Blicken mot framtiden

#5/2013STOCKHOLMLÄRA

Dylan Wiliam:

Två nya gymnasieskolor har öppnat | Särskolan har vind i seglen

Inkludering som lyckas | ”Arbetet ska inte leda till ohälsa”

NomiNerad

till SveNSka

PubliShiNgPriSet 2013

intranat.stockholm.se

Ett nytt intranät för alla oss som arbetar i Stockholms stad.1 oktober möts du av ett nytt intranät när du kom-mer till jobbet. En stor fördel med det nya intranätet är att du enkelt kan hitta det du söker efter. Systemet prioriterar nämligen information beroende på vem du är – det som är viktigt för dig visas först. Första gången på nya intranätet blir du ombedd att kryssa för dina intresseområden och var du arbetar, för att du sedan ska få information som passar just dig.

1 okt

anders Carstorp är utbildnings­direktör i Stockholms stad och först ut i vår nya artikelserie brevet.

låt förskolebarnen upptäcka bok­stäverna genom lek vid datorer, säger arne trageton.

mer mer tid för pedagogiska diskussioner när Prio Stockholm kom till Storkyrkoskolan.

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

Fo

to

: bjö

rN

te

SC

h

ill

uS

tr

at

ioN

: ha

NS

vo

N C

or

Sw

aN

t

INSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD

Dessutom ...

Nya elementar på havsseglats 4

gymnasieslussen en andra chans 8

Språklek på förskolan 12

datorer till alla gymnasieelever 12

”rektor — ett av världens bästa jobb!” 13

Stockholms nya gymnasieskolor 14

ulla karin Nordänger om lärarrollen 16

hallå där, jan holmquist 20

hur ska fler vilja bli lärare? 21

dylan wiliam ser ljust på framtiden 23

enkät: den största utmaningen detta läsår? 25

thomas hehir om inkludering som lyckas 30

gemensam skolplattform för Stockholms skolor 32

Nämnd & Nytt 33

med sin föreställning ”men barnen då?” vill musikläraren lisah deilert gestalta hur det är att växa upp i en dysfunktionell familj. Som lärare försöker hon vara länken till att elever som har det svårt får hjälp.

omslag: Forskaren dylan wiliam fotograferad av björn tesch i sam­band med en föreläsning på globala gymnasiet.

LÄRA stockholm ges ut av utbildnings förvaltningen i Stock­holms stad och utkommer med sex nummer per år.

Adress: lära Stockholm, utbild­ningsförvaltningen, box 22049, 104 22 Stockholm. besöksadress: hantverkargatan 2F.

Chefredaktör: agnetha Styrwoldt­alfheim, 08-508 33 826, agnetha.styrwoldt­alfheim@stockholm.se.

Redaktör, projektledare: annelie drewsen, 08-508 33 899, annelie.drewsen@stockholm.se.

medverkande skribenter: katarina bjärvall, anette brifalk, annika hedås Falk, agneta berg­hamre heins, ulrika runesdotter Carlsson, katarina lycken rüter, Pernilla rönnlid, marianne hühne von Seth, monika Sidén, ann turlock, annebritt ullén och ingela ösgård.

Ansvarig utgivare: anders Carstorp.

Grafisk form: b­e­r­g.se

tryck: östertälje tryckeri ab, Stockholm, 2013.

iSSN 1654-7330.

upplaga: 15 000 exemplar.

För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se.

12 31

10

26

STOCKHOLM #5/2013

3LÄRA #5/2013

Engla Appelgren och Kenny Björk studerar vattnets rörelser från fören på katamaranen Handicat. Båten är anpassad för att personer med funktions-nedsättningar ska kunna segla.

LÄRA #5/20134

GRUNDSÄRSKOLAN

Särskolan hissar storseglet

det är strålande sol och lagom vind för att hissa både storsegel och fock när handicat stävar ut på fjärden norr om vaxholm. båten är en tolv meter lång och drygt sju meter bred katamaran. olle hansen är båtens kapten och specialpedagogen louise elfström kindgren till­fällig styrman. ombord finns också sex elever och fyra elev assistenter från Nya elementar grundsärskola.

teXt: iNgela öSgård

Foto: ulriCa ZweNger

LÄRA #5/2013 5

GRUNDSÄRSKOLAN

Handicat är anpassad för män­niskor med funktionsnedsätt­ningar; sittbrunnen har plats för många passagerare och rullstolar och båten har extra­utrustning för att underlätta

seglingen. Med sina två skrov är den också extra stabil.

Specialpedagogen Louise Elfström Kind­gren, som är uppvuxen med hav och båtar, är initiativtagare till seglatsen. Hennes pappa är pensionerad sjökapten och själv gjorde hon värnplikten i flottan. Hon har dessutom under visat i navigation och segling vid Sjö­värnskåren. När hon för ett år sedan kom i kontakt med Olle Hansen och hans special­byggda båt kändes det självklart att lägga

fram förslaget på skolan: alla fyra klasser med sammanlagt 36 elever i årskurs 4–9 på Nya Elementar grundsärskola skulle få komma ut på sjön.

Förberedelserna med Olle Hansen, som själv sitter i rullstol, har varit noggranna. Dessutom har eleverna kunnat titta på båten och läsa om den på Handicats hemsida.

— De flesta av våra elever har aldrig seglat förut och vi har pratat mycket om sjösäkerhet och om varför man behöver flytväst. Eleverna har också ställt frågor om vart vi ska åka, vad vi ska ha med oss och om man får styra, berät­tar Louise Elfström Kindgren.

Väl ute på havet tar vinden tag i jackor och hår. Ungdomarna skrattar och njuter av seg­

Louise Elfström Kindgren hjälper Tönis Karu att navigera. I bakgrunden syns Olle Hansen.

6 LÄRA #5/2013

GRUNDSÄRSKOLAN

latsen. Efter egen förmåga kan alla vara med och styra och navigera med hjälp av sjö kortet. När det 17 meter höga storseglet ska hissas krävs många armar och händer. Eleven Nils Forsberg får skota seglet med vinschen allt vad han orkar.

Handicat rundar en udde och båten tappar plötsligt fart.

– Varför tror ni att det går så långsamt nu? frågar Louise Elfström Kindgren och ger en liten lektion i att segelbåtar är beroende av vind och vad som händer när man hamnar i lä.

Louise Elfström Kindgren påpekar att både för­beredelserna och den fyra timmar långa seg­latsen ger gott om tillfällen till undervisning i flera ämnen enligt grundsärskolans kurs­planer. I idrott och hälsa får eleverna möta rörelse aktiviteter som krävs på en segelbåt. I samhällskunskap får de orientera i närmiljön med hjälp av kartor; under segelturen blir det sjökort. I svenska utökar eleverna sitt ordför­råd med termer och begrepp som används till sjöss. I ämnet teknik får de uppleva olika tek­niska lösningar ombord och lära sig skillna­den mellan att ta sig fram med motor och med hjälp av vinden. Också de elever som och inte kan tillgodogöra sig ämnen har möjlighet att efter egna förutsättningar träna upp nya för­mågor inom träningsskolans ämnesområden, till exempel kommunikation, motorik, var­dagsaktivitet och verklighetsuppfattning.

Några dagar senare berättar Louise Elf­ström Kindgren att seglatsen har blivit en succé. Alla fyra klasserna har fått segla till­sammans med henne och Olle Hansen. Båttu­ren har blivit ett givet samtalsämne på raster­

na och eleverna jämför sina upplevelser. Det blir en naturlig kommunikation också mellan eleverna från de olika klasserna som alla är åldersintegrerade.

– Inte minst har det varit viktigt att få ge en rolig upplevelse till de åtta elever som slutar hos oss och börjar i gymnasiesärskolan till hösten, avslutar Louise Elfström Kindgren och önskar att seglingen kan bli en återkommande aktivitet på Nya Elementar. n

Den fyra timmar långa seglatsen ger gott om tillfällen till undervisning i flera ämnen.

Nils Forsberg trivs i solskenet på däck. Seglatsen blir ett minne att ta med tillbaka till skolan.

STifTeLSen HAndicAT

■n Stiftelsen handicat är en ideell stiftelse som bedriver seglingsverksamhet för personer med rörelse­, syn­, hörsel­ eller utvecklings­störning. verksamheten är öppen för personer, familjer och organisationer, som vill prova på segling.■n läs mer på

www.handicat.se

LÄRA #5/2013 7

GRUNDSÄRSKOLAN

gymnasieslussen håller dörren öppenOmkring 300 ungdomar i Stockholm saknar fortfarande plats på gymnasiet när terminen börjar. För dem är kon-takten med Gymnasieslussen en andra chans. Här finns specialpedagogen Lisa Persson som gör sitt yttersta för att hitta en plats till alla.

Det råder högsäsong på Gymnasie­slussen vid skolstart även om verksam­heten är i gång året runt. Inför höst­terminen bjuds alla ungdomar som enligt registret är utan gymnasieplats in till introduktionsmöte. Den här efter­

middagen har 25 ungdomar kallats men bara fyra av dem dyker upp, mot normalt ett tiotal.

– Det beror bland annat på att många redan har blivit antagna till en reserv­plats på någon skola, säger Lisa Persson. Hon är specialpedagog och arbetar här tillsammans med fyra studie­ och yrkes­vägledare och har en bakgrund som låg­stadielärare.

Tillsammans med sina kolleger kart­lägger hon varje individ för att därefter hitta rätt plats på rätt skola. Det finns alternativ även för den som inte är behö­

rig till de nationella gymnasieprogram­men, framför allt på de fem introduk­tionsprogrammen.

— Vi har kontakterna och kunskaperna om vilka skolor och vilka program som har lediga platser. Sedan gäller det att matcha dem mot elevernas önskemål och förutsättningar. Det är en svår upp­gift eftersom många har en ofullständig skolgång bakom sig, säger Lisa Persson.

Redan vid midsommar börjar per­sonalen på Gymnasieslussen i samar­bete med studie­ och yrkesvägledarna

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

Ungdomar mellan 16 och 19 år som inte har en gymnasieplats kallas till Gymnasieslussen. Lisa Perssons uppdrag är att hitta en plats till var och en.

8 LÄRA #5/2013

GYMNASIEANTAGNING

på grundskolorna att försöka hjälpa de elever som ligger på gränsen till att kom­ma in i den första antagningen. Ungefär hälften av dem brukar få en plats vid reservantagningen i slutet av juli, men när terminen startar är det fortfarande omkring 300 ungdomar som står utan gymnasieplats. Dessa elever kallas till Gymnasieslussen. De flesta är obehöriga till de nationella programmen. Det kan vara elever som nyligen har flyttat, som inte har fått hjälp att förstå sin situation eller som har en ofullständig ansökan.

En del ungdomar kan ha tillbringat en tid utomlands med familjen och saknar avgångsbetyg från grundskolan. När fa­miljen återvänder till Sverige är många dörrar stängda.

– Många är studiemotiverade och begåvade och man blir ledsen för deras skull, säger Lisa Persson.

De fyra ungdomarna som är på plats slår sig ner i bänkarna i ett litet klassrum för att lyssna på Lisa Perssons presenta­tion av vad som ska hända under efter­middagen.

– Strax kommer ni att träffa en hand­läggare som ska intervjua er och kart­lägga vad ni har för skolbakgrund, vad ni vill göra och vilka möjligheter som finns. Målet är att ni ska ha en skolpla­cering klar inom de närmaste dagarna, inleder Lisa Persson. Förutom intervjun ska ungdomarna också få skriva en be­rättelse om sig själva och svara på en del kunskapsfrågor för att handläggarna ska få ett hum om var de befinner sig.

En stund senare sitter Lisa Persson med en ung man på 18 år framför sig. Han är eld och lågor och fullt beredd att börja gymnasiet omgående. Nu gäller det att hitta rätt plats.

– Jag är född i Sverige och har gått i skola här till sjunde klass. Men sedan bestämde pappa att vi skulle flytta utomlands och därför har jag inga grundskole betyg, berättar den unge mannen som vill vara anonym.

Han har utomlands gått i engelsksprå­kig skola, det senaste året med inrikt­ning mot naturvetenskap, men han har inte fått några betyg med sig till Sverige. Han skulle gärna vilja gå en naturveten­skaplig gymnasieutbildning, säger han.

Lisa Persson går rakt på sak och säger att eftersom han hunnit bli 18 år kom­

GymnASieSLuSSen

■n i gymnasieslussens uppdrag ingår att hålla ett register över och erbjuda hjälp till alla 16—19­åringar i Stockholm som inte går i skolan och som inte har slutbetyg från gymnasiet.■n utöver skolplaceringar ordnar gym­

nasieslussen också speciallösningar för grundsärskola och för elever i behov av särskilt stöd, samt erbjuder andra lösningar i samarbete med jobbtorg. ■n gymnasieslussens uppdrag utökas

från och med detta läsår till att omfatta också grundskolans elever.

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

ermer det sannolikt att bli för sent för

honom att komma in på ett högskoleför­beredande gymnasieprogram. För att bli behörig måste han bli godkänd i tolv grundskoleämnen. Dessutom måste ut­bildningen påbörjas senast vårterminen det år han fyller 20 år.

– Så vad jag kan erbjuda är en yrkes­introduktion, säger Lisa Persson, och berättar att det innebär en individuellt utformad utbildning på mellan ett och tre år med yrkesinriktning och där även teoretiska ämnen som engelska, svenska och matematik ingår.

