NomiNerad

till SveNSka

PubliShiNgPriSet 2014

#4/2014STOCKHOLMLÄRA

richard gerver:

Optimist? Javisst!Dubbla lärare vände trenden | Minskat matsvinn och mer vegetariskt

Succé för engelska i F-klassen | Bildläraren som aldrig har haft tråkigt

soya.se

att kasta mat tär på resurser och miljö. genom en ny satsning har åtta grundskolor kunnat minska sitt matsvinn med 23 procent.

På Ålstensskolan får förskoleele­verna lära engelska på ett lustfyllt sätt. terese Cannehag berglund kommer på besök som mrs Potter.

Jenny Stanser är engagerad i sociala medier. vi följde med rektorn på blommensbergsskolan i gröndal under en dag på jobbet.

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

Fo

to

: bJö

rN

te

SC

h

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

ill

uS

tr

at

ioN

: wo

o /

mia

Nil

SS

oN

INSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD

DessutOm ...

dubbelt upp på Smedshagsskolan 4

Filosofiska samtal hör hemma i skolan 10

krönika: ”Jag har aldrig älskat mitt arbete” 11

han vill uppgradera praktisk kunskap 12

harleen Cheema, 13, satsar högt 17

”Sverige tillhör toppländerna” 20

enkät: Fem medarbetare om nya läsåret 22

Pausprojekt ger bättre arbetsmiljö 28

hallå där, Per Falk 29

Satsning på kultur för unga 34

”brevet” av ann hellenius 35

Nämnd & Nytt 36

”det ligger en stilla och svårförklarlig lycka i den kreativa processen”, säger bildläraren Sten Canevall på lillholms­skolan i Skärholmen, som aldrig har haft tråkigt på jobbet. och hans elever har fått ställa ut på både National­museum och Slottet.

Omslag: Föreläsaren och skolråd­givaren richard gerver fotograferad av robert blombäck.

Vinnare av Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013.

LÄRA stockholm ges ut av utbildnings förvaltningen i Stock­holms stad och utkommer med fem nummer per år.

Adress: lära Stockholm, utbild­ningsförvaltningen, box 22049, 104 22 Stockholm. besöksadress: hantverkargatan 2F.

Chefredaktör: agnetha Styrwoldt­alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt­alfheim@stockholm.se.

Redaktör, projektledare: tomas bannerhed, 08-508 33 899, tomas.bannerhed@stockholm.se.

medverkande skribenter: katarina bjärvall, Pontus dahlman, agneta berghamre heins, magnus Jacobsson, helene lumholdt, Pernilla rönnlid, monika Sidén, ann turlock, annebritt ullén och ingela ösgård.

Ansvarig utgivare: anders Carstorp.

Grafisk form: b­e­r­g.se

tryck: östertälje tryckeri ab, Stockholm, 2014.

iSSN 1654-7330.

upplaga: 15 900 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

9 3018

24

STOCKHOLM #4/2014

4 LÄRA #4/2014

PEDAGOGISK UTVECKLING

Dubbla lärarevände

trendentext: iNgela öSgÅrd

Foto: bJörN teSCh

5LÄRA #4/2014

PEDAGOGISK UTVECKLING

Amina Karlström och Julia Trygg har en klass ihop. Sedan Smedshagsskolan i Hässelby började satsa på tvålärarskap har resultaten skjutit i höjden.

tidigare drogs Smedshags skolan med dåligt rykte. i dag har skolan lyckats höja resultaten drama­tiskt. Förklaringen är hårt arbete med de pedagogiska frågorna — och två lärare i varje klass.

FLeR nåR måLen

■■ andelen elever på Smedshagsskolan som nådde målen i alla ämnen har ökat från 56 procent år 2011 till 71 procent år 2013. ■■ under samma period

ökade skolans genomsnitt­liga meritvärde från 176,4 till 204,9. ■■ andelen elever som blev

behöriga till gymnasiesko­lan har ökat från 66 procent år 2011 till 86 procent år 2013.

Jag vågar påstå att hos oss faller inga elever med särskilda behov igenom.

Det fastslår Anna Lindqvist, biträdande rektor samt lärare i engelska och textilslöjd. Tillsam­

mans med Wivan Lindberg, även hon biträ­dande rektor, försöker hon hitta förklaringar till att Smedshagsskolan har lyckats så bra.

De enas om att systemet med två lärare i varje klass har haft en stor betydelse.

– Klasserna blir visserligen större, upp till 40 elever, men samtidigt kan vi dela in klas­sen efter elevernas behov. Det kan innebära att den ena läraren ibland får undervisa en rätt stor grupp, medan den andra tar hand om några få elever som just då behöver extra stöd, berättar Wivan Lindberg.

Hon konstaterar att systemet kostar lite mer, eftersom skolan annars räknar med att det ska gå 20 elever per lärare.

– Men det finansierar vi med hjälp av det socioekonomiska stödet som skolan har rätt till. Det är baserat på sådant som föräldrarnas inkomst och utbildningsnivå.

Ambitionen är att para ihop lärarna i de lägre klasserna så att den ena har behörig­het i svenska/SO och den andra i matematik/

NO. I ämnesundervisningen i årskurserna 6–9 ska det helst vara två behöriga lärare i samma ämne, men om det inte går är det bara den be­höriga läraren som får sätta betyg.

Amina Karlström är från och med i höst lärare och mentor för årskurs 4 tillsammans med Julia Trygg. De båda hade klassen till­sammans redan förra året. I år har de 27 elev­er, men det kan komma till fler.

– Det är en stor vinst för eleverna att alltid ha ämneskompetenta lärare utan att behöva byta lärare, säger Amina Karlström som själv är utbildad med inriktning mot svenska/SO medan hennes kollega har inriktningen mate­matik/NO.

Hon ser bara fördelar med tvålärarsystemet:– Vi planerar tillsammans och kan sitta

och spåna och ha utbyte av varandras

LÄRA #4/20146

PEDAGOGISK UTVECKLING

idéer. Vi arbetar i helkass hela tiden, men tack vare bra lokaler kan vi göra grupp­indelningar och jobba var för sig med olika elever.

Och om någon av lärarna är sjuk eller måste vabba flyter skolarbetet ändå på.

– Stressen över att behöva vara hemma blir inte lika stor. Vi har ju planerat under­visningen tillsammans och behöver inte känna att en okänd person måste gå in i klassen.

En stor del av framgångsreceptet på skolan är också ett hårt och långvarigt arbete med de pedagogiska frågorna.

– Vi har arbetat systematiskt med bedöm­ning och betyg och haft fokus på läsning och språk, och på läxhjälp, säger Anna Lindqvist.

Hon berättar att läsåret numera är indelat i sex boxar med olika teman: demokrati, hälsa,

miljö, internationalisering, entreprenörskap och öppet tema.

Inför varje ny box går lärarna, med hjälp av matriser, igenom vilka färdigheter och kun­skapsmål som gäller för att eleverna ska få de olika betygen. I ungefär sex veckor arbetar alla klasser med samma tema och därefter följs varje elevs arbete upp; ingen tillåts falla igenom. Allt dokumenteras och hur eleverna ligger till i olika ämnen blir tydligt både för dem själva och för lärarna.

Sedan systemet infördes har skolan inte bytt rubriker på boxarna, däremot kan de placeras i olika ordning under läsåret.

Att Smedshagsskolan sedan sju år har en helt ny skolbyggnad bidrar säkert också till de goda resultaten. Wivan Lindberg berättar att skolan tidigare höll till i baracker.

Vi planerar tillsammans och kan sitta och spåna och ha utbyte av varandras idéer.

Svenskundervisning i årskurs 4. ”Som ensam lärare fastnar man lätt i egna tankar. Jag tror att man blir en bättre pedagog genom utbytet med varandra”, säger Julia Trygg.

LÄRA #4/2014 7

PEDAGOGISK UTVECKLING

>>

– Det var ingen värdig skola. I åtta år fick vi kämpa för en ny skola och vi hann skriva om den pedagogiska planen fyra gånger.

I dag kan hon visa runt i väl genomtänkta utrymmen, där lärarna har fått vara med och påverka hur skolan ska fungera. Smedshags­skolan är enparallellig och ska kunna rymma 400 elever i de tio klassrummen. F–5­klasser­na och 6–9­klasserna håller till i var sin del av byggnaden. Till varje klassrum hör tre grupp­rum och alla lärare har en egen arbetsplats. Klassrummen har också en visningsmonter ut mot korridoren där eleverna kan ställa ut sina arbeten och visa vad de för tillfället håller på med.

Skolans hjärta är samlingslokalen som ligger lättillgängligt mitt i byggnaden med högt i tak. Den påminner om aulan i en 50­talsskola, men i modern tappning. Eleverna kan både sitta på stolar närmast scenen och stå längs balkongräckena en våning upp. Rektor har också fått igenom sitt önskemål om en öppen spis. Den är centralt placerad i rummet och flitigt använd under kalla årstider.

Eka – empati, kommunikationsförmåga, ansvar – är ett samlingsnamn för Smedshags­skolans värdegrundsarbete. Den dag LÄRA

Stockholm är på besök visas information om arbetet med att skapa en trygg och snygg skola som ger studiero på skärmar runtom i skolan.

– Här är vi alla rädda om skolan, betonar Wivan Lindberg. Ingen får gå med ytterskor inomhus och lärarna får inte ta med sig kaffe­koppar till sina arbetsplatser. Fika får vi göra i personalrummet.

Jeanette Höglund har just börjat i nian och går sitt sista år på Smedshagsskolan. För två år sedan bytte hon skola.

– Det blev en väldigt stor skillnad att kom­ma hit. På min förra skola var det mycket brå­kigare och ingen brydde sig. Här får man stöd av lärarna och vi reder ut bråken på ett helt annat sätt.

Samhällskunskap, idrott och bild är Jeanet­te Höglunds favoritämnen. Hon tycker att ma­tematik är okej men naturvetenskap är svårt. Samtidigt har hon höga mål och gillar att det är enkelt att med hjälp av skolans lokala peda­gogiska planering, LPP, se vad som krävs för att höja betygen i de olika ämnena. Hon har också tagit chansen som finns med läxhjälp i matematik av studenter från KTH två gånger i veckan.

– Jag vill ha upp mina poäng i matte, svens­ka och SO och komma in på något gymnasium där jag kan läsa juridik, säger Jeanette Hög­lund som gärna vill bli advokat.

Hennes klasskamrat Hampus Lundin har gått på Smedshagsskolan sedan sexårsstarten. Han har dyslexi och för några år sedan tyckte han inte att han fick tillräcklig hjälp. Men han fångades upp av skolans kurator som intervju­ade honom om hans svårigheter och nu kän­ner han att han får det stöd han behöver.

– Jag har svårt för matte och då känns det väldigt bra att kunna vara i en liten grupp ib­land där läraren har tid att hjälpa mig på ett bra sätt. Då kan jag få mattetalen upplästa för mig om jag tycker att det behövs, förklarar han.

Hampus Lundins mål är att bli godkänd i matematik och när han har gått ut skolan vill han gärna ägna sig åt något som har med IT att göra.

För skolan som helhet fortsätter nu arbetet med att utveckla tvålärarskapet.

– Vi behöver komma vidare med det och tanken är att vi ska titta på andra skolor som också har infört systemet, berättar Wivan Lindberg som är inne på sitt 35:e år på Smeds­hagsskolan.

Skolutveckling är något som ständigt pågår. ■

”Nu känns det som om vi finns till för eleverna på ett annat sätt”, säger Julia Trygg, här tillsammans med Jones Salimzadeh.

”Systemet med tvålärarskap finansieras med skolans socio-ekonomiska stöd”, säger Wivan Lindberg, biträdande rektor.

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

8 LÄRA #4/2014

PEDAGOGISK UTVECKLING

>>

minskat svinn och mer vegetarisktAtt kasta mat tär på resurser och miljö, oavsett om det sker i samband med till - lagning eller servering Åtta grund - skolor deltog i utbildnings förvalt-ningens pilotprojekt för att minska matsvinnet och lyckades få ned sina kostnader med 23 procent. Samtidigt ökade andelen ekologisk mat.

Målet var att minska kostnaderna för matsvinn med tio procent, men de åtta skolorna fick ned kostnaderna med mer än dubbelt så mycket. Under samma period kunde en större andel av kostnaderna för skolmåltider läggas på ekologisk mat, från i genomsnitt 18 procent till 28 procent av inköpskostnaderna. Stadens mål är att 25 procent av kostnaderna för skolmåltiderna ska gå till ekologiska livsmedel.

På Akalla grundskola där Tobias Häggstrand är kökschef fortsätter mat­svinnet att minska även efter att projek­tet avslutats.

— Att den här satsningen blivit en succé hos oss beror på att vi fått med oss hela skolan, ledningen och framför allt peda­gogerna som kan föra kunskaperna vida­re till eleverna, säger Tobias Häggstrand.

Han medverkade vid termins upp­takten för ledning och lärare och har även träffat eleverna i årskurs 6–9 klass­vis.

– Mitt budskap var då ”ät upp den mat du tagit”, och så pratade jag om vikten av att äta miljömärkt mat. Klassrummen är elevernas naturliga miljö för att ta till

Så minSkAR vi mAtSvinnet

■■ involvera och engagera pedago­gerna. ■■ informera eleverna i klassrummen — i

matsalen äter man. ■■ om du är pedagog, fråga kökschefen

hur du kan bidra.

sig kunskap, i matsalen ska de i lugn och ro kunna koncentrera sig på att äta upp – och självklart ta mer om de vill.

