utbildning 2020 sammandrag från arbetsgrupperna · 2016. 9. 8. · sammandrag från utbildning...

Utbildning 2020

Sammandrag från arbetsgrupperna 2014–2015

Sammandrag från Utbildning 2020-arbetsgrupperna

EU:s olika utbildningssystem erbjuder invånarna goda möjligheter till utbildning genom

hela livet. Trots detta lämnar fler än en av tio elever skolan utan tillräckliga kvalifikationer, inte ens fyra av tio ungdomar tar examen från en högre utbildning och

två av tio vuxna har låga läs- och skrivkunskaper.

Detta visar att det fortfarande finns mycket att göra för att se till att våra

utbildningssystem erbjuder EU-invånarna den kompetens som krävs för att hitta sin plats

både på arbetsmarknaden och i samhället. Det är mycket värdefullt för EU-länderna att sinsemellan diskutera gemensamma utmaningar, välfungerande reformer och god praxis,

och Utbildning 2020-arbetsgrupperna är ett viktigt forum för den här typen av politiskt samarbete.

Under de senaste två åren har sex arbetsgrupper utbytt god praxis om skolpolitik, högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning, övergripande färdigheter samt nätbaserat

lärande och öppen utbildning. I arbetet har det deltagit över 400 experter från de 28 EU-länderna, kandidatländerna och EES-länderna, samt även EU-arbetsmarknadens parter

och organisationer på EU-nivå som representerar olika intressegrupper.

Jag har äran att få presentera detta sammandrag av de sex arbetsgruppernas arbete – ett antal nätbaserade verktyg, tre kompetensreferensramar och flera politiska

handledningar – och dessutom några viktiga policydokument och erfarenheter från arbetet.

Sex nya arbetsgrupper påbörjar sitt arbete den här månaden, och jag hoppas att sammandraget är nyttig och inspirerande läsning inför arbetet med att skapa

högkvalitativa utbildningssystem i hela EU. Vi måste fortsätta arbeta på olika reformer – inte bara för att bevara välståndet och konkurrenskraften, utan också för att se till att

alla EU-invånare har möjlighet att utnyttja sin fulla potential.

Tibor Navracsics

Kommissionär med ansvar för utbildning, kultur, ungdomsfrågor och idrott

Februari 2016


Innehållsförteckning

ARBETSGRUPPEN FÖR SKOLPOLITIK .............................................................................. 2

ARBETSGRUPPEN FÖR MODERNISERING AV DEN HÖGRE UTBILDNINGEN ............................ 5

ARBETSGRUPPEN FÖR YRKESUTBILDNING ...................................................................... 8

ARBETSGRUPPEN FÖR VUXENUTBILDNING ................................................................... 12

ARBETSGRUPPEN FÖR ÖVERGRIPANDE FÄRDIGHETER .................................................... 15

ARBETSGRUPPEN FÖR DIGITALT OCH NÄTBASERAT LÄRANDE ......................................... 18

Detta sammandrag har utarbetats av kommissionen i samarbete med medlemmar från arbetsgrupperna. Dessa policydokument reflekterar inte

nödvändigtvis kommissionens eller EU-ländernas ställning, utan är menade att sammanfatta de huvudsakliga slutsatserna från det informella arbete som

utförs i arbetsgrupperna.

Läs mer om arbetsgrupperna:

http://ec.europa.eu/education/policy/strategic-framework/expert-groups_en.htm



1

Utbildning 2020-arbetsgrupperna inkluderar över 400 experter från EU-ländernas

förvaltningar och andra intressenter, och är ett av de viktigaste styrmedlen för arbetet

inom Utbildning 2020. Genom ömsesidigt lärande och kartläggning av god praxis hjälper arbetsgrupperna EU-länderna att ta itu med de största utmaningarna i

utbildningssystemen och att arbeta mot de gemensamma målen som har fastställs på EU-nivå. Mellan 2014 och 2015 var sex Utbildning 2020-arbetsgrupper verksamma.

Arbetsgruppen för skolpolitik har framför allt arbetat för två konkreta resultat:

1. Ett antal nätbaserade verktyg för skolan med tillhörande policydokument om hur man

tillämpar en hela skolan-ansats för att främja inkluderande undervisning och minska

antalet elever som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning.

2. Riktlinjer för förbättring av den grundläggande lärarutbildningen, ”Shaping career-long

perspectives on teaching”, som innehåller förslag på politiska åtgärder med exempel från

olika EU-länder.

Arbetsgruppen för modernisering av den högre utbildningen, som bygger på ömsesidigt lärande

och politiska diskussioner mellan generaldirektoraten, har formulerat huvudbudskap som ska

hjälpa till att modernisera den högre utbildningen inom följande frågor:

1. Omstrukturering av den högre utbildningen

2. Resultatbaserad finansiering och resultatavtal

3. Den regionala kunskapstriangeln

4. Internationalisering, mobilitet och nyanlända migranter

5. Förbättring av anställbarheten

6. Fler studenter med slutförd högskoleutbildning

Arbetsgruppen för yrkesutbildning har tagit fram 20 riktlinjer, framför allt ämnade för politiker,

arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare, om hur man skapar den bästa grunden för

högkvalitativa lärlingsutbildningar och arbetsplatsförlagt lärande. Riktlinjerna gäller följande

politiska utmaningar:

1. Nationell styrning och den roll som arbetsmarknadens parter spelar

2. Stöd till företag (särskilt små och medelstora företag) som erbjuder lärlingsutbildningar

3. Mer lockande lärlingsutbildningar och bättre yrkesvägledning

4. Kvalitetssäkring för arbetsplatsförlagt lärande

Arbetsgruppen för vuxenutbildning har utgått från ömsesidigt lärande och information från två

studier för att ta fram flera huvudbudskap och politiska rekommendationer med följande mål:

1. Förbättra vuxnas grundläggande färdigheter

2. Utveckla vuxnas IKT-kompetens och förmåga att använda öppna lärresurser

3. Göra de politiska åtgärderna mer effektiva, ändamålsenliga och enhetliga

Arbetsgruppen för övergripande färdigheter har bidragit till införandet av en EU-gemensam

referensram för språk- och it-kunskaper, samt varit med och tagit fram en sådan ram för

utbildning i entreprenörskap.

Arbetsgruppen för digitalt och nätbaserat lärande har bidragit till att ta fram

1. en referensram som stöd till utbildningsorganisationer, för att de till fullo ska kunna

utnyttja potentialen i digitalt och nätbaserat lärande: ”Digitally-Competent Educational

organisation”, och

2. huvudbudskap för följande delar av en öppen utbildning: kvalitetssäkring, produktion och

bruket av öppna lärresurser.

Detta dokument innehåller mer information om de ovanstående åtgärderna och riktar sig

framför allt till politiker.


2

ARBETSGRUPPEN FÖR SKOLPOLITIK

Målet med arbetsgruppen för skolpolitik var att hjälpa länderna att förbättra skolan genom att

modernisera politiken med hjälp av ömsesidigt lärande och kartläggning av god praxis. Under den

nuvarande mandatperioden har arbetsgruppen huvudsakligen arbetat med två av de största

utmaningarna: att minska antalet elever som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning och

att förbättra de grundläggande lärarutbildningarna.

Arbetet har framför allt resulterat i följande:

Den nätbaserade plattformen ”European toolkit for schools”, med tillhörande

policydokument, om hur man med en hela skolan-ansats främjar inkluderande

undervisning och minskar antalet elever som lämnar skolan med högst

grundskoleutbildning.

En handledning med strategier för att förbättra den grundläggande lärarutbildningen, där

man tittar på olika åtgärder för att höja kvaliteten på lärarutbildningen och göra den mer

relevant. Förslagen på politiska åtgärder illustreras med exempel från hela EU.

