���������������� ���

Central lagerhållning:Försvarets bok- och blankettförråd

FÖRSVARSMAKTEN 1993-11-11 804

TFD 93040

Handbok Utländska stridskrafter, 1993 års utgåva (M7745-190001) fastställs.

I samband härmed upphävs Handbok Stormakten del 3, 1980 års utgåva, (M7745-716131).

L RönnbergChef för arméstaben

Jörgen Elfving

Tredje tryckningen

© 1993 Försvarsmakten, StockholmBoken är publicerad i samarbete medFörsvarsmedia

Redaktör: Danuta Janina Engstedt

Formgivning/illustration: Mats Nordin

Desktop: Ann-Charlotte Hintze

Trydells tryckeri

M7745-190001

������

Denna bok ger exempel på hur en eventuellangripare (inom ramen för en bataljonsstrids-grupp) skulle kunna föra striden mot svenskaförband.De uppgifter och bilder som finns i dennabok är endast exempel på en angripares organi-sation och taktiska principer. Trots att både textoch bild är verklighetsförankrade (mångaexempel är tagna frånRyssland och USA/Nato),utpekas ingen särskild stat eller sammanslag-ning av stater som angripare.

En angripare som vill påbörja ett krig motSverige har normalt en politisk vilja, dvs beslu-tet att angripa är sanktionerat av landets beslu-tande organ, och en militär kapacitet som ärtillräcklig för att ockupera hela eller delar avlandet.

En sådan angripare strävar efter att dispo-nera följande resurser.

� Underrättelseresurser med bl a signalspa-

ning, satellitspaning och andra typer av spa-

ning,

� telekrigförband,

� bomb-, attack- och jaktflyg,

� attackhelikoptrar,

� luftlandsättningsförband,

� marina stridskraftervid invasion över ha-vet,

� förband som kan utföra sabotage,

� mekaniserade förband samt

� artilleriförband.

I denna bok finns exempel på hur en angri-pare med ovanstående resurser kan tänkas upp-träda under förutsättningar som är gynnsammaur hans synvinkel. Boken beskriver olika tillvä-gagångssätt, men varje situation är unik. Dettainnebär att i varje stridssituation måste vi tahänsyn till terrängen och angriparens förbere-delsetid. Allt eftersom striden fortsätter, beak-tas även angriparens senaste agerande och even-tuella förändringar i organisationen. I vårt age-rande ska även inslag av vilseledning ingå, dvsatt vi försöker lura angriparen att agera på ettsätt som är gynnsamt för oss.

Denna bok ska i första hand användas vidutbildning upp tom kompaninivå under GUsamt under grundläggande officersutbildningoch reservofficersutbildning.

1

FÖRORD

2.

1.

��������

����� 5

Angriparens principer för striden 5

Högt anfallstempo 6

Offensivtuppträdande 6

Kraftsamling 6

Strid överytan 6

Överraskning 7

Luftherravälde 7Angriparens kännetecken 7

Stridsindelning 7

Resurserför underrättelseinhämtning 8

Rörlighet 10Eldkraft 11Resurserför bekämpningi luften 11A-, B- ochC-stridsmedel 13

Skyddsnivå 13

���� �������

�����������

Anfall 14

Anfallssätt 14Anfallsformer 15

Genomförande 20

Elden 20Anfallsområdenochförstärkningar 21

Anfall i betäcktterräng 22Anfall i mörker 22

Anfall undervinterförhållanden 24

Anfall övervattendrag 26Utrustning 28

Anfall i bebyggelse 29

Styrkaochsvaghetervid anfall 31

Slutsatserför vår strid 31

Försvar 32Grupperingvid längreuppehåll

ochförläggning 32Grupperingvid eldöverfalloch

försvarav postering 33

Försvarsgruppering 34 Försvar i betäckt terräng 36

Försvar i mörker 36Styrka och svagheter vid

försvarsstrid 37

������� ������3.

Grunder 38 Luftlandsättningens fyra faser 38

Vädrets inverkan 38 Indikationer på förestående

Luftlandsättning 39Luftlandsättning med fallskärm 39

Operativ luftlandsättning 40 Taktisk luftlandsättning 41Luftlandsättning med helikopter 44

Styrka och svagheter vid

Fallskärmsluftlandsättning 46

Styrka och svagheter vid Helikopterluftlandsättning 46

Slutsatser för vår strid 47

4. �����������

Grunder 48 Olika typer av landstigning 48

Krav på landstigningsstrand 50 Väder- och siktförhållanden 50 Landstigningsresurser 50

Landstigning 51 Taktik vid landstigning 52

Raidföretag och landstigning

av spanings- och sabotageförband 54Styrka och svagheter vid

Landstigning 56

5. ������

Grunder 57Artilleri 58

Organisation och gruppering 582

14

48

38

57

INNEHÅLL

Ledning 60 Elden 60Raketartilleri 62

Attackhelikoptrar 63

Skydd 64

Spaningsmedel 64

Användning och målval 64

Uppträdande 66Flygunderstöd 67

Attackflyg 67

Armésamverkande attackflyg/CloseAir Support(CAS) 69

Styrka och svagheter vid

understöd 70Slutsatser för vår strid 70

6. �������������������

Olika spaningssystem 72

Truppspaning, radarspaning

och sensorer 73 Artilleriunderrättelsesystem 73

Signalspaning 73

UAV 73 Flygplan och helikoptrar 74

Satelliter 74Specialförband 74

Organisation 75

Utrustning 75

Uppgifter 75

Uppträdande 76

Lufthotet 76

Attackflyg 76Artilleri 77Fältarbetsförband 77

Underhållsmateriel 78Telekrigmateriel 78

Laser 79Slutsatser för vår strid 80

7. ORGANISATION

Grundtecken 81Tecken för olika förbandsty per 82

Arméförband 82Tecken för storlek 83

Tecken för transportsätt 84

Allmänt om organisation 84

Stridsvagnsbataljon, USA 85

Mekaniserad bataljon, USA 86

Marininfanteribataljon,

Storbritannien 87Artilleribataljon, Norge 88

Marininfanteribataljon, Ryssland 89

Fallskärmsbataljon, Ryssland 90

Haubitsbataljon, Ryssland 91

Stridsvagnsbataljon, Ryssland 92

Mekaniserad skyttebataljon, Ryssland 93System för indirekt eld 94

Bilaga 1. Anfall i öppen och

småbruten terräng 95

Bilaga 2.

En sabotagegrupp 97

Litteraturförteckning 99

3

81

72

Angriparens principerför striden

Olika länder har en varierad och olikartad orga-nisation av sina stridskrafter som grundar sigbl a på historia, samhällsskick samt krigserfa-renhet.

De principer för striden en modernt utrus-tad krigsmakt tillämpar är följande.

Högt anfallstempoOffensivt uppträdandeKraftsamlingStrid över ytanÖverraskningLuftherravälde

������

1

5

�������

Högt anfallstempo

Att hålla ett högt tempo under anfall och fram-ryckning är en mycket viktig princip, då denökar möjligheten för angriparen att ta initiati-vet i striden samt minskar risken för bekämp-ning och förluster. Ett högt anfallstempo ställerkrav på stor eldkraft och god rörlighet. Ett högt anfallstempo kan erhållas om

� de mekaniserade förbanden, artilleriunder-

stödet och flygstridskrafterna kraftsamlas,

� man har en väl fungerande lednings- ochunderrättelsetjänst,

� man har sådana fältarbetsresurser att hin-

der, såsom vattendrag, vägavbrott m m, intenedsätter anfallsrörelsen,

� de egna förbanden kan upprätthålla ett kon-

tinuerligt samband (främst via radio-, tele-och radiolänknät) samt

� man tidigt kan föra strid på djupet.

För att snabbt nå in på djupet av vårt områdekan förband luftlandsättas och/eller utnyttjasför att kringå vårt försvar. Luftlandsättnings-och luftburna förband är av denna anledningviktiga delar av många länders stridskrafter.

Kraftsamling

Kraftsamling säkerställs bl a genom centralise-rad ledning, dvs att kontrollen över förbandenoch materielresurserna ligger på hög nivå. Cen-traliserad ledning kan innebära att lägre chefershandlingsfrihet begränsas, t ex genom att högrechefer i detalj reglerar hur uppgiften ska lösas.Avsikten med kraftsamling är att erhållastörsta möjliga verkan av disponibla resurser.Kraftsamling kan ske till rum, dvs i områdendär vi är svaga eller där terrängen gynnar denegna framryckningen.Kraftsamling kan även ske i tiden, dvs då viär särskilt sårbara eller inte kan verka.Förutsättningar för att kunna kraftsamla ären effektiv spaning och underrättelsetjänst.

Kraftsamling kan åstadkommas genom

� understöd av artilleri, helikoptrar och flyg,

� att koncentrera resurserna till en viss ter-

räng och/eller tid,

� att luftlandsätta med fallskärm och helikop-

ter,

� insatser av de bakre förbanden och reserver-

na i avsnitt där framgång nås samt

� att ha ett integrerat underrättelse-, bekämp-nings- och ledningssystem.

Offensivt uppträdande

Anfallsstriden, offensivt uppträdande, ansesofta vara den enda metoden för att snabbtbesegra våra förband. Härvid strävar man efteratt ta initiativet i striden och agera med ettsådant högt tempo att vi inte hinner vidta mot-åtgärder. Idag är den gängse uppfattningen att för-svarsstrid också är viktig. Trots detta användsförsvarsstrid tillfälligt i syfte att bl a skapaförutsättningar för att fortsätta en anfallsstrid.

Strid över ytan

Genom att utnyttja fjärrspaningsförband, luft-landsättningar, kringgångsavdelningar ochlångskjutande artilleri kan angriparen föra stri-den på djupet av ett stridsområde. Angriparenförsöker att desorientera och desorganisera vårledning genom insatser mot staber, lednings-platser och kommunikationsplatser. Andra vik-tiga mål är artillerigrupperingar och under-

6

�������

hållsplatser. Dessutom strävar man efter atttidigt säkra terräng som är viktig för den fort-satta striden, t ex olika knutpunkter, vägsys-tem, större broar och landningsbanor. Vidarekan det område där anfallet sker avreglas, t exgenom avståndslagda mineringar/minor, C-stridsmedel, artilleri och flyg. Därigenom för-svåras våra omgrupperingar och vår tillförselav reserver.

Luftherravälde

Luftherravälde är nödvändigt för att markför-banden ska kunna nå framgång. Ofta är detendast möjligt att uppnå ett lokalt luftherraväl-de. Ett lokalt luftherravälde kan snabbast åstad-kommas genom att man attackerar våra flygba-ser, radarsystem och luftvärnssystem. Angri-parens förband skyddas även av luftvärn (somorganisatoriskt ingår i markförbanden).

Överraskning

Genom att hålla ett högt tempo under stridenoch genom att uppträda på ett oväntat sätt, kanvåra förband överraskas och bli handlingsför-lamade. Därigenom kan angriparen ta initiati-vet i striden. En framgångsrik överraskningkan även leda till färre förluster och minskatunderhållsbehov.

Överraskning kan åstadkommas bl a genom

� att man väljer en oväntad framrycknings- och anfallsterräng,

� att man tidvis frångår den normala stridsin-delningen för att vilseleda vår underrättel-setjänst,

� att man använder ny stridsteknik och/ellermateriel,

� snabbhet i beslut och uppträdande,

� skenåtgärder (t ex skenanfall),

� döljande åtgärder (t ex maskering, rök och

signalskydd),

� ökad risktagning,

� imitation (t ex upprättande av skenförbandför att förvilla vår underrättelsetjänst),

� att sprida desinformation (dvs falsk ellervilseledande information) samt

� att välja en oväntad tidpunkt för sin strids-verksamhet.

Angriparens kännetecken

Angriparen organiserar, utrustar och utbildarsina förband utifrån ovanstående principer förhur striden ska föras. Detta innebär att vi i vårplanläggning bör ta hänsyn till följande fakto-rer.

� Stridsindelning,

� resurser för underrättelseinhämtning,

� rörlighet,

� eldkraft,

� resurser för bekämpning från luften,

� A-, B- och C-stridsmedel,

� skyddsnivå,

� terrängens möjligheter och begränsningarsamt

� förberedelsetid.

Stridsindelning

Angriparens lägsta taktiska enhet är vanligtvisbataljon. Detta innebär normalt att bataljonenär den lägsta enhet som får självständiga upp-

7

FörpatrullKomaniledning

StridsvagnsplutonMekaniserad pluton

Ingenjörspluton

�������

gifter. Under förflyttning och strid uppträderden så samlat som möjligt. En mekaniseradbataljon1) kan få understöd av t ex ett strids-vagnskompani, luftvämsenheter, ingenjören-heter och flera artilleribataljoner. Denna typ avförstärkning är regelmässig om bataljonen ärförbataljon, dvs framrycker först.På samma sätt kan kompanier i bataljonenförstärkas. Exempelvis kan ett mekaniserat skyt-tekompani understödjas av såväl stridsvagnarsom artilleri.

1) Fotnot: I texten kommer fortsättningsvis benämningenmekaniserad bataljon att användas i sammanhang därandra publikationer använder motoriserad skyttebataljoneller pansarskyttebataljon. I denna bok används benäm-ningen mekaniserad bataljon för att beskriva förbandbåde från Nato och Ryssland.

Resurser för underrättelse-inhämtning

Angriparen har ett stort antal hjälpmedel ochsystem med vilka han kan få underrättelser omoch/eller upptäcka våra förband. Övervakningoch spaning är två av grunderna i denna under-rättelseinhämtning som kan delas in i följandefyra områden:

� Signalspaning

� Radarspaning och övriga sensorer

� Spaning från luften

� TruppspaningSignalspaning syftar till att avlyssna och

lägesbestämma alla typer av radio- och tele-kommunikation. Dessutom kan radar och navi-gationshjälpmedel m m lokaliseras. Genomsignalspaning kan våra förband avlyssnas ochlokaliseras för att senare bekämpas. Det finns

8

F

Pansarvärns-pluton

Trossgrupp

Mekaniserad pluton

Granatkastarkompani

Mekaniserad pluton

Bild 1:2. Exempel påett förkompani undermarsch (Nato). Avstån-det mellan fordonen är15-50 m

dock vissa typer av modem radioutrustningsom är svår att avlyssna och lokalisera. Radarspaning och övriga sensorer syftartill att upptäcka rörelse på marken eller i luftensamt att lokalisera t ex artilleri och granatkas-tare. Övriga sensorer kan vara seismiska (vib-rationskänsliga), akustiska, magnetiska (käns-liga för metall i rörelse), elektromagnetiskasamt infraröda (IR). IR-system kan vara aktivaeller passiva system. Aktiv IR sänder ut ett ljus som inte är synligtför ögat, i likhet med den typ som finns iinbrottslarm. Aktiv IR aktiveras av föremål,t ex fordon och människor. Passiv IR använder en teknik som urskiljervärmemönster. Spaning från luften omfattar flygsystemfrån satelliter till UAV (Unmanned AerialVehicle), dvs obemannade luftburna system).

De luftburna systemen kan bära fotoutrustning,IR, radar och TV-kamera som kan överförabilder till markstationer. Truppspaning omfattar främst observa-tion med hjälp av soldater. Spaningsförbandkan utnyttja delar av de ovanstående systemenför att förbättra den observation som görs medkikare och andra optiska hjälpmedel. Ytterliga-re underrättelser kan inhämtas genom direktstrid och/eller stridsspaning. Angriparens specialförband, vars huvud-uppgift är underrättelsetjänst, kan tidigt upp-träda över hela stridsområdet. Dessa förbandkan också utföra sabotage och tilldelas renastridsuppgifter, t ex störa våra förbands verk-samhet. Underrättelser från olika typer av systemsammanställs av särskilt utbildad personal ihögre staber (regemente/brigad och uppåt).

