två områdesföreningarna "Rädda Mossen" och "Bevara Guldheden". Vid sidan av de här nämnda finns en rad intressenter som deltagit i olika skeden av pro-‐cessen och som kan få viktiga funktioner i senare skeden. Jag kommer nedan diskutera en del frågor i anslutning till det här, när jag särskilt behandlar processer inom pro-‐jektet.

Ramvillkor Centrala ramvillkor är förstås de resurser som ett projekt förfogar över och som

påverkar hur mycket tid olika aktörer kan använda för sina insatser. Vidare spelar en rad tidsmässiga och situationella faktorer in. Positive Footprint Housing är ett projekt som är starkt kopplat till en pågående diskussion om hållbarhet och hur denna ska kunna realiseras i planering och boende. Inte minst gäller det den sociala sidan av frå-‐gan. Det faktum att social hållbarhet är ett begrepp som det för tillfället knyts mycket intresse till, har betydelse för det som sker i projektet. Som bostadsprojekt har det liten omfattning (75-‐100 lgh) samtidigt som den kunskapsorienterade delen av verksam-‐heten har ovanligt stor omfattning. En annan viktig faktor i sammanhanget är den geo-‐grafiska lokaliseringen; södra Guldheden är ett mycket speciellt område att arbeta med utifrån ett förtätningsperspektiv. Vidare den rent konkreta placeringen av tomten: en brant och otillgänglig sluttning mitt emellan två områden av mycket skild karaktär. Det här är exempel på ramvillkor som spelar en viktig roll i sammanhanget.

14

Social hållbarhetsplan; intressen och aktörer Det finns i dagsläget inte någon särskild social hållbarhetsplan formulerad för

projektet och det finns skäl som talar både för och emot ett sådant dokument. Riksbyg-‐gen har upprättat ett par olika programhandlingar, från 2012-‐01-‐12 respektive 2012-‐05-‐23, men där finns inte några specifika mål för vad hållbarheten innebär och ska leda till. Vad som talar för att formulera och fatta beslut om sådana mål för projektet är att det leder till en tydlighet, inte minst för utomstående, kring vad man kan förvänta sig att projektet ska resultera i. Det skulle också innebära att man gav uttryck för en viljein-‐riktning, som både kan styra processer i projektet och fungera som utgångspunkt för utvärdering. Samtidigt finns en risk att ett beslut skulle innebära en låsning av frågan och att man inte förmår att integrera aspekter och kunskaper som kommer fram efter-‐hand. Som påpekats har arbetet haft en mycket prövande och reflekterande karaktär; hållbarheten har mycket fungerat som en vägledande tankeram. För diskussionen inom projektet kan en sådan öppenhet fungera vitaliserande och det är viktigt att diskuss-‐ionen om hållbarhet pågår hela tiden. Det finns en risk att en upprättad plan kan leda till en känsla av att hela frågan är avklarad och delvis avförd från dagordningen.

Ur ett aktörsperspektiv är det intressen från åtminstone fyra viktiga grupper, som hållbarheten måste integrera. En viktig grupp är de boende i Södra Guldheden. Dessa blir berörda på olika sätt och till olika grad. Det finns de närboende, som berörs av att få nya hus i sitt grannskap och där förhållanden som utsikt och lokal tillgänglighet kommer att påverkas. För de boende i hela Guldheden innebär en nybyggnation att det tillkom-‐mer nya invånare. Detta kan uppfattas både som ett positivt tillskott, till exempel som ett ökat underlag för service, men det kan även ses som en oönskad förtätning i en stadsdel som inte behöver bli större. Det här tangerar de särskilda intressen och upple-‐velser av området som aktionsgrupperna ”Rädda Mossen” och ”Bevara Guldheden” re-‐presenterar. De består av boende som uppfattar att Guldheden har särskilda kvaliteter som bostadsområde, vilka i hög grad är kopplade till samspelet mellan byggd miljö och natur. De uppfattar att varje nybyggnation riskerar att störa den balansen.

