74 75

Fjollan är den rödhåriga pojken längst fram i bänkraden på högstadiet som de andra ungar-na spottar tuggade papperskulor på.Den som ”undanbedes” när bögar nätdejtar, den vars kroppsspråk – en vrickad handled – får utgöra symbol för alla avvikande freaks, den vars dionysiska närvaro det ockas och ackas över på insändarsidor, i fikarummen och bland surpruttande svennepuggor.Fjollan är bögarnas svarta får, den lite för högljudda och silikonläppade frånskilda mo-stern som dyker upp halvpackad på familjetill-ställningar, den nykursade singelfarbrorn som ingen orkar ringa längre. Den feta gubben som oblygt visar upp sin runda kropp i duschen på badhuset och inte ens har vett att skämmas.Ibland undrar jag hur fjollan orkar.Men äsch, det är att oroa sig helt i onödan. Fjollan klarar sig alltid, det ligger i hans bed-rägliga underläges natur, i hans rosaglittriga dna-spiral av stål.En fjolla borstar, efter varje attack från klass-kompisarna, demonstrativt av sig de tuggade papperskulorna som fastnat i den omsorgsfullt fixade frippan och viftar vidare med den brut-na handleden.

Vad är motsatsen till en riktig man? Det måste ju vara en fjolla. Men vad är egentligen en fjolla? Mums skickade ordet “Fjollan” till tre väldigt olika personer och bad om just deras tolkning...

Jag beundrar författaren Wayne Koestenbaum på avstånd. Jag har i många år velat skriva ett beundrarbrev till honom, men inte vågat. På bild ser Wayne ut som en preppykille med en liten anstrykning av heritagestil från den amerikanska östkusten. Alltså en välklädd gentlemannafjolla från New York som skulle kunna platsa i Tom Fords filmatisering av Christopher Isherwoods A Single Man. Men all min kunskap om kandelaberfjollor säger att det mesta är fejk. Snyggt uppstajlat, men likväl inte äkta överklass. Det brukar handla om arbetargrabbar som under hela sin uppväxt längtat efter skönhet, mode, konst, opera och antikviteter. Så småningom utvecklar de en fantastiskt genomförd klassmaskerad som skulle vara fulländad om det inte vore för fjolligheten. När känslorna tar över börjar också armleden vispa på det där härliga sättet som gör mig extatisk.I stället för att försöka närma mig Wayne har jag slukat hans böcker. Han försvarar fjolligheten som ett genus med ett alldeles eget sätt att röra sig genom världen. Wayne talar med den fjollintellektuellas röst. Han förklarar och lär ut ord till den som saknar dem. Wayne klargör att slangordet ”queen” är ett vanärans genus därför att feminina män uppfattas som vilsegångna och patetiska stackare. Fjollighet har enligt Wayne fungerat som en sköld mot kränkningar. Fjollan låtsas vara oberörd av förolämpningar eftersom han är så van vid hån. Det fungerar ungefär på samma sätt som när divor som inte blivit berömda eller passerat bäst-före-datum låtsas vara stjärnor. Det är en sorgeprocess genom identifikation. Fjollan imiterar det han önskar världen kunde förstå. Men det är inte alltid världen förstår.Wayne är inte ironisk på det tröttsamt negativa sätt som många förväxlar med ett kritiskt sinnelag. Wayne förstår femininiteten, både sin egen och de kvinnors han skriver om. Waynes beskrivning

En riktig fjolla skäms inte och skulle aldrig heller göra det.Han vet att han bara är den ornamenterade handspegeln som varje gång han visar sig ute i homosammanhang riktas mot det pappersspot-tande bögkollektivet och konfronterar det med bilden av vad det innerst inne redan vet om sig självt: det här är VAD du är i din het-erofila om-g i v n i n g s ögon, det är så här du E G E N T-LIGEN ser ut, det här är ditt öde och det undkommer du aldrig, aldrig, aldrig.Ingen assimilering, inga reinfeldtska bedyran-den om vikten av homofila äktenskap i kyr-kan, inga QX-intervjuer med heterosexuella schlagerstjärnor som berättar om alla sina här-liga bögvänner, inga rickymartinska utkomster efter ett helt liv i glasgarderoben, inga parad-er genom Stockholms innerstad förändrar det enkla, deprimerande och oföränderliga faktum som står skrivet i ögonen på det där

välmejkade ansiktet i spegelbilden.Vi BLIR aldrig som dem. Vi BLIR aldrig ac-cepterade fullt ut, hur mycket vi än runkar upp vår maskulinitet på gym. De. Vill. Helt. Enkelt. Inte. Ha. Oss. Aldrig, punkt slut.Det vet en riktig fjolla. Och en riktig fjolla vet att den insikten kostar. En riktig fjolla kan rab-bla namn som Oscar Wilde, Truman Capote, Tennessee Williams, Rainer Werner Fassbind-er, Bengt Martin och, såklart, Georgette, Sally Bowles och Blanche DuBois i sömnen.En fjolla kan alla repliker i Sweet bird of youth utantill och identifierar sig med Geraldine Page ända fram till slutet då de speglar sig i Paul Newman.Och det är därför fjollors fnitter ekar mel-lan väggarna så fort de går ut och festar. Så högt och gällt kan nämligen bara någon som promenerat vid avgrunderna i både hetero- och homolandskapen skratta.Och om du då, fjolla, ser en avundsjukt blän-gande bög i ett hörn i baren där du är så kan det vara jag.För: Fjolla! Jag blir så glad när jag ser dig. Jag blir så himla, himla glad när jag ser dig. Och jag kan också Sweet bird of youth utantill. Jag är precis som du.

av divan i The Queen’s Throat och Jackie O:s ansikte, leende, frisyr och solglasögon i Jackie Under My Skin tillhör det bästa inom den queerlitterära genren. När han redogör för Maria Callas profil eller för den vindpust som rör till Jackies hjälmliknande frisyr är han insiktsfullt b e u n d r a n d e . Ingen kvinna har någonsin kunnat förklara den symboliska betydelsen av Maria Callas röst eller Jackie O:s skarf på det sättet som Wayne kan. Han har ett öga för olyckliga, men uttrycksfulla kvinnor. Wayne skildrar dem med en innerlig känsla som i den heterosexuella världen kallas kärlek.Wayne tar inte avstånd från femininiteten – varken sin egen eller Jackies. Han analyserar både den manliga och kvinnliga femininiteten genom att sätta ord på den. Wayne vet ordens värde. Han vet att det inte går att förstöra upplevelsen och njutningen genom analys. Tvärtom. Femininiteten hos kvinnor och män framstår i Waynes värld som något att vara förbryllad över. Som när tidningen Variety en gång i tiden hade rubriken JACKIE IS UNDISPUTED TOP FEMME IN THE WORLD. Då drar både Wayne och jag en smula på munnen och konstaterar att självklart är Jackie the top och resten av världen the bottom i ett S/M-drama där hon bestämmer. Det är vad femmes och queens gör. Sådant förstår sig Wayne på och kan förklara. Är det något mer vi behöver veta?

Tiina Rosenberg (52), genusvetare:

Fjollan imiterar

det han önskar

världen kunde

förstå

“

Fjollan är

bögarnas

svarta får

“

Johan Hilton, (33) journalist:

Johan Svenson (34), kreatör:F

oto

och

krea

tio

n: J

oh

an

Sv

en

so

n/L

UN

DL

UN

D