9

�������

�������

men avsutten strid är vanligast. Fordonen ärhjulgående i många stridande enheter och ihuvuddelen av underhållsförbanden. Av dennaanledning måste man ha tillgång till öppnavägar för att kunna hålla ett högt anfallstempounder en längre tid. För att komma in på djupet och därigenomsäkerställa ett högt anfallstempo, framryckerangriparen ofta vid sidan av huvudvägarnamed kringgångsförband. Dessa består av för-stärkt kompani eller förstärkt bataljon. En så-dan enhet kan också vara upp till regementes/brigads storlek (300-700 fordon). De är dåsammansatta av flera bataljoner och medförunderhåll som räcker för 2-3 dygns strid. Enhe-ten kallas då för framsänd avdelning. Genom att fälla luftlandsättningsförbandkan angriparen ta upp strid på djupet av vårtområde med i stort sett samma eldkraft ochrörlighet på marken som de mekaniserade för-banden. Utöver luftlandsättning av specialutbildadefallskärmstrupper, kan även luftlandsättningarmed helikopter genomföras. Personalen kanvara specialutbildad, men även vanliga meka-niserade infanteriförband kan luftlandsättas.

Mörker och dåligt väder är generellt settinget hinder för underrättelseinhämtning. Vis-sa system kan dock fungera mindre väl, meneftersom olika system kompletterar varandramåste våra förband alltid beakta risken förupptäckt.

Rörlighet

Angriparen försöker att hålla ett högt tempo istriden genom att utnyttja sin rörlighet. Därföranvänds tex pansrade fordon för att transporte-ra truppen. Den kan strida uppsuttet i fordonen, Bild 1:4. Exempel på en luftlandsättning (Tyskland).

Stridsfordonen är av typen Wiesel

Bild 1:3. Fiendens möj-ligheter att upptäcka oss

10

�������

Helikoptrarna kan inte medföra stridsvag-nar. Artilleri, luftvärns- eller pansarvämspjä-ser kan dock medföras lastat eller hängandeunder helikoptrar. De helikopterluftlandsattaförbanden har normalt sämre rörlighet, eld-kraft, skydd och uthållighet än förband somluftlandsatts med fallskärm. Detta medför attluftlandsättningar med helikopter oftast utförsnära målet och/eller inom det egna artillerietsräckvidd. För att genomföra anfall mot kust har manett specialutbildat marininfanteri. Marininfan-teriets utrustning kan jämföras med den utrust-ning som de mekaniserade förbanden har.

Eldkraft

Angriparen har mycket stor eldkraft i sin di-rektriktade eld, bl a från stridsfordon, helikopt-rar, granatsprutor, kulsprutor och automatkar-biner. Med hjälp av denna eldkraft kan ävenpersonalsvaga förband användas vid t ex skyddav flanker. Systemen för indirekt eld, t ex inom artille-riet, utvecklas kontinuerligt och blir allt bättrebl a genom längre skottvidder, bättre verkan,förbättrad eldledning och bandgående splitter-skyddade pjäser. Med de modernaste artilleri-systemen kan våra förband bekämpas med ar-tillerigranater inom 5 minuter efter upptäckt. Ikraftsamlingsriktningen kan flera artilleriba-taljoner avge eld samlat inom 10 minuter motförberedda mål, t ex mot prioriterade mål somvåra pansarvämsvapen och vårt artilleri. Angriparen förfogar även över ett kvalifice-rat luftvärn som har till uppgift att skyddamarkförbandens rörelse.

Resurser för bekämpningi luften

Angriparens förmåga att bekämpa våra för-band från luften har ökat och tillgången påattackflygplan och attackhelikoptrar är god.Även markrobotar kan användas. I mörker,dimma och vid dålig sikt nedgår hotet frånluften något.

Bild 1:5. ArtilleripjäsL 118 Light Gun (Stor-britannien)

11

�������

Man har kapacitet att slå ut våra signal- ochradaranläggningar genom sk smarta vapen,t ex signalsökande attackrobotarsom söker ochslår ut radio- eller radarstationer.

Flygunderstöd kan till viss del ersätta och/eller komplettera artilleriunderstöd. För att er-hålla ett effektivt närflygunderstöd (Close AirSupport - CAS) är man beroende av ett långtframgrupperat luftvärn bl a som skydd förinflygning.

Bild 1:6. Signalsökandeattackrobot på TomadoGR1 (Storbritannien)

12

�������

A-, B- och C-stridsmedel

Angriparen kan utnyttja A-, B- och C-stridsme-del för att nå sina mål. Idag utgörs hotet främstav C-stridsmedel, eftersom det trots olika mel-lanstatliga avtal fortfarande finns stora mäng-der av C-stridsmedel. Flyktiga samt kvarlig-gande ämnen kan utnyttjas för att understödjaanfall och luftlandsättningar samt för att skyd-da flankerna. Både dödande och prestations-nedsättande kemiska stridsmedel förekommeroch kan spridas med flera vapensystem bl aartilleri, raketartilleri, granatkastare, robotar,raketer, minor och flygplan.

Angriparens förband har utbildning och ut-rustning för att genomföra strid i C-belagdaområden. Huvuddelen av t ex stridsfordonen ärskyddade mot C-stridsmedel i gasform. Kapa-citet för indikering och sanering är hög.

Skyddsnivå

Angriparen förfogar över en hög skyddsnivåvad gäller pansrade fordon, artilleripjäser, luft-vämspjäser m m. Även den enskilde soldatenspersonliga skydd kan vara gott, t ex skyddsväs-tar och särskild utrustning för strid i C-miljö.

Bild 1:7. 81 mm grki C-miljö

13

������������ �����������

Anfall ur direkt känning med våra för-band används när angriparen möter ett starkt

försvar eller om terrängen är så svårframkom-lig att det inte går att anfalla direkt ur marsch-gruppering. Detta anfallssätt kräver längre för-

beredelsetid och meromfattande planering,t ex samordning av un-derstödet.

Bild 2:3. Anfall ur direktkänning med våra för-band

����������

��

���� �����

Anfall

Anfallssätt

Följande två anfallssätt används. Anfall ur marschgruppering Anfall ur direkt känning med våra förband

Anfall ur marschgruppering. Då strävanär att upprätthålla ett högt anfallstempo, an-vänds i första hand anfall (direkt) ur marsch-gruppering. Denna typ av anfall kräver betyd-ligt mindre förberedelser före stormning. An-fall ur marschgruppering används främst i öp-pen/småbruten terräng eller då våra förbandinte hunnit utföra några försvarsförberedelser.

Angriparen strävar efter att hålla ett högt tem-po under anfall och framryckning genom att anfalla på stor bredd och sedan kraftsamla

där förbanden når framgång, genast utnyttja ett genombrott för att gå till

anfall med stor kraft på djupet av vårt områ-de samt

tidigt ta terräng och punkter som är viktigaför det fortsatta anfallet genom luftlandsätt-ning, landstigning eller kringgångsförband.

Bild 2:2. Anfall ur marschgruppering

Bild 2:1. Exempelpå an-fall (Ryssland)

2

14

������������ �����������

Anfallsformer

Oavsett vilket anfallssätt angriparen tillämparkan han välja mellan följande två anfallsfor-mer.

Omfattning Frontanfall

Omfattning. Omfattning är den anfalls-form som angriparen i första hand använder.Han framrycker då runt våra förband och anfal-ler med huvuddelen från flanken, medan enmindre del understöder eller anfaller framifrån.Ibland kan omfattning utföras från båda flan-kerna samtidigt, sk dubbel omfattning. Normalt går angriparen över till stridsgrup-pering direkt ur marschgruppering.

Frontanfall. I de fall det inte är möjligt attgöra omfattning anfaller angriparen frontaltmed huvuddelen av ett förband. Denna typ avfrontanfall kräver dock att vårt försvar är svagtoch hans styrkor är överlägsna. Om angriparen är marschgrupperad går manförst över till manövergruppering, som är enmellanform, innan stridsgruppering för anfal-let sker. Bryter man igenom våra försvarsställ-ningar, fortsätter anfallet på djupet samtidigtsom genombrottsområdet utvidgas med andraenheter.

Anfall på djupet av vår gruppering. Bådevid omfattning och frontanfall försöker angri-paren att tidigt ta viktig terräng på djupet, t exvägknutpunkter och övergångar över vatten-drag eller skära av våra förbindelser.

Bild 2:6. Understöd avdirekt och indirekt eldvid frontanfall

15

Bild 2:4. Omfattning

Bild 2:5. Frontanfall

������������ �����������

Enheter sätts då in vid sidan av vägarna föratt kringgå våra förband. En sådan kring-gångsenhet är ofta en bataljon, men kan ocksåvara ett kompani eller regemente/brigad. Kring-gångsförbanden är vanligen bandgående ochkan ha utrustning för att röja vägar och byggaövergångar över vattendrag. De är förstärktamed stridsvagnar, artilleri, luftvärn och fältar-betsfordon. Dess understöd består regelmäs-sigt av flyg eller attackhelikoptrar. Vanligtvisundviker kringgångsförbanden strid mot ettstarkare försvar, men möter man t ex staber,

underhålls- eller understödsförband under sinframryckning går man till anfall.

När ett motoriserat förband genomför kring-gång i terräng, t ex efter stigar och kraftled-ningsgator, kan framryckningshastigheten upp-gå till 3-6 km/h under dagsljus och 2-4 km/hunder mörker (vid gynnsamma markförhållan-den).

Styrka Djup Uthållighet

Bataljon + 30 km 1-2 dygn

Kompani+ 15 km 0,5-1 dygn

Bild 2:7. Kringgång

16

Underhålls-avdelning

Mekaniseratkompani

Mekaniseratkompani

Granatkastar-kompani

Bandhaubits-bataljon

Luftvärnsrobot-pluton

Artelleri-chef

Bataljonschef

Köpluton

Förbataljonenshuvudkyrka

Bandhaubits-kompani

Röjnings-avdelning

Flankskydd

Fältarbets-spanings-avdelning

UPPTRÄDANDE OCH STRIDSTEKNIK

Bild 2:8. Exempel på marsch-gruppering av en förbataljon(Ryssland)

17

Marschgruppering. Angriparen framryck-er stridsindelad under marsch för att kunna taupp strid. Förflyttningen skyddas av en för-trupp som är förstärkt med stridsvagnar, artille-ri, luftvärn och fältarbetsförband.

Framryckningshastigheten varierar, bero-ende på vilka fordon som förbandet är utrustatmed och beroende av vår inverkan. Om endasthjulfordon ingår är medelhastigheten på vägnormalt 30-40 km/h. Om bandfordon ingår ärmedelhastigheten 25-30 km/h. Vid stridskon-takt kan framryckningshastigheten nedgå till1-4 km/h.

På bilderna 2:8 och 2:9 visas exempel på hurförbataljonen kan se ut, medan bild 1:2 visarexempel på ett förkompani som ingår i förba-taljonen.

Manövergruppering. Om angriparen intekan övergå till stridsgruppering direkt urmarschgruppering intas först en mellanforme-JEing (manövergruppering). Detta innebär att"bataljonen, 4-6 km från anfallsmålet, övergårtill att framrycka med två kompanier i höjd medvarandra och ett i reserv bakom. Alla tre kom-panierna kan också framrycka i bredd, varviden pluton avdelas som reserv. När angriparen ärpå 1-3 km avstånd från anfallsmålen, går manut på plutonskolonner inom kompanierna. Denformen bibehålls ända tills stridsgrupperingintas, 400-1000 m från vårt försvar.

Bild 2:10. Manöver-och stridsgruppering

Bild 2:11. Strids-gruppering i små-

bruten terräng

������������ �����������

Bild 2:9. Exempel påmarschgruppering av enförbataljon (USA). Be-teckningarnaA-D motsvaras av vårt1.-4. kompani

18

kompani

������������ �����������

Stridsgruppering. Vilken grupperingsformsom väljs beror dels på terrängen och dels påhur lång tid vi haft på oss för våra försvarsför-beredelser. Ofta föredrar man att inleda anfalletmed truppen uppsutten i stridsfordonen. Omterrängen är öppen och även i övrigt är lämpligför stridsfordon och vi har haft kort dd på oss

till förberedelser, anfaller angriparen med for-donen på stridslinje. När framkomligheten ärsämre, genomförs anfallet med truppen avsut-ten på skyttelinje. Om stridsfordon inte kandelta i stormningen på grund av svårframkom-lig terräng, går de i ställning och understöderanfallet med direktriktad eld.

Bild 2:12. Stridsgrup-pering i betäckt ter-räng

19

������������� �����������

Genomförande

Normalt urlastar skyttesoldaterna vagnarna närpansarskyttefordonen är 300-400 m från våraförband. Därefter framrycker soldaterna på lin-je på en bredd av ca 50 m. Pansarskyttefordo-nen ger eldunderstöd 100 m bakom.

Artilleriet understöder anfallen. När strids-vagnar understöder med direktriktad eld, fram-rycker dessa främst. När stridsvagnarna är 100-200 m från våra ställningar, upphör artilleribe-skjutningen i anfallsmålet. Det dröjer sedanmaximalt 2-3 minuter tills vår bekämpning äreffektiv. Därför strävar angriparen efter att intaanfallsmålet med stridsvagnarna inom dennatid. Skyttesoldaterna och pansarskyttevagnar-na skjuter nedhållande eld och framrycker 100-200 m bakom stridsvagnarna. Varje skyttepluton och skyttegrupp fram-rycker på skyttelinje. Detta är en mycket sårbargruppering som kräver att vi kontinuerligt ned-hålls av eld från stridsfordon och artilleri. Omvi öppnar eld, tar skyttesoldaterna skydd ochframrycker därefter växelvis. Stridsvagnarnasuppgift är att med granat- och kulspruteeldhålla ned oss tills dess att skyttesoldaterna är25-30 m från våra ställningar, så att de kananvända handgranater och öppna automateld. Om anfallet är framgångsrikt, fortsätter detpå djupet av våra grupperingar och skyttesol-daterna sitter upp i sina pansarskyttefordon. Om anfallet misslyckas, intar man försvars-ställningar för att hålla tagen terräng.

Elden

En mekaniserad pluton eller kompani kan sam-ordna elden på tre olika sätt (se bild 2:13).

Direktriktad eld avges bl a från stridsvag-nar, pansarskyttefordon, kulsprutor, artilleri-pjäser och automatkarbiner. Elden kan sam-ordnas och då kan ett och samma mål bekämpassom befinner sig upp till 800 m bort (finkalibri-ga vapen) och upp till 2500-3000 m (stridsvag-nar).

Växelvis eld

Bild 2:13.Eldgivningsätt; samlad,växelvis och fördelad eld

Samlad eld

20

Fördelad eld

Anfallsområden ochförstärkningar

Bataljon. En mekaniserad bataljon är iregelförstärkt med stridsvagnar, artilleri, pansar-väm, luftvärn och ingenjörförband. Den kan dåuppträda som en självständig stridsgrupp. Förbataljonsstridsgruppens anfallsmål se bild 2:14och 2:15.

Kompani. Ett mekaniserat kompani kanförstärkas med stridsvagnar, artilleri, pansar-värn, luftvärn och ingenjörenhet. Kompanietsanfallsmål har följande utsträckning; bredd 500-800 m och anfallsdjup 500-900 m.

Pluton. En mekaniserad plutons anfallsmålhar följande utsträckning; bredd och djup 200-300m.

Grupp. Den mekaniserade gruppens an-fallsmål har följande utsträckning;bredd 0 moch djup 50-100 m.

Bild 2:14.Bataljons omfattning

Bild 2:15. Bataljons frontanfall

21

UPPTRÄDANDE OCH STRIDSTEKNIK

5

������������ �����������

Anfall i betäcktterräng Anfall i mörker

Många förband är speciellt utrustade för strid ibetäckt och vägfattig terräng. Dessa förbandhar fler bandfordon än normalt. Kringgångsförband kan bildas av ett ellerflera kompanier, en förstärkt bataljon eller avflera bataljoner. De har högre underhållssäker-het än förband som organiseras på normalt sätt.Om terrängen inte medger att stridsvagnar kanframrycka, medförs pansrade understödsfor-don. Flyg och helikoptrar understöder striden.För att skydda flanker kan angriparen skjuta utmineringar eller lägga C-stridmedel med hjälpav t ex raketartilleri, helikoptrar och flygplan. Svårframkomlig terräng gör att angripareninriktar sig mer på att behärska vägar och att taknutpunkter. På sikt är han beroende av vägarmed god bärighet så att lastterrängbilar kom-mer fram, eftersom en stor del av underhålletmåste transporteras på vägar. Vintertid kandock framkomligheten öka om inte snötäcketär alltför djupt. Det kan vara svårt att finna bra grupperings-platser för artilleriet i betäckt terräng och ävensvårt att breddgruppera och utnyttja de mekani-serade förbandens fulla eldkraft. Detta innebär att angriparen kan� tidigt sätta in en stor mängd spaningsför-

band på djupet av vårt område för att hitta luckor i vårt försvar samt hitta framryck- ningsvägar för förbanden och grupperings- platser för artilleriet,� sätta in luftlandsättningar för att ta och hålla viktiga punkter,

� sätta in förband som kringgår vårt försvar,

� anfalla för att öppna vägar samt

� anfalla avsuttet till fots.