– Det räckte med tio minuter i varje klass, sedan har pedagogerna tagit upp frågorna i sina olika ämnen, säger Tobias Häggstrand.

I de skolor som lyckats bäst i projektet har engagerade pedagoger vävt in frågor om matsvinn och resurshushållning i ämnen som matematik, samhällskun­skap och hemkunskap.

– Som ensam kökschef är det svårare. Det är positivt när kollegerna är enga­gerade och man kan motivera varandra, säger Linn­Linn Thun, kostchef på ut­bildningsförvaltningen.

Nu ska fler skolor i staden få kun­skaper för att minska matsvinnet. Under

hösten startar ett större projekt på ytter­ligare 25 skolor.

Samtidigt, och i samklang med syftet att hushålla med skolornas och omvärl­dens resurser, är tanken att alla elevers skolmat i större utsträckning ska bli vegetarisk. För detta behövs kunskaper. Därför kommer kockar och kökschefer i de 84 tillagningsköken att utbildas i vegetarisk matlagning. Medarbetarna i de 59 mottagningsköken kommer att få utbildning i hur man åstadkommer att­raktiva salladsbord.

Svinnprojektet pågick från maj 2013 till februari 2014 på Akalla grundskola, Askebyskolan, Enskede skola, Hedvig Eleonora skola, Kristinebergsskolan, Loviselundsskolan, Nytorpsskolan och Sandåkraskolan. ■

aNNebritt ulléN

ill

uS

tr

at

ioN

: wo

o /

mia

Nil

SS

oN

9LÄRA #4/2014

SKOLMÅLTIDER

” våga utmana elevernas tankar!”

drivkraften är helt enkelt att det är roligt att prata filosofiskt, både för samtals­ledaren och för barnen.

Och att det är viktigt. Liza Haglund menar att barn ofta inte får sina tankar tillräckligt utmanade.

– De har ofta politiskt korrekta åsikter som de har tillägnat sig hemma eller i skolan.

Som att mobbning är dåligt. Men varför är det dåligt? För att den som blir mobbad blir ledsen. Men vad är proble­met med det, ledsen kan man ju bli bara av att gå till tandläkaren?

Att samtala filosofiskt är att alltid tänka och prata ett steg längre, runt nästa hörn. Liza Haglund menar att den förmågan är central för demokratin. Elever som tror att läraren eller föräldrarna alltid har rätt riskerar att växa upp till medborgare som lyder vilken ledare som helst.

– Det är ju barnen som ska ta hand om världen i framtiden – vi kommer inte ens att vara där för att hjälpa dem. Så vi vill få dem att tänka att det kan vara så att mamma och pappa har rätt för att det de säger är rätt, inte för att de är mamma och pappa. Och att ibland har de fel.

I handboken ”Att slippa tänka själv” (2014), som Liza Haglund är en av redaktörerna för, finns en modell för hur de filosofiska samtalen kan föras i skolan. Samtalsledaren introducerar en utgångspunkt, till exempel en liten berättelse som slutar med ett filosofiskt dilemma – kanske om hur invånarna i en fiskeby bör hushålla med fisken i sjön. Eleverna får formulera var sin frå­ga utifrån vad de hört och sedan röstar de fram vilken fråga de ska samtala om. Tankepauser behövs mellan momenten och efter varje pass.

Att välja utgångspunkt för samtalet är en balansgång. Eleverna blir mest intel­lektuellt stimulerade av sådant de aldrig har tänkt på. Samtidigt är det viktigt att anknyta till deras verklighet.

– Då kan de gå i gång på politisk filo­sofi utan att de vet att det är det de gör, säger Liza Haglund.

Hon har nyligen, i Riksteaterns regi, lett samtal och handlett samtalsledare i ett projekt där 200 högstadieklasser – 5 000 elever – i Sörmland och Västman­land fick se pjäsen ”Den goda människan

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

Kan det vara bäst att inte få bestäm-ma själv? Är det rätt att stjäla ibland? Och när börjar egentligen kvällen? Lärarutbildaren Liza Haglund lär elever och lärare att samtala filoso-fiskt — för att rusta eleverna att ta hand om världen.

”Ta dagens filosofistund medan du diskar”, står det på en lapp över vasken i köket på Institutionen för kultur och lärande vid Södertörns högskola där Liza Haglund undervisar.

– Förut stod det ”Diska eller dö”, säger hon.

Tonen ska vara trevlig, precis som i de filosofiska samtal med barn som Liza

Haglund leder på Södra Teatern när hon inte utbildar lärarstudenter här eller skriver filosofiböcker för barn.

När Liza Haglund själv var barn var hon inte särskilt filosofisk och hon visste inte att filosofiska frågor kunde disku­teras på allvar. Hon hade lätt för sig i skolan men hon hade tråkigt, och när hon till slut, efter 30, började studera filosofi på universitetet öppnades en ny värld. Fortfarande kan hon tänka på hur mycket mer motiverad hon skulle ha bli­vit i skolan om hon hade utmanats med filosofiska frågeställningar där.

Filosofins förmåga att fördjupa kun­skapen är en drivkraft till hennes enga­gemang. Men den mest grund läggande

”Filosofiska samtal kan hållas i alla ämnen men med olika perspektiv”, säger Liza Haglund.

10 LÄRA #4/2014

SKOLANS VÄRDEGRUND

i Sezuan” av Bertolt Brecht och sedan samtala om den under en lektion.

– Lärarna som satt och lyssnade på eleverna ryckte till: ”Va!? Vad är det de säger? Det kommer så mycket djup­sinnigheter!”

Och detta trots att varje klass bara fick ett enda samtal. Det finns annars mycket att vinna på att hålla en serie samtal. Då kan gruppen gå från ett läge där trygg­heten etableras, genom att alla tankar får vara lika mycket värda, till ett större djup där tankar och värderingar prövas och ibland visar sig ohållbara.

Filosofiska samtal kan hållas i alla ämnen men med olika perspektiv, menar Liza Haglund. I matematik lutar samtalen ofta åt logik medan de existentiella frå­gorna kanske platsar bäst i religionskun­skapen. Viktigt i alla ämnen är att skilja ut samtalen från den övriga under visningen så att eleverna vet när de förväntas ta till sig ämnes kunskaper och när det är fritt fram att filosofera.

Fast helt fritt är det aldrig. – Det finns regler. Man får inte avbry­

ta, himla med ögonen eller komma med syrliga kommentarer. Jag trimmar mina samtalsledare så att de har sina deltaga­re i ett järngrepp, annars kan det leda till kränkningar.

– En särskild utmaning är ståndpunk­ter som strider mot värdegrunden. Alla lärares skräckscenario är att eleverna kommer fram till att romer inte ska få vara i Sverige, säger Liza Haglund.

Men hon betonar att man inte föränd­rar någons värderingar i grunden genom att säga: ”Så där får du inte tycka.” I stäl­let är det viktigt att bygga den trygghet som är en förutsättning för att deltagar­na ska våga ifrågasätta sina värderingar.

– Vill man behålla elevernas vilja att diskutera ska man ha väldigt högt i tak. Men vi visar också eleverna respekt när vi ifrågasätter vad de säger. Som vuxen måste man använda sin tillgång till fak­ta, säger Liza Haglund. ■

katariNa bJärvall

boken ”att slippa tänka själv — filosofiska samtal som undersökande gemenskaper i skolan” utkom i år på gidlunds förlag.

11LÄRA #4/2014

KRÖNIKA

Tack, Magnus, för att du all­tid brydde dig när jag var jobbig.

En före detta elev, vi kan kalla honom Ali, har precis tagit studenten med

fina betyg från samhällsprogrammet med ekonomisk inriktning och söker nu upp mig på sin gamla högstadieskola i Farsta. Ali överräcker en dubbel Paradis­ask och tillägger:

– Tack för att du aldrig gav upp! Jag har funderat mycket på det där

med att ”aldrig ge upp” och hur viktigt det är att vi lärare fortsätter att tillrätta­visa, handleda och berömma alla elever som vi har ansvar för. Har vi stångat våra pannor blodiga ett otal gånger är det bara att stånga vidare, ända tills eleven slutar nian, tar studenten eller på annat sätt lämnar vårt ansvarsområde.

Varför ska vi då göra detta? Jo, fram­för allt för att det ger bäst resultat. Under mina elva år som lärare på högstadiet och gymnasiet har jag sett att många av de så kallade hopplösa fallen i själva ver­ket inte var fullt så hopplösa, och enligt min beprövade erfarenhet har det rätt ofta att göra just med att man ”aldrig gav upp”. Men ibland bär det tyvärr inte frukt förrän långt efteråt. Jag kan villigt erkänna att när Ali slutade nian var han långt ifrån någon mönsterelev och jag saknade honom inte nämnvärt när nästa läsår började.

Hur ska vi då orka stånga vidare? Här hänvisar en del till att vi lärare mås­te vara sanna humanister som älskar att arbeta med barn och ungdomar, att vi måste ha en kärlek till lärarjob­bet. Detta tycker jag är fel sätt att se på vårt uppdrag. Det är inte därför vi inte ska ge upp, utan för att vi helt enkelt är ålagda att fortsätta. Som jag har tol­kat styrdoku menten för skolan är det

solklart att vi faktiskt har betalt för att aldrig ge upp, det är helt enkelt en del av vårt jobb.

Med denna mer tjänstemannamäs­siga syn på läraruppdraget blir det även lättare att fortsätta hjälpa de elever som verkligen behöver stöd – och att orka fortsätta bemöta elever korrekt även om de varit otrevliga mot allt och alla en hel termin, och arbeta för att eleverna ska klara studierna trots att de ännu en gång inte lämnat in uppgiften i tid. Gör man i stället detta arbete på grund av känslor som kärlek till jobbet riskerar man att bli väldigt besviken när eleverna bry­ter överenskommelser. I förlängningen kan det leda till att man slutar bryr sig – alltså ger upp.

Det är en av anledningarna till att jag har svårt för när skoldebattörer talar om vikten av att få lärarna att känna kärlek till skolan. Ett i raden av dessa exempel stod att läsa på DN:s ledarsida den 18 juni i år under rubriken ”Släck inte lärarens kärlek”. Artikeln avslutas med orden: ”Jag misstänker trots allt att de flesta eller alla lärare någon gång under sin utbild­ning eller sin karriär känt den kärleken. Varje gång den tillåts slockna, tillfälligt eller permanent, är det en tragedi värdig Shakespeare som utspelas i det lilla.”

Jag har aldrig känt någon kärlek till mitt arbete, det gör jag till min fru, mina barn och möjligtvis till AIK. Däremot kan jag känna mig professionell och yrkes­stolt när jag utför ett bra arbete som jag är ålagd att göra och som dessutom resulte­rar i en dubbel Paradisask.

siGneRAt: MAGNUS jACOBSSON

Jag har aldrig älskat mitt arbete

magNuS JaCobSSoN PÅ berNadottegymNaSiet är

ÅretS gymNaSielärare i StoCk holmS Stad

gymnasieskolans yrkesprogram lockar allt färre. utbildnings­vetaren lázaro more­no herrera menar att elevernas motivation måste väckas tidigt. — Skolan borde visa upp fler förebil­der från olika yrken och låta alla ämnen bli mer praktiskt för­ankrade.

Lázaro Moreno Herrera är profes­sor i utbildningsvetenskap med inriktning mot praktiska ämnen. Hans arbetsplats ligger i ett av kontorskomplexen på Stockholms universitet. Under kärnverksam­

heten i dessa byggnader – forskningen och undervisningen – finns en grundstruktur som bärs upp av professionella praktiker: de kör tunnelbanan hit och de ansar de prunkande planteringarna, de lagar maten på restaurang­erna och de reparerar hissarna upp till mötes­rummet där vi slår oss ner.

På motsvarande sätt ser det ut även i resten av verkligheten – det är praktiska yrkesarbe­tare som får infrastruktur och skola, omsorg och vård att fungera. Mot den fonden är det inte märkligt att Lázaro Moreno Herrera är så starkt engagerad i yrkesutbildningar och deras roll.

Lázaro Moreno Herrera är född på Kuba och har följt en vindlande väg hit. Som lärarutbil­dare i västligaste delen av ön i början av 90­ talet började han studera de så kallade poly­tekniska utbildningarnas historia. Polyteknisk bildning syftade i det forna Sovjetblocket på studier som skulle överbrygga klyftan mellan teoretisk kunskap och praktisk användning. Av en slump snubblade han över det svenska skolämnet slöjd, så som det hade exporterats till Kuba från det anrika slöjdseminariet i Nääs i Västergötland runt det förra sekelskiftet.

Han besökte Nääs, men när han ville för­djupa sina studier i en doktorsavhandling föll valet inte på Sverige utan på Finland där slöjd har högre akademisk status än i Sverige. 1998 lade han fram sin avhandling ”Cuban Sloyd – an Evolutional Approach” vid Åbo Akademi.

text: katariNa bJärvall

Foto: ulriCa ZweNger

Efter en mellanlandning vid Örebro univer­sitet kom han till Stockholm 2011 och leder nu en forskargrupp på 14 personer som alla studerar olika aspekter av yrkesutbildning. Själv är han inriktad på det som kallas tidig yrkesutbildning och handlar om hur elever re­dan i grundskolan ska motiveras för praktiska utbildningar. Vid sidan av det forskar han också om hur yrkesutbildning fungerar i olika länder. Det råder brist på yrkeskunnig personal inom flera praktiska branscher i Sverige, till exempel många hantverks- och industriyrken och vård och omsorg. Gymnasiets yrkesprogram lockar också allt färre sökande. Hur kommer det sig?

