På turi det exotiska

Surinam

VARVETMedlemstidning för Jordenruntseglare Nr 4, 2009

Prata ut omoro och rädsla

I huvudet påen långseglare

Vinn slagetmot korrosionen

Bild: Ingemar Sjöstedt

SÅ RUSTAR DUFÖR LÅNGSEGLING

FAKTASERIE

2

Tf. ordförande:Birgitta Källberg

ordforande@jrsk.org

Vice ordförande:Birgitta Källberg

Blåsippevägen 10430 94 Bohus-Björkö

031-87 46 540736-22 63 85

v_ordforande@jrsk.org

Sekreterare:Nils AndréassonRåstensgatan 16416 53 Göteborg

031-25 46 69sekreterare@jrsk.org

Kassör:Håkan Hansson

Uppegårdsvägen 1426 69 V. Frölunda

031-29 75 710703-63 03 88kassor@jrsk.org

I styrelsen ingår också en representant från

redaktionen och en av klubbmästarna.

Övriga adresser:pryltorget@jrsk.org

frageforum@jrsk.orgadressandring@jrsk.org

matrikeln@jrsk.orglittle_hanna@yahoo.com

J RSK välkomnar varmt våra nya klubbmästare Iréne och Tomas Böhm samt vår nye redaktör Per Alm. Irene, Tomas

och Gerd håller i våra ”nya” välbesökta pubkvällar hos Andreas-sons Jurist och Byggkonsult. Ni har kanske redan träffat dem annars blir det snart en pubkväll igen.

DETTA äR AnDRA numRET av Varvet med ny layout. Vi har fått många positiva kommentarer om den nya layouten och på förslag från redaktionen har styrelsen ställt sig bakom ytterligare färgsidor. Färgbilder kommuniserar så mycket mer än svartvita bilder och ger ett mervärde både för annonsörer och medlemmar. Re-daktionen får större möjligheter med den nya utformningen och medlemmarna en bättre tidning. Nära länkat till tidningen är hemsidan. Under vintern skall redaktö-rer och webmakare göra en satsning på vår hemsidan.

ÖvER TIDEn hAR DET FunnITS ett antal förslag om samarbetsfor-mer med Oceanseglarklubben. Styrelsen har diskuterat ämnet och kommit fram till att JRSK skall vara en självständig klubb

som är baserad i Göteborgstrakten med egen tidning och hemsida. Vi samarbetar gärna kring aktiviteter och OSKs medlemmar är välkomna

till våra aktiviteter liksom JRSKs till deras.

ETT AnTAl SEglARE är nu framme i Nya Zeeland och Australien och stannar där i vinter medan nya snart är på väg över Atlanten och några på väg hem. Läs, njut och dröm!

BIRGITTA KÄLLBERG

”JRSKsamarbetar gärna men vi villvara själv-ständiga

3

Medlemsavgift 2009:250:-/besättningSeglande medlem: 150:- / besättning

Vill du bli medlem?Betala in 250:- på Pg

37 94 16-1. Ange ”Ny medlem”, samt ditt namn, adress, telefonnummer och emailadress.Flaggor: 325:-/st (endast för jorden-runtare)Vimplar, nya: Tillfälligt slut

Vimplar, gamla: 60:-/stDekaler: 25:-/stKlubbnålar: 35:-/stPikétröja: 80:-/stT-shirt: 50:-/st (ange M, L, XL, XXL)Porto tillkommer med

36:- för tröjor och 12:- för vimplar.

Betalningsmottagare:Jorden Runt Seglar KlubbenPlusgironummer: 37 94 16-1

Innehåll3 Ordföranden har ordet6 I huvudet på en långseglare7 Så rustar du för långsegling11 Info från klubbmästarna12 Hänt sen sist15 Kampen mot korrosionen19 Livet ombord22 Tips! Tips! Tips!24 Båtarna på haven

26 s/y Unicorn, Surinam34 Svenskar i tsunamin36 Flaskpost i korthet37 s/y seaQwest, Gibraltar

43 Flaskpost i korthet44 Flaskpost i korthet45 Kallelse till årsmöte

Omslagsbild: För ankar i solnedgången. Foto: Ingemar Sjöstedt

I redaktionen:Ingemar SjöstedtOdinsplatsen 3A411 02 Göteborg031- 15 92 150703-10 31 07mail@sjostedt.nu

Jessica IngemarssonTalattagatan 10B426 76 V. Frölunda0736-85 47 19jessicaalegria@hotmail.com

Tommy KällbergBlåsippevägen 10430 94 Bohus-Björkö0760-50 16 83tommy. kallberg@tele2.se

Kerstin BörjessonElementvägen 7437 36 Lindome0733-16 70 02stundom@tele2.se

Per AlmHamneskärsgatan 1 414 61 Göteborg0708-84 08 26per.alm@jmg.gu.se

Tidningen Varvet utkommer fyra gånger per år.

Månad Deadline Mars 15 FebruariJuni 15 MajSeptember 15 AugustiDecember 15 November

E-mail adress:varvet@jrsk.org

VARVET

Bild: Bosse niklasson

Varvetfortsätter att långfärdsrusta med hjälp av en Najad 360,s/y seaQwest.

Flaskposten tar oss i detta nummer bland annat till Marocko och Tetouans ”skumma” gränder.

4

Bild: Bosse niklasson

I HUVUDET PÅ EN LÅNGSEGLARE

5

Konstenatt lossaförtöjningarna

I dag kan fler segla långt på grund av att säkerheten är större. Vi vet också mer om vad det innebär innan vi ger

oss iväg. Mycket skrivs om väder, seglingsberät-

telserna är många fler i dag liksom alla

piloter. Alla sjökort har blivit bättre, både vanliga och elektroniska. Med alla dessa förbättringar borde det inte vara så svårt.

PEngAR, PEngAR och åter pengar är ofta ett annat själ till en viss tvekan.

Ibland drabbas jag av misströstan. Kommer vi någonsin iväg på drömmarnas segling?

För oss som lever i dag har båtlivet blivit mycket teknokratiskt. vi skall ha alla moderniteter i ordning innan vi seglar iväg, detta tar tid. man säger att det var bättre förr men det är nog inte hela sanningen.

Bild: Tommy Källberg

I HUVUDET PÅ EN LÅNGSEGLARE

6

Allt i världen har blivit dyrare. Alla har insett att man kan

tjäna pengar på ”turister”. För att man skall klara sig ute krävs någonstans mellan 15 och 25 tu-sen per månad. Det blir en stor summa på fem år.

Mycket beror på i vilket skick båten är, hur mycket utrustning som måste bytas under vägen och vilka utsvävningar i form av hemresor och annat som man kostar på sig.

Barn och sedermera barnbarn växer fort och växer ifrån oss när vi seglar. Jag vill nog inte missa deras uppväxt så det kommer att bli en del hemresor.

Och Så hAR vI det här med försäkringar. I 3-4 års gruppen av seglare som jag deltog i för två år sedan kom vi fram till några tänkvärda sammanhang. Vi konstaterade att det blir mycket dyrare att försäkra för en långsegling utanför Europa ju äldre både besättning och båt är. När man pas-serat 58-60 års ålder är det inte ovanligt att sjukförsäkringspremierna blir upp emot 25 tusen per år och person.

Rigg, skrov, maskin och annat åldras med värdighet men det anser inte försäk-ringsbolagen.

Ingen hänsyn tas till skepparens kom-petens att vårda och hålla fartyget i sä-kert skick. Försäkringsbolagen tycks inte inse att det ligger i skepparens intresse att överleva ute på oceanerna. Jämför gärna med hur en pilot resonerar innan han lyfter.

Många väljer därför av kostnadsskäl att endast ha en ansvarsförsäkring för båten.

I gRuPPEn KOnSTATERADE vI också att man har flera alternativa perioder i livet att segla iväg.

Först kan man följa med mamma och pappa när de sticker, knappast något man kan välja själv.

Nästa period infinner sig innan eventuella egna barn är för stora. Det vill säga innan de når tonåren.

Sen får man vänta tills de är vuxna nog att klara sig själva. Vanligtvis är man i 40-50 års åldern när detta inträffar. Då går det nog bra att ta en paus i arbetslivet och ändå kunna komma tillbaka och jobba ef-ter en flerårig segling.

Mellan 55 och 65 blir det trixigt om man inte har ett företag som man kan avyttra eller lyckas komma loss med en avtalspension i samband med per-sonalreduceringar.

Det är inte så troligt att man kan kom-ma tillbaka till ett välbetalt jobb som 60-åring, om man jobbat i yrken som föränd-ras snabbt.

Har inte något av dessa tillfällen va-rit tillräckligt finansierade får man, som privatanställd, vänta till 62 år och någon månad. Då är de viktigaste tjänstepensio-nerna normalt fullbetalda.

FÖR mIn EgEn DEl håller saker och ting nu på att sortera ut sig. Om man aktivt jobbar med dem hittar man lösningar, det löser sig sällan av sig själv. Drömmarna blir starkare och tiden krymper. Båten skall kompletteras men det är hanter-bart. Den ligger i vattnet i vinter för att jag enkelt skall kunna jobba med det som behövs.

Nu är det bara planen för halva besätt-ningens frigörelse som inte är riktigt på plats ännu. Men jag jobbar på det också.

Vi ses på haven.

Tommy KÄLLBERG, S/y mISSETTE

”Man måste jobba

aktivt med lösningar, det löser sig sällan

av sig själv

7

A lldeles framme vid masten har vi satt en ”Cableport” för alla kablar som skall ner i båten.

Fungerar ypperligt och är bra mycket snyggare än de gamla genomföringarna som läckte och såg tråkiga ut. (Var tvung-en att lägga om teaken på främre delen av överbyggnaden för att dölja de gamla hå-len.) Hittills har vi inte haft något läckage och det går lätt och smidigt att demontera vid avmastning.

vID REvnIng Av gEnuAn behöver skot-punkten flyttas fram och i hårt väder är detta ett både blött och riskabelt företag. Så därför fixades ”flytande skotpunkt” med lite block och beslag (se bilder på nästa sida). Det fungerar hyfsat med en gammal skotskena och jobbet går mycket lättare och kan numera skötas från sitt-brunn. Den lilla skotråttan i bakkant var ett dåligt val som kommer att bytas ut mot lite rejälare doningar när den

Bilder: Bosse niklasson

FAKTA

SERIEvarvet fortsätter

att följa seaQwests rustning inför stun-

dande Atlantsegling. I detta nummer lämnar vi

fördäck och tar oss vidare akterut mot sittbrunnen.

Ship shape in seaQwest fashionDen nya, stadiga sprayhooden är trygg att hålla i när sjön går hög och vinden piper i.

ger upp. För att få fram paketet med skot-vagnen är det bara att skota hem på tam-pen som bryts genom två block och där-med ger tillräcklig kraft vid revning och motsatta vägen när skotpunkten skall ak-terut drar en chockcordtamp skotblocket bakåt, åtminstone i teorin eller vid lätta vindar.

Chockcorden skall fästas långt akterut för att få bra drag över hela skotskenans längd.

lIvFlOTTEn hADE vI mångA diskussioner kring var den skulle monteras. Moderna båtar kan ha sin i bakkant på den öppna sittbrunnen vilket är både praktiskt och säkert.

Vår gamla dam tillät inte denna form av montage så vi valde mellan luckgarage och akterpulpit. Det finns olika för och nack-delar med dessa varianter men för vår del landade det till slut med ett luckgarage-montage. För att inte riskera att tappa flotten förstärktes infästningarna genom att jag fräste ur stora hål runt varje fäste och ersatte divinycellen i luckgaraget med massiv plast och givetvis sitter det super-brickor undertill.

Apropå säkerhet visade det sig att vårt standardfäste som flotten var monterad i var av undermålig kvalitet. Skruvar ros-tade och gängorna gav sig på ena låset. Vid kontakt med ansvarig hos generala-genten fick vi en ny hållare, denna var en bättre och kraftigare modell.

vInDSKyDDEn På SIDORnA är vi mycket nöjda med. Förutom skydd mot vind och stänk ger de lite ”privacy” när man ligger

i hamnar. Heléne har även sytt fickor på insidan där överbliven tamp, vinschhand-tag och annat förvaras på ett lättillgäng-ligt sätt.

I stället för att knyta fast vindskyd-den har jag satt fast dem med buntband som faktiskt blev både snyggt och prak-tiskt. Solen tar på buntbanden men de är ju lätta att byta ut. Texten på sidan är screentryckt. (Apropå buntband, jag ääälskar buntband! Halva båten är ihop-satt med dessa förnämliga saker. Skämt å sido, buntband är mycket bra att ha ombord och går att använda till de mest skilda saker.)

mAnTågSSTÖTTORnA är ett sorgligt kapi-tel på gamla Najader. Stöttorna sitter i styrpinnar som är nedgjutna i relingen. Jag fräste och göt om dessa våren 2004 och ”peppar-peppar” de håller än. Nyare båtar har ett t-järn ingjutet under styr-pinnen vilket stabiliserar mycket bättre.

