dhb dialog nr 1 2012

n u m m e r 1 ❘ 2 0 1 2 ❘ å r g å n g 3 9

Är moniCaS ViSion en utopi?� intervju med Johan hammarström� besök på språkklassen Vallen� Vad är ikt?

DHBBdialog

2 ❘ dhb dialog nr 1 2012 dhb dialog nr 1 2012 ❘ 3

JaNNE CarLSSoNFÖRBuNDSoRDFÖRaNDE

Dialog! Jag kände ett stort behov att genom samverkan utveckla vårt förbund och få styrka i viktiga frågor. Framförallt priori-terade jag ungdomsorganisationerna för våra målgrupper och gymnasielever från alla våra målgrupper som läser på riks-gymnasierna i Örebro. Jag tycker de är en ovärderlig källa för oss föräldrar när vi ska ta beslut och vi som förbund ska påverka våra barns framtid i samhället. Det har varit fantastiskt inspirerande och lärande. En annan lyckad dialog som DHB initierat är den som lett till Föräldraskapsinitiativet. Olika handikapporganisationer gick sam-man för att synliggöra vårt område i sam-hället. Det har t ex bidragit till att rikspo-litiken nu beslutat om koordinator för de föräldrar som vill ha stöd i vårt fantastiska men också komplexa samhälle om man får barn med så kallad funktionsnedsättning. Jag är också stolt över den skolutvecklings-dialog vi påbörjat och som idag lett till att vi diskuterar om att DHB kanske ska starta en egen skola.

Helhet! Är det något som DHB står för så tycker jag det är detta ord. Rätt om skolfrågor alltid varit högst på agendan har det alltid funnits ett engagemang att se livet vidare. I förbundets nya idéprogram fi nns frågor som rör våra målgrupper från tiden i förskola till efter skolan. I det fi nns vårt nya övergripande mål som säger att våra barn och ungdomar ska ges infl ytande när vi vill utveckla och förändra. Helhet för mig är också att våga ta sig an nya kunskaper med hjälp av forskning och erfarenheter genom vårt internationella arbete.

Berikande! Här tänker jag på alla de möten jag haft förmånen att vara med på både inom och utanför förbundet. Jag tän-ker också på de utbildningar, konferenser, sommarläger och projekt som DHB driver och bjuder in till. Men allra mest på den öppenhet och positiva attityd DHB har för olika språk oavsett om det är tecken-, tal- eller skrivspråk. Vi vet att fl era språk är nå-got positivt som utvecklar, inte något som motarbetar varandra som en del fortfarande

påstår. För förbundet är vårt nya stadgeför-slag berikande tycker jag. Det innebär att våra barn oavsett om de är döva, hörselska-dade eller har en språkstörning, när de blir föräldrar och troligtvis inte får barn med så kallade funktionsnedsättningar, kan bli fullvärdiga medlemmar i vårt förbund.

På något sätt kommer mitt engagemang inom DHB fortsätta så jag ser fram emot många fl er härliga stunder. Jag vill ändå tacka för alla goda möten jag haft med er medlemmar och andra läsare av vår tidning DHB Dialog, där vi fr.o.m. detta nummer samverkar med Ågrenshuset som mycket väl fyller mina ledord Dialog Helhet Beri-kande! ■

INNEHåLLJohan Hammarström 4

HUGIS delrapport 8Är min vision en utopi? 10

Besök på språkklassen Vallen 14Vad är IKT? 15

Sputnik: Våga prata om det 16Rätt till kommunikation 18

Ny bok om hörseln 19

PROJEKTPsykisk ohälsa 20

Alternativ telefoni 21HYFF – För säkerhets skull 21

INSÄNTDavid Lega för Hällsbofi lial 24

Tvåspråkighet ger livskvalité 25

PÅ GÅNG I DISTRIKTENDHB Västra på skidresa 26DHB Östras aktiviteter 27

Notiser 28

Tidskrift för riksförbundet för döva, hörsel-skadade och språkstörda barn. DHB Dialog

utkommer med fyra nummer per år.

ansvarig utgivare David Thölix

redaktör Mats Lindblom

adress DHB DialogKlostergatan 15, 703 61 Örebro

Tel 019-17 08 30 Texttel 019-1968 90 ange 019122146*

[email protected], www.dhb.se

Prenumeration Riksförbundet DHB:s kanslie-post [email protected]

Pris för icke medlem 300 kronor/år

annonser Ågrenshuset Produktion, BjästaLeif Dylicki, tel 0660-29 99 58

[email protected] Nydahl, tel 0660-29 99 59

[email protected]

Grafi sk form Ågrenshuset Produktion, Bjästa

Manusstopp nr 2 11 maj 2012Tidningen fi nns ute vecka 23

Senaste nytt hittar du på www.dhb.se

När du fl yttar, kom ihåg att meddela adressändring till Riksförbundet DHB:s kansli,

[email protected], så medlemstidningen och övrig information når dig!

Som medlem i riksförbundet DHB får du DHB Dialog fyra gånger per år, tillgång till

riksförbundets och distriktens aktiviteter, råd och stöd samt möjlighet att påverka.

Du kan även teckna olycksfallsförsäkring för barnen hos Folksam. Medlemsavgiften för

2012 är 300 kronor och omfattar hela familjen. Inbetalning sker till bankgirokonto

485-8999. Uppge namn, adress, e-post, tel, barnets/barnens namn och eventuella funk-

tionshinder i samband med betalningen.

omslag Cirkus Cirkör med DHB Östra. Foto: familjen Bengtsson Byström

Så har det blivit dags att summera fem års ordförandeskap. Kort kan jag säga att det varit en enorm förmån och fantastiskt roligt att få leda och företräda ett förbund i en organisation som gett mig så mycket och som har så mycket att bidra med för våra barn, ungdomar och oss föräldrar. Det har jag känt ända sedan jag fi ck en förfrågan från DHB Mellersta på en teckenspråkskurs i början av 90-talet. När jag fi ck förtroendet att ta över ordförandeskapet bestämde jag mig för tre ord som skulle leda mig i mitt uppdrag och som nu känns bra att refl ektera från.

taCK dHB!

DHBBdialog

Vi teckentolkar i sommar!I Astrid Lindgrens Värld vill vi att så många som möjligt ska

kunna ta del av alla berättelserna som går att uppleva i parken.

Därför har vi periodvis varje sommar teckenspråktolkar på plats

som deltar i vissa föreställningar. I sommar är teckenspråktolkarna

hos oss under perioderna 15-17 maj, 7-9 juni, 30 juni-2 juli, 27-29

juli och 12-14 augusti.

Exakta tider och uppgifter om föreställningarna hittar du på vår

hemsida.

Välkommen till Astrid Lindgrens Värld, där sagor blir verklighet.

Vimmerby • +46 (0) 492 - 798 00 • www.alv.se

Namnlöst-1.indd 1 2012-03-14 17:19:52


FlYg oCh hÖrSel

Johan Hammarström föddes 1977 i Stock-holm. Vid pass fem år tyckte föräldrarna att han hörde dåligt, eftersom han sa ”va” hela tiden. Det bar således av till ett hörseltest, där man inledningsvis inte kunde konsta-tera någon hörselnedsättning, utan denna upptäcktes först efter en längre utredning.

Hela sin skoltid gick Johan integrerat, han använde hörapparat till och från, men vågade inte prata om sin hörsel.

- Jag ville se ut som alla andra, men hade ingen jag kunde relatera till. Jag fi ck en likadan ask som morfar har, berättar Johan.

Det blev värre alltefter åren gick. Dels blev hörseln sämre och dels gjorde stora grupper och många lärare att det blev svårare att hänga med på lektionerna.

- Men det var först när jag var 25 år som jag började göra något åt det.

Det första Johan gjorde var att läsa på om hörsel på internet. Det gav en befri-ande insikt.

- Det fanns många andra i samma situa-tion, det var inte bara jag. Jag trodde det innan.

Men Johans resa till självacceptans och en stark identitet skulle visa sig bli lång, jordenruntlång.

Johans stora dröm har, så länge han kan minnas, varit att fl yga fl ygplan. Han har fl ugit modellfl ygplan och han minns hur han som sjuåring fi ck fl yga med i en liten Cessna med sin pappa som hade fl ygcertifi kat. Hörsel var ingenting han refl ekterade över i samband med att fl yga. Men när han ansökte om elevtill-stånd till Luftfartsverket i Norrköping fi ck han höra den krassa verkligheten.

- Min hörsel var mycket sämre än vad som krävdes för att kunna bli pilot.

Skam den som ger sigDet var ett minst sagt tråkigt besked och

Johan driver fl era företag och har den där brinnande energin som kännetecknar en sann entreprenör. Genom sitt företag ser han att

skolsituationen för elever med hörselnedsättning inte är vad den kunde vara. Johan som själv har en hörselnedsättning klarade skolan, men inte utan en rejäl kraftansträngning. Det krävdes också en riktigt

lång resa för att Johan skulle acceptera sin hörselnedsättning.

ett psykologiskt jobbigt slag för Johan, vars tankar hela tiden hade kretsat kring att fl yga. Han hade svårt att acceptera sakernas tillstånd, och med rätta skulle det visa sig.

- Jag hade ju fl ugit lite och lyssnat på radiokommunikation i ett fl ygplan. Det var det enda jag kunde höra riktigt bra.

Johan förklarar att de standardise-rade, korta fraserna som används inom radiokommunikation i fl ygtrafi k är lätta att följa bara man vet vilka orden är som används. Den enorma besvikelsen föran-ledde en dispensansökan, som efter några veckor gav samma svar. I sin dispens-ansökan motiverade han sin lämplighet med att han har fl ugit och att han hör tillräckligt bra i fl ygsituationen.

Han gav sig inte och ansökte fl era gånger om dispens. Han försökte få tag på någon som kunde bevisa för Luftfarts-verket att han hörde tillräckligt bra. Till sist hittade han en professor i Linköping som hade beslutanderätt. I Linköping fi ck han göra ett hörseltest i simulerad fl ygmiljö, med det standardiserade språ-ket på radion och med det buller som en cockpit har under fl ygning.

- Testet gick jättebra! Men vi fi ck inte veta något, de var nöjda men vi fi ck vänta några veckor på svar.

Svaret fi ck han sommaren 1999; Luft-fartsverket hade beviljat hans dispensan-sökan, och han kunde få alla behörig-heter. Kravet var att han i fortsättningen skulle rapportera sin hörsel oftare.

- Jag kommer aldrig att glömma den dagen, det var helt makalöst! Jag hade nästan gett upp, minns Johan.

Därefter tog Johan sitt efterlängtade fl ygcertifi kat och behörigheter och han kunde ha börjat fl yga för ett företag, men tackade nej. Johan hade nämligen vid

den här tidpunkten påbörjat en utbild-ning i Linköping, och han ville fullfölja den. Men det hindrade honom inte från att fortsätta fl yga samtidigt.

