Intervju med fru Erika Söderlund 85 år.Maj 1972

Med anledning av Oxelösunds historieskrivning så är jag nu ute på Björntorpshemmet och sitter här jämte fru Erika Söderlund, en fiskarhustru här utifrån skärgården och vi ber henne att berätta om sin barndomstid, när hon kom till Oxelösund och hur det har varit att vara fiskarhustru här ute.

O: Vill då fru Söderlund tala om när Ni är född och var någonstans.

Fru S: Jag är född 1887 vid Strandstugviken. Min far var torpare under Flättna gods. Flättna och Arnö hörde ihop då.

O: Syskon?

Fru S: Ja, det jag havi två, men de är döda båda två.

O: Arbetade mor också då vid herrgården?

Fru S: Ja, hon gick och mjölka. Det var nog rätt så strävsamt det med. De hade inte mjölkmaskiner på den tiden.

O: Var gick fru Söderlund i skola?

Fru S: I Arnö skola.

O: Hur många år?

Fru S: Det var 4. Första och andra i småskola som de sa sen var det väl första, andra, tredje o fjärde i folkskola.

O: Har fru Söderlund några minnen från den tiden i Arnö skola. Hur det var att gå i skolan på den tiden?

Fru S: Ja, jag tyckte det var bra. Det var roligt. Jag kommer särskilt ihåg att vi hade en lärarinna som hette fröken Kvint, hon blev redaktör för folkskolans barntidning sen. Hon hade eldrött hår och sen hade hon det kortklippt och det hade vi aldrig sett förut, så det blev ett minne för livet.

O: Hade hon humör efter hårfärgen?

Fru S: Ja, det hade hon. Inte var det värt att pojka satte sej opp inte.

O: Ja, min mamma har faktiskt går för henne också där i Arnö skola och hon talar också om fröken Kvint. Hon tyckte hon var väldigt sträng.

Fru S: Ja det var hon. Inte var det värt pojka satte sej opp inte.

O: Och där fick ni lära er kristendom, katekesen o…….?

Fru S: Ja, och biblisk historia och så psalmer förstås det hade vi till varenda dag.

O: Var det några husförhör på den tiden?

Fru S: Jaa då.

O: Kom dom hem till er där i Strandstugviken då?

Fru S: Nej, vi fick gå upp till skolan. Det fick vi göra, så husförhöret var i skolan.

O: När skolan var klar, vad hände sedan då?

Fru S: Jo, sen fick jag plats som piga på ett bondställe då fick jag gå opp klockan 4 om morna och börja mjölka med. Men en tänkte inte må någe annat, det var så på den tiden.

O: Var det också här i närheten av Flättna?

Fru S: Nej, det var vid Ekeby i Helgona. Och det var det enda året jag har varit ifrån den här sockna.

O: Hur gammal var fru Söderlund då?

Fru S: 15 år.

O: Blev det tid över för några nöjen då?

Fru S: Inte mycket inte.

O: Men någon danskväll blev det väl?

Fru S: Joo, då vart det visst det. Och sen när man kom ut till skärgården då dansa en på bryggorna.

O: Fru Söderlund gifte sej så småningom förstås.

Fru S: Ja, 1908 gifte jag mej.

O: Var bosatte ni er då?

Fru S: Då bodde vi på Espskär först, men sen flytta vi därifrån och till Hasselö. Det var ju större plats där där man kunde ha kor och sånt där.

O: Och det var strävsamt?

Fru S: Jaa vars, det var det, men en tänkte inte på någe annat, det var roligt så länge…..

O: På Espskär där hade ni ju inget jordbruk.

Fru S: Neej, det hade vi inte.

O: Det var bara fiske.

Fru S: Ja, det var det.

O: Hur många år var ni på Espskär då?

Fru S: Ja, det kommer jag inte ihåg. 1908 kom vi dit och 1920 flytta vi därifrån.

O: Jaha, då var ni där i 12 år då.

Fru S: Ja, men sen var vi på Öland ett par år, men det var inget vidare.

O: Så ni kom till Hasselö 1920 då?

Fru S: Ja eller 22 jag kommer inte precis ihåg vilket det var.

O: Men då blev det lite jordbruk också??

Fru S: Ja, det vart det.

O: Så det vart mer jobbigt för husmor?

Fru S: Ja, det vart det, men det tänkte man inte på den tiden, det var roligt så länge man orka.

O: Vad hade ni för djur där ute?

Fru S: Vi hade kor, och en häst hade vi. Och får hade vi också. Dom kunde man ju ha på holmarna.

O: Och en gris förstås?

Fru S: Jaa, det hade vi. Två hade jag för det mesta, för en slakta en då till jul och så salta en ner det det var inte te konservera på den tiden inte, utan det var te saltat då.

O: Det var ett slags självhushåll faktiskt.