För både bekvämlighet och säkerhet har vi öppnat mantåget med en grind. Jag valde att behålla standardmåttet för stöt-torna och byta ut grindstöttorna till en modell med stödben som fanns att köpa hos Najadvarvet. Dyrt och komplicerat att få till grindarna men vi har inte ångrat oss!

Pelikankrokar gör det lätt att öppna och stänga.

Det vita kladdet runt fästena är vit vulktape, används överallt på däck och i rigg där vassa kanter finns. Grindarrang-

8

vös” i sittbrunnen där man kan sitta varmt och skönt under nattsegling-ar eller då det är ruskväder. Den går att ha helt stängd eller med olika de-lar upprullade be-roende på behov.

Stödbenet, lossas enkelt i nederkant med en sprint då sprayhooden fälls.

Mittdelen upprullad på ”kuvösen”. Här syns också akterbågen och man kan ana stödbenet bakom väggfönstret.

Vägen från Kiel-kanalen ner till Spa-nien präglades av lågtrycksbetonat väder så vår lilla ”kuvös” kom ofta till använd-ning och var mycket uppskattad!

näR vI änDå hållER På mED tak över hu-vudet och tygskydd är det lika bra att av-verka biminin också…

Alla sa att det måste ni ha och vi tyckte att det löser vi på vägen. När vi väl landat på Gran Canaria var det uppenbart att man skall ha bimini och att lösa det gick också vägen.

Fördelen med att vänta är att man skaf-fat sig lite erfarenhet och sett olika lös-ningar, nackdelen är att det blir krångli-gare och till och med kan bli dyrare.

emanget skapade nya skavställen som inte var bra för genuaskotet. Detta fixade Heléne elegant med lite canvas.

Meningen var att vi skulle lädersko men det fungerar utmärkt hittills som det är.

För att staga stöttorna vid grinden när den är öppen lät vi tillverka ”mantågsstöt-testöttor” som visade sig bli toppen som hållare för extrablock, linförare eller fäste i största allmänhet. Grinden är väldigt bra att ha när man ligger längs, vid ”fingers” som är vanligt ner i Europa och givetvis i och ur jollen när det är gungiga förhållan-den. Att använda badplattformen när det går sjö runt båten är rent livsfarligt!

SPRAyhOODEn vAR någOT som vi ganska tidigt kom fram till att den behövde bytas. Dels var den ful, ”vem har trampat på min Najad?”, med andra ord lite för låg och dels ville vi ha en starkare bågkonstruk-tion samt rutor i främre delen.

Jag hade inga problem med utsikten men Heléne såg rakt in i sprayhoodens canvas.

Från Uddevalla beställdes en ny, för-höjd variant med extra rutor i framkant samt en akterbåge att hålla sig i. Tillsam-mans med ratten kläddes den i brunt älg-skinn som vi är mycket nöjda med. Nya bågar i 22 mm rostfritt gav en helt annan stadga och efter att vi kompletterat med extra stödben i sprayhoodens bakkant är det verkligen något att hålla i när det blå-ser!

På bilden ovan syns också delar av den bakvägg vi på uppmaning från tidigare långseglare skaffade innan vi stack. En annan säkerhetsdetalj är handtagen på sidorutan som inte fanns på äldre Najader men blev vanlig på den senare 361 model-len. Efter att vi satt dit dessa har jag flera gånger undrat hur vi klarade oss innan. Ett självklart stöd när man är på väg fram till fördäck i grov sjö.

Just det, bakväggen, ett fantastiskt komplement som skapar en liten ”ku-

9

Exempelvis köpte jag alla RF-beslag från Sverige som visade sig ta halva priset mot en tysk jättegrossist och en tredjedel av Gran Canaria-priset.

Då vi har en gammal klassisk båt valde vi att göra biminin lite smalare än det som är brukligt på moderna båtar där den of-tast går ända ut till relingslisten, därmed infästningen i vindrutans handtag. (Så kom det till nytta igen!) Ett viktigt krite-rie var att det gick att segla med biminin uppe så när rörkonstruktionen var klar gjorde vi en turné G.C. – Teneriffa – Go-mera – Teneriffa – G.C. med bara rören monterade och tampar höll dem uppe i stället för canvas. Vi fick en och annan konstig blick men drog ett par nyttiga erfarenheter inför förfärdigandet. Sido-skydd och förlängningar kan vara aktuellt så tänk på att ordna någon form av fäste för dylikt.

I framkant är biminin fixerad med två rör fästade framför vindrutan och där bak spänns den med två band som är mon-

terade så att de inte kommer i vägen för storskot, vinschhandtag eller annat. Can-vasen är lätt demonterbar med dragked-jor och bakbanden sitter med krokar för snabborttagning. Rören går att fälla fram och låsa när tyget är borta. Det aktre röret fick delas likt en tältpinne för att bli han-terlig längd på.

BoSSE NIKLASSoN, S/y SEAqwEST

10

Axelssons på s/y Bella, som nyss kommit hem från sin seg-ling till Västindien i en OE 32, berättar om sin resa!Datum: 6 december 2009Tid: 15.00Plats: Varmbadhuset på Salt-holmen, Saltholmsgatan 44, Västra Frölunda. Spårvagn 11 ändhållplats.Pris: Fika och föredrag kost-nadsfritt. Traditionellt julbord inklusive 1 glas vin/1 flaska öl

325 kronor/person. Humana barpriser.Anmälan: Bindande anmä-lan senast den 1 december om antal personer och hur många som vill äta julbord eller bara lyssna på föredrag till anma-lan.jrsk@gmail.com

Hjärtligt välkomna

KLUBBmÄSTARNAocH ANITA ocH LARS

11

Klubbmästare:Gerd Gillberg

0739-83 13 33klubbmastare@jrsk.org

Klubbmästare:Irene och Thomas Böhm

0706-21 47 14

Anmälningar och frågor mailas till

klubbmastarna@jrsk.org

Mer info kommer via hemsida och mail.

Uppdatera gärna era mailadresser tillkassor@jrsk.org

och tillklubbmastarna@jrsk.orgså får ni snabbt reda på

aktiviteter som JRSK anordnar.

Träffar och evenemang 2009 / 2010

n Årsmöte den 6/2 2010 på Marieholm, kl 15.00. Kallelse med fullständigt program och anmälan kommer senare på mail. n JRSK tjej-träff den 11/2, kl 18.30 på Järntorget 7, med tema ”Segla med barn”. Kommer via mail. n Motorkurs för tjejer, med Gerhard på Wahlborgs Marina. Kommer via mail

n Väderkväll den16/2, på Varmbadhuset. Begränsat delta-garantal. Kommer via mail. n Pubkvällar sista torsdagen i januari, februari och mars. Den 25/2 med temat ”avseglare 2010”. Andra tema/innehåll kommer via mail. n Traditionsenlig våreskader

FÖREDRAg Och JulBORD

...och det här gäller efter nyår

Namn: Karin & Håkan LindqvistAdress: Kallängsgatan 46, 426 79 V FrölundaTelefon: 0705-261 603, 0768-010 708Email: Hakan.lindqvist@telia.com

Namn: Bitte & Per ArvidssonAdress: Arekullevägen 6, 474 96 NösundTelefon: 0702-962 162

Namn: Tomas JohanssonAdress: Höga 110, 442 92 RomelandaTelefon: 0705-468 418 Email: ernst.johansson@hotmail.com

Namn: Bengt & Louise MårtenssonAdress: Väggamärden 2, 456 91 Kungshamn

Namn: Sven ErikxonAdress: Magistervägen 5, 2 tr, 432 50 VarbergEmail: sven@yacht-allie.se

hej alla JRSK:ARE. nu är det dags för klubbens årliga

NyA mEDLEmmAR

JRSKs sedvanliga PUB-kvällar startade i september på nya samlingsstället Norra Gubberogatan 32 i Olskroken.

Den nya lokalen, som ligger högst upp i Office Hotell, är modern och mysig med en balkong och härlig utsikt över stan. Tack Nils och Eva Andréasson för att ni låter oss få låna denna fina lokal då och då för våra klubbträffar!

Vid båda tillfällena blev vi ett trettiotal medlemmar som kom och hade en trevlig kväll tillsammans med öl, vin och lite till-tugg.

Bland oss fanns flera långseglare som var tillfälligt hemma och kunde berätta om sina pågående seglingar i Västindien och Stilla Oceanien.

Mycket erfarenheter utbyttes och som vanligt gemytligt tjôt om årets seglingar och planerna för kommande.

Ytterligare en nyhet som introducera-des var våra nya klubbmästare Irene och Thomas Böhm, som tillsammans med vår ordinarie klubbmästare Gerd Gillberg ar-rangerar klubbträffarna under hösten.

HÄNT SEN SIST

12

Trevligapubkvällari höstrusket

Fullträff för tjejernaTräff för JRSK-damer hade vi den 12 no-vember vid Järntorget, på sjätte våningen. Irene Böhm och Gerd Gillberg-Eriksson hade ordnat det mycket trevligt med ost och kex och lite gott att dricka.

Vi passade även på att njuta av den fantastiska utsikten över stan från Irenes arbetsplats.

Fjorton damer hade möjlighet att kom-ma (Carina Dyberg, Eva Andréasson, Ca-rin Hedin, Inger Ludvig, Aina Nygren, Anna Bohman, Berit Hedström, Lena Attefalk, Gerd Gillberg-Eriksson, Karin Lindqvist, Agneta Sjöholm, Birgitta Pri-

son, Ulla Sjöstedt, Irene Böhm). En bland-ning av både nya och gamla medlemmar och vi hade mycket trevligt tillsammans.

Vi gick igenom förslaget på aktiviteter, som arbetats fram tidigare, och det fanns ett stort intresse av att motorkursen skulle återkomma och likaså frågorna om sjukvård och medicin ombord.

Vi kom också fram till att 2-3 träffar/ termin vore bra.

Nästa träff blir den 11/2-10 på JTM kl. 18.30 (info/mail skickas ut senare) och vi tar då upp hur det är att segla med barn (och barnbarn).

ANNA BoHmAN, S/y cRUx V

Bild: Ingemar Sjöstedt

13

Oceanseglare på båtmässaVåra vänner i OSK anordnade två inspirerande oceanseglarda-gar i samband med båtmässan i Älvsjö den 7-8 november. Me-ningen med dagarna var just att skapa inspiration till att fatta beslutet att komma iväg.

OSKs ordförande Christer Lefvendahl inledde med att ställa frågan vad en långsegling är. I dag seglar många länge men kan-ske inte så långt och några seglar bit för bit. Jerk Oldenburg berättade om sin segling till Falmouth som slutade med att han ändrade sig så många gånger att han seglade hela varvet.

Tre par med olika inställningar till hur och varför man kom iväg samtalade sedan om hur man fattat beslutet. En fras som etsade sig fast var viljan att regissera sitt eget liv.

Första dagens senare del ägnades åt frågor om teknik, säker-het och nödvändiga papper. Avslutningsvis fick vi en kort presen-tation om SXKs medelhavsseglare och jag presenterade JRSK.

Söndagen inleddes med en presentation där olika medlemmar presenterade var sin del av världens bästa seglingsområden.

Lasse och Ann-Christin Folker talade därefter om sitt långa möte med Vanuatu. Söndag eftermiddag diskuterades omkring de tio vanligaste frågorna om långsegling. Efter ett tag kom man fram till att det kostar allt man har, att den bästa båten sanno-likt är den man redan har, att den man lever med är den bästa besättningen och ja, man blir sjösjuk och nej, det är inte farligare än att traska runt i Stockholm. .

Eftermiddagen avslutades med snack om relationer ombord och vikten av att lyssna och respektera den andres behov då vi inte går in i en långsegling med samma mentala inställning.

Allt i allt blev det en mycket trevlig helg i Stockholm. En sak som jag dock kom att bli uppenbart medveten om är det tragiska faktum att vi på västkusten inte längre har någon avseglar-grupp. Förhoppningsvis kan en sådan få se dagens ljus i en snar framtid.

mIcHAEL STRoH

HÄNT SEN SIST

Webmakare:Michael Stroh042-28 41 39

0733-74 60 39webmakare@jrsk.org

Webmakare:Thomas Lundgren

031-55 55 850733-74 60 39

webmakare@jrsk.org

Har ni förslag eller synpunkter gällande

websidan. Maila gärna: Webmakare@jrsk.org

Får du inte mail från klubben?

Om du inte kan ta emot mail, så meddela klubbmästarna!

Om vi inte har din mailadress, meddela

kassören på kassor@jrsk.org

så lägger han upp dig på maillistan och i

matrikeln.