En stund senare är han tillbaka i klass­rummet där de övriga tre ungdomarna redan sitter djupt koncentrerade över de avslutande skriv­ och kunskapsupp­gifterna.

Bredvid honom sitter en 16­årig flicka, som har sin storasyster med som stöd. Flickan vill bli journalist och får mycket beröm för sin text, där hon skriver: ”Kunskap och utbildning är det farligas­te vapnet, för vi kan använda dem till att förändra världen.” Mindre än två tim­mar har förflutit sedan de fyra ungdo­marna klev in genom dörren. När de nu är klara har de löften om att ha en skola att gå till inom de närmaste dagarna.

Det det finns även andra verktyg i verktygslådan för Lisa Persson och hen­nes kolleger om det behövs. Utöver rest­platser på ordinarie utbildningar finns så kallade slussplatser för elever som gör avbrott i sina gymnasiesstudier.

– Vi har 65 slussplatser för elever som kommer i oktober eller senare. De kom­mer då till ett individuellt introduk­

ungdomarna i texten valde själva att vara anonyma.

Handläggarna på Gymnasieslussen samta-lar med alla ungdomar om vad de vill göra i framtiden.

tionsprogram, berättar Ingrid Carlsson Florin, chef för enheten Antagning och vägledning.

Slussplatserna finns på fyra skolen­heter. Ingrid Carlsson Florin berättar att slusseleverna är de som får mest hjälp. De följs upp första gången efter sex veckor, för att säkra att skolplaceringen blivit rätt.

– De flesta slusseleverna är obehöriga till nationellt program och läser därför grundskolekurser. Men allt fler behöriga elever som har avbrutit sitt nationella program kommer. Till skillnad från dem vi möter inför höstterminen är de som kommer senare lite äldre, säger Ingrid Carlsson Florin.

För andra elever går vägen till gymna­siet via praktik.

– Vi har nära samarbete med jobb­torgen som kan hjälpa till med praktik­platser och det är inte ovanligt att det i förlängningen leder till lyckade skol­placeringar, säger Ingrid Carlsson Florin.

Men måste man verkligen gå på gymna­siet? undrar många ungdomar. Svaret hade de delvis fått vid introduktionen tidigare under dagen: År 1963 fick 50 procent av 16­åringarna jobb direkt efter årskurs 9. I dag är det mellan 1 och 2 procent som hittar ett arbete efter grundskolan.n

mariaNNe hühNe voN Seth

9LÄRA #5/2013

GYMNASIEANTAGNING

mindre småprat med tavelmötenEtt år med Prio Stockholm har haft effekt på skolans arbete. — Nu använder vi tiden effektivare, jobbar med rätt saker och lär mer av varandra. Det konstaterar Britt-Marie Sjöberg, rektor för Björngårdsskolan och Storkyrkoskolan.

Under förra läsåret var tio Stockholms­skolor involverade i Prio Stockholm, som

syftar till att effektivisera arbetet på varje skola.

– När vi blev utvalda att delta kände jag mig positiv och förväntansfull. Ett år senare har jag fortfarande samma käns­lor, säger rektor Britt­Marie Sjöberg och betonar att förändringsarbetet gått för­vånansvärt smidigt.

En viktig förklaring är att det inte har inneburit något merarbete för perso­

nalen på skolan eftersom förändrings­ledare från Prio Stockholm har ansvarat för all dokumentation, intervjuarbete och återkoppling. Förändringsledarna är lärare och biträdande rektorer med ansvar för att driva Prio­arbetet ute på skolorna.

– Vi fick en bra start tack vare stödet från förändringsledarna. Tidigt fick vi också klart för oss att den modell som

En ny mötesstruktur på Storkyrkoskolan har frigjort tid för fördjupade pedagogiska samtal och diskussioner kollegor emellan. På bilden Ulla-Britt Ahlström och Lillemor Nylén.

10 LÄRA #5/2013

SKOLUTVECKLING

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

Prio arbetar efter är flexibel och går att skräddarsy för olika skolors behov. Vi fick helt enkelt ”äga” processen och prio­ritera utifrån våra behov, säger Britt­Ma­rie Sjöberg.

Första tiden fanns förändringsledar­na med på samtliga möten och gjorde intervjuer med lärare och skolledare. Dokumentationen synliggjorde hur man använde tiden på skolorna.

– En intressant iakttagelse var exem­pelvis att vi använde nio procent av vår mötestid till att vänta in sena kollegor, och allt för mycket tid till att småprata om saker som inte direkt hade där att göra, berättar Britt­Marie Sjöberg.

Resultatet blev en rejäl förändring vad gäller skolans samtliga möten till både innehåll och tid.

– Största tidsvinsten tror jag vi gjort genom att skapa så kallade tavelmöten. Det är dagliga informationsmöten med rent praktiska frågor som tar cirka fem till tio minuter. Utöver det har vi ett 90 minuter långt veckomöte, då alla lärare samlas för gemensam planering. Vi hade skolkonferens tidigare också, men nu har vi strukturerat innehållet på ett helt annat sätt. Tiden för ren information är kort, istället lägger vi tid på pedagogiska diskussioner i mindre grupper, säger Britt­Marie Sjöberg.

Var tredje vecka träffas lärarna ämnes­vis för att utbyta erfarenheter och lära av varandra. Ett annat centralt möte är elev­utvecklingsmötet, där special pedagoger träffar arbetslagen årskursvis. Då finns även fritidspedagogerna med.

– Elevutvecklingsmötena har vi vun­nit mycket på. Specialpedagogerna jobbar nu mer direkt mot lärarna och ar­betslaget. Där finns utrymme för lärarna att lyfta frågor kring exempelvis svårig­heter med olika moment, grupputveck­ling och pedagogiska metoder. Här kan man också besluta om hur resurserna i arbetslaget ska fördelas, säger Britt­Ma­rie Sjöberg och fortsätter:

– Mötesstrukturen var en stötesten för oss tidigare. Innan vi startade arbetet med Prio hade vi inte samma pedago­giska fokus. Med den nya uppdelningen och de tydliggjorda målen blir det myck­et mer effektivt och mer tid för fördju­pade pedagogiska frågeställningar och diskussioner.

Eva Östberg, lärare i årskurs 3–6 på Storkyrkoskolan, anser att den största vinsten som följt av arbetet med Prio Stockholm är att det frigjorts mer tid för gemensam planering och fördjupade pedagogiska diskussioner.

– Att få arbeta mer i mindre grup­per och speciellt i ämnesgrupper, där vi bland annat har tid till att samplanera ”nyckellektioner” känns extra värdefullt med nya kursplaner. Vi lär mer av varan­dra och kan komma fram till mer enhet­liga arbetssätt och bedömningar, bland annat hur vi rättar nationella prov. Mer tid till erfarenhetsutbyte ökar vår kom­petens och gör oss tryggare i vår yrkes­roll, konstaterar Eva Östberg.

PRiO

■n Prio Stockholm är ett samarbete mel­lan Sveriges kommuner och landsting (Skl), Stockholms stad och organi­sationskonsulter från mckinsey. Prio står för planering, resultat, initiativ och organisation. ■n På alla deltagande skolor utvärderas

personalens upplevelser av Prio fortlö­pande. enkätsvar från de tio skolorna visar att den största delen av persona­len upplever att Prio har haft en positiv effekt på verksamheten. ■n om tre år kommer även effekterna på

elevernas resultat att följas upp.

Eva Bergström-Karlsson leder morgonens tavelmöte med kollegorna Lena Kleinwichs, Eva Östberg och Susanne Tiger-Sirborn, samt rektor Britt-Marie Sjöberg.

Britt­Marie Sjöberg pekar på att ar­betet med Prio även bidragit till att ansvarsfördelningen för olika perso­nalkategorier är tydligare. De tidigare arbetslagsledarna tituleras numera utvecklingsansvariga och har bredare ansvarsområden. Ett direkt resultat av det är att Britt­Marie Sjöberg fått mer tid över till att närvara i klassrummen. Idag använder hon 20 procent av sin arbets­tid till att leda det pedagogiska arbetet, bland annat genom att delta i lärarnas planering och utvärdering, samt klass­rumsobservationer med efterföljande återkoppling.

Målsättningen är att erfarenhetsutby­tet totalt sett ska bidra till en jämnare kvalitet på undervisningen i de båda skolorna.

– Ett delmål är att ha en gemensam lek­tionsmodell med tydlig start, genomför­ande och avslut. Alla lärare ska ha tydliga mallar för hur man startar upp, respektive avslutar lektionerna, oavsett ämne. Även där tycker jag vi kommit en bit på väg, sä­ger Britt­Marie Sjöberg och tillägger:

– De fördjupade pedagogiska diskus­sionerna och ökade samarbetet under året har gjort alla mer öppna för för­ändringar och för att lära av varandra. Genom att vi fått chansen att tydliggöra vad vi verkligen gör och hur vi gör det har vi stärkt kompetensen på skolan och ökat yrkesstoltheten. n

agNeta berghamre heiNS

11LÄRA #5/2013

SKOLUTVECKLING

Fo

to

: ro

be

rt

bl

om

bä

Ck

VI VAR DÄR

IT I UNDERVISNINGEN

Förskolebarn leker sig till läsningAtt skriva sig till läsning har fått stort genomslag i många skolor. Nu har tu-ren kommit till förskolorna. LÄRA var med när ett tjugotal pedagoger från Stockholms stad deltog i en kurs med Arne Trageton, lärarutbildaren från Norge som står bakom modellen.

Första kurstillfället var i mars och en fredag i maj träffas pedagogerna igen för att redovisa sina erfarenheter. Först ut är Karin Kannerberg från förskolan Trä­det i Johannes enhet på Norrmalm. Hon visar ett videoklipp där en pojke står och bankar hängivet med båda händerna på tangentbordet, vilket får skärmen att fyl­las av bokstäver. Efter en stund övergår han till att mer varsamt trycka på en tangent i taget. Han söker bokstäverna som bildar hans namn.

Alla gymnasieelever i Stock-holms stad ska få en egen dator. Målet är att IT ska vara ett verktyg för peda-gogisk utveckling och bidra till elevernas lärande. Under hösten får de första sju sko-lorna sina datorer.

Först ut var nystartade Stock­holm Science & Innovation School i Kista, som fick sina datorer redan den 20 augusti. Under vecka 45 får Bromma gymnasium, Enskede gårds gymnasium, ESS­gymnasiet inklusive Salut, Kista gym­nasiesärskola, Kärrtorps

gymnasium och Midsommar­kransens gymnasium sina elevdatorer. Övriga skolor får sina datorer mellan januari och mars 2014.

Varje skola har arbetat fram en målbild och en handlings­plan för hur man vill arbeta med de nya datorerna. Till hjälp finns bland annat stöd­material och ett självskatt­ningsverktyg för att se vilken IT­nivå skolan ligger på. Skolorna väljer själva vilken datormodell de vill använda. Utöver det ordinarie sorti­mentet finns en ny modell

särskild framtagen för sko­lors behov, med bland annat bättre prestanda och längre batteritid.

Under höstlovsveckan hålls inspirationsföreläsning­ar för att ge idéer om hur lä­rare kan arbeta pedagogiskt och kreativt med datorerna i undervisningen.

— I en modern utbildning är det naturligt att varje elev ska ha tillgång till en egen dator. Men det som kommer att göra skillnad för lärandet är hur datorerna används i undervisningen. En­till­en­

satsningen är ett viktigt steg i en långsiktig utveckling, där skolledare och pedago­ger är nyckelpersoner, säger utbildningsdirektör Anders Carstorp.

Beslutet att ge varje elev på Stockholms stads gymnasie­skolor en egen dator fattade kommunfullmäktige i april i år. Utbildningsförvaltningen kommer löpande att ge stöd till skolorna, dels genom en­till­en­satsningen, dels ge­nom IKT­samordnarna. n

aNN turloCk

datorer till alla gymnasieelever

– Precis så ska det vara. Barnen ska använda båda händerna och stå upp, sitta gör de för mycket, säger Arne Trage­ton, som har filmat på förskolan Trädet.

Under dagen delar pedagogerna med sig av många liknande scener. Från för­skolan Killevippen som tillhör Vasapar­kens förskolor visas ett klipp med en flicka på ett och ett halvt år som för för­sta gången står vid datorn. Hon provar att peka på skärmen, men inget händer. När hon istället trycker på tangenterna och bokstäver dyker upp skrattar hon förtjust. Bland de äldre barnen är det främst namn som lockar till skrivande – det egna namnet och kamraternas. På en förskola upptäckte barnen att det fanns många Filip på tangentbordet: F1, F2, F3 och så vidare. Barnen närmar sig skrift­språket utifrån sin egen verklighet.

12 LÄRA #5/2013

Arne Trageton vill att barnen ska ar­beta tillsammans vid datorn. Flera av pedagogernas filmer visar hur små barn hjälps åt. Att pedagogerna finns i närhe­ten är också viktigt, helst snett emot bar­nen för att kunna ha ögonkontakt.

– Det är viktigt att man deltar som pedagog. Vi är medforskare. Genom att se vad barnen är intresserade av kan vi bygga vidare på det nästa gång. Ju mer jag vet om leken, desto mer kan jag lägga till, säger Karin Kannerberg.

Anna Engström är IT­handläggare på Medioteket och den som ansvarar för kursen. Hon hoppas att det ska bli fler kurstillfällen med Arne Trageton.