Elever som lämnar skolan med högst grundutbildning

Andelen elever som lämnar skolan med högst grundskoleutbildning minskar, men det

råder stora skillnader mellan EU:s olika länder, regioner och elevgrupper. Med detta som utgångspunkt har arbetsgruppen tittat på hur metoder för samarbete på lokal nivå och

mellan skolor på bästa sätt kan anpassas till de många komplexa faktorer som leder till att elever hoppar av skolan, och hur vi kan ge alla barn och ungdomar förutsättningar till

en lyckad skolgång. Arbetsgruppen kunde konstatera att elever hoppar av skolan av många olika, i många fall relaterade, anledningar, att det sker efter en lång tid av

successivt minskande engagemang och ofta hänger ihop med låga resultat. Detta innebär

att skolan bara är en av flera instanser som kan arbeta för att eleverna inte ska hoppa av skolan, och att den inte ensam kan hantera detta eftersom elevens engagemang och

prestationsförmåga påverkas av faktorer utanför skolan.

Arbetsgruppen har tittat på resultaten från arbetet i den tematiska arbetsgruppen om

avbruten skolgång (2011–2013) och jobbat utifrån perspektivet att det är nödvändigt med en hela skolan-ansats för att hantera problemet. Det betyder att hela

skolgemenskapen måste engagera sig genom samordnade kollektiva samarbetsinsatser där man arbetar nära flera olika externa aktörer.

Arbetsgruppen identifierade de politiska villkor och åtgärder som krävs för att effektivt

tillämpa den här typen av arbetssätt, och kartlade även ett flertal välfungerande åtgärder på skolnivå från ett antal olika EU-länder. Man håller för tillfället på att samla ihop

exempel på god praxis och andra resurser för politiker och lärare via den nya plattformen ”European Toolkit for Schools”1, ett unikt nätbaserat verktyg som kommer att kunna

användas även framöver för samarbeten mellan skolmiljöns olika parter inom hela EU. Plattformen, som uppmuntrar till inkluderande undervisning och en hela skolan-ansats,

täcker ett stort antal ämnen och kommer att uppdateras och utökas regelbundet.

De viktigaste politiska budskapen från arbetsgruppen inkluderar bl.a. följande:

– Det mest effektiva sättet att förhindra att elever hoppar av skolan är att garantera att

alla barn och unga har samma möjligheter att delta och dra nytta av inkluderande utbildning av hög kvalitet, med intresseväckande och relevanta kursplaner samt

inspirerande och specialiserad personal.

1 Finns på School Education Gateway: http://www.schooleducationgateway.eu/sv/pub/index.htm

http://www.schooleducationgateway.eu/sv/pub/index.htm


3

– Skolans verksamhet ska utgå från elevernas olika behov – förväntningarna ska

vara höga, för att varje elev ska nå sin fulla potential.

– Både effektivt ledarskap och effektiv styrning behövs för att uppmuntra till lagarbete och samarbete inom skolgemenskapen och föra samman olika aktörer både i

och utanför skolan. På så sätt kan man skapa goda utbildningsresultat och se till att färre elever hoppar av skolan.

– Det behövs investeringar i kontinuerlig kompetensutveckling för skolledare, lärare och övrig skolpersonal, med särskilt fokus på insikt i de faktorer som gör att

elever hoppar av skolan, och även den kompetens som behövs för att ge alla samma förutsättningar och bemöta omotiverade elever.

– Arbetet med att utveckla och förbättra skolan bör omfatta mål som omfattar de

underliggande faktorerna till att elever hoppar av skolan och inkluderar hela skolgemenskapen, övriga aktörer, tvärvetenskapliga arbetsgrupper, externa lokala

tjänster, föräldrar och elevernas familjer.

– Utbildning är ett delat ansvar mellan föräldrarna och skolan som måste byggas på

en grund av ömsesidigt förtroende och samarbete.

Grundläggande lärarutbildning

Arbetsgruppen konstaterade att den grundläggande lärarutbildningen är ett viktigt

område, och här bör utbildningspolitiken stödja ett skifte mot nya arbetskulturer och undervisningsmetoder. Det skulle lägga grunden för lärarnas förmåga att anpassa sig till

skiftande situationer och omständigheter och göra yrket till ett mer lockande karriärval.

Arbetsgruppens resultat sammanfattas i handledningen ”Shaping career-long

perspectives on teaching. A guide on policies to improve Initial Teacher Education”, där det anges varför det är så viktigt att politikerna verkligen prioriterar

den grundläggande lärarutbildningens kvalitet och relevans. Handledningen innehåller

även förslag på politiska åtgärder.

Handledningen fokuserar på tre stora politiska utmaningar för den grundläggande

lärarutbildningen:

För det första menar man att om förändring ska uppnås är det nödvändigt med en

heltäckande politik som kopplar samman de olika faserna i lärarens professionella utveckling i ett perspektiv som omfattar hela yrkeslivet. Handledningen ger

exempel på strategier som utgår från läraryrket som en sammanhängande helhet och kopplar samman olika inbördes relaterade aspekter – t.ex. lärares

fortbildningsbehov, stödsystem för lärarna, olika karriärmöjligheter, kategoriseringen av

kompetensnivåer och skolkulturens inverkan. I ett sådant sammanhang är den grundläggande lärarutbildningen ett första steg i en längre och mer dynamisk process,

inte en fristående och tydligt avgränsad fas.

För det andra förväntas lärare i allt högre mån utveckla både sina

undervisningsmetoder och den egna fortbildningen genom samarbete. Arbetsgruppen har konstaterat att det krävs mer än bara förändringar i metoder och arbetsmiljö för att

främja kollaborativa inlärningsmetoder bland lärare. Det krävs även ett nytt tankesätt och nya arbetskulturer, i vilket den grundläggande lärarutbildningen har en

viktig roll. Erfarenheter som länderna har delat med sig av omfattar olika sätt att

stimulera och stödja samarbeten, t.ex. i form av aktionsforskning, nätverkande och kompetensutveckling i kollaborativt ledarskap.

För det tredje anges i handledningen att styrningen av den grundläggande lärarutbildningen fungerar bättre i våra allt mer komplexa utbildningssystem om den

baseras på samarbetsinriktade modeller, där staten involverar anordnare av grundläggande lärarutbildningar och andra aktörer. I de olika länderna finns exempel på

olika typer av samarbetsbaserad styrning (vilket inbegriper nya strukturer, forum,


4

finansieringsmekanismer och regelverk) baserad på dialoger och deltagande, något som

ger aktörerna möjlighet att dela ansvaret för en välutbildad lärarkår.

För var och en av dessa punkter innehåller handledningen en diskussion kring huvudkoncepten, en utredning av nyligen genomförda politiska åtgärder i olika EU-

länder, exempel på åtgärder som främjar förändringar och sammanfattande förslag på politiska åtgärder.


5

ARBETSGRUPPEN FÖR MODERNISERING AV DEN HÖGRE

UTBILDNINGEN

Huvudbudskapen nedan formulerades utifrån ömsesidiga utbyten mellan representanter för

nationella myndigheter och anordnare av högre utbildning. De resulterar från landsspecifika

seminarier och stöds av bevis.2

Omstrukturering av den högre utbildningen

EU-länderna vill främja bättre, effektivare och mer anpassningsbara system för högre utbildning. Den högre utbildningen kan förnyas på strukturnivå genom att politiskt arbeta

för vertikal eller horisontell diversifiering och specialisering anordnare emellan, eller arbeta mot gemensamma mål utifrån sammanslagningar och samarbeten. För en högre

utbildning som uppfyller målen för kvalitet, effektivitet och

anpassningsförmåga bör staten, tillsammans med de viktigaste aktörerna, fastställa reformens syfte och ta fram en övergripande vision för den högre

utbildningen. Man bör analysera vilka alternativ som finns för att förbättra systemen för högre utbildning, och även orsakskedjan mellan planerade förändringar och förväntade

effekter och resultat. Det är viktigt att titta på behovet av de planerade förändringarna och deras innehåll, för att göra alla parter medvetna om sambandet mellan de föreslagna

reformerna och de planerade resultatförbättringarna. Det bör tas fram regelverk som gör det lättare att strukturera om systemet och göra en bedömning av de

förväntade kostnaderna. Slutligen bör staten även erbjuda incitament för

anordnarna av högre utbildning och följa upp och utvärdera resultatet från reformen. Reformerna bör åtföljas av incitament för anordnare av högre utbildning,

kontroller och utvärderingar.