Praktisk kunskap fortsatt viktig

LÄRA #4/201412

SAMTALET

– Vi måste bland annat titta på vad som händer tidigt under skolgången. När börjar vi motivera elever för den här typen av yrken? Om man först i årskurs 9 börjar tala om för eleverna att elektriker är ett bra jobb så är det extremt svårt att motivera dem. De har fått höra i nio år hur viktig den teoretiska förstå­elsen är.

– Det finns fortfarande en stark dikotomi där kunskap förutsätts vara antingen teoretisk eller praktisk och där den teoretiska ger högre lön och status. Det är något som vi verkligen borde diskutera – hur vi på ett tidigt stadium i skolsystemet värderar dessa olika former av kunskap.

Det stämmer ju inte heller alltid. En rörmokare tjänar till exempel mer än många akademiker.

– Precis. Men det är inget budskap som för­medlas av skolan. Där råder fortfarande ett synsätt där praktisk kunskap inte riktigt räk­nas. Och det är särskilt sorgligt eftersom Sve­rige är uppfinnarnas och kreatörernas land. För det här är ett land där problem lösning har varit en del av kulturen. Du vet att det var svenskar som uppfann både skiftnyckeln och fyren. Och Spotify ...

– Ja, de som låg bakom sådana innovationer blev ofta trötta på skolan och började gräva här och leka där. Spotifys grundare Daniel

LÄRA #4/2014 13

SAMTALET

>>

Ek startade eget företag när han var 14. Han började plugga på KTH men hoppade av. Och lite research skulle ge oss fler exempel på be­gåvade uppfinnare som inte har avslutat sin teoretiska utbildning. Men inte alla praktiska yrkesarbetare är lika högavlönande som IT-entreprenörerna. Många vård- och omsorgsjobb är lågbetalda. Det är väl i grunden en klassfråga och också ett skäl till att ungdomar inte gärna väljer de yrkena?

– Ja, det saknas tillräcklig stimulans inom vissa sektorer, framför allt vården. Lönerna borde höjas inom yrken som samhället verk­ligen behöver, men det handlar också om hur arbetet är organiserat. Och det gäller även vissa andra branscher med särskilt hårda arbetsvillkor, som byggbranschen. Löneskillnaderna mellan mansdominerade och kvinnodominerade yrkesarbeten, vilken roll spelar de?

– Genusaspekter av yrkesarbete är ett om­råde som behöver utforskas mer. Och inte bara när det gäller löneskillnader utan också ut­ifrån arbetets innehåll. Vad är det som gör att ett yrke blir mans­ eller kvinnodominerat? Har du något svar på det?

– Där finns förstås traditioner som har att göra med kön och yrkesroller. Men även här kommer utbildningen in – hur hanterar vi genus frågan i skolan? Hur lyfter vi fram den i till exempel slöjden?

– Den teoretiska metod som måste an­vändas här är intersektionalitet, alltså att granska hur genus, etnicitet, klass och andra aspekter samverkar. För när man ska förklara ett yrkes eller en utbildnings status hand­lar det sällan om till exempel enbart kön. En flicka kanske har en viss etnisk bakgrund och kommer från ett bostadsområde där den socioekonomiska bakgrunden ser ut på ett visst sätt – vilket yrke intresserar henne och varför, vilka möjligheter har hon jämfört med dem som lever andra sorters liv? Och om vi vill minska arbetslösheten, hur ska vi då tän­ka kring dessa faktorer? Vilken potential har olika yrken att bidra till det? Det finns ett politiskt samförstånd kring foku-set på högre utbildning. Har det bidragit till att praktiska yrken har tappat status?

– Om fokuset är traditionell universitets­utbildning så kan det stå i motsättning till värdet av praktisk kompetens. Men gränser­na mellan teori och praktik behöver inte vara så fasta. En del yrkesutbildningar på gymna­siet kan leda till högre utbildning – fordons­teknik kan till exempel lägga grunden för ingenjörsstudier. I framtiden bör univer­

Där är den tyska modellen intressant. Tre intressenter samarbetar, näm­ligen det offentliga utbildningssyste­met, näringslivet och facket.

sitets­ och högskoleutbildning knytas mer till vilken kompetens som behövs i samhäl­let. Och utvecklingen är på väg ditåt, med till exempel arbetsplatslärande inom vissa högskole utbildningar. Du nämnde slöjd och det ämnet har du intresse-rat dig särskilt för i din forskning. Varifrån kom-mer ditt intresse?

– Praktisk utbildning är mycket viktig på Kuba. Den historiska bakgrunden går tillbaka till filosofen och författaren José Martí, som var en nyckelfigur i kampen för självständig­het i slutet av 1800­talet. Han var väldigt kri­tisk mot den teoretiska utbildning som elever fick då. Han menade att skolorna skulle vara mer som workshoppar, där barn fick möjlig­het att prova på olika saker och där det alltid fanns en trädgård där de kunde odla.

– Samtidigt ville amerikanerna, som ocku­perade Kuba på den tiden, anpassa skolan för att förbereda arbetskraften för industriarbete. Nääs­systemet och den svenska slöjdtraditio­nen var redan väldigt populära i USA. Så ame­rikanerna tog fem svenska slöjdlärare från Nääs till Kuba 1901 och det var de som införde undervisning i hantverk på Kuba. En av dem, Aron Heidengren, skrev en lärarhandledning i slöjdämnet, ”Manual de Sloyd Cubano”. Vad var det som var speciellt med den svenska slöjden?

– Den slöjd som lärdes ut i Nääs var inte bara inriktad på hantverksskicklighet utan också på personlig utveckling. I och med indu­strialiseringen av Sverige hade hantverkskun­nande och andra viktiga värden börjat gå för­lorade. I stället för att tälja en sked kunde man gå till affären och köpa en, så det fanns en oro för att den sortens kunskaper skulle falla i

>>

14 LÄRA #4/2014

SAMTALET

glömska och därför startades först slöjdskolan för pojkar i Nääs 1872 och sedan ett slöjdsemi­narium för slöjdlärare 1875. Och slöjdskolan finns kvar?

– Javisst, de ger kurser och de har ett hant­verksgymnasium. Jag har varit där många gånger och ska snart dit igen för att hålla ett föredrag under rubriken ”Swedish Sloyd – the Most Well­kept Secret in Pedagogics”. Är slöjd ett ämne i kubanska skolor i dag?

– Det finns ett ämne som heter manuell ut­bildning och som är obligatoriskt i grund skolan. Medan det svenska skolämnet slöjd är inriktat på estetiska och praktiska aspekter, ska manuell utbildning utveckla förmågor som är värdefulla i arbetslivet. Det är i linje med en av de grundläg­gande idéerna under revolutionen som handlar om att utbildning ska tillfredsställa landets be­hov. Det är också det polytekniken går ut på – att vara länken mellan skolan och samhället särskilt när det gäller utvecklingen av industri­ och ser­vicesektorerna. Vad kan svenska yrkesutbildningar lära av det? Hur behöver vårt skolsystem förändras?

– Man kan presentera lyckade förebilder inom olika yrken. Här finns ju killen som lärde sig hur man sätter ihop träbitar till möbler och byggde upp Ikea. Och hur är det att jobba som bilmekaniker eller rörmokare? Handlar det bara om att laga det som är trasigt eller finns det andra utmaningar? Hur kan man utveck­las i sådana jobb?

– Skolans praktiska ämnen kan användas för att göra eleverna mer hemmastadda inom sådana yrken. En fråga är vilka ämnen som är särskilt motiverande. Slöjd är ett av dem, men

även teknik, hemkunskap och natur kunskap. Fysik till exempel – när det handlar om elek­tricitet så kan man passa på att presentera elektrikeryrket och berätta om vad det inne­bär praktiskt att jobba med elektricitet och varför det yrket behövs i samhället. Och tek­nik borde kanske vara ett obligatoriskt ämne i grundskolan. Finns det andra skolämnen som behöver läggas till?

– Nej, det är viktigare att ha en mer holistisk syn och utnyttja de skolämnen vi har i dag. Och praon! Eleverna ska inte bara skickas ut på en arbetsplats en vecka eller två utan praktiken måste följas upp. Vad lärde ni er? Hur känner ni inför det här yrket? Är det ett yrke där det råder arbetslöshet eller är det en bransch som behöver mer folk? Vilken roll spelar yrkeslärarnas kompetens?

– Den måste höjas. I dag har lärare i gymna­siets yrkesämnen kortare utbildning än lärare i teoretiska ämnen. Det måste ändras så att ut­bildningen blir forskningsbaserad, som andra lärarutbildningar. Både forskning och erfaren­het måste räknas, inte bara det ena. Är det förändringar på gång i den riktningen?

– Det finns en ökad medvetenhet. Björk­lund har en del bra tankar. Ett snabbspår i form av en kortare yrkesutbildning på ett eller två år är ingen dum idé, även om det är problematiskt att helt frånta elever chansen till mer teoretiska studier. Socialdemokrater­na och LO har föreslagit att branschföreträ­dare ska få vara med och utforma yrkesut­bildningarna, att fler yrkeslärare ska utbildas och att yrkes programmen ska bli högskole­förberedande. Det där sista, är det en bra idé? Så var det ju tidi-gare, och då var det svårt att motivera eleverna för de teoretiska ämnen.

– Om det görs annorlunda är det bra. Pro­blemet tidigare var att teorin var åtskild från praktiken. Ett exempel är ämnet svenska. En elev som är intresserad av problemlösning blir uttråkad av att läsa klassiker och försöka för­stå grammatik utifrån dem. Vad skulle hända om svenskläraren utgick från en teknisk ma­nual i stället? Det skulle motivera eleven mer. Och sådana möjligheter finns i nästan alla ämnen. Ta matematik och fysik – där borde eleverna få lära sig mer om astronauten Chris­ter Fuglesang. Hur kom han dit han kom, vilka matematiska beräkningar behövdes för att få upp rymdfärjan, vilka av fysikens principer låg bakom det?

– Så egentligen handlar det inte om elever­nas motivation utan om hur under visningen

Det handlar inte om elevernas motivation utan om hur undervisningen är konstruerad. En bra lärare motiverar eleverna.

>>

15LÄRA #4/2014

SAMTALET

är konstruerad. En bra lärare motiverar elev­erna. Så läraren är nyckeln? Som så ofta?

– Ja, absolut. Men utbildningssystemet kan inte ensamt lösa det här problemet. Föräld­rarna måste få rätt kunskaper om dessa yrken. Och man måste få med medierna. Det är säl­lan medierna presenterar yrkesarbetare som framgångssagor eller förebilder. Hur kan medierna presentera en undersköter-ska som en framgångssaga?

– Då måste man fråga sig vad som är rele­vant. Är det att tjäna miljoner? Eller är det att få förverkliga sig själv som proffs, att gilla det man gör? Många undersköterskor är in­tresserade av att ta hand om andra och de är nöjda med sitt jobb. Varför skulle inte en så­dan berättelse kunna sälja? Vad undersköter­skor behöver och säkert längtar efter är att få samhällets erkännande i form av till exempel högre lön. Många yrken som tidigare var i grunden prak-tiska kräver i dag mer teoretiska kunskaper, till exempel vård- och omsorgsyrken och även industrijobb där arbetsmoment ska dokumen-teras skriftligt. Hur ska yrkesutbildningarna förhålla sig till det?

– Det handlar om något vi talar mycket om, nämligen yrkeskunnande. Det är komplexa sa­ker där både teoretiska och praktiska aspekter spelar in. Ett allt viktigare inslag i yrkesutbild­ningarna måste bli teknologisk läskunnighet, alltså att jobba med till exempel dokumenta­tion. Studenterna måste utbildas i att förstå dokumentation men också i att producera den. Och att kommunicera! Om jag kan använda en sak, kan jag då också få andra i min arbets­grupp att förstå sig på den? Att bara veta var man ska skruva räcker inte, det behövs folk som förstår hela processen. Och då kommer vi till något som är mycket viktigt, nämligen de resurser som kanaliseras till yrkesutbildning­arna. Det är ofta dyra utbildningar, eller hur?

– Ja, och därför är det viktigt att engagera näringslivet i utbildningarna. Där är den tyska modellen intressant. Den anses vara en av de mest framgångsrika i världen. Vad är det som är så bra med den?

– Tre intressenter samarbetar, nämligen det offentliga utbildningssystemet, närings livet och facket. Det betyder att skolan blir mer lyhörd för näringslivets behov. Vilken kompe­tens efterfrågas i framtiden? Fackets perspek­tiv handlar också om att identifiera sektorer där det finns jobb, att bevaka lönenivåerna och se till så att arbetsvillkoren är schysta.

Vad krävs, utifrån ditt perspektiv, av framgångs-rika lärare i framtiden?

– En tanke som finns redan hos Comenius (1592–1670), den tjeckiske pedagogen som skrev ”Didactica Magna”, är att man kan bara lära ut det man själv kan. Där är tre saker lika viktiga. Man måste ha ämneskunskaperna, man måste ha den sociala kompetensen – för­mågan att få andra, med olika personligheter, att engagera sig i det man jobbar med – och så måste man ha den didaktiska kompeten­sen, alltså förmågan att strukturera undervis­ningsprocessen så effektivt som möjligt.

– Forskning har visat hur utbildning genom går olika cykler, ungefär som mode. På 50­ och 60­talet var klassrummet mycket lärarcentrerat. Sedan vände det, eleverna fick utökade rättigheter och skulle bygga sin egen kunskap medan läraren trädde tillbaka. Den polariseringen påverkar oss fortfarande – an­tingen är läraren en diktator eller så är det flum. Det är lite märkligt i ett land där lagom är ett nyckelord. Men är inte de flesta lärare ändå lagom? Polari-seringen finns i debatten, men i lärarrummen är det väl mellanläget som är idealet?