Mörkerstrid kräver noggranna förberedelsermed bl a rekognosering som bör ske i dagsljus.Utvecklingen inom navigeringsområdet medbl a GPS (Global Positioning System) ochtermiska sikten m m innebär dock stora förde-lar vid mörkerstrid.Dessutom märks i regel t ex framrycknings-vägar och stormavstånd ut med ljuspunkter.

22

Angriparen förflyttar sig och framrycker tillstormavstånd utan att använda synligt ljus.Användningen av andra aktiva mörkerhjälp-medel, såsom aktiv IR (IR-strålkastare) ochradar, begränsas eftersom även de kan upptäck-as av våra förband.När stormningen påbörjas utnyttjas vanli-gen stridsfältsbelysning med lysgranater ochlysraketer. Den koncentreras till själva storm-ningen och till försvaret av taget anfallsmål.

Även fordonens strålkastare, aktiv IR och radarkan nu användas utan begränsningar. Vidstridsfältsbelysningen försöker angriparen attskjuta lysammunition bakom oss så att vårasoldater och fordon syns som silhuetter.Stormningen och närstriden utförs på sam-ma sätt som i dager. I regel minskas dockluckor, bredder och djup mellan soldater ochfordon.Med hjälp av våra IR-indikatorer och bild-förstärkare kan vi upptäcka omvi är utsatta förbelysning av aktiv IR. Insats av rök försvårarangriparens användning av IR-strålkastare. Omhan däremot utnyttjar passiv IR, s k värmeka-mera, eller bildförstärkare har viinte möjlighetatt upptäcka detta. Vi kan inte heller skydda ossmot insyn från passiv IR genom att lägga ut rök.Det innebär att vi vid förestående stridskontaktmed angriparen ska uppträda som under dags-ljus för att försvåra upptäckt.

23

UPPTRÄDANDE OCH STRIDSTEKNIK

������������ �����������

Anfall undervinterförhållanden

Vid strid under vinterförhållanden är det vik-tigt att lägga på minnet att

� samma stridsteknik används som vid bär-

mark om snödjupet är mindre än ca 30 cmoch

� framkomligheten i terrängen ökar om det är

kallt och snödjupet är litet.

Vägarnas betydelse ökar vid djup snö. Avdenna anledning strävar man efter att anfalla ivägstråken för att säkra framryckningsmöjlig-heterna.

Luftlandsättningsmöjligheterna vintertidökar genom tillfrysning av sjöar. Därvid blirluftlandsättningar vanligare, särskilt med heli-kopter.

Hur snödjupet inverkar på framkomlighe-ten varierar med snöns egenskaper. Exempel-

Bild 2:17.Exempel från Ryssland

24

������������ �����������

vis kan ett fordon som har svårt att ta sig frami 50 cm fuktig snö, klara upp till l meter lös snö.I reglemente InfR Skgrp finns detaljupplys-ningar om olika stridsfordons framkomlighetunder vinterförhållanden. En grundregel ärdock att normal snö måste vara omkring 100 cmdjup för att pansarskyttefordon och stridsvag-nar ska få problem med att ta sig fram. För attsnön ska vara ett verkligt hinder, bör snödjupetvara minst 120 cm. Många förband har pansar-skyttefordon med extra breda band, vilket gerdem bättre framkomlighet i terräng och i snö.Dessa förband har också bandfordon för under-hållstransporter i syfte att minska beroendet avvägar. Vid djup snö dämpas artilleriets effekt. Dettainnebär att ammunitionsåtgången ökar. Dess-utom tar anfallsförberedelserna längre tid, ef-tersom man antingen måste avsätta mer tid för

insatsen av artilleriet eller samla fler skjutandeenheter.

Anfall i öppen och småbruten terräng.Skyttesoldaterna stormar till fots i spåren efterstridsvagnarna. Före inbrytningen grupperarsig truppen på skyttelinje, kastar handgranateroch öppnar eld. Därefter stormar soldaternaförbi stridsvagnarna och bryter in i våra för-svarsställningar. Om snödjupet är stort, kanstormningen ske med skyttetruppen uppsuttenpå stridsvagnarna. Avsittning och fortsatt an-fall till fots sker först efter inbrytningen i våraförsvarsställningar.

Anfall i betäckt terräng. Skyttetruppenstormar vanligen på skidor med understöd avstridsfordonen. Anfallet utförs ofta som om-fattning. Vid inbrytning övergår man till stridtill fots.

Bild 2:18.DT-10 (Ryssland)

25

������������ �����������

Anfall över vattendrag

Anfall över vattendrag är ett tidskrävande ochbesvärligt företag under vilket angriparen ärextra sårbar. Därför strävar man efter att i förstahand ta broar och andra övergångsplatser innanvåra förband hinner gruppera sig till f örsvareller förstöra övergångarna. Därvid utnyttjaskringgångsavdelningar och/eller luftlandsättstrupp. Om angriparen misslyckas med att ta t exbroar tvingas man ofta att anfalla över vatten-drag. Ingenjörenheter utnyttjas för att underlättaövergången av ett vattendrag. Genom spaningrekognoseras alla vattenhinderiframrycknings-området, bottenförhållanden, strömhastighetm m. Särskilda ingenjörenheter sätts in tidigtför att fastställa bl a vattendragets djup, ström-hastighet och bredd. Även andra spaningsre-surser används, t ex truppspaning och flygspa-ning. Informationen sammanställs och över-gångsplatser fastställs. På detta sätt kan t exbroresurser till de framryckande mekaniseradeförbanden tidigt marschunderställas. Vid över-gångsplatsen kan helikoptrar och båtar utnytt-jas för att transportera materiel och personal tillden andra sidan av vattendraget. En mekaniserad bataljon som anfaller överett vattendrag får i regel ett lika stort anfallsmålsom vid ett vanligt anfall, dvs med en bredd av1-2 km och med ett djup av 1-3 km. Inför an-fallet tilldelas bataljonen ett övergångsområdemed flera övergångsplatser för amfibiska for-don, färjor, broar eller vad. Om möjligt, skeranfallet i mörker. Rök används i stor omfatt-ning, både för att förblinda våra förband och föratt dölja egen framryckning samt anfall. I regelär bataljonen förstärkt med ett stridsvagnskom-pani och understöds av 1-2 artilleribataljoner,

26

27

������������ �����������

Bild 2:19. Anfall ochövergång av vattendrag

������������ �����������

luftvärns- och ingenjörförband med amfibie-bandvagnar och färjor.

Efter det att man tidigt satt in spaning ochrekognosering på stor bredd, sker anfallet ommöjligt direkt ur marschgruppering med tvåeller tre kompanier i täten.

Vilseledande åtgärder, med skenanfall ochinsatser av rök på andra platser än det egent-liga övergångsområdet, utförs regelmässigt.

Vid anfall över vattendrag framrycker defrämre kompanierna breddgrupperade. De un-derstöds av artilleri- och granatkastareld samtdirekt eld från stridsvagnar och pansarvärns-förband. Dessutom understöds och skyddas deav attackhelikoptrar samt attackflygplan. Närförbanden nått den bortre stranden, sitter trup-pen av och stormar till fots med understöd avpansarskyttefordon.

Då våra förband inte längre kan nå vatten-draget med direktriktad eld, börjar angriparenatt bygga bro. När bron är byggd kan en för-stärkt mekaniserad bataljon framrycka likasnabbt som på en vanlig väg med vägbro. Ärvattendraget smalt kan en bataljon passera över-gången på 20-30 minuter. Utan en bro kanöverskeppningen ta 2-3 timmar.

Utrustning

Vid anfall över vattendrag utnyttjas amfibiskapansarskyttefordon och pansarvärnsrobotfor-don. Dessutom är vissa av understödsvagnar-na, luftvärnsrobotfordonen och de bandgåendehaubitsarna amfibiska. Dessa amfibiska for-don kan passera vattendrag utan speciella för-beredelser. Däremot krävs det att marken påbåda sidor av vattendraget har god bärighetsamt att nedfarterna och uppfarterna är sådanaatt fordonen kan ta sig fram. Stridsvagnar kanvada upp till 140 cm djup om bottenytan arjämn och fast. Vid mycket gynnsamma strand-och bottenförhållanden kan vissa stridsvagns-typer djupvada ned till 5 m djup med hjälp av ensnorkelanordning (något som dock kräver för-beredelser).

Bild 2:20. Amfibiefordon PTS-M

Bild 2:21. Stridsvagnar djupvadar (Ryssland)

Stridsvagnar, tyngre bandgående haubitsar,luftvärnskanonvagnar och andra stridsfordonsom inte är amfibiska, överskeppas med strids-vagnsfärjor. Övriga fordon kan överskeppasmed amfibiebandvagnar.

Bild 2:22. Färja/bro (Norge)

28

������������ �����������

Anfall i bebyggelse

Vid anfall i stadsbebyggelse utnyttjas inte för-bandens eldkraft och rörlighet fullt ut och an-griparen riskerar att förlora anfallstempo. Där-för kringgår de främre förbanden oftast bebyg-gelsen. Först när det inte är möjligt att kringgåeller om staden är taktiskt viktig, sker ett anfall.Man försöker ofta att isolera staden/orten ge-nom att använda kringgångsförband eller luft-landsätta trupp med helikopter.Förberedelserna för anfall i stadsbebyggel-se är omfattande med rekognosering, särskildstridsindelning, materielfördelning och, ommöjligt, även förövningar. Förbanden får extratilldelning av handgranater, rök-, brand- ochsignalammunition, eldkastare, spräng- och tänd-medel, rörladdningar, minor samt närpansar-värnsvapen.Vid anfall i stadsbebyggelse får anfallsmå-len mindre bredd och djup än normalt. Byggna-derna ger ett gott skydd vid framryckning.Gator och gång-/cykelvägar medger snabbaförflyttningar. Om vi t ex har minerat, byggthinder eller raserat hus nedgår stridsfordonensrörelseförmåga och sårbarheten ökar. För attskydda stridsfordonens framryckning, fram-rycker skyttesoldater först genom byggnader-na. Man spränger sig då genom väggar, golvoch tak samt utnyttjar tunnlar, kloaksystem ochövriga förbindelser.En bataljonsstridsgrupp anfaller ofta längstvå eller tre parallella gator. Förstahandsmåletär att ta ett till två kvarter. Normalt utförsanfallet med två förstärkta kompanier, i förstahand längs var sin gata och med ett kompani ireserv.Angriparen genomför ofta vilseledande åt-gärder i syfte att göra våra förband osäkra omvar huvudanfallet kommer att sättas in. Under

förberedelserna byggs eldsystemen upp ocheldunderstödet från omgivande byggnader för-bereds noggrannt. Före stormningen skjuts di-

rekt och indirekt eld mot upptäckta mål. Röksätts in för att förblinda våra förband och av-skärma anfallet. Under stormelden röjer ingen-jörplutonen passager genom stormhindren.Därefter stormar de främsta kompanierna tillfots. Samtidigt skjuter man direktriktad granat-eld med artilleripjäser och stridsvagnar mot deövre våningarna och finkalibrig eld mot denedre delarna av byggnaderna. Passagen ge-nom stormhindren utvidgas till 5-7 meter, såatt det blir möjligt för stridsvagnarna och pan-sarskyttefordonen att ta sig igenom för att an-sluta till skyttetruppen.

Ett kompani anfaller normalt längs en gatamed förstahandsuppgift att ta någon enstakabyggnad eller ett kvarter. Kompaniet är oftaförstärkt med ett artillerikompani eller band-haubitskompani som skjuter direktriktad eldoch ett artillerikompani som understödjer med

Bild2:23. Exempel påanfall i stadsbebyg-gelse (Ryssland)

29

������������ �����������

indirekt eld. Till att börja med kan anfalletutföras med plutonerna bredvid varandra. Där-efter framrycker man anpassat efter stridsför-loppet och hur gatustråket är utformat. Vanli-gen tar sig kompaniet fram med stridsvagnar itäten, skyttetruppen bakom utefter hussidomaoch pansarskyttefordonen sist. Ofta användsockså eldkastare och eldsprutor.

En pluton framrycker med förstärkta grup-per på ömse sidor om gatan. Gruppernas upp-gift är att avge eld framför och ovanför gruppenpå den motsatta sidan. Plutonchefen går medden bakre gruppen i mitten.

Plutonerna tilldelas ingenjörenheter. Derasuppgift är att röja blockeringar och mineringarsamt spränga byggnader. I första hand försökerman att bryta motståndet i botten- och källarvå-

ningarna. Därefter rensar skyttetruppen bygg-naderna nerifrån och uppåt. Ett rum i sänderintas. Först kastas handgranater in eller så av-ges eld med eldspruta innan stormningen sker.Truppen tar sig fram antingen via trappsyste-met eller genom att spränga upp öppningar i takoch golv. I de fall truppen kan ta sig från enbyggnad till en annan med hjälp av taken, kanman rensa uppifrån och ner.

Våra förband som skjuter från tak och föns-ter bekämpas med granatkastare och raketge-vär. Om framryckningen hejdas sprängs öpp-ningar i husväggarna. Hårt försvarade byggna-der sätts i brand eller sprängs.

Observera att angriparen endast intar bygg-nader som man tror att vi måste använda förvår säkerhet och understöd.

Bild 2:24.Stormning av hus

30

Styrka och svaghetervid anfall

Angriparens styrka

� Stor rörlighet, eldkraft och splitterskydda-de fordon som ger möjlighet till ett högtanfallstempo i öppen och småbruten ter-räng.

� Förmåga att göra insatser över hela strids-området - även på djupet - med olikavapensystem, kringgångsavdelningar ochluftlandsättningar.

� Resurser för att vilseleda och genomföraskenanfall.

� Omfattande resurser för understöd av bl aartilleri, flyg och helikopter.

� Mörkerkapacitet som medger anfall dygnetrunt.

� Förmåga att använda A-, B- och C-strids-

medel, rök samt brandstridsmedel.

Angriparens svagheter

� Svårigheter att anfalla genom minerade områden i de fall minorna är nedgrävda,

maskerade och/eller försvarade.

� Anfall och fortsatt strid på djupet kräver

stora underhållsresurser. Underhållsvägar-na är sårbara.

� Vid anfall i betäckt och småbruten terräng

nedgår eldkraft och rörlighet.

� Vid anfall i norra delen av Sverige krävs bl a

omfattande fältarbetsresurser.

Slutsatser för vår strid

� Vi måste alltid vara beredda att ta upp stridinom hela vårt område, eftersom angriparensnabbt och på stor bredd kan nå in på djupet

av vår gruppering.

� Våra förband måste föra striden på ett rör-ligt sätt med samordning av artilleri, pansar-vämseld och mineringar.

� Vi måste föra striden på ett flexibelt sätt.Exempelvis kan angriparens fältarbetsfor-don, materiel m m ibland vara viktigare att

bekämpa än stridsfordon.

� Vi måste planera och leda vårt artilleri samtluftvärn så, att vi snabbt kan bekämpa och

störa bl a angriparens luftlandsättningar ochkringgångar.

� Vi måste störa angriparens underhållsvägargenom bro- och trumsprängningar, vägmi-neringar m m.

� Vi måste skapa skydd för den egna verk-samheten genom snabba skyddsåtgärder,

t ex maskering.

� Alla våra chefer på samtliga nivåer måstevåga att ta initiativ. I krig är det ovissa ochoförutsedda det normala. En chef ska alltid

vara beredd att snabbt fatta beslut och ge-nomdriva dessa trots ett begränsat underrät-telseunderlag. Obeslutsamhet och bristan-de handlingskraft får ofta allvarligare följ-der än om en chef begår ett misstag i frågaom til lvägagångssätt.