Resultatbaserad finansiering och resultatavtal

Det är myndigheternas uppgift att se till att offentliga investeringar i högre utbildning ger

ett bidrag till samhället och ekonomin. Samtidigt som transparent formelfinansiering är grunden för tilldelning av medel till utbildningsanordnarna, används i allt högre grad

resultatavtal för att uppmuntra till strategisk planering och fokus på resultat. Resultatavtal är ett flexibelt verktyg som kan komplettera formelfinansiering,

eftersom de omfattar både kvalitativa och kvantitativa mål, och målen kan differentieras mellan olika institutioner. Ett noggrant urval av kvantitativa mål och

indikatorerna för dessa gör det tydligt vilka mekanismer och orsakssamband som kan utnyttjas av utbildningsanordnaren för att uppnå målen, och det möjliggör datainsamling.

Resultatbaserade system bör vara relativt enkla, eftersom en indikators påverkan

beror på hur stor del av finansieringen som hänger ihop med indikatorn. Finansiering baserad på resultatavtal bör helst användas utöver annan befintlig finansiering. Om

utbildningsanordnaren drabbas av ekonomiska konsekvenser om resultatmålen inte uppnås, bör finansieringen vara så pass liten att den inte riskerar

utbildningsanordnarens finansiella stabilitet.

Den regionala kunskapstriangeln

Anordnare av högre utbildning kan bidra till utveckling och tillväxt i sina regioner genom

att a) uppmuntra till innovation genom forskning, b) främja utvecklingen av företag och näringsliv, c) bidra till utvecklingen av humankapital och kompetens, och d) förbättra de

miljömässiga och sociala förutsättningarna genom förnyelse och kulturell utveckling. För

2 http://ec.europa.eu/education/policy/strategic-framework/expert-groups_en.htm



6

att skapa en välfungerande regional kunskapstriangel bör anordnare av högre

utbildning, näringslivet och de lokala och regionala myndigheterna identifiera

gemensamma prioriteringar, som vägledning för samarbeten och åtgärder, med hänsyn till de behov och den potential som finns i regionen. Det är viktigt att anpassa

högre utbildningar samt forskning, utveckling och innovation till de regionala behoven och att förbättra samarbetet och kunskapsutbytet mellan den högre utbildningen

och ekonomin och samhället i stort. För att mobilisera den högre utbildningens potential för den regionala utvecklingen bör staten låta anordnarna bestämma över

finansiering, löner och fastigheter, anpassa de finansiella incitamenten till målen och underlätta den offentliga granskningen genom att följa upp och utvärdera resultaten.

Internationalisering, utbyten och nyanlända migranter

Det krävs övergripande strategier för att internationalisera den högre utbildningen, se till att EU-länderna förblir den mest lockande destinationen för

internationella studenter och att även de studenter som inte byter studieort gynnas av detta. Anordnarna av högre utbildning kan även få en viktig roll i integrationen av

nyanlända migranter, som ofta är i arbetsför ålder och där hälften är under 25 år.

Migranterna integreras enklare i ett tidigt skede med hjälp av i) smidiga system för att erkänna tidigare studier i kombination med anpassad kompetenshöjning och

kompletterande kurser, ii) intensivkurser i språk och kultur, iii) information, råd och vägledning, och iv) tillgång till fler utbildningar genom att ta bort restriktioner kopplade

till bosättningslandet.

Förbättrad anställbarhet

Även om den som har en examen från en högre utbildning ofta har fler möjligheter på

arbetsmarknaden än den som är mindre kvalificerad, måste de högre utbildningarna förbereda studenterna för framtida förändringar. Staten kan underlätta detta

genom att a) kartlägga kommande kunskaps- och kompetensbehov, b) erbjuda yrkesvägledning, c) utforma relevanta högre utbildningar och d) bygga broar mellan

högre utbildningar och arbetsmarknaden. För att fullt ut utnyttja möjligheten med kompetensprognoser bör prognoser för en bred kompetensbas prioriteras.

Utformningen av utbildningsprogram och yrkesvägledning kan förbättras med

hjälp av aggregerade och anonymiserade uppgifter om karriär- och yrkesundersökningar på nationell nivå. För att utveckla relevanta kurser krävs det

att man rör sig bort från klassrumsundervisning med fokus på läraren, i riktning mot modeller med fokus på studenten och praktiska, problemlösningsbaserade

inlärningsmetoder. Staten kan stödja denna utveckling genom att främja aktivt lärande, nya modeller för inlärning och undervisning samt t.ex. korta

utbildningsprogram, tvärvetenskapliga och yrkesinriktade kandidatprogram och yrkesinriktad högre utbildning. En av de viktigaste åtgärderna för att göra utbudet av

högre utbildning mer komplett är att i den högre utbildningen inkludera

arbetsplatsförlagt lärande och övergripande färdigheter. Detta ger positiva effekter hos studenterna i fråga om motivation, slutförande och anställbarhet.

Arbetsgruppen har konstaterat att man i det politiska arbetet bör väga hänsyn till anordnarna av högre utbildning, som försöker tillgodose arbetsmarknadens behov, mot

behovet att erbjuda studenterna en väl avvägd, långsiktig utbildning som fungerar i samhället.

Fler studenter med slutförd högskoleutbildning

Att öka andelen personer med slutförd högskoleutbildning och förbättra resultaten i den högre utbildningen är nära knutet till tillgång och utbildningskvalitet. För en effektivare

politik bör det fastställas tydliga, kompletterande mål och prioriteringar för tillgång och resultat. Ett evidensbaserat politiskt arbete innebär att


7

studieframgångar ska mätas utifrån den totala längden på studierna. Både

staten och utbildningsanordnarna kan med hjälp av olika system för att följa

studenterna samt genom studentenkäter effektivt skaffa ett informationsunderlag för politiska beslut. Resultaten bör göras lättillgängliga för alla relevanta aktörer

genom offentliggörande och spridning.

Staten bör främja breda och tydliga system för utveckling av kunskaper och

kompetens för hela studietiden, från förskola till högre utbildning och livslångt lärande. I fråga om antalet studenter som slutför en högre utbildning liknar

utmaningarna dem inom högstadie- och gymnasieutbildningar. Genom att aktivt samarbeta med lokala skolor kan anordnarna av högre utbildning höja potentiella

studenters ambitioner och akademiska resultat. Staten kan använda

konkurrensbaserade finansieringsincitament för att få fler studenter från en viss grupp att gå vidare till högre utbildning och se efter behoven hos studenter

från grupper som traditionellt inte deltar i högre utbildning. För att skapa vägar och uppmuntra till utbyten mellan och inom systemen behöver återvändsgränderna

undanröjas och kopplingarna mellan olika nivåer och aktörer måste bli starkare. Samtidigt måste förfarandet för erkännande av tidigare studier bli effektivare.


8

ARBETSGRUPPEN FÖR YRKESUTBILDNING

Arbetsgruppen för yrkesutbildning har tagit fram 20 riktlinjer för hur vi ska skapa, och

upprätthålla, lärlingsutbildning och arbetsplatsförlagt lärande av hög kvalitet. Dessa riktlinjer tar

upp fyra av de största utmaningarna för lärlingsutbildningar: statlig styrning och involvering av

arbetsmarknadens parter, stöd till företag (särskilt små och medelstora företag) som erbjuder

lärlingsplatser, mer lockande lärlingsutbildningar och bättre yrkesvägledning samt

kvalitetskontroller av arbetsplatsförlagt lärande. Riktlinjerna illustreras genom konkreta exempel

från de deltagande länderna som visar hur vissa delar av lärlingsutbildningarna och

arbetsplatsförlagt lärande kan genomföras rent praktiskt.

Arbetsgruppen leddes av EU-kommissionen och bestod av representanter från EU-länderna, Efta-

länderna och kandidatländerna samt arbetsmarknadens parter och yrkesutbildningsorganisationer

på europeisk nivå, Cedefop och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen (ETF).