– Detta är en del av förskolans utveck­ling av det digitala lärande. Det är kul att pedagogerna är så intresserade och vill prova.

Målet med kursen är att förskolorna ska börja använda digitala verktyg i högre utsträckning. Vad gäller barnens relation till skriftspråket är det nyfiken­heten som ska bejakas.

– Ingen förväntar sig att barnen ska lära sig läsa i förskolan, det bara händer, säger Arne Trageton och ler nöjt. n

aNNelie drewSeN

För att höja den digitala kompetensen i förskolan samarbetar utbildningsförvalt­ningen, medioteket och de fjorton stads­delarna kring Pim i förskolan. Pim står för praktisk it­ och mediekompetens.

13LÄRA #5/2013

KRÖNIKA

siGneRAt: ANNIKA HEDÅS FALK

Jag är rektor. Det är lite som en blandning mellan att vara revisor, borgmästare, kurator och kravallpolis. Ett av värl­dens bästa jobb!

Jag hade planer på att bli en riktig pedagogisk ledare med vidlyfti­ga visioner som höll brandtal och trans­formerade trötta lärare till fantastiska inspiratörer. Jag skulle inte kompro­missa med det! Redan från början insåg jag att skolledarjobbet handlade ganska mycket om budgetarbete, brandlarm och mögelevakuering men jag tänkte min­sann ändå fokusera på de pedagogiska frågorna och låta någon annan sköta de där tråkiga sakerna. Jag skulle vara ute i klassrummen och föra initierade didak­tiska samtal med pedagogerna. I min fantasi skapade vi en totalt nydanande skola som var så glimrande kreativ att folk vallfärdade dit. Men här sitter jag med glasögonen på framför en flimran­de datorskärm och trycker ”spara” på den senaste lönerevisionen medan poli­sen ringer angående ett misshandelsfall och kalendariet snart måste spikas. Ett pedagogiskt ledarskap? Jodå, för tusan!

Mitt fokus är alltid elevernas rätt till världens bästa skola. Men vägen dit handlar ibland om mycket annat än pe­dagogik och det kan vara frustrerande och se ut som villospår.

Som rektor har man galet mycket makt. För mig innebär den makten att jag kan bestämma att vi kan bestämma tillsammans – jag, personalen, eleverna och föräldrarna. Nästan alla viktiga frå­gor kan vi snacka om. Vi kommer inte alltid fram till samma slutsats och då måste jag ibland bestämma så att några blir jättearga. Det känns fint att få vara en person som folk kan bli arga på. Jag är en levande människa som man kan prata med och som kan ta emot ilskan

och lyssna och förklara. Så klart känns det också fint när folk blir glada av de förändringar man genomför, för att det blir bra på längre sikt är liksom själva idén.

Att vara en person som tar obekväma beslut och säger nej till en massa bra saker – hur kan det vara ett av världens bästa jobb? Ibland känns det trångt inom de ramar som styr vad vi kan och inte kan göra. Men att vara en myndighets­person som förkroppsligar demokratiskt framtagna uppdrag är en ynnest och ett hedersuppdrag.

De flesta av oss har ibland jättekon­stiga, svåra eller tråkiga arbetsuppgif­ter som ändå måste göras. Om vi hela tiden tänker ”Hur ska vi göra det här så det blir absolut bäst för eleverna på lång sikt?” så har vi alltid elevernas lärande och utveckling i fokus. Då kommer alla märkliga saker vi gör i vardagen att peka åt samma håll och vara en del i det peda­gogiska superhjälteuppdraget. För mig känns det viktigt och nästan ärofullt att ta itu med det då.

Som alla vet är det förfärande få som vill bli lärare. Skolledaryrket är inte hel­ler så attraktivt. Det borde vända när folk fattar hur underbara våra jobb är! Att jobba i skolan handlar ju om att för­ändra framtiden. Vi har världens ansvar och därmed otroliga möjligheter. Låt oss säga det lite oftare!

aNNika hedåS Falk är rektor vid SoFia Skola

Det pedagogiska superhjälteuppdragetil

lu

St

ra

tio

N: h

aN

S v

oN

Co

rS

wa

Nt

Stockholms nya gymnasieskolor

” vi står för skolans kärnvärden”Midsommarkransens gymnasium vill vara en skola som tar emot och utveck-lar alla elever. I lokalerna som tidigare var Brännkyrka gymnasium går 550 elever på fem olika program. Dess-utom finns både aspergerklasser och idrottsutbildning.

– Jag tror att både föräldrar och elever i dag ser med viss skepsis på att skolan ska vara så profilerad och nischad. För oss räcker det gott med att vi står för skolans kärnvärden, där grunden är styrdo­kumenten. Vi behöver inte göra något extra.

Så formulerar sig Johanna Killander, en av två rektorer för Midsommarkran­sens gymnasium.

– Här ska vi kunna ta emot och ut­veckla alla elever; både de som har en­gagerade föräldrar och de som inte har samma stöd hemifrån, fyller kollegan Krister Thun i.

De båda rektorerna är entusiastiska över möjligheten att tillsammans få byg­ga upp en ny kommunal gymnasieskola. Efter några år som skolledare på Frans Schartaus gymnasium har de blivit sam­mansvetsade.

– Vi har samma värderingar och ett gemensamt synsätt på hur vi ska bemöta elever, föräldrar och personal. Dessutom känner vi till varandras svagheter och styrkor och kan stötta varandra, säger Krister Thun, och Johanna Killander nickar.

Det är också från det nedlagda Frans Schartaus gymnasium som de flesta eleverna i år 2 och 3 kommer, liksom merparten av lärarna. Den nya skolan har också aspergerklasser som tidigare fanns på Brännkyrka gymnasium.

Förra hösten startade marknads­föringen. Den av utbildningsförvaltning­en upphandlade kommunikationsbyrån Brand Emotional Response Group har hjälpt rektorerna med kommunikations­insatser inför gymnasie valet.

– Vi har också en ny hemsida och un­der hösten och vintern har vi haft två öppna hus. Även om skolan bara fanns i

hösten 2013 öppnade två nya kommunala gymnasieskolor i Stockholm. lära har pratat med rektorerna för de två skolorna om förberedelser och förväntningar inför läsåret.

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

14 LÄRA #5/2013

NYA GYMNASIESKOLOR

”vi vill skapa en modern skola”En gymnasieutbildning i samverkan med teknikföretag lockar elever från hela Stockholm till Kista. I augusti bör-jade 32 elever på nystartade Stock-holm Science & Innovation School. Ut-maningen inför nästa läsår är att få fler flickor att välja teknikprogrammet.

Patrick Vestberg är rektor för den ny­startade kommunala gymnasieskolan Stockholm Science & Innovation School (SSIS). Sedan förra hösten har han ägnat sig åt förberedelserna.

– Jag och mina kollegor har den unika positionen att vi tillsammans får forma skolans kultur. Vi vill skapa en modern skola som flyttar gränser för den tradi­tionella synen på undervisning, säger han och konstaterar att det understryks av skolans läge i KTH:s lokaler i Kista Science City. Att ha ett engelskt namn har varit svårsmält för en del, tillstår Patrick Vestberg. Men nu börjar den var­dagliga benämningen SSIS att sätta sig.

Skolan har ett program: teknikprogram­met med inriktning informations­ och medieteknik. Utbildningen ska för­bereda eleverna för studier på tekniska utbildningar och rusta dem för anställ­ningar på högteknologiska företag. Sko­lan samarbetar med företag som Erics­son och IBM, liksom med läro sätena KTH och Stockholms universitet. På gymnasiemässan och på två öppna hus har skolan haft draghjälp av företagen.

– Det har varit ett enormt fotarbete och de har bidragit med kunskap, idéer och material till montrarna och med an­ställda som kunnat hjälpa till att infor­mera föräldrar och ungdomar.

Satsningen har gett resultat. SSIS startade med en hel klass på 32 elever. En tredjedel av eleverna kommer från Järvaområdet, en tredjedel från inner­staden och ytterligare en tredjedel från bland annat Tumba, Trångsund och Sol­lentuna. Det första läsåret har skolan två lärare: Mattias Wickberg i svenska och engelska och Malin Folin i matema­tik och teknik. Själv får Patrick Vest­berg rycka in som undervisande rektor i webbteknik.

En utmaning är att attrahera flickor till utbildningen; klassen består bara av pojkar.

– Det kom en hel del flickor på våra öppna hus, men de har sökt till oss i an­dra och tredje hand.

Inför nästa skolstart arbetar partner­gruppen med att hitta alternativa vägar för att nå fram.

SSIS hoppas kunna växa till en två­parallellig gymnasieskola med cirka 200 elever.

– Vår största utmaning är att se till att vi också i framtiden jobbar efter den profil och den idé som skolan står för och fortsätter att utveckla samarbetet med näringslivet, säger Patrick Vesterberg. n

iNgela öSgård

teorin har vi ju kunnat vara i själva skol­byggnaden, berättar Johanna Killander.

Lärarnas studiedagar under våren har ägnats åt bildandet av den nya skolan. Vid skolavslutningen i våras åkte lärarna på ett eget studentflak med banderollen ”Från Fransen till Kransen”.

Detta första läsår har Midsommarkran­sens gymnasium cirka 550 elever och drygt 70 lärare och övrig personal. De 150 eleverna i år 1 är fördelade på fem program: ekonomi, handel­ och admi­nistration, samhällsvetenskap, natur­

vetenskap samt barn­ och fritid. Mid­sommarkransens gymnasium erbjuder också Nationell idrottsutbildning (NIU). Knappt hälften av eleverna i år 1 har valt att kombinera sina gymnasiestudier med en elitsatsning på sin idrott.

– Det är specialidrottsförbunden som i första läget väljer ut NIU­eleverna som sedan får välja vilken gymnasieskola de vill gå på. Hos oss erbjuder vi fotboll, basket, golf, handboll, innebandy, orien­tering, simning och klättring, berättar Krister Thun. n

iNgela öSgård

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

LÄRA #5/2013 15

NYA GYMNASIESKOLOR

16 LÄRA #5/2013

SAMTALET

” Lusten växer när man blir respekterad för det man kan”

lärarna behöver enas, inte splittras, säger ulla karin Nordänger, docent i pedagogik vid linné­universitetet. hon är kritisk till satsningar på till exempel utval­da förstelärare. Som lärarutbildare ser hon att lärarna törstar efter att utvecklas tillsammans.

På en av de kringbyggda inner­gårdarna på Linnéuniversitetet i Kalmar spankulerar en övervux­en måsunge runt i väntan på att vingarna ska bära den ut i vuxen­världen. Annars är universitet

nästan tömt på ungdomar – det är sommar och lärarutbildaren Ulla Karin Nordänger är på väg till landet på Öland. Men hon rör sig ge­nom korridorerna med ett visst höstdriv.

I höst leder Ulla Karin Nordänger en ut­bildning för en grupp förstelärare i Kalmar kommun och samtidigt ska hon som fors­kare bearbeta svaren från en årlig enkät till 87 lärare som gick ut lärarutbildningen 1993. Utgångspunkten är två frågor som de nykläckta lärarna fick: Vad ser du mest fram emot i ditt arbete och vad tror du att du kom­mer få mest problem med? Nu ska forskarna matcha verkligheten mot förväntningarna och far hågorna. Vad har du sett av tidigare enkäter under de här tjugo åren — hur väl stämmer de nyblivna lärar-nas bilder med vardagen i skolan?

– Många har mycket positiva framtidsbilder och de tycker sedan också att jobbet är roligt. De älskar det! Och vad det gäller det proble­matiska – när de gick ut 1993 var många mest rädda för att få problem med bråkiga barn och föräldrar. Fem år senare handlade alla problem om arbetsvillkoren. Att de har för mycket att göra och att pengar saknas. Det där med bråkiga barn har sjunkit undan – det som oroar lärarna är samarbeten med kolleger, med soc (socialtjänsten), med BUP (barn­ och ungdomspsykiatrin). Problemen finns alltså i systemen som ska hantera bråkigheten?

– Ja, det är i alla fall en helt annan diskurs efter fem år. Med utgångspunkt i din forskning och det här långa perspektivet, kan du förklara varför Sve-rige har halkat så mycket efter i internationella kunskapsmätningar?

– De duktiga blir bättre och de svaga blir sämre, det är ett av skälen till att vi tappar mark. Segregationen måste förhindras. Men när jag ser på den svenska skolan blir jag all­tid imponerad över hur bra den är! Så jag för­står inte riktigt, men jag tror att de försämra­de resultaten delvis är ett mätproblem. Dels handlar det om kulturella skillnader mellan länderna och dels handlar det om sättet att mäta.

– Frågan är också om man kan jämföra den typen av vetande med kunnande i verklig­heten. Jag kan bli lite trött när jag kommer till Finland och frågar tjugofem personer på ga­tan var man kan hitta en bankomat och ingen kan göra sig förstådd på engelska. Och det är världens bästa land i alla mätningar! Det är en sak att svara på frågor i klassrummet och en annan sak att våga prata med människor. Folk som kommer till Sverige på studiebesök från andra länder är imponerade av svenska barns framåtanda. De är ju också rätt så eftertrakta­de när det gäller att få jobb i andra länder. Jag är inte särskilt orolig. Men det är ju inte bara mätningarna, det har också kommit rapporter från universitetslärare som menar att deras studenter inte kan läsa och skriva ordentligt. Märker du sådant?