31

UPPTRÄDANDE OCH STRIDSTEKNIK

������������ �����������

Försvar

Anfallsstriden betonas i angriparens taktiskagrundprinciper för stridens förande. Därförövergår man vanligen bara tillfälligt till för-svarsstrid, även om försvarsstrid givits ökaduppmärksamhet.

/ regel används försvarsstrid när� styrkeförhållandena inte är lämpliga för

anfall utan styrketillväxt måste ske för attman ska kunna återuppta anfall,

� flanker ska skyddas,

� en kringgångsavdelning eller ett luftland-

satt förband har tagit sitt mål.

Gruppering vid längre uppehåll

och förläggning

Vid raster och korta uppehåll sätts poster ut.Om uppehållet blir längre än 30 minuter, utsesdessutom stridsställningar för personal ochstridsfordon samt fordonen maskeras. Stannarförbandet längre än 2-4 timmar på sammaplats, grävs öppna skytteväm och minor läggsut. Om marken är lättgrävd kan de öppna skyt-tevämen vara färdiga inom 1-2 timmar.

Grupperingsplatsen väljs, om möjligt, i be-täckt eller småbruten terräng.

Personalen uppehåller sig vid stridsfordoneller grupperade tyngre vapen. Tiden före stridutnyttjas för tillsyn av materielen. Vila sker ifordonen eller på marken i skärmskydd, dvsunder presenningar o dyl.

32

Bild 2:25. Exempel påmekaniserat kompanisgruppering vid längre up-pehåll, rast och förlägg-ning. Personalen uppe-håller sig vid fordonen.Fordons skyttarna ochminsten Ivrbskytt är stän-digt eldberedda.

������������ �����������

Gruppering vid eldöverfall och

försvar av postering

Vid genomförande av eldöverfall och försvarav postering kan stridsfordonen och truppengrupperas bakom ett krön eller på någon annan

lämplig plats som ger skydd. Om det finns tid,grävs liggväm i de stridsställningar som liggerframför eller mellan stridsfordonen. Fordonengrupperas högst 50 meter bakom truppen ochmaskeras. Om ett eldöverfall genomförs fram-gångsrikt kan det övergå till överfall, dvs storm-ning av målet från stridsställningama.

Skyttegrupp med granatspruta

Bild 2:26. Mekaniseratkompanis grupperingvid eldöverfall . Gruppe-ringsbredden kan vara1-2 km

33

������������ �����������

När en pluton försvarar en postering intarden i regel samma gruppering som vid eldöver-fall, men kan ha bättre skyddsnivå i form avöppna skyttevärn i stället för liggvärn.

Försvarsgruppering

Vid försvarsstrid används oftast hjulgåendemekaniserade förband i främsta linjen, vilkanormalt förstärks med stridsvagnar. Bandgå-ende mekaniserade förband och självständigastridsvagnsförband grupperas i regel på djupetmed motanfall som främsta uppgift. Men ocksåbandgående mekaniserade förband kan tillfäl-ligt grupperas till försvar, t ex när de har utförten kringgångsrörelse och väntar på att huvud-styrkan ska ansluta. Gruppering till försvar genomförs lämpli-gast i öppen eller småbruten terräng för att mantill fullo ska kunna utnyttja vapensystemenslånga skottvidder.

Inedanstående tabellframgår grupperings-områden vid försvar.

Bataljon Kompani Pluton Grupp

Bredd 3000- 1000- 200-300 m 50-60 m

5000m 2000m

Djup 3000m 500- 100-200 m —100m

En bataljon grupperas i regel längs en ge-nomgående väg i ett motståndsområde med tvåförstärkta kompanier i främre linjen och ett ibakre linjen. Grupperingen görs så, att detskapas eldfickor, dvs att vissa viktiga områdenkan nås av eld från flera olika håll och av olikavapensystem. Sådana eldfickor försöker manskapa både på bataljonsnivå och inom kompa-

nierna. Motanfall förbereds också inom batal-jonsområdet med det kompani som är gruppe-rat längst bak. Dessutom kan högre chef avdelaytterligare en motanfallsstyrka vars uppgift äratt anfalla inom eller framför bataljonen. Bataljonen kan understödjas av en ellerflera artilleribataljoner (utöver eget granat-kastarkompani) med spärreldlägen framförmotståndsnästena. Normalt underställs ocksåett stridsvagnskompani. Kompaniet grupperasofta plutonsvis i den andra försvarslinjen. Detkan dock även sättas in vid de främre kompani-erna i stridens inledningsfas. Attackhelikoptrarkan sättas in mot våra anfallsförband, särskiltmot flankerna. Även attackflyg kan understöd-ja en bataljon. Granatkastarkompaniet och pan-sarvärnsplutonen grupperas centralt inom ba-taljonens område. Pansarvärnsplutonen får tvåtill tre alternativa stridsställningar. Bataljonen kan underställas en luftvämsro-botpluton eller en luftvärnskanonvagnsplutonsom grupperas så, att den kan avge eld inomhela bataljonsområdet. Bataljonschefen med stab och artilleriche-fen befinner sig bakom de främre kompanier-na. Bataljonschefen kan även uppehålla sig vidnågot av de främre kompanierna. En stridsspaningspatrull, som vanligen be-står av en mekaniserad pluton ur ett kompani iden bakre linjen, kan uppträda upp till 10 kmframför bataljonens främre linjer. En eller flera plutoner ur det bakre kompa-niet kan få till uppgift att försvara posteringareller utföra eldöverfall upp till 5 kilometerframför de främre kompanierna. Mineringar utförs med en blandning avstridsvagns- och truppminor framför och vidsidan av bataljonens motståndsområde. De läggsnormalt ut av ingenjörenheter ur högre förbandoch kan vara färdiga inom två timmar efter det

34

������������ �����������

att förbandet gått in i sin gruppering. En sär-skild pansarvärns- och mineringsreserv kandessutom avdelas av högre förband för att sät-tas in i anslutning till bataljoner som försvarari de främre linjerna.Maskering utförs både av stridsställningar,fordon och mineringar. Om tiden så medger,bygger man också ut skenstridsställningar.

Bataljonen ska kunna övergå till anfall urförsvarsgruppering.

När bataljonen försvarar ett vägskäl, en bro,ett flygfält eller andra viktiga platser, grupperarden ofta i en ring med kompanierna runt omförsvarsföremålet.

Ett kompani i främsta linjen är normaltförstärkt med bärbara pansarvärnsvapen, gra-natsprutor, luftvärn, eldkastare och eldsprutor.I början av striden kan det dessutom tilldelasstridsvagnar, ofta en pluton. Kompaniet grup-peras i regel med två plutoner i den främrelinjen och en i den bakre. Kompaniet förbere-der motstötar med den bakre plutonen, bådeinom och framför sitt område. Det finns ocksåen bataljonsreserv (av plutons till kompanis

Bild 2:27. Avståndslag-da minor

35

������������ �����������

styrka) som är avdelad för motanfall framföroch inom kompaniernas motståndsområden. Om kompaniet fått stridsvagnar underställ-da, fördelas de vanligen över hela kompani-bredden. Kompanichefen tillsammans medchefen för det artilleriförband som understöd-jer kompaniet har sin uppehållsplats vid en avde främre plutonerna. Ett förstärkt kompanikan vara grupperat och eldberett omkring 30minuter efter ankomsten till grupperingsområ-det. Efter hand som plutonerna är färdiggrup-perade påbörjas fältarbetena. Om kompaniet ska försvara en bro, ett väg-skäl eller liknande, grupperas det vanligen iringförsvar. En pluton grupperas i ett motståndsnästemed alla tre grupperna i den främre linjen.Eftersom motståndsnästet ska kunna försvarasåt alla håll, har grupperna alternativa strids-ställningar både åt sidorna och bakåt. Pluto-nens stridsfordon grupperas bakom eller vidsidan av grupperna på högst 50 meters avstånd.Varje pansarskyttefordon har en växeleldställ-ning och en eller två alternativa eldställningar.I varje motståndsnäste finns en luftvärnsrobot-skytt. Plutonen kan vara grupperad och eldbe-redd 10-15 minuter efter det att den kommit tillgrupperingsterrängen. Därefter påbörjas fält-arbetena.

� Huvuddelen av förbanden grupperas i an-slutning till vägar. I andra riktningar grup-peras förband av plutons storlek.

� Observationspatruller grupperas mellan

motståndsområdena.

� Grupperingsytorna ökar.

Försvar i mörker

Under mörker förstärks bevakningen av grup-peringen med dubbelposter, patruller och pos-teringar. Terrängen övervakas med både aktivaoch passiva tekniska hjälpmedel. Eftersom våraförband inte kan upptäcka om bildförstärkare,markradar eller passiv IR används, måste viuppträda på samma sätt som i dagsljus i närhe-ten av angriparens försvarsgruppering.

När försvarsstriden börjar sätts även synligtljus in för att försvåra våra förbands framryck-ning och gruppering inför anfallet. Artilleriun-derstödet skjuter lysgranater bakom våra enhe-ter för att få dem att synas tydligt som silhuettermot den upplysta bakgrunden. Då våra förbandkommer på närstridsavstånd kompletterasstridsbelysningen och mörkerstridsutrustning-en med lysraketer och lyspistoler

Försvar i betäckt terräng

Försvarsstrid i betäckt terräng skiljer sig frånförsvar i öppen och småbruten terräng på föl-jande punkter.

� Betydelsen av att hålla och försvara höjder, vägknutpunkter och hinder i terrängen ökar.

36

Styrka och svagheter vidförsvarsstrid

Angriparens styrka

Angriparens förband� är väl anpassade för försvarsstrid i öppen

och småbruten terräng där de kan utnyttja

eldkraften fullt ut,

� har god tillgång till specialutrustning för

minering och värngrävning,

� kan snabbt sätta in splitterskyddade, eld-

kraftiga förband för motstötar samt

� har mörkerstridsutrustning för bevakning

och strid.

Angriparens svagheter

� Eftersom angriparen huvudsakligen är in-

riktad på anfallsstrid, kan han förlora ini-

tiativ och stridstempo vid försvarsstrid.� Angriparens försvarsgruppering är upp-

byggd främst för att bekämpa en fiende som

anfaller frontalt.

� I betäckt och kuperad terräng minskar an-

griparens observationsmöjligheter, skott-

vidd och eldkraft samt hans förmåga till

insats av motanfallsreserver.

37

UPPTRÄDANDE OCH STRIDTEKNIK

� Transport- och fällnings- eller landningsfa-sen under vilken flygtransport genomförs,följd av fällning eller landning.

� Stridsfasenunder vil ken stridsuppgiften ut-förs.

Luftlandsättningens fyra faser

En luftlandsättning kan indelas i nedanståendefyra faser.

� Förberedelsefasen under vilken planlägg-ning, förberedelser och spaning mot inflyg-nings- och landsättningsområdet sker.

� Förbekämpningsfasen under vilken be-kämpning sker medattackflyg, attackheli-koptrar och långskjutande artilleri.

Vädrets inverkan

Luftlandsättning Luftlandsättningmed fallskärm med helikopter

Höjd till minst 400 m minst 90 mmolnbas

Sikt 10 km minst 2 km

Vind max 8 m/sek max 20 m/sek

���������

������

Grunder

För att nå in på djupet och kunna påverkastridsförloppet, genomförs luftlandsättningar.De kan utföras som luftlandsättning med fall-skärm eller med helikopter.

Vid luftlandsättning med fallskärm kan ettstort antal kvalificerade stridsfordon medföras.Detta innebär att truppen kan strida som ettmekaniserat förband direkt efter landsättning-en.

Vid luftlandsättning med helikopter med-förs normalt bara buren utrustning, vilket göratt förbandenär mindre rörliga och har sämreeldkraft. Dock kan vissa typer av helikoptrarmedföra stridsfordon samt artilleri.

Bild 3:1. Helikopter medförandeWiesel(lätt stridsfordon)

3

38

LUFTLANDSÄTTNING

Indikationer på föreståendeluftlandsättning

Inför en luftlandsättning vidtas ett antal förbe-redande åtgärder som kan förvarna oss om enplanerad landsättning.

Nedan följer exempel på sådana förbere-delser.(1) Fällning av spaningsförband eller förtrupp

i regel ett dygn före landsättningen.(2) Flygspaningmot landningsområdet.

(3) Utplacering av navigationsfyrar.Naviga-tionsfyrarna kommer på sikt att bli över-flödiga allt eftersom den moderna naviga-tionstekniken bl a Global Positioning Sys-tem (GPS), införs.

(4) Bekämpning av luftvärn i inflygningskor-ridoren.

(5) Under luftlandsättningens fyra faser efter-strävas luftherravälde.

Luftlandsättning medfallskärm

Luftlandsättning med fallskärm utförs av spe-cialutbildade elitförband. De har speciell ut-rustning, bl a fällbara lätta stridsfordon. Oftakombineras fallskärmsfällningen med landningmed flygplan. De förband som luftlandsättsmed fallskärm är normalt minst av bataljonsstorlek.

Beroende på luftlandsättningens omfattningoch syfte kan den vara

� operativ eller

� taktisk.

39

��������������

Bild3:2. Indikationer påförestående luftlandsätt-ning (se texten)

Operativ luftlandsättning

Vid operativa luftlandsättningar landsätts etteller flera fallskärmsregementen (som är sam-mansatt av minst tre fallskärmsbataljoner) på

ett djup upp till 150 km.

Uppgiften kan t ex varaatt

ta och försvara viktig terräng och betydelse-fulla knutpunkter på stort djup, t ex över-gångar över vattendrag, flygfält och kom-munikationsknutpunkter,

ta och försvara terrängför att hejda insätt-ning av våra reserver,

skydda brohuvudet i samband med en land-stigning samt

desorganisera våra förband.

40

LUFTLANDSÄTTNIG

Taktisk luftlandsättning

En taktisk luftlandsättning med fallskärm ut-förs av en fallskärmsbataljon, en specialutbil-dad luftburen bataljon eller luftburen brigad(sammansatt av tre eller fyra luftburna bataljo-ner). Sådana luftlandsättningar kan ske från20-100 km in på vårt område.

Uppgiften kan t ex vara att

� ta och försvara viktig terräng som domine-

rande höjder, vägskäl och pass,

� ta och försvara mindre brohuvud för attskydda huvudstyrkan vid övergång av vat-tendrag och landstigning,

� desorganisera våra förband genom överfall mot staber, understöds- och underhållsför-

band,

� skydda flanker samt

� lösa underrättelseuppgifter.

Transportbehov. Det behövs 25-30 trans-portflygplan för att genomföra en fällning av enförstärkt fallskärmsbataljon. Luftlandsättningsområde. Strävan är attfälla eller landa fallskärmsförbanden i oförsva-rade områden. Om terrängen så tillåter och ommålet inte är försvarat eller bara svagt försva-rat, kan fällningen ske direkt i målet. Terrängenbör vara öppen, men enstaka träd, hus och

41

��������������

Bild 3:4. Exempel på tak-tisk luftlandsättning medluftburet förband ochmekaniserat skytteför-band

ledningar får förekomma. Vidare bör terrängenvara jämn, för att fordonen inte ska skadas ellervälta vid fällningen. Ytkraven vid fällning aven förstärkt fallskärmsbataljon är ca 2 x 5 km.

Fällning och samling. Förbanden fälls från300-600 meters höjd. Först fälls en säkrings-styrka, som har till uppgift att säkra fällnings-området och sända ut spaning. I denna styrkaingår även chefer och fordonsförare. Omkring15 minuter senare fälls materielen och sistresten av truppen. Vid återsamlingen efter fäll-ningen används små radiosändare eller radio-fyrar, som finns i stridsfordonen och hos batal-

jonschefen. De fungerar som referenspunkter iterrängen och gör det lättare att hitta materiel-en. Fällning av en förstärkt fallskärmsbataljontar cirka 17-20 minuter. Under gynnsamma väderförhållanden kanen fallskärmsbataljon vara stridsberedd efterca 30 minuter, räknat från början av fällningen.Försök har genomförts med fallskärmssoldatersittande i stridsfordon under fällningen. Dettasätt att falla soldater och materiel kan innebäraatt man både minskar sårbarheten under fäll-ningen och tiden för återsamlingen.