- Vi startade en fl ygförening i Linkö-ping och var strax uppe i 800 medlem-mar. Vi anordnade fallskärmshoppning, sightseeing och annat. Det var perfekt, vi fi ck fl ygtimmar medan andra fi ck upple-velser, det var win-win, ler Johan.

Välbevarad hemlighetUnder tiden i Linköping hade Johan ännu inte berättat om sin hörselskada. När han började jobba blev det ännu svårare att hantera. Han hörde inte på möten, och sa inte till att han inte gjorde det. På kväl-larna var han trött och besviken.

- Jag hade bestämt mig för att jag inte var hörselskadad, säger Johan.

Han visste inte hur han skulle tackla problemet. Men en gång i november 2003 satt han och några kompisar och drömde om framtiden. Det var då idén föddes:

- Varför inte fl yga jorden runt i ett litet fl ygplan?

Ja, men hur? De var studenter och inte särskilt förmögna. Men när Johan kom hem den kvällen tänkte han:

- Detta är min stora chans att berätta om min hörsel!

Det var då internetstudierna tog vid och han fastnade för det socialpsyko-logiska begreppet stigma, social bränn-märkning. Många skulle ha nytta av att använda hörapparat men det är förknip-pat med äldre, och därför vill man inte kännas vid det. Det handlar om självför-troende. Han resonerade:

- Men om jag fl yger jorden runt så lyfter det mig, och andra med hörselned-sättning.

Tre år följde av planering, jakt på spon-sorer och föredrag. År 2006 hade 30 sponsorer värvats, däribland GN Re-sound. Johan fl ög med Henrik i cockpit, och i Australien hoppade Martin på i Henriks ställe.

En fl ygande nystart- Allting började med fl ygningen. Temat var att prata med barn och ungdomar om fl ygning och bakgrund.

I Vietnam träffade Johan en tjej som bett dem stanna där under sin jorden-runtresa.

- Där tror man inte på människor som har en funktionsnedsättning. Därför var det livsviktigt för henne att vi kom och bevisade motsatsen. Idag har hon startat en organisation som hjälper människor med funktionsnedsättning.

Flygningen är också bakgrunden till Johans nuvarande företag Skolstöd Sve-rige AB.

- Jag trivdes med att inspirera männis-kor, förklarar Johan.

När Johan som anställd på GN Re-Sound lanserade hörseltekniska skolsys-temet modeX så kom insikten: teknik räcker inte. Johan är övertygad om att det behövs coachning och inspiration för att alla ska förstå.

matS lindblom textmartin håkanSSon & matS lindblom Foto

›››

Alla trodde att de gjorde mig en tjänst genom att inte prata om det. Vi lade tillsammans locket på.

- Det här är eftersatt i Sverige. Det är en jättebrist inom den hörselpedagogiska verksamheten.

Den fantastiska resa, i minst dubbel bemärkelse, som Johan gjorde har lyft både honom och andra. Men hur var det när han själv gick i skolan, innan han accepterade att han hade en hörselned-sättning?

Våga prata om detJohans skolgång var inte dålig och han hade bra kompisar, lärare och föräldrar.

- Men alla trodde att de gjorde mig en tjänst genom att inte prata om det. Vi lade tillsammans locket på.

Det krävdes även en del knep för att klara av skolan, såväl kunskapsmässigt som socialt. Ibland axlade han rollen som klassens clown för det gjorde att han satte agendan i situationer och därmed

Johan fi ck en fl ygande nystart tack vare sin jordenruntresa.

någonstans ovanför thailand. Johan kan intyga att man verkligen blir ett med nuet när man fl yger över stora oceaner i ett litet fl ygplan.


kunde ha kontrollen själv. När han blev äldre var knepet att läsa ikapp allting han missat under lektionerna.

- Så ska det inte vara! Det måste finnas en öppenhet från början. Om föräldrarna är öppna så blir barnet det också. Man måste prata om de svåra situationerna.

Men Johan menar att även skolan måste vara öppen.

- Om jag hade haft en coach som såg mig, som jag såg upp till och som fick mig att prata, då hade jag fått fler sätt att lösa situationer och jag skulle ha blivit mer positiv till att använda hörapparater och mikrofoner.

Johan tror att svårigheterna oftast är dolda. Som barn vet man inte vad man inte hör och därför är det svårt för barnet att själv hitta lösningar. Nyckeln ligger enligt Johan i att nå barnet. Endast den vägen kan man ge sig på att förstå svårigheterna.

- Personalen har lätt för att generali-sera. Man ska dra för persiennerna för att hålla ute solljuset och helst sitta med ryggen mot fönstret för att underlätta läppläsning, men sen då?

Johan menar att svårigheterna finns hos barnet och nyckeln är därför att nå barnet. Det är nyckeln för alla. På den här punkten har Johan sett att föräldrarna har tilltro till Skolstöd Sverige. Det är också en fråga om personkemi, fortsätter Johan, och berättar en anekdot från sin egen skoltid.

- Jag var fullständigt livrädd för min

hörselpedagog. Jag kommer aldrig att glömma när hon inför klassen berättade att jag hörde dåligt. Det var så pinsamt, och det skrämde mer än det hjälpte.

Skolstöd SverigeDet är oftast föräldrar som ringer Skolstöd Sverige och den vanliga orsaken är att de har ett barn i förskolan eller skolan och att de är osäkra på hur mycket barnet hör och inte hör i skolmiljön. Vanligt är också att föräldrar inte känner till det stöd som finns idag. Man kanske bor i en liten kommun där det inte finns någon hörselpedagog.

På Skolstöd Sverige jobbar idag sex personer – två hörselpedagoger, en hör-selcoach, en ingenjör, en resursperson och Johan som samordnare. De åker ut och träffar rektorer och personal och om de gemensamt konstaterar att det behövs stöd så tecknas ett avtal med skolan eller kom-munen. Skolstöd Sverige har sitt kontor i Stockholm men de jobbar nationellt. De har ramavtal med en del kommuner men jobbar även direkt med skolor. Förutom föräldrar så hör även rektorer, skolsköter-skor och specialpedagoger av sig.

Johan resonerar att det ofta handlar om att föräldrarna inte vet tillräckligt om be-hovet hos hörselskadade. Han ser också att det bara är de som driver på som får stöd, vilket han ser som direkt orättvist.

- Stöd ska alla få, oavsett.Till syvende och sist är det skolans an-

svar att alla elever får det stöd de behöver.

- Vi hjälper skolan med det som de är skyldiga till - att tillhandahålla ett adek-vat stöd för att skapa rättvisa förutsätt-ningar för elever med hörselnedsättning, säger Johan.

Han förstår mycket väl att det är svårt för alla kommuner att ha en fungerande beredskap för hörselskadade elever.

- Men de kan alltid välja att ta in personer med kompetens och erfarenhet, fortsätter han.

Det som saknas idag är någon med kunskap och förståelse om hörselnedsätt-ning och vad som behöver göras. Johan berättar om en montessoriskola som sedan förra hösten har en elev med ci. Skolper-sonalen har blivit mer och mer osäker på hur hon hör och inte hör. Hon blir frustrerad och personalen är på det klara med att eleven inte alltid hör.

- När jag träffade skolan möttes jag av en jätteokunskap. Personalen hade upp-fattningen att orsaken till att eleven inte alltid hörde hängde ihop med att eleven var en ”sprallig och okoncentrerad tjej”.

Trots den bristande kunskapen så har stora framsteg gjorts i fallet då personalen varit nyfikna på att lära sig mer. Skolstöd Sveriges hörselpedagog har besökt skolan en gång i veckan, pratat med eleven, upp-täckt svårigheterna och försökt hitta stra-tegier. Nu vet hon när hon ska använda sitt ci, hur hon ska sitta etc.

I Skolstöd Sveriges uppdrag ingår också att få hörselskadade att bli inspi-rerade och tro på sig själva. Samt att få kompisar att förstå att alla är olika.

Problemet är att man måste veta så otroligt mycket som förälder. Johan framhåller att kommuner och landsting måste ta ett större ansvar, och en av bristerna är kommunikationen mellan kommun och landsting.

Johan pratar också om hur inställ-ningen till insatser kan variera från skola till skola. I ett fall diskuterade Johan och lärarlaget en elev som presterade bra i alla ämnen. Lärarna resonerade som så att det inte fanns anledning att ta bort stödet för att det kan innebära att eleven faller tillbaka resultatmässigt.

Men i andra fall resonerar man över-huvudtaget inte om att sätta in något stöd förrän man ser tecken på att eleven börjar halka efter.

- Det här är ständigt återkommande, menar Johan.

Han tror att det är en plånboksfråga, men att det också beror på okunskap.

- Man sätter bara in åtgärder när det blir svårigheter, för man vet inte annat. Och ju senare man sätter in stöd, desto svårare blir det att vända skutan. ■

›››

Flyg fascinerar.

För bokning och information, +46 (0)19-611 73 00 e-post: [email protected]

K O N F E R E R a M E D S T I L .V ä L K O M M E N T I L L

F I R S T H O T E L Ö R E b R O !

Specialisten på hörslingor

Hantverkarvägen 25 C, 136 44 HandenTelefon 08-777 29 50 • Texttelefon 08-777 29 25 Fax 08-777 29 25

www.pontus-egero.se • www.hörservice.se [email protected]

Vi projekterar, installerar ochbesiktigar hörslingor i hem,

skola och offentlig miljö.Alla former av

hörhjälpmedel för hörselskadade och döva.

Ljudanläggningar för konferens

och möteslokaler

Mogård är en stiftelseägd non-profit verksamhet som erbjuder tjänster till personer som kommunicerar på teckenspråk eller använder alternativa kommunikationsformer och som har ytterligare funktionsnedsättning.Våra tjänster omfattar insatser inom LSS, med egna boenden på flera platser i landet, och inom SoL med bland annat HVB-hem. Vi har också en egen gymnasiesärskola, med nationellt upptagningsområde, för elever med en kombination av kommunikativa och andra funktionsnedsättningar. Vår teckenspråkiga folkhögskola, med allmän kurs, är för dig som är intresserad av vuxenutbildning. Folkhögskolan hittar du i Stockholm, Göteborg, Finspång och Åkarp.

MED KOMMUNIKATION I FOKUS

För mer information besök: www.mogard.se eller kontakta oss på tel: 010-471 66 00 eller e-post till: [email protected]


Hörselskadade ungdomars gymnasiealternativ i Stockholm

Arbetet har resulterat i en nulägesbeskriv-ning och kartläggning av målgruppens behov av stöd. Är du intresserad av att läsa hela rapporten kan du beställa den direkt av Gunilla Vigert [email protected]. Man kan också följa arbetet och lämna synpunkter på http://hugisstock-holm.blogspot.com/

En delrapport finns nu klarUtredningen visar att många hörselskadade elever i Stockholms gymnasieskolor inte har optimala villkor för delaktighet under sin utbildning. De kan därmed inte anses ha likvärdiga förutsättningar för sin gymna-sieutbildning. Det finns idag ingen över-blick över målgruppen och det görs ingen uppföljning vare sig av deras skolresultat eller av deras hälsa.