Ett andra viktigt perspektiv representeras av Riksbyggen, som är den centrala ent-‐reprenören i projektet. För varje aktör på bygg-‐ och bostadsmarknaden finns förstås en rad ekonomiska faktorer och produktionsmål att ta hänsyn till. Om man ser Riksbyggen mer specifikt utifrån social hållbarhet, finns det två förhållanden som särskilt påverkar det aktuella projektet. Det första handlar om den kooperativa tradition som Riksbyggen är en del av. Kooperationens värdegrund brukar formuleras i ord som demokrati, sam-‐arbete, delaktighet, inflytande, gemenskap, självständighet/oberoende, utbild-‐ning/information och samhällshänsyn (hämtade från coompanion.se). De här uttrycken ligger nära de nyckelbegrepp som används för att beskriva social hållbarhet och man skulle helt klart kunna beskriva kooperationen som en rörelse vilken en gång startade för att skapa ett socialt hållbart samhälle. I det här avseendet har alltså Riksbyggen en ideologisk grundval och organisatorisk struktur som passar mycket väl in i ett arbete för social hållbarhet.

Det andra förhållandet som särskilt påverkar projektet är att Riksbyggen arbetar med bostadsrätten som form för boende. Till en del passar detta in i den kooperativa strukturen av gemensamt ansvarstagande och lokalt beslutsfattande, som klart befräm-‐jar ett socialt hållbart boende. Samtidigt har utvecklingen på bostadsmarknaden innebu-‐rit att bostadsrätten, åtminstone i de större städerna, alltmer kommit att ses som en in-‐vestering och handelsvara. Det har lett till höga priser och utestängningseffekter, som går rakt emot den integration och sociala sammanhållning, som är så centrala mål för att åstadkomma social hållbarhet. Det som måste undersökas vidare innanför ramen för

15

Positive Footprint Housing är om det går att använda några av de modeller för socialt blandat boende som nyligen tagits fram för fastighetskontoret i Göteborg (Törnquist m fl 2012).

Ytterligare en aktör som måste nämnas i det här sammanhanget är Chalmers/JSP. En avsikt med det bostadskvarter som planeras är att det ska vara en länk mellan Chal-‐mers campusområde och den omgivande staden. Man kan här uppfatta ett ideal om att institutionsområden inte ska fungera som isolat i stadsmiljön, utan istället integreras med omgivningen och bidra till ett fungerande livssammanhang. Det pågår planering för ganska omfattande förändringar av Chalmersområdet, vilka till en del ligger nära den tomt som Positive Footprint Housing är lokaliserat till. Hur kopplingar emellan dessa byggprojekt ska se ut är en viktig del för frågan om social hållbarhet inom Positive Foot-‐print Housing.

Slutligen representerar förstås Göteborgs stad viktiga intressen. Det handlar till en del om att det pågår ett antal andra projekt i och kring Guldhedsområdet. Men Göte-‐borgs stad representerar också de övergripande intressena kring stadens hela utveck-‐ling och vad det är för stad som ska byggas för framtiden. Hur Positive Footprint Housing passar in i det puzzlet är en viktig fråga att ta ställning till.

Avsikten med den här genomgången är att peka på omfattningen av olika aktörer och intressen, som på olika sätt är involverade i arbetet med projektet. Om konkreta mål för social hållbarhet i Positive Footprint Housing ska formuleras, finns det en komplex situation som måste avvägas och formuleras i ord. Uppenbart innehåller den här kom-‐plexiteten skilda intressen och verklighetsuppfattningar. Det här pekar på det som un-‐derstrukits tidigare, nämligen att hur social hållbarhet ska formuleras inte bara är en kunskapsfråga för forskningen, utan i hög grad en fråga om politiska och värdebaserade omdömen. Vem som har möjlighet att fatta beslut om detta är naturligtvis i hög grad en fråga om makt.