Glöm inte att alltid meddela ny adress om

du flyttar och ny mailadress till kassören!

välkommen tillwww.jrsk.org

Andra klubbar: OSK: osk.org SXK s medelhavsseglare medelhav.se Sorgenfri i Norge sorgenfri.com Langtursejlerne i Danmark ftlf.dk Havsejlerne i Danmark occd.dk Bluewatercruising bluewatercrui-sing.org Seven Seas ssca.orgVäder: Meteorologisk institutt i Norge yr.no

Meteorologisk institut i Danmark dmi.dk Metoffice metoffice.gov.uk/weather/marine/ NOAA nws.noaa.gov/ Windguru windguru.cz Gribfiler grib.usÖvrigt: Routing sailplanner.net Noonsite – Cornells länkar till allt noonsite.com Kitalita – länkar till svenska båtar kitalita.seW

ebm

akar

ens

favo

ritlä

nkar

14

Den 3-bladiga Gori foldingpropellern markerar ett teknologiskt och funk-tionellt steg framåt i utvecklingen av propellrar till segelbåtar.

Sleipner ABKilgatan 1

Tel: +46 526 629 50Fax: +46 526 152 95

www.sleipnerab.se

15” till 30” diameter,

Finns även som 4-bladig

www.gori-propeller.com3-bladig

Från Bådmagasinet, Januari 2009

“Konsekvensen er, at man med en treblads-foldepropel i overdrive, og et relativt lavt omdrejningstal, opnår en mere behagelig sejlads med færre

for alt en bedre brændstoføkonomi.”

www.baadmagasinet.dk

Gori_A5.indd 1 09.06.09 15.29

15

För oss långseglare är korrosion ett återkommande problem. Korrosion uppstår där metaller kommer i kon-

takt med saltvatten. Genom att försöka förstå grunderna för korrosion och använ-da ganska enkla metoder för att motverka den kan man lugnt segla vidare.

Om man alltid tänker på korrosion i for-mer av vad som händer i ett batteri så är det lättare att förstå vad som sker.

I ett batteri utnyttjar man principen för korrosion. Man sänker helt enkelt ner me-taller eller föreningar av olika samman-sättning i en elektriskt ledande vätska. Man ser till att välja material som har olika potential i den ledande vätskan. När korrosionen kommer igång utnyttjar man den ström av elektroner som skapas av korrosionen.

Tabellen på nästa sida visar hur olika material förhåller sig inbördes och speci-ellt mot det för oss viktiga havsvattnet.

Korrosion uppstår för att metall i form av att elektriskt laddade joner frigörs från en yta. Ytan där material ”lossnar” kallar man anod. Fortsätter detta kan man lätt föreställa sig att det så småningom blir en grop eller till och med ett hål. Jonerna stannar inte i vätskan utan landar eller förenar sig med andra material så att de-ras laddning neutraliseras. Den yta där de landar kallar man katod.

I gRunDEn TAPPAR JOnERnA elektroner när de lämnar ytan och får tillbaka dem när de landar. En förutsättning för att elektronerna ( e‾ ) skall komma tillbaka är att det finns en ledande sluten krets mel-lan punkterna där jonerna startar och där de landar. Det kommer att flyta en ström mellan dessa punkter. Om punkterna inte sitter ihop så kan ingen ström flyta och då bildas inga joner och ingen vandring av metall (korrosion) uppstår.

Så vinner du

kampen mot korrosionen

varför korroderar grejorna på våra båtar och vad gör vi åt det.

Elektrokemisk korrosion eller som det kallas, våt korrosion, är det som helt dominerar i våra båtar och i den marina miljön. Det finns andra typer av korrosion men de behandlar jag inte här.

Bild: Tommy Källberg

För att jonerna skall frigöras måste det finnas ett ledande medium, exempelvis saltvatten, på ytan som de kan transpor-teras i. Ju mer ledande ju större mängd frigörs. Fenomenet är det samma i mik-roskopiska som i makroskopiska system. Bilden nedan visar mikroskopisk grop-frätning. Uppstår till exempel på oskyd-dad järnplåt i saltvatten.

För processen skall komma igång krävs områden med olika potential gentemot vätskan. På en järnyta skapas skillnaden av mikroskopiska föroreningar i metallen. Motsatsen sker om ytan beläggs med en metall som har lägre potential än järnet, till exempel Zink (anod). Järnet (katod) blir då skyddat så länge det finns Zink kvar.

Med ovanstående som grund skall vi titta på några typiska fenomen i en båt.

På mAST Och BOm måste man vara försik-tig när man skall fästa beslag. Är mate-rialet inte samma som mastens eller bom-mens kan man lätt skapa ett litet batteri under beslaget med korrosion som följd. Aluminium fungerar som en anod i för-hållande till t ex rostfritt. Masttillverkare brukar lackera området där beslagen skall fästas med en isolerande lack. Detta sys-tem förhindrar att de två olika metallerna kommer i kontakt med samma vätska (saltvatten). På detta sätt förhindras kor-rosionen. Det spelar i detta fall ingen roll att skruv eller nit kortsluter metallerna, man har ändå tagit bort en av de viktiga kravet för korrosion , den gemensamma

ledande vätskan. Själv kan man använda material från en tunn PET flaska av po-lyester. Det är viktigt att materialet är polyester. I andra länder kan det finnas liknande flaskor i annat material. Klipp en packning något större än beslaget och montera packningen mellan beslaget och

16

masten. Eftersom PET materialet är bara 0,1-0,3 mm tjockt och styvt kommer inte hållfastheten i fastsättningen att påver-kas.

Denna princip kan man ta som mall för hur man undviker korrosion. Man skall alltid se till att den metalliska kontakten ( den elektriska återföringen e‾ ) bryts mel-lan de olika materialen som är i kontakt med samma vätska.

Ämne Normal Galvanisk potential (Volt) potential i havsvatten (Volt)

Guld +1,50 +0,42Krom +1,36 Järn (III) +0,77 Silver +0,80 +0,19Koppar (I) +0,52 +0,02Vatten [4] +0,40 Koppar (II) +0,34 +0,02Klor +0,27 Rosttrögt stål 18/8,[6]passivt tillstånd +0,09Bly -0,13 -0,31Tenn -0,14 -0,26Nickel -0,23 Rosttrögt stål 18/8,aktivt tillstånd -0,29Järn (II) -0,44 Krom -0,71 Zink -0,76 -0,86Aluminium -1,66 -0,51Titan -1,75 Magnesium -2,38 -1,36

17

Tänk på batteriet. Om Du inte tar ut någon ström ur batteriet, kopplar ihop kablarna via något, så laddas det inte ur, plattorna i batteriet ”korroderar” inte.

TyPISKA STällEn DäR spaltkorrosion och korrosion på rostfria material förekommer är där rostfria material ligger i saltvatten. Rostfritt skyddas av en tunn oxidhinna. Hinnan fungerar som en skyddsfärg. Oxi-der byggs upp med hjälp av syre. Om nu syret uteblir skadas oxidhinnan och då kan saltvattnets kloridjoner angripa ma-terialet. Vatten innehåller en del löst syre. I områden där det är smala spalter mellan rostfritt och annat material så blir vat-tenomsättningen så låg att oxiden skadas. Detta ger direkt gropfrätning.

Det finns rostfria material som har sta-bilare oxidskydd. Dessa material rekom-menderas för marint bruk. Ett av dem är SIS 2324. Skillnaden i korrosionshas-tighet gentemot sämre kvalitéer är upp till 10000 ggr. Detta fenomen uppträder ofta på rostfria slangklämmor på slangar i saltvatten (obs saltvatten på utsidan av slangarna). Smala spalter uppstår mellan klämman och slangen. Här uppstår kor-rosion. Detta är skälet till att man alltid skall använda klämmor i SIS 2324 (ma-terialet har nästan lika bra egenskaper som materialet 254 SMO) om de kommer i kontakt med saltvatten. Felaktiga kläm-mor kan snabbt korrodera så mycket att de brister.

Beväxning av mikroorganismer från havet, alger och liknande, förbrukar syre. När alger växer på rostfritt då blir oxid-skiktet lidande. Man har konstaterat en mycket stor skillnad mellan korrosion i havsvatten, med alger i och i rent labo-ratorieframställt saltvatten. Detta gör att man i dag korrosionsprovar i levande havsvatten för att vara säker på resulta-ten, oavsett vilka metaller och skyddssys-tem man provar.

Många tror att syrafasta material är bra

i saltvatten. Varken SIS 2343 (syrafast) el-ler de ASI kvalitéer som kallas 316L är bra i saltvatten. De är ok ovan vattenytan där syresättningen är stor och där det saknas beväxning av alger. De kan också fungera om det inte finns några spalter mot me-tallen. Smala spalter förekommer under tätningsläppar på hjärtstockar, propeller-axlar och vattenpumpsaxlar. Korrosionen på dessa ställen orsakar i första hand att tätningsringen slutar att fungera efter ett tag och senare att axeln försvagar då det blir ett spår i axeln just där ringen gett korrosion.

En AnOD FungERAR genom att materialet har en lägre potential än det material som den skall skydda. Se tabellen. Precis som i batteriet kommer anoden att korrodera, dvs. materialet i den minskar med tiden. Beroende på vad som skall skyddas och i vilken typ av vatten som skyddet skall verka så väljer man material i anoden. I havsvatten är Zink vanligast eftersom det skyddar de flesta material som används i en båt och kan dimensioneras så att de räcker rimlig tid. I bräckt vatten kan man för att få bättre skydd använda Magnesi-um. Magnesiumanoder förbrukas mycket snabbt i saltvatten. Man måste därför byta anoder innan man seglar ut i salt hav.

Brons går utmärkt att skydda med gjut-järnsanoder av speciell kvalité. De håller längre än Zink och ger fullgott skydd.

Viktigt är att kontakten mellan anoden och det som skall skyddas är god. På grund av föroreningar kan också anoden mer el-ler mindre passiveras. Om förbrukningen är låg bör man reagera. Först måste man kontroller om förbindelsen är OK Genom att mäta med en Ohm-meter mellan ytan på anoden och det som skall skyddas får man svar på dels om kontakten är OK dels om anoden är passiverad. Rengör först kontaktytan på anoden och montera till-baka den. Får Du fortfarande ingen kon-takt med ytan på anoden så är

den passiverad och måste bytas. Man kan också kolla detta genom att gräva in mät-spetsen tills man får kontakt. Passive-ringen kan vara djup 2-4 mm har mätts upp.

En nackdel med anoder är att beväx-ningen kan öka på det skyddade materia-let. Det tycks som om havstulpaner och annat hellre fördrar de skikt av Zink res-pektive Järnföreningar som sätter sig på det skyddade materialet. Typisk ser man detta på Brons-propellrar som skyddas av

Zink. Har Du råd att byta Bronspropeller när den blir för korroderad så är det bara att låta bli att skydda den med Zink så håller sig beväxningen borta. Foldingpro-pellrar slits med användning så kanske kan man göra en plan för propellerbyte i stället för att slåss med beväxning.

Tommy KÄLLBERG, S/y mISSETTE

Fortsättning följer i nästa nummer av Varvet

18

AVSEGLARE 2010H

upprop avseglare 2010!

Hör upp ni som tänker seglar iväg från Sverige 2010! Ni blir inte ensamma.

Varje år seglar många svenska båtar iväg ut i världen på sitt livs äventyr. Visst vore det trevligt att veta vilka de andra är?

För ni kommer säkert att stöta på var-andra på vägen. Kanske kan ni träffas reda nu och utbyta tankar om färdväg, ut-rustning och kanske rent av slå följe?

SKRIv TIll OSS och berätta om er själva och era planer.

Gärna med någon bild. JRSK kommer att föra in era uppgifter i de kommande numren av Varvet.

Det här vill vi veta:

• Besättning • Båtnamn och båttyp• Eventuell hemsida och emailadress• Telefon • Hemmahamn• Ungefärligt avresedatum• Ungefärlig färdplan • Kort om vilken bakgrund ni har, era tankar inför avseglingen etc.

Vi planerar att ordna ett klubbmöte un-der våren för alla avseglare. Där kommer ni att få en chans att lära känna varandra och utbyta erfarenheter och ställa frågor till våra långseglarveteraner.

Maila era uppgifter till varvet@jrsk.org eller ring någon i styrelsen eller re-daktionen om ni har några frågor.

upprop avseglare i Sydsverige !Eftersom vår Göteborgsbaserade 2-4-års grupp är vilande tänkte jag försöka dra ihop en grupp avseglare från Sydsverige från både JRSK och OSK.