Statlig styrning och involvering av arbetsmarknadens parter

Staten bör fastställa ett tydligt och konsekvent regelverk som ger de olika

parterna i lärlingsutbildningen ömsesidiga rättigheter och ansvar och möjlighet att handla effektivt (1). Parterna i en lärlingsutbildning är lärlingen, det företag som

tar emot lärlingen och lärlingens yrkesskola eller yrkesutbildningscenter. Regelverket bör fastställa att lärlingen är elev och har rätt till högkvalitativ utbildning som utvecklar

nyttiga och överförbara kompetenser.

I jämförelse med andra former av utbildning regleras lärlingsutbildningar oftare av

lagstiftning inom flera områden (t.ex. både utbildning och arbetsmarknad). Därför bör

den nationella styrningen särskilt fokusera på konsekvens. För att lagstiftningen ska fungera effektivt bör den skydda huvudparternas rättigheter och ansvarsområden

(anordnare av lärlingsutbildningar, arbetsgivare, lärlingar och arbetsmarknadens parter), samtidigt som representanter för arbetsgivaren och arbetstagaren involveras i

utbildningens innehåll, sammansättning och certifiering. Staten bör alltså inte försöka detaljstyra lärlingsutbildningar, utan snarare etablera ett passande regelverk.

Statens styrning bör bereda mark för en strukturerad och fortlöpande dialog mellan lärlingsutbildningens samtliga parter. Detta bör omfatta en öppen metod för

koordinering och beslutsfattande (2).

Man bör även arbeta för att arbetsmarknadsparternas roll stärks genom att de bygger upp kapacitet, tar ägarskap och ansvar för genomförandet (3). Det är

viktigt för ett välfungerande lärlingssystem att arbetsmarknadens parter deltar aktivt. De kan t.ex. säkerställa att lärlingsutbildningarna ger goda resultat och att utbildningarna

regelbundet ses över, så att de säkert möter arbetsmarknadens behov.

Dessutom kräver högkvalitativa lärlingsutbildningar att man främjar ett systematiskt

samarbete mellan företag och yrkesskolor eller yrkesutbildningscenter (4). Särskilt små och medelstora företag med begränsade administrativa resurser kan dra

nytta av den här typen av kontinuerligt samarbete och stöd i form av lokala samarbeten

mellan företag och utbildningsanordnare.

Lärlingsutbildningarna ska medföra fördelar för både lärlingen och det mottagande

företaget. Många företag som erbjuder lärlingsutbildningar har nytta av detta, eftersom de då får arbetskraft med den specifika kompetens som de behöver. Dessutom kan

lärlingsutbildningar öka intresset för fortbildning bland övriga anställda, vilket hjälper till att skapa en kultur som uppmuntrar till fortbildning i företaget och inom branschen.

Därför är det viktigt att staten ser till att företag, utbildningsanordnare och lärlingar har lika stor nytta av utbildningarna (5).


9

Stöd till företag (särskilt små och medelstora företag) som erbjuder

lärlingsutbildningar

Ett tydligt och konsekvent regelverk är en viktig bas, men räcker kanske inte för att

motivera företagen att ta emot lärlingar. Många företag, särskilt de små och medelstora, anser fortfarande att det är en börda att ta emot en lärling på grund av de administrativa

kostnader som uppstår för utbildare, vid samarbetet med yrkesskolan osv. Därför skulle stödåtgärder som gör det mer lockande och lättillgängligt för små och

medelstora företag att bistå med lärlingsplatser (6) hjälpa till att motivera företagen.

För att öka ungas anställbarhet bör lärlingsutbildningarnas innehåll och bestämmelser förnyas regelbundet enligt arbetsmarknadens behov, samtidigt som kompetensbehovet

hos det företag som erbjuder lärlingsplatser respekteras. Detta kräver den rätta

balansen mellan, å ena sidan, specifika kompetensbehov för deltagande företag och, å andra sidan, lärlingens anställbarhet (7).

Det är viktigt att uppmärksamma de företag som saknar tidigare erfarenheter av att ta emot lärlingar (8) och som eventuellt behöver både finansiellt och annat stöd.

Yrkesutbildningar som inkluderar lärlingsutbildning kan även ha en viktig roll för social inkludering av missgynnade ungdomar, som ofta varken arbetar eller studerar. Detta kan

dock leda till ytterligare kostnader för de företag som erbjuder den typen av lärlingsplatser. Det innebär att det kan behövas stöd till företag som erbjuder

lärlingsplatser till elever från missgynnade grupper (9).

Dessutom kan det behövas motivation och stöd till företagen att tilldela lärlingen en kvalificerad utbildare och handledare (10).

Mer lockande lärlingsutbildningar och bättre yrkesvägledning

Att främja lärlingsutbildningar handlar inte bara om att motivera det mottagande

företaget, utan även om att få unga, potentiella lärlingar och deras föräldrar att se på yrkesutbildningar med lärlingsutbildning som lockande alternativ i jämförelse med andra

utbildningar. Det är viktigt att yrkesutbildningar inte ses som en återvändsgränd som gör det svårt att gå över till andra utbildnings- eller karriärval. Därför behöver vi uppmuntra

till kopplingar mellan yrkesutbildningar och andra utbildningar och yrkesval (11). Den här typen av kopplingar kan t.ex. skapas genom att den som tar examen från

en yrkesutbildning får formellt tillträde till högre utbildning, genom att skapa

överbryggande program eller integrera övergripande färdigheter på alla nivåer av yrkesutbildningen.

Yrkesutbildningar som omfattar lärlingsutbildning har för tillfället inte samma status som allmän utbildning eller akademisk utbildning, och i många länder ser man ofta på det

som en sorts andra klassens utbildning. Därför måste bilden av yrkesutbildningar och lärlingsutbildning förbättras genom att garantera en hög kvalitet (12). Det

innebär att alla parter som är involverade i yrkesutbildningar med lärlingsutbildning (elever, skolor, utbildningsföretag och arbetsmarknadens parter) måste arbeta för att

öka yrkesstoltheten inom sitt område och göra sitt bästa för att utveckla kompetens av

hög kvalitet som görs synlig för allmänheten.

Yrkesvägledning som hjälper unga att fatta välgrundade beslut (13) är ett viktigt

verktyg i arbetet med att hjälpa unga personer i övergången från skola till arbete. Yrkesvägledning är en kontinuerlig process som kan börja redan i grundskolan och

därefter fortsätta i takt med att ungdomarna utvecklas och måste fatta beslut om utbildning och karriär. För att kunna garantera alla ungdomar vägledning skulle det vara

bra att gå genom flera kanaler och kombinera personlig vägledning med andra metoder, t.ex. internet- och telefontjänster.

Ungdomars inställning till lärande påverkas dessutom av deras förhållande till lärare och

utbildare vid yrkesutbildningarna och dessas kompetensnivå, vilket kan påverka huruvida


10

studenterna slutför sin utbildning eller inte. För att göra lärlingsutbildningar mer

lockande med hjälp av mer kvalificerade lärare på yrkesutbildningarna (14)

behöver lärarnas och utbildarnas yrkesrelaterade och pedagogiska kompetens uppdateras regelbundet. Dessutom är det viktigt att skolorna och företagen samarbetar,

så att man kan garantera lärlingsutbildningar av god kvalitet, uppdatera lärarnas kunskaper om aktuella arbetsmetoder och förbättra övriga utbildares kunskaper i

pedagogik och didaktik.

För att göra yrkesutbildningar med lärlingsutbildning mer lockande måste ungdomars –

liksom deras föräldrars, eventuellt föråldrade – bild av yrkesutbildningarna uppdateras. I det syftet måste fördelarna med yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar

marknadsföras via en bred informationskampanj (15). Den kan t.ex. bestå i

glimtar av yrket eller besök på arbetsplatser, och den kan vara till hjälp för ungdomar som behöver fatta välgrundade beslut om utbildnings- och yrkesval. Samtidigt kan

kampanjaktiviteterna bekämpa kvardröjande stereotyper och förutfattade meningar om yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar. För att en sådan kampanj ska bli effektiv bör

den genomföras på både nationell nivå och branschnivå, och även involvera arbetsmarknadens parter.