Processer inom Positive Footprint Housing När man diskuterar den processuella aspekten av social hållbarhet i termer av del-‐

aktighet och dialog, är det i första hand de externa aktörerna, i relation till en verksam-‐het, som man har för ögonen. I planeringsprocesser handlar det om hur olika intressen och grupper utanför planeringen kan få information och komma till tals. Det här är en viktig del av arbetet med social hållbarhet i projektet och jag ska strax komma tillbaka till den. Först dock något om vad jag uppfattar som en viktig lärdom av arbetet inom Positive Footprint Housing hittills: den centrala betydelse som de interna processerna har i verksamheten.

Det jag tänker på här är de arbetsformer och den kommunikation som känneteck-‐nat samarbetet mellan de olika parterna inom projektet. Jag har tidigare pekat på att man kan se två delar i projektet: en med fokus på själva plan-‐ och byggprocessen och en med fokus på att skapa kunskapsunderlag och utveckla diskussioner kring centrala frå-‐gor. För det senare syftet har det då funnits en arbetsgrupp, som jobbat fortlöpande, men utöver denna har det funnits en rad andra interna processer. Exempelvis har Riks-‐byggen haft möten med arkitektkontoret samt med företrädare för Göteborgs stad där olika frågor har ventilerats. Dessa möten har rapporterats till arbetsgruppen, men själv-‐klart har denna endast kunnat få en indirekt inblick i vad som avhandlats. Trots att de här interna processerna haft en ganska stor omfattning, uppfattar jag att de fungerat bra och att det finns ett fungerande samarbetsklimat i projektet.

Det går att peka på några faktorer som bidragit till att skapa den här situationen. En första handlar om personkontinuitet. I stor utsträckning har det varit samma per-‐

16

soner som deltagit i projektet hela tiden och det har varit betydelsefullt. Det här kan tyckas trivialt, men faktum är att det har stor betydelse för utvecklingen att deltagarna har en gemensam arbetsprocess att relatera till. Det påverkar såväl sociala relationer i gruppen, som möjligheterna att skapa en kumulativ process där det som händer på ena mötet blir avstamp för vad som sker på nästa.

En andra faktor har att göra med strukturen på den interna organisationen. Det har funnits en klar rollfördelning mellan olika deltagare; man har representerat skilda frågor utifrån kompetens och organisatorisk tillhörighet. Det har skapat en klarhet kring skälen till att någon är med. Riksbyggen har tagit ansvar för en tydlig ledning av verk-‐samheten; som deltagare har man aldrig behövt ta ansvar för själva organisationen. Samtidigt har ledarna arbetat för att skapa en öppen och informell atmosfär. Det har bidragit till att olika aktörer inte har behövt bevaka sina positioner, utan kunna disku-‐tera tvärs över professionella gränser.