– Ja, särskilt bland dem som studerar till fritidspedagoger och förskollärare finns det en del sådana problem. Vi kan ju inte sätta till stödundervisning, så de som har läs­ och >>

LÄRA #5/2013 17

SAMTALET

teXt: katariNa bjärvall

Foto: daNiel rudelaNd

skrivsvårigheter kanske inte ska välja en så­dan utbildning.

– Vi är naturligtvis väldigt ledsna över att man kan chansa på högskoleprovet och komma in på lärarutbildningen. Vi får inte de sökande som vi helst skulle vilja ha. Det beror på att lärare tjänar så otroligt dåligt med pengar och på att det inte är ett yrke som har en professio­nell tillit. Sedan är det klart att högskole­ och universitetsutbildningarna har vuxit till. Det är inte så länge sedan som vi började utbilda en så stor andel av befolkningen. Numera finns det ju grupper här som inte var i närheten av högsko­leutbildning för några år sedan. Men det är väl bra?

– Ja, men universiteten är fortsatt uppbygg­da på traditionellt sätt, med korta föreläsning­ar, mycket egen lästid och fokus på konsum­tion och produktion av vetenskapliga arbeten. Kan utbildningen anpassas efter studenter som inte kommer från akademikerhem?

– Ja, du… det är en väldigt stor och svår fråga. Man kan inte fortsätta låtsas att man har det urval till högskolan som man en gång hade. Jag vet inte. Det är sånt vi grubblar på. Ska vi kasta ut professionsutbildningarna ur universiteten? Hur går det med yrkets status då? Eller ska universiteten anpassa sig? Helt klart är att många lärare här skulle välkomna mer tid ihop med studenterna. När jag gick på lärarhögskolan hade vi trettio–trettiofem timmar föreläsningar i veckan, nu har man kanske åtta–tio. Varför sjunker läraryrkets status?

– När jag gick i skolan fanns det en väldig tillit till lärarna. Mina föräldrar skulle aldrig ha drömt om att ifrågasätta ett betyg. Den där tilliten fanns kvar när jag sedan jobbade som mellanstadielärare för femton–tjugo år sedan. Vi bars fram av en tro på att vi förmod­ligen hade goda avsikter, att vi gjorde ungefär rätt och att vi kunde det vi jobbade med. Den misstro som lärare möter idag gör att de måste jobba väldigt mycket hårdare. Den föder en massa dokumentationstvång – de måste gar­dera sig. Det finns en mängd saker lärare gör idag som vi inte gjorde.

– Grundproblemet är ett samhällsproblem. Det är inte bara lärare som vi har förlorat till­liten till, vi är misstänksamma mot läkare, mot sjuksköterskor, mot hela den offentliga sektorn. Det är en global utveckling. Jag tror att läkare till exempel är tvungna att göra helt andra saker nu än tidigare, som att argu­mentera mer för sina diagnoser. Men lärarna har en väldigt speciell roll – du har hand om många barn och ska lära dem någonting, och

det fordrar en stor tillit från folk. Om man frå­gar människor om deras förtroende för skolan i stort så är det lågt, men om man frågar för­äldrar så tror jag att det är 96 procent som är väldigt nöjda med sina barns lärare. Man har tilltro till det nära, man ser ju att det fungerar.Är det inte så, i och med valfriheten, att många föräldrar känner att de måste vara nöjda med det val de gjort, annars har de ju misslyckats med sin valfrihet?

– Men många är väldigt nöjda också. Därför att det är bra?

– Ja, jag tror helt enkelt att det är det. Vad utmärker en skicklig lärare? Hur ser balan-sen ut mellan personlighet och sådana kvalite-ter som man kan tillägna sig på en lärarutbild-ning?

– Det är svårt att svara på – eller kanske inte så svårt. Vi gick igenom alla studenter på vårt universitet som blev underkända på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) förra året. Och då kan vi säga att hälften av dem hade vi nog kunna fånga redan när de sökte till lärar­utbildningen. De hade en kroppshållning som signalerade ett slags främlingskap – ”jag vill inte vara här, vad är detta?”. Man kunde se att de inte omfattade kontexten. Och det hade egentligen ingenting med deras lärarkvalitet att göra, de här personerna skulle ha väldigt

>>

18 LÄRA #5/2013

SAMTALET

Lärare har utvecklat sig i alla tider. Det är jobbets natur att man är intresserad av att lära sig saker.

svårt att få jobb på vilket varuhus som helst. De hade helt enkelt svårt i sociala samman­hang.

– För den andra hälften av dem som blev underkända handlade det om missar i den pedagogiska kontexten. De klarade inte av att lyssna in vad barnen kunde, de hade en trång dialog, var enögda och ganska ofta tvärsäkra. Men flera av dem fick sedan godkänt på det mesta, de behövde bara utveckla några områ­den så blev det bra. Så om man skulle dra en slutsats så blir det ungefär 50/50? Hälften av lärarskickligheten beror på personlighet och hälften på kvaliteter som man utvecklar i utbildningen?

– Vad är personlighet, kan man fråga sig. För att bli lärare krävs naturligtvis vissa grundläggande sociala förmågor, som lyhörd­het, fantasi och kanske också ett visst mått av mod. Men under en utbildning blir man ju samtidigt något av en ny person. Jag skulle inte vilja sitta första dagen på utbildningen och bedöma vilka av studenterna som kan bli bra lärare. Det krävs en pedagogisk kontext för att avgöra om de grundläggande dragen kan sättas i spel.Kan du berätta något mer om vad själva skick-ligheten består i? Det där med att omfatta kon-texten — vad innebär det?

– Vi får inte glömma att man måste kunna saker, man kan aldrig vara bekväm utan att förstå vad innehållet ska handla om. Förutom det så är det viktiga att man kan rama in en

situation väldigt fort. Att blixtsnabbt enas med dem som är där om vad som är möjligt och vad som är omöjligt, till exempel ”kan man prata högt här nu?”, ”funkar det om jag reser mig upp och går en sväng?”, ”kan man börja prata om sin kattunge?”. Att förhandla fram ett ramverk. Den förmågan, hur tillägnar man sig den?

– Genom erfarenhet. En människa som har träffat tusentals elever gör detta intuitivt på ett helt annat sätt än någon som är ny och måste tänka sig för. Som när du kör bil och växlar. Om du har kört mycket bil så växlar du utan tänka, kroppen kan det och den gör det, men när du var ny så var det ett oerhört mo­ment att lägga i ettan för att sedan växla till tvåan, det var många olika saker som skulle hända samtidigt med handen och foten. Men det är klart att man lär sig något på körskolan, precis som på lärarutbildningen. Det är farligt att börja tänka för mycket, även om man är en erfaren bilförare — vilken är bromspedalen egentligen?

– Det kan man säkert jämföra med när er­farna lärare börjar reflektera över sin yrkes­utövning. Det kan bli väldigt bra, om man inser hur mycket man kan och hur det egent­ligen flyter, men det kan också bli så att man gör problem av det som var självklart. Alla satsningar på att höja lärares kompetens och status, vad tänker du om dem? Lektorat, förstelärare, utvecklingslärare, meritering, lärar coacher, magisterutbildning och forskar-utbildning?

– Lärare har utvecklat sig i alla tider. Det är det här jobbets natur att man är intresserad av att lära sig saker. Och det är absolut inget fel att ge lärare mer betalt, särskilt när de är duk­tiga. Men jag ska vara med i den nya utbild­ningen av förstelärare i Kalmar kommun och den satsningen tror jag är galen.

– I Kalmar får förstelärarna 20–30 procent nedsättning av sin tjänst för att göra något odefinierbart som har att göra med att utveck­la kollegorna. Men det är ju inte en som är re­sultatets moder! Det är kanske är fem eller sju lärare som är inblandande i en vanlig klass, så det gäller att de har ett bra samarbete för att det här ska funka. Hur reagerar den som inte får 5 000 kronor mer i månaden? Jag tror att det sår väldigt mycket splittring.Man splittrar lärarkåren, istället för att ge den en skjuts framåt som skulle gagna eleverna?

– Ja, det hade varit skillnad om man hade kunnat ge ett lönelyft till många, en hel grupp, som hade lyckats väldigt bra. Det är rimligt om man har jobbat tillsammans att man får ta för­ >>

19LÄRA #5/2013

SAMTALET

För att bli lärare krävs naturligtvis vissa grundläggande sociala förmågor, som lyhördhet, fantasi och kanske också ett visst mått av mod.

lärarjobbet; lärarjobbet är att se det gemen­samma.

– Det är lätt att, som forskare och utifrån ett visst perspektiv, hitta fel och rikta kritik mot skolan. Men att få en skoldag att fungera är en helt annan sak. Visst ingår det i lärarjobbet att ta ett steg tillbaka och betrakta sin praktik, men till skillnad från en forskare kan en lära­re aldrig stanna i den positionen. Att hantera vardagen kräver handlingskraft. Hur kan lärarnas skicklighet och status höjas då?

– Vi ska göra något roligt här på lärar­utbildningen. En ny profil där vi lägger teori­kurser på skolorna så att studenterna får vara ute dubbelt så mycket. Då går vi ut och frå­gar om det är några lärare som skulle kunna tänka sig att ta emot studenterna och utbilda dem. Skolorna står i kö och vi får lätt 25 lärare som säger ”ja, vad kul!”. De får ledigt någon dag för att komma in hit. Det som lockar är att de får visa vad de kan och de får tillfälle att sätta sig in i teorikurserna. De känner sig uppvärderade och märker att de har någonting att lära ut till någon som tyck­er att det är viktigt och spännande. De tycker det är kul när vi säger att ”det finns en kurs i svenska där de läser om genrer, jag kan inte det men det kan ju du”. Det är ett glädjelyft!

tjänsten tillsammans. Jag känner några otroligt skickliga lärare som inte skulle söka ett sådant här jobb för att de tänker att ”det här är inte min förtjänst utan här jobbar vi tillsammans”.

– Problemet är att det är ett relativt system. Man har inte råd med fler och då kan inte fler bli duktiga. Om karriärmöjligheterna däremot skulle baseras på objektiva kriterier så vore det fine. Om alla som uppfyller kriterierna be­lönas – alla som går den här kursen, eller visar fram det här. Hur ser du på de ökade akademiska inslagen i lärarnas vidareutbildning?

– Jag är inte övertygad att lärare som går en forskarutbildning nödvändigtvis blir bättre lärare. För att ta mig själv som exempel är det inte säkert att jag är en bättre mellanstadie­lärare idag än vad jag var när jag arbetade som det. Varför inte?

– Mitt jobb nu handlar ju verkligen om att stå bredvid och betrakta hur man kör bil. Att iaktta vartenda moment i växlingen, att bry­ta upp allt i delar, och det tror jag inte alltid är nyttigt för det självklara. All teori gör att man ser många små delar av verkligheten – världen blir fantastisk, men blir den hanter­bar? De där små delarna ingår inte riktigt i

HALLÅ DÄR ...

… Jan Holmquist, som blev ny gymnasie direktör för stadens kommunala gymnasieskolor den 2 september.

Du har de senaste åren varit utbild-ningschef på Gotland och blir nu direk-tör för Stockholms stads kommunala gymnasieskolor. Vad blir den största omställningen?

– Det är en större organisation i Stockholm. Hur man arbetar blir an­norlunda, men innehållet är det sam­ma. Målbilden som finns i Stockholm stämmer väl överens med den målbild jag har: det nära ledarskapet och verk­samheten i centrum. Det är i mötet mellan lärare och elev det händer. Det mötet måste alla som arbetar inom en utbildningsförvaltning ha fokus på. Var gick du själv i gymnasiet?

– Jag gick på Vasaskolan i Gävle, men var inte Guds bästa barn och mina betyg rasade. Jag hade bestämt mig för att bli lärare. Jag fick rådet att hoppa av i tvåan och gick sedan fack­skolans sociala linje. Det var också en väg in på lärarutbildningen. Jag hade en krokig resa just där, annars har jag varit ganska duktig i skolan. Stockholm har 29 kommunala gymna-sieskolor. Kommer du att besöka dem?

– Det har jag nog tänkt mig. Om jag som gymnasie direktör ska bli trovär­dig måste jag lyssna in vad som händer på skolorna och hur verksamheten uppfattas av lärare och elever. Många gymnasieskolor har krav på besparingar samtidigt som målet är att vara en skola i världsklass. Hur ska det gå till?

– Jag misstänker att en förklaring till att vissa skolor har problem med ekonomin är att man befinner sig i någon sorts omställningsprocess, vilket är kostsamt. Det kan också finnas andra förklaringar, som har med ledarskap att göra. Det kom­mer jag att ta reda på. Jag tror att en bra ekonomi är grunden för en bra kvalitet i verksamheten. Har man en dålig ekonomi lägger det sig som en våt filt över väldigt mycket. Att få ordning på ekonomin är ett sätt att

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

>>

20 LÄRA #5/2013

SAMTALET

Jag är inte övertygad att lärare som går en forskarutbildning nödvändigtvis blir bättre lärare.

Skolan var ett hett ämne under Alme-dalsveckan. Nästan 400 av veckans cirka 2 400 evenemang handlade om skola, lärare och utbildning. Till dem hörde Openlabs workshop som med hjälp av designmetodik sökte svaret på frågan: Hur får vi fler lärare?