När förbanden har återsamlats, börjar de att

Bild 3:5. Exempel påfält för fällning avförstärkt fallskärms-bataljon

��������������

42

lösa sin stridsuppgift. Dåuppträder de i stort sett påsamma sätt som vanligamekaniserade förband,med ungefär samma eld-kraft och rörlighet. Dettainnebär att det är av avgö-rande betydelse för våraförband att påbörja be-kämpningen av en fall-skärmsluftlandsättninginom 30 minuter.

Bild 3:6.Fientlig fallskärms-luftlandsättningunder ostörda förhållanden

43

��������������

Luftlandsättning medhelikopter

Helikopteriuftlandsättningar genomförs anting-en av vanliga mekaniserade förband eller spe-cialutbildade luftburna brigader/bataljoner.Mekaniserade förband som används för luft-landsättning är av bataljons, kompanis ellerplutons storlek. De kan medföra lättastridsfor-don och andra tyngre förstärkningsvapen. Inästan varje fall sätts de in inom den egnaindirekta eldens räckvidd, dvs upp till ca 35 kmdjup. Eftersom de bara kan ta med sig enmindre mängd ammunition och förnödenheterär deras stridsuthållighet låg. De behöver nåkontakt med de egna styrkorna som framryckerpå marken inom 12-24 timmar. De helikopterluftlandsatta förbanden lösersamma stridsuppgifter som de fallskärmsluft-landsätta förbanden. Men de helikopterluft-landsatta förbanden har betydligt lägre strids-effekt än de som luftlandsatts med fallskärm,eftersom de ofta saknar stridsfordon och annantyngre utrustning. Av denna anledning kanbåde rörlighet, eldkraft och skyddsnivå varasämre. Transportbehov. För att en helikopterluft-landsättning skakunna genomföras, behöver

� en bataljon ca 12-22 helikoptrar beroende på vilken typ av utrustning man ska medfö- ra.

� ett kompani (utan stridsfordon) 4 helikop-trar, t ex Mi-8/17 eller CH-53.

Landningsområde för helikoptrarna väljsofta i oförsvarad eller svagt försvarad terräng.Ett sådant område kan fastställas genom under-rättelsetjänst eller så kan en kraftfull förbe-kämpning av ett visst område genomföras. Enkompanilandningsplats har normalt plats för

Bild 3:7. Exempel pålandningsplatsens storlek

44

LUFTLANDSÄTTNING

��������������

fyra helikoptrar på en yta av ungefär 300 x 400meter med 100 meters avstånd mellan helikop-trarna. Terrängen bör vara jämn. Varje heli-kopter erfordrar en säkerhetsradie på 50 meter.Ett landningsområde för en bataljon består avfyra kompanilandningsplatser som kan befinnasig upp till en kilometer från varandra. Luftlandsättning. Vid luftlandsättning avmekaniserade förband utan fordon, strävar manefter att landa på oförsvarade platser direkt ieller nära målet. En säkringsstyrka kan finnas inärheten av luftlandsättningsplatsen upp till entimme före huvudluftlandsättningen. Den hartill uppgift att säkra landningsområdet ochmärka ut landningsplatserna. Därefter flygerhelikoptrarna in och landar, normalt med fyrahelikoptrar på samma landningsplats. Vanligt-

vis tar helikoptrarna mark när de ska lasta ur,men urlastning kan också ske med helikoptrar-na hovrande över landningsplatsen. Urlastningav en trupp på en kompanilandningsplats tar 2-3 minuter och en mekaniserad bataljon kanvara urlastad efter 15-20 minuter. Luftburnabrigader kan luftlandsättas med en kombina-tion av fallskärms- och helikopterluftlandsätt-ning. Strid. Uppgiften för de mekaniserade för-banden som luftlandsätter med helikopter ärofta att ta och försvara viktig terräng. De för sinförsvarsstrid på det sätt som beskrivs i kap 2och understöds av attackhelikoptrar, artillerisamt raketartilleri. En luftlandsatt mekaniseradbataljon har en stridsuthållighet på ca 12-24timmar.

Bild 3:8. Urlastning avhelikopter Super Puma(Frankrike)

45

��������������

Styrka och svagheter vid Styrka och svagheter vidfallskärmsluftlandsättning helikopterluftlandsättning

Angriparens styrka

� Hög insatsberedskap

� Stor överraskningseffekt

� Väl utbildade soldater med hög motivation� Förband med förmåga till ett självständigt

uppträdande

� Splitterskyddade förband med god rörlighet

Angriparens styrka

� Stor överraskningseffekt

� Helikopterluftlandsättning kan sättas in medkort förberedelsetid

� God transportkapacitet för luftlandsättningarav plutons eller kompanis storlek på djupet

av vår gruppering

� Delar av de mekaniserade förbanden är ut-bildade för helikopterluftlandsättning

Angriparens svagheter

� Stora transportresurser krävs för en luft-landsättning

� Detaljerade underrättelser om våra förbandoch terrängen krävs

� Vårt luftvärn, jaktflyg och artilleri måstebekämpas eller nedhållas

� Luftlandsättningsområdet bör vara oförs va-rat

� Förhållandevis jämn terräng krävs vid fäll-ning av fordon

� Förbanden är sårbara 1/2-1 timme efterfällningen

� Luftlandsatta förband har en begränsad ut-

hållighet

Angriparens svagheter

� Kort uthållighet om stridsfordon inte med-

förs

� Stort beroende av bra väder

� Vårt luftvärn och artilleri måste bekämpaseller nedhållas

� Landningsområdet bör vara oförsvarat

� Svårigheter att luftlandsätta större förband

vintertid vid stort snödjup

46

LUFTLANDSÄTTNING

Slutsatser för vår strid

Möjliga luftlandsättningsområden bör faststäl-las på ett tidigt stadium genom att bedömavilken terräng som skulle kunna vara lämpligoch ge akt på olika tecken som kan ge indika-tioner på en förestående luftlandsättning. Vibör gruppera så att vi tidigt kan bekämpaangriparen med artillerield inomluftlandsätt-

ningsområdena för att påverka angriparens luft-landsättning när den är som mest sårbar. Ge-nom att alltid avdela larmstyrkor med pansar-vämsvapen och artilleriunderstöd, kan vitidigtpåverka angriparen och skapa gynnsamma för-utsättningar för vår fortsatta strid mot luftland-sättningen.

47

������������

Grunder

Att genomföra ett landstigningsföretag kräverett mycket omfattande planläggnings- och för-beredelsearbete. En landstigningsoperationgenomförs i samverkan mellan armé-, marin-och flygstridskrafter. Landstigningen görs ommöjligt på ett oförsvarat eller svagt försvaratkustområde. Dessutom krävs det att våra flyg-och sjöstridskrafter inte kan verka mot opera-tionen. För att vilseleda vårt försvar kan sken-landstigningar genomföras på andra kustav-snitt långt från det verkliga landstigningsområ-det.

Syftet med ett landstigningsföretag kan varaatt

� inleda en invasion,

� understödja markstridsförband som tränger

fram längs kusten,

� göra en raid mot ett mer begränsat mål eller

utföra sabotage samt

� störa, avleda eller vilseleda våra stridskraf-

ter genom olika raidföretag.Beroende på syfte och omfattning kan enlandstigning kan vara strategisk, operativ ellertaktisk.

Olika typer av landstigning

Strategisk landstigning genomförs när en nyriktning öppnas, dvs när stridskrafterna över-förs till en ny krigsskådeplats. Landstigningenvid Normandie under andra världskriget ochbritternas landstigning på Falklandsöama 1982är exempel på strategisk landstigning.

4

48

LANDSTIGNING

Operativ landstigning genomförs i formav kringgång längs en kust i syfte att understöd-ja framryckande markstridskrafter på ett djupav högst 150 km framför de egna förbanden.Strävan är att nå kontakt med markförbandeninom 2-4 dygn. Uppgiften kan också vara attslå ut olika anläggningar i kustområdet och t exta marinbaser och flygfält.

Taktisk landstigning kan också utförassom kringgång längs en kust för att understödjaframryckande markstridskrafter. Insättandetsker på ett djup av högst 50 km framför de egnaförbanden. Raidföretag och landstigning av spanings-förband, som kan vara en del av ett störrelandstigningsföretag, utförs med mindre far-koster som svävare, helikoptrar eller ubåtar.

49

������������

Bild 4:1. Översiktsbildöver ett landstignings-företag

������������

Krav på landstigningsstrand

För att en större landstigning ska kunna ge-nomföras eftersträvas

� minst 8 meters segeldjup i de fall handels-

fartyg ska användas,

� en jämn bottenyta, t ex utan rev och grund,

� en fast och inte alltför långgrund strand,

� att 1-meterslinjen (där stridsvagnar, band-haubitsar och andra fordon urlastas frånlandstigningsfartygen) om möjligt liggerhögst 100 meter från strandlinjen,

� minst l km bred landstigningsstrand i de fallen förstärkt bataljon ska landstiga samt

� god tillgång till vägar från landstignings-

området och tillgång till ett luftlandsätt-ningsfält i närheten.

stridskrafterna. Vid landstigningen tar marin-infanteribataljonen ett så stort landstignings-område att en brigad eller ett regemente kanlandstiga.

Landstigningstonnage. För transport avhuvudstyrkans markförband utnyttjas sk roro-fartyg (rollon/rolloff) och vanliga handelsfar-tyg. Dessutom finns specialtonnage. Special-tonnaget är avsett för marininfanteriet ochomfattar olika typer av landstigningsfartyg somkan transportera marininfanteriförband frånkompanis upp till förstärkt bataljons storlek.Därtill kommer flera typer av svävare med enstor transportkapacitet, från en marininfante-ripluton upp till ett marininfanterikompani in-klusive ett tiotal pansarskyttefordon.

Väder- och siktförhållanden

Våghöjd Våghöjd Vind- Övrigt(för amfi- Hastighetbiefordon)

Landstigning

försvåras 1m 0,5m 10 m/sek Nedsatt sikt

Landstigning 2m 1m 20 m/sek Dimma, snöyra,förhindras tjocka

Landstigningsresurser

Förband. När landstigningsföretag genomförsutnyttjas inledningsvis specialutbildade marin-infanteriförband. De har till uppgift att ta ochsäkra ett brohuvud åt de efterföljande mark-

Bild 4:2. Exempel på svävare (USA)

Understöd. Landstigning understöds frånluften av attackflyg, bombflyg och attackheli-koptrar samt av fartygsartilleri, raketartillerioch robotar. Dessutom understöds den av luft-landsättningar, som dels genomförs 1-2 dygnföre, dels några timmar före landstigningen.Sabotageförband kan sättas in upp till en veckai förväg.

50

Landstigning

Förbekämpning. Om en viss kuststräcka ärförsvarad, måste troligtvis minst en veckas för-bekämpning genomföras mot våra flyg- ochsjöstridskrafter samt mot kustartilleriet och ar-méförbanden. Sabotageförband kan sättas inbl a mot radaranläggningar. Under de sista dyg-nen före landstigningen sker en kraftsamlingav förbekämpningen till luftlandsättnings- ochlandstigningsområdena samt mot sådana för-band som kan inverka mot landstigningen. Luftlandsättningar. Följande typer av luft-landsättningar kan förekomma.(1)Luftlandsättning av sabotageförband ge- nomförs från ett par dygn upp till veckor före landstigningen. Syftet är att slå ut våra lednings-, försvars- och energianläggning-

ar samt radar- och kustartillerianläggningar.(2) Luftlandsättning av fallskärms förband sker

ett eller två dygn före landstigningen. Iförsta hand har denna till uppgift att förhindravåra förband att inverka mot landstignings-området.

(3)Luftlandsättning av luftburna förband ut-förs med fallskärm eller helikopter upp tillnågot dygn före landstigningen och i anslut-ning till landstigningsområdet. Målet är attslå ut och ta kustartillerianläggningar, ham-nar, flygfält samt lossningslägen.

(4)Landsättning av säkringsstyrka utförs avenheter ur en marininanferi/marinkårsbri-gad1-2 timmar före landstigningen. Dennalandsättning sker med fallskärm, helikoptereller svävare. Säkringsstyrkans uppgift äratt slå ut vårt strandförsvar och röja mine-ringarna.

Bild 4:3. Exempel påluftlandsättningar

������������

51

Minröjning. Innan landstigningen påbör-jas, alltså när förbanden skeppas över, försökerman att röja eventuella minor till sjöss. Om vihunnit utföra omfattande mineringar, tvingasröjningsstyrkorna att genomföra en tidigareoch en mer omfångsrik röjning, något som geross en god förvarning om förestående landstig-ning. Inledningsvis utförs minröjningen av min-svepare och därefter av minjaktfartyg, helikopt-rar, röjdykare, minormar m m. Ett sådant röj-ningsarbete är mycket tidskrävande. Landstigning och lossning. Landstigningsker, om möjligt, direkt från landstigningsfar-tygen på stranden. Om detta inte går, urlastasstridsvagnarna, bandhaubitsarna och övrigafordon vid 1-meterslinjen. Skulle inte hellerdetta vara möjligt, lossas amfibiefordonen högst3 km från stranden. Övriga stridsfordon försiland efter hand genom lossning över kaj ellerläktring (omlastning) till mindre landstignings-båtar/svävare som i sin tur sedan kan lossadirekt på stranden.

Även helikoptrar kan utnyttjas. En avgörande förutsättning för att en land-stigningsoperation ska lyckas, är att en tillräck-lig lossningskapacitet säkerställs, antingen ge-nom att iordningsställa en hamn i brohuvudeteller genom att bygga konstgjorda lossnings-lägen.

Taktik vid landstigning

I förberedelseskedet bör de egna flygstrids-krafterna vara baserade inom 600 km radie ochhunnit skapa luftherravälde. Lokalt ska ett sjö-herravälde ha skapats. Dessutom ska minröj-

ning av ett antal l-kilometer breda rännor tilllandstigningsstranden samt röjning av under-vattenshinder genomförts. Om möjligt bör ävenen förövning skett. De egna sjöstridskrafternabör finnas ca 40 km från landstigningskusten. Ett amerikanskt marinkårsregementelandstiger med två bataljoner på varsin strand.Marinkårsbataljonen landsätter två kompanieroch ett mindre antal ingenjörenheter. Huruvidaen landstigning ska lyckas eller inte, beror påom de 25 första amfibiefordonen (LVTP-7)kommer i land på avsett sätt. Att landsättadenna första våg från fyra kilometers avståndtar ca 25 minuter. Därefter ansluter ytterligaretre vågor med ca två minuters mellanrum. Denandra vågen innehåller återstoden av bataljo-nernas skyttekompanier och understödskom-panierna. Den tredje vågen innehåller ett strids-vagnskompani och bataljonernas underhålls-funktioner, medan den fjärde vågen innehållerenbart underhåll. Målet är att man på ca åttaminuter ska ha landsatt ca 3000 man och mer än150 pansrade fordon/artilleripjäser. Omedel-bart innan landstigningen helikopterluftland-sätts upp till ett marinkårsregemente 10-30kilometer innanför stranden. I första luftland-sättningsvågen med ca 65 helikoptrar sätts enmarinkårsbataljon och ett haubitskompani in.Återstoden sätts in efter att landningsplatsersäkrats. När stränderna säkrats och kontakt med deluftlandsatta förbanden erhållits, fortsättermarkoperationen. Syftet är att utvidga brohu-vudet så att det blir tillräckligt stort för ettflygfält och underhållsupplag. Normalt räcker30 x 50 kilometer. Två till tre dygn efter land-stigningen beräknar man att de första arméför-banden landstiger för att avlösa marinkårsför-banden som drar sig ur efter en till två veckor.

52

������������

������������

53

En rysk marininfanteribataljo n landsti-ger med två eller tre kompanier i täten. Anfalls-bredden och djupet är detsamma som för envanlig mekaniserad bataljon. Bataljonens upp-gift omfattar minst 2 km anfallsdjup och minst4 km2 brohuvudyta. En landstigning vilken utförs som kring-gång längs kust, kan genomföras som under-stöd åt en division under anfall. Landstigning-en sätts i regel in högst 50 km från de egnaförbanden. Marininfanteribataljonen kan upp-träda självständigt under 1-2 dygn efter entaktisk landstigning. Därefter måste den få un-derstöd av andra förband.