Du som bor en bit söder om Göteborg och tänker segla iväg 2010-2012 är välkommen att kontakta mig så träffas vi hos mig i början av det nya året.

mIcHAEL STRoH, HELSINGBoRGSyNAPSEN@SAILBLoG PUNKT SE

19

Jag ställde dessa frågor till några med-lemmar som är eller varit ute på lång-segling. De som svarat på mina frågor

är Anette Edlund och Göran Persson på s/y Bakbrus som varit ute och seglat i 1½ år och nu är på Tahiti i Franska Polyne-sien, Lars Wennergren på s/y Hilda som seglar tillsammans med sin fru Lisbeth, de har varit ute och seglat i över 6 år och befinner sig nu i Malaysia och slutligen Stefan Axelsson på s/y Bella som nyss är hemkommen efter att seglat tillsammans med sin fru Elinor och tre små barn.

JAg FRågAR DEm vad de funderade på in-nan själva seglingen? Är det samma saker de oroat sig för när de väl kommit iväg?

Anette säger att hon kände en stor oro för sjösjuka, hon ville inte må illa stor del av resan. Därför köpte hon armband mot sjösjuka och fick en mängd sjösjukeplåster

utskrivna. Men största oron var hur bar-nen som var kvar hemma skulle klara sig utan sin mamma. Göran som är lång fun-derade mest på hur han skulle trivas att bo på en sådan liten boyta. De funderade också på hur de skulle uppleva de långa överseglingarna.

Inga av dessa saker funderar de på längre. Sjösjukan har mildrats och barnen klarar sig. Dels har barnen varit med på delar av seglingen, dels går det att hålla bra kontakt genom att ringa med Skype på datorn. Man märker att de klarar sig och utvecklas även om de har en del mot-gångar, säger Anette.

Långa Göran har visat sig vara smidig som en katt i lilla båten. Överseglingarna hanterar man, säger de.

Och som Anette säger – Det är ju inte roligt 24 dygn i sträck, men vi har gjort det!

LIVET omBoRD

är du rädd när du är ute och seglar?vad är det vi är rädda skall hända

innan vi ger oss iväg på långsegling? Känner vi likadant när vi väl kommit iväg? Kan vi prata om vår oro med någon?

Snacka rädsla är ett måsteBild: nils Andréasson

LIVET omBoRD

20

Stefan var rädd att de skulle träffa på pirater och rånare och funderade på om det var rätt att utsätta barnen för detta. Är båten i tillräckligt skick för en sådan här segling och hur kommer arbetsfördel-ningen mellan honom och frun bli. Kom-mer hon också att ha fokus på saker som slitage på skot, konstiga ljud från autopi-loten, läckande ventiler m.m. eller måste han själv ta allt båtansvar.

IngEnTIng Av DETTA var sedan något pro-blem. Väl iväg tar man varje dag som den kommer, säger Stefan, och menar att väl iväg var han betydligt mindre orolig för saker. Däremot när det väl hände något, ex läckande färskvattentank, kunde han oroa sig för att det var jobbigt att laga. Innan han väl började med jobbet.

Möjligtvis var det lite nervöst innan inklarering, medger han. Är alla papper i ordning? Lite nervöst var det också när det gällde maten vid första Altantöverfar-ten. Andra överfarten kändes inte mer komplicerad än en storhandling på ICA, tycker han.

Lars och Lisbeth var både seglingsvana och ganska vana resenärer när de gav sig iväg. De hade gjort långa resor som backpackers på 6-8 veckor varje år under många år. Spänningen innan man ger sig ut på en sådan här färd, säger han, är väl att man inte gjort det tidigare.

De tänkte börja sin långsegling med ett år för att se om de trivdes med det. Och det gjorde de! Så beslutet att fortsätta var enkelt, säger han och tillägger att de ald-rig oroar sig under seglingen.

hAR DET DyKT uPP nyA funderingar eller ny osäkerhet under seglingen som ni inte tänkt på hemma, frågar jag.

Anette och Göran menar på att nu när de har skaffat sig en del erfarenhet är det andra saker som kan bekymra dem. Det krävs underhåll och reparationer på bå-ten så man inte seglar ut i hårt väder med

defekta delar. Samtidigt förstår de vad de behöver för att få ett lättare och säkrare liv ombord. Att någon skall falla överbord har blivit en större oro sedan de seglade iväg än vad de kunde föreställa sig innan. Är det mörkt eller går stora vågor har man inte en chans att bli räddad, säger de. De har insett att de skulle lärt sig språk innan de seglade iväg.

Ibland har det skapat en del onödig oro för att det varit svårt att lösa ett problem på grund av att de inte kunnat språket, menar de.

Stefan känner det inte som att några nya orosmoln dykt upp. ”Learning by doing” gäller verkligen, enligt honom.

gEnEREllT hART JAg hAFT mer fundering-ar över att läsa på inför nya platser och båtens tekniska väl och ve och min fru har haft mer funderingar kring eventuellt då-ligt väder på flerdygnsöverfarter, berättar Stefan.

Om det uppstår en situation där den ena är mer rädd eller tveksam än den andre har Anette och Göran bestämt att den som inte vill göra något som känns obehagligt får bestämma.

Detsamma säger Lars som tillägger att de båda två oftast tycker att om man inte tar chansen så går den snabbt förbi. – Man kan ju inte sitta på hemmet och ångra sig, säger han.

Allihop menar på att de naturligtvis pratar med varandra ombord om de funde-ringar eller den eventuella oro de har. Det händer även att de diskuterar med andra seglarvänner och med dem där hemma.

AnETTE Och gÖRAn KänDE SIg tillräckligt bekväma för att segla iväg. De samlade iv-rigt på andra seglares erfarenheter genom att gå kurser, läsa, prata med andra och gå på JRSK:s fantastiska föreläsningar.

Stefan i sin tur tycker det hade varit bra att veta om att det krävs visum i USA när man kommer med egen farkost. Det var

21

krångligt och dyrt att fixa på Cuba.

ATT läRA SIg SPRåK för att minska oro för inklarering och problemlösning m.m. är ett tips som Anette och Göran gärna vill ge Dessutom skall man se till att ha ett bra sätt att kommunicera med dem där hemma. För en del kanske det skulle vara bra att göra lite längre seglingar innan man ger sig iväg på riktigt, menar de.

Oroa er inte för pirater, krångliga tjäns-temän och andra eventuellt jobbiga män-niskor, råder Stefan. Det är helt otroligt hur många generösa och fina människor vi träffat under vår resa, speciellt lokalbe-folkningen, säger han. Ju fattigare desto generösare är deras erfarenhet.

Möjligen tror han att de har en annan bild av Karibien än den man får när man reser den traditionella rutten (Leeward & Windward Islands). Lokalbefolkningen i Colombia, Panama, Honduras, Belize och Cuba är inte alls trötta på turister eller ute efter dina pengar utan var helt under-bara, säger Stefan.

Lars vill ge alla rådet att inte vänta för länge. Planera inte för mycket, ta tid på er och gå vid sidan om den vanliga rutten, då möter ni de goa härliga människorna som är svårt att hitta om man är flera båtar, säger han.

Ta chansen om ni kan för detta är det bästa vi någonsin gjort. Livet ombord på en liten båt ute på havet går knappast att beskriva, vi njuter varje dag, fortsätter Lars. Vi skulle startat tidigare om vi haft möjlighet.

I Och mED ATT vI InTE STAnnAT uPP förrän nu i Stilla havet så har vi inte lärt känna så många lokalbor eller utländska seglar-vänner som vi trodde vi skulle göra, säger Anette. Men vi har sett många platser och upplevt mycket mer än vi trodde vi skulle göra. Nu känns det helrätt att stanna till och få nästan två säsonger i Stilla havet.

Vi lämnade Sverige juni 2008 och har

seglat 15 000 sjömil. Hade vi inte haft så många besök skulle vi säkert stannat upp i ex Columbia, fortsätter Anette.

Stefan tycker det blev mer av allt. Det var intressantare, roligare och mer upple-velser än de kunde föreställa sig, men i-bland blev det även jobbigare än de kunde föreställa sig innan.

– Tre små barn som samtidigt är våld-samt magsjuka i två veckor utan tillgång till färskvatten att tvätta lakan och övrigt i är måttligt kul, säger Stefan.

– Då kvittar det hur många palmer och paradisöar man ligger vid, man vill hem till sin tvättmaskin ändå.

InnAn vI FOR upplevde vi en stor osäker-het på vilken nivå vi skulle lägga oss när det gäller utrustning på båten. Det var ett stort och kärt ämne bland likasinnade och det är lätt att man fastnar där i sina förberedelser inför långseglingen. Kanske långseglingen inte ens blir av om man inte kan ta sig igenom denna fas. Det går att utrusta båten på vägen när man känner att man skulle behöva det, menar Anette och Göran.

Det har väl sagts förut, säger Stefan, men ändå – vänta inte på det absolut perfekta tillfället eller på att båten skall vara i absolut toppskick. Sätt ett datum och ÅK! Vi kan verkligen rekommendera Mellanamerika-rutten som ett alternativ till den traditionella vägen i Karibien och även att välja Marocko som alternativ till Madeira, säger han.

Lars får avsluta denna artikel med sina fina ord.

– Jag har väldens bästa reskamrat i Lis-beth. Det viktigaste för en bra långsegling är att båda verkligen vill det. En segling bara på ena partens villkor kan bli pro-blem.

EVA ANDRéASSoN, S/y mooN RIVER

LIVET omBoRD

22

NY MARINA VID GIBRALTARSedan länge har man planerat att bygga en större marina vid La Linea, den lilla spanska staden vid gränsen till Gibraltar, och nu blir det verklighet. Det pågående bygget ses på bildenovan från seaQwests masttopp, uppankrad i La Lineabukten.Den befintliga marinan syns i förgrunden. I bakgrunden syns Gibraltarklippan. De två marinorna som finns i Gibraltar är ofta fullbelagda, det är svårt att få plats. Alternativet är att ankra i den stora viken vid La Linea, vilket går alldeles utmärkt.Här finns en yachtklubb där man för 5 € kan lämna sin dinge på bevakat område medan man är i land.Den nya marinan, som heter Alcaidesa, ligger alldeles vid gränsen, kommer att kunna ta emot ca 800 båtar och öppnar i mars 2010. Prisnivån blir ungefär densamma som i Gibraltar, dvs. 28 € + moms 16 % för en 12-meters båt under högsäsong (april-oktober). Båtfaci-liteter och ett shoppingcenter kommer också att finnas i anslutning.Kontaktuppgifter till Marina Alcaidesa:Vanessa Fernandez Tel. +34 639 365 613 E-post: vfernandez@puertodeportivoalcaidesa.es

BoSSE & HELéNE, S/y SEAqwEST

Hej, Jag har ett tips till den som är intres-

serad av sjökort för Brasilien. Alla de senaste elektroniska korten kan gratis och lagligt laddas ner från

följande länk: http://www.mar.mil.br/dhn/chm/cartas/download/cartasbsb/cartas_eletronicas_Internet.htm Vi har laddat ner och använder dessa kort i MaxSea. Det fungerar mycket bra.

HÅKAN BöRjESSoN, S/y UNIcoRN

Två sköna recept, ett på varm rompunch och ett på glöggkryddad julratatouille nu i juletider.

GLÖGGKRYDDAD JULRATATOUILLE ,4 pers 3 paprikor, röd, gul och grön, 1 äpple, stort1 klyfta rödkål, ca 400g, 1 squash, liten ca 300g2 msk olivolja, 1 dl matlagingsvin, rött1/2 - 1 dl vinglögg, 1 tärning grönsaksbuljong1 tsk timjan, 1 dl persilja, hackad, helst slätbladigsalt och peppar, 1/2 dl hasselnötskärnor, grov-hackade. Kärna ur paprikorna och äpplet. Skär alla grönsa-ker och äpplet i bitar. Fräs allt i oljan i en stor stek-panna eller wok. häll på vin och vinglögg. Smula i buljongtärningen och lägg i timjan och persilja. Salta och peppra. Koka i ca 15 min. Späd ev med mera vin eller vatten. Rosta nötterna i en torr panna i några minuter. Strö nötterna över ratatouillen. VARM ROMPUNCH 3 citroner, 1/2 l vatten, 1 dl socker, 1 msk honung, rom.Riv skalet fint av citronerna. Pressa saften ur dem. Koka upp vatten med socker och honung och tillsätt cironrasp och citronsaft. Sila lagen genom en duk eller ett filter och tillsätter rom efter önskad styrka och smak. Servera rompunchen varm. Till-lagningstid ca 15 min.

KLUBBmÄSTARE GERD

TIPS ! TIPS ! TIPS !

TIPS ! TIPS ! TIPS !

TIPS ! TIPS ! TIPS !

Bild: Bosse niklasson

23

Datavägen 2 · Askim · 031-748 25 30

Båttillbehör, 1200m2 butik!Båttillbehör, 1200m2 butik!

Vi har allt för segling -

över 8,000 tillbehör!