Fru S: Ja, det var det.

O: Lite fisk sålde ni förstås in till Oxelösund.

Fru S: Ja, det gjorde vi. Vi måste ju ha några pengar.

O: Och fiske gick bra på den tiden?

Fru S: Ja, för all del, det gjorde det ju. Ibland var det väl inte så höga priser, men allting var ju inte så dyrt på den tiden heller. Andra varor.

O: Och då rodde och segla ni.

Fru S: Ja.

O: Motorbåten, när kom den då?

Fru S: Jo den köpte min make, jag minns inte vad det var för år. Jag tror det var 1908 som han köpte den, Motorbåten. Fast det var ju en lite motorbåt. Den var inte så stor som de har nu inte.

O: Och sen kom pojkar och flickor?

Fru S: Jaa då, först kom två flickor och sen kom fem pojkar

O: Är dom i livet alla barnen?

Fru S: Äldsta dottern är död. Hon blev förstörd under spanska sjukan, hjärtat vart aldrig riktigt bra och sen var hon aldrig stark.

O: Pojkarna känner jag ju i alla fall en hel del utav.

Fru S: Ja, det förstår jag. Ja, Elis är inte så kry. Han som röker. Men han får ju inte vara i stillhet heller, utan han får vara lite i jämn rörelse.

O: Vad var det som gjorde att ni flytta till Öland 1920?

Fru S: Ja det kom an på honom Bäckström. Han sa att det var så gott fiske där. Och det var det ju, men kära nån när tåget gick ifrån Böda och till Borgholm på morna och på kvälla gick det tillbaks ifrån Borgholm till Böda. Det var den enda kommunikationen som fanns på den tiden.

O: Vad hade ni för fiske där nere på Öland då?

Fru S: Ja det var strömming och det var ål och ja lax kunde de få nån också. Så det var lite av varje. Men som sagt var, det var det värsta att det inte gick te…. Men nu har de ju bättre med kommunikationerna där också. Det har de ju.

O: Så ni kom tillbaks till Hasselö sen? Efter ett par år?

Fru S: Ja, det var väl två eller fyra, jag minns inte vilket.

O: Arrendatorn på Hasselö, hade han bara tillfälligt arrende då eftersom ni kunde komma tillbaka dit igen?

Fru S: Ja, vi hade ju en stuga som vi ägde själva, så den bodde vi i. Och sen fiska vi lite då så. Så vi kunde livnära oss. Men det var roligt så länge man orka.

O: Fick fru Söderlund hjälpa till med fiske med ibland?

Fru S: Jaa då. Jag stog många gånger och plocka strömming i båten.

O: Och så drog ni not där ute också.

Fru S: Ja, det gjorde vi.

O: Badfisk?

Fru S: Jaa, de sa de. När der gick ihop, ibland kunde det bli ingenting, och ibland kunde det bli för mycket.

O: Men alla barnen kunde väl inte vara kvar hemma, det gick ju inte att försörja så stor barnaskara.

Fru S: Neej då de fick ge sej ut och tjäna varefter de vart stora. Det var inget annat det.

O: Och hur länge var ni på Hasselö sedan då?

Fru S: Jaa, vi var där väl till något på 50-talet. Vi hade en egen stuga där så att vi bodde där. Vi bodde inte i stora, för den hade väl polis Holmström, eller har Jag var en gång därute och hälsa på kapten Asklövs och då fråga de om vi fick gå ner och titta, och det fick vi göra, det var inte någe som hindra. Men han fick inte ta bort den där gamla spisen och det där, för då var de rädda för att det skulle rasa ihop alltihop.

O: Jag tänker på den där gamla bakugnen som är i stugan där på Hasselö. Baka fru Söderlund bröd i den?

Fru S: Jaa då jag baka limpor där.

O: Jaså, och det gick bra?

Fru S: Jaa då det gick bra. Det gjorde det visst det. Och sen baka vi ju en sorts kakor som vi hängde opp på spett och torka sen. Men det vart inte så mört som det här brödet inte.

O: Nej, men Söderlundarna har ju fina tänder.

Fru S: Jaa vars det har de, det får jag lov att säga att de har fina tänder.

O: om det nu kommer an på brödkakorna.

Fru S: Ja, det kanske det gör.

O: Och när flytta ni ifrån Hasselö hem till Oxelösund sen?

Fru S: Ja, det var väl något på 50-talet, för vi bodde hos Erik ett tag. Men sen fick jag sån här hjärtinfarkt och sen fick jag inte vara hemma, utan jag fick lov att komma hit. Ja maken var aldrig med här, men jag fick komma hit.

O: Och så bodde ni vid Femöresund.

Fru S: Ja det gjorde vi. Där var vackert att bo.

O: Och då fiska farbror Söderlund som till husbehov bara?