Raidföretag och landstigning avspanings- och sabotageförband

För att ta och förstöra viktiga anläggningar videller utanför kusten kan raidföretag sättas inmed marininfanteriförband av plutons ellerkompanis storlek. Enheterna transporteras isnabbgående båtar, svävare eller helikoptrar.I landstigningsoperationer kan tidigt insattalandstigningar av spanings- och sabotageför-band ingå. Det finns specialtrupp inom marin-infanteriet för dessa ändamål. Landsättningensker då från svävare, ubåtar eller helikoptrar.

Bild 4:5. Exempel på rysk landstigningvid oförsvarad (liten minrisk) respektiveförsvarad (minerad) landstigningsstrand

54

LANDSTIGNING

������������

55

Styrka och svagheter vidlandstigning

Angriparens styrka

Angriparen har� tillgång till speciellt utrustade och utbildade

förband,

� luftlandsättningskapacitet för skydd av bro-

huvud,

� möjlighet att utnyttja roro- och handelsfar-tyg,

� allsidigt sammansatta förband som komp-

letterar varandra,

� stor eldkraft samt� splitterskyddade fordon.

Angriparens svagheter

� Överskeppningen är sårbar.

� Stort väderleksberoende.

� Minröjningskapaciteten är begränsad.

� Stor hamnkapacitet krävs på ett tidigt sta-dium för att styrketillväxten ska bli tillräck-lig.

� Vårt kustartilleri och våra attackflygför-band måste vara nedkämpade eller nedhål-las.

� Landstigningsområdet bör vara oförsvarat.

56

LANDSTIGNING

���������

���������

Grunder

Understödsenheter ingår organisatoriskt på allanivåer, från bataljon och uppåt. Understödetomfattar olika typer av vapensystem som gra-natkastare, eldrörsartilleri, pansarvärn och ra-ketartilleri. På högre nivåer ingår även markro-botar, attackhelikoptrar och attackflyg som kanverka över hela stridsfältet. Vid de modernaste förbanden kan tiden frånmålupptäckt och lägesbestämning till bekämp-ning bli mycket kort. Våra förband måste räknamed att vi kan bli utsatta för artillerield ellereldunderstöd från andra system inom 5 minuterefter att de fått stridskontakt eller upptäckts.Prioriterade mål är våra artilleri- och pansar-vämsförband samt ledningsfuktioner. För attelden ska få största möjliga effekt, kraftsamlasunderstödet så, att flera artilleribataljoner ocht ex attackhelikoptrar och flyg skjuter mot ettoch samma mål. Detta kräver en noggrannsamordning i tid och rum. Bild 5:1. Understöds-

och underrättelsesystem

57

5

��������� ������������

������������������ �������������������

���������

Artilleribataljonen är en grundläggande tak-tisk enhet, dvs bataljonen skjuter med sina 12-18 pjäser mot ett och samma mål. Bataljonengrupperar kompani vis med tre kompanier inomett område som kan vara upp till 2,5 km2.Artilleri, som kan hålla de mekaniseradeförbandens höga anfallstempo, kan vara band-gående eller draget efter dragfordon. Man ut-vecklar också lätta artillerisystem som kan trans-porteras med t ex helikopter. Raketartilleri ärnormalt monterat på lastterrängbilar (Ryssland)eller på bandgående fordon (Nato). Artilleribataljonschefen leder bataljonensverksamhet. Ledning av artilleriet sker normaltfrån specialfordon, men även vanliga observa-tionsplatser kan användas. Bataljonschefenuppehåller sig på en observationsplats i ettledningsfordon nära den taktiske chefen. Videldledning kan han använda sig av underställda

Bild 5:3. Exempel på bataljons gruppering vid anfall.Varje batteriplats kan innehålla 4-8 pjäser

ArtilleriOrganisation ochgruppering

artillerikompanichefer som hjälpobservatörer.Bataljonens artilleriammunition kan trans-

porteras på hjulfordon eller bandfordon. Detkrävs väl fungerande och omfattande ammuni-tionstransporter för att kunna strida kontinuer-ligt.

Bild 5:2. Artilleripjäsersom hängande last un-der en Chinook (Stor-britannien)

58

59

UNDERSTÖD

Artilleri kompani. Om ett artillerikompaniuppträder självständigt leder artillerikompani-chefen elden från sitt ledningsfordon, vilket ärsamgrupperatmed understödd chef, t ex chefenför ett motoriserat skyttekompani. Batteriplatschefen befinner sig i ett led-ningsfordon i nära anslutning till artilleripjä-serna.

Artillerikompaniet grupperar normalt plu-tonsvis. (Se bild 5:4) Om detta inte är möjligtpga terrängen, grupperar kompaniet i undan-tagsfall samlat på linje. Ett bandhaubitskompa-ni strävar efter att behållasin grupperingmaxi-malt fem minuter efter eldöppnande. Dragetartilleri är i regel grupperat längre tid än band-gående pjäser. Ett artillerikompani kan ha skyddsställningar300-400 meter bakom sina eldställningar. Eld-ställningarna intas först omedelbart före eld-givning för att på detta sätt försöka skydda sigmot vår eld.

Ledning

Planläggning och ledning av understödet kanskepå hög nivå (som vid de ryskastridskrafter-na). Exempelvis leds elden inom bataljonenpersonligen av artilleribataljonschefen. Kom-panicheferna användsfrämst som eldobserva-törer, även om de är beredda att ta över ledning-en av sina artillerikompanier. Den noggrannaplaneringen kan vara en styrka i radiostördmiljö. Planerna kan då genomföras med hjälpav t ex på förhand bestämda signaler eller efteren tidsplan.

Motsvarandeplanläggning och ledning kanske mer flexibelt (som i amerikanska och Nato-förband) där även lägre chefer kan begära ome-

delbart artilleriunderstöd. Svagheten i dettasystem är att det bygger på godradiokommuni-kation. Om denna slås ut, saknas reservförfa-randen.

Elden

Alla bataljonens pjäser skjuter normalt mot ettoch samma område. Målytan för en artilleriba-taljon är ungefär 200 x 300 m

Angr iparen förfogar över många olika ty-per av ammunition:

� För eldrörsartilleriet finns spräng-, rök-, lys-,minerings-, brand- och gasgranater.

� För raketartilleriet finns sprängraketer, rök- raketer, truppminor, stridsvagnsminor och gasammunition.

Generellt skjuter angriparen med sina artil-lerisystem på samma sätt som vi gör, dvs deeftersträvar att träffa vid det första, korta ochintensiva eldöppnandet. De ryska förbandenhar i regel längre eldöppnanden jämfört medNato. I många fall avgörs eldöppnandets längdav tillgången och tillförseln av ammunition. För eldrörsartilleri gäller följande skott-vidder.

Granatkastare 4-8 km

ca 12 cm ca 15 km

ca 15 cm ca 17-26 km

För raketartilleri gäller följande skottvid-der.

ca 12 cm ca 20 km

ca 22 cm ca 35 km

60

Kaliber Skottv idd

Kaliber Skottvidd

UNDERSTÖD

���������

61

Bild 5:4. Exempel på ar-tillerikompanis gruppe-ring

���������

Följande grupperingsavstånd eftersträvas.

Granatkastare grupperas 500-1500 meter

bakom det främsta förbandet. l. artilleribataljonen grupperar 1000-4000

meter bakom det främsta förbandet. 2. artilleribataljonen grupperar 3000-7000

meter bakom det främsta förbandet.

Raketartilleri

Raketartilleriet intar en särställning bland allaunderstödssystem på grund av hög momentaneldkraft, stor skottvidd (ca 35-70 km) ochspecialammunition. Genom att t ex minera medMLRS (se nedan), kan man på mindre än enminut avståndsutlägga omfattande mineringarmed en blandning av fordons- och truppminor.Därmed kan t ex våra förbands förflyttningeller insättande av våra reserver fördröjas. Ra-ketartilleri är också ett utmärkt system för attskjuta C-stridsmedel. Man kan då på kort tidbelägga en stor yta med hög koncentration.

BM-21 är ett system som ingår i mångaryska förband. Varje pjäs har 36-40 eldrör ochingår i bataljoner om 18 pjäser. En bataljon kanavfyra samtliga 720 eldrör inom loppet avnågra sekunder. Skottvidden är 11-20 km.

BM-22, som är ett ryskt system, har 16eldrör med 22 cm kaliber. Skottvidden är ca 35km och eldhastigheten omkring 2 skott/sekund.Ammunitionen omfattar bl a raketer med sub-stridsdelar mot trupp samt fordons- och trupp-minor.

MLRS (Multiple Launch Rocket System)är ett raketartillerisystem som huvudsakligenhar utvecklats av USA, men delvis även avandra Nato-länder. MLRS har tolv eldrör med227 mm kaliber och en skottvidd på 32 km.Standardammunitionen är en raket med

Bild 5:5. Exempel på 81 mm granatkastare(Storbritannien)

Bild 5:6. BM-21

62

���������

644 substridsdelar, men det finns även en vari-ant med stridsvagnsminor. På ungefär en minutkan ett enda MLRS-system sprida 7728 sub-stridsdelar om 0,23 kg. Sålunda kan ett batteri,som har nio pjäser, avge nära 70.000 substrids-delar.

"Typ 2" är från början specialkonstrueradför attackuppgifter. Exempel på sådana he-likoptrar är italienska A 129, amerikanskaAH-64 Apache samt de ryska Ka-50, Mi 24och Mi 28.

Attackhelikoptrar

Attackhelikoptrar har utvecklats under de se-naste decennierna till att bli effektiva plattfor-mar för attack-, understöds- och pansarvärns-insatser.

Det går att urskilja följande två grundtyperav attackhelikoptrar

"Typ l" är av äldre modell, utvecklad urtransporthelikoptem. Exempel på sådanahelikoptrar är de ryska Mi 8 och Mi 17 samtamerikanska UH-1 med påhängda raket-kapslar.

Bild 5:8. Mi 17

Bild 5:9. AH-64

Bild 5:7. MLRS

63

Skydd

Attackhelikoptrarna av typ l har pansarför-stärkts i vissa känsliga partier som besättnings-utrymmen, styrcylindrar, motorer och bränsle-tankar. Helikoptrarna av typ 2 är däremot heltpansarskyddade. De viktigare delarna ska kun-na motstå beskjutning av luftvärnskanonvagnmed ungefär 20 mm kaliber och pansarbrytan-de ammunition från tunga kulsprutor.

Spaningsmedel

Typ l har främst vanliga optiska spaningsme-del. Men ibland kan den också ha mörkerutrust-ning av typen FUR (Forward Looking InfraRed), dvs passiv infraröd utrustning som ver-kar framåt i flygriktningen. Typ 2 är genomgå-ende utrustad med FLIR och lågljus-TV(LLTV). Mörkerkapacitet. Typ l har begränsadmörkerkapacitet, men föraren kan bära s k gogg-les, dvs bildförstärkare i glasögonmodell. Typ 2har god mörkerkapacitet med FLIR och LLTV. Beväpning. Båda typerna av attackheli-koptrar är utrustade med automatkanoner, ra-keter och pansarvämsrobotar, men av olikakvalitet. Typ 2 har rörliga automatkanoner,raketer med större kaliber, pansarvämsrobotarmed större räckvidd samt ett bättre eldled-ningssystem. Nedan följer ett exempel på beväpning(Mi24).

� 4 pansarvärnsrobotar med en räckvidd på ca

5 000 meter,

� 4 kapslar om vardera 32 stycken 57 mm

attackraketer eller 20 stycken 80 mm at-

tackraketer med 1000-2000 meters räck-vidd samt

� en dubbelpipig 30 mm automatkanon.

Bild 5:10. KA 29

Användning och målval

I första hand används dessa attackhelikoptrarför närunderstöd, t ex när mekaniserade för-band anfaller. Helikopterenheterna inordnar dåsina raketinsatser i den övriga stormelden ochbekämpar dessutom våra stridsfordon medpansarvärnsrobotar. Helikopterunderstödet ärnor-malt planerat i förväg mot kända mål, men detkan även sättas in mot nya mål som uppträder

64

UDERSTÖD

under striden, t ex om våra förband anfallerangriparens flanker.

Efter att angriparen brutit genom våra främ-re försvarslinjer och övergår til l förföljningeller anfall på djupet, följer attackhelikoptrarnaanfallsförbanden ochger närunderstöd.

Attackhelikoptrarna kan även utnyttjas påstörre djup i stridsområdet, t ex vid luftlandsätt-ningar.

Bild 5:11, Attackheli-kopter med raketer

65

UNDERSTÖD

Uppträdande

Helikoptrarna flyger in mot målet på låg höjd(under 50 m) längs flankerna eller i en korridoröver de egna förbanden där luftvärnet har eld-förbud. Angriparen kan utföra anfallet på nedanstå-ende två olika sätt.

� Bekämpning under framåtflygning inne-

bär att attackhelikoptrarna uppträder i grup-

per om två eller fyra grupper med fyra heli-

koptrar som vanligtvis flyger i rote, dvs tvåoch två. Omkring 3-5 km från målområdetstiger de ända tills målet kan observeras.Därefter anfaller de på rakbana. (Den be-skrivna anfallsprofilen används normalt av

helikoptrar från Ryssland.)

� Pop-up-taktik innebär att en attackheli-

kopter hovrar över marken i skyddsställ-

ning för att sedan stiga upp, bekämpa måletoch gå ner igen.

66

���������

Bild 5:12. Anfallsprofil; bekämpningunder framåtflygning

Flygunderstöd Markstridskrafterna kan erhålla flygunderstödantingen av attackflyg i egentlig mening, ellerav armésamverkande attackflyg/CloseAir Sup-port (CA S). För våra förband på marken är detdock svårt att avgöra vilken typ av flygunder-stöd man möter.

Attackflyg

Attackflyg som understödjer markstridskraf-tema sätts sällan in mot rörliga mål, t ex enskil-da förband. Insatserna görs i stället över helaytan mot fasta mål som flygbaser, broar, järn-vägar, vägar, lednings- och sambandsanlägg-ningar o dyl. Den här typen av attackflygföre-tag genomför insatser som planerats i förvägoch som leds av en flygstab, ofta på ett stortavstånd från målområdet. Attackflygplanens

67

UDERSTÖD

beväpning består av automatkanoner, raketer,bomber (t ex brand- eller multipelstridsdelar)och attackrobotar. De kan även vara beväpnademed kapslar varifrån minor skjuts ut. Företa-gen, som kan omfatta ända upp till ett trettiotalflygplan, kan anfalla ett mål samtidigt från fleraolika håll. Flygplanen kan skjuta attackrobotarpå ett stort avstånd från målet. Planet måste oftafölja roboten mot målet för att styra den.

���������

68

Bild 5:13.

Yttäckning

Armésamverkande attackflyg/

Close Air Support (CAS)Flygunderstöd av CAS-typ är direkt knutet tillmarkstridsförbanden och sätts in mot mål ianfallsområdet. Markförbandets chef leder in-satserna med hjälp av en flygsamverkansgrupp.

Flygplan som är avsedda för CAS är långsam-mare än vanliga attackflygplan, men de är igengäld bättre bepansrade. De är beväpnademed automatkanoner, bomber, attack- och pan-sarvämsrobotar. Exempel på flygplan av denhär typen är amerikanska A-10 Thunderboltoch ryska Su-25 Frogfoot.

���������

Bild 5:14. A-10

Bild:15. Su-25

69

���������

Styrka och svagheter vidunderstöd

Angriparens styrka

� God tillgång till avancerade attackflyg- och

attackhelikoptersystem.

� Högt kvalificerade chefer leder elden (i rys-

ka förband).

� Riklig tillgång av artilleriförband (i ryska

förband).

� Bandgående artilleri med god rörlighet och

ett gott skydd.

� Vissa förband har tillgång till terränggåen-de ammunitionstransportfordon.

� Positionsbestämningsutrustning.

� Mörkerstridsutrustning.

� Kvalificerade underrättelsesystem.

Angriparens svagheter

� Få eldledare (i ryska förband).

� Svårigheter att transportera fram tillräcklig

mängd av ammunition.

� Sårbarhet för telekriginsatser, främst underanfall.