Openlab är en nystartad verksamhet där studenter, lärare och forskare från olika universitet och högskolor arbetar i projekt med utmaningar från Stock­holms stad, Stockholms läns landsting och Länsstyrelsen i Stockholms län.

– Vi vänder upp och ner på vad po­litiker brukar göra i Almedalen så att deltagarna tänker tillsammans och är kreativa ihop, sa Ivar Björkman, chef för Openlab.

En av workshopens utmaningar kom från utbildningsförvaltningen och löd: Hur får vi fler att vilja arbeta som lärare?

– Ni får inte gå förrän ni har löst hur vi bygger skolorna på ett bra sätt och hur vi attraherar nya lärare till ett snabbt växande Stockholm. År 2021 be­räknas vi ha 27 000 fler elever än idag. Jag hoppas på nya vinklingar och är otroligt spänd på resultatet, sa skolbor­garrådet Lotta Edholm (FP) till de cirka 35 deltagarna, som delades upp i min­dre grupper där de tog sig an uppgiften med stort engagemang och glatt humör.

Moderatorn Karin Adelsköld förde med proffsig hand workshopen framåt med avbrott för samtal med Lotta Ed­holm och Ebba Östlin (S), ordförande i Botkyrkas utbildningsnämnd. Förhåll­ningsreglerna var lika enkla som effek­tiva: Säg inte men utan och!

Sorlet från workshopdeltagarna över­röstade nästan politikerna, trots deras mikrofonsstöd. Långsiktigt tänkande, förändringsbenägenhet, elevperspektiv och väl fungerande samarbeten mellan kommuner, inte minst när det gäller pla­ceringen av smala utbildningar, var tan­kar och idéer som kunde urskiljas från de båda politikerna.

När grupperna jobbat klart med sina fiktiva personer var det dags att ta sig an utmaningarna.

– Vi tvingas gå utanför oss själva när vi fokuserar på någon annans behov, sa processledaren Ingrid Kihlander. Hon uppmanade grupperna att göra behoven särskilt svåra för sina personer. Detta för att utmana kreativiteten och verkli­gen släppa loss i arbetet med lösningar­na. En av förutsättningarna för grupper­na var att lärarkåren var utdöd.

Nu började en intensiv skaparperiod med färgpennor, tejp och sax som red­skap. Det var slående hur väl alla arbe­tade med sina nya kamrater. Och hur roligt de verkade ha. En uppfriskande kontrast till Almedalsveckans många seminarier med paneldebatt som tvek­sam krydda.

Redovisningen av förslagen bjöd på aha­upplevelser, rynkade pannor och glada skratt. En grupp menade att ”Glo­bal Personal Educators” var svaret i en tid då alla måste bidra med sin kunskap. Då är lärandet livsintegrerat och vi alla medskapare av kunskapen som delas digitalt över hela världen.

Ett annat förslag eller snarare framtids­spaning gick under det pampiga namnet ”The global octopus of eternal learning” där all mänsklig aktivitet mäts i digitala informationsmoln som sedan utmynnar i insikter om vilka behov vi har. Det kol­lektiva tänkandet driver utvecklingen framåt. Integritet är vid denna tid en ickefråga.

– En läskig och inte så konkret trend­spaning, sammanfattade Karin Adel­sköld som dock såg trender i de presen­terade förslagen där det globala och det digitala dominerade med tanken att ta vara på människors kompetenser.

– Den här metoden ger embryon till idéer som kan leda till nya lösningar, sammanfattade Ivar Björkman. n

moNika SidéN

Men de tjänar tyvärr inga 5 000 på det. Vad de får är en macka med räkor och en kopp kaffe…

– Sedan är det inte förlegat att åka på konferens, få tips av någon som säger något och sedan dansa och äta middag. Jag tror alla förstår att det handlar om att skapa en gemensam bild och ha ro­ligt ihop. Är det så att lärares lärande i framtiden ska innehålla mer lust?

– Ja. Lusten växer när man blir res­pekterad för det man kan. Då tror jag att man är beredd att göra hur mycket som helst – alla jag träffar och känner har en otrolig potential att vilja någon­ting mer. Det verkar inte handla om pengar då, som många andra säger?

– Man måste ha pengar för att kunna gå ut och äta den där middagen. Och pengar är också ett sätt att visa respekt. Det är väldigt svårt att få folk att stu­dera i fyra och ett halvt år för att tjäna 22 000 kronor. Ändå gör folk det, och det är egentligen mer spännande än att de inte gör det. n

skapa förutsättningar för en skola i världsklass. Vad är den viktigaste frågan för Stock-holms stads kommunala gymnasie-skolor just nu?

– Det finns många viktiga frå­gor och utmaningar. Jag vill lyfta fram två: Vad ska vi göra för att öka måluppfyllelsen för den stora grupp elever som inte lyckas i skolan? Hur kan vi skapa förutsättningar för en ekonomi i balans för alla gymnasie­skolor?Du gillar att läsa. Vilken är den bästa boken du läst i sommar?

– När jag fyllde 60 år i april fick jag boken ”Tänka, snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman, psykolog och Nobelpristagare i ekonomi. Den gjor­de stort intryck och väckte många tankar hos mig. n

aNNelie drewSeN

21LÄRA #5/2013

VI VAR DÄR

workshop i almedalen om lärarbristen

LÄRA #5/201322

BEDÖMNING & BETYG

” bygg på det du är bra på!”Alla lärare kan bli ännu bättre genom att förändra någon del i sin undervis-ning. Det menar skolforskaren Dylan Wiliam, som i maj besökte Stockholm för att föreläsa om formativ bedöm-ning.

– Jag har aldrig varit så optimistisk inför framtiden som nu, säger han till LÄRA.

Det är lite rockstjärna över Dylan Wiliam. Han är den skolforskare som framför andra fokuserat på formativ bedömning och som världen köar för att få lyssna till. Nu har turen kommit till Stockholms lärare efter en inbjudan från utbildningsförvaltningens FoU­avdel­ning. Hans avspända och vänliga ton, kombinerad med ett stort engagemang och skärpa i formuleringarna, håller publiken i Globala gymnasiets aula troll­bunden från start. I hans framställning finns ett antal grundbeats som återkom­mer gång på gång: Utbildning är livs­avgörande. Klassrummet är navet. Alla lärare kan utvecklas. Det är konsert i dur och inte i moll när Wiliam föreläser.

Budskapet återkommer när LÄRA träffar honom för en intervju efter före­läsning på Globala gymnasiet. Dylan

Wiliam inskärper att sjunkande resul­tat i stora internationella tester som Pisa och Pirls är ett stort problem, men visar samtidigt att det är möjligt att vända utvecklingen med verktyg vi redan har tillgång till.

– Jag tror att vi kan förändra under­visningen i länder som Sverige eller Stor­britannien, utan att kopiera Finland eller Singapore. Förändringen sker inte via superlärare, utan förändringens möjlig­het ligger i att alla lärare kan, och ska, utvecklas. Politiker tror att allt handlar om smarta människor, men det är fak­tiskt inte huvudsaken. Det som behövs är människor som vill lägga ner arbete på att bli bättre. De enda jag vill se i un­dervisningssammanhang är människor som verkligen vill lära andra något. Bara de kommer att investera så mycket kraft som det faktiskt behövs för att bli goda lärare.

Dylan Wiliam har varit en frontfigur inom lärande bedömning sedan slutet av 1990­talet, då han tillsammans med Paul Black presenterade artikeln ”Assessment and classroom learning”. Budskapet i artikeln var att arbetet i klassrummet

”Lärare måste göra det de gör och samtidigt förändra det. Det kräver både mod och uthållighet”, säger Dylan Wiliam. Han menar att formativ bedömning är nyckeln till förbättrade elevresultat.

Fo

to

: bjö

rN

te

SC

h

>>

23LÄRA #5/2013

BEDÖMNING & BETYG

kunna genomföras krävs uppbackning från skolledningen.

– Rektorer ska behandla sina lärare som goda lärare gör med sina elever: de skapar goda situationer och förutsätt­ningar för lärande. Om jag vore rektor skulle jag göra två överenskommelser med mina lärare. Först skulle vi komma överens om att alla ska arbeta med att förbättra sin undervisning. Och där­efter att den utveckling och föränd­ring som den enskilda läraren väljer rör sådant som vi vet hjälper elever, någon aspekt av formativt lärande. För rektorns del handlar det sedan om att skapa strukturer där lärande och ut­veckling uppmuntras – och att ge tid till detta. Många skolledare säger att de vill att lärarna ska förbättra sin undervis­ning, men de skapar inget utrymme för det. Det duger inte, säger Dylan Wiliam och fortsätter:

– Vore jag rektor skulle jag också frå­ga: vilka risker har du tagit i år? Vad har du misslyckats med? Undervisning är en alldeles för komplex och svårbemäs­trad konst för att någon någonsin skulle kunna klara att ”göra rätt” hela tiden! En skolkultur där man diskuterar sina miss­tag och vad man kan lära av dem är en lärande skolkultur.

I boken ”Att följa lärande” beskrivs de fem nyckelstrategierna inom formativ bedömning och uppåt femtio olika tek­niker för att utveckla klassrumsarbetet. Var ska en lärare börja bland alla dessa möjligheter? För Dylan Wiliam är svaret självklart: i det lilla. Något annat är inte möjligt, och kanske inte heller önskvärt.

– När Tiger Woods la om sin golfsving tränade han i sex månader innan han började använda den i skarpt läge. Så fungerar det inte i skolans värld. Lärare måste göra det de gör och samtidigt förändra det. Det kräver både mod och uthållighet. Börja med en sak. Arbeta med en teknik under en termin eller tills det blir en naturlig del av ditt lärar­skap. Bygg på det du är bra på, och välj utifrån din egen magkänsla vilken del av den formativa bedömningen du vill utveckla.

De flesta lärare jobbar hårt. Dylan Wi­liam är noga med att framhålla det, och att det inte handlar om att arbeta mer, utan om att förändra sitt sätt att arbeta

Dylan Wiliams bok ”Att följa lärande — forma-tiv bedömning i praktiken” delades ut i en spe-cialutgåva till alla föreläsnings- och workshop-deltagare i Stockholm i maj. Fler exemplar kan beställas från bedomning@stockholm.se till det rabatterade priset 125 kr.

Fo

to

: mo

Nik

a S

idé

N

>> är det viktigaste området att fokusera på om man vill höja skolors resultat. I klassrumsarbetet är den formativa bedömningen, att ständigt utvärdera undervisningen och lärandet, en nyck­elprocess. Dylan Wiliam talar om fem nyckel strategier: att klargöra, delge och förstå lärandemål och kriterier för fram­steg; att genomföra effektiva diskussio­ner, aktiviteter och inlärningsuppgifter som tar fram belägg för lärande; att ge respons som för lärandet framåt; att aktivera eleverna att bli läranderesurser för varandra och att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande.

Genom att forska på utvecklingsarbete har Dylan Wiliam visat att de största framstegen när det gäller elevresultat sker när lärare får arbeta tillsammans kring dessa nyckelstrategier. I skolor där lärare träffats en gång i månaden under 75–120 minuter och i en tydlig struktur diskuterat sina erfarenheter och utveck­lingsval har elevresultaten efter två år höjts signifikant. Men för att detta ska

– en liten bit i taget. Men när man börjar göra nya saker måste man sluta göra andra.

— Lärare vill ogärna sluta göra saker, eftersom det de gör är viktigt. Det är sant, men allt är inte lika viktigt. Och det är kanske den största utmaningen med att förändra sin undervisning: man mås­te sluta göra bra saker, för att göra saker som är ännu bättre. Så blir du en bättre lärare – och det kan alla bli.

Ständigt återkommer han till detta, att alla kan – och bör – bli bättre. Om

24 LÄRA #5/2013

BEDÖMNING & BETYG

det finns många grundbeats i det han säger finns det också en tydlig refräng: Love the one you re with. Utspel om att lärarkåren är för ”dålig” och måste ”by­tas ut” ger inte Dylan Wiliam mycket för. Att förändra utbildningssystemen så att eleverna når högre resultat är nödvändigt, men det är helt möjligt med de krafter och redskap vi faktiskt redan har tillgång till. Ett gemensamt, systematiskt och uthålligt arbete med att utveckla formativt lärande i alla klassrum ger framgång. Det menar Dylan Wiliam att hans forskning tydligt

visar – och därför är han så optimistisk inför framtiden.

När LÄRA säger farväl till Dylan Wiliam och han vandrar i väg med studs i stegen för att fortsätta sin föreläsnings­turné lämnar han beaten kvar: utbild­ning är livsviktigt, förändring är möjlig, vi har redskapen. Och refrängen att gnola på är både uppmanande och upp­muntrande: Alla kan utveckla sin un­dervisning. Det är effektivast om man gör det tillsammans. Love the one you re with.n

katariNa lyCkeN rüter

Skolledningen måste ge lärare tid att för-bättra sin undervisning tillsammans och skapa en skolkultur där man diskuterar och lär av sina misstag. Ingen kan göra rätt hela tiden, menar Dylan Wiliam.

Fo

to

: bjö

rN

te

SC

h

25LÄRA #5/2013

ViLken ÄR den STöRSTA uT­mAninGen deT HÄR LÄSåReT?