Det finns inga hörselklasser på gymnasienivå i StockholmTidigare fanns det hörselklasser på gymnasienivå på Alviksskolan och senare på Bromma gymnasium, men idag finns det inte längre några hörselklasser alls i Stockholm.

Men utredningen visar att det finns behov av anpassade undervisningsgrup-

Utbildningsförvaltningen i Stockholm utreder och kartlägger hörselskadade och döva gymnasie-elevers situation i Stockholm. Gunilla Vigert har fått i uppdrag att ansvara för projektet. Hon har bl a intervjuat ungdomar, föräldrar, lärare, hörselpedagoger, intresseorganisationer och gjort besök på olika skolor i Sverige. Några av ungdomarna har ingått i en referensgrupp.

per för elever med måttlig eller grav hörselnedsättning samt för döva elever. De behov som elever och föräldrar lyfter fram som centrala för denna del av målgruppen är: reducerad gruppstorlek, tillgång till hörselteknik, lokaler med god akustik och ändamålsenlig möblering, möjlighet till undervisning på tecken-språk respektive med tecken som stöd, pedagoger med kompetens inom hörsel/dövområdet samt teckenspråkskompe-tens.

Integrerade elever på gymnasiet får oftast inte det stöd som behövs2005 skedde två samtidiga förändringar i Stockholm. Dels ändrades uppdrag och finansiering av det hörselpedagogiska stödet i Stockholm, skolorna ska numera betala för hörselpedagogiskt stöd. Dels ändrade Hörselhabiliteringen sina rutiner för hur de informerar skolor om elever med hörselnedsättning. På grund av sekretesskäl informeras inte skolorna per automatik om att en hörselskadad elev ska börja på skolan. Följden blir att skol-ledning och lärare sällan vet om att de har en hörselskadad elev på skolan.

Detta fick som konsekvens att ingen

längre bevakar elevernas stödbehov och att få efterfrågar det hörselpedagogiska stöd som erbjuds av kommunen. Föräldrar måste ofta vara drivande för att eleven ska få det stöd som behövs.

Ett förslag till en ny gymnasielösning ska vara klar i vår – etapp 2Utifrån vad som framkommit i nuläges-beskrivning och kartläggning tar man i etapp 2 fram flera förslag till föränd-ringar.

Projektet ska ta fram ett förslag till en or-ganisation av den gymnasiala utbildningen i Stockholms stad för elever med hörsel-skada/dövhet. Projektet ska även ta fram förslag på rutiner, riktlinjer och material för stödet till inkluderade elever med hör-selnedsättning samt för övergången mellan grundskola och gymnasieskola och initiera de delar av detta som kan genomföras läsåret 2012/2013. Rutiner och informa-tionsvägar ska tydliggöras så det blir lätt att överblicka vilket stöd Stockholms stad erbjuder gymnasieelever med hörselned-sättning.

Man ska även initiera och informera om de delar av förslaget som är möjliga att ge-nomföra under läsåret 2012/2013. ■

Fakta� Hösten 2011 fanns det 564 gymnasieungdomar med hörselnedsättning i Stockholms län.� Drygt 150 av dessa elever har en hörselnedsättning som ses som måttlig, grav eller som dövhet. � Några går på RGD/RGH i Örebro (24 st 2010), resten går inkluderade i vanliga gymnasieskolor. � Ett par av dem använder tolk i undervisningen. � Väldigt få använder hörselslinga. � Nästan ingen har kontakt med hörselpedagog. � En har fått undervisning i teckenspråk.� Enligt Gunilla Vigerts beräkning kanske 100 av dessa 150 elever från Stockholms län är intresserade av hörselgymnasium.

lena wettrén textdaniel lee Foto


Är min ViSion

EN uToPI?Det här är min bild av hur vår familj bemötts av skolor och myndigheter. Hur vi försökt få och ge kunskap. Det behövs mycket kraft och energi för att orka strida för sitt barns behov! Ska det behöva vara så?

Vår son Patrik är 13 år. Hans hörselskada är troligen medfödd men konstaterades först strax innan hans 5-årsdag. Varför så sent? undrar ni säkert. Ja, fl era fakto-rer har spelat in. Vi hade kontakt med Öron-Näsa-Halsspecialist redan innan han var ett. Det var mycket infektioner, och under fl era långa perioder fanns det så mycket vätska bakom trumhinnorna att de inte rörde sig överhuvudtaget. Det sattes in rör vid två tillfällen. Att

språket var sent förklarades med att han hade svårt

att höra med all vätska i

öronen. Patrik hade börjat på dagis några månader innan 2-årsdagen, men han var ett infektionskänsligt barn och det tog tid att återhämta sig efter förkylningar. Vi pratade högt och nära honom och fi ck på så sätt en bra kontakt ändå!

Dagistiden var tuff. Sen i språket, svårt hänga med i den fria leken. Ja, lite udda var han allt. Känns igen skulle jag tro? Naturligtvis skulle hörseln kollas. Vi fi ck remiss till Karolinska sjukhuset runt 3-årsåldern, men detta är en envis herre som minsann inte tänkte delta i den undersökningen! Vi fi ck remiss till logoped som vi träffade några gånger. Fick lite tips, men hon kunde inte heller sätta fi ngret på vad som gjorde honom sen. Jag glömmer aldrig när logopeden med sin försynta låga röst bad honom lägga en liten nalle i en säng. Blickarna dem emellan, vetskapen från sonen att han skulle göra något… Ja, inte var det nallen som hamnade i sängen utan några andra saker fl yttades runt!

FyraårskontrollBVC-sköterskan kunde genomföra alla punkter utom hörselbiten. Han vägrade. Är det någon mer än jag som inser att Patrik redan som 4-åring visste var hans begränsning fanns? Ny kontakt med öron-näsa-hals-doktorn, men inte heller han fi ck till något deltagande. Det blev ny remiss till Karolinska och då tog hör-selbiten fart! Audiogrammet visade en ”banankurva”, som dippade som lägst på gränsen måttlig/grav hörselnedsättning! Hörapparater utprovades, hörselhabilite-ringen kopplades in, hörselkonsulenten kom ut till dagis och det blev några extra resurstimmar under sista dagisåret. En grupp med andra hörselskadade 5-åring-ar träffades i habiliteringens regi och antingen jag eller dagispersonal var med.

Stora valVi stod inför valet av skola. Vad är bäst för vårt barn? Hur påverkar detta fram-tiden? Vi lyssnade och bestämde oss för hörselklassen på Alviksskolan. 6-årsgrup-pen skulle vara den första i deras nya hörselanpassade hus. Samtidigt fanns känslan hos oss som föräldrar; varför kan man inte få det stöd man behöver i sin närmiljö?

Innan skolstart blev det klart för oss att ekonomi spelar stor roll i skolornas värld. Även om vi har nära till Alviksskolan så ska inte en 6-åring resa själv kom-munalt. Vår hemskola ville inte stå för resan: ”6-årsklass är ingen obligatorisk verksamhet = inte skolans skyldighet stå för skolskjuts!” Att vi med ytterligare ett barn i hemskolan och ett på dagis skulle

styrda aktiviteter och det passade oss väl-digt bra. Än idag talar sonen med glädje om detta fritids och har han vägarna förbi sticker han gärna in och pratar en stund med personalen. Vår kontakt med föreståndaren och personalen var väldigt bra och de ordnade och sökte medel för extra resurstimmar från Stockholms stad. Inte för att det behövdes någon som alltid följde sonen utan mer för att det skulle fi nnas någon som stärkte, klarade upp eventuella missförstånd och gav lite skjuts framåt.

Första tiden på Alviksskolan hade både sina för- och nackdelar. Vetska-pen för barnen att det fanns många fl er med hörapparater är självklart en vinst. Svårigheterna för skolan var att möta en grupp på ca 14 elever med så olika behov! Hörselskadan kändes faktiskt stundtals som den minsta gemensamma nämnaren. Jag är medveten om att detta kan kännas provocerande. Jag vet också att klasserna sett/ser olika ut och fungerar bättre eller mindre bra olika år. Det fanns många lärare i klassen och det delades in i grupper, men vi kände att denna klass, då, inte fungerade optimalt. Droppen blev när lärarna i åk 2 slutade med de små hemläxorna pga. tidsbrist för uppföljning! Ja, vi krävde föräldramöte och engagerade andra föräldrar i klassen etc, men nog om det, mycket har hänt sedan dess.

Vi tog därför kontakt med hemsko-lan, den rektor vi diskuterat skolskjuts med tidigare, och blev mycket positivt bemötta när vi undrade om Patrik kunde prova att gå integrerat. Två veckor i slutet av VT i åk 2 gick han i samma skola som sin storasyster. Det hela föll väl ut. Skol-ledning, skolsyster och lärare var väldigt engagerade, nyfi kna och såg det hela som en utmaning för dem att klara av!

Tre riktigt bra skolårI åk 3 kom Patrik in i en klass som gått tillsammans sedan 6-års. Som alla vet tar det tid som ny i en etablerad klass. Men tack vare sina två år på sitt hemfritids var han känd av ett antal barn på skolan. Till åk 4 tillkom en klass och de tre paral-lellklasserna som skapades medförde nya konstellationer, vilket i vårt fall blev bra! Skolan satte direkt i åk 3 en resursperson i vår klass och hon fanns med under alla tre skolår. Hon sa själv att hon ”backade” för varje termin och lät Patrik stå mer och mer på egna ben. Hörselpedagog från Stockholms stad och hörseltekni-ker från landstinget hjälpte ledning och lärare med hörselbiten och de hjälpme-del som behövdes. Patrik och hans klass

fi ck möjligheten att ha elevmikrofoner i klassrummet och det fungerade utmärkt till största delen. Patrik ansvarade för laddningen med lite backup av lärarna. Vid slöjd, musik och lektioner utanför klassrummet hade han bärbar FM-mik-rofon. Visst uppstod utsatta situationer, men lärarna tog tag i detta omgående. Patrik och hans klass/delar av den fi ck också sitta i den fd lärarmatsalen och äta för att få en lugnare miljö. Den här skolan försökte verkligen se till möjlig-heterna att få det så bra det gick!