Slutsatser för vår stridVåra artilleri-, pansarvärns- och ledningsför-band är viktiga mål för angriparens understöds-förband (artilleri, attackhelikopter och attack-flyg). Mål för attackflyg är bl a broar, lednings-och sambandsanläggningar. För att undgå ver-kan av angriparens eld eller minska dess effekt,kanvi bl a vidta följande åtgärder.

Vi kan� undvika trupp- och fordonsansamlingar,

� gruppera våra förband på baksluttningar,

� gruppera luftvärn som skydd för viktiga

objekt och förband,

� utnyttja terräng som ger skydd mot attack-

robotar,

� nedkämpa angriparens artillerisystem (pjä-ser, eldledning),

� bekämpa angriparens ammunitionstranspor-ter och ledningsorgan vid strid på djupet,

� alltid inrapportera artillerienheter,

� förbättra vårt skydd så fort vi får tillfälle,

� uppträda rörligt i alla situationer samt

� avge verkanseld direkt vid våra artilleriför-band utan föregående inskjutning.

70

���������

Bild 5:16.FH 70 Haubits

71

�����������������

����������

������

Olika spaningssystem

Bild 6:1. Översikts-bild över olikaspaningssystem

72

6

�����������������

Truppspaning, radarspaningoch sensorer

Truppspaning kan sättas in på ett stort djup, upptill 100-200 km, och kan stödjas av bl a följan-de tekniska system.

� Markradar med en räckvidd av 2-6 km(bärbar) och 15-20 km (fordonsburen), för-utsatt att terrängen är öppen.

� Marksensorer som kan registrera trupp el-ler fordon på avstånd som sträcker sig frånett par meter upp till ca 75 meter.

� Bildförstärkare.� Aktiv och passiv IR.

Artilleriunderrättelsesystem

För att lokalisera vårt artilleri används bl a� artilleri- och granatkastarlokaliseringsradar,

vars räckvidd är ca 10-20 km samt

� ljudmätsystem med räckvidder upp till

25 km.

Signalspaning kan riktas mot vårt sambandpå både UK- och KV-frekvenser. Räckviddenför markburna signalspaningssystem är om-kring 40-50 km.

Signalspaning

Signalspaning syftar till att avlyssna och läges-bestämma alla typer av kommunikation somsker t ex via radio, telefon, fax, telegrafi. Luft-burna system har större räckvidder.

Dessutom kan radar och navigationshjälp-medel m m lokaliseras. Genom signalspaningkan våra förband avlyssnas och lokaliseras föratt senare bekämpas. Det finns dock vissa typerav modem radioutrustning som är svår att av-lyssna och lokalisera.

UAV

Det finns olika typer av UAV (UnmannedAerial Vehicle), dvs obemannade flygande sys-tem, från enkla observationsplattformar utrus-tade t ex med bildförstärkare (räckvidd ca 20-30 km) till spaningsrobotar med avanceradeIR-kameror (räckvidd 170 km). I framtidenkommer troligtvis alla system att kunna över-föra bilder direkt till en markstation.

73

6:2. Bild på UAVoch fotoresultat

�����������������

Flygplan och helikoptrar

Med flygburna radarsystem som t ex det ame-rikanska JSTARS (Joint Surveillance and Tar-get Attack Radar System), kan fordonsrörelserupptäckas på 150-200 km djup. Även helikop-trar är utrustade med spaningssystem, t ex IR-kameror.

Satelliter

En stor mängd satelliter används för övervak-nings- och spaningsändamål. De utför optiskspaning, radarspaning och/eller signalspaning.Med den optiska spaningen kan föremål upp-täckas som endast är decimeterstora. Övervak-ningen är dock inte kontinuerlig, eftersom sa-telliterna har omloppstider på omkring 100minuter.

Specialförband

Specialförbanden består av speciellt utvaldaoch utbildade elitsoldater. Deras uppgift är attverka över hela vårt område, i vissa fall redanföre krigsutbrottet. Huvuduppgiften är spaning,men förbanden är också inriktade mot sabota-geaktioner, målangivning för flyg- och robot-anfall samt psykologisk krigföring. De kanäven utföra förberedelser för luftlandsättning-ar och landstigningsföretag.Dessa specialförband uppträder i regel igrupper men, beroende på krigsskede och upp-gift, kan insatser av tvåmannapatruller såvälsom plutons- och kompanienheter förekomma.Vissa typer av specialförband används i freds-

Bild 6:4. Ryska elitsoldater

6:3.Bild på AWACS

74

�����������������

tid bl a till bekämpning av terroristorganisatio-ner. Exempel på specialförband från väst, sombestår av fast anställda officerare och soldater,är Sea Air and Land (SEAL; amerikanskt ma-rint specialförband). Rangers (amerikanskt ar-méspecialförband). Special Air Service (SAS;

brittiskt specialförband). Exempel på specialförband från öst, somidag består av fast anställda officerare ochvärnpliktiga soldater, är Spetsnaz. I en näraframtid kommer sannolikt specialförbanden iöst också bestå av endast fast anställd personal.

Organisation

Specialförbanden är organiserade i brigader,bataljoner eller kompanier. Uppgifterna löses iregel gruppvis. Gruppernas sammansättningvarierar beroende på de krav som ställs vidolika typer av uppgifter. Gruppstorleken kanväxla från 5-8 man.

I en grupp som ska utföra sabotage kangruppens sammansättning och funktioner se utpå följande sätt.

� Gruppchef (officer)

� Gruppchefens ställföreträdare

� Läkare/ sjukvårdare

� Signalist

� Sprängspecialist

� Tolk

� Specialist på vapenteknik

Utrustning

Den enskilde soldaten är normalt utrustad meden pistol, en kulsprutepistol, en automatkarbin

eller ett prickskyttegevär. Vapnen kan ha ljud-dämpare. Handgranater och kniv ingår också iutrustningen.Gruppen kan ha kulsprutor, pansarskott,raketgevär, granatkastare, luftvämsrobotar el-ler minor. Tilläggsmaterielen skiftar beroendepå uppgift. Sambandsutrustning ingår alltid iform av en kortvågsradio med snabbsändaresamt sambandsutrustning för kommunikationinom gruppen. Laserutpekare för målangiv-ning för precisionsstyrda vapen kan också före-komma. Ofta ingår mörkerspaningsmedel sombildförstärkare och IR-kikare. C-stridsmedelkan inte uteslutas. Positionsutrustning i formav GPS används för lägesangivning.Angriparens specialförband kan uppträda iegen uniform, men även i vår eller annan na-tions uniform eller i civila kläder.

Uppgifter

Specialförbanden har två huvuduppgifter, näm-ligen spaning och sabotage. Ibland kan grän-serna mellan dessa uppgifter vara svår att defi-niera. Spaning på djupet är den grundläggandeuppgiften med syfte att inhämta underrättelserom och målange våra förband. Sabotage ochöverfall kan också ingå i uppgiften.

Mål för dessa spaningsinsatser kant ex vara

� förband under mobilisering,

� staber och ledningsanläggningar,

� flyg- och marinbaser,

� luftförsvarsanläggningar samt

� kustartillerianläggningar. Sabotage och överfall utförs, efter nog-grann planering och övning, mot särskilt vä-sentliga mål. Utöver .de redan uppräknade ty-perna av mål, kan t ex följande tillkomma.

75

�����������������

Sabotage och överfall mot� kommunikationer (järnvägar, broar, flyg-

platser, hamnar, telenät, elförsörjning, data-nät m m),

� viktiga mobiliserings- och ammunitions-

förråd,� viktiga industrianläggningar samt

� personal i nyckelbefattningar (t ex politiker,militärer och civila).

UppträdandeI de fall specialförbanden löser spaningsupp-gifter kan de uppträda plutons vis (12-16 man),gruppvis eller i patruller om två man. Oftagenomförs spaningen i en sexmannagrupp itvåmannapatruller, varvid en av patrullernasvarar för rapporteringen. Eftersom verksam-heten och förflyttningarna ofta sker i mörker,används bildförstärkare samt IR-utrustning.

När ett specialförband löser sabotage- ochöverfallsuppgifter genomförs dessa först efternoggrann planering och övning, bl a mot mo-deller av målen. Förbandet arbetar i grupper.Gruppindelning och förflyttning sker på sam-ma sätt som vid spaning. Vid själva överfalletsamverkar dock flera grupper. De öppnar eldsamtidigt från flera olika riktningar och motolika delar av målet. Strävan är att insatsen skavara överraskande, intensiv och kortvarig. Spe-cialförbanden kan även genomföra dolda insat-ser, varvid laddningar med fördröjning ellerfjärrutlösning utnyttjas.

De försöker att förflytta sig och genomförasabotagen under natten för att sedan vila underdagen.

Efter det att ett specialförband har genom-fört ett uppdrag, strävar det alltid att snabbt

förflytta sig så långt bort som möjligt för attundvika förföljning.

Lufthotet

Attackflyg

Våra förband kan bli utsatta för bekämpningfrån luften över hela ytan. Däremot kommerflygattackerna i olika vågor, eftersom strävanär att kraftsamla attackinsatserna i tid och rum,bl a för att mätta vårt luftförsvar. Det kansålunda gå lång tid utan att flygattacker genom-förs och innan ett stort anfall riktas mot oss.

Bild 6:5. Attackflygplan Su-27

Riskerna för att bli utsatt för bekämpning avattackflyg beror delvis på var vårt förband ärgrupperat, eftersom flygstridskrafterna i förstahand utnyttjas mot fasta mål, inte för att bekäm-pa enskilda förband. Förband som är gruppera-

76

de i närheten av viktiga fasta mål som broar,järnvägar, ledningsanläggningar eller liknan-de, löper således stor risk för att utsättas för ettattackanfall. Attackhelikoptrar. I regel sätts attackheli-koptrar in över terräng som behärskas av deegna trupperna, men de kan också utnyttjas pådjupet, t ex i samband med luftlandsättningareller kringgångsföretag. Insatserna, som nor-malt sker planerat mot kända mål, kan ävengöras mot uppträdande mål, t ex om flankernahotas. Amerikanska förband genomför regelmäs-sigt insatser i mörker med helikopter och flygpå djupet av fiendens område.

Artilleri

De moderna artilleripjäserna och granaternahar god precision och stor inverkan. Det blir alltvanligare med räckvidder på upp till 30 km.Raketartilleriet når ännu längre, ca 35-70 km.Vi kan nås av markrobotar på mycket storaavstånd. Detta innebär att våra förband måsteräkna med att de kan bli utsatta för artillerieldäven när de inte är i direkt stridskontakt. Det-samma gäller våra staber, underhållsförbandoch reserver som är grupperade längre bak ivårt område.

Yttäckande vapen som raketartilleriet harstor verkan mot ett oskyddat förband. Vårareserver kan fördröjas genom avståndslagdaminor, som tvingar oss till marschomläggningeller kringgång. C-stridsmedel- och brandam-munition kan också sättas in mot oss. Dessut-om kan olika artillerisystem användas vid te-lekrigföring för att sprida engångsstörsändare.

Fältarbetsförband

Ett fältarbetssystem, som kan påverka vårt sättatt strida, är avståndslagda minor, t ex trupp-,fordons- eller stridsvagnsminor. De kan läggasut av flygplan, helikoptrar, artilleri- och raket-artilleripjäser samt granatkastare.

Syftetmed dessa mineringar kan vara att

� störa förbindelser (knutpunkter, broar) föratt hindra våra förbands rörelser,

� störa verksamheten vid våra artilleri-, led-

nings- och underhållsplatser,

� binda våra försvarsgrupperade förband,

� fördröja insättande av våra anfallsförbandoch reserver,

� skydda utsatta flanker samt

� förhindra att vårt flyg kan utnyttja land-ningsbanor.

Bild 6:6. Minröjnings-vält på stridsvagn

�����������������

77

�����������������

Underhållsmateriel

En av grundprinciperna är att utveckla storeldkraft bl a i form av artilleri- och raketartille-ri. Detta understödssystem är dock mycketberoende av omfattande tillförsel av ammuni-tion för att fungera. Det är därför av stor vikt attvåra förband tidigt bekämpar transporterna avartilleri- och raketartilleriammunitionen ochpå så sätt minskar angriparens eldkraft.

Speciella förband som kan ingå i s k röjtäterutnyttjas för att röja våra fördröjande fältarbe-ten. En effektiv bekämpning av dessa begrän-sar angriparens framryckningsmöjligheter vä-sentligt.

Uppgiften för en röjningstät kan vara attbygga kringgångsvägar,iordningsställa vägavbrott,röja minor,röja övriga hinder, tex trädfällning samtiordningställa övergång av vattendrag.

Telekrigmateriel

Telekrigföring är en mycket viktig del i be-kämpningen av våra förband. Genom att störavårt samband kan vår ledning av förbandensstrid försvåras avsevärt.

Telekrigföring kan innefattasignalspaning (avlyssning, pejling och be-arbetning),

Bild 6:8. Exempel påröjningsavdelning

Ingenjörmateriel,bl asprängmedel

78

Bild 6:7. ARRV

MinsökareDIM

MinvältKMT-5

StridsvagnsschaktbladBTU

Fältarbets-pansarvagnIMR

Lednings-grupp

Bropansar-vagnMTU-20

�����������������

störning,

bekämpning (indirekt eld, flyg/helikoptrareller trupp) samtvilseledande åtgärder (falsk signalering,skensignalering).

Telekrigsystemen kan vara fördonsburna,luftburna eller fällda/utskjutna (närstörsända-re). Pejlar för uk-frekvenser grupperas 3-5 kmbakom tätförbanden, medan störsändama grup-peras ännu längre fram, inom de främre batal-jonerna. Pejlar och störsändare mot kv-frek-venserna grupperas längre bak, omkring 5-10km bakom tätförbanden.

Laser

Lasertekniken har idag ett flertal militära till-lämpningar, bl a för avståndsmätning i eldled-ningssystem, ledstrålestyrning av robotar, la-serutpekning av mål för precisionsstyrda vapenoch för att indikera träffpunkt i simulatorer.Vissa av dessa system kan vålla bländning ellerskador på oskyddade ögon. Utöver dessa sys-tem finns rena laservapen under utveckling.Redan idag finns operativa stör- och motme-delslaser och på sikt kommer förstörande lasersom kan skada t ex glasytor (frontoptik), flyg-plans- och helikopterhuvar. Stingray. Exempel på ett fordonsburet la-sersystem är det amerikanska Stingray. Lasernär monterad på pansarskyttevagn Bradley påhöger sida om tornet. Den bländar/stör ögonoch sensorer. Lasern kan vara kopplad till ettspaningssystem, t ex en s k laserradar. Räck-vidden för bländningseffekten är omkring 5 km.

Dazer. Ett exempel på bärbara laservapenär amerikanska Dazer som kan användas för attblända/störa personal och sensorer.

Bild 6:9. Exempel på störfordon (Tyskland)

79

Rekogno-serings-pansarvagnIRM

FältarbetsbandvagnBAT-M

Ingenjörmateriel,bl a fordonsmattor

BroTMM

�����������������

Slutsatser för vår strid

Bild 6:10. Helikopterburet minutläggningssystem

Angriparens spanings- och bekämpningssys-tem kan nå våra förband, oberoende var debefinner sig. Eftersom upptäckt i den modernastridsmiljön mycket snabbt kan följas av be-kämpning, är det viktigt att vårt uppträdandepräglas av utspridning, rörlighet, utnyttjandeav betäckt terräng och nedsatta siktförhållan-den samt signal-, ljus-, ljud- och värmediscip-lin.

Vi kan minska risken för upptäckt och be-kämpning genom

god maskering,att bygga skenmål,

falska skademarkeringar,utspridning,rörlighet samtskensignalering.

Bild 6:11. Fordonsburetminutläggningssystem

80

������������

I denna handbok används beteckningar somanvänds i internationella system.

Symbolöver tecknet anger förbandets storlek.i tecknet anger förbandstyp.under tecknet anger förbandets transport-sätt.

Färger anger tillhörighet.

Blå färg anger våra förband och vår verk-samhet.

Röd färg anger fientliga förband samt fient-

lig verksamhet.

Grundtecken

Ar méstrids- Marinstr ids- Flysstrids-krafter krafter krafter

Beteckningarna för organisation, storlek ochtransportsätt används tillsammans med grund-

tecknet för att ange det särskilda förbandet(underavdelning av ett förband).