Lena Lindblad Petersen, rektor, Sjöstadsskolan

— vår största utmaning inför det nya läsåret är att få igång och utveckla det kollegiala lärandet på skolan. att lärare tillsammans utvecklar undervisningen och i

arbetet har fokus på lektionens innehåll. detta gör vi genom stöd och utveckling.

margot Valegård, rektor, åsö grundskola

— kommunikationen är vår utmaning. vi satsar på att dialogen mellan elever, lärare och för ­ äldrar ska bli riktigt professionell med eleven i fokus. bland annat

genom elevledda utvecklingssamtal samt att personalen utbildas i samtalsmetodik.

Patrick Vestberg, rektor, Stockholm Science & innovation School

— eftersom Stockholm Science & innovation School är helt ny gäller det att få ihop ett bra lärarteam som kan arbeta väl tillsammans med våra partners, det

vill säga olika globala företag och högskolor.

mona Tolf, grundskolechef, Rinkeby-kista och norrmalm

— jag jobbar med två olika utmaningar. På Norrmalm är det redan trångt och där kämpar vi för att få plats med alla barn. i rinkeby­kista jobbar vi för att det som

hände i samband med kravallerna i våras aldrig ska hända igen.

Hans kristian Widberg, gymnasiechef, Blackbergs gymnasium, Bromma gymnasium, Sprintgymnasiet och Thorildsplans gymnasium.

— jag började i ett nytt område den 1 juli. utmaningen är att ta fram en genomtänkt strategi för ledning och styrning av dessa fyra skolor genom delaktig­

het och fokushållning tillsammans med rektorerna.

teXt: ulrika ruNeSdotter CarlSSoN Foto: ulriCa ZweNger

enKÄt

Tar ton för barnen

musikläraren lisah deilert menar att

skolan har ett stort ansvar för att hjälpa

elever i dysfunk­tionella familjer. i

föreställningen ”men barnen då?” gestaltar hon sin egen uppväxt

i en familj med miss­bruk, en erfarenhet

hon använder även i mötet med elever.

te

Xt:

Pe

rN

ill

a r

öN

Nl

id

Fo

to

: ma

rC

Fe

me

Nia

På scenen är Lisah Deilert ensam med en gitarr, en mjukisapa och en mask som enda attribut. Genom dagboksanteckningar och sånger får publiken följa hennes uppväxt, med en mamma som drack och en

pappa som inte kunde prata känslor. – Jag berättar öppet, ärlig och naket om hur

jag upplevde vissa saker som barn. Jag tror att det är en stor hjälp för många att jag delar med mig och jag kan inge utsatta elever hopp.

Över 50 föreställningar har det blivit av ”Men barnen då?”. År 2010 gjorde Lisah Deilert en turné med Lärarnas riksförbund och spelade på högskolor för studenter och lärare. Hon har arbetat med olika frivillig organisationer, kyr­kor och Ersta Vändpunkten.

Det var när Lisah Deilert gick på Musikhög­skolan som idén till föreställningen föddes. Efter examen fick hon ett vikariat på Mälar­höjdens skola. Hon gick till rektorn, berättade att hon ville göra en föreställning, satte en deadline och med hjälp av en kompis som är dramapedagog arbetade hon fram ”Men bar­nen då?”. Föreställningen är ett sätt att skapa

kontakt med alla som möter ungdomar i sitt arbete, föräldrar och elever.

– Att leva med missbruk eller att växa upp i en dysfunktionell familj innebär att man blir väldigt osedd. Om man ser sig själv i min före­ställning kan man komma i kontakt med starka och jobbiga men kanske också befriande käns­lor. Det är vad det handlar om. Många lär sig tidigt att det inte är okej att visa känslor, lägger känslorna på is, och det tar ett tag innan de ti­nar upp. För mig själv var det tvunget att livet skulle göra riktigt ont innan jag förstod att jag måste göra något åt det, säger Lisah Deilert.

I tonåren fick hon dödsångest, hade själv­mordstankar och skolkade från skolan. Varken hennes mamma eller pappa kunde bekräfta henne känslomässigt.

– Mycket av dysfunktionen i familjen låg i att vi inte pratade om känslor. Vi läste inte av varandra, vi visste inte hur. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde, men det räckte inte. Jag hade behövt andra vuxna som klev in.

Hennes pappa var den som stod för trygg­heten, hade rutiner och regler. Men om hon >>

LÄRA #5/201326

PROFILEN

Tar ton för barnen

LÄRA #5/2013 27

PROFILEN

försökte prata med honom om hur hon mådde, blev hon bortviftad.

– Han tyckte att det var jobbigt och svårt, blev förbannad, trängd och gick i försvar. ”Det är bara att bita ihop, imorgon är det en ny dag” sa han ofta.

När hennes mamma drack, drack hon alltid för mycket och hennes sätt att hantera känslor var att stänga av. Om de någon gång pratade känslor så var det när hon var full och då gick diskussionerna överstyr.

Lisah Deilert hade kontakt med barn­ och ungdomspsykiatrin (BUP), men där pratade hon inte om mammans drickande. Ingen vis­ste hur det var hemma.

– Jag kunde inte sätta ord på en enda käns­la. Jag undrar vad som hade hänt om jag hade träffat en vuxen som pratade med mig. De pra­tade inte ens på BUP, jag styrde samtalet helt och hållet.

När Lisah Deilert var 17 år flyttade hon hemifrån. De närmaste åren efter var som en dimma; hon var destruktiv i relationer och

gjorde dåliga val. Vid 22 träffade hon en man och blev gravid. När dottern var ett och ett halvt år fick hon reda på att dotterns pappa missbrukade cannabis och att han hade andra förhållanden samtidigt som de bodde ihop.

– Att jag hade levt i den här lögnen blev bot­ten för mig. Jag trodde inte att jag kunde må sämre än i tonåren, och så gjorde jag plötsligt det. Jag fick panik och jag minns att jag låg och skrek i fosterställning.

Genom en klasskompis på komvux gick hon på ett Alanon­möte. Där kunde hon dela erfaren­heter med andra som levde med missbruk.

– Det var som att komma hem. Hade jag inte haft mötena vet jag inte hur jag skulle klarat av det.

Hon blev utbränd och sjukskriven, fick medicin och gick i terapi. Hon fortsatte gå på Alanon­möten och hon gick Ersta Vändpunk­tens vuxenprogram. Efter sjukskrivningen började hon på Musikhögskolan. Musiken hade alltid funnits där. Farfar var spelman

>>

28 LÄRA #5/2013

PROFILEN

”Många som väljer att bli lärare är bra på att se människor. Men jag är ganska kaxig också och inte rädd för att ställa de obekväma frågorna”, säger Lisah Deilert.

Vi lärare ska inte agera psykolog för eleverna, men vi kan vara länken till att de får hjälp.

LiSAH deiLeRT

Aktuell: med föreställningen "men barnen då?" som hon spelar för skolpersonal, elever, lärarstudenter, socionomer och socionom­studenter.

Gör: undervisar sedan 2008 i musik i år 3—9 på mälarhöjdens skola. har gått kungliga musikhögskolan och har lärarexamen i musik för grundskolans senare år.

Bor: midsommarkransen.

Gillar: livet. ”det är fantastiskt för mig att säga det, det var många år då jag inte levde alls och var känslomässigt trasig.”

Ogillar: orättvisor och utsatthet.

På lediga stunder: hänger med familjen och vänner. vill börja yoga.

Läser: Självbiografier, om andras öden. ”jag är en riktig pain­freak.”

Lyssnar på: världsmusik, folkmusik

Bästa lärarminne: ”jag hade en stökig klass och en kille var ledande. han var smart, men störde mycket. en lektion fick jag nog och tog ut honom i korridoren. vid upprepade tillfällen sa jag till honom att jag brydde mig om honom och att jag därför inte längre tänkte tolerera hans uppförande, nu fick det helt enkelt räcka. han blev först arg och anklagade mig för att vara orättvis. men efter det förändrades allt och han blev lugnare på lektionerna. det var lärorikt att våga ta det klivet.”

ersta vändpunkten är en stödverksamhet för dem som drabbats av en annan persons missbruk. alanon är en självhjälpsrörelse för anhöriga och vänner till alkoholister. läs mer på www.erstadiakoni.se och www.al­anon.se

och Lisah Deilert fick sin första synt när hon var sex och spelade på gehör med farfar. Egna låtar hade hon skrivit sedan hon var tio. Musi­ken blev ett verktyg för henne att uttrycka sig.

Idag använder hon sina erfarenheter i sin undervisning.

– Föreställningen är jag och jag tar med den in i klassrummet, även om eleverna inte sett den. Det blir naturligt att prata med någon som själv delar med sig. Den erfarenheten har jag från självhjälpsgrupper. Där lyssnar man på andra, känner igen sig och lär sig sätta ord på sig själv och därmed på sina egna känslor.

Publiken som ser föreställningen får kun­skap om missbruk. Den kan också förmedla känslomässig kunskap.

– Jag får med skolans värdegrund i före­ställningen – den handlar om livet. Skolan ska skapa trygga, respektfulla individer, som visar omsorg för varandra. Det gör vi genom ökad förståelse och kunskap för varandra. De ska lära sig att förstå andras situation och utveck­la en vilja att agera för varandra.

Skolan har ett stort ansvar för att hjälpa elever som lever i dysfunktionella familjer.

– Men vi lyckas inte alltid ta ansvaret på grund av tidsbrist. Man kanske också är rädd för vilket svar man kan få. Men det är bara att lyssna. Vi hjälper mycket mer än vi tror bara genom att ställa frågan. Vi lärare ska inte agera psykolog för eleverna, men vi kan vara länken till att de får hjälp. Ofta är det så att elever vänder sig till en lärare de gillar, den de känner sig sedda av.

Själv är hon tydlig med att hon finns där om eleverna vill prata och hon frågar ofta hur de mår.

– Det är viktigt att eleverna får höra från en vuxen, att även om livet känns jobbigt just nu och svart och hopplöst, så blir det bättre. Och de är inte ensamma. Jag säger ofta till mina elever att de ska prata med en vuxen och inte hålla inom sig hur de mår. Det känns alltid bättre att prata om det. n

29LÄRA #5/2013

PROFILEN

Vi som arbetar inom Stockholms stads kommunala skolor har ett gemensamt mål: att få fler elever att nå kunskapsmålen. Vi behöver kommunicera om och inspireras av framgångar och metoder som stödjer oss i det arbetet. Vi måste också kunna ta upp de utmaningar vi möter under arbetsveckan. Att känna en gemenskap och stöd från kollegorna är viktigt, inte minst de dagar då arbetet känns tungt.

Men vi är många. Sammanlagt är vi nästan 14 000 inom utbildnings­förvaltningen, varav omkring 8 000 är lärare. Vi behöver därför arenor som ger oss möjlighet till dialog. Det kan handla om möten, webbplatser, sociala medier, tidningar med mera. Många av oss upplever ibland stress i det vardagliga arbetet. Då kan infor­mationsflödet och de inbokade möte­na kännas som en extra arbetsbörda.

Brev kan betyda mycket, oavsett om du får det via mejl eller i ett ku­vert med frimärke. Det viktiga är inte hur det kommer fram, utan att brevet är angeläget, personligt och riktat direkt till dig. Du kan själv välja när du vill läsa det. Somliga sprättar upp det i hast och läser det stående i hallen, andra kryper upp i läsfåtöljen och läser det långsamt.

Från och med detta nummer intro­ducerar vi ”Brevet”. Tanken bakom vår nya serie är att förvaltningsled­ningen i brevform på ett personligt sätt reflekterar kring frågor som är aktuella och viktiga för dem vi är till för, det vill säga stadens alla elever.

Oavsett var och när du väljer att läsa brevet är vår förhoppning att det ska väcka frågor och tankar att dis­kutera med dina kollegor.

Först ut är vår nye utbildnings­direktör Anders Carstorp. n

agNetha Styrwoldt-alFheimkommuNikatioNSCheF/CheFredaktör

PS. du kan även läsa och kommentera ”brevet” på pedagogstockholm.se

en ny serie artiklar i lära

VI VAR DÄR

tydlighet gör inkluderingen lyckadHarvardprofessorn Thomas Hehir höll en uppskattad föreläsning för omkring 500 skolledare och chefer i samband med utbildningsförvaltningens chefs-dag i juni. Temat var inkluderingens möjligheter och utmaningar.

Att inte acceptera elevers funktions­hinder eller att inte förse dem med hjälp medel är former av diskriminering, menade Thomas Hehir, professor på Harvard Graduate School of Education i USA.

– Vår instinkt är att beskydda barn med funktionshinder, även i skolan. Men det finns inget särskilt samhälle för ex­empelvis döva eller blinda. Barnen ska ut i samma samhälle som andra barn. Skolans roll måste vara att minimera påverkan av elevens funktionshinder och maximera möjligheterna att kunna delta.

Thomas Hehir berättade om forsk­ning på skolor i USA som jobbar effektivt och framgångsrikt med ett inkluderande arbetssätt. Definitionen på en inklude­rande skola är att skolan tar emot funk­tionshindrade elever och att eleverna är inkluderade i den gemensamma under­visningsmiljön under minst 80 procent av skoldagen.

De framgångsrika skolorna hade ledare som var tydliga med sina värderingar och ledde verksamheten utifrån dem. Utgångspunkten var att inkludering inte

är förhandlingsbar. Ju större del av skol­dagen som eleverna var inkluderad i den ordinarie undervisningen, desto bättre resultat fick de, oavsett social bakgrund. I de framgångsrika skolorna var man också mån om att de funktionshindrade elevernas skolframgångar visades upp och firades. Framgångshistorier skapa­des och återberättades.