Kopplat till det här är att det funnits ett antal överbryggande möten och funktio-‐ner. Till en del har det helt enkelt handlat om att olika möten avrapporterats till arbets-‐gruppen. Mer betydelsefullt är att det vid återkommande tillfällen ordnats större möten där skilda delar av organisationen träffats samtidigt. Det har dels varit ett par summe-‐rande möten, dels att olika representanter bjudits in så att det blivit utökade arbets-‐grupper. Den här överbryggande verksamheten har varit viktig för att skapa kontakter och kommunikation mellan projektets olika delar. Om man ska peka på ett sammanhang där det varit oklarheter vad gäller de interna pro-‐cesserna i organisationen, så handlar det om hur beslut fattas och kommuniceras. Det finns en organisatorisk struktur för projektet, vilken reglerar beslutsgången. Riksbyggen har, i egenskap av byggherre och ledare för projektet, en projektstyrningsgrupp som leder verksamheten i sin helhet. För forsknings-‐ och utbildningsprojektet finns en styr-‐grupp med representanter för Riksbyggen, Chalmers och JSP, medan det för bostads-‐projektet finns särskilda grupper som arbetar med frågor rörande projektering och de-‐taljplanering. I det konkreta arbetet är det emellertid inte alltid självklart hur besluts-‐ordningen ska tillämpas eller vilka konsekvenser ett beslut får. Ett exempel på detta är den tidigare nämnda frågan kring huruvida det borde fastställas en särskild social håll-‐barhetsplan för projektet. Detta har aldrig blivit föremål för något faktiskt beslut och jag uppfattar att åtminstone en orsak till det här är att det inte funnits någon praxis kring hur diskussioner från arbetsgruppen ska föras vidare till beslutande nivåer i projektor-‐ganisationen. Ett annat exempel är att det vid ett tillfälle fattades beslut inom bostads-‐projektet gällande mot vilka delar av den aktuella tomten, som huskropparna skulle ori-‐enteras. Detta medförde konsekvenser för de studentarbeten på Chalmers som är en del av forsknings-‐ och utbildningsprojektet och beslutet ledde till en intensiv diskussion i arbetsgruppen för kunskapsprojektet. Med tanke på de omfattande frågor, utredningar och diskussioner som projektet innefat-‐tar, är det inte underligt att det uppstår situationer av oklarhet vad gäller beslutsfat-‐tande eller att följder av beslut inte alltid går att överblicka inom projektet som helhet. Ur ett erfarenhets-‐ och kunskapsperspektiv är emellertid den här komplikationen viktig att formulera och framhålla. Den fas av verksamheten inom Positive Footprint Housing som den här rapporten handlar om, har i stor utsträckning präglats av ett explorativt arbete. Det har funnits mycket utrymme för idéer, diskussioner och kunskapsutbyte. Projektet kommer snart in i en period då en rad avgörande beslut måste fattas. Sanno-‐likt leder det till att projektet kommer ställas på prov både vad gäller hur beslut fattas och hur dessa kommuniceras ut i organisationens olika delar.

17

Jag uppfattar att betydelsen av att arbeta med interna processer och organisation i ett socialt hållbarhetsperspektiv, är en viktig lärdom av projektet så här långt. Och detta arbete kan vägledas av samma principer som verksamheten i övrigt; alltså fokus på rätt-‐visa, social sammanhållning, delaktighet och en medvetenhet om hållbarhetens bety-‐delse.

Externa relationer Bland externa relationer, alltså i förhållanden till personer och grupper som inte är

direkta deltagare i projektet, spelar naturligtvis de boende en särskild roll. Här har det ordnats tre möten under projekttiden, vilka riktats till lite olika konstellationer. Ett för-‐sta möte hölls 24 maj 2012 och riktades till de närboende längs Dr Allards och Dr Forse-‐lius gator. Information om mötet lämnades dels i varje brevlåda, dels genom att kontak-‐ter togs med Poseidon som äger husen längs Dr Allards gata samt med bostadsrättföre-‐ningen på Dr Forselius gata. Antalet deltagare på mötet var emellertid få. Endast ett tio-‐tal personer närvarade, merparten från bostadsrättsföreningen. Informationen som gavs på mötet var omfattande: JSP, Riksbyggen, arkitekterna samt stadsbyggnadskon-‐toret berättade om sina olika roller i projektet.