Kvalitetssäkring för arbetsplatsförlagt lärande

I EU-ländernas samarbete har kvalitetssäkring av yrkesutbildningar stått i fokus i mer än ett årtionde. På senare tid har även kvaliteten på arbetsplatsförlagt lärande hamnat i

rampljuset. Arbetsplatsförlagt lärande kräver tydliga regler för kvalitetssäkring av lärlingsutbildningar på system-, anordnar- och företagsnivå, samt systematisk

återkoppling (16). Villkoren för kvalitetssäkring av lärlingsutbildningar bör fastställas på samtliga nivåer (av politiker, näringsliv och yrkesutbildningsanordnare), och det bör

fastställas tydliga roller, ansvarsområden och samarbetsmekanismer för de olika

parterna. Det räcker dock inte med regelverk för att garantera arbetsplatsförlagt lärande av bra kvalitet.

Både system och institutioner bör kunna anpassa sig till förändringar. Staten bör inrätta mekanismer som säkerställer att yrkesutbildningarnas innehåll anpassas enligt

de skiftande kompetensbehoven hos företag och samhälle (17). Detta kan kräva att det förs en systematisk, evidensbaserad politik för yrkesutbildningar, med

regelbundna kompetensprognoser och utvärderingar av yrkesutbildningsreformer och pilotprojekt.

Hög kvalitet förutsätter även en grund av ömsesidigt förtroende och respekt

genom regelbundet samarbete mellan parter på alla nivåer (18). På lokal nivå kan ett sådant samarbete t.ex. vara att utbildare vid företagen, lärare och representanter

från näringslivet tillsammans examinerar lärlingarna. På så sätt kan man samordna utbildningen på skolan och utbildningen hos företaget. På nationell nivå kan detta bestå i

en dialog med de berörda offentliga myndigheterna.

För att säkra kvaliteten vid arbetsplatsförlagt lärande är det viktigt att säkerställa en

rättvis, gångbar och giltig utvärdering av läranderesultaten (19). Eftersom inlärningen kan ske i flera olika lärmiljöer, bör läranderesultaten ses som en gemensam

referenspunkt vid utvärderingen. För att vara så trovärdig som möjligt bör dessutom

utvärderingen göras i ett sammanhang som består i, alternativt så mycket som möjligt liknar, den faktiska arbetsmiljön. Även utvärderarnas kvalifikationer och utbildning är

viktiga för utvärderingens kvalitet.

För att säkra kvaliteten vid utbildningar på företag är det viktigt att stödja den

fortsatta professionella utvecklingen hos utbildare vid företagen och förbättra deras arbetsvillkor (20). Även nationellt erkännande av utbildarnas kvalifikationer bör

uppmuntras. Dock bör alltför hård reglering undvikas i fråga om företagens utbildare, eftersom detta kan avskräcka kvalificerade arbetstagare från att bli utbildare.


11

•Riktlinje 1: Ett tydligt och konsekvent regelverk som ger parterna inom lärlingsutbildningar möjlighet att handla effektivt och garanterar ömsesidiga rättigheter och ansvar.

•Riktlinje 2: En strukturerad och fortlöpande dialog mellan lärlingsutbildningens samtliga parter. Detta bör omfatta en öppen metod för koordinering och beslutsfattande.

•Riktlinje 3: Stärka arbetsmarknadsparternas roll genom att låta dem bygga upp

kapacitet, ta ägarskap och ansvar för genomförandet. •Riktlinje 4: Systematiskt samarbete mellan yrkesskolor, yrkesutbildningscenter och företag.

•Riktlinje 5: Se till att företag, utbildningsanordnare och lärlingar gynnas i lika stor utsträckning av utbildningarna.

Nationell styrning och arbetsmarknadens

parter

•Riktlinje 6: Stödåtgärder som gör det mer lockande och lättillgängligt för små och medelstora företag att bistå med lärlingsplatser.

•Riktlinje 7: Rätt balans mellan, å ena sidan, specifika kompetensbehov för deltagande företag och, å andra sidan, lärlingens anställbarhet.

•Riktlinje 8: Uppmärksamma de företag som saknar tidigare erfarenhet av att ta emot lärlingar.

•Riktlinje 9: Stödja företag som erbjuder lärlingsplatser till elever från missgynnade grupper.

•Riktlinje 10: Motivera och stödja företag att tilldela lärlingen en kvalificerad

utbildare och handledare.

Stöd till företag (särskilt små och

medelstora företag) som erbjuder

lärlingsutbildningar

•Riktlinje 11: Uppmuntra kopplingar mellan yrkesutbildningar och andra utbildningar och yrkesval.

•Riktlinje 12: Förbättra bilden av yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar genom att garantera en hög kvalitet.

•Riktlinje 13: Yrkesvägledning för att hjälpa unga att fatta välgrundade beslut.

•Riktlinje 14: Mer lockande lärlingsutbildningar genom mer kvalificerade lärare på yrkesutbildningarna.

•Riktlinje 15: Marknadsföring av fördelarna med yrkesutbildningar och lärlingsutbildningar via en bred informationskampanj.

Mer lockande lärlingsutbildningar

och bättre yrkesvägledning

•Riktlinje 16: Tydliga regler för kvalitetssäkring av lärlingsutbildningar på system-, anordnar- och företagsnivå, samt systematisk återkoppling.

•Riktlinje 17: Säkerställa att yrkesutbildningarnas innehåll anpassas enligt de skiftande kompetensbehoven hos företag och samhälle.

•Riktlinje 18: Ömsesidigt förtroende och respekt genom regelbundet samarbete mellan samtliga parter involverade i lärlingsutbildningen.

•Riktlinje 19: Säkerställa en rättvis, gångbar och giltig utvärdering av läranderesultaten.

•Riktlinje 20: Stödja den fortsatta professionella utvecklingen hos utbildare vid företagen och förbättra deras arbetsvillkor.

Kvalitetssäkring för arbetsplatsförlagt

lärande

Högkvalitativa lärlingsutbildningar och arbetsplatsförlagt lärande: 20 riktlinjer


12

ARBETSGRUPPEN FÖR VUXENUTBILDNING

Arbetsgruppen för vuxenutbildning har utgått från ömsesidigt lärande och information från två

studier för att ta fram huvudbudskap och politiska rekommendationer med målet att förbättra

vuxnas grundläggande färdigheter, utveckla deras IKT-kunskaper och öka de politiska åtgärdernas

effektivitet, ändamålsenlighet och enhetlighet.

Vuxenutbildning kan ge bättre liv och stabilare ekonomi.

Vuxenutbildning ger positiva resultat för individen, näringslivet och samhället. Vuxna som

fortsätter att utbilda sig tjänar bättre, hittar jobb lättare, har bättre hälsa och är aktivare medborgare. Vuxenutbildning förbättrar företagens innovationsresultat, produktivitet och

lönsamhet, och höjer dessutom motivationen hos arbetstagaren. Den bidrar till landets ekonomiska konkurrenskraft och till tillväxten.

Det stora antalet vuxna med låga grundläggande färdigheter är ett stort samhällsproblem. Alltför få vuxna har tillgång till vuxenutbildning och EU är långt från

att nå sitt riktmärke för år 2020: 15 procent vuxna som deltar i utbildning.

Det krävs en ordentlig satsning för att höja vuxnas grundläggande färdigheter.

Vuxnas grundläggande färdigheter omfattar bl.a. läs- och skrivkunskaper, talat språk,

räknefärdigheter och digital kompetens. Om de grundläggande färdigheterna förbättras kan det på individnivå resultera i personlig utveckling och bättre jobbmöjligheter, och på

nationell nivå ge bättre ekonomisk konkurrenskraft. Utbildning som ger grundläggande färdigheter kan bidra till minskad social ojämlikhet, ökad integration, bättre

sammanhållning och ett aktivt medborgarskap, och samtidigt förbättra den mentala och

fysiska hälsan.

Samtliga EU-länder måste hjälpa många fler vuxna att förbättra sin

grundläggande kompetens för att de ska kunna få ett bra liv i dagens samhälle.