På skolor där eleverna fått bra resultat gjordes undervisningen engagerande genom digital teknik och integrering av till exempel drama och dans. Man tänkte också över hur man kunde nå fram till elever med olika typer av funk­tionshinder. Som exempel nämner Tho­mas Hehir en elev som inte kunde läsa frågorna på matematikprovet och därför misslyckades, men klarade provet med glans då han fick uppgifterna upplästa.

Skolorna hade en samverkande struk­tur i stället för att varje lärare hade sitt eget avgränsade arbetsområde. Rektorn såg till att tid frigjordes så att lärarna kunde arbeta tillsammans, bland annat för att diskutera och hitta en lösning för elever med beteendeproblem.

— Lärarna måste gemensamt tänka ut den bästa lösningen för varje enskild elev, för det finns aldrig något färdigt recept. Lärarna måste känna att detta är mitt och vårt ansvar. Och de som i denna kultur inte samarbetar utsätts för mycket press från kollegorna, sa Thomas Hehir.

Om lärarna däremot vill samarbeta och är beredda att ta på sig mer ansvar kan rektorn med fördel sprida ledarska­pet bland dem. Thomas Hehir föresprå­kade också att skolornas ledare agerar på ett entreprenöriellt sätt. Skolor som lyckats väl med inkludering byggde rela­tioner och fick fram resurser från företag och det omkringliggande samhället. n

aNNebritt ulléN

Föreläsningen filmades och går att se på Pedagog Stockholm.

Skolan ska maximera möjligheterna för funk-tionshindrade elever, menar Thomas Hehir.

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

30 LÄRA #5/2013

arbetet ska inte leda till ohälsaAllt det du gör i din roll som lärare, och även det jag gör som utbildningsdirektör, ska öka varje elevs möjlighet att på bästa sätt klara sina studier. Jag vet att du som lärare har ett stort engagemang och är medveten om din betydelse för eleverna. För att du ska orka och kunna stödja varje elev behövs ett ständigt utvecklingsarbete som om­fattar såväl pedagogik som arbetsmiljö.

När jag skriver detta har vi precis skickat vårt svar på Arbetsmiljöverkets föreläg­gande vad gäller lärares arbetsmängd. De åtgärder vi nu gör innebär att vissa av dina och dina kollegors arbetsuppgifter tagits bort eller förenklats. Det betyder exempel­vis att individuella utvecklingsplaner, skriftliga omdömen och åtgärdsprogram får en mer rimlig omfattning. Det är inte – och har aldrig varit – acceptabelt att arbetet leder till ohälsa.

På intranätet finns hela redovisningen till Arbetsmiljöverket, inklusive resultaten från den enkät som skickades ut till alla lärare tidigare i år. Resultaten från enkäten har legat till grund för att ta bort och förenkla vissa arbetsuppgifter. Under hösten ska skolorna göra en fördjupad analys av hur det ser ut på den egna skolan. Då kan man också se om det behövs några ytterligare åtgärder.

Ett annat stöd som vi har tagit fram är nya riktlinjer, inklusive en checklista, som klargör vilka arbetsuppgifter som kan ingå för lärare i våra skolor.

Vad innebär nu detta för dig? Det ska vara tydligt för dig vilka arbetsuppgifter du har och hur prioriteringen av arbetsuppgifterna går till. Riktlinjerna och checklistan blir ett stöd för dig och din rektor i er dialog om dina uppgifter. Dessutom kommer det att finnas exempel på beräkningsmodeller som ni kan använda för att bedöma om dina arbetsuppgifter ryms inom arbetstiden.

Det är inte jag som utbildningsdirektör eller central förvaltning som kan eller ska besluta i detalj vad du som lärare ska göra. Det är din rektor, i dialog med dig, som be­slutar om det huvudsakliga innehållet i ditt uppdrag. Det gäller också om du behöver hjälp att prioritera dina arbetsuppgifter.

De insatser vi nu gör ska leda till att du som lärare kan ägna mindre tid åt adminis­tration och dokumentation och istället kan koncentrera dig på elevernas lärande och kunskapsutveckling. Min förhoppning är att både centrala och lokala åtgärder ska ha en positiv effekt på din och dina kollegors arbetsmiljö och elevernas studieresultat.

aNderS CarStorP, utbildNiNgSdirektör

Anders carstorp är ut­bildningsdirektör sedan den 17 juni i år. han är uppvuxen söder om stan och gick i rågsveds­skolan. han har arbetat många år för Stockholms stad, senast som chef för Södermalms stadsdels­förvaltning.

BREVET

LÄRA #5/2013 31

Skicka din tipsrad senast den 11 oktober till annelie.drewsen@stockholm.se eller till LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, 104 22 Stockholm. Glöm inte att ange din postadress så att vi kan skicka bio biljetterna om du vinner.

Vinnare i förra numret blev Jessica Biderholt, Eiraskolan, Claes Björnbom, Uppdragsavdelning-en och Charlotte Dingertz, Ledningsstaben. Rätt tipsrad var X, X, X, X, X.

Läs tidningen och var med och tävla. Bland alla som svarar rätt drar vi tre vinnare som får ett presentkort på två biobiljetter vardera.

Lycka till!

1. Hur många fler elever beräknas Stockholms skolor ha år 2021 jämfört med idag?

1. 6 000X. 18 0002. 27 000

2. Vilken båt seglade eleverna från nya elementar grundsärskola med?

1. FreedomX. af Champan2. handicat

3. Vad heter den nya gymnasie-direktören?

1. marie­louise hammer åbergX. anders Carstorp2. jan holmquist

4. Hur många godkända betyg krävs för att vara behörig till ett högskoleförbere-ande gymnasieprogram?

1. treX. åtta2. tolv

5. Vad heter dylan Wiliams bok om for-mativ bedömning?

1. Syligt lärande för lärare X. bedömning för lärande2. att följa lärande

vinn BioBiLjetteR

Stockholms skolor får gemensam skolplattform

lära Stockholm har chans till hattrickTidningen LÄRA är återigen nomi­nerad till Svenska Publishing­priset 2013 i kategorin ”Personaltidning, offentlig sektor”.

Lära Stock­holm har tidigare vunnit Publishing ­priset både 2009 och 2011. Dessutom blev tidningen nomine­rad 2010 och 2012.

Svenska Publishing­priset premierar tävlingsbidrag som – vid sidan av en god grafisk form och en välgjord typografi – lockar till läsning tack vare ett tydligt och synligt budskap, ett informativt innehåll, en god målgruppsanpassning och en tydlig identitet.

Priset delas ut den 23 oktober 2013. – Jättekul! Att vi blivit nominerade

ännu en gång beror till stor del på våra skolor och dess personal som generöst delar med sig av sina inspirerande verk­samheter, metoder och erfarenheter, säger kommunikationschef Agnetha Styrwoldt­Alfheim. n

moNika SidéN

32 LÄRA #5/2013

SKOLPLATTFORM STOCKHOLM

Stockholms stad upphandlar under hösten en gemensam skolplattform för alla förskolor och skolor. — Vårt uppdrag är att förse dem med bättre pedagogiska verktyg och ef-fektivare administrativa rutiner, säger Ann Hellenius, IT-chef på utbildnings-förvaltningen och ansvarig för upp-handlingen.

I skolplattformen kommer det att finnas både administrativa och pedagogiska funktioner som schemaläggning, barn­ och elevregister, hantering av frånvaro, elevdokumentation, men också pedago­giskt material och verktyg för planering, genomförande, bedömning och utvär­dering.

– Vi ska stödja skolans och förskolans behov av förnyelse och ett förändrat ar­betssätt. Det gör vi genom att erbjuda ett modernt IT­stöd som är flexibelt, indi­vidanpassat, mobilt och effektivt. Vi får också ett system som gör det möjligt att koppla på e­tjänster och appar, säger Ann Hellenius.

Under drygt ett års tid har ett hundratal lärare, rektorer, elever, vårdnadshavare och sakkunniga arbetat med att kart­lägga och bearbeta krav och önskemål

om vad en ny skolplattform ska inne­hålla.

– Det gör att vi nu har ett underlag som innehåller krav och villkor som är viktiga för våra medarbetare, säger Ann Hellenius.

Upphandlingen sker i två steg. Det är bara de leverantörer som har kvalifice­rat sig i den första omgången som nu får lämna anbud.

– Tekniken utvecklas ständigt och användarna ställer allt högre krav på att kunna kommunicera säkert och enkelt via dator, telefon och surfplatta. Vi söker leverantörer av produkter och tjänster som möter våra högt ställda krav, säger Ann Hellenius.

Skolplattformen kommer att ersätta de olika verksamhetssystem som finns idag. Exakt när skolplattformen är på plats går att säga först när avtal med leverantörer är klara. Därför kommer de nuvarande systemen att vidareutvecklas parallellt under ett par år. Arbetet med upphandlingen beräknas vara klart i början av 2014. n

aNette briFalk

På Pedagog Stockholm kan du se en film om Skolplattform Stockholm.

nOTiSeR

Nytt skolprogram för Stockholms skolor Stockholms stads nya skolprogram antogs den 27 maj av kommunfull­mäktige. Programmet pekar ut de områden som staden prioriterar för att utveckla skolan.

— Skolprogrammet har fokus på att alla elever tidigt ska lära sig läsa, skriva och räkna. ambitionen är att alla barn ska ha knäckt läskoden i årskurs 1, säger skolborgarrådet lotta edholm (FP).

elever som riskerar att inte nå kunskapsmålen ska fångas upp ti­digt och till exempel erbjudas stöd­undervisning, läxhjälp, ompriorite­ring av tid mellan olika ämnen och vid behov ett extra år. även som­marskolor och lovskolor kan vara sätt att nå kunskapsmålen. Pro­grammet slår också fast att gömda och papperslösa barns skolgång ska säkerställas och att skolorna ska ge barnen rätt stöd. kulturens roll, näringsriktig och god skolmat och samverkan med högskolor är andra områden som finns med.

Grundskolans resultat uppåt de tre övergripande resultatmåt­ten på den kommunala grund­skolans utveckling går i positiv rikt­ning. måtten, som avser årskurs 9 i Stockholms stad, pekar uppåt jäm­fört med förra året. andelen behö­riga till nationellt program ökade från 85,9 procent till 88 procent. andelen som nått målen i samtliga ämnen ökade från 74,6 till 76 pro­cent. och det genomsnittliga merit­

värdet i årskurs 9 steg från 221,9 till 223 poäng.

— det är mycket glädjande och vi arbetar på att förbättra resultaten ännu mer, säger grundskoledirek­tör håkan edman.

resultaten i brukarundersök­ningen går generellt sett i samma riktning. trenden är positiv under de senaste fyra åren.

Matmässa i Globeni september anordnade staden en matmässa för alla som arbetar med mat inom förskolor, skolor och äld­reomsorg. över 800 tog tillfället att träffa stadens leverantörer av livs­medel. de kunde ställa frågor om avtal och sortiment, inspireras — och provsmaka.

vid sidan av utställningen bjöds seminarier, bland annat en sam­tidsspaning med matskribenten lisa Förare winbladh. hon förut­spådde att skräddarsydda dieter på individnivå kommer att ersätta dagens trendiga dieter. hon trod­de och hoppades på en "feg­vego­trend", det vill säga vegetarisk mat

med bara små mängder av kött — för smakens skull och för att köttet höjer järnupptaget i den vegetaris­ka maten. lisa Förare winbladh var­nade också för att vi i strävan efter att undvika livsmedel med e­num­mer, ersätter dem med ämnen som är sämre undersökta.

Fler väljer tekniskt programden slutliga antagningen till gym­nasieskolan i Stockholms stad inför höstterminen 2013 visar att ande­len elever som sökt till gymnasiets tekniska program har ökat med 20 procent.

— det är mycket positivt att fler elever söker gymnasiets tekniska program. redan i dag är behovet av tekniskt utbildad arbetskraft mycket stort, säger lotta edholm (FP), skolborgarråd.

andelen som har sökt högskole­förberedande program har ökat nå­got, från 80,6 procent 2012 till 81,2 procent 2013. andelen sökande till yrkesförberedande program har minskat marginellt, från 19,4 pro­cent till 18,8 procent.

72 procent av eleverna har blivit antagna på sitt förstahandsval, mot­svarande siffra var 65 procent 2012. det finns totalt 264 vakanta platser på de nationella programmen. to­talt sökte 8 446 personer gymnasie­plats i Stockholms stad.

Elever nöjda med sina lärareeleverna i grundskolan ser generellt mycket positivt på skolan, visar den årliga brukarundersökningen. bru­karundersökningen omfattar alla

elever i årskurserna 2, 5 och 8 samt föräldrarna till elever i årskurs 2. På frågan ”mina lärare är bra på att undervisa” uppger 96 procent av eleverna i årskurs två att de är po­sitiva. bland eleverna i årskurs fem är 93 procent positiva och 74 pro­cent av eleverna i årskurs åtta. ett mindre bra resultat som framkom var att nästan varannan elev upp­lever att det inte är lugn och ro på lektionerna.

brukarundersökningen mäter upplevd kvalitet i stadens pedago­giska verksamheter. den är till för att ge staden och enheterna under­lag för uppföljning och information om skolvalet. hela brukarundersök­ningen finns på stockholm.se.