81

Betydelse m m

Förband (Enhet), under-avdelning ur förband

Förbandet kan placeraspå en stapel som dras utoch böjs efter behov.Foten av stapeln anger denexakta platsen för förbandet

Stab/upl. (Vid kompani ochplutonchefens plats).Foten av "flaggstången"anger den exakta platsenför staben/uplatsen(i förekommande fall medstabskompani, motsv.)"Flaggstången" dras utoch böjs efter behov.

7

ORGANISATION

������������

Tecken för olika förbandstyper

Arméförband

Artilleriförband

Bandkanon-förband

Granatkastar-förband

Ingenjörförband

Luftlandsättnings-förband

Luftvämsförband

Luftvänrsrobot-förband

Marininfanteri-förband

Mekaniseratspaningsförband

Pansarförband

Pansarväms-förband

Pjästecknetanger tillikakaliber

I allmänhetoch Ivförband medpjäser

Pansarvämsrobot-förband

Pansrat pansar-robotförband

Raketartilleri-förband

Sambandsförband

Sjukvårdsförband

Skytteförband

Stabsförband

Stridsvagnsförband

Underhållsförband

Understödsförband

Underrättelse-förband

82

AnmTyp Tecken Anm Typ Tecken

������������

Tecken för storlek

Tecknen är placerade på grundtecknen och i avbrott i gränslinje.

Nr TeckenBetydelse m m

Arméstridskrafter Marinstridskrafter Flygstridskrafter

0 Inget tecken Obestämt Obestämt Obestämt

l Grupp, avdelning Grupp, avdelning Flygplan

2 Tropp Tropp Rote

3 Pluton Fartyg, pluton Grupp (flygplan),pluton

4 Kompani, skvadron Fartygsrote, Division (flygplan),kompani, batteri kompani, skvadron,

eskadrilj

5 Bataljon Fartygsdivision, Bataljon

bataljon6 Fogrupp typ B/ - -

Mindre typ

7 Regemente, etapp- Fartygsflottilj, kust- Flottilj, regemente

Regemente, strids- artillerigrupp

grupp, artilleriled

ningsstab, fouhgrupp

8 Brigad Fartygsavdelning, —(-eskader, brigad),brigad

9 Fördelning, division Kustartilleriförsvar Eskader

83

������������

Tecken för transportsätt

Nr Tecken Betydelse Kombination Betydelse

Terrängbil, transporteratmed terrängbilar,terrängfordon

2 Band Förband transporteratmed bandfordon

3 Fartyg (båt) Sjötransporteratförband

4 Flygtransport Flygtransporteratförband

5 Helikoptertransport Helikoptertransporte-rat förband

Allmänt om organisation

Normalt kan varje enhet, oberoende nivå,förstärkas med andra enheter för att de skakunna lösa sin taktiska uppgift på bästa sätt.

Exempelvis kan en mekaniserad skyttebataljon, som ska

korsa ett minerat område, förstärkas medingenjörenheter.

ett mekaniserat skyttekompani, som ska stri-da i öppen till småbruten terräng, förstärkasmed ett stridsvagnskompani.

en mekaniserad skyttebataljon förstärkasmed artilleri.Varje förstärkning anpassas till den taktiska

uppgift som ska lösas. Detta innebär att för-stärkningsförbandet kan få i uppgift att under-ställas ett nytt förband när den föregåendeuppgiften är löst.

Följande exempel på organisation är intekompletta vad gäller detaljer. I exemplen harendast huvudtransportsätt och huvudbeväpningmedtagits.

84

1 -fodon Förband

Stridsvagnsbataljon, USA

������������� ����������

�������������������

�������������������������

�������������� ����

Bild 7:1. M1A2

85

4 x MIA22 x MIA2

2 x MIA26 x M5771 x M2 Bradley6 x M106A1

�����������NNN NN

������������

Mekaniserad bataljon, USA

Bild 7:2. M2 Bradley

86

869 pers

ca 100 pers

12 x TOWpå M901

4 x M2Bradley

1 x M2Bradley

8 x M113 6 x M157 6 x M3Bradley

6 x M113 6 x M106

������������

Marininfanteribataljon, Storbritannien

Not: Helikopterförband utnyttjas föromgrupperingar och underhållstransporter

7:3. 81 mm grk

600 pers

1 x bv 2022 x tgb

2 x bv 202 6 x 81 mmgrk

6 x pvrbMilan

6 x hkpGazelle

87

������������

Artilleribatatjon, Norge

6 x M1091 x bv 202/2062 x M54813 x tgb 1/2ton4 x Itgb 2 ton3 x mc

5 x bv 202/2061 x epvb M548

29 x tgb 1/2 ton12 x Itgb 2 ton9 x Itgb 4 ton3 x Itgb 8-16 ton

Bild7:4.M109G

88

������������

Marininfanteribataljon, Ryssland

Bild 7:5. BTR-80

89

1 x UAZ-4692 X stripansarbil1 x BTR-80

6 2S99 x ltgb1 x stripansarbil

2 x BMD5x BTR-803 x SPG 96 x AT-4/5

6 x AGS 173 x BTR-80

3 x BTR-809 x SA-14

5 x tgb4 x AS-668 x ltgb

1 x BTR-803 x BTR-80

2 x BTR-803 x AT-73 x RPG-16

527 pers

������������

Fallskärmsbataljon, Ryssland

Bild 7:6. BMD-1

305 pers

75 pers

2 x BMD2 x GAZ 66B

6 x AGS-173 x BTR-D

1 x GAZ-66

9 x SA-14

2 x RPG-16

9 x GAZ-661 x sjvtgb

1 x BMD-13 x BMD-1

90

9 x SA-14

Haubitsbataljon, Ryssland

Bild 7:7. D-30

4 x ltgb1 x UAZ-4691 x epbv 1V19

6 x D-3010 x ltgb1 x bpitgb V1101 x epbv V18

10 x ltgb2 x drivmtgb1 x AS-66 sjvgb2 x verkstadstgb

261 pers

91

ORGANISATION

������������

Stridsvagnsbataljon Ryssland

�������������� ��� ����

����������������� ���

���������� ����������

������� �� ��� ����

Bild 7:8. T-80U

1 x T-801 x UAZ-4691 x stripansarbil1 x stripansrvagn

6 x ltgb1 x BREM-15 x tgb1 x AS-66

4 x T-80 1)1 x T-802 x ltgb

92

������������

Mekaniserad skyttebataljon, Ryssland

Bild 7:9. MT-LB

93

534 pers

1 x MT-LB

110 pers 65 pers 23 pers

8 x 120mmgrk9 x GT-T

3 x MT-LB6 x AGS-17

3 x MT-LB9 x SA-14

5 x MT-LB3 x SPG-96 x AT-4

20 x GT-T

30 pers 18 pers

93

3 x MT-LB3 x RPG-16

2 x MT-LB 1 x MT-LB

������������

System för indirekt eld

Ett förstärkt kompani kan understödjas av indi-rekt eld från bataljon, regemente/brigad ochdivision. Normalfallet är att ett kompani under-

stöds av granatkastare om kompaniet inte är ikraftsamlingsriktningen.

94

NATO RYSSLAND

BILAGA 1

Anfall i öppen ochsmåbruten terräng

Sedan ett par timmar ärvårt kompani gruppe-

rat till försvar i halvplutonsnästen. Gruppe-

ringen har intagits hastigt inför ett väntat an-

fall av en framryckande mekaniserad bataljon.

En av våra plutoner har varit i strid med en

stridsspaningspatrull.

Ännu har vi i l. plutonen inte settnågonting. Det enda vi har hörthar varit enstaka motorljud.Alla väntar. För ett ögonblicktror en av våra observatörer atthan ser ett litet hjulgående

pansarskyttefordon vid

endunge några hundra meterbort. Någraminuter senare hör vi återigen motor-ljud, men nu i enhelt annan riktning närmare2.plutonen. Så blir det tyst även där. Återigenväntar alla. Efter ca fem minuter brakar helvetetlös; artillerikrevader skakar marken, splitterviner, jord och avslitna trädgrenar kastas upp. Ett fasansfullt skrik skär igenom luften.Braket från granaterna tycks komma från allahåll. Ingen vet hur länge dettapågår - i tiominuter eller en halvtimme? Men så tycks detall sist vara över. Vår pluton kikar upp överkanten på våra skyddsgropar. Det enda vi kanse är rök. Vi undrar - är stormningen på väg?

Ifrån stridsvagnsmineringen, som löperframför nästet och ner över fältet mot vägen,hörs plötsligt ett par starka detonationer.

Strax därefter slår nya granater ner i nästet,men krevaderna låter annor-

lunda än artillerigrana-

95

��������

terna nyss. Det är direktriktad eld som kommerigenom röken. Så börjar stridsvagnsmotorerdåna och ljudet stiger till ett vrål. Ut ur rökenkommer en stridsvagn med minrivare. Denrullar åt sidan för att ge plats åt ytterligare trestridsvagnar som vaggar upp i jämnhöjd medvarandra. Nu, när de rullar framåt, går detplötsligt mycket snabbt. Med blixtlika myn-ningsflammor från kanonerna kommer vagnar-na emot oss under stigande motorvrål och medgrästorvor virvlande kring banden. Bakomstridsvagnarna kommer ännu fler stridsfordonfram genom genomgångarna i mineringen. Vikan se nio pansarskyttevagnar ur ett mekanise-rat kompani med skyttetruppen uppsutten. For-donen håller på att breddgruppera.

Nu måste vår pluton komma till skott, innanfienden kan utveckla sin eldkraft över helabredden. Från sin gruppering, till höger omplutonen, avfyrar kompaniets robottropp sinarobotar. En av stridsvagnarna darrar till, explo-derar och börjar brinna. En annan blir ståendestilla. Samtidigt riktar vi vår granatgevärs- ochpansarskottseld mot pansarskytte vagnarna. Treav fordonen träffas. Luckorna öppnas och skyt-tesoldaterna kastar sig ur. Några av dem harfattat eld och rullar runt på marken. Även ur de

andra vagnarna urlastar skyttesoldaterna. Desprider ut sig och påbörjar stormning.Signalisten i eldledningsgruppen har i fleraminuter förgäves försökt få samband med skju-tande förband, men det enda han kunnat hörahar varit ett ihållande oljud.

Till sist går dock eldkommandona fram påreservfrekvens och inom mindre än en minutslår granaterna från granatkastarna ner på fäl-tet. Flera av angriparens skyttesoldater träffas.När dessutom plutonens kulsprutor och auto-matkarbiner sätts in samlat, avbryts anfallet.Ytterligare en pansarskyttevagn slås ut underdet att soldaterna retirerar genom genomgång-arna i mineringarna i skydd av kraftfull eld frånde kvarvarande stridsvagnarna och pansarskyt-tefordonen. På andra sidan sitter fottruppenupp och angriparen drar sig växelvis tillbaka.

Vid vår pluton är det för tillfället stilla, menfrån 2. plutonens nästen en bit bort och från 3.pluton ännu längre bort kommer ett intensivtstridsbuller.

Ljud från anfallande helikoptrar blandasmed häftig artillerield och tjutet från raketartil-leri. Det är där angriparen sätter in huvuddelenav sin bataljon efter en omfattningsrörelse. Vianfölls av hans förkompani.

96

Sabotagegrupp

Det är sent på eftermiddagen. I skogen rör sigen ensam man mot en rotvälta. Han böjer signed vid roten och ruskar på något. En man resersig upp. Det är postavlösning i sabotagegrup-pen.

Tre dagar tidigare luftlandsattes gruppen. Itvå dygn har gruppen spanat mot en av vårajärnvägsknutar. Under det sista dygnet har devilat och spanat mot en krigsflygbas.

När mörkret har fallit, väcks alla i gruppen.De är fem man, som nu snabbt plockar ihop sinutrustning och äter frukosten i mörkret. De vetom att det kommer att vara mörkt i ytterligaresex timmar. Under denna tid ska de hinna medmycket.

När alla ätit och packat sin utrustning ger siggruppen av. De är klädda i kamouflagedräkteroch bär smala höga klättersäckar på ryggen.Tre av männen bär långa kamouflerade fodralvid sidan. Alla är beväpnade med automatkar-bin (AK) och pistol. I stridsbältet bär de hand-granater, kniv samt överlevnadsutrustning. Runthalsen bär de bildförstärkare av goggles-typ.Efter en stund gör gruppen en kort halt.Signalisten öppnar en ficka i sin ryggsäck ochtar fram en mycket liten radio - en antenn fållsut. Med hjälp av snabbsändare skickar nu grup-pen sin dygnsrapport till hemmabasen.

Efter en kort stund fortsätter gruppen. Degår snabbt och stannar bara för att spana i sinagoggles efter eventuella fiender.Efter cirka en timmes snabbmarsch stannarde igen. Nu gömmer de ryggsäckarna och tarbara med sig kamouflagefodralen. Gruppche-fen och en man till läser på en karta. Så ger desig av igen. Joggande tar de sig över ett mindrefält och in i skogen på den andra sidan. Därstannar gruppen av. De smyger fram och all

verksamhet leds med hjälp av tecken. De stan-nar ofta, lyssnar och spanar i sina goggles. Detverkar lugnt. De vet att de har ont om tid på sig.

Så småningom når de fram till flygbasensinflygningsstråk. Gruppen delar på sig ochförflyttar sig snabbt till de båda banändorna.

Vid varje banända utbryter nu febril aktivi-tet. Ur kamouflagefodralen tas bärbara luft-

97

��������

��������

värnsrobotar fram.De monteras upp på ett litetstativ cirka 400-500 m från banändan. Kablardras, sensorer sätts upp och maskering sker.

På 15 minuter är allt klart och gruppenförsvinner från respektive banända. Kvar i ter-rängen står nu fyra stycken luftvämsrobotar.De är nu förberedda så, att de kan avfyrasautomatiskt på akustisk väg när ett plan bullrarvid start eller landning eller med hjälp av IR vidstart/landning.

Sabotagegruppen beger sig nu snabbt bortfrån området, hämtar sina ryggsäckar och jog-gar därefter så fort de kan tillbaka till sin bas.

När gryningen kommer är alla mycket tröt-ta, men de minerar runt basen, äter snabbt och

lägger sig sedan för att vila. Gruppchefen gerposten en sista instruktion. Posten sitter sedanstilla och bevakar basen.

På mycket långt håll, i riktning mot flygba-sen, ser gruppchefen plötsligt en svart rökpe-lare stiga upp mot den klara morgonhimlen.Han ler trött och knuffar posten i sidan. "Jagtror att vi har löst vår uppgift", säger han ochpekar mot flygbasen. Därefter vänder han sigom, går till sin viloplats, viker undan maske-ringen till sin bädd, kryper ner, lägger tillbakamaskeringen, kontrollerar att han har automat-karbinen, pistolen, kniven och handgranaternalätt tillgängliga och somnar därefter.

98

������ ��������

BöckerSovKart

Film/videoFörebudetHotet från luften - angriparenHot från luften - grunderFrämmande stridskrafter, del 1-7Främmande stridskrafter, marin version,del 1-3"Teamwork"Den stora allfartsvägenNATO-eskader till sjössHolländska kustjägareSjöstridskrafter (Australien)Sjöförsvar - den norska kustbevakningen

Systrar i rymdåldernTill sjöss, på land, i luftenMarinmanöver "OKEAN", SovjetThe Rise of the Soviet NavyFlygplans- och fartygsigenkänning

LäromedelLufthotetFrämmande stridskrafter, del l, 2, 3PansarkännedomFartygigenkänningRygplansigenkänning

För mer information, se Läromedelskatalog förförsvarsmakten (LärkatF) och Publikationsför-teckning för försvarsmakten (PUFF)

99

Denna bok beskriver hur en eventuell

angripare (inom ramen för en

bataljonsstridsgrupp) skulle kunna föra

striden mot svenska förband.

De uppgifter och bilder som finns är

verklighetsförankrade, men är ändå bara

exempel på en angipares organisation

och taktiska principer samt på hur han

skulle kunna tänkas uppträda.

Boken ska i första hand användas vid

utbildningen samt under den

grundläggande officersutbildningen och

reservofficersutbildningen.

FÖRSVARSMAKTEN