TvåspråkighetVad gäller teckenspråk kände vi att det skulle vi inte släppa! I åk 3 och ht i åk 4 anlitade vi privat en teckenspråkslärare för att hålla liv i Patriks kunskaper från Alviksskolan. De sågs regelbundet dessa tre terminer. Vi hade samtidigt frågat skolan om inte de kunde ge teckenspråksunder-visning, och fi ck faktiskt detta beviljat som modersmålsundervisning från vt i åk 4. Han fi ck då börja träffa en döv lärare från Språkcentrum. Vi som föräldrar har inte så mycket kunskap i teckenspråk, men jag ser det som en mycket viktig förutsättning för Patrik att i framtiden kunna välja i vilka miljöer han använder tal eller teckenspråk. Vi vet att hans hörsel inte kommer att bli bättre, men den kan försämras! Då Patrik idag har ett fullgott tal och det inte hörs i hans uttal att han är hörselskadad är det för många svårt att inse hur hörselskadad han är. Ibland även för oss. Hemma fungerar det för oss att prata! Vi föräldrar har gått

aSte-tHorÉNVi är en trebarnsfamilj som bor i Bromma, Stockholm. Jag (Monica) är utbildad socionom och har arbe-tat som kurator inom barnhab. för barn och ungdomar med rörelse-hinder och/eller utvecklingsstör-ning i ca 13 år. samt även kortare perioder som LSS-handläggare för barn och ungdom under 90-talet. Senaste 5-6 åren arbetat med maken som tandsköterska. Just nu är jag aktiv i styrelsen i DHB Östra som dess ordförande!

moniCa aSte thorén textpriVat Foto

språket var sent förklarades med att han hade svårt

att höra med all vätska i

barn och ungdomar med rörelse-hinder och/eller utvecklingsstör-ning i ca 13 år. samt även kortare perioder som LSS-handläggare för barn och ungdom under 90-talet. Senaste 5-6 åren arbetat med maken som tandsköterska. Just nu är jag aktiv i styrelsen i DHB Östra som dess ordförande!

Vilken skola sitter med någon form av färdig organisation för att ta emot en hörselskadad elev?

få till det praktiskt var inget skäl! Makens arbete kräver att han åker hemifrån sju på morgonen. Några arga telefonsamtal med skolans rektor gav en kompromiss. Sonen fi ck skolskjuts på morgonen om vi hämtade honom på eftermiddagen! Det positiva var att jag, som enda för-älder i 6-årsklassen, fi ck en tät kontakt med skolan.

Vi har alltid eftersträvat ett ”mellan-läge”, vårt barn behöver särskilt stöd, men ska samtidigt våga leva i ett hörande samhälle. Vi vill att barnets inre kraft ska stärkas, de ska våga vara sig själva men samtidigt kunna ställa krav för att få full delaktighet. Ibland via hjälpmedel, ibland via teckenspråk. När barnen är små är det oftast vi föräldrar som får upplysa omgivningen med eller utan stöd från det offentliga. Ju tidigare man som barn inser sin egen möjlighet att påverka och vågar ta den, desto bättre!

Vi lät därför medvetet sonen, från åk 1, åka tillbaka ”hem” efter skoldagen för att gå på fritids. Vi hade en god kontakt med ett fritids som drevs som ett föräldrakoo-perativ. Vår äldsta dotter hade gått där och det var max 30 barn inskrivna. Det var barn från åk 1-3 från olika klasser i en och samma skola. Det innebar att det inte var som att komma in i en åk eller klass. Det var mindre grupper med upp- namnskylt under produktion.

›››


någon termin med teckenspråksundervis-ning i landstingets regi, gått sommarkurs i Västanvik och så varit på DHB:s sommar-läger några år.

Skolbyte till åk 6 Sorgligt nog fanns inget högstadium på den skola Patrik gick i åk 3-5. Vi började kontakta skolor i närområdet redan under vintern i åk 4. Jag visste att saker tar tid om det ska fungera vid skolstart! Vår närmsta högstadieskola har 30-32-elevers klasser, kört från början! En annan skola några hållplatser bort har mindre klassrum, så elevantalet hålls nere på ca 22 st per klass. Det tyckte vi lät bra, bokade tid med bitr. rektor för att informera och diskutera. När vi kom fanns hon ej på plats! ”Kunde vi komma tillbaka om en timma?” Hon och ytterligare en person lyssnade på oss, men var tveksamma. ”Trodde inte de hade den organisation som behövdes.” Vilken skola sitter med någon form av färdig organisa-tion för att ta emot en hörselskadad elev? Vi bodde ju heller inte inom deras formel-la upptagningsområde. Var det inte skäl nog att sonen har en hörselskada och att det är fördelaktigare ur undervisningssynpunkt att de har färre elever i sina klasser? ”Nej. Så fi nns ju Alviksskolan och andra skolor som inte har så hårt tryck”.

Då kontaktade jag utbildningsför-valtningen i Stockholm och förklarade situationen för en skolsekreterare, som lät mycket förstående och skulle ta kontakt med aktuell skola. Rektorn på Patriks skola höll också med oss, och tyckte att hörselskadan vore skäl nog för att få gå i en klass med lägre elevantal. Efter några

dagar meddelade utbildningsförvaltningen att vi inte skulle tro att vi kunde välja skola hur som helst! Jag blev så ledsen! Försökte förklara att jag kämpar för att sonen ska få en så väl fungerande skolform som möjligt även om han har en hörselskada. Sedan kom ilskan!

Vi hade även besökt ett annat närlig-gande högstadium, där fl era klasskamrater skulle gå. De ville ha klasser på 28-29 elev-er, men dess bitr. rektor var dock mer förstående: ”Alla elever är välkomna och vi måste ordna för dem som behöver stöd så bra vi kan”. Vi orkade inte strida mer i motvind utan kände att vi får försöka här. Det ordnades möten med oss föräldrar och skolledning på denna skola och skolan där han gick. Kommunens hörselpedagog, som kände Patrik, hade under åk 5 gått i pension. Vi hade istället påbörjat en diskus-sion med Johan Hammarström, som stod i begrepp att starta upp Skolstöd Sverige. Jo-han hade varit ute i Patriks klass under åk 4 och 5, då han var ansvarig för mikrofon-systemet i klassrummet. Patrik och Johan hade byggt upp en bra kontakt. Johan, som själv är hörselskadad, kan verkligen förtyd-liga hur det är och har varit i hans vardag. Vi föreslog därför att vi föräldrar ihop med Johan och hörselingenjör från landstinget skulle informera om hörsel i samband med skolstart i åk 6. Rektorn på mottagande skola gillade idén. Hon skulle själv gå i pension och vi träffade både nya och gamla rektorn runt skolavslutningen i åk 5. Även bitr. rektor hade gått i pension i slutet av terminen, men vi hade sedan innan fått beslut om såväl plats som om teckenspråk som språkval!

Första skolveckan i åk 6 hade vi upp-startsmöte med aktuella klasslärare. Jag, Johan och hörselingenjör informerade de tre parallellklasserna kort om hörsel och gav tips om vad man kan tänka på när man träffar en hörselskadad person. Vi informe-rade även alla lärare på skolan om hörsel. Vi föräldrar och Johan försökte få den nya skolledningen att göra ett avtal med Skolstöd Sverige då vi kände att Patrik behövde en hörselcoach för att möta skol-vardagen på högstadiet. Någon som kom ut till skolan med 2-3 veckors intervall, stämde av med Patrik, gav tips både till honom, lärare och skolledning.

Lättare sagt än gjortNya rektorn vägrade dock sätta in några hörselpedagogiska resurser innan hon fått besked om medel för detta från Stockholms utbildningsförvaltning! För-valtningens svar löd: ”Ska lösas på skolan, får inte skylla på ekonomin!” Ett annat bekymmer var skolans stora öppna mat-

sal utan avskärmningar och med mycket fönster. Hörselingenjören hade informe-rat om ljuddämpare, skärmlösningar mm. Patrik klagade tidigt på huvudvärk och ville inte äta där. I slutet av september, då inget hänt vad gällde matsalen, gick jag in på skolans expedition och begärde en lösning omgående! Vi hörde inget från skolan, men Patrik berättade efter några dagar att han nu fi ck äta i ett mindre rum. Några klasskamrater skulle turas om att sitta med honom.

Aktuella lärare hade jag bokat in på hörselhabiliteringens samverkansmöte i början av hösten. En bra grundläggande info, men hörselhabiliteringen borde följa upp detta mer direkt ute på skolor-na. Det är dock inte deras uppdrag, utan respektive skolledning ska begära och införskaffa det stöd skolan och eleven behöver. Men då skolledningen inte har kunskap om hörsel, så vet de ju inte vad de ska begära! Under höstterminen till-

av klasskamrater och han vägrade gå till skolan. Vi tog kontakt med både föräld-rar och lärare. Vi kände i detta läge att vi måste få någon form av stöd till Patrik i skolan! Stockholms hörselpedagog börja-de därför komma ut till skolan regelbun-det. Jag hade innan dess planerat att träffa alla Patriks lärare för att följa upp hur det fungerade i deras ämnen. Jag gjorde detta tillsammans med hörselpedagogen, så hon skulle få en bild av hur det var i skolan, då hon inte kände Patrik. Den teore-tiska biten har vi inte oroat oss för, han klarar målen. Jag hade ändå efterfrågat ett åtgärdsprogram under HT, men fi ck svaret att det inte behövdes, just med anled-ning av ovan. Men runt jul fi ck vi veta att skolan behövde ett åtgärdsprogram, då Patrik hade blivit beviljad en elevdator till teckenspråksundervisningen! Som ni säkert förstår tyckte jag att det skulle stå lite mer i detta åtgärdsprogram. Det blev ett nytt möte med skolledningen. Fick då också veta att skolan inte fått några extra medel för detta läsår!

Vårterminen i 6:an innehöll både berg och dalar! Vi diskuterade ett eventuellt klassbyte och skolan funderade på om de skulle göra nya klasser till åk 7. Patrik kände att detta kunde vara något! Det var svårt för honom att vara socialt del-aktig i sin klass. Korridorljuden och oro/ljud i klassrummet irriterade honom. Vad hände? Skolan införde spår åk 7-9, klas-sen bytte namn och fi ck en ny elev!

Besvikelse! Under vt i åk 6 ville utbildningsför-

valtningen i Stockholm intervjua de hörselskadade eleverna med föräldrar och lärare i sina skolor för att se om ”de fi ck en med andra elever likvärdig ut-

� Intresse och nyfi kenhetGer hörselkompetens hos skolledning, som då kan förmedla kunskaper, anordna utbildning för aktuella lärare.

� Gott och tidigt samarbete mellan hörselhabilitering och skola Teknisk utrustning på plats innan eleven börjar. Gjord genomgång så lärare kan grunderna och vet vem man ska kon-takta för hjälp och frågor. Regelbunden uppföljning av hörselhab´s hörseltekni-ker/ingenjör.

� Hörselpedagogiskt stöd till aktuella lärare Regelbunden kontakt i början. Alla elevens lärare ska få tillfälle att diskutera aktuella frågeställningar utifrån sitt ämne.

� Hörselcoach till eleven Besöker skolan, inledningsvis, med 2-3 veckors intervall. Ger eleven stöd och strategier för att klara sin skolvardag och stärkas i sin hörselidentitet. Ska fungera som en sorts förebild. Elevens behov styr insatsen, kan skifta periodvis.

� akustik- och miljöanpassning Genomgång av basklassrum, matsal, kor-ridor, musiksal mm. � Mindre klasser Ger lugnare, tystare miljö. Inte många utåtagerande, livliga elever i samma klass som den hörselskadade. Information om hörsel och varför hjälpmedel behövs i skolan ska ges elevens klasskamrater.