– Det finns problem – lärare som är rädda för att ingripa mot elever. Det är inget effek­tivt lagom, det är ett sätt att överleva i den verklighet som råder. Vad jag menar med effektivt lagom är egentligen ett klassrums­kontrakt: här gör vi inte det och det. Om man etablerar det så kan läraren diskutera med eleverna: ”Johanna, du behöver lite mer tid för detta och det går bra, jag ser att du jobbar hårt. Och Mattias, du är färdig, kan du då göra det här också? Bra.” Och det där effektiva lag­omläget kan man nå om man kan sitt ämne, är socialt kompetent och har kunskaper om hur ett klassrum ska organiseras didaktiskt. ■

Det där effektiva lagomläget kan man nå om man kan sitt ämne, är socialt kompetent och har kunskaper om hur ett klassrum ska organiseras didaktiskt.

>>

LÄRA #4/201416

SAMTALET

”Jag är här för att satsa på det högsta”

HARLeen CHeemA, 13

HjULSTA GRUNDSKOLA

Jag trivs på skolan för att jag har mina vänner här och det är nära hem. Jag tycker om idrott, engelska och bild. Jag gillar matte också. Där har jag den bästa läraren, som lär ut jättebra så att man förstår.

Det som är bra är att det finns ställen att vara på och att alla är vänner med alla. Lärarna är också snälla, men under­visningen borde vara bättre. På en del lektioner är det ganska stökigt och då blir det inte någon bra undervisning. Det är särskilt stökigt på vissa lärares lektioner. De kan inte hålla ordning.

Till gymnasiet kanske jag väljer ekono­miprogrammet. Min syster valde det och min pappa är ekonom, men det är långt dit.

Det är synd att bra lärare slutar. För då kan det komma in lärare som inte lär ut så bra.

Men det handlar om eleverna också. Det är bara vissa här som vill nå det hög­sta, sen är det andra som inte bryr sig om skolan och får F i alla ämnen. Men jag är i alla fall här för att satsa på det högsta, jag vill ha bra undervisning och lära mig något innan jag går ut härifrån. ■

berättat För aNN turloCk

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

LÄRA #4/2014 17

MIN SKOLA

engelska damen kommer varje vecka

Fo

to

: bJö

rN

te

SC

h

Med sånger, sagor och ramsor väcker Terese Cannehag Berglund, alias mrs Potter, förskoleklasselevernas intresse och lust att lära engelska.

18 LÄRA #4/2014

FÖRSKOLEKLASS

När mrs Potter besöker förskoleklas-sen på Ålstensskolan i Bromma får eleverna lära sig engelska på ett lust-fyllt sätt. Och i en spetsgrupp i engel-ska kan de lite äldre eleverna sporras att utvecklas från sin egen nivå.

– Hello everyone! How are you? Mrs Potter sätter sig i en ring tillsam­

mans med förskoleklass FA på Ålstens­skolan. Det är dags för veckans lektion i engelska. Först lite småprat om vädret och lovet som just klarats av. Sedan plockar mrs Potter och hennes kompis mr Bear fram en klocka.

– Last time I was here, we talked about this. What is it?

– A clock! ropar eleverna unisont och sjunger sedan tillsammans med mrs Pot­ter en sång på engelska om klockan.

Efter att ha övat färger och preposi­tioner med hjälp av små färgglada djur i plast och glas är det dags att lyssna på sagan om Guldlock – Goldilocks. Först berättar mrs Potter sagan med hjälp av bilder, sedan får eleverna se den på film. De lever sig in i berättelsen och gäspar med tandlösa gluggar när Guldlock gäs­par. Mrs Potter avslutar med ännu en sång om klockan: Hickory Dickory Dock.

Klockan är en av favoriterna på stun­derna med mrs Potter för Louise Rollén som går i FA. Att räkna är också kul, och när mrs Potter lär ut nya saker.

– Det är bra att lära sig engelska för då kan man prata med fler människor och man kan få många vänner. Men det är ovant också, man är så van att prata svenska, säger Louise Rollén.

En gång i veckan kommer Terese Canne­hag Berglunds alter ego mrs Potter till två av förskoleklasserna på Ålstenssko­lan. Kollegan Ylva Olsson besöker de två andra klasserna som English lady.

Fo

to

: bJö

rN

te

SC

h

LÄS meR

■■ webbplatsen learnenglishkids.british­council.org/en.■■ ”de första årens engelska” av gun

lundberg (Studentlitteratur, 2011).■■ ”kidworthy works” av karyn Sand­

ström (Studentlitteratur, 2011).

19LÄRA #4/2014

FÖRSKOLEKLASS

Lektionerna i engelska blir lite av en happening.

– Vi vill att detta ska väcka elevernas lust och intresse för att lära främmande språk. Det är viktigt att det är roligt och kravlöst och att alla känner att de kan delta. Då blir det ett effektivt sätt att intro ducera engelska.

På den 20 minuter långa lektionen talas bara engelska. Terese Cannehag Berglund använder sig både av engelskt material och av material översatt från svenska som eleverna känner igen.

– Vi lär ut basengelska och bygger mycket på det som eleverna redan kan där vi smyger in engelskan, till exempel genom lekar som Fruktsallad. Då kan alla delta. Vi vill bygga upp ett självför­troende och eleverna ska känna att de behärskar det vi gör. Då vågar de också kommunicera.

När pedagogerna möter eleverna i andra sammanhang, i matsalen eller på skol­gården, spelar de sina roller och pratar engelska. Ibland får föräldrarna också spela med i rollen och utbyta några ord på engelska.

– Situationerna mellan lektionerna är viktiga eftersom vardagssamtalen ger

Sedan läsåret 2012/13 har skolan en spetsgrupp i engelska med elever som har bott utomlands eller har engelsk­språkiga föräldrar. Gruppen skapades eftersom det fanns en efterfrågan från föräldrar och lärare. Terese Cannehag Berglund träffar 18 elever från olika klasser i årskurs 4 och 5.

I spetsgruppen är engelska arbets­språk och eleverna jobbar utifrån skön­litterära texter, skriver uppsatser och övar muntlig framställning.

– Jag försöker också serva dem med eget material som de kan jobba med på de ordinarie engelsklektionerna. Det blir en avlastning för mina kolleger som un­dervisar de här eleverna.

Undervisningen är frivillig och eleverna deltar i ordinarie undervisning också.

– Bara för att du talar engelska är det inte givet att du behärskar grammatik, stavning eller realia om engelskspråkiga länder.

Även här är responsen enbart positiv. För Terese Cannehag Berglund har det varit värdefullt att ha en timme i veckan där 100 procent av eleverna är motivera­de. Förra läsåret låg lektionen på fredag eftermiddag, efter lektionstid.

– När 18 elever i mellanstadiet väljer att stanna kvar en fredag eftermiddag kan jag inte se det som något annat än att de är motiverade att komma.

Förhoppningen är att eleverna ska kunna utvecklas från den nivå där de befinner sig.

– De uttrycker själva att det är svårt i den ordinarie undervisningen. Det är en pedagogisk utmaning att stimulera de här eleverna. Vi är skyldiga att tillgodose att de får stimulans enligt läroplanen. De behöver också en morot och det är lättare att sporra dem tillsammans. ■

PerNilla röNNlid

eleverna möjligheten att testa sin engel­ska. De kan hälsa på mrs Potter, fråga hur hon mår, konstatera att de är hungriga eller att maten är god. När de får använda ord och uttryck med en engelsk talande person förstärker det deras tilltro till den egna kommunikationsförmågan och byg­ger upp ett behov av att kunna kommuni­cera på ett annat språk.

I undervisningen använder sig peda­gogerna mycket av gester, miner och kroppsspråk för att förstärka och för­klara.

– Barn i sexårsåldern är bra på att kommunicera med kroppen, även med människor som inte talar deras språk. Budskapet går fram även om de inte för­står vartenda ord som sägs.

Idén till engelsklektionerna i förskole­klass fick Terese Cannehag Berglund för några år sen. Efter att ha läst om en un­dersökning som visade att många eng­elsklärare var låsta vid läroböcker, börja­de hon fundera på hur hon själv kunde ta sig bortom läroboken. I en tidning läste hon om Skolstaskolan i Enköping där engelskan genomsyrade undervisning­en. Hon och kollegan Ylva Olsson åkte dit på studiebesök, blev inspirerade och hösten 2011 startade språksatsningen i två klasser på skolan. Sedan hösten 2012 får alla fyra förskole klasserna besök av en English lady en gång i veckan.

Satsningen har inte utvärderats, men både Ylva Olsson och Terese Cannehag Berglund får mycket positiv återkoppling från pedagoger och elever, och föräldrar berättar att barnen pratar om engelsk­lektionerna och att de läser ramsorna hemma.

När Terese Cannehag Berglund inte är mrs Potter undervisar hon fyror och femmor i engelska och svenska. Hon tycker att arbetet i förskoleklasserna ut­vecklar hennes övriga undervisning, det har gjort henne till en bättre lärare.

– Jag måste utveckla min förmåga att kommunicera utan att använda svensk­an och blir därför en tydligare pedagog.

På skolan går många elever som bott utomlands och i nästan alla klasser finns engelsktalande elever. Flera av eleverna i förskoleklass FA studerar engelska på kvällstid. På skolan fanns en hög målupp­fyllelse i engelska redan innan språksats­ningen med English lady drog igång.

Terese Cannehag Berglund undervisar även Ålstensskolans spetsgrupp med äldre elever i engelska.

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

20 LÄRA #4/2014

INTERNATIONELLT

” Sverige tillhör toppländerna”Richard Gerver lät eleverna skapa sin egen lärmiljö — den fiktiva sta-den Grangeton. Efter några år hade de överträffat alla förväntningar och skolan klättrat från botten till toppen. Möt den förre skolledaren som vill tona ner Pisahysterin och i stället pekar på entreprenörskapets betydelse.

Det är tidig morgon i aulan på Rinkeby­skolan och scenen är hans. ”Skolor föds inte dåliga”, säger engelsmannen Richard Gerver till publiken. ”Vi i väst­världen tror på strukturer, på industria­lism, men vi förbereder eleverna för en värld som inte längre finns.” Plötsligt blir han personlig och berättar om stam­ningen han led av som pojke men lycka­des övervinna.

Denne internationellt turnerande föreläsare jobbar med tvära, effektiva

kast, som vore han aktören i en Shake­spearepjäs. Vilket han på ett sätt också är.

– När jag var arton ville jag bli skåde­spelare och fick genast plats i en fri tea­tergrupp, berättar han när vi slagit oss ner i ett lånat arbetsrum på skolan.

– Jag trodde att jag genast skulle bli en stjärna men insåg väldigt snabbt att jag var skitdålig. Det jag hade var någon sorts rå skolpojkstalang.

Men säg den talang som inte kan fylla sin funktion under livets gång. I

det verbalt bitska och politiskt stormiga Storbritannien har han fungerat som fullkomligt orädd regeringsrådgivare och tung skolauktoritet. Som dessutom kan belägga sina teser om lärandet med äkta empiri, efter att ha antagit utma­ningen att bli rektor för det som då var >>

21LÄRA #4/2014

INTERNATIONELLT

en av Storbritanniens sämst presterande skolor: grundskolan Grange. Belägen i Long Eaton utanför Nottingham.

– Skolan hade fullkomligt rasat resultat mässigt och den senaste rektorn blivit långtidssjukskriven. När eleverna passerade porten visste de att de gick in i en dålig skola, lärarna visste att deras arbetsplats var en dålig skola. Där fanns ingen större förhoppning om att de kun­de uppnå någonting.

– Det lades fram mängder av rädd­ningsplaner och nya riktlinjer som inte hjälpte. För att kunna vända utveck­lingen ställde vi oss det som borde vara den grundläggande frågan: vilken sorts människor vill vi att våra elever ska vara när de en dag lämnar oss? Och vilken sorts människor ville ni skapa?

– Det vi ville se var självsäkra, hövliga individer som kan interagera med var­andra, som vågar anta utmaningar och ta risker för att lösa problem.

– Sedan var frågan: hur skapar vi en lärmiljö där eleverna kan utveckla de här mänskliga egenskaperna, en skola som eleverna dessutom tycker känns ange lägen i deras eget liv?

Det är nu som berättelsen om Richard Gervers pedagogiska landvinningar blir riktigt spännande. För att få eleverna att känna sig delaktiga, skapades en hel stad för dem att verka och lära i till vardags, allt inrymt i de gamla vanliga lokalerna.

Den kom att kallas Grangeton, en sammansättning av skolans namn och geografiska hemort.

Giuseppe Baioni, vaktmästare, Solbergaskolan— Samarbetet med alla trevliga arbetskamrater och att vi ska kunna fortsätta ligga bra till tidsmässigt inför att Solbergaskolan ska ta emot elever

från kämpetorpsskolan nästa termin. det kom­mer att vara fortsatt mycket arbete för att allt praktiskt ska fungera. det kan nog också bli lite lugnare på skolan den här terminen när vi bara har F—6­elever.

Sami kandelan, biträdande rektor, Solbergaskolan— den här terminen blir vi en F—6­skola i stället för F—9. Som skolledare känns det utmanande och spännande att ha ansvaret för att övergången

fungerar bra. Nu blir vi en tvåparallellig men mindre skola än tidigare. vi kommer att jobba mycket för att skapa de bästa förutsättningarna för varje enskild elev så att alla ska känna sig trygga och trivas här.text oCh Foto: agNeta berghamre heiNS

enKÄt

vad ser du mest fram emot under det nya läsåret?