EU-länderna behöver en proaktiv politik för att förbättra möjligheterna och incitamenten

för invånarna att delta i vuxenutbildning och för att underlätta integrationen av vuxna migranter och flyktingar.

Det behövs mer uppsökande verksamhet och fler samarbeten för att

uppmuntra vuxna att delta i utbildningar och på så sätt integrera dem i samhället.

Med hjälp av effektivare, målgruppsanpassad uppsökande verksamhet på nationell och

regional nivå samt av anordnare av vuxenutbildningar kan vi skapa medvetenhet om brister i de grundläggande färdigheterna och en personlig motivation att åtgärda detta.

EU-länderna bör erbjuda högkvalitativa och välriktade utbildningsmöjligheter och skapa

en efterfrågan på formell, icke-formell och informell utbildning i grundläggande färdigheter. Detta bör även ingå i det stöd som erbjuds arbetslösa vuxna – fortbildning

och kompetensutveckling fungerar som bäst om det är frivilligt att delta.

Många vuxna är motiverade att fortbilda sig för att få jobb, och utbildning på

arbetsplatsen i grundläggande färdigheter gynnar både arbetstagaren och arbetsgivaren. EU-länderna måste bedriva ett nära samarbete med arbetsgivare och

fackorganisationer för fler och mer omfattande arbetsplatsbaserade utbildningar i grundläggande färdigheter.


13

På nationell nivå kan vuxnas kompetensnivå förbättras genom

utbildningsprogram av hög kvalitet.

Vuxenutbildningar för grundläggande färdigheter kräver undervisningsmetoder som är

speciellt anpassade till vuxna och kursplaner av hög kvalitet med autentiskt material från vardagslivet.

EU-länderna bör ta fram metoder för formativa och summativa bedömningar och självbedömningar för att motivera vuxna och stödja inlärningsprocessen.

Det är en utmaning att lära vuxna grundläggande färdigheter, och det kräver specialiserad utbildning. EU-länderna måste erbjuda lärare inom vuxenutbildning

lockande karriärmöjligheter och goda anställningsvillkor, och även bra grundläggande utbildning och fortgående professionell utveckling som fokuserar på såväl

ämneskunskaper som pedagogiska metoder för vuxna.

Vuxenstuderande som behöver förbättra sina grundläggande färdigheter behöver ofta extra stöd att avsluta utbildningen, t.ex. genom särskild vägledning, tydliga

målsättningar och möjligheter att få tidigare studier erkända och certifierade. Ett välfungerande stöd ökar sannolikheten att den vuxenstuderande går vidare till nästa

steg.

För att underlätta deltagande och uthållighet måste programmen erbjudas så nära

hemmet som möjligt. Det bör även erbjudas stöd i praktiska frågor såsom kursavgifter, resekostnader, barnomsorg och ledig tid från arbetet. Det bör vara möjligt att ta upp

studierna igen efter ett avbrott.

I dag behöver alla vuxna digital kompetens.

Vuxenstuderande behöver inte bara bli bättre på att läsa och skriva, utan de behöver

även förbättra sin digitala kompetens. I Europa växer kunskapsklyftan i fråga om

digital kompetens. Digital kompetens hör till de grundläggande färdigheterna, men många vuxna saknar de färdigheter som behövs för att leva och arbeta i ett allt mer

digitaliserat samhälle och arbetsliv. De kan inte fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom digitala medier, och i takt med att en allt större andel av all information

och alla tjänster digitaliseras riskerar de att marginaliseras ännu mer.

Vuxenutbildningar måste utnyttja digitala resurser mer.

IKT kan, och bör, användas mer för att lära vuxna att läsa. Mobila enheter, öppna

lärresurser och sociala medier är en god hjälp för att göra vuxenutbildningar mer tillgängliga. Dessa verktyg kan stödja informellt lärande för vuxna och förbättra

formella och icke-formella utbildningstillfällen. För tillfället utnyttjas inte hela den potential som IKT rymmer inom vuxenutbildningar. Vuxenstuderande bör ha rätt att

kostnadsfritt få utbildning i grundläggande digital kompetens. Utåtriktade informationsaktiviteter behövs för att involvera de grupper som är svårare att nå ut till.

Utbildningsprogrammen bör utformas så att IKT-studier ingår i utvecklingen av vuxnas

läs- och skrivkunskaper.

Öppna lärresurser är ett revolutionerande verktyg som har lett till att utbildningsresurser

av hög kvalitet framöver kommer att bli tillgängliga för vem som helst, när och var som helst, till en relativt låg kostnad. En nyligen genomförd studie från EU-kommissionen3 har

dock visat att revolutionen inte har nått området för vuxenutbildning i flera av EU-länderna. Om länderna helt förlitar sig på successiv och marknadsdriven utveckling för

att ta itu med den här utmaningen, kommer en stor del av potentialen i IKT-baserad inlärning att förbli outnyttjad. Med andra ord behövs det storskaliga politiska initiativ för

att förbättra IKT-infrastrukturen på det här området.

3 Adult Learners in Digital Learning Environments, (EAC-2013-0563).

http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=7820&visible=1&preview=cHJldkVtcGxQb3J0YWwhMjAxMjAyMTVwcmV2aWV3


14

IKT-politiken bör leda till bra balans mellan fyra åtgärder:

En tydlig vision för att uppmuntra vuxnas digitala kompetens och utnyttja

potentialen hos digitala verktyg.

Tillgängliga utbildningsresurser av god kvalitet.

Heltäckande program som stödjer lärare inom vuxenutbildning i kompetensutveckling och effektiv användning av IKT-verktyg.

Innovativa strategier för att säkra tillräckliga investeringar i infrastruktur och hårdvara.

Politiken för vuxenutbildning måste vara enhetlig och koordinerad.

Ett strategiskt och långsiktigt fokus på ett hållbart utbud av vuxenutbildningar under kraftfull styrning och med en systematisk strategi för förbättring av de grundläggande

färdigheterna på nationell nivå skulle vara till nytta för många olika politikområden. Det skulle även ge betydande avkastning på investeringarna genom minskade sociala

kostnader och en rikare, mer dynamisk ekonomi. Kortsiktiga vuxenutbildningar av låg kvalitet är ett ineffektivt resursslöseri.

Vuxenutbildning är ett komplext politikområde. Det bidrar med mycket till

många andra politikområden (t.ex. ekonomi, hälsa och familjeliv). Ansvaret för vuxenutbildning delas ofta mellan flera olika myndigheter och departement (t.ex.

utbildning, fortbildning, migration och rättsliga frågor) och besluten fattas på flera politiska nivåer (kommunal, regional och nationell nivå). Detta delade ansvar leder ofta

till en splittrad politik och den bristande koordinationen gör politiken för vuxenutbildning mindre effektiv.

Vuxenutbildningar erbjuds av ett stort antal organisationer inom den offentliga sektorn, den privata sektorn och den tredje sektorn. Det stora antalet inblandade

aktörer underminerar ofta effektiviteten i politiska strategier och bestämmelser för

vuxenutbildning. Det saknas samordning, vilket leder till splittrade och inkonsekventa bestämmelser.

Förbättrade grundläggande färdigheter skapar viktiga fördelar inom många politikområden. En effektiv politik kräver ett välfungerande samarbete mellan bland

annat departementen för utbildning, sysselsättning, välfärd, näringsliv och hälsa, arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Samtliga EU-länder måste förbättra

samarbetet mellan olika politikområden. Detta är särskilt viktigt för att kunna bedriva uppsökande verksamhet gentemot vuxna i de befolkningsgrupper som är svåra att nå.

EU-länderna måste se till att de politiska strategierna för vuxenutbildning är enhetliga

över tid, dvs. baserade på en långsiktig strategisk vision, men fortfarande tillräckligt flexibla för att svara mot nya utmaningar (t.ex. flyktingkrisen) och kunna justeras utifrån

återkoppling från användarna och efter genomförda uppföljningar.

Politiken för vuxenutbildning måste baseras på evidens och korrekt

uppföljning.