Adolf Fredriks Flickkör på unik cd”Fairy day” är titeln på den cd som flerfaldigt belönade adolf Fredriks Flickkör från adolf Fredriks musik­klasser lanserade i juni. inspelning­en innehåller ett brittiskt körverk, ”Fairy day” av Charles villiers Stan­ford, för första gången inspelat på cd. konsertpianisten roland Pönti­nen och sångerskan jeanette köhn medverkar också.

Fo

to

: mo

Nik

a S

idé

N

HALLÅ DÄR ...

… Lena Holmdahl är ny avdelningschef på administrativa avdelningen.

Vad har du för bakgrund? – Småländsk ekonom. Det innebär att

man ska ha ordning och reda och ligga steget före. Inte vara snål, men vi har de pengar vi har och det gäller att hantera dem på bästa sätt utifrån de uppdrag vi har.

– Jag har varit i stadens tjänst sedan 1997. Kommer närmast från Enskede­ Årsta­Vantörs stadsdelsförvaltning där jag var ekonomichef och biträdande stadsdels­direktör. Tidigare var jag administrativ chef på statliga Ungdomsstyrelsen.

Vilka utmaningar har du hittills hunnit se i din nya roll?

– Jag ser en stor utmaning i att få peng­arna att räcka och att få tillräckligt med välfungerande skollokaler i ett växande Stockholm. Ett väl utvecklat samarbete inom och utom förvaltningen tror jag är en nödvändighet för att skapa en hög effekti­vitet av de resurser vi har.Vad gör du på fritiden?

– Den ägnar jag åt familjen, trädgår­den, båtliv och ett relativt aktivt tennis­spelande. n

aNNebritt ulléN

Fo

to

: aN

Ne

br

itt

ul

lé

N

33

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Nämnd & Nytt

LÄRA #5/2013

mejla dina lästips till info.utbildning@stockholm.se

nOTiSeR

Skoltoaletter rustas uppi år satsar staden 20 miljoner kro­nor på att rusta upp 390 toaletter på 43 skolor.

Fräscha skoltoaletter och du­schar är en del i elevernas arbets­miljö. toaletterna ska ha funge­rande lås och kännas trygga. det är tredje året i följd som det satsas extra på upprustning av skolornas toaletter och duschar.

Aretemeriterade Stockholmslärarei slutet av maj fick den första grup­pen lärare som genomgått me­riteringsprogrammet arete sina

meriteringsbevis. med hjälp av skolbesök, observationer och do­kumentation har en grupp exami­natorer granskat och examinerat lärarnas yrkesskicklighet utifrån åtta aspekter. meriteringsbevisen delades ut av Svenska akademiens ständige sekreterare Peter englund.

de meriterade lärarna är eva beckvid, blackebergs gymnasium, kristina bruce, thorildsplans gym­nasium, robert edström, kärrtorps gymnasium, lisa eklöv, kärrtorps gymnasium, ingrid essegård, Södra latins gymnasium, marlene giertz, kärrtorps gymnasium, marie hans­son, blommensbergsskolan, karin kockum, lilla adolf Fredrik och den­nis Serwadda, kvickentorpsskolan.

ytterligare 20 lärare i Stockholms stad har påbörjat sin meritering.

Positivt om SkolakutenSkolakuten tar emot elever som på grund av disciplinära åtgär­der tillfälligt behöver flyttas från hemskolan. en utvärdering visar att eleverna har känt sig stärkta i skolarbetet av placeringen på Skol akuten och att de uppskattat den lugna stämningen. vårdnads­havarna har uppskattat trygg­

heten och personalens stora en­gagemang. vårdnads havarna är också nöjda med hur de och de­ras barn blivit bemötta. Skolaku­ten startade i december 2012 och har 5—6 platser för elever i årskurs 7—9. den tillfälliga placeringen är max fyra veckor. under vårtermi­nen var 16 elever placerade på Skol akuten.

Alla skolor har nya webbplatserNu har alla stadens skolor lanse­rat sina nya webbplatser. den gra­fiska formen visar tillhörigheten till Stockholms stad, medan det re­daktionella innehållet är skapat av varje enskild skola. webbplatserna kan kopplas till sociala verktyg som Facebook, twitter, google Calender och Flickr.

— Skolorna har skapat sina för­sta versioner av webbplatserna, vilket vi är mycket glada och stolta över. alla har gjort ett mycket bra arbete. Nu är det viktigt att varje skola fortsätter att uppdatera sina webbplatser så att de ger en god bild av vad som händer på skolan. webbplatsen ska vara ett fönster in i verksamheten, så att vårdnads­havare och elever som väljer skola

lätt kan se vad skolan står för, säger agnetha Styrwoldt­alfheim, kom­munikationschef på utbildnings­förvaltningen.

att införa de nya webbplatserna har tagit närmare tre år. kostnader­na för drift och support kommer nu att fördelas ut på varje skola. viss vidareutveckling kommer att ske framöver även om utvecklingstak­ten blir lägre än tidigare.

Gymnasiemässa 21—23 novemberårets gymnasiemässa äger som tidigare år rum på Stockholmsmäs­san i älvsjö. boka redan nu in den 21—23 november.

Boka internationellt författarbesök internationella biblioteket arrang­erar barnboksvecka 11—16 novem­ber. målgrupp är barn och ungdo­mar som har ett annat modersmål än svenska. veckan ska stimulera till ökad läsning och eget skrivan­de. inbjudna författare från bland annat indonesien, italien och liba­non träffar svenska författarkolle­gor och barn i modersmålsklasser

Fo

to

: me

lk

er

da

hl

St

ra

Nd

Midsommarkransens gymnasium invigdes den 12 september med marschmusik, fanfar, snittar och tal av Lotta Edholm, skolans båda rektorer Johanna Killander och Krister Thun och gymnasiedirek-tören Jan Holmquist. ”Tillsammans bygger vi Stockholms stads bästa gymnasieskola”, sa Johanna Killander. Skolan ligger i Brännkyrka gymnasiums renoverade lokaler. Invigningen hölls i den vackra ljushallen.

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

Fo

to

: ul

riC

a Z

we

Ng

er

34

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Nämnd & Nytt

LÄRA #5/2013

I nästa nummer av

LÄRA• Vi följer med Nabil Belka­

cem och hans elever från askebyskolan på teater.

• Lång intervju med bengt­åke gustafsson om skolors varumärken.

• Vi träffar en av Stockholms 183 förstelärare.

• Reportage från Björnboets fritidshem på tallkrogens skola.

… och naturligtvis mycket mer. Ute hos dig 15 november.

som de presenterar sina böcker för. Skolor kan boka ett besök i klassen av författarna.

Central förvaltning flyttar till Tenstautbildningsnämnden har beslutat att utbildningsförvaltningens cen­trala administration ska flyttas till tensta. Syftet med flytten är att bi­dra till utvecklingen av en levande ytterstad.

i tensta är planen att skapa mo­derna och funktionella lokaler till­sammans med Spånga­tensta stadsdelsförvaltning. Placering­en anses vara en möjlighet till att skräddarsy funktionella kontors­lokaler med modern teknik. en förutsättning för flytten är tillgång till mötes­ och konferenslokaler med centralt läge. utbildningsför­valtningens administrativa lokaler ligger idag i huvudsak på kungs­holmen och i liljeholmen.

Vi GRATuLeRAR

Elisabet Söderlund är Månadens stockholmareläraren elisabet Söderlund på olovslundsskolan har utsetts till månadens stockholmare för sitt engagemang för en hållbar stad. hon har räddat livet på hundra­tals utrotningshotade vattensala­

mandrar och gett ännu fler elever ett naturintresse att ta med sig in i framtiden. varje lunchrast under våren tar elisabet Söderlund med sig en grupp fjärdeklassare ner till olovslundsdammen för att rädda salamandrarna från uttorkning. allt sker med särskilt tillstånd från länsstyrelsen, eftersom man an­nars inte får röra en utrotnings­hotad art.

— jag vill göra skillnad och det kan jag som lärare. Särskilt roligt är det naturligtvis när man mär­ker att undervisningen verkligen engagerar eleverna, att de får lära sig och uppleva nya saker. Skolan kan bidra till att vi värnar om vår gemensamma natur på ett bättre sätt, säger hon. läs en intervju med elisabet Söderlund på stock­holm.se

Fem Stockholmslärare nominerade till GuldäppletFem av de drygt 100 nominerade lärarna till lärarstipendiet guld­äpplet arbetar i Stockholms stads skolor. Stipendiet delas varje år ut till lärare som förnyat lärandet med stöd av it i egen undervis­ning och som inspirerat elever och kollegor.

malin larsson, alviksskolan, arbe­tar med det omvända klassrummet och elevernas synlighet och delak­tighet i samhället.

Carl­michael larsson, globala gymnasiet, erbjuder medel för på­verkan och deltagande för lärare och elever.

Claes eriksson, klastorpsskolan, utvecklar skolan och ämnet teknik, it och elevernas digitala färdigheter.

joakim wendell, åsö vuxengym­nasium, inspirerar många kollegor genom sociala medier och digitala kanaler.

katarina lycken, östra reals gymnasium, använder digitala verk­tyg för flippade lektioner och filmad feedback.

vinnaren presenteras den 29 ok­tober på Skolforum, Stockholms­mässan i älvsjö.

Benny Anderssons stipendium till Evelyn Calderonvid grimstaskolans avslutning i juni delades för första gången ben­ny anderssons stipendium ut. Sti­pendiet går till en elev som utmärkt sig extra inom estetiska ämnen och består av ett signerat diplom samt 500 kronor. årets pristagare blev evelyn Calderon som visat ex­traordinär talang inom samtliga praktisk­estetiska ämnen. benny andersson var själv elev på grim­staskolan. i fjol besökte han skolan och återinvigde skolans nyrenove­rade flygel som han ofta spelade på som elev.

På ny TT jOBB

Terhi Bisander, rektor, bredängs­skolan.eija carlsson, rektor, Scengymna­siet S:t erik. Anita fagervall, rektor, häger­stensåsens/hägerstenshamnens skolenhet.maria Gahn, rektor, Stockholms transport­ och Fordonstekniska gymnasium.Anita Hoff, strateg (skolornas webbplatser, koll), ledningssta­ben.Halina jankowska, controller, ad­ministrativa avdelningen.Gunilla Larsson, biträdande gym­nasiedirektör, chef för gymnasiesta­ben, gymnasieavdelningen.Anette madsen, rektor, mariehälls­skolan. elisabeth Ollas-Paulsson, rektor, kungsholmens grundskola. carina Rennemalm, rektor, rinke­byskolan.

Johanna Engman slutarbiträdande förvaltningschef johan­na engman blir ny stadsdelsdirektör på Norrmalms stadsdelsförvaltning från och med 1 oktober. en ersättare tillförordnas året ut i väntan på att en efterträdare rekryterats.

STOCKHOLM#6/2013

35

Redaktör: Annebritt Ullén, 08-508 33 835, annebritt.ullen@stockholm.se

Nämnd & Nytt

LÄRA #5/2013

HALLÅ DÄR ...

… Eva Hüll, som står bakom rapporten ”Ledarskap som ger framgång — 29 rekto-rer berättar”.

Kan du berätta om rappor-ten?

– Det är en rapport som sammanfattar gemensam­ma framgångsfaktorer och mönster i ledarskapet hos 29 rektorer i Stockholms stads kommunala skolor. Rekto­rerna intervjuades under våren 2012. Sjutton av dem arbetar i grundskolor och tolv i gymnasieskolor. Vad kom ni fram till?

– Det finns en stor sam­stämmighet om hur rek­torerna gör och resonerar

kring sitt ledarskap. Det är också slående hur väl det lig­ger i linje med vad den adek­vata forskningen säger. Den redovisas för övrigt också i rapporten. Utmärkande för deras ledarskap är att de hela tiden jobbar för att utveckla sig genom att ta del av forsk­ning, delta i nätverk och ta tillvara återkoppling. De är dessutom demokratiska ledare som bjuder in till dis­kussion och visar att de vill att lärarna ska lyckas. De är tydliga och kommunikativa. Deras fokus ligger hela tiden på elevernas lärande, trygg­het och trivsel. De uppma­nar till att tänka nytt och är involverade i pedagogiska

frågor. Uppföljning är viktigt och en källa till kunskap me­nar de. Varför har man gjort den?

– Att vara rektor innebär att vara ledare för en verk­samhet i ständig utveckling med riktlinjer och krav från olika håll. Våra rektorer gör ofta ett fantastiskt arbete. Med den här rapporten vill vi ge dem möjlighet att in­spireras och lära av kolleger. Rapporten ingår i förvalt­ningens satsning att under­söka hur skolans organisa­tion kan utvecklas för att ge högre måluppfyllelse. n

moNika SidéN

rapporten går att beställa från trycksaksportalen.

en del av stockholms stad

stadsteatern.stockholm.se

foto

graf: Carl

Joh

an

Pau

lin

Från 9 årALLA BILJETTER 50-60 KRUrpremiär 27 september

LäroplanenAv det konstnärliga teamet Regi: Mattias BrunnMedverkande: Linda Kuntze, André Nilsson* Angelica Radvolt, Lotti Törnros, Victor Wigardt (*praktikant från skådespelarutbildningen vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet)

En fartfylld, humoristisk och undersökande föreställning baserad på LGR11. Ett högaktuellt ämne då skolan används som politiskt slagträ i all media och debatt. Men var är barnen/elevernas röst? Vem gör upp planer för andra människors liv, och vem passar in i den?