Plotter /Radar / AIS

Navtex /VHF

Livflottar / Flytvästar /säkerhet

Riggverkstad!Vi erbjuder även akter-

stag med inbyggd isolator för kortvåg.

Radar-reflektor

24

OBS!Du måstesjälv meddeladin position till varvet@jrsk.org, annars tas du bort från denna sidan.

Besättning Båtnamn Senast kända position Eje & Marita Hanson Acapella Preveza, 15/6 09 3Anders Rapp Arctic Fox Grekland, 27/10 09 3Jan & Piirkko Olsen Aristocat Grenada, 30/1 09 8Christel & Harald Övergaard Aurora Brasilien, 7/11 09 10Göran, Anette & Victor Edlund Bakbrus Bora Bora 2/9 09 7Elinore & Stefan Axelsson Bella Hemma igen, 13/7 09 1Hans & Milla Ohlson Blue Marlin Bali, 16/9 09 5Claes-Olof & Laila Kall Comedie Nya Zeeland 13/11 09 6Mats Törmark & Anna Lena Bernhed Elena Trinidad 5/6 09 8Nils-Åke & Berit Lithner Elenor Hemma igen 13/79 09 1Stig Olofsson & Moniqa Johansson Frideborg Cannes, 27/9 09 1Hjalmar & Britt-Marie Schibbye Flying Penguin Uruguay, 12/11 09 10Kjell Olofsson & Lena Rundegren Geronimo Fiji, 12/10 09 7Björn & Annika Nordström Grizzly Honduras, 16/6 09 8Lasse & Lisbeth Wennergren Hilda Malaysia, 15/6 09 13Mats & Ulla Wångdahl Hokus Pokus Nya Zeeland, 9/11 09 6Peter Lindquist & Anette Dahlström Lilla Lilly Azorerna, 4/11 09 12Björn Christensson & Annika Koch Lindisfarne Australien, 9/11 09 6Anders & Ann-Christin Andersson Lovisa Tonga, 6/9 09 7

25

Besättning Båtnamn Senast kända position Carl-Eric & Louise Carlsson Indigo Barcelona, 12/11 09 3Eva & Leif Lundberg Malinda Turkiet, 8/5 09 3Helena Pettersson&Torbjörn Olsson Mare Madeira, 27/9 09 2Hans & Lisbeth Fridén Primadonna Sardinien, 2/11 09 3Roger & Ulla Svensson Querida Medelhavet, maj 09 3Anders & Agneta Eliasson Sabine Levkas, 12/12 09 3Bosse Niklasson & Heléne Hurtig SeaQuest Kanarieöarna, 17/10 09 12Ulf & Jen Almqvist Seaquill Panama, 29/10 08 10Gunnbritt & Ingemar Svensson Stressless Malaysia, 2/9 09 13Sune Larsson & Ulla Ericson Supernova Turkiet, 5/8 09 3Lars & Marianne Ivarsson True Love Frankrike, 4/11 1Håkan Börjesson & Anna-Karin Sundqvist Unicorn Trinidad, 3/11 09 8Lars & Klara Jakobsson Willrose St Thomas 1/2 09 8Einar & Liisa Einarsson Woy Grenada 1/6 09 8Elisabeth & Morgan Boklund Åhoy Isla Margarita 14/2 09 8

26

På tur med unicorn i fantastiska Surinam

Från Franska guyana tog det nästan precis ett och ett halvt dygn att segla de 200 sjömilen till Surinam. Tidvis var vinden så svag att vi var tvungna att stötta med motorn.

vi ville komma fram till inseglingsbojen för Surinam River i rätt tid och det var klockan 8 på morgonen.

Bilder: håkan BörjessonEd och Sophias ö i Domburg. Ön är skapad av ett par hundra tusen pet-flaskor som är instoppade i ett jät-testort fiskenät. Sen var det bara att fylla på med jord och plantera allehanda växter.

27

Från startbojen hade vi ytterligare 20 sjömil att färdas över sandbankar i flodens utlopp och senare upp för

själva floden. Djupet vållade oss inga be-kymmer eftersom det var djupt hela vägen även vid lågvatten. Men vi ville ha hjälp av det strömmande tidvattnet för att få extra skjuts upp för floden. När floden smalnar av kan strömmen bli så stark som 5 knop.

22 sjömil uppför Surinam River ligger Paramaribo som är huvudstad i Surinam. Dit var vi på väg för att checka in. Efter-som vi inte hade visum, och det krävs för att få komma in i landet, visste vi att det skulle ta sin tid med alla formaliteter. To-talt tog det oss fyra dagar innan allt var klart.

Alla myndigheter stänger klockan 2 varje eftermiddag och det var därför svårt att hinna med mer 1-2 ärenden per dag.

Att ansöka om visum kostade 30€/per-son. Det gick endast att betala i euro eller US-dollar. Det lustiga i samanhanget var att det inte dög att gå till vilken bank som helst och betala. Vi var tvungna att be-söka Surinams Riksbank för att få betala och få ett kvitto.

vI måSTE TIlläggA att alla myndighets-personer var ytterst trevliga och hjälp-samma och att ta sig igenom inklarering-en var mer tidskrävande än besvärligt. Vad som förenklade allt är att i princip alla här i Surinam talar engelska. Det of-ficiella språket är annars holländska, men alla kan ändå tala engelska vilket förstås underlättar kommunikationen.

Befolkningen i Surinam är en mix av många olika grupper och fördelar sig så här: Indiskt ursprung 37%, kreoler 31%, java-neser 15%, maruner 10%, urbefolkning

2%, européer 2%, övriga 1%.Fram till 1975 var landet en hol-

ländsk koloni och det demokratiska styret har två gånger sedan dess avbru-tits av militärkupper (1980 och 1990). Surinam är Sydamerikas minsta land, ca 1/3 av Sveriges yta, och det bor ca. 1/2 miljon invånare i landet. Ca. 250.000 av dessa bor i Paramaribo.

90% av landets yta består av regnskog och är i huvudsak obebott.

Det finns relativt stora naturtillgångar, den viktigaste är bauxit som är råvara för aluminiumtillverkning. Guld är en annan tillgång som det finns ganska gott om här i Surinam, det syns inte minst på antalet guldbutiker i Paramaribo.

1/4 av exporten från Surinam består av guld. Vi har dock ingen riktig koll på om det billigt att köpa guld här. På senare år har man också funnit stora fyndigheter av olja som man har börjat utvinna.

DEn InFORmEllA EKOnOmIn i Surinam är mycket omfattande. Narkotikahan-deln omsätter mycket stora värden och Surinam ligger på andra plats efter Co-lombia vad det beträffar distribution av narkotika till västländer. Däremot har vi inte sett många narkomaner här. Det ger naturligtvis mycket större förtjänster att exportera till Europa och USA än att sälja till slutförbrukare på en mycket liten hemmamarknad.

Ett problem i Paramaribo var att det inte fanns några bra ställen att lämna jol-len på vid landbesök. Det finns ju inga som helst faciliteter för mindre båtar. Dessut-om är det tidvatten på 2,5-3 meter

På tur med unicorn i fantastiska SurinamS/y UNIcoRN, SURINAm

28

som man måste ta hänsyn till vid förtöj-ning av jollenVi gjorde som vi fått tips om av tidigare besökare, ankrade utanför ho-tell Torarica som är det lyxigaste hotellet i Paramaribo. Där vill de ha betalt 50€/ dag för att man lämnar jollen vid deras flyt-brygga och promenerar genom hotellet för att komma till stan. Denna summan finns inte med i vår budget och vi fortsatte att följa de rekommendationer vi fått. Förtöj jollen vid hotellpontonen, se till att vara någorlunda ordentligt klädd, promenera världsvant genom lobbyn och tala engel-ska. Och det fungerade alldeles utmärkt inte någon enda gång ställde någon några frågor eller ville kräva oss på pengar.

våR JOllE äR ETT SORglIgT KAPITEl och den är nu så dålig att den nästan inte hål-ler ihop alls längre. En dag när vi var inne i Paramaribo för incheckning och andra ärenden hade den sjunkit vid bryggan. Den hängde bara fast i förtöjningstampen medan i stort sett hela ekipaget låg i mar-vatten. Värsta av allt var att också motorn hamnat under vatten och blivit dränkt. Vi fick hjälp av en snäll holländare att lyfta upp den så vi kunde börja ösa. När det var gjort fick vi först tömma luftpumpen på vatten eftersom också den var vatten-fylld.

Bensintanken låg och flöt uppochned och det hade runnit in flodvatten i den och förstört bensinen. Vi gjorde några hopp-lösa försök att starta motorn men den var naturligtvis stendöd. Inte kunde vi ro ut till Unicorn heller eftersom vi glömt att lägga ner årorna i jollen. Ja det som finns kvar av dem, de har gått av och det går till nöds att paddla en kort bit med hjälp av dem.

Den strida strömmen i floden gjorde det omöjligt att ens försöka paddla hem igen. Det var 4-5 knops motström och det är helt omöjligt att övervinna utan motor. Det låg en enda annan båt ankrad på samma ställe som oss och det var en hol-

ländsk skuta. Som tur var lyckades vi på-kalla deras uppmärksamhet och de kom i sin jolle och gav oss bogserhjälp tillbaka till Unicorn. Vi lyfte direkt ombord jolle-motorn och jag började göra rent, plocka isär den och tömma den på vatten. Tro det eller ej efter några timmars arbete spann den som en katt igen. Den går till och med bättre än förut eftersom jag fann en hel del smuts som samlats då jag plockade isär förgasaren i minsta beståndsdel och gjorde rent den. Tur i oturen var natur-ligtvis att vi befann oss uppe i Surinam River där det är sötvatten och inte salt-vatten. Hade samma sak hänt i saltvatten är jag inte säker på att motorn klarat sig lika bra.

Efter en vecka var vi trötta på stadslivet och drog därför upp ankaret och fortsatt ytterligare tio sjömil upp i floden. Där lig-ger en by som heter Domburg.

På väg TIll DOmBuRg fick vi runda ett gammalt rostigt och sjunket fartyg. Det sänktes i Surinam River av Tyskland un-der andra världskriget. Anledningen var att man ville stoppa utskeppning av alu-minium till USA. Det hamnade lite fel vid sänkningen och därför gjorde det ingen nytta.

Domburg är inget stort samhälle. Ett litet torg men några affärer, några barer ock en polisstation. Det ligger redan ett 10-tal andra båtar här varav hälften är bebodda. De andra är lämnade för längre eller kortare tid medan besättningen rest iväg. Där finns också den vanliga popula-tionen av skabbiga gatuhundar.

I Domburg träffar vi Sophia och Ed som byggts sig en egen ö att förtöja vid. De har varit här i tre år och tyckte att de behövde utöka sitt område att leva på. Ön är byggd av PET-flaskor som de stoppat in i ett stort fiskenät. Sedan har de fyllt på med jord och efter det planterat allehanda växter. To-talt har de samlat ca. 250 000 Pet flaskor för att få tillräckligt med flytkraft till sin ö.

29

Vi lär snabbt känna den holländska grupp människor som antingen bor på sina båtar eller på land i Domburgs närhet. Det finns en naturlig träffpunkt och det är Rita’s café. Varje dag mellan 17-19 är det Dom-burgs träffpunkt och man kan slinka in för något att dricka och lära känna alla.

vI hADE BESTämT OSS för att se lite mer av Surinams inland. Det vill säga vi ville se lite mer av de regnskogsområden som täcker 90% av landets yta. Vi tänkte göra det i två steg. Först tänkte vi åka söderut ett par timmar med buss och besöka ett ”Eco Resort” som heter Bergendal.

Dagen började med tidig uppstigning. Kvart i sju kom George från grannbåten och hämtade upp oss i sin jolle för att skjutsa oss in till land. Vi hade fått nog av sjunkna jollar och vår egen jolle lämnade vi därför kvar upplyft ombord på Unicorn. Unicorn lämnade vi liggandes för ankare utanför Domburg. Ankaret hade hållit oss väl på plats i över en vecka och därför visste vi att fästet var bra och vi vågade lita på det. Vi hade också talat med våra grannar Ed och Sophia och de hade lovat att hålla ett öga på Unicorn medan vi var borta.

Det brukar gå en lokalbuss in till Pa-ramaribo vid sjutiden på morgonen och den ville vi försöka komma med. Just det, försöka, att åka buss är inte alltid så en-kelt här. Ofta blir bussarna fulla och då kör chauffören helt enkelt förbi de som står och väntar utan att stanna. Sedan vet man aldrig när nästa buss kommer, ibland kan väntan bli lång. Vi hade en an-nan buss att passa som skulle gå klockan 10 från Paramaribo och den fick vi inte missa. Denna morgon hade vi tur. Bussen kom fem över sju och den stannade. Den var nästan full, och när vi stigit på stan-nade chauffören bara för en enda person till innan han körde raka vägen till Para-maribo utan vidare stopp.