>>

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

22 LÄRA #4/2014

INTERNATIONELLT

”Skapar man en riktigt smart lärmiljö, kommer eleverna att överträffa alla förväntningar”, säger Richard Gerver, den tidigare skolledaren som bland annat varit rådgivare åt Tony Blair.

– De röstade på demokratiskt vis fram representanter för stadens styre som hade möten och drev igenom lagar och regler …

Med detta ”politiska system” som grund skapade eleverna sedan allt som brukar finnas i en stad, från ett eget museum till en radiostation, berättar Richard Gerver.

– De fick själva söka jobb och lära sig sina uppgifter. Vi ville få eleverna att förstå att om man till exempel lär sig matematik så kan man arbeta i en affär. Genom att studera naturvetenskap får du kunskaper om belysning och annat som krävs i en filmstudio. Genom att lära dig ett främmande språk kan du arbeta i vårt franska kafé.

”Lärostaden” tycktes beredd att peda­gogiskt kunna omfatta också de tyngsta av teman. Som ”vårt förflutna”.

– En klass med åttaåringar sa: vi vill studera matens historia! Låt oss då byg­ga en restaurang, sa läraren. Och elever­na kom på att den skulle heta McHistory, idén var att man skulle kunna gå in där och beställa en 1600­talsmeny. Men de hårda siffrorna då, resultaten?

– Efter tre år hade vi nått resultat som placerade oss bland toppskolorna i Stor­britannien. Skapar man en riktigt smart lärmiljö, kommer eleverna att överträffa alla förväntningar.

Richard Gerver tar en klunk kaffe, och jag undrar: ett projekt som detta får en onekligen att tänka på begrep­pet entreprenörskap och den kreativa utmaningsanda som många hoppas att

dagens elever ska ha. Hur skapar man den?

– Som jag ser det är den frågan helt fel ställd, för vad det handlar om är att vi alla är födda till entreprenörer. Under våra först år i livet går vi ju hela tiden omkring och vrider och vänder på saker och tänker: vad kan jag göra med den här? För mig är det ett entreprenöriellt beteende.

– Det handlar alltså inte om hur vi ska lära elever att bli entreprenörer, utan om att ta bort det i våra skolsystem som hindrar dem från att bli det. Som?

– Vi måste sluta kontrollera eleverna på det sätt vi gör, sluta säga åt dem att sådant de är intresserade av eller deras naturliga ifrågasättanden är fel. Vi tryck­er ner dem i deras stolar och mullrar: ”Jaha, det där du tänker på är faktiskt inte viktigt. Jag ska tala om för dig vad som är viktigt, och jag ska träna dig i att ge de rätta svaren, och sedan ska jag testa dig för att försäkra mig om att du har gjort det jag sagt åt dig att göra.” Det här måste ändras.

Men är det då inte en utopi att tro att man kan förändra skolan på Richard Gervers sätt?

– Naturligtvis tror jag att det är möj­ligt, annars skulle jag ju inte resa världen runt och berätta om vad vi åstadkom! Poängen är att jag har bevisat att det går. Men visst är det en enorm utmaning med många barriärer att ta sig över: po­litiker, inspektörer, statliga och kommu­nala myndigheter.

Och den svenska skolan av i dag, vad tyck-er du om den?

– Det tragiska är att ni i Sverige de se­naste åren har gett efter för det politiska trycket som Pisamätningarna skapat och börjat vrida klockan tillbaka till ett tra­ditionellt värderande skolsystem. Men Pisamätningarna är väl viktiga för …

– De är totally rubbish, säger Richard Gerver blixtsnabbt. Om du tittar på det globala entreprenörskapsindexet, som publiceras varje år, och som verkligen betyder något, så tillhör Sverige topp­länderna när det gäller entreprenörskap och affärsutveckling. Och det entrepre­nörskapet är byggt på ett skolsystem ni rör er bort från.

På ett sätt vill han också ruska om de svenska lärarna.

– Sluta vänta på att politikerna ska ge er tillåtelse att göra det ni innerst inne vet är rätt, bara sätt igång med era idéer, visa professionellt mod, annars kommer inget att förändras!

Läraren som lånat ut sitt rum behö­ver få tillbaka det, men vi roffar åt oss några metaformättade minuter till med Richard Gerver, innan det är dags för nästa scen.

– Vattnet i en ström stannar inte bara för att en klippa står i vägen, istället hit­tar det vägar runt stenen, och till sist strömmar alla rännilar så kraftigt att klippan långsamt eroderar, och plötsligt har vi en riktigt kraftig flod.

– Det är exakt det vi måste göra med våra visioner om en annan skola.■

PoNtuS dahlmaN

valeria Larsson, lärare, Rågsveds­skolan— Jag ser alltid fram emot en ny termin! i år går vi från F—9­ skola till F—4­skola, vilket blir en stor förändring. det är spännande att hitta olika vägar för att

ge alla elever ny kunskap och se hur motivatio­nen växer hos var och en. Som lärare i svenska som andraspråk möter jag många nyanlända elever, och att se till att även de blir trygga och trivs i vår skola är ett väldigt givande arbete.

magdalena Sjöström, lärare, Långbrodals­skolan— Jag har just fått besked om att jag blivit förstelärare i svenska. det känns fantastiskt roligt. Jag har gått mas­terutbildningen och

hoppades på detta. För mig innebär det framför allt att jag får större möjligheter att arbeta med skolutveckling — väldigt, väldigt roligt! i vilket annat kvinnoyrke kan man göra den typen av karriär och klättra så mycket på lönestegen?

Pernilla Söder­gren, lärare, Fruängens skola— Jag kom till Fruängens skola i mitten av förra terminen. att nu få vara med och kunna påverka från början ska bli jättekul. här är det

bara 20 elever i varje klass, och även det totala antalet elever är betydligt mindre än på min förra skola. det betyder att jag kommer att få mer tid per elev och kan lära känna varje elev bättre. det ser jag verkligen fram emot.

23LÄRA #4/2014

INTERNATIONELLT

Han bubblar över av tankar, käns­lor, åsikter och engagemang. Han jobbar på tok för mycket och har uppenbarligen lite svårt med gränssättningen. Men så är han heller inte någon perfekt peda­

gog. Det är han noga med att betona, bild­läraren Sten Canevall på Lillholmsskolan.

Han är till exempel en riktig tidsoptimist, startar ofta stora och tidskrävande projekt. Han kläcker en idé, presenterar den och för­söker få med sig eleverna och kanske några andra lärare på tåget.

– När vi har bestämt oss är alla entusias­tiska. Sedan blir det alltid sju gånger mer ar­bete än vi hade tänkt oss. Då klagar eleverna, tycker det är tråkigt: ”Måste vi göra det här nu igen?”. Men så härdar vi ut och känner oss nöjda och stolta när vi ser resultatet av vårt slit. Vilken skön upplevelse att stå där och se tillbaka: ”Det var jobbigt, det var roligt, vi slet, vi bet ihop och vi klarade det!”

Den där känslan av stolthet hos eleverna är en de viktigaste drivkrafterna för Sten Cane­vall. Delvis har det med skolan han arbetar på att göra.

– Skärholmen och Vårberg är socioekono­miskt utsatta områden. Oftast läser vi om för­orterna i negativa sammanhang. Det vill jag ändra på. Våra elever ska inte bara synas när det är Husbykravaller utan när det händer bra och positiva saker. Min ambition är att visa vilken kapacitet det finns här ute och få elev­erna att bära med sig den vissheten ut i livet.

Den ambitionen har burit långt. Till Natio­nalmuseum till exempel. Eleverna i årskurs 7 besökte museet, valde ut ett antal målningar och fick dem sedan skickade till sig digitalt. Under rubriken ”Kliv in i konsten” gjorde elev­erna en tidsresa.

Sten Canevall fotograferade dem i deras van­liga kläder och sedan fick de med digital tek­nik montera in sig själva i målningarna: Safin i jeans och arméjacka sliter åt sig en tappad väska i Carl Gustaf Hellqvists ”Valdemar At­terdag brandskattar Visby” från 1882 och Nafisa väntar på att få ta för sig av brödet och marmeladen i Hanna Paulis ”Frukostdags” från 1887.

Tillsammans med sin lärare i svenska Elin Christensen skrev eleverna också berättelser

text: heleNe lumholdt

Foto: robert blombäCk

Sten Canevall är bildläraren som aldrig har tråkigt. han öns­kar att alla elever då och då kan få uppleva ”den tysta lyckan”. — När eleverna glömmer allt annat och befinner sig i sin egen kreativa pro­cess — då är det lite magiskt att finnas i klassrummet.

Klass- rummets magi

>>

24 LÄRA #4/2014

PROFILEN

”Jag vill hitta en publik för det eleverna gör. Hela skolan borde vända sig mer utåt, mot det omgivande samhället.”

25LÄRA #4/2014

PROFILEN

om sina äventyr i målningarna. Det är väl så­dant som kallas kongenialt.

Museet uppskattade greppet så mycket att eleverna, förutom att ställa ut sina verk på plats, fick redovisa dem för sina 600 skolkam­rater en måndag när de hade hela museet för sig själva.

Det var 2012. Sedan dess har bildeleverna ar­betat med träd, med ”A World in a Box” och med att göra affischer till Cirkus Scott. De har jobbat med lera och monterat in sig själva i andra gamla målningar, den här gången ut­klädda i dräkter lånade av Livrustkammaren, och ställt ut resultatet på Slottet.

Och de har visat upp affischer i Stadsbiblio­tekets vackra rotunda, fast då handlade det om politik.

På svenskan hade åttondeklassarna skri­vit argumenterande texter om något som de tyckte skulle förändras. På lektionerna i bild hade de först gestaltat sin åsikt i form av en scenografisk modell, sedan fotograferat av den och med hjälp av studenter från Berghs School of Communication förvandlat bilderna till propagandaaffischer. Som grädde på mo­set höll eleverna sina tal på Stadsbiblioteket

Man vill beröra en annan människa. Först då får det riktig mening.

Sten CAnevALL

Aktuell: Nyutnämnd förstelärare på lillholms skolan i Skärholmen.

Gör: undervisar i bild.

Bor: högdalen.

Gillar: ämnesintegrering och andra gräns­överskridande aktiviteter.

Ogillar: Skolans fixering vid betyg och det som är lätt att mäta och kvantifiera.

På lediga stunder: vilar, tecknar, skriver.

Läser: essäer som utgår från en konstbild och vidgas till livet, till exempel ”what great Paintings Say” av rose­marie hagen och rainer hagen.

Lyssnar på: regina Spektor.

Bästa lärarminne: ”en klass i vårby gård gjorde en animerad film, ’det hände 1520’, som de höll på med i två år. vi visade den i foajén på medeltidsmuseet och var rädda att ingen skulle bry sig. Så kom en hel hop killar från en annan skola in, fick syn på filmen och stannade. de stod där i sina täckjackor och tittade på hela filmen. mina elever tittade på dem och jag rös av lycka. det funkade! helt främmande människor greps av kraften i vår berättelse.”

med skolkamrater, organisationsföreträdare och politiker i publiken. ”Lyssna! Nu talar jag!” kallades det projektet.

Det är så här det ska gå till, tycker Sten Cane vall. Han ser allt skapande i första hand som kommunikation.

– Man vill beröra en annan människa. Man vill att någon annan ser och hör det man gjort. Först då får det riktig mening.

Han beskriver sitt arbete med att hitta en publik för det eleverna gör, hur han vill att hela skolan ska vända sig utåt, öppna sina por­tar mot det omgivande samhället.

Det var förresten de tankarna som fick Sten Canevall att bli lärare från början. Den där läraren i prickig fluga som under hans egna gymnasieår stod i katedern, upphöjd över värl­den och sina elever och berättade om hur det såg ut där utanför, i samhället, i världen, fick honom att tänka till.

– Det var ju en trevlig man, men hans lek­tioner var sååå tråkiga, så instängda. Det var absurt att vi aldrig fick möta det samhälle som brusade utanför läroverksfönstren.

När Sten Canevall sedan på en tågresa i Ru­mänien efter studenten läste Neil Postmans och Charles Weingartners bok ”Teaching as a Subversive Activity”, bestämde han sig. Lärare skulle han bli – och en subversiv sådan. En som bryter ny mark, vädrar ut unkna dofter, ställer begrepp på ända och skolans portar på vid gavel.

Det visade sig ganska snart att det inte var helt enkelt att bedriva omstörtande verksamhet inom ramarna för den svenska skolan. Långt senare satte till exempel ekonomin stopp för Lillholmsskolans del i den uppskattade Fan­tasifabriken, där eleverna under flera år fick skapa film, foto, musik och bild. Och senare tiders ökande stress hos de andra lärarna, sät­ter käppar i hjulet för de ämnesövergripande projekt han brinner för.

– Jag har mest samarbetat med lärare i svenska och samhällskunskap. De vill fortfa­rande gärna det, för de vet hur mycket det ger, men samtidigt kan de känna sig tvingade att säga nej för att de är så stressade över alla cen­trala prov.

Själv känner han sig rejält stressad av tan­ken på att sätta betyg och beskriver sig som betygsneurotiker.

– Vem är jag operfekta människa att sätta betyg? Hur kan jag värdera det eleverna upple­ver i sin skapandeprocess? Vi som arbetar med något djupt väsentligt men svårmätbart har svårt att hävda oss mot det enkelt mätbara.

>>

LÄRA #4/201426

PROFILEN

Dessutom tycker han att en del lärares tolk­ning av betygskriterierna skjuter över målet.