� Teckenspråksundervisning som möjligt tillval/språkval Eleven kan själv i framtiden välja talad svenska eller teckenspråk utifrån miljö/situation. Hörseln kan försämras.

� Ett hörsel-EVK/möte per terminFörinbokad uppföljning/planering med föräldrar, skolledning, klasslärare och hörselhab och hörselcoach/-ped. Eleven deltar, så snart man anser det möjligt, i del av eller hela mötet.

›››

Då skolledningen inte har kunskap om hörsel, så vet de ju inte vad de ska begära.

Man ska aldrig känna sig nerklubbad som hörselskadad - våga ta risken!

trädde en ny bitr. rektor för högstadiet. Vi hamnade snabbt i frågor om eko-nomi! Skolstöd Sverige var för dyrt! Det fanns ju hörselpedagog inom Stockholms stad! Den personen (hörselpedagogerna har varit 4 st i Stockholm, nu fi nns en på deltid) kunde enligt skolan göra samma sak. Här var vi inte överens. Vi hade un-der hösten ändå påbörjat en kontakt med Skolstöd Sverige och en coach därifrån. Vi erbjöd oss att själva betala stödet till Patrik, men det ville inte skolan! En kort period fi ck vi ok till ett antal träffar med hörselcoach, men strax innan jul fi ck vi beskedet: ”Nej, skolan tänkte inte bevilja detta”. Upphandlingsregler och kostna-den gjorde det omöjligt.

Vi har i efterhand fått veta att andra skolor inom Stockholms stad, även i när-området, anlitat Skolstöd Sverige! Sam-tidigt har Patrik kämpat på i en ny skola, ensam som hörselskadad! Skolsyster blev hans trygga punkt. Skolan hade mött oss i begäran om mindre klass, så det var ca 22 elever, men det var en ganska pratig och rörig klass. Ett basklassrum med lärar- och elevmikrofoner fanns. I NO och praktiska ämnen gällde bärbart FM-system.

I början av vårterminen i åk 6 inträf-fade några händelser där Patrik blev utsatt

rodel i Västanvik.

bildning”. Självklart ville vi delta! Patrik intervjuades tillsammans med sin klass-lärare. Vi väntade och väntade, frågade till slut om inte vi också skulle tillfrågas. ”Oj, då! Blivit någon miss!” Vi träffade en skolinspektör och berättade under en timma hur vi upplevt bemötandet inom skolvärlden. Efter 1-2 mån ringer en kvinna som ska sammanställa rapporten på utbildningsförvaltningen och behöver mer information, då det inte fanns så mycket antecknat från vår intervju? Jag bestämde mig för att sammanställa en lista* på vad jag tycker behövs när man går inkluderat som hörselskadad. Den skickade jag till utbildningsförvaltningen, skolans bitr. rektor, vår hörselpedagog och nu senast även till HUGIS, (se sid 8-9).

Var står vi nu? Sonen har fortsatt kämpa på under hös-ten i sin skola. Hans andningshål har va-rit att åka till HISUS på fredagskvällarna! Att där få möta andra hörselskadade och bara vara sig själv.

I slutet av höstterminen tog Patrik själv upp att han nog ville testa Alviks-skolan igen! Han trivs med lärarna på sin skola men känner sig utanför bland kamraterna! Vi föräldrar har sagt att den öppningen fi nns och nu måste vi lyssna på honom! Efter att ha testat två veckor har Patrik nu börjat i hörselklassen på Alviksskolan. Nya utmaningar står för dörren!

Jag tänker fortsätta arbeta, både privat och inom DHB, för att våra barn ”ska få det stöd de behöver”, som det står så vackert skrivet i den nya skollagen! ■

*


Begreppet IKT betyder Digital Infor-mations- och Kommunikationstekno-logi (eng. ICT) eller kortare, Informa-tions och kommunikationsteknik. IKT bygger på och utgör kommunikation mellan människor.

När man pratar om IKT så ska man inte glömma att även IPK – informa-tions- och presentationsteknik samt IVK – informations- och visualiseringsteknik också utgör viktiga funktioner i sam-manhanget. Alla tre begreppen sorterar under IT - informationsteknik.

IKT i skolorna skulle kunna utgöra ett pedagogiskt verktyg som skulle för-ändra villkoren för lärande men också vara en nyckel till att få alla elever att lära mer, bättre och snabbare.

Inom skolan har man under senare år svängt sig med fl era begrepp gällande stöd och verktyg för elever med t ex läs- och skrivsvårigheter. Allt ifrån kompen-serande hjälpmedel, alternativa verktyg, digitala lärverktyg m fl . Nu är det IKT som gäller. I fl era kommuner har man också börjat anställa IKT-pedagoger som arbetar med att stödja lärarna att få in ar-betet med IKT mer på skolorna. Uni-versiteten och högskolorna har också sina specialister/samordnare inom områ-det för särskilda behov.

Stora möjligheterIKT som stöd inom skolan kan praktiskt utgöras av; laptop med olika tränings- och hjälpmedelsprogram, ex talsyntes, scanning från pdf till Word, Cpen, rätt-stavningsprogram på olika språk,

Vad är Digital Informations- och kommunikations Teknologi ikt

användandet av internet ger oss fantastiska möjligheter som att kunna hitta, söka och dela information med andra, ge oss kunskaper,

utbildning, shoppa och socialt kommunicera över hela världen. Dagens teknik och elektronik ger möjligheter att fl exibelt överföra, ladda ner

och bära med sig tillgängligheten till allt – alltid.

man pratar om att digital kompetens är nyckeln till framtiden. Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IkT-färdigheter, dvs. användningen av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, produ-cera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samar-betsnätverk via Internet. (ur Digital kompetens i undervisningen av ulf Jämterud)

erika l ahlberg textdaVid woo Foto

ordlistor, talboksprogram för personliga inställningar, smartboards i klassrummen. Under de senaste åren utgör olika appar till iPhone/iPad och androidtelefoner också ett stort stöd för många i sin vardag.

Du står vid en busshållplats, tittar på tid-tabellen, gör en skärmdump med mobilen, omvandlar den till text och med hjälp av en talsyntes får du den uppläst samtidigt som du ser tabellen i din mobil.

IKT kan underlätta vid individanpass-ningen. Om en elev med behov av särskilt stöd får allt sitt material tillgängligt digitalt i en egen laptop med sina hjälpprogram installerade, en pedagogisk vägledning i användandet, tillika hjälp med organisation, struktur och blir visad på tydlighet för upp-ställda uppgifter och mål i skolarbetet – då möjliggör man för att kunskapsbearbetning och kunskapsåtergivandet fi nns tillgängligt på elevens villkor. Detta sammantaget kan då utgöra en grund för elevens framtida studiestrategi och självständighet. ■

En av våra medlemmar, Carina Granberg styrelseledamot i DHB språkstörning, har två söner, tio respektive tolv år i år. Båda har generell språkstörning och går integrerade i en av Örebros största grundskolor, Adolf-bergsskolan, med 450 elever på F-6, totalt ca 1 000 elever med högstadiet inräknat.

I Örebro med 135 000 invånare fi nns varken språkförskola eller språkklasser, vilket är mycket anmärkningsvärt då ca 1-2 procent av befolkningen har en grav språkstörning. Detta betyder att ca 120-140 barn mellan 6-15 år skulle kunna gå i språkklass i Örebro. Det skulle kunna spridas ut på tre-fyra skolor i Örebro med särskilda undervisningsgrupper. Eleverna skulle känna identitet och få sina behov till-godosedda. Om detta har DHB Mellersta med riksförbundets stöd vid olika tillfällen diskuterat med ansvariga skolpolitiker och -tjänstemän. De svar vi fått är att Örebro klarar av inkludering av dessa elever så bra att behov och önskemål inte fi nns från föräldrar. Något som vi som förbund har en helt annan bild av.

Ett unikt besökDen 6 mars följde jag med Carina och hennes fd sambo Martin Wallin till Hjälm-staskolan i Vallentuna som har en särskild undervisningsgrupp för språk och kom-munikation. Deras elever tas in om de har en diagnos som är grav eller generell språkstörning och har en rimlig chans att klara grundskolans krav. De har räknat ut att det behövs ca 35 platser eftersom det fi nns 3500 barn mellan 6-15 år i Vallentuna kom-mun. Vallentuna har ca 30 000 invånare to-talt. På Hjälmstaskolan idag fi nns 300 elever totalt och 28 elever går på Lilla eller Stora Vallen som den särskilda undervisnings-gruppen heter. Där fi nns tolv personal med bl.a. pedagoger och logopeder anställda. De följer både timplaner och läroplaner enligt

grundskolan. Det fi nns liknande grupper vid ett 50-tal av landets kommuner.

Det som var unikt med vårt besök var att fem personal från Adolfsbergsskolan deltog tillsammans med föräldrar och intresseorganisation på samma studiebesök. Alla med sina glasögon på så klart. Från sönernas skola var rektor, specialpedagog respektive klasslärare och klassresurser med.

Vi blev varmt mottagna av Vallens perso-nal och fi ck en genomgång och presenta-tion av arbetslagsledaren och logopeden Ingela Johansson som varit på skolan i tio år. Hon berättade att precis som Rom byggdes inte Vallens verksamhet på en dag. Det har varit en lång process fram till idag. Det började någon gång i mitten av 90-talet med att barnavårdscentralsköter-skan såg ett behov av en annan skolform för elever som hade diagnosen grav eller generell språkstörning. Då startade s.k. små undervisningsgrupper där det var blandade behov och diagnoser och det var ingen bra lösning. Föräldrar började ta sina barn från skolan och det uppstod diskussioner med språkförskolan, skolpolitiker och skolledare. Så startade Vallens verksamhet så sakteliga. Alla parter – föräldrar, elever, skolans perso-nal – har varit nöjda, och politiker har sett behovet och betydelsen av denna skolform.

Logopedens yttersta uppgift var initialt att kvalitetssäkra undervisningen. De har aldrig sagt nej till någon som sökt till Vallen och är boende i Vallentuna kommun. Har man en diagnos har man rätt att gå på Val-len, men det är absolut inget tvång. Föräld-rar ansöker om en plats, vill man hellre ha sitt barn inkluderat på någon annan skola är det så klart fritt.

Läsinjektion inlederMan arbetar med TIL, Tidig Intensiv Läsinlärning, som inleds på vårterminen i ettan och pågår i tolv veckor. En halvtimma

om dagen må-to läser eleven för att i första hand få upp läshastigheten och bli bättre på att avkoda ord. Läsförståelsen är något som är absolut svårast för dem som har en språk-störning då deras arbetsminne är kort. Även hemmet får arbeta intensivt under dessa tolv veckor med läxor varje dag. Föräld-rarna får skriva på ett kontrakt om att skapa en lugn plats och läsa en halvtimme varje dag hemma.