Nu kom vi istället alldeles för tidigt in till stan och fick vänta ett par timmar. Det gjorde inte så mycket för vi satte oss i en hotellobby där det fanns internet och pas-sade på att därifrån uppdatera hemsidan och sköta en del mailkorrespondens .

FäRDEn gIcK SEDAn vIDARE söder ut med nästa buss. Vi skulle inte mer än 90-95 km men det tog sin tid. Vägarnas kondi-tion i Surinam är minst sagt urusla. Det finns många tunga lastbilar

Vårt absoluta favorit-ställe i Domburg – Rita´s bar och restaurang.

30

som transporterar bauxit och de kör sön-der dem fullständigt. Det tog över tre tim-mar innan vi var framme.

Bergendal är ett nybyggt resort och har bara varit i drift i knappt ett år. Det var både bra och dåligt. Allt var fräscht och kändes nytt vilket var mycket trevligt. Däremot var personalen inte så trimmad ännu. Allt tog evinnerlig tid och gick inte så smidigt.

I priset ingick frukost, lunch och mid-dag. Vi stannade 2 nätter och åt alltså 2 luncher och 2 middagar. Vid 3 av dessa 4 tillfällen serverades samma sorts kyck-ling. Kanske inte så fantasifullt kompo-nerande av menyn. Men vi skall inte bara klaga för vi ägnade oss åt en hel del roliga och trevliga aktiviteter som bjöds.

På Bergendal kan man ägna sig åt en hel rad olika saker som kajakpaddling, vandra i djungeln, mountainbike m.m.

Redan första dagen anmälde vi oss för

Vi testar Canopy i Surinams täta djungel. (ovan)

Korgflätning hosindianerna i Palemeu. (nedan)

31

”Jungle Trail”. Vi vandrade tillsamman med en mycket kunnig guide som berät-tade om flora och fauna och dessutom gav många intressanta upplysningar om om-rådets historia. Vid Bergendal hade det tidigare legat ett stort plantage och det hade funnits många slavar i området. Un-der slaveriets historia kom totalt 350 000 slavar till Surinam.

DAg Två STOD cAnOPy på programmet. I den täta djungeln hade man spänt upp totalt 11 långa stålwires. På dessa wires gick det att åka med hjälp av speciell ut-rustning. Den bestod av en sele av samma sort som bergsklättrare brukar använda. I selen var fäst ett beslag med stålhjul. Det-ta beslag med hjul hängdes ovanpå wiren och gjorde att man kunde åka längs den.

På höger hand har man en sorts hand-ske av kraftigt läder. Med den håller man ena handen om wiren för fartreglering. Med andra ord man bromsar. Först fick vi träna på låg höjd för att få in den rätta tekniken och lära oss handgreppen.

Det började med ett par kortare sträckor på ganska låg höjd. Farten blev heller inte så hög på dessa etapper. Men snart blev det högre och snabbare. Vi klättrade upp för sluttningar och på stegar upp bland träden.

Det kunde t ex se ut så här. Vi är 35 m upp i ett träd och skall åka 174 m till nästa plattform. Bromsnivå är 3+, alltså en riktigt snabb och brant wire. Den högsta plattformen var 90 m upp, sträckan vi åkte var nästan 300 m lång och korsade Surinam River.

Naturligtvis gjorde vi också en utfärd med kajak. Det var trevligt ända tills vi vände och skulle paddla tillbaka hem igen. Då hade vi både motvind och mot-ström. Vi hann bli rejält trötta innan vi var tillbaka.

EFTER Två häRlIgA DAgAR var det dags att sätta sig på bussen för återfärd till Pa-

ramaribo. Nu väntade bara ett dygns vila innan vi skulle ut på nästa tur. Då långt in i Surinams djupa djungel.

Även denna dag blev det tidig uppstig-ning och skjuts in till land för hinna med bussen klockan sju. Vi hade ganska lätt packning eftersom maxvikt på bagaget som fick tas med var 6 kg/person. Framme i Paramaribo letade vi upp en taxi som kunde köra oss den korta biten ut till flyg-platsen.

Planet skulle inte lyfta förrän klockan 11 så vi var ute i god tid. Incheckningen var av det lite ovanliga slaget. Istället för att väga endast bagaget fick alla passa-gerarna, tillsammans med sin packning, ställa sig på en stor våg. Åtta personer inklusive bagage vägde totalt 580 kg. Det var inte heller den vanliga kontrollen av handbagage där man inte får ha med sig minsta lilla nagelsax eller andra ”far-liga” föremål. Här var det fritt fram att ha stora djungelkniven med sig inne i planets kabin.

I början av flygningen såg vi flera övergivna dagbrott. Det är lämningar efter guldutvinning. Det bryts fort-farande ganska mycket guld i Sur-inam, men numer sker det under jord. Efter hand blev landskapet mer enahanda och vi såg inget utom regnskog så långt ögat kunde nå.

EFTER En Och En hAlvTImmAS flygning kommer vi i alla fall fram till en öppning i naturen där det rinner en flod, Tapahony River. Där finns det också ett gräsfält med en landningsbana som är 800 m lång. Vi har kommit fram till Palumeu. Det finns ganska många sådana här bush-flygfält i Surinams inland. De byggdes med stor möda på 1950-talet och byggnationen kallades för ”Operation Grasshoppers.” Anledningen var att man ville kartlägga Surinams geologiska tillgångar och då krävdes det ett transportsystem för män-niskor och utrustning.

32

Surinams regnskog är till allra största delen väglöst land och enda möjligheten till transport är med flyg eller i några få fall med båt. När väl naturtillgångarna var kartlagda fanns ju flygfälten kvar och kom att användas på ett sätt som inte var avsett från början. De bidrog starkt till att göra Surinam till en stor exportör av droger. Här kunde kurirerna i stort sett ostört lasta om och skicka vidare sina va-ror. Av den anledningen har regeringen nu stängt ett antal av fälten för att få bukt med problemet.

I Palumeu dit vi hade kommit finns en liten djungel-lodge som ligger i anslutning till en bosättning av Amerindians. Två stammar, Trio och Wajana, lever tillsam-man här. Totalt är de ungefär 300 perso-ner.

DIREKT EFTER FRAmKOST installerar vi oss i vår lodge och vår guide Julius ber oss att mötas nere vid den stora kanoten om en halvtimma. Där lastar vår grupp, som är totalt tolv personer, i sig och vi beger oss iväg neråt längs Tapahony River. Efter bara 20 min färd kommer vi fram till en ö där vi dukar upp den medhavda lunchen. Julius är en av de bästa guider vi någon-sin träffat på och han mycket kunnig och intressant att lyssna till. Han är med oss i stort sett varje vaken timme under fem dagar.

Första dagens eftermiddag gör vi ett be-sök i byn för att få en första uppfattning om hur indianerna lever sitt dagliga liv. Precis som sina förfäder gjort i generatio-ner baserar de sitt leverne på vad djung-eln kan erbjuda. Maten fås från jakt, fiske och jordbruk. Den består av rotfrukter, frukt, fisk och kött från djur som jagas. Grönsaker står däremot inte på Amerin-dians meny. En betydande del av maten kommer från kasawa-roten.

De lever inte 100 % på ursprungligt vis och de flesta, men inte alla, använder väs-terländska kläder. De köper också en del

utrustning från Paramaribo så som köks-utrustning, musik, verktyg m m. Några har till och med skaffat utombordsmo-torer till sina kanoter. Alla familjer har en kanot. Den fungerar som indianernas transportmedel och är lika nödvändig som bilen är för en svensk.

mATEn vI åT vAR uTSÖKT gOD och vi gick säkert upp i vikt alla aktiviteter till trots. Vi är ju verkligen inte vana vid att äta både lagad lunch och middag. Varje mor-gon serverades vi omelett, pannkakor, smör, bröd, pålägg och frukt. Betydligt stabilare frukost än vad som brukar intas på Unicorn.

Bland de tolv gästerna på lodgen var vi två de enda som inte kom från Holland. De flesta hade någon sorts anknytning till Surinam genom familj eller släktingar här. Att vi kommit seglandes hit väckte stor förundran. Ingen hade någonsin hört talas om cruisers som kommer på egen köl till Surinam. Vi fick som vanligt svara på frågorna om det verkligen bara var vi två ombord, om vi kastar ankare på natten o s v. Vi gjorde också ett par mycket intres-santa vandringar i regnskogen som är av första generationen. Julius föreläste om all flora och fauna och vi lärde oss vad som kan tas tillvara och användas av männis-kan.

Vi fick smaka på flisor från ett träd som innehåller ämnen som skall skydda mot malaria. Indianerna kokar flisorna av trädet i vatten som de sedan dricker som te. Det smakade oerhört bittert. Själ-va gick vi till apoteket i Paramaribo och köpte malariatabletter. Vi skall ta en ta-blett/vecka under sex veckors tid. Lariam heter tabletterna och när vi redan köpt dem och börjat kuren fick vi veta att de har dåligt rykte, kanske oförtjänt. Under Vietnamkriget var Lariam det preparat som de amerikanska soldaterna tog för att slippa malaria. De tog tabletterna under lång tid, ofta flera år i sträck. Det

33

har efteråt konstaterats att de har en del biverkningar vid långvarit bruk. Ex-empelvis kan man tappa håret, få mar-drömmar, diarré eller det som gav prepa-ratet så dåligt rykte, man kan bli tokig. Den holländske läkare som var med i vår grupp försäkrade att det inte var farligt vid endast en kur.

vI SmAKADE OcKSå På den vätska som finns i vad som kallas vattenlian. Om man inte har tillgång till vatten går det utmärkt att dricka denna vätska. Den smakade som vatten med socker i. Mest imponerade är vi i alla fall av vår indianguide Wang som var med oss hela tiden i djungeln. Han pekade oavbrutet ut vilda djur eller uppmärksammade någon speciell växt. Just hans förmåga att se och upptäcka vilda djur var helt fenomenal. Han såg djuren långt innan någon annan hade en aning om deras närvaro. Att växa upp i regnskogen ger självklart tillfälle att öva upp förmågor som kommer till nytta och är viktiga i det dagliga livet.

En eftermiddag provade vi på att skjuta med pil och båge. Det var mycket svårare än vi trott. Herrarna fick skjuta med en normalstor båge medan damerna fick an-

vända en något mindre variant. Bara att spänna bågen var ett kapitel för sig. Det var mycket tyngre än vad vi väntat. Att sedan dessutom lägga på en pil, sikta och släppa strängen på rätt sätt. Det blev många skratt och misslyckade skott.

mångA Av ER SOm läSER DETTA här sä-kert sett de klassiska filmerna om Indiana Jones med Harrison Ford i huvudrollen. I en av filmerna serveras det apskalle. Vi behöver inte längre undra hur det sma-kar för vi har provat. Det smakar alldeles utmärkt. Köttet kan närmast liknas vid mört oxkött.

Hur kommer det sig att vi blev bjudna på denna, av amerindianer ansedda, de-likatess?

Jo, ett av paren som var med på resan, Jeanette och Marc hade bestämt sig för att gifta sig på indianskt vis. De bjöd in alla oss andra att delta i ceremonin.

DET vAR En FAnTASTISK TuR vi har gjort och vi är mycket nöjda och glada att vi be-stämde oss för att göra den. En berättelse som denna skulle kunna skrivas hur lång som helst och späckas med stora mäng-der fakta. Vi väljer att inte skriva alltför detaljerat och långrandigt, i stället tar vi med ganska många bilder på hemsidan.

Unicorn mådde bra ankrad utanför Domburg medan vi var borta. Solpanelerna klarade lätt att förse kylen och ankarlanter-

nan med ström under vår bortavaro.

HÅKAN & ANNA-KARIN, S/y UNIcoRN

Detta är bara ett litet smakprov på allt det vi upplevde i Surinam. För den som

vill läsa mer finns det en hel del ytterliggare information på vår hemsida

www.sailunicorn.comMiddag som verkligen smakar apa!

34

Svenska seglare mitt i tsunamin

många seglare, därav flera skandinaver,

fanns i området kring Samoa, Tonga och Fiji onsdagen den 30 september (lokal Fiji -tid) när ett kraftigt jordskalv, strax söder om Samoa, med styrka 8. 3 på Richter-skalan orsakade en kraftig tsunamivåg.

vågen sköljde bort hem och männis-kor på Samoa (fd Västra Samoa), Amerikanska Samoa och Tongas

nordligaste ö Niuatoputapu. Tsunamivar-ningen nådde aldrig Niuatoputapu som gränsar till Samoa.

vI På S/y cOmEDIE, som nyligen besökt dessa öar, låg ankrade tillsammans med andra skandinaver i Savusavu på Fiji när tsunamivarningen för Fiji skickades ut.