Fru S: Ja, det gjorde han, det gjorde han visst det, så vi hade lite till matfisk och så där. Vi bodde hos torparn.

O: När fru Söderlund nu bodde på Hasselö och hade så mycket att göra. Det var djur och det var jordbruk och det var fiske och det var en stor barnaskara, då vart det aldrig någon ledighet, någon semester eller någonting.

Fru S: Neej, det var aldrig till tänka på.

O: Och aldrig tid att vara sjuk som man brukar skämta ibland.

Fru S: Jo, vart man sjuk, så låg man där nog och gapa.

O: Kändes det svårt ibland?

Fru S: Neej, jag tycker inte det kändes svårt. Det får jag lov att säga. Jag tycker jag har tagit det med jämnmod.

O: Ja det var ju en stor uppgift i och för sig.

Fru S: Ja, det kan man ju säga för all del.

O: Hur känns det nu då?

Fru S: Jo, jag tycker jag är nöjd med min lott. Jag tycker vi har det bra här. Alla är snälla och vänliga mot en. Så som sagt var jag är nöjd att man har fått det så bra. Tänka sej de här gamla fattigstugorna de hade förr i världen.

O: Det gäller att inte tappa kuraget.

Fru S: Ja, det gör det, för gör man det sen är det färdigt.

O: Hur många barn har fru Söderlund här i Oxelösund nu?

Fru S: Ja, det är bara två. Det är Elis och Sven. Sven som är ungkarl och så Elis som röker böckling. Men han får inte röka så mycket och inte får han vara i stillhet heller. Men frun får ju vara med och hjälpa honom.

O: Var det inte svårt den här perioden då det var mest att göra. För en husmor på den tiden. Man måste ju nästan göra allting själva, sticka och sy och väva. Och det hanns med?

Fru S: Ja det fick lov att gå.

O: Och vart efter barnen då bliv större så fick de väl hjälpa till lite grann efter förmåga?

Fru S. Ja, de fick ge sig ut och tjäna sitt bröd själva. Men som sagt var det gick bra det också.

O: Och farbror Söderlund han hade heller inga vilodagar?

Fru S: Neej då det hade han visst inte. Och sen led han av det här, ja urinsjukdom, han hade det här, vad det heter

O: Prostata.

Fru S: Ja, men tänk att han aldrig, han kände i blåsan när det skulle komma. Då hade jag en träpropp där nere som jag tog dän och så satte jag pottan inunder. Han var aldrig våt, utan det gick bra.

O: Tog ni er ledigt någon gång på Hasselö så där på en söndag och åkte i land eller så där?

Fru S: Neej, det gjorde vi inte. Ja, vi kunde fara ut åt skärgårn till bekanta där kunde vi fara över en söndag och så men en fick ju lov å hem till mjölkdags.

O: Så det blev inte så långa utflykter?

Fru S: Neejdå.

O: Men ni skulle väl i land, döpte ni barnen? Då måste ni väl i land? Eller döpte ni dom inte?

Fru S: Joo då, vi döpte dem. Jag minns att pastor Axelsson var här då och han ville komma ut och döpa en av barnen och då fick hans pojkar följa med och sen skjutsa min make dom ut och tänk att pojka var så glada åt det så flera år efteråt när vi bodde i Femöresund så kom de och åkte bil och då fråga de, då var vi där nere vid bron, och då fråga de: -” är det inte farbror Söderlund?” sa de. ”Joo, sa han det är det”. –” Ja, tänk att han skjutsade oss på sjön och vi har aldrig varit i en båt förr, å vad det var roligt”, sa de. Men jag tyckte det var fint av dom att de ville erkänna´t.

O: Hasselö det är ju en fantastiskt vacker holme.

Fru S: Ja, det är det visst det.

O: Men nu är åkern igenväxt, som ni har jobbat så mycket med.

Fru S: Ja, och odlat upp.

O: Ja, det är konstigt, det blir ju snart igenvuxet när ingen jobbar med det. Det går väldigt fort det där.

Fru S: Ja, det gör det.

O: Ja, det var en trevlig pratstund det här fru Söderlund, det här ska vi gömma på ett band nu så vi ska kunna lyssna på när vi börjar försöka teckna ner lite historia om Oxelösund, då är det trevligt att ha sådana här intervjuer med oxelösundare som har varit med på den gamla tiden.

Fru S: Ja, då när vi kom till Oxelösund då var det bara Stenbergs och Fröbergs och Sundkvist, handlaren, ja, det var visst nån mer på Oxelögärde men jag minns inte vad han hette. Men annars så var det ingen. Och så Karl H:s förstås.

O: Hamngatan det var den stora affärsgatan då?

Fru S. Ja det var det.

O: Det var för sjöfarten mycket då.

Fru S: Ja, det är klart att det var.