Efter halva tiden görs en utvärdering och föräldrarna får svara på hur de tycker eleven har förbättrat sig i olika delar och hur det har fungerat med läxorna. Om detta berät-tade Anna Grape, talpedagog och läs- och skrivpedagog, som har svenska och engelska oftast med enskild undervisning för eleven.

För att förbättra fi nmotoriken syr, knäp-per, pärlar och plockar de mycket för att öva upp sin förmåga. Även grovmotoriken får sitt tillgodosett då samma idrottslärare följer dem från förskoleklass till nionde klass. Eftersom det är så få elever hinner man med och ser alla och kan individan-passa väldigt mycket. Det fi nns inte alls samma möjligheter om man går inkluderad i en stor klass med en pedagog. Vissa elever har rätt att få gå även ett tionde år. Antalet som gör det varierar så klart från år till år, 25-100 procent av eleverna klarar godkänt i alla ämnen när de går ut nian (tian).

Kompisar och identitetSkolan samarbetar med Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) omkring sin undervisning. De upplever att den sociala tryggheten i gruppen är stor, vilket blev tydligt när Skolinspektionen granskade skolan senast. Skolinspektionens tillsyns-man frågade en elev om det inte var lite få elever? Eleven svarade: ”Hellre tre kompisar i klassen än ingen i en klass med 25 elever!” Det är väl svaret på frågan om det är viktigt med kompisar och identitet.

Eftersom språkstörning påverkar så många områden utan att för den sakens skull handla om en utvecklingsstörning är det extra viktigt att de får sin undervisning i sin takt och med täta repetitioner för att tillgodogöra sig kunskap. Sammanhang och konkreta situationer är viktigt.

Vallen har startat ett projekt som de kallar ”skriva sig till läsning” vilket är precis vad det låter som. Eleverna får skriva antingen på en PC eller med penna för att på så sätt knäcka läskoden. Detta görs idag med de elever som går i trean. Den som redogjorde för det var Moa Hyltefors Nyström som är logoped och har f-6 undervisning.

De arbetar vidare med praktisk och munt-lig matematik berättade Jenny Önnerdal som arbetar med matematik och NO. Varje morgon startar på samma sätt, med att starta almanackan och se vad det är för datum, om det är något speciellt med denna dag, vilka som har namnsdag, vädret etc. På detta sätt får man in både NO, svenska, matematik och SO. Det tar ca 30 minuter innan första ämnet kommer för dagen.

När det gäller betygsättning har det blivit hårdare krav på varje elev angående att kunna utrycka sig i tal och skrift och vara kommunikativ, att ta ett aktivt ansvar för sitt eget lärande. Detta slår direkt mot denna grupp som har språk och kommunikation som sin funktionsnedsättning. Därför har de konferenser i varje elevs förmågor för att sätta rättvisa betyg. Det gäller att stötta och uppmuntra eleverna varje dag men när betyget ska sättas måste man uppfylla vissa kriterier och det är tufft för många att jobba så hårt varje dag och ändå inte uppfylla nivån godkänt.

Språkklasser i Örebro nästa?Vad krävs för att starta språkklasser? Enligt Ingela behövs ett centralt beslut med egen budget och engagerade och intresserade lärare. Det får inte vara pedagoger som kän-ner sig slitna och tycker det verkar bekvämt med en mindre grupp. Det kräver förståelse för elevernas behov och svårigheter och man måste se det som en utmaning och inte ge upp i första taget. På Vallen har alla fått söka sina tjänster och man “ärver” inga pedagoger från Hjälmstaskolan.

Adolfbergsskolan tackade för den trevliga och informativa dagen med att överlämna en bok till Vallen.

Martin som är pappa till Marcus och Al-bin skulle inget hellre vilja än att deras söner skulle kunna få gå på Vallen men inser att det inte är möjligt att fl ytta. Han och Carinas önskan är att Örebro kommun startar en liknade verksamhet så att deras söner får möjlighet att få en ärlig chans i skolan och ett fungerande socialt liv med kompisar! ■

VaLLeNtUNaS måLmedVetNa SatSNINg

på språkklasser bär frukt

Som ni vet vill DHB gärna göra nedslag i verkligheten och när vi hin-ner och allt passar för både oss och olika verksamheter görs studiebe-sök. Tillsammans med föräldrar och personal från adolfsbergsskolan i Örebro har vi nu besökt Hjälmstaskolan i Vallentuna kommun. De har

långsiktigt byggt upp en väl fungerande språkklass, Vallen.

pernilla hoFlin text & FotoCarina granberg, t.h., mamma och ledamot i dhb Språkstörning tillsammans med per-sonal från adolfsbergsskolan i örebro.


Sputnik startade 1994 och har sedan -95 haft teckenspråkiga anställda, genom att samarbeta med fältassistenterna. Det är frivilligt och gratis att söka hjälp och en central metod är att träffas i grupp och diskutera.

- Syftet är att träffa andra och att inse att man inte är ensam, vilket många tror, förklarar kurator Marit Äng och ”fältare” Helena Österholm.

Vidare jobbar de med att lära ut vad beroende är för något, varför man drick-er eller knarkar och att det inte är ens fel. När man träffas i grupp brukar ordet gå runt så att alla får berätta läget, man fikar och så tar man upp olika teman, som beroende, familj, skuld, känslor, ansvar, gränser och rätten att må bra.

Få teckenspråkigaDet jobbar två teckenspråkiga fältare på Sputnik, men bara vid två tillfällen har man haft grupper med döva och hörsel-skadade. Det är vanligare med enskilda samtal men Helena menar att det är väl-digt få teckenspråkiga överlag som söker hjälp hos Sputnik.

- Jag tror det finns ett stort mörkertal. Man räknar att var femte har en nära anhörig med riskbruk. Det är jättemånga och i Örebro skulle det innebära 3 000 barn och unga. Därför borde det finnas fler döva, hörselskadade och personer med språkstörning som söker sig till oss.

Orsaken till att det inte är så tror He-lena och Marit beror på känslor av skuld och skam samt viljan bevara missbruk som en familjehemlighet. Men Helena ser ytterligare orsaker till att just den tecken-språkiga gruppen är underrepresenterad.

- Det är en liten grupp, ryktena går och man är rädd för skvaller. Därför vill man inte tala om sina problem i grupp.

Information a oSputnik har träffat unga och föreslagit gruppträffar, men många som börjar gymnasiet och flyttar hemifrån till Öre-

Sputnik i Örebro är en kommunal stödverksamhet för alla – barn, unga och vuxna – som har en nära anhörig med missbruksproblem. Verksamheten är verkligen

för alla, även teckenspråkiga kan söka stöd hos Sputnik då man samarbetar med fältassistenter för döva, hörselskadade och personer med språkstörning.

Våga prata om det!

Sputnik – för barn tillmissbrukareSputnik är ett stödprogram inom Örebro kommun för barn och ung-domar som lever eller har levt i familj med missbruk. Sputnik erbjuder barn och ungdomar att vara med i samtalsgrupper och träffa andra som lever under liknande omständigheter. Grupperna träffas en gång i veckan och består av högst åtta deltagare. I varje grupp finns utbildade lärare.

BesöksadressFörebyggande enhetenFabriksgatan 5E-post: [email protected]: 019-21 49 27Txt.tel: 019-611 05 20 (ange SIP [email protected])3G: 070-286 90 70

Kurator Marit Äng och fältassis-tent helena österholm.

bro väljer att lämna problemen hemma. Det räcker med att vara tonåring, reso-nerar Helena och Marit.

Marit berättar att de arbetar mycket med information för att barn och unga ska bli medvetna om att det finns hjälp och stöd att tillgå.

- Vi är ute på skolor, hos socialsekrete-rare, föreningar, öppna föreläsningar och vi sprider broschyrer.

- Och, fyller Helena i, när eleverna är på miljöbesök inför gymnasievalet berät-

tar vi om vår verksamhet på fältsidan och Sputnik.

För att nå individualintegrerade elever med dövhet, hörselskada eller språkstör-ning så upplever Marit och Helena det bäst att jobba mot lärarna.

Hur nå fler?Marit och Helena vet att många behöver prata, att man mår bättre när man väl kommer över tröskeln. Det är bra att det finns vuxna kring barnen som kan få dem att våga prata. Angående rädslan för rykten och skvaller inom dövvärlden så finns det två sidor av myntet.- Ibland är oron befogad, men ibland handlar det om obefogad misstänksam-het. Det sitter liksom i ryggmärgen, resonerar Helena.

Hon förklarar vidare att det även finns teckenspråkiga som inte är misstänk-samma, som vågar lita på tystnadsplikten och som ser språket som det viktigaste, möjligheten att få diskutera sina problem på sitt eget språk.

Alla har tystnadsplikt i gruppen och rädslan handlar om att våga lite.

Marit menar vidare att alla andra måste våga fråga och prata. Det behöver inte vara så dramatiskt och ödesmättat att prata om att någon dricker.

- Man måste våga säga att det är van-ligt att man dricker.

Både Marit och Helena tycker att det är bra att DHB Dialog gör en artikel om Sputnik, för informationen kan hitta rätt via helt otippade vägar.

- En frissa fick en av våra foldrar av sin kund när hon berättade om sitt barn-barn, berättar Marit. ■

matS lindblom text & Foto

Visualisering på temat personliga rättigheter.


Inför att fallet skulle prövas i förvalt-ningsrätten i Värmland gjorde DHB, SDR och SDU ett gemensamt yttrande för Richards och hans dotters sak. Ur yttrandet:

”I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23), som Sverige ratifi cerat 2009, slår artikel 23 punkt 2 fast att konven-tionsstaterna ”ska lämna ändamålsenligt

matS lindblom text

yTTRaNDE TILL FÖRVaLTNINGSRäTTEN I VäRMLaND ”Jag är pappa till en dotter på tre år. Jag är också döv. Jag kan varken tala eller läsa på läppar. För att min dotter ska kunna kommunicera med mig ansökte jag i våras om särskilt stöd i form av teckenspråksstöd hos Säffl e kommun. Ett sådant stöd skulle innebära att kommunen beställer en tecken-språkig barnpedagog, eller en vuxen döv person med barnerfarenhet, som kommer till förskolan ett par timmar per vecka för att lära min hörande dot-ter teckenspråk. Kommunen avslog ansökan. Motiveringen: man har ingen laglig skyldighet att ge ett sådant stöd.” Så skrev richard Sahlin på debatt-plats på aftonbladet.se/ i höstas.

stöd till personer med funktionsned-sättning i utövandet av deras ansvar för barnens fostran”. Vi fi nner teckenspråks-undervisning för Richard Sahlins dotter som ett högst ändamålsenligt stöd för Richard Sahlins ansvarsutövande för dot-terns fostran, då någon fostran omöjligen låter sig göras utan ett gemensamt språk.”