Det andra mötet hölls den 25 september 2012 och var särskilt riktat till grupperna ”Rädda Mossen” och ”Bevara Guldheden”. Detta hade föregåtts av ett möte i juni där jag träffade de båda grupperna på deras initiativ. På det här mötet deltog endast projektle-‐daren från Riksbyggen och jag. Den information som lämnades var helt enkelt en läges-‐beskrivning, bland annat visades de senaste skisserna från arkitekterna upp. Det här mötet fungerade väldigt bra. Jag uppfattade att grupperna var nöjda med den informat-‐ion de fått, samtidigt som de gjorde klart att de var emot projektets genomförande. De huvudsakliga skälen till detta var dels att man uppfattar att den tomt som tas i anspråk ligger i Mossenområdet, där man absolut inte vill ha någon byggnation, och dels att man menar att det generellt är viktigt att värna Guldhedens återstående naturområden. Sam-‐tidigt uppskattades den gröna profil som Positive Footprint Housing har och en delta-‐gare föreslog att föreningarna och projektet skulle agera tillsammans för att få genom-‐föra projektet på tomtmark utanför Guldheden.

Det tredje boendemötet hölls 19 februari 2013 och var ett extra möte innanför ra-‐men av samrådsprocessen. Detta riktades till samtliga boende i området och hade före-‐gåtts av ett ordinarie samrådsmöte på stadsbyggnadskontoret två veckor tidigare. Till det här mötet kom ett drygt tjugotal personer. Till en del var det personer som deltagit tidigare, men en del var med för första gången. Som tidigare var det får personer från hyreshusen längs Dr Allards gata. Stämningen var den här gången ganska positiv. Kri-‐tiska röster mot projektet höjdes, bland annat av representanter från aktionsgrupperna. Men samtidigt uttalade sig flera deltagare till stöd för den planerade byggnationen. Nå-‐gon menade att det behövde byggas nytt i Guldheden och åsikten att den här delen av området idag var mörk och ogästvänlig framfördes också.

Hur ska man då summera de här kontakterna med boende? Samtliga möten som hållits har legat utanför den sedvanliga process av informationsmöten som hör till en planering. På det sättet representerar det här en ansträngning från projektets sida att nå ut till boende och engagera dem i en diskussion. Det största problemet är det låga deltagandet, i synnerhet från dem som bor i hyreshusen, vilka kommer påverkas mest om nya hus uppförs. Det är svårt att peka på direkta orsaker till det här. Informationen har rimligen nått ut och det finns också kontaktvägar utanför själva mötestillfällena, för den som råkar vara upptagen den aktuella mötestiden. Här skulle det behöva genomfö-‐ras ett direkt uppsökande arbete i kvarteret för att få fler kontakter och få klarhet i vad

18

de boende tycker. Inom ramen för nuvarande projektorganisation är det emellertid svårt att se vem som skulle kunna utföra detta.

Kontakten med bostadsrättsföreningen och de båda aktionsgrupperna har då fun-‐gerat betydligt bättre. Detta kan tyckas paradoxalt eftersom det hos samtliga dessa finns en hel del kritik mot den föreslagna nybyggnationen. Men här handlar det om att det är grupper som aktivt engagerar sig för att bevaka bostadsfrågor i närområdet och som kan agera som kollektiv. Ur processuell synvinkel är det en framgång att dialog har kun-‐nat upprättas, även om man måste förvänta sig att grupperna kommer att formulera ett motstånd mot projektets genomförande.

Det fortsatta arbetet Den här rapporten är en lägesbeskrivning efter att Positive Footprint Housing på-‐

gått i ungefär ett och ett halvt år. I arbetet med social hållbarhet har en hel del intres-‐santa erfarenheter gjorts och avsikten är att Riksbyggen och Göteborgs universitet ska fortsätta samarbetet i projektet. Jag vill nu avsluta den här rapporten med att peka ut några frågor som jag berört ovan och som jag tror är viktiga att arbeta med i den vidare processen.

Som nämnts tidigare är projektet i ett skede där samrådsprocessen avslutats. Planarbetet kommer gå vidare och så småningom leda fram till en färdig plan för bygg-‐nadsprojektet. Det blir nu viktigt att ta tillvara resultatet av samrådsförfarandet och kommunicera detta till berörda grupper. I det sammanhanget är det viktigt att försöka utöka diskussionen kring projektet till fler grupper av boende. Det är särskilt angeläget att få med fler av de närboende. De kan förväntas ha många synpunkter på projektet, plus att de kommer att utgöra det grannskap som en de boende i en eventuell nybygg-‐nation ska leva i och förhålla sig till.