Denna gång hade vi och människorna på Fiji tur! Vågen tog en annan riktning och varningen avblåstes efter några timmar. Då hade skolorna hunnit evakuera barn upp på höjder i närheten av skolorna.

våRA TAnKAR gIcK gEnAST till männis-korna på de ställen vi nyligen gästat och till seglarvänner spridda runt i området.

Oron bekräftades när vi fick kontakt med båten Panacea med Agnes och Bertil ombord (JRSK - medlemmar). De överras-kades av tsunamivågen när de låg för an-kar vid Niuatoputapu som är den nordli-gaste ön i Tonga. Ingen varning hade nått dem eller öborna.

De kände en skakning och snart såg de vågen komma. Ankaret hann de inte få

upp men lyckades snabbt få igång motorn och vända upp fören mot vågen. Endast ankarspelet skadades.

nIuATAPOTAPu med sina drygt 1 000 in-vånare förlorade nio människor, 67 hem totalförstördes och 58 hem blev delvis för-störda. Andra viktiga byggnader liksom flygfältet förstördes.

Panaceas satellittelefon och Tortugas SSB var i flera dygn den enda kontakt öborna hade med yttervärlden.

Seglarna på plats (Panacea och Tor-tuga) organiserade och tog aktiv del i räddnings- och återuppbyggnadsarbetet. Panacea fick i uppdrag att fördela de 500 kg förnödenheter som samlats in av seg-larna i andra delar av Tonga. Dessa an-lände med flyg sedan fiskare rensat upp landningsbanan.

Som vi förstår så har seglarna gjort en fantastisk insats, särskilt som myndighe-ternas och Röda Korsets hjälpinsatser tog lång tid att nå ön. Människorna på ön är väldigt tacksamma för seglarnas insatser.

LAILA & cLAES-oLof KALL, S/y comEDIELäs mer om Panaceas äventyr på deras hemsidawww.panacea.be.

Bilder: google

35

SeaSea BjörlandaTel. +46 31 927770

SeaSea LångedragTel. +46 31 7690400

VÅRDA VÄRDET I DIN BÅT !

36

lÖRDAgEn DEn 10 OKTOBER kom Berit och Nils-Åke Lithner på s/y Elenor hem igen efter sin jordenruntsegling som pågått i drygt 10 år. De anlände till Lilla Bommen klockan 15.00 och blev mottagna av ett 30 tal personer. Under resan har de besökt cirka 50 länder.

Vi hälsar dem välkomna hem!ANITA ocH LARS STILLmAN, S/y TINDRA

Efter tio år – välkommen hem, Elenor!

S/y LILLALILLy,KANARIEöARNA

Hej, vi har nu kommit till Fuerteventura, Kanarieö-arna. Allt har gått bra. Vi beräknar att lämna båten här nere slutet av december. Sedan kommer jag, Peter, att åka ner i februari/mars för att segla runt öarna med och utan besättning. Anette måste jobba och beräknar komma ner vid skolloven.

PETER,S/y LILLALILLy

Söndag 22 november 20.00 LT 3351,4S 15110,0E Sydney har rekordvärme! Nu på söndag eftermiddag pendlar tempen mellan 35 och 40 grader. Vädergubbarna varnar för över 40! Vi ligger som väl är på svaj, men vinden är som en blås-lampa, torr och het. Det är inte ofta vi hoppas på regn...Vi hart haft tre ordentliga åskväder sen vi kom hit till Sydney och dagens värme leder nog fram till en riktig urladdning.Det blir inte nån tur till inlandet utan några fina dagar uppe i Middelharbour och den nationalparken som finns där får räcka för stunden.Dels fick Björn en flunsasväng, och Annika är nu inne på sin tredje dag med samma snuva. Men vi hoppas vara kurranta att sticka vidare mot söder på torsdag, då vädret skall bjuda på fina nordvindar.

ANNIKA & BjöRN, S/y LINDESfARNE

S/y LINDESfARNE, AUSTRALIEN

Bilder: lars Stillman

S/y SEAqwEST, KANARIEöARNA

Hej!Nu är vi tillbaka på Kanarieöarna, i vårt kära Puerto Mogán. Här blir vi liggande fram till slutet av november för att förbereda oss och båten inför kom-mande seglingar. Runt 1/12 bär det av mot Kap Verde och sedan blir det troligen Brasilien...

BoSSE & HELéNE,S/y SEAqwEST

fLASKPoST I KoRTHET

37

Efter några dagar i Cartagena ville vi vidare och beslutade att gå direkt mot Gibraltar. Målet var Ceuta, den

lilla spanska enklaven på Afrikas nord-kust, som ligger mittemot Gibraltar.

Det blev en vindfattig segling i två dygn, stundtals på platt vatten, med ubåtsmöte och delfiner runt oss flera gånger. En flyg-fisk fick vi också!

Den studsade mot biminin, på insidan, ramlade ner på däck och blev liggande.

När vi närmade oss Gibraltar, och skul-le söderut, blev det dags att korsa den sto-ra trafikseparationszonen som finns här. Massor av ankarliggare och massor av båtar som rör sig åt ena eller andra hål-let. Då upptäckte vi att vi kört motor långt

mer än någon hade förväntat och nu hade dieseltanken gått in på reserven. Motor-stopp var det sista vi ville ha! Vi räknade och räknade, och kom fram till att vi borde ha 25 liter kvar och borde klara oss fram på 10 liter. Men hur vet vi att vår mätare är pålitlig? Och hur många liter innebär reserven?

Samtidigt kom ett rejält regn- och åsk-väder som resten av färden snurrade runt oss med riktigt hällregn, blixtar som slog i vattnet och en ständigt mullrande åska.

DET BlEv någRA nERvÖSA timmar, i dålig sikt, då vi vid två tillfällen

S/y SEAqwEST, GIBRALTAR

mot porten till medelhavet

Bilder: Bosse niklassonI Tetouan öppnar sig en annan värld – den arabiska. Vid torget ligger kungens palats, ett av många som han disponerar i städerna runt om i Marocko.

Efter en sejour in i medelhavet fort-sätter seaQwest mot porten mellan Atlanten och medelhavet. Till ceuta på afrikanska sidan och gibraltar i Europa.

fick väja för fiskebåtar som kom körandes ur allt det gråa diset. AIS är förstås un-derbart att ha vid dessa tillfällen medan radarn har svårt att visa ekon av båtar när skärmen redan nästan svartnat av regnet.

Dieseln räckte, och tidig eftermiddag kunde vi lägga till i Ceuta och vi var i Afrika!

cEuTA äR En SPAnSK EnKlAv, belägen på en halvö med 8 km gräns mot Marocko. Ytan är 22 kvadratkilometer och här bor ca 76 000 personer. De flesta är spanjorer men det finns också en hel del araber, ju-dar och en del andra folkslag

Även här pågick en regatta, ”Ceuta 2+2”, som alltså gick över två kontinenter och två hav.Ett läge som man är väldigt stolta över och påpekar i alla broschyrer.

Kallt, mulet och regnigt var det, bara dryga 20 grader de första två dagarna. Och vi som hade trott att Afrika skulle vara varmt och soligt!

Vi utforskade centrum, som har en lång shoppinggata, en salig blandning av nya och gamla byggnader och en hel del kyr-kor, moskéer, synagogor, museer och mili-tära anläggningar.

Området är skattefritt, dvs. man be-talar ingen moms, så det är populärt att handla här vilket syns på utbudet av af-färer längs shoppinggatan. Överallt fanns blommor planterade och man fick ett pryd-ligt intryck av staden.

Hamnen ligger precis nedanför gåga-tans början så allt är nära.

OvAnFÖR hAmnEn ligger också busstatio-nen och här tog vi linje 7 som gick till Ma-rockos gräns för bara 70 cent per person. För givetvis skulle vi till Afrika även om vår försäkring inte tillåter båten att åka dit!

Efter att ha fyllt i en blankett med vårt syfte med att besöka Marocko och fått alla stämplar i passet så promenerade vi över gränsen. Där blev vi vänligt bemötta av en guide och beslutade oss direkt för att anta hans erbjudande. Vi visste ju ingen-ting och var totalt oförberedda så någon som kunde visa oss runt såg vi som en bra investering.

Erbjudandet var en taxiresa, tur och retur, till staden Tetouan, några mil söde-rut, för 40 € samt guiden som skulle visa oss runt där och kostade 25 €. Detta var en statlig guide som hade legitimation,

38

De gamla arabiska stadsdelarna Kasbah och Medina består av smala överbyggda gränder...

presenterade sig som Mohammed och dessutom pratade bra engelska.

Alla taxibilar är av märket Mercedes och alla ser ut att härstamma från 1970-talet, så även vår som hade rullat ca 42 000 mil om mätaren stämde. En säker taxichaufför körde oss längs kustvägen som på flera ställen var översvämmad på grund av allt regn.

Färden tog ca 40 minuter och tog oss via den lilla gränsbyn Castilljeros, genom Smir som hade stora semesteranläggning-ar längs havet och en välbesökt marina, och förbi den gamla fiskebyn M´diq innan vi kom fram till Tetouan.

Överallt såg vi vita byggnader med blå detaljer, vilket var typiskt för denna del av landet. Guiden berättade att det varie-rade i olika kommuner och i Tanger har man mestadels gult med lite inslag av grönt på husen.

Av det vi hade sett hittills skiljde sig be-byggelsen inte mycket från den spanska.

JuST Då SvängDE TAxIn upp mot gam-la stan i Tetouan och vi kom in i annan värld, den arabiska. Vi lämnade taxin och fortsatte till fots. Först upp till torget där

kungens palats låg. Givetvis inte hans permanenta, det ligger förstås i Rabat som är huvudstad.

Men han hade ett i varje stad och detta var ett av hans mindre. Ståtliga byggna-der omringade torget som var försett med banderoller i rött och grönt. Vad vi förstod var kungen väldigt populär och hade gjort mycket gott för folket. Han var nu 44 år och hade redan varit regent i tio år.

Så gick vi in de riktigt gamla arabiska stadsdelarna, Kasbah och Medina. De är byggda redan på 1200-talet och beboddes ursprungligen av de allra rikaste. För ca 100 år sedan flyttade de rika till utkanter-na av staden och skänkte då hela området till de fattiga, som än idag bor i området. Spåren av de rikas tid finns kvar i form av exklusiva entrédörrar med kraftiga gamla lås. Det finns sju portar in till dessa kvarter som består av mycket smala, över-byggda gränder med fullt av små affärer som bara är som ”ett hål i väggen”.

TETOuAn hAR cA 50 000 InvånARE och av dessa är ca 4 000 judar, som många gång-er är födda här. Man lever i harmoni med varandra men folkgrupperna

39

...fullt med små butiker som bara är ”ett hål i väggen”. Här fanns allt du kan tänka dig: bland annat matbutik, frisör, snickare och så matt-handlare, förstås.

40

Den stora badan-läggningen, ritad av Cesar Manrique, lig-ger precis bortanför hamnen i Ceuta. Den är en Ceutas stora turistattrak-tioner...

...liksom de gamla vallgravsmurarna som numera inrym-mer mysiga restau-ranger i murverket.

har sina egna religioner, kyrkor och mark-nadsstånd.

Utanför Kasbah kunde vi se judarnas försäljningsstånd längs gatan.

Vi kunde också snabbt konstatera att vi var de enda turisterna som vistades här. Utan vår guide hade vi aldrig hittat ut ur detta gytter av stenlagda gränder som gick kors och tvärs, upp och ner, hit och dit.

I gränderna lekte barn och överallt syn-tes små, smala katter som nyfiket kikade på oss.

Här fanns allt man behövde och många lämnade nog aldrig området.

Överallt såg vi olika yrkeskategorier som i sitt lilla ”hål i väggen” utövade sitt yrke. Här fanns bagare, snickare, cykel-verkstad, raksalong, mataffärer och en massa annat.

Och matthandlare.För vi hade självklart gått på en klas-

siker!Plötsligt tog guiden in oss i en butik där

en man skulle visa oss upp på taket så att vi kunde ta fina bilder över staden medan guiden själv skulle gå till sin moské. Och visst kom vi upp på taket.

Men sedan skulle det drickas te och vi-sas mattor. Denne arab pratade engelska och kunde till och med lite svenska. Fram kom teet och nu fick vi veta vad vi redan sett så många i Ceuta ha i sina glas. Mint-te med massa färsk mynta i!

Jättegott.

FRAm KOm OcKSå mATTA efter matta och när vi försökte stoppa mannen talade han om att de fick betalt för att visa så det var inga problem om vi inte ville köpa. Detta var nämligen ett kooperativ och alla mat-tor var vävda av folk som bodde uppe i bergen utanför staden.