”Vidare bör ärendet belysas utifrån Barnkonventionen och särskilt artikel 3

”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, adminis-trativa myndigheter eller lagstiftande or-gan, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” Förvaltningsrätten bör ställa sig frågan om barnets bästa verkligen kom-mer i första rummet så länge Richard Sahlins dotter inte ges möjlighet att lära sig sin faders språk.” ■

Boken behandlar och förklarar vad ljud är, hur örat och hörseln fungerar, hur vi hör. Ett antal olika hörselnedsättningar och tekniska lösningar beskrivs också. Boken kan läsas från pärm till pärm, eller så kan man välja de kapitel man är mest intres-serad av; tack vare innehållregistret fungerar den även som en liten uppslagsbok. För att underlätta förståelsen fi nns illustrationer till hjälp, både i form av mycket tydliga teckningar och olika diagram. Dessutom fi nns fl era foton som visar hur olika typer av hörapparater ser ut och även bilder på de allra minsta delarna som våra hårceller i snäckan.

I avsnittet ”Barnen är viktigast” får vi veta att hörselorganet är ganska väl utvecklat redan i den 20:e fosterveckan och att ett nyfött barn snabbt får olika hörselminnen. Författaren diskuterar hur viktiga de akustiska förhållandena är när det gäller språkut-vecklingen samt att man där bör vara observant på barn som får undervisning på ett annat språk än sitt modersmål. Konrad Konradsson betonar vikten av att tidigt sätta in hörapparater på små barn för att inte försena språkutvecklingen. Samtidigt påpekar han att man aldrig får glömma att döva CI-bärande barn hamnar i situationer då de inte hör exempelvis vid bad eller om utrustningen av någon anledning inte fungerar.

Boken är lättläst och intressant för alla som vill veta mer om hörsel och hörhjälp-medel. Den kan köpas i bokhandeln eller på www.kiup.se.

NY BoK oM

HÖrSELN

”Hörseln - Det första sinnet” är titeln på en nyutkommen bok i

Karolinska Institutets populärve-tenskapliga serie om våra vanliga

sjukdomar. Författare är Docent Konrad S. Konradsson, specialist i hörselrubbningar och öron-, näs- och halssjukdomar på akademis-

ka Sjukhuset i Uppsala.

ingalill bJÖrkStrand textkarolinSka inStitutet uniVerSitY preSS Foto

KAROLINSKA INSTITUTETS FORSKARE SKRIVER

HörselnDet första sinnet

Konrad S. Konradsson

DHB Dialog RäTTaRI föregående nummer av DHB Dialog (Nr 4 2011), i artikeln ”Tillbakablick på ständig framåtan-da” publicerade vi ovanstående bild på sidan 22. Det som inte framgår är att bilden på Ronja är tagen av Hans Rimberg under Futsal EM 2010 i Winterthur, Schweiz. Vi beklagar det inträffade.

rEDaKTÖrEN

bo Carlssons MINNESGåVoFoND

Lägerpaket för fyra dygn: vuxen: 1 540 kronor13-19 år: 1 460 kronor4-12 år: 1 300 kronor

Läger för alla åldrar på teckenspråk

Frågor/anmälan: prästen Barbro Lilja Brattgård, 070-910 17 66, barbro.l. [email protected]

Läs mer om lägret på www.kyrktecken.blogspot.com

Flämslätts stiftsgård 16–20 juni 2012

inom riksförbundet dhb fi nns en gåvofond. Fondens medel ska användas för att främja döva, hörselskadade och spåkstörda barn och ungdomar. Gåvofon-den instiftades 1995 och vi är glada över att ha haft möjlighet till en blygsam utdelning till sökande under 2009. om några år hoppas förbundet att fonden ska ge så mycket i ränta att vi kan dela ut större summor varje år.

vill du skänka pengar till fonden sätter du in en summa på DHB:s postgiro 37 04 84-8 eller bankgiro 485-8999 och märker talongen ”Bo carlssons minnesgåvofond”.

riksförbundet dhbklostergatan 15, 703 61 Örebro

Telefon 019-17 08 30 texttel 019-19 68 90 ange 019122146* fax 019-10 44 [email protected] www.dhb.se


Projektet syftar till att genom ökad kun-skap om dövas/teckenspråkigas situation, uttrycksformer och kultur bättre kunna identifi era och kommunicera deras psy-kiska ohälsa så att insatser ges med bättre kunskap, tidigt och med hög kvalitet. Pro-jektet syftar också till att skapa en nationellt gemensam kunskapsbas som kvalitetssäkras genom en nationell referensgrupp.

För att detta ska kunna uppnås ska pro-jektet ta fram två utbildningar. Huvud-utbildningens mål är att ge kunskap om döva/teckenspråkiga, kultur, livsvillkor och teckenspråk. Den andra utbildningen som kommer att vara något kortare handlar om psykisk ohälsa, både generellt och vad som man bör ha kunskap om när man träffar döva/teckenspråkiga.

Projektet startades upp i slutet av förra året där projektledare är Maria Thulin. I

Projektet Psykisk ohälsa hos

teckenspråkigaTeckenspråkigas möjligheter att kommunicera sin psykiska

ohälsa har uppmärksammats och står i fokus i en stor regeringssats-ning. Högskolecentrum i Vänersborg har beviljats statsbidrag för

projektet Psykisk ohälsa hos teckenspråkiga.

maria thulin textdhb arkiV Foto

projektgruppen ingår också Tuija Viking och Jessica Lindskog Sultan.

En referensgrupp etablerades där repre-sentanter från Socialstyrelsen, SPSM, DHB, SDR, Kriminalvården, SIS och Örebro kommun fi nns med. Referensgruppens uppdrag är att kvalitetsäkra innehållet i utbildningen. Arbetet i referensgruppen är mycket positivt och utvecklande, där repre-sentanterna bidrar med sina erfarenheter och kunskaper.

Ute i verklighetenUnder årets första månader har projekt-gruppen rest runt i landet för att genom intervjuer samla in den kunskap och erfarenhet som fi nns inom olika verk-samheter, men faktiskt även den brist på kunskap och erfarenhet som fi nns i mö-ten med döva/teckenspråkiga. Verksam-

heter man har träffat är dövpsykiatriska mottagningar, primärvård, specialskolor, kommuner, kriminalvården, försäk-ringskassa, arbetsförmedling, kvinnojour, intresseorganisationer, behandlingshem, döva brukare m.fl .

Det som kommit fram i intervjuerna ska ligga till grund för innehåll i de olika utbildningarna. Två lärare från Birger Sjö-berggymnasiet som också jobbar i projek-tet, Mia Henriksson och Anna Siggelkow, arbetar med att utifrån intervjuerna ta fram material till utbildningarna.

Det kommer också att vara andra per-soner med kunskap inom områdena som kommer att vara föreläsare i utbildningarna.

Utbildningarna kommer att vara web-baserade där deltagarna kan studera i sin egen takt. Vid starten planeras en aktivitet men det är inte klart vad det blir än. ■

Regeringen har gett uppdraget till Hjälp-medelsinstitutet som har lagt projektet hos Centrum för hjälpmedel, som förskriver hjälpmedel till olika målgrupper.

Syftet med projektet är att ta reda på hur man kan kommunicera på distans. Tre olika perspektiv vid förskrivning av hjälpmedel ska utredas: 1. Fritt val – personen ska själv kunna välja,2. Förskrivningsspåret – öka utbudet på det idag förskrivningsbara sortimentet,3. Stödspåret – hjälpmedelsverksamhet-en ska bli bättre på att stötta de som får hjälpmedel.

Projektet inleddes med att ta reda på pro-jektdeltagarnas önskemål om kommunika-tion. Unga med språkstörning föredrar sms framför att ringa, men viktigast av allt är att kompiskontakterna fl yter på och att man kan få till sig information på ett bra sätt.

De önskade mer mobila hjälpmedel, t ex smartphones. Få sms upplästa eller att få lite hjälp med att skriva via någon applikation som lämnar skrivförslag. Gruppen tyckte också att det var viktigt att ha en bra upp-koppling och lätt komma åt internet.

Ytterligare ett möte hålls i vår. Den 1 oktober ska en slutrapport lämnas.

proJeKtet aLterNatIV teLeFoNIProjektet alternativ telefoni hand-lar om kommunikation på distans (text och bild) och ska utreda hur konsumentprodukter kan användas som hjälpmedel för vuxna med afasi samt ungdomar med språkstörning.

Carina granberg textdhb arkiV Foto

Vi har haft vår första HYFF-kurs för föräldrar där vi bland annat går igenom tecken för olika begrepp inom ANDT, samt får tillfälle att informera och dis-kutera aktuella områden för föräldrar. En positiv start, där föräldrarna bad om uppföljning med ny kurs inom kort. Nya kurser planeras in under våren.

Filmer redigerasBirgittaskolans elever och Risbergska-skolans elever som deltagit i HYFF:s arbete har fortsatt med sina estetiska pro-duktioner som de skapat på bildlektioner samt producerat kortfi lmer med budskap om ANDT. Filmerna är under redige-ring i skrivande stund och beräknas vara färdiga i april. Den ena fi lmen handlar om dopning och den andra om alkohol samt droger.

Vi har haft ett fi nt samarbete med Kulturskola på teckenspråk i Örebro, där vi haft stöd av inlånad teaterpedagog. Kortfi lmerna kommer att användas i skolundervisning och som diskussions-material i andra passande sammanhang.

HYFF och VisukalenI Örebro kommer det i maj månad att visas en uppsättning av musikalen Fame av hörande skådespelare och teckensprå-kiga ungdomar i samarbete med Riks-teaterns Tyst teater, Örebro läns teater

proJektet hYFF – för säkerhets skullett FÖreBYggaNde proJeKt INom området aNdt aLkoHoL, NaRkoTIka, DoPNING ocH ToBak

Kring årsskiftet fi ck vi beskedet att Folkhälsoinstitutet beviljat nya medel till HYFF-projektet för vårt fortsatta arbete. Vi fi ck inte hela beloppet vi sökt, men dock lite mer än förra året, vilket känns positivt och hoppfullt. Nu kan vi blicka framåt och jobba för bättre kun-skap och medvetenhet inom ett ytterst angeläget område.

och Riksteatern Örebro län. I samband med att Fame Visukalen visas under maj månad ordnas många andra arrangemang i Örebro stad med anknytning till döva och hörselskadade. Projektet HYFF vill då göra sig synligt genom att visa upp Birgittaskolans elevers alster samt fi lmerna som de har producerat. Vi kom-mer också att ordna en debattkväll på Deaf York, en ungdomsgård som Örebro Dövas ungdomsklubb driver.