– Ta bara det här med att eleverna ständigt ska beskriva i ord vad de har skapat. Tänk om Picasso hade tvingats dokumentera allt sitt arbete i skrift. Han hade riskerat att bli under­känd i bild i den svenska grundskolan.

– Bild är just ett bildspråk, att eleverna då ändå överdrivet ofta tvingas använda ord kan göra att många tröttnar. Man kan inte vara bäst på allt och om man är bra på att skapa bilder kan man väl få kredd för det.

– Jag valde själv bild för att jag är en bild­människa helt enkelt, säger han.

En ytterligare orsak till lärares ökande stress är det han kallar ”senare tiders planerings­hysteri”. Han ser en motsättning mellan det oförutsägbara i kreativ verksamhet och en i förväg låst planering.

– Det tar bort möjligheten att följa intuition och lust. Jag passar inte in i ett sådant system. Om jag hade planerat in hela läsåret i förväg skulle det kännas bra trist.

Nu har han varit med ett tag. Han blev fär­dig lärare 1982, via Grundis och Konstfack. Till Lillholmsskolan kom han 1999. Erfaren­heten har gjort honom orädd. Han vet att han kan täcka in det som krävs efter hand, få in det som saknas i ett kreativt sammanhang på ett sätt som gör att både han och eleverna har roligt.

– Man kan faktiskt ha kul och lära sig på samma gång. Jag tror aldrig att jag har hört

utbildningsministern prata om glädjen i kun­skap. Att det faktiskt är oförskämt roligt att lära sig verkar han ha missat.

Allt är förstås inte idel glädje och förnöjsam­het i bildsalen. Han beskriver hur en genom­snittlig skoldag kan innehålla både oro och frustration. Men också alldeles underbara stunder.

– Inte en enda gång under hela mitt yrkesliv har jag tittat på klockan och undrat när dagen ska ta slut. Det är ganska stort! Tjusningen med läraryrket är bland annat det oförutsäg­bara. Jag kan aldrig veta hur en dag ska bli. Det enda jag vet med säkerhet är att jag aldrig kommer att ha tråkigt.

Däremot längtar han ibland efter att klara av att begränsa sig en smula. Kanske jobba halv­tid. Kunna komma hem och ha ork kvar för sina egna idéer. Fast samtidigt:

– Jag får hela tiden möjlighet till kreativa uttryck här på jobbet. Och det är något med bildämnet. Ibland kan det finnas oro i klass­rummet, men så hittar eleverna koncentra­tionen, glömmer allt annat och befinner sig i sin egen djupt kreativa process. Det är lite ma­giskt att finnas i klassrummet då. Det ligger en stilla och svårförklarlig lycka i den kreativa processen.

– Att alla elever ska få möjlighet att befinna sig i den tysta lyckan då och då – det är mitt mål. ■

vill du veta mer? Se lillholms­bild.weebly.com. lästips: ”Fantasifabriken — berätta med ord, bild och ljud” (2011) av Sten Canevall och hans Norkvist.

Inte en enda gång har jag tittat på klockan och undrat när dagen ska ta slut.

Eleven Emelye Caldera Vascon-cello har klivit in i Jean-Baptiste Oudrys målning ”Leopard i bur anfallen av två doggar” från 1739.

LÄRA #4/2014 27

PROFILEN

Pausprojekt ger bättre arbetsmiljöPaus är namnet på ett omfattande forskningsprojekt som ska bidra till bättre arbetsmiljö för personal i Stockholms skolor. Mellan 2 000 och 3 000 medarbetare deltar just nu i studien och får bland annat tillgång till ett webbaserat verktyg för stress-hantering.

Skolornas personal deltar helt frivilligt och intresset har varit stort på de skolor där projektet har presenterats.

– Vi har fått kommentarer som ”Äntli­gen får vi något konkret vi har nytta av”, berättar Karin Villaume, beteende­ och folkhälsovetare och doktorand vid Karo­linska institutet, som genomför studien tillsammans med docent Dan Hasson vid stiftelsen Stressmottagningen. Projektet delfinansieras av Afa försäkring.

Deltagarna får under studien tillgång till ett webbaserat självhjälpsverktyg som tidigare visat vetenskapligt doku­

Fo

to

: mo

Nik

a S

idé

N

”Målet är att främja en bättre arbetsmiljö och motverka sjukskrivningar”, säger doktorand Karin Villaume.

menterade positiva effekter. Tanken är att erbjuda medarbetare och chefer kon­kreta verktyg för stresshantering, bättre hälsa och systematiskt arbetsmiljö­arbete. Dessutom kan personer i risk­zonen för olika stressrelaterade problem fångas upp och insatser kan sättas in i ett så tidigt skede som möjligt.

– Samtidigt som skolpersonalen erbjuds ett verktyg som främjar hälsan får vi kunskap om arbetsmiljö och hälsa baserat på fakta. Det är viktigt att peka på det som fungerar för att sprida fram­gångsfaktorer inom området. Det är också nödvändigt att ta reda på fakta i detta område där förutfattade meningar ibland kan råda, säger Karin Villaume.

Varje individ kan följa sin egen utveckling över tid i det webbaserade verktyget ge­nom att svara på frågor om hälsa, sömn, koncentration, stress, energi, socialt liv, arbetseffektivitet, arbetsglädje, arbets­

belastning och arbetsklimat. Verktyget indikerar om man ligger på en hälsosam nivå, om det finns behov av förbättring eller om nivån är ohälsosam. Man får även direkt återkoppling i form av för­slag på insatser.

ill

uS

tr

at

ioN

: ha

NS

vo

N C

or

Sw

aN

t

28 LÄRA #4/2014

ATTRAKTIV ARBETSPLATS

HALLå DÄR...

… Per Falk, ny strateg inom in-formations- och kommunikations-teknik (IKT) vid ut-bildningsförvalt-ningen.

Du har tidigare arbetat som lärare och pedagogisk processledare och också bloggat som Pelle Pedagog. Vilka blir dina uppgifter som strateg?

– Jag kommer att arbeta med både virtuella och fysiska mötesplatser för kunskapsspridning och fortbildning, till exempel Edcamps och Teachmeets. Dessutom ska jag fungera som stöd för skolor och utvecklingsgrupper när de jobbar med sin handlingsplan för digi­taliseringen av skolan. Vad innebär digitalt lärande för dig?

– Vi lever i en tid med snabb utveck­ling och spännande innovationer men också stora ekologiska och demokra­tiska utmaningar för oss människor. För mig finns bara lärande men med nätet och olika digitala resurser kan vi individualisera lärandet och lära oss på tider och platser som passar oss. Dessutom kan vi nå och engagera män­niskor utanför skolan och hitta andra att samarbeta med över hela världen. Många möjligheter finns bara ett klick bort. Vilka är de största utmaningarna inom digital skolutveckling?

– En av de största är hur vi förmed­lar och förstärker medie­ och informa­tionskunnigheten – vår förståelse för och förmåga att kommunicera, vara kreativa och källkritiska. Hur ser den kunskapen ut på skolorna och ger vi våra elever samma möjligheter till lä­rande? Dessutom tror jag att vi behöver bli bättre på att dela med oss till var­andra av både framgångar, motgångar och material. Hur kommer ditt arbete att märkas ute på skolorna?

– Genom olika skolutvecklings­projekt, pedagogiska träffar och före­läsningar. Vad ser du mest fram emot just nu?

– Att få komma ut i ett klassrum igen! ■

tomaS baNNerhed

Fo

to

: Pr

iva

t

vill du veta mer om Pausprojektet? kontakta karin villaume, 070-241 56 90, eller dan hasson, 070-728 42 98.

– De åtgärder som föreslås i verkty­get är tidsoptimerade. När en människa är stressad vill han eller hon inte lägga ner en massa tid för att må bättre, säger Karin Villaume.

Därför tar inte heller formuläret om det personliga hälso­ och arbetsmiljö­tillståndet mer är 15 sekunder att svara på. Självhjälpsverktyget kan ta alltifrån några sekunder till ett par timmar för den som har mer tid.

– Målet är att motverka sjuk skriv­ningar men framför allt att främja en god och hållbar arbetsmiljö för skolper­sonal, säger Karin Villaume.

Tanken är också att genomföra en del­studie om kosttillskottet magnesium för att undersöka eventuella effekter på bland annat buller­, stress­ och sömn­problem som kan uppstå till följd av ett stressande arbetsliv. Studien pågår under två år och därefter analyseras

materialet vetenskapligt. Genom stor­leken och designen kommer mer säkra slutsatser om insatsernas effekter kunna dras, menar Karin Villaume. Omfattan­de kunskap om skadliga, skyddande och hälsofrämjande faktorer hos skolperso­nal kan utvinnas. Resultaten kan rent av bli banbrytande.

– Vi vet att detta projekt ligger i fram­kant och att resultatet förhoppningsvis kommer att få ett stort genomslag som kan påverka arbetsmiljöarbetet inom skolans värld, säger Karin Villaume. ■

moNika SidéN

29LÄRA #4/2014

Rektor Jenny Stanser tillsammans med (från vänster) Maja Haglund, Freja Jo-hansson, Tova Berg-gren och Saga Sundin.

30 LÄRA #4/2014

EN DAG PÅ jOBBET

”Jag älskar tonåringar!”hon är engagerad i sociala medier och pratar med eleverna om kränkningar på nätet. men Jenny Stanser vill inte skapa förbud, hon vill fort­sätta att öka elever­nas inflytande. lära Stockholm följde rektorn på blommens bergs­skolan i gröndal under en dag på jobbet.

Klockan är strax efter åtta och med den egenbredda frukostmackan i ena handen och en penna i den andra har rektor Jenny Stanser just slagit sig ner i intendent Birgit­ta Woxbergs rum. Det är så här de

båda oftast startar sina morgnar: den senare framför datorn vid sitt skrivbord och rektor på en stol mitt emot. De går igenom posten och Birgitta Woxberg matar Jenny Stanser med papper som behöver attesteras. Samtidigt upp­daterar de varandra om gårdagens och dagens händelser. Parallellt kollar Birgitta Woxberg, via telefonsvarare och sms, vilka elever som har anmälts sjuka.

Efter frukostsammanträdet tar Jenny Stan­ser fyra, fem trappsteg upp till sitt eget rum kallat fågelholken. Hit är det full insyn genom glasade rutor, dessutom står dörren oftast öppen.

Rummet rymmer en liten soffgrupp och från bordet plockar hon upp Stockholmsdelen av gårdagens DN, där skolorna får kritik för att de skurit ner på personal. Det gäller också Blommensbergsskolan som förra året gick med ett minus på 200 000 kronor.

– I början av 2013 var prognosen ett under­skott på 2,6 miljoner. Så vi har tvingats spara mycket, men det är inte givet att det går sämre för att man minskar sin personal. Att byta två assistenter mot en lärare ser jag som att byta upp sig. Det behövs fler behöriga lärare och färre plåsterpersonal. Vi hade 15 elevas­

sistenter och har fortfarande fem, berättar Jenny Stanser och understryker att hon inte har skurit ner resurser för elever i behov av särskilt stöd.

Och siffrorna talar för hennes påståenden: skolan har höjt kunskapsresultaten och en utvärdering visar att eleverna har fått mer studie ro och känner sig tryggare än förut. Dessutom har andelen skolkande elever mins­kat från 5 till 1,4 procent.

Till besparingarna hör också gruppstorleken vid elevens val. I stället för 14 elever i halv­klass är de nu 20.

– Forskning visar att 20 elever är en bra gruppstorlek. Jag låter det nya sjunka in så vi får se, säger hon och verkar inte speciellt oro­lig för att i slutänden bli alltför hårt kritiserad för sitt beslut.

Jenny Stanser har själv varit lärare i svenska och engelska på Blommensbergsskolan. Men så lockades hon att ta en skolledartjänst på Alviks skolan. Där blev hon dock inte så lång­varig; när Blommensbergsskolans legenda­riske rektor Bengt Olsson slutade så sökte hon tjänsten. Det var inget svårt beslut eftersom hon alltid har trivts på skolan och det blev inte svårare av att tio av hennes gamla kolleger ge­nast sms:ade och uppmanade henne att söka.

Hon har hunnit med en hel del sedan hon tillträdde hösten 2012. Inspirerad av Alviks­skolan har hon organiserat om ledarskapet. Lärarna är indelade i fyra årskurshomogena

text: iNgela öSgÅrd

Foto: robert blombäCk

>>

LÄRA #4/2014 31

EN DAG PÅ jOBBET

arbetslag som har var sin biträdande rektor. De fyra utgör tillsammans med rektor det pedagogiska ledarskapet. De biträdande rek­torerna håller dessutom i lönesamtalen med arbetslagets lärare.

– Mitt ledarskap är mer strategiskt, jag coachar de biträdande rektorerna. I övrigt job­bar jag mycket med ekonomi och administra­tion, säger Jenny Stanser och konstaterar att det nog är rätt unikt med en rektor som dessutom lägger schemat och gör tjänste­fördelningen.

Hon sätter sig en stund vid datorn och skriver in en överenskommelse från gårdagens löne­förhandling med Kommunal. Hon skickar också några mejl, bland annat ett med ett förslag till åtgärdsprogram för en elev hon är mentor för. Det går till föräldrarna som ska kunna yttra sig.

Jenny Stanser är mycket engagerad i sociala medier och har föresatt sig att träffa alla klas­ser på skolan och tala om likabehandling på nätet. I dag är det 8B som får besök. Vi tar raskt trapporna högst upp där de har sitt klassrum. Hon har infört att alla klasser har sitt eget rum. Bara niorna är tvungna att byta klassrum.