Valet av politiska reformer inom vuxenutbildningen måste baseras på konkreta bevis som lyfter fram de mest effektiva metoderna och insatserna. Genom att

investera i forskning om fungerande metoder och kontrollera vilken effekt en politisk

strategi ger kan länderna göra utbildningen mer effektiv och på så sätt spara pengar i det långa loppet. Utbildning 2020-arbetsgruppen för vuxenutbildning har varit med och tagit

fram en handledning för de politiker som fattar beslut om vuxenutbildning.


15

ARBETSGRUPPEN FÖR ÖVERGRIPANDE FÄRDIGHETER

Arbetsgruppen för övergripande färdigheter har bidragit till införandet av en gemensam EU-

gemensam referensram för språkkunskaper och digital kompetens, samt utvecklingen av en

liknande ram för entreprenörskompetens.

Övergripande färdigheter för anställbarhet, innovation och ett aktivt

medborgarskap

Vilka färdigheter som krävs i dagens samhälle har förändrats mycket i takt med att vi har

fått ett globalt, sammanlänkat och kunskapsbaserat samhälle. Vid sidan av grundläggande färdigheter blir de övergripande färdigheterna – t.ex. problemlösning,

entreprenörskap, kritiskt tänkande och digital kompetens (i enlighet med 2006 års meddelande om nyckelkompetenser) – allt viktigare. Övergripande färdigheter har

stor betydelse för anställbarheten, innovationsförmågan och ett aktivt medborgarskap.

Dessa färdigheter är sämre integrerade i formella utbildningar och förvärvas ofta genom informellt och icke-formellt lärande. Med andra ord är de svåra att definiera,

utvärdera och validera, och mer komplicerade att undervisa i eller att lära sig.

Kursplaner och läranderesultat bör omfatta dessa färdigheter.

Arbetsgruppen har arbetat för att ta fram en lösning till dessa utmaningar. Fokus har

legat på att inrätta verktyg som kan underlätta undervisning, inlärning, validering och dokumentering av några av de övergripande färdigheterna. Gruppen har bidragit

till arbetet med att ta fram gemensamma kompetensreferensramar för färdigheter i språk, digital kompetens och entreprenörskompetens.

Även om arbetsgruppen inledningsvis hade för avsikt att titta på synergieffekter och överförbarhet mellan övergripande färdigheter, bordlades detta på grund av att det

saknas en helhetssyn för kompetensutveckling på nationell nivå. Detta skulle däremot

kunna ingå i det kommande arbetet.

Bättre resultat från språkundervisning och språkinlärning

Med hjälp av en tidigare kartläggning och jämförande analys av språk i utbildningen hade EU-länderna kommit överens om vilka de viktigaste utmaningarna är och vilken roll

Europarådets gemensamma europeiska referensram för språk (CEFR)4 har i

arbetet med att ta itu med utmaningarna.

Vilka var de viktigaste slutsatserna från detta arbete?

Det finns ett behov att ändra fokus i flerspråkighetspolitiken, till språkundervisning och språkinlärning utifrån en bättre förståelse för principerna i

CEFR.

Det finns utrymme för fortsatt kompetensutveckling för lärare genom

Relang-projektet5, ett samarbete mellan EU-kommissionen och Europeiskt centrum för moderna språk.

Det behövs en större spridning och bättre tillämpning av principerna i

CEFR, särskilt i fråga om utformandet av kursplaner, kompetensutveckling för lärare och utvärderingar.

4 http://www.coe.int/t/dg4/linguistic/cadre1_en.asp

5 http://relang.ecml.at/

http://www.coe.int/t/dg4/linguistic/cadre1_en.asp

http://relang.ecml.at/


16

Större tonvikt bör läggas på självbedömning och formativ bedömning för att

hjälpa både elever och lärare att på ett bättre sätt styra språkinlärningen, som är

en livslång process.

Övergripande och överförbara språkkunskaper kan utnyttjas bättre för att

bygga vidare på redan existerande kunskap och förbättra språkrepertoaren.

Språkinlärningens och språkundervisningens roll behöver regelbundet ses över i

relation till hur verkligheten på arbetsmarknaden ser ut och vilka förväntningar som finns hos elever, arbetsgivare och anordnare av högre

utbildning.

Användandet av CEFR-nivåer bör uppmuntras, för större tydlighet bl.a. vid

certifiering, vid rekrytering och i meritförteckningar, och i vissa fall genom

Europass-Språkportföljen.

EU:s kompetensram för digital kompetens

Digital kompetens handlar om mer än bara grundläggande IKT-färdigheter – det omfattar ett kritiskt, kreativt och samarbetsinriktat sätt att använda IKT-verktyg.

För att hitta en gemensam definition för digital kompetens tittade arbetsgruppen på dess

själva kärna och beslutade att ta fram en referensram för kompetensmätning.

Digcomp, den befintliga europeiska kompetensramen6, specificerar fem kategorier

– analysera innehåll, kommunikation, skapa innehåll, säkerhet och problemlösning – där det ingår 21 olika kompetenser som gäller kunskapsnivå, färdigheter och attityd.

Utifrån den här informationen kan man ta fram självbedömningsverktyg för elever och andra användare med hjälp av deskriptorer för olika kunskapsnivåer7 som stöds av flera

olika aktörer (utbildningsanordnare, arbetsförmedlingar, företag, vägledningstjänster, arbetsmarknadens parter och beslutsfattare). Självbedömningsverktygen erbjuder

varje person möjligheten att mäta de kunskaper, kompetenser och färdigheter

som de har skaffat sig, och att se vad som saknas för att stödja deras pågående utbildning eller jobbsökande.

Digcomp erbjuder deskriptorer för läranderesultat på tre kunskapsnivåer (i Europass-meritförteckningen) och åtta kunskapsnivåer i användarbehoven för andra ändamål

(självbedömning, meritförteckningar, utvärdering av talanger osv.).

Digcomp har visat sig vara till nytta i flera av EU-länderna8.

Förbättring av EU-invånarnas entreprenörskompetens

Det finns många spännande initiativ inom EU just nu för att inkludera entreprenöriellt lärande i formella och icke-formella utbildningar. Det är dock stora skillnader inte bara

mellan de olika länderna, utan även mellan olika skolor. En av utmaningarna är de olika tolkningarna av vad utbildning i entreprenörskap egentligen innebär, där tolkningarna går

från en snävare sådan fokuserad på egenföretagande till ett vidare perspektiv som även omfattar kreativitet, risktagande och innovation.

För att stödja utvecklingen av utbildning i entreprenörskap och dess bidrag till de

övergripande färdigheterna har man kommit överens om en arbetsdefinition av entreprenörskap:

6 http://ftp.jrc.es/EURdoc/JRC83167.pdf

7 Se särskilt s. 14 i Digcomp-rapporten.

8 Se karta: https://ec.europa.eu/jrc/en/digcomp/implementation?search

http://ftp.jrc.es/EURdoc/JRC83167.pdf

https://ec.europa.eu/jrc/en/digcomp/implementation?search


17

”Entreprenörskap är att handla utifrån möjligheter och idéer och omvandla dem

till ett värde för andra. Detta värde kan vara ekonomiskt, kulturellt eller

socialt”.

Efter att ha rådgjort med över 200 aktörer (inklusive experter i arbetsgruppen) har man

tagit fram en europeisk begreppsram för entreprenörskompetens (Entrecomp). Den kommer att finnas tillgänglig i juni 2016 och är baserad på tre olika

kompetensområden, tretton kompetenser och tillhörande deskriptorer.

Begreppsramen åtföljs av ett EU-godkänt frågeformulär för självbedömning som är tänkt

att stödja lärare, företag och individer i arbetet med att utvärdera kompetensnivån inom entreprenörskompetens.

Arbetsgruppens medlemmar är dessutom överens om att EU-länderna behöver ett större

erfarenhetsutbyte. Detta har gjorts tidigare i samband med politisk försöksverksamhet och Entrepreneurship 360-projektet9, och det finns även exempel på god praxis

tillgängliga på School Education Gateway10.