Och visst var mattorna vackra. Man kunde dessutom ordna transport om vi ville ha något hemskickat till Sverige. Det var inte aktuellt för oss men kapten blev sugen på att, som ett minne, köpa en

liten matta till vår salong. Vi talade om för matthandlaren vilka mattor vi gillade men att storleken var helt fel. Det visade sig också att vår favorit skulle ha kostat 1 200 €! Mindre mattor kom fram, fortfa-rande för stora. Ännu mindre mattor kom fram och till slut fanns det mattor i lämp-lig båtstorlek. Den vi kunde tänka oss skulle kosta 140 €.

Chefen för butiken hade kommit in och satt i ett hörn, med sitt glas mintte, och muttrade surt om priserna. Snabbt sjönk priset till 70 € och det var inklusive vis-ning och te!

Då IlSKnADE JAg TIll, reste mig, tackade för visningen och gick därifrån. Priset blev då 50 € men kapten tackade för sig och gick också. Nu tyckte vi att det kunde vara kul att ha med oss en matta så gui-den, som just kommit tillbaka, tog oss till en mindre affär.

När innehavaren förstod vilken storlek vi ville ha hämtade han, i ett par omgång-ar, mattor från någonstans och till slut hittade vi den ville ha. Priset var 175 € vilket vi sa blankt nej till. Vi fick själva ange pris, vilket kapten satte till 50 €, och efter långa förhandlingar med försök att få oss att höja budet prutade handlaren i omgångar tills vi slutligen betalade just det vi bjudit.

Vår salong pryds numera av en så kall-lad äkta matta av okänd kvalitet, men med väldigt många knutar

Vi utgår från att vår guide fick provision på det han lyckades sälja på oss men för-utom mattan blev det bara lunch för vår del. Självklart intogs den i dessa arab-kvarter och vi serverades grillat kebab-kött med ett gott falinabröd till. Därefter fick vi couscous, inte som vi är vana vid utan blandat med kyckling, morötter och kål. Måltiden avslutade med mintte och kaka, en jättegod sådan. En kakaobland-ning inbakad i mördeg som hade doppats i vaniljsocker, mums!

41

någOT vI REAgERADE På var att så fort nå-gon av oss stannade upp och inte gick till-sammans med guiden, så blev han orolig och väntade in oss. Troligen stod han för en stor del av att vi tryggt kunde gå runt där utan att någon försökte kontakta oss.

Guiden ledde oss sedan ut ur arabkvar-teren och plötsligt var vi på en vanlig bil-gata och där stod vår taxi. Nu blev det lite nervöst, för vi hade bara tagit med oss 80 € för utflykten och inga plånböcker. Vi hade också, för att minimera risken att råka illa ut, tagit av oss alla smycken och undvek att ta på oss något som kunde sticka ut.

Tack vare mattinköpet hade vi nu inte pengar att betala taxin och guiden.

Resan gick därför via en bankomat, vi hade ett bankkort med oss men inte en aning om det fanns några pengar kvar på kontot. Vi hade inte kunnat koppla upp oss mot internet på ett par veckor och för-sökte nu räkna ut hur mycket vi tagit ut. Pengar fanns och allt gick bra men man kunde bara ta ut lokal valuta så vi betala-de 700 Dirham som motsvarar 640 SEK.

Resan tillbaka gick samma väg som vi kommit och vid gränsstationen varnade guiden oss för att ha passen framme eller

att lämna dem till någon annan än polisen i luckan längst fram.

På våR TREDJE DAg i Ceuta vaknade vi till sol och blå himmel och gav oss ut på utflykt.

Först besökte vi den stora badanlägg-ningen med stora saltvattenbassänger, som låg precis bortanför hamnen och på kort tid blivit en populär turistattraktion. Den visade sig vara designad av Cesar Manrique som vi redan sett så mycket av på Kanarieöarna. Detta var hans sista skapelse och här fanns även en utställ-ning som visade alla hans byggnationer, många av dem bekanta för oss.

Därefter gick vi till de väl bevarade gamla vallgravsmurarna, som än idag är intakta, och en gång var ett viktigt skydd för staden.

På gamla foton kunde vi se hur murar-na en gång skyddade mot såväl havet som inkräktare. Idag har man byggt ut hela hamnområdet med bilvägar och stora pi-rar utanför det som en gång var murarna mot vattnet. Men inne i staden finns vall-graven kvar och runt den har man öppnat mysiga restauranger i murarna.

Besöket i Ceuta avslutade vi förstås med att dricka det för platsen typiska minttet

42

Mysiga Main Street i Gibraltar lockar med fina restauranger och goda möjligheter till allsköns shopping.

Hej pa er alla.Idag mandag den 9 november kom vi fram till Opua i New Zealand efter nio dygn med skiftande segling. Vi har haft lite vind, lagom med vind, mycket vind och vind fran alla riktningar. Upplevde en fantastisk solnedgang mitt utepa. Solen gick ned i horisonten och manen gick upp samtidigt. Tva eldroda klot som speglade sig i vattnet fran tva hall. En molnfri himmel och ett absolut slatt vatten och det var blankt som en spegel. Senare speglade sig stjarnorna sig i vattnet. Vi fick upp en grann guldmakrill pa sju kilo sa det blev fisk i fyra dagar fast tillagad pa olika satt. Grillad, i kottsoppa, i egeng jord krabbsoppa och stekt. Det var jattegott men nu vill vi ha en stor blodig kottbit ala New Zealand.Vi bokar biljetter hem i veckan.

mATS ocH ULLA, S/y HoKUS PoKUS

fLASKPoST I KoRTHET

43

med mynta på en servering. Minst halva glaset fylls med myntablad som ger fin sötma åt teet.

vI gIcK ÖvER TIll gIBRAlTAR och ankrade än en gång på spanska sidan i viken vid La Linea.

I den lilla hamnen som finns där tar de 5€ om man vill parkera gummibåten, så ett tips från vår engelska grannbåt var att man skjutsar in en till piren och denne ropar på VHF:en när han vill bli hämtad. Enkelt, enda problem var att underteck-nad kom på att jag aldrig någonsin kört gummibåt. Men det går att lära gamla hundar att sitta och även att lära mig köra gummibåt.

Nästa dag valde vi ändå att gå in i mari-nan och betala för att lägga gummibåten. Där ligger den säkert och är bevakad. Själ-va tog vi med oss passen och promenerade över gränsen till Gibraltar där vi strosade längs den mysiga Main Street och kapten fick bunkrat lite mera whiskey. Vi besökte också Marina Bay och fick veta att båda marinorna är fullbokade till den sista ok-tober av deltagarna i Blue Water Rally, en jordenruntsegling som i slutet av oktober startar i Gibraltar. Även om inte alla bå-tar kommit så är platserna bokade och be-talda så man kan inte hyra ut dem.

vAD vI FÖRSTåR är det vanligt att det är fullt i Gibraltars hamnar men efter många års planerande pågår nu byggnationen av en ny stor marina på spanska sidan, gran-

ne med gränsen. Den skall stå klar i mars 2010 och kommer att ta ca 700 båtar. Prisnivån är densamma som i Gibraltar, för en 12-meter båt kostar det 28 € + VAT 16 % under högsäsongen som pågår från april-oktober. Här skall också byggas ett shoppingcenter.

En eftermiddag lyckades vi ändå ordna plats några timmar i Marina Bay i Gibral-tar och kunde gå till Morrisons och bunkra ordentligt inför kommande seglingar. Här finns ett fantastiskt utbud!

Rent allmänt är Gibraltar så trevligt, och har ett fantastiskt läge på Europas sydspets, att vi börjar leka med tanken att kanske bosätta oss här en gång när blivit stora.

Därmed har vi avslutat vår Medelhavs-sejour och inväntar rätt väder för att gå vidare söderut.

HELéNE, S/y SEAqwEST

S/y HoKUS PoKUS, NyA zEELAND

Kapten har bunkrat ordentligt inför kommande seglingar.

fLASKPoST I KoRTHET

44

Hej seglarvänner hemma!Comedie ligger nu på Fiji tillsammans med s/y Geronimo.

LAILA & cLAES-oLof, S/y comEDIE

Hej i kylan ,vi är i Grenada och kom-mer att fira jul-nyår i någon av dom närliggande bukterna .

EINAR ocH LIISA, S/y woy

S/Y ”SUPERNOVA” kommer att ligga i Finike, Turkiet hela vintern

SUNE LARSSoN, ULLA ERIKSoNS/y SUPERNoVA

Efter att ha lämnat vår båt Aurora på en bojsten vid Itaparica kom vi till-baka den 21 oktober efter 5,5 månad

hemma i Sverige. Vi har haft en brasiliansk man, Zee, som

passat vår båt (bilden). Han har tvättat regelbundet utanpå samt startat motorn och vädrat ett par gånger i veckan.

Aurora var jättefin och ren, inte till-stymmelse till beväxtning vare sig i vat-tenlinjen eller under vattnet. Inomhus hade vi ganska mycket mögel, men med tanke på det varma och fuktiga klimatet här så har vi nog klarat oss bra ändå.

Vi har fått bekräftat av andra seglare här som berättat hur han jobbat på båten. Vi kan verkligen rekommendera honom om någon vill lämna båten här, antingen för hemresa eller för längre utflykter i Brasilien. Vi har betalt 200 brasilianska real för bojhyra och 300 real för arbetet med att se till båten per månad.

Mejla oss gärna så kan vi närmare för-klara hur ni får tag på honom om någon är intresserad.

Brasilien är ett fantastiskt och intres-sant land på många sätt och människorna är vänliga och generösa. Det går dock inte att bortse ifrån att det är en helt annan kultur och alla vill tjäna pengar på oss ”gringos”. Det är nästan ett måste att vara tuff och pruta hela tiden. Vi tycker att det

är lite besvärligt samtidigt som vi inte kan deras språk och dom kan inte vårt.

Att kunna portugisiska är ett stort plus här, på spanska kan man göra sig för-stådd, men kan absolut inte förstå vad dom säger.

Vi har haft underbara upplevelser här, framförallt inne i floderna, möten med människor och erfarenheter som också får oss att uppskatta vårt eget land. Nu ska vi göra ett försök med att bottenmåla med hjälp av tidvattnet innan vi seglar norrut mot Karibien. Brasilien kommer för alltid att finnas i våra hjärtan, det är detta som gör långsegling så nödvändigt.

cHRISTEL ocH HARALD, S/y AURoRA

Tillbaka till Aurora och BrasilienS/y AURoRA, BRASILIEN

S/y comEDIE, S/y woy ocH S/y SUPERNoVA

Kallelse till JRSK årsmöte

lördagen den 6 februari 2010klockan 15.00

på Restaurang S/S marieholm,Packhuskajen 8, göteborg.

Klockan 15.00 Samling med fika Klockan 15.30 årsmöte

(Se mötets dagordning på nästa sida)

Efter årsmötet är det planerat ett föredrag och middag. Information om anmälan och pris för middagen kommer gå ut i separat mail.

vill du vara aktiv i JRSK kontakta lars Stillman (073-511 8888) eller Björn Jarde (070-312 3746).

hjärtligt välkomnaBirgitta Källberg, tf ordförande

gerd, Irene och Thomas, Klubbmästarna

45

1. Val av årsmötets ordförande2. Val av årsmötets sekreterare3. Val av två justeringsmän4. Fråga om årsmötet blivit stadgeenligt utlyst5. Fastställande av dagordning6. Föreningens verksamhetsberättelse7. Kassörens redogörelse för resultat- och balansräkning8. Revisionsberättelse9. Fråga om styrelsen beviljas ansvarsfrihet för det gångna året10. Fastställande av medlemsavgift för innevarande år11. Föreningens planerade verksamhet12. Frågor som medlem senast 30 november skriftligen anmält till styrelsen13. Frågor som av styrelsen uppsatts på föredragningslistan (i så fall skall det stå här vad som gäller/inga frågor)

14. Val av JRSK styrelsea. Ordförande, fyllnadsval, 1 årb. Vice ordförande, 2 årc. Kassör, 2 år

15. Val av Redaktiona. 2 st redaktörer, 2 årb. 1 st redaktör, fyllnadsval, 1 årc. 1 st webmakare, 2 år

16. Val av övriga funktionera. 1 st klubbmästare, 2 årb. 1 st klubbmästare, fyllnadsval, 1 årc. Revisorsuppleant, 1 ård. 2 st poster till valberedning, 1 år

Tillverkning av båtdynor

Textila Båtinredningar HBTillverkar dynor för

Najad, Nordwest & Sweden Yachts.

Gödebergsvägen 2-4, 437 34 LindomeTel. 031-99 15 80. textilaboat@telia.com

Dagordning för JRSK årsmötelördagen den 6 februari 2010

46

47

B FÖRENINGS-BREV

SVERIGE

PORTO BETALT

Returadress:JordenRuntSeglarKlubbenc/o Håkan HanssonUppegårdsvägen 1426 69 VÄSTRA FRÖLUNDA