Arbetet med att utveckla målen för social hållbarhet inom Positive Footprint Housing måste föras vidare. Jag har i texten ovan tagit upp frågan om att upprätta en särskild plan och detta behöver diskuteras. Alldeles oavsett om mål ska ingå som en del i en specifik plan eller inte, behöver det föras en diskussion om vilka aspekter som är sär-‐skilt viktiga. Social hållbarhet behöver synliggöras och integreras i bostadsprojektet som sådant: fysisk gestaltning, boendeformer, yttre och inre miljö. Men social hållbarhet be-‐höver också diskuteras i relation till närområdet, stadsdelen och staden som helhet.

Vidare är det viktigt att vidareutveckla forskningen och kunskapsprojektet inom projektet. Kopplingar mellan rumslig gestaltning, miljömässigt byggande och social håll-‐barhet är viktiga att dokumentera och analysera. I det sammanhanget kan den interna organisationen behöva vara flexibel och förändras i takt med planprocessen.

19

Referenser

Litteratur Boström, M (2012): A missing pillar? Challenges in theorizing and practicing social sus-‐tainability: introduction to the special issue. Sustainability: Science, Practice, & Policy, 2012, Vol. 8/1, 3-‐14. Brundtlandkommissionen (1987): Our Common Future. UN Documents. Dempsey, N, Bramley, B, Power, S, Brown, C (2011): The Social Dimension of Sustainable Development: Defining Urban Social Sustainability. Sustainable Development. 19, 289-‐300. Kates, R W, Parris, Th M, Leiserowitz, A A (2005): What is Sustainable Development? Environment. Vol 47, no 3, 9-21. Lehtonen, M: The environmental–social interface of sustainable development: capabili-‐ties, social capital, institutions. Ecological Economics, 2004/49, 199-‐214. Littig, B, Grießler, E (2005): Social sustainability: a catchword between political pragma-‐tism and social theory. International Journal Sustainable Development, vol 8, nos 1/2. Länsstyrelsen Västra Götalands län (2011): "Enheten för social hållbarhet". Stencil. Malmökommissionen (2013): Malmös väg mot en hållbar framtid. Hälsa, välfärd och rät-tvisa. Malmö stad. Marmot, M, Friel, S, Bell, R, Houweling, T A J, Taylor, S on behalf of the Commission on Social Determinants of Health (2008): Closing the gap in a generation: health equity through action on the social determinants of health. The Lancet (North American ed.), vol 372, November 8, 1661-‐1669. McKenzie, S (2004): Social Sustainability: towards some definitions. Hawke Research In-‐stitute Working Paper Series No 27, University of South Australia, Magill, South Austra-‐lia. Murphy, K: The social pillar of sustainable development: a literature review and frame-‐work for policy analysis. Sustainability: Science, Practice, & Policy, 2012, Vol. 8/1, 15-‐29. Olsson, S (2012): Social hållbarhet i ett planeringsperspektiv. Stencil. Går att ladda ner från Göteborgs stad, S2020. Partridge, E (2005): 'Social Sustainability': a useful theoretical framework? Paper pre-‐sented at the Australian Political Science Association Annual Conference 2005, Dunedin, New Zealand.

20

Törnquist, A, Olsson, S, Claesson, S (2012): Ett socialt blandat boende i Göteborg. Göte-‐borgs stad: fastighetskontoret och social resursförvaltning.

Internet Egan Wheel: www.geography.org.uk/projects/buildingsustainablecommunities/ onlinecpdunit/stimulus/activity1/#top Kooperativa principer: http://coompanion.se/kooperativa_principer.aspx Kunskapsmatris: www.kunskapsmatris-‐s2020.se/