9 http://www.oecd.org/site/entrepreneurship360/home/

10 http://www.schooleducationgateway.eu/sv/pub/index.htm

http://www.oecd.org/site/entrepreneurship360/home/

http://www.schooleducationgateway.eu/sv/pub/index.htm


18

ARBETSGRUPPEN FÖR DIGITALT OCH NÄTBASERAT

LÄRANDE

Utbildning 2020-arbetsgruppen för digitalt och nätbaserat lärande har analyserat

forskningsresultat, delat med sig av god praxis och utvecklat metoder och verktyg för att förbättra

kvaliteten och öka användningen av digitalt och nätbaserat lärande.

Referensram för utveckling av innovativa och öppna lärmiljöer

Den digitala tekniken för utbildning har utvecklats mycket – den nödvändiga

infrastrukturen, apparatur, verktyg, mjukvara och innehåll är allt enklare att få tag på.

Trots detta används fortfarande digitalt och nätbaserat lärande i skiftande grad i de olika EU-länderna. Undervisningsformerna är fortfarande inte integrerade, vilket delvis beror

på det institutionella ledarskapet, kompetensluckor hos lärarna och brister i de politiska förutsättningarna.

Det finns en allmänt vedertagen uppfattning bland politiker och lärare att det krävs ett

helhetsperspektiv för att kunna utnyttja digitalt och nätbaserat lärande på ett optimalt sätt. Arbetsgruppen tog tillsammans med Institutet för framtidsstudier (IPTS)

fram en referensram för de it-kunskaper som krävs i skolvärlden, ”The Digitally-Competent Educational Organisation”11, som ska hjälpa utbildningsorganisationer att

förbättra sin digitala kompetens. Referensramen tar upp sex huvudområden för

institutionell förändring: ledarskap och styrning, undervisnings- och inlärningsmetoder och kompetensutveckling, innehåll och kursplan, samarbete

och nätverkande, utvärdering och infrastrukturer.

Kvalitetssäkring för öppna och innovativa lärmiljöer

Frågan om kvalitetssäkring av öppna och innovativa lärmiljöer har diskuterats vid ett

tillfälle för ömsesidigt lärande särskilt tillägnat detta. Integreringen av digitalt och nätbaserat lärande i utbildningen skapar nya frågor och utmaningar om kvalitetssäkring

från åtminstone tre olika perspektiv: elevens, lärarens och institutionens. Det saknas tydliga och övergripande riktlinjer för kvalitetssäkring. Riktlinjer skulle

uppmuntra utbildningsorganisationerna att utveckla den digitala kompetensen hos organisationen, lärare och elever,

göra det möjligt för lärare att utvärdera olika typer av kvalitet i digitalt och

nätbaserat lärande samt främja användningen av högkvalitativa digitala och öppna lärresurser, och

hjälpa elever att utveckla förmågan att kritiskt och självständigt utvärdera kvaliteten på digitalt och nätbaserat material.

Ta fram och och inkludera digitalt material på alla utbildningsnivåer

Tillgängliga och högkvalitativa öppna lärresurser kan göra utbildningsmetoder öppnare och bättre anpassade till individen. Det behövs en större insats för att göra de

existerande plattformerna mer användbara genom storskaliga pilotprojekt. Pilotprojekten skulle även ge en bättre bild av hur lärare använder öppna lärresurser.

11 Institutet för framtidsstudier ingår i kommissionens gemensamma forskningscentrum, JRS.


19

Språksvårigheter är fortfarande ett hinder för att utveckla det europeiska

samarbetet om öppna lärresurser ytterligare, särskilt inom skolan. Dessutom gör

skillnader i kursplanerna det svårt att ta fram klassificeringar och kvalitetsindikatorer som kan tolkas och användas enhetligt.

En noggrann kartläggning av kursplaner och resurser skulle kunna göra användningen av resurserna enklare i gränsöverskridande sammanhang, och

vara till hjälp för att introducera olika sorters digitalt utbildningsmaterial.

I länder med ett begränsat antal användare av öppna lärresurser kan det vara svårt att

ta fram en hållbar modell för den här typen av resurser. Det skulle vara nyttigt att titta på hållbarhetsmodeller för gränsöverskridande samarbeten för öppna

lärresurser.

Mer tillgängliga register för öppna lärresurser

Bristen på enhetliga metadata och gemensamt överenskomna klassificeringar för

lärresurser förhindrar introduktionen av öppna lärresurser, eftersom det gör det svårare för lärare att bedöma om resursernas kvalitet och relevans motsvarar deras behov.

Vid kommande insatser för att främja öppna lärresurser bör kvalitetssäkring, klassificering och standardisering av metadata ingå. Gemensamma miniminormer för

metadata kan gynna introduktionen av öppna lärresurser och annat digitalt utbildningsmaterial.

Tydligare regler för upphovsrätt

Det nuvarande regelverket för upphovsrätt är alltför komplex för lärare12, och det har en tendens att gynna analoga metoder framför digitala. Enkelhet och tydlighet bör vara

riktlinjerna för den pågående översikten av den nuvarande EU-lagstiftningen om upphovsrätt och nationell tillämpning.

De utmaningar som lärare ställs inför med den nuvarande lagstiftningen kräver ofta juridisk expertis. Kontaktpunkter som erbjuder lärare råd om upphovsrätt för

digitalt och nätbaserat lärande kan bidra till att lösa de här problemen.

Hur ser digitalt och nätbaserat lärande ut i dag?

Vilka är de viktigaste tendenserna inom digitalt lärande och e-lärande just nu?

Mobil teknik och snabbare internetuppkoppling har lett till nya metoder som blandar formellt, icke-formellt och informellt lärande.

Utbildningssystemen är nu tillgängliga för nya aktörer13, och både lärare och

elever kan skapa starka och inkluderande mötesplatser för varierade utbildningserfarenheter.

Det faktum att sociala medier och digitala tekniker är närvarande i hela samhället visar att det är nödvändigt att utbildningsanordnare öppnar lärmiljön för att

stimulera anställbarheten och ett aktivt medborgarskap.

Digitala och öppna lärresurser kan användas, delas och anpassas till olika

utbildningstillfällen, vilket ger eleverna möjlighet att delta i utformandet av utbildningsmaterial och bereder väg för mer autentiskt lärande.

12 ”Creative commons” är en de facto-standard för licensiering av öppna lärresurser.

13 Detta är ett av huvudbudskapen i kommissionens meddelande om mer tillgänglig utbildning,

COM/2013/0654 final.

http://creativecommons.org/

http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:52013DC0654


20

Uppgifter från nätbaserade aktiviteter kan användas för att individualisera

inlärning, undervisning och utvärdering (analys av inlärningsbeteende). För

närvarande finns det endast en liten mängd europeisk forskning om analys av inlärningsbeteende till stöd för både politiska och praktiska beslut, även i fråga om t.ex.

personlig integritet och uppgiftsskydd.

Arbetsgruppens huvudbudskap

För att uppmuntra till innovation krävs ett övergripande arbetssätt där aktörer på

alla nivåer av utbildningssystemet involveras. Att öppna upp lärmiljöerna och göra dem mer innovativa handlar om flera olika dimensioner och omfattar annat än bara

användningen av digital teknik.

Nya samarbeten och samarbetsmetoder har blivit möjliga mellan

utbildningsanordnare och över landsgränserna, och detta bör uppmuntras även framöver.

Tack vare digital teknik kan lärandet individanpassas, vilket kan ge tydliga

förbättringar i läranderesultaten.

Utvecklingen av digital kompetens är beroende av hur inlärningsprocessen

organiseras och hur kursplanens teoretiska mål omsätts i praktiken.

Den digitala teknikens intåg innebär att det finns allt mer information om inlärningsprocesser. Den typen av information om våra inlärningsbeteenden kan vara till

stor hjälp för att göra inlärningen mer individanpassad och effektiv. Analyser av inlärningsbeteenden skapar dock frågor kring skydd av personuppgifter, lagring

av information och personlig integritet, och detta behöver diskuteras. Det krävs mer EU-forskning för att skapa underlag för en politik baserad på fakta.

utbildning 2020 sammandrag från arbetsgrupperna · 2016. 9. 8. · sammandrag från utbildning...

Documents