Eleverna hälsar glatt på sin rektor och hon går nästan genast in på det som engagerar: kränkningar på nätet. Alla är medvetna om att det finns gott om verbala kränkningar.

Skolan har ett stort ansvar för att förhindra detta, berättar Jenny Stanser.

– Det räcker med att en elev som känner sig kränkt talar om det, så är skolan skyldig att handla.

– Men gäller det bara sånt som händer i skolan? undrar någon.

– Nej, även om det sker en kränkning på nätet utanför skoltid är det skolans ansvar. Jag måste kontakta föräldrar och anmäla till Stockholms stad om kränkande behandling.

Jenny Stanser fastslår att samma lagar gäl­ler på nätet som i verkligheten. Hon berättar för eleverna om det så kallade Instagram­målen. Många känner till det: förra sommaren dömdes två tonårstjejer för att de spritt en mängd grovt kränkande uppgifter om personer i sin omgivning.

– Egentligen bör man inte skriva något på nätet som man inte kan säga direkt till per­sonen det gäller. Om ni har panik för något ni skrivit så ta bort det och be om ursäkt, uppmanar hon.

Jenny Stanser berättar för eleverna att hon är oroad över att bara knappt hälften av åttorna på Blommensbergsskolan känner att de kan vända sig till en vuxen om de har problem.

– Jag älskar tonåringar. De kan vara upp­käftiga, men det händer alltid något och de är aldrig förutsägbara. Att gå in i alla klasser och prata med eleverna om nätet är ett fantastiskt sätt att lära känna dem, säger hon på väg till­baka till sitt eget rum.

– Eleverna har ett uppdämt behov av att berätta, bara vi vuxna lyssnar. Men om vi inte är positiva så kommer de inte att berätta. De är rädda för att vi ska ta ifrån dem nätet, säger Jenny Stanser och konstaterar att hon aldrig har förstått sig på förbud.

– Om man säger nej till allt av oro för att det ska bli fel, hur ska man då skapa utveck­ling och kreativitet? undrar Jenny Stanser som själv är en flitig användare av nätet, bland annat som twittrare.

– Jag har ett brett kontaktnät och kan snabbt få svar på frågor, konstaterar hon och avslöjar att det är på morgnarna hon får myck­et gjort.

– Jag vaknar i regel klockan fem och då kan jag sitta i sängen med mobiltelefonen och mejla och twittra och läsa artiklar och annat jag får tips om.

JennY StAnSeR

Gör: rektor på blommens­bergsskolan (årskurs 6—9) i gröndal.

Bakgrund: uppväxt i avesta. Studier i bland annat litteraturvetenskap, därefter lärarexamen.

Bor: lägenhet i älvsjö.

Familj: man och två söner.

Fritid: ”läser mycket, jag har en galen läshastig­het. Ser mycket på dålig teve som top model och Spårlöst men också serier som vita huset och house of Cards.”

Bästa skolminne: ”min samhällskunskapslärare som skrev in ’annan aktivi­tet’ när jag var borta som ordförande för vi unga. hon ansåg att det var lika utbildande som skolan.”

10.05 10.14 08.07

>>

32 LÄRA #4/2014

EN DAG PÅ jOBBET

Genomgång av post och uppdatering av dagens händelser tillsammans med intendent Birgitta Woxberg.

Det vimlar av sociala medier och eleverna känner igen de flesta som Jenny Stanser radar upp.

Kort samtal med Maria Bäck, lärare i svenska och engelska, innan Jenny Stanser tar över.

Mer elevflytande hör inte oväntat till Jenny Stansers visioner.

– Mer tid måste sättas av för elevrådet och för bättre fungerande klassråd. Vi har ofta temaarbeten och då bör det finnas en elev­planeringsgrupp.

Stödet till elever med särskilda behov måste också bli mer flexibelt, tycker hon.

– Drömmen vore en extra speciallärare per lag som kan riktas mot behov med kort varsel. Mälarhöjdens skola har ett system som vi skul­le kunna inspireras av, de är bra på att följa upp sina elever.

På eftermiddagen har Jenny Stanser ut­vecklingssamtal med en av sina biträdande rektorer. Några lärare och elever hinner också avlösa varandra i rektors rum med olika ären­den under dagen.

Plötsligt sitter eleven Amanda Glad på bän­ken nedanför rektors rum. Hon är rappare och angelägen om att berätta att hon har varit på Fryshuset och träffat en producent som kanske ska ge ut en skiva med henne. Rektor gratulerar, de båda delar intresset för rapmusik.

Jenny Stanser sätter på en låt med rap­artisten Linda Pira och slänger samtidigt iväg dagens sista mejl. På sena eftermiddagen bär det av till Hantverkargatan där utbildnings­förvaltningen ordnat ett möte för skolledare som är intresserade av att ta en masterexamen i utbildningsvetenskap.

Jenny Stanser har nyligen avslutat den tre­åriga statliga rektorsutbildningen, men hon kommer att söka också masterutbildningen vid Stockholms universitet. Större delen av studierna får ske parallellt med rektorsjobbet. Men det klarar hon nog; det verkar inte vara något större fel på simultankapaciteten. ■

14.2311.20

LÄRA #4/2014 33

EN DAG PÅ jOBBET

Malin Appeltofft och Claes Alm tittar in på rektors rum och det blir en kort diskussion om en artikel om skolan i gårdagens tidning.

”Grattis!” Eleven och rapparen Amanda

Glad berättar att hon kanske kommer att få

ge ut en skiva.

extrasatsning på kultur för unga Under detta läsår har stadens elev-er större möjligheter än vanligt att komma i kontakt med kultur. Kul 1415 — Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014—2015 — är en extrasatsning på eget skapande och på möjligheten att ta del av professionella uttryck.

I Stockholm finns mycket högkvalita­tiv kultur för barn och unga att ta del av. Samtidigt är det många som av olika skäl inte känner till utbudet. Kul 1415 kommer att sätta ljuset på vad som redan finns att göra men också hitta nya, roliga och inspirerande aktiviteter och arbets­sätt. Satsningen leds av kulturförvalt­ningen i samarbete med bland andra utbildningsförvaltningen och kulturlivet i Stockholm.

Skolan har redan uppdraget att er­bjuda eleverna kulturupplevelser, via läroplanen och ”Kultur i ögonhöjd”, stadens styrdokument för barn­ och ungdomskultur. Kultur och estetiska lär­processer ingår i skolans kunskaps­ och demokratiuppdrag som ett stöd för elev­ernas lärande och byggande av den egna identiteten.

Kul 1415 erbjuder aktiviteter inom förskola, grundskola och gymnasieskola.

vill du veta mer? Se www.kul1415.se. infor­mation som rör skolan specifikt hittar du på www.pedagogstockholm.se/kulan. kon­taktperson inom utbildningsförvaltningen är elisabeth Söder på medioteket.

lära till final — igen

Ett exempel är möjligheten att produ­cera en bok. Via ett enkelt webbgräns­snitt kommer elever och pedagoger att kunna bestämma bokens form, färg och innehåll. Den kan innehålla till exempel konst, noveller, poesi, seriestrippar eller debattartiklar. Man väljer det uttryck man önskar. Pedagoger som vill få extra inspiration och konkreta tips kommer att erbjudas seminarier om kreativt skrivan­de, bildberättande och dramaturgi.

Stockholms stad har avsatt 20 miljo­ner kronor för Kul 1415. Ungefär hälften fördelas på verksamheter som Kultur­skolan, Liljevalchs, Stadsmuseet och Medeltidsmuseet. En del går till extra­satsningar på Kulturfestivalen och ung­domsfestivalen We Are Sthlm (tidigare

Ung 08), men resterande medel finns i projektet. Man kan inte söka pengar från Kul 1415, men man kan komma in med idéer och förslag genom att kontakta projektstaben på kulturredaktion@stockholm.se.

Den 26 maj 2015 blir det stor final för elever och pedagoger med kunskapsut­byte kring spännande och rolig kultur. ■

aNNebritt ulléN

Utbildningsförvaltningens tidning LÄRA Stockholm är nominerad till finalen av Svenska Publishingpriset i kategorin Bästa personaltidning. Tävlingen pre­mierar god och tydlig kommunikation, och bidragen bedöms utifrån grafisk de­

sign, textinnehåll, visuellt innehåll och fysiskt utförande.

LÄRA Stockholm har vunnit Svenska Publishingpriset 2009, 2011 och 2013. Årets vinnare utses vid en gala på Musi­kaliska i Stockholm den 6 oktober. ■

Fo

to

: bJö

rN

te

SC

h

20 miljoner kronor öronmärks för barn- och ungdomskultur 2014—2015.

34 LÄRA #4/2014

KULTUR I SKOLAN

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. vad kallas rektor Jenny Stansers arbetsrum på Blommensbergs­skolan?

1. bikupan. x. rävlyan. 2. Fågelholken.

2. när lade Lázaro moreno Herrera fram sin doktorsavhandling vid åbo Akademi?

1. 1994.x. 1996.2. 1998.

3. med hur mycket minskade matsvinnet på skolorna i pilot­projektet?

1. 13 procent.x. 18 procent.2. 23 procent.

4. när bestämde sig Sten Canevall för att bli lärare?

1. under en guidning på National museum.

x. När han såg ”hylands hörna” på teve.

2. På en tågresa i rumänien.

5. vad ska forsknings projektet Paus bidra till?

1. mer konstruktiva fikapauser. x. längre lunchraster. 2. bättre arbetsmiljö.

vinn biObiLJetteR

Skicka din tipsrad senast den 14 oktober till tomas.bannerhed@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsför-valtningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka bio biljetterna om du vinner. Vinnare i förra numret blev Arne Holm, Avdelningen för uppdrag kring lärande och elevhälsa, Cristina järnstad, Thorildsplans gymnasium, och Marie Möller, Spånga gymnasium. Rätt tipsrad var 1, 2, 1, 2, 1.

Inom Stockholms stad pågår se­dan ett par år ett intensivt arbete med att integrera IT i skolarbetet, förskolan inkluderad. Målet är att åstadkomma ett digitalt lyft, där ni som lärare har tillgång till rätt

verktyg och kan utveckla er kompetens att rusta elever för framtida studier och arbete i ett alltmer digitaliserat samhäl­le. En viktig del i det arbetet har varit att successivt utveckla och fördjupa utbild­ningsförvaltningens IT­strategi för ett bättre lärande.

IT­strategin är ett bra stöd när vi på central förvaltning tillsammans med skolorna planerar insatser för att åstad­komma ett digitalt lyft. Många av er har varit eller är involverade i detta förny­elsearbete. Under förra året hade vi på avdelningen för utveckling och samord­ning ett nära samarbete med ett hundra­tal rektorer, lärare, elever och föräldrar för att tillsammans kartlägga de behov och krav som verksamheten har på en ny gemensam skolplattform. I höst ge­nomför lärare i flera skolor en självskatt­ning av sina förutsättningar och sin förmåga att använda IT i skolarbetet. Samtidigt fortsätter utbildningsförvalt­ningens satsning på att varje gymnasie­elev ska få en egen dator.

Alla dessa exempel på digitala sats­ningar som just nu görs inom skolan bygger på att alla, oavsett om vi har vår arbetsplats i skolan eller central förvalt­ning, samverkar för att utveckla ett lärande, lyssnande och inkluderande arbetssätt. En viktig lärdom från arbe­tet hittills är att behövs fler som delar med sig av sin kunskap och erfarenhet om vilka utmaningar och möjligheter som finns för IT i undervisningen, bland

både pedagoger och verksamhetsut­vecklare. Jag tror att vi nu är framme vid en tidpunkt där dessa kompetenser behövs föras samman.

Min ambition är att vi på central för­valtning ska bli bättre på att ta till vara alla goda tankar som finns i skolorna och att vi lär oss utnyttja de möjligheter som finns till att sprida olika kunskaper och erfarenheter, både mellan central förvaltning och skolor och mellan skolor och pedagoger. Alla goda exempel som finns på skolorna gör mig övertygad om att vi är på rätt väg.

Genom att utveckla en gemensam skolplattform och samtidigt höja IT­kompetensen inom de pedagogiska verksamheterna har vi goda förutsätt­ningar för att uppnå målet med ett digi­talt lyft för bättre lärande i våra skolor. Jag hoppas att du som lärare vill vara en del av detta samarbete.

aNN helleNiuS

Du hittar ”IT-strategi — för ett bättre lärande” via Pedagog

stockholms webbplats.

bRevet: ANN HELLENIUS

Bästa medarbetare,

Ann Hellenius är chef för avdelningen för utveckling och samordning. hon ansvarar för ett antal projekt som ska göra it till ett bättre stöd i det pedagogiska arbetet och underlätta administrationen för lärarna.

35LÄRA #4/2014

DIGITALT LÄRANDE

nämnd & nytt Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Fritidshemmen i Stockholm är uppskattade av både elever och vårdnadshavare. Många av deras medarbetare tog chansen att träf-fas när de fick chansen i Filadel-fiakyrkan i maj.

I maj samlades för första gången medarbetarna på stadens fritids­hem under samma tak för att lyssna på forskare och kollegor och nätver­ka. 2 200 personer kom till kvällen i Filadelfiakyrkan vid Sankt Eriks­plan som var en del i satsningen på att utveckla fritidshemmen och stärka medarbetarna i deras yrkes­roller. – Hela 30 000 elever i Stock­holm går på fritis, men vi pratar sällan om vad eleverna och perso­nalen gör. Det är dags att sätta ord på verksamheten, vara tydliga med förväntningarna och följa upp verk­samheten. Och framför allt visa på goda exempel, sa grundskoledirek­tör Håkan Edman. Enskede skola, Tallkrogens skola, Elinsborgsskolan, Karlbergsskolan och Västertorpsskolan visade upp sin verksamhet.

– Fritidshemmets uppdrag är bland annat att förena omsorg och lärande, sa grundskolechef Chris­ter Oja. Resultatet av detta måste bli tydligt i skolornas resultatdialoger. Utan fritis kommer vi inte att lyckas utveckla skolan till en skola som är den bästa för varje elev. Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) kunde berätta att fritidshems­verksamheten är den mest upp­skattade inom staden: 75 procent av vårdnadshavarna är nöjda med verksamheten och 85 procent av eleverna säger att de trivs och kän­ner sig trygga. Konferensen sammanfattades av Eva Kane, forskare vid Stockholms universitet. – Tänk att varje dag i sitt arbete få förkroppsliga barnkonventionen.

Fritidshemmen ska bli ännu bättre

Fo

to

: ha

NS

al

m

Syftet med kvällen i Filadelfiakyrkan var att stärka medarbetarna på stadens fritidshem i deras yrkesroll. Fritidshem-mens arbete med både lärande och omsorg är en viktig del i skolans utveckling. Och fritidshemmen är den mest uppskattade verksamheten inom staden.

Förklara kunskapskravenSkolverket har tagit fram stöd­materialet Bedömningsaspekt­

er som lärare kan an­vända för att förklara kunskapskraven för eleverna. När kun­skapskraven blir konkreta är det lätt­are för eleven att förstå vad som för­väntas. I stödmate­

rialet presenteras exempel samt en modell för hur du som lärare kan konkretisera kunskapskra­ven. Stödmaterialet visar också bedömningens roll i planering­en och genomförandet av under­visningen. Bedömningsaspekter kan an­vändas av alla lärare i grundsko­lan, oavsett vilken årskurs eller vilket ämne man undervisar i. Det kan laddas ner från Skolver­kets webbplats.

TE

RIAL

STÖD

MA

Bedömningsaspekter

36 LÄRA #4/2014

Nämnd & Nytt

3 263personer följer Pedagog Stockholm på Facebook.

Pris till Trevor Dolans minne Karin Nygårds, lärare på Sjö­stadsskolan i svenska och svens­ka som andraspråk, fick i maj priset till skolforskaren Trevor Dolans minne. För sitt arbete med att utveckla elevernas di­gitala kompetens tog hon emot 10 000 kronor i prissumma.

Grundaren av skol­ och hjälp­organisationen Deeplaya, T.K. Mathew, besökte Stockholm i juni. För 30 år sedan började han undervisa tre barn från slummen. Nu har Deeplaya hunnit utbilda 270 000 barn. – Vi måste ge hopp och för­väntningar till de fattiga. Sve­

Spännande möbelkonst byrån som är gjord av en av elev­erna på S:t eriks gymnasiums fin­snickeriskola visades på vårens vernissage. tillverkaren har in­spirerats av sin dotter — svarta kedjor symboliserar en tuff ut­sida medan blommönstret inuti lådorna står för ett mjukare inre.

helen timperley föreläste för Stockholmslärare en av världens främsta forskare på kollegialt lärande i skolan, helen tim­perley, besökte i början av september Stockholm. hon höll bland annat en interaktiv föreläsning på den kick­off som arrangerades för stadens förste­lärare, lektorer och skolledare. helen timperley har bland annat skrivit bo­ken ”det professionella lärandets inneboende kraft”.

rige har redan ett bra skolsys­tem och vi vill gärna att ni delar med er till oss. Världen blir allt mer global och Indien är det största engelskspråkiga landet i världen. Det är en bra förutsätt­ning för att investera i landets befolkning, sa T.K. Mathew.

Stockholmsskolor samarbetar med Indien

Stort behov av nya grundskolor en ny långsiktig elevantalsprog­nos från Sweco, som sträcker sig ända till 2040, presenterades i augusti. den visar på ett stort be­hov av nya grundskolor över hela staden. i dag går nästan 86 000 Stock­holmselever i grundskolan. en­ligt prognosen kommer antalet elever i grundskoleåldern att öka med 31 000 till 2030 och 41 000 till 2040. en skola motsvarar 840 elever och det kommer då att be­hövas cirka 33 nya skolor till 2030 och cirka 47 nya skolor till 2040. utbyggnaden kommer att ske både i form av nya skolor och ut­byggnad av befintliga skolor.

Andelen elever i stadens kommunala skolor med fullständiga betyg i alla ämnen ökar. det visar de preliminära betygsresulta­ten för årskurs 9. Samtidigt går andelen behöriga till nationella program ner. den ogiltiga frånvaron fort­sätter att minska.

Mässa om digitala läromedel mässan Framtidens läromedel 2014 äger rum på Stockholmsmässan i älv­sjö den 8—9 oktober. där samlas det senaste inom digitala läromedel och nya inlärningsmetoder för grundskola och gymnasium. Programmet är fyllt med engagerade lärare, rektorer och läromedelsutvecklare från Stock­holms stad och övriga delar av landet, som delar med sig av den digitala kompetens som krävs för att leda och undervisa i dagens skola. konferen­sen arrangeras av lärarnas riksförbund och utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Läs mer på www.framtidenslaromedel.se

Programbanken har ny adress Pedagogiska program för Stockholms stads IT­miljö – varierar undervisningen och hjälper eleverna att nå kunskapsmålen.

programbanken.stockholm.se.

Webbaserad kompetens­utveckling via nationalencyklopedin Nationalencyklopedin (Ne) lanserar webbaserade utbildningar för pedagoger. man startar med utbildningar med fokus på internet och hur sociala medier kan användas i undervisningen. det kan röra frågor om hur man som pedagog berörs av personuppgift slagen, regler för upphovsrätt och hur man hittar trovärdiga källor på inter­net. men också om alla inspirerande möjligheter som öppnas med internet i undervisningen. tjänsten vänder sig till pedagoger i hela kommuner alternativt på enskilda skolor.

37LÄRA #4/2014

Nämnd & Nytt

7 av 10lärare i Stockholms skolor kan rekommendera sin arbetsplats till andra.

8 av 10lärare i Stockholms skolor anser att de lär nytt och utvecklas i sitt dagliga arbete.

Sjöängsskolans poddsändning Historiepratarna har gjort skolans elever till stjärnor på historia — och på webben.

Historiepratarna vann Webbstjärnan

Inspelade samtal om fakta kan vara lättare att ta till sig än en fak­tabok. Det vet klass 8B på Sjöängs­skolan som i maj vann tävlingen Webbstjärnan 2014 för årskurs 7–9 med sin poddsändning Histo­riepratarna. I varje avsnitt medver­kar 3–5 elever i rollen som historie­pratande ”experter” och berättare. Med lyssnare över hela landet har de nått förstaplatsen i kategorin skola på Itunes och på listan över bästa avsnitten med över 4 000 lyssningar.

Över 65 000 elever och 3 200 lag deltog i Webbstjärnan. Moti­veringen till Sjöängsskolans vinst lyder: ”En synnerligen välgjord webb om historiska skeenden med ett tydligt fokus. Genom att öppna upp sitt klassrum och dela med sig av sitt vetande i olika kanaler har man skapat ett levande projekt, vars röster har hörts långt utanför skolsalens väggar.” Historiepratarnas webbplats: www.historiepratarna.moobis.se.

Fler meriterade lärare ytterligare 16 lärare blev i juni do­kumenterat yrkesskickliga. ge­nom meriteringsprogrammet arete har de kunnat visa att de uppnått det som kännetecknar en yrkesskicklig lärare. meriterings­programmet är ett led i stadens arbete för att synliggöra lärar­skicklighet och höja statusen på läraryrket.

livechatt ger dialog vid terminsstarten startade även lärardialogen. vid fem tillfällen har stadens lärare kunnat chatta live med skolborgarrådet och chefer från utbildningsförvaltningen. livechattarna är ett sätt att öka dialogen för att utveckla verksamheten, allt med syftet att byg­ga den bästa skolan för varje elev. det blir fler livechattar under hösten. ta då chansen att berätta vad du tycker fungerar bra eller mindre bra. berätta vilka möjligheter till utveckling du ser. du kan även mejla tips, synpunkter och idéer till larardialog@stockholm.se.

inlevelse för nämndledamöter

Skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och ledamöter i utbildnings­nämnden deltog i inlevelseöv­ningar anordnade av organisa­tionen Funka. Det innebar bland annat att de fick uppleva hur det är att ta sig fram med synned­sättning och i rullstol. Funka er­bjuder inlevelseövningar för alla som möter människor med olika förutsättningar i sitt yrke eller sin vardag.

Fo

to

: ad

am

Jö

NS

So

N

Sjöängsskolans stolta historiepratare; Liv Allinger, Melisa Güner, Ricardo Garcia, Molly Eriksson och Elias Lindgren.

38 LÄRA #4/2014

Nämnd & Nytt

5 375personer följer Pedagog Stockholm på twitter.

35400genomsnittslönen för en gymnasielärare.

Carina Häll är skolbioansvarig på medioteket. vad gör du på jobbet?— Jag arbetar med filmpedagogik och skolbio och försöker stödja

elever och lärare i att använda filmen i undervisningen. att se tänkvärd film på biograf kan bli en stor upplevelse och en lärdom för livet, att diskutera den med klas­sen och se bakom ytan kan vidga perspektiven. det ultimata är att sen få göra en egen film, att få ut­trycka egna tankar och idéer, att lära sig filmspråket och på köpet bli en medveten och kritisk gran­skare av film i stort. Finns det en typisk arbetsdag för dig?— Nej, men i jobbet ingår att be­vaka utvecklingen i film­ och bio­grafbranschen. Jag samordnar en grupp lärarrepresentanter som är min referensgrupp vid urvalet av film. Jag planerar terminens skol­

bioprogram, svarar på lärarnas frågor och diskuterar idéer, ord­nar logistiken mellan filmdistri­butörer, biografer och budfirman som fraktar filmerna. Jag organi­serar förberedande lärarkvällar och anlitar föreläsare och kurs­ledare samt håller egna kurser i filmskapande och animation. det senaste året har vi arbetat mycket med att använda surfplattor som verktyg i det arbetet. vi erbjuder Skapande skola­paket för elever i alla åldrar och ett projekt som kallas Frifilm, med filmpedagogik för fritidshemmen i Stockholm. vad är det som gör ditt jobb roligt och utmanande?— det bästa är flexibiliteten och kreativiteten. vi arbetar på upp­

drag av skolorna och gör extra skolbioföreställningar och film­verkstäder efter önskemål. det är fantastiskt att arbeta med elever som får aha­upplevelser och längtar efter att komma till lektionerna. det mest utmanande är nog att ha många bollar i luften och nå ut med information till skolorna.

vad gör du helst på fritiden?— Förutom att se film så hänger jag gärna i stallet med döttrarna, läser, planterar, promenerar, går på konserter och utställningar. Jag ser fram emot nästa resa.

Vad jobbar du med?

Fo

to

: aN

Ne

br

itt

ul

lé

N

Akademiens Svensklärarpris till Stockholmslärare Malin Larsson, grundskollä­rare och specialpedagog på Al­viksskolan, fick Svenska Aka­demiens Svensklärarpris. Priset delas ut till lärare ”som genom sin gärning stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen”.

Boken om Rinkeby blev succé boken ”rinkeby 163 — världens by” uppskattades av många när den kom i fjol. den bygger på kvarn­byskolans elevers egna berättel­ser och bilder av sitt rinkeby. i slu­tet av vårterminen bjöd eleverna i klass 3b på saft, te och kakor på rinkeby bibliotek. där kunde de tillsammans med läraren gunilla lundgren berätta att inkomster­na från boken gått till ett bibliotek på Fistulasjukhuset i addis abeba i etiopien, till böcker till skolbib­lioteket i good Shepherd School i grahamstown i Sydafrika och till en skola för romska barn i byn recea i rumänien.

årets bästa arbetsplats reportage Malin Nyströms arbete som studie­ och yrkesvägledare på Solberga­skolan och Tätorpsskolan följdes under en dag av LÄRA Stockholm (6/2013). Reportaget utsågs till årets bästa arbetsplatsreportage av för­eningen Rim (Redaktörer interna medier). Det är gjort av journalisten Ingela Ösgård och fotografen Robert Blombäck.

bättre it upphandlas kommunstyrelsen beslutade i juni om en ny upphandling av stadens gemensamma it­service. den här gången tas särskild hänsyn till skolans behov och av flexibilitet och tillgänglighet. resultatet ska bli en mer ändamålsenlig it­miljö som skolorna har större inflytan­de över.

39LÄRA #4/2014

Nämnd & Nytt

I nästa nummer av LÄRA• Ross J. Todd om skol­

bibliotekens nya roll.

• Fortsatt satsning på lärares karriärmöjligheter.

• Rapport från pedagogik­seminarierna på bokmässan.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 28 november.

81900elever går i våra grund­skolor.

34000genomsnittslönen för en grundskolelärare.

6%mer i lön till stadens lärare under 2014. Stockholms stad har under de senaste tre åren prioriterat löneökningar för lä­rare i grund­ och gymnasiesko­lan. medianlönen för en lärare har höjts med nära 7 000 kronor (över 26 procent) sedan 2006.

Nu kan dina elever få en överblick över Stockholms stads 26 gymnasie­skolor och en känsla för hur det är att plugga på olika program.

Tipsa dem om valetärditt.se

Gymnasievalet blev plötsligt lättare.

Även för dig som lärare.

valetärditt.se