Liv & Hälsa Ung är en undersökning om ungdomars livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Ett av områdena handlar om alkohol-, tobaks- och narkotikavanor. Vår målgrupp i Örebro fi nns med i under-sökningen och vi följer upp enkätar-betet tillsammans med professor Elinor Brunnberg, där vi får relevant statistik kring dessa frågor som berör döva och hörselskadade ungdomar. Statistiken kommer att presenteras i samband med Effekt-programmet som används på föräldramöten på Birgittaskolan. ›››

Teckenspråk på Nordiska folkhögskolaN i kuNgälv❚ Långa kurser Teckenspråkslinje 2 år - Tolklinje 2 år

❚ korTa kurser TUFF - teckenspråk för föräldrar Kommunikationskurser för vuxendöva/hörselskadade Fortbildning för tolkar, Nordiska språk Teckenspråk för personal

För vidare upplysningar kontakta Anne-MArie TernsTedT, Tel 0303-20 62 00


Äntligen en mobil texttelefon! Via tjänsten Flexitext.net får du enkelt tillgång till en texttelefonfunktion via mobil och/eller Internet. För att kunna använda tjänsten måste du vara registrerad. Detta gäller både för att ringa och ta emot texttelefonsamtal via Internet och i din mobiltelefon. Du måste även installera vissa program för att få tillgång till tjänsten.

www.flexitext.net KUNDTJÄNST E-post: [email protected] Taltelefon: 08 - 525 094 54 Texttelefon: 019 - 670 25 05 Telefax: 019 - 602 42 43

ÖPP blir EffektEffekt är ett nytt, evidensbaserat alkohol- och drogförebyggande program som i första hand riktar sig till föräldrar med barn i årsklass 7-9. Örebro Preventions-program (ÖPP) har alltså bytt namn till Effekt för att markera att vissa uppdate-ringar har gjorts på området. Samtliga på Birgittaskolan som gick presenta-törsutbildningen våren 2010 får nu i vår en uppdatering av utbildningen. Effekt kommer att bli ett stående inslag som föräldrainformation om ANDT vid varje föräldramöte på Birgittaskolan.

Projektet HYFF har arbetat med ett undervisningsmaterial om ANDT som vi tidigare har testat, utvärderat och därefter anpassat så att det bättre passar tecken-språkiga ungdomar.

Under våren testar vi det anpassade materialet på nytt under några lektioner på Birgittaskolan. Förutom Birgittaskolan så samarbetar vi även med fältassistenten-heten för döva och hörselskadade elever.

Nå ut nationelltVåra målsättningar under året är att få fortsätta utveckla det estetiska arbetet som görs på skolorna nu och ordna en forumteater kring ANDT för riksgym-nasieskolorna till hösten. Tanken är en temadag kring ANDT där en represen-terad grupp elever är med och planerar dagen tillsammans med projektet.

Vi vill också få ut våra metoder natio-nellt på alla regionala specialskolor inom Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM), profilerade kommunala hörsel-skolor samt integrerade elever.

Zara PErssoNprojektledare ”HYFF- för säkerhetskull”

›››

ÖREBRO LÄNS LANDSTING

Samhällsmedicinska enheten

Andel elever år 2011 i skolår 7 och 9 samt gymnasiets år 2som använder tobak dagligen

Hö

rsel

ned

satt

a i Ö

reb

ro lä

n 2

011

Liv

& h

älsa

un

g 2

011

i Öre

bro

län

ÖREBRO LÄNS LANDSTING

Samhällsmedicinska enheten

Andel elever år 2011 i skolår 9 och gymnasiets år 2som är riskkonsumenter av alkohol enligt AUDIT*

* beräknas utifrån tre frågor som ger ett index: hur ofta och hur mycket vid ett vanligt tillfälle samt hur ofta en större mängd dricks vid ett och samma tillfälle. Indexet kan anta värde 0–12. Kvinnor som har 6–12 poäng och män som har 8–12 poäng klassas som riskkonsumenter.

Hö

rsel

ned

satt

a i Ö

reb

ro lä

n 2

011

Liv

& h

älsa

un

g 2

011

i Öre

bro

län

Andel elever år 2011 i skolår 9 och gymnasiets år 2 som är riskkonsumenter av alkohol enligt AUDIT (beräknas utifrån tre frågor som ger ett index: hur ofta och hur mycket vid ett vanligt tillfälle samt hur ofta en större mängd dricks vid ett och samma tillfälle. Indexet kan anta värde 0–12. Kvinnor som har 6–12 poäng och män som har 8–12 poäng klassas som riskkonsumenter. Källa: Liv och hälsa ung 2011 i Örebro län.

Fakta”hyff – för säkerhets skull” vill öka kunskap och medvetenhet för och om döva och hörselskadade barn och ungdomar genom samverkan med andra aktörer. Vi vet att vår målgrupp är en riskgrupp. Projektet arbetar tvåspråkigt vilket innebär att allt som görs anpassas och säkras tvåspråkigt dvs. på svenskt teckenspråk och på svenska i text och i tal för dem som använder hörteknik. På sikt vill vi sprida och erbjuda material och metoder nationellt till alla regionala specialskolor och kommunala hörselskolor.� Projektplan för år 2012 finns att hämta på DHB:s hemsida� Föräldraprogrammet Effekt på webben: www.effekt.org

HYFF-projektet med elever från Risbergska- och Birgittaskolan i höstas.

Vill du veta mer eller besöka oss!

• Belägen i Hässleholm • Regionalt upptagningsområde* • Specialanpassad skola • Välutbildad personal • Optimal inlärningsmiljö • Samma krav men med större möjligheter * Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronoberg, Halland

SilviaskolanEn grundskola för barn och ungdomar med hörselnedsättning

Ge barn med hörsel-nedsättning goda

förutsättningar för att lyckas med sin utbildning, både i ett kunskaps- och

i ett livsperspektiv

Rektor: Christian Örn 0451-268433 E-post: [email protected]: Magnus Lennartsson 0709-818432 Hemsida: www.hassleholm.se/silvia

Starkey Sweden ABVärldsledande på hörapparater och individuella hörselskydd

www.starkey.se ❚ www.earstore.se ❚ www.soundscope.se


StÖdet tILL BarN oCH UNga med språkstörning måste bli bättreDavid Lega (KD) 2:e vice partiordförande och kommunalråd i Göteborg gör tummen upp för en fi lial till Hällsboskolan i Göteborg. Han skriver också att KD drivit fram beslut om en tillfällig lösning för elever med tal- och språkstörningar i väntan på en fi lial.

Att det fi nns en mångfald av skolor att kunna välja mellan är viktigt för alla barn, men kanske särskilt viktigt för barn och ungdomar med funktionshinder. De är helt beroende av att skolan de går i har tillräckligt kunnande, att miljön är trygg och undervisningen långsiktig. Därför blir valet att välja en skola med en profi l som är anpassad för funktionsnedsättningen i fråga eller att välja en ”vanlig” skola ett stort beslut. Vi anser att valet av skola ska vara fritt och överlåtas helt på barnen och deras föräldrar. Kommunens uppgift är att se till att stöd fi nns för barnen att nå så långt de kan oberoende av vilket val familjen gör. För barn med funktionshinder måste möj-ligheten att välja skola också omfatta inte

*David Legas stipendium tilldelas en ung, inspi-rerande person som är ideellt engagerad i någon av föreningarna inom Riksförbundet Sällsynta diagnoser och delas alltid ut på skottdagen, den 29 februari, som har utsetts till ”Sällsynta dagen”. Lina är aktiv i Svenska Noonanföreningen.

bara den kommunala skolan utan också friskolor och specialskolor.

I samband med utdelandet av mitt stipendium på Sällsynta Dagen 2012*, pratade jag om detta med vinnaren, Lina Wadenheim och hennes döva kompis. Lina har en hörselskada och har teck-enspråk som sitt första språk. Genom det samtalet fi ck jag en inblick i den intressanta men också kniviga frågan angående teckenspråkets ställning och det här med valet av skola. I många fall anser vi att språkkunskaper är viktiga och betydelsefulla. Mångspråkighet är en merit i många sammanhang. Men efter diskussionen med Lina förstod jag att det inte alltid fi nns en samstämmighet i att

I egenskap av att själv vara ung och hörs-elskadad, helt vanlig ung kvinna, upp-vuxen i en hörande familj, sportandes i hörande klubbar, universitetsstudent och fullt talspråkig, skulle jag vilja dela med mig av några personliga upplevelser och erfarenheter som jag har.

Min styrka i mitt hittills 25-åriga liv är att jag är fullt teckenspråkig. Det har jag varit sedan högstadiet, men insåg inte vidden av dess betydelse förrän jag blev vuxen och ställdes inför nya utmaningar och miljöer. När jag började på univer-sitetet kunde jag plötsligt inte längre hänga med i undervisningen, trots att det fungerat oproblematiskt fram till dess. I de lokaler och med det antalet studenter som fi nns på universitetet gick det plöts-ligt upp för mig att det enda jag hade att luta mig på för att klara av mina studier var teckenspråket.

En dag, jag vet inte när, kom jag till en vändpunkt i livet som kanske handlade om att jag blev vuxen, stark och insiktsfull, då jag insåg att jag inte längre nöjde mig med att sitta på middagar, fester, möten, och så vidare, och nicka, le, följa omgiv-ningens reaktioner och låtsas att jag hörde allt som sades. En längtan till att umgås med teckenspråkiga väcktes. Jag kunde sätta ord på vad jag länge hade känt men inte velat erkänna, att jag länge hade känt mig utanför i vissa miljöer. Jag behöver

Jag skulle vilja göra ett inlägg om någonting som för mig är oerhört vik-tigt. För mig är det oerhört viktigt att uppmuntra och lyfta upp vikten av att vara tvåspråkig i form av svenska och teckenspråk. Jag vill uppmunt-ra alla föräldrar som har döva/hörselskadade barn att välja tvåspråkig-het i form av svenska och teckenspråk.

inte alltid umgås med andra teckensprå-kiga, men möjligheten att kunna göra det när jag vill, har skänkt livskvalité.

När jag tänker tillbaka på min uppväxt kan jag känna mig ledsen. Jag vet inte hur många kvällar som vi suttit vid mat-bordet och jag missat vad som sagts. Trots det avböjde jag som liten när mina för-äldrar undrade om jag ville att de skulle lära sig teckenspråk. Idag önskar jag att de hade gjort det istället för att ställa mig frågan, eftersom den då kändes som att de skulle behöva göra en uppoffring och lära sig ett språk i onödan, jag kunde ju ändå höra. Jag missade ju bara lite. Idag känns det ”lilla” jag missade inte så ”litet” längre. Jag har insett att jag missat mycket. Att inse det krävdes perspektiv på saken och en smula efterklokhet. Att de hade lärt sig teckenspråk hade varit den sista grundstenen för att vår kom-munikation skulle ha blivit komplett. Inget barn förtjänar att inte få en fullt tillgänglig kommunikation, allra minst inom sin familj.

Min mamma lärde sig dock lite teck-enspråk ändå. Det är jag tacksam för, mitt fi naste minne från barndomen är när jag lagt mig i sängen, tagit av hörapparaterna och mamma kom in och sa ”god natt, jag älskar dig”. På teckenspråk såklart. Hur skulle jag annars veta det?

CHarLoTTa S

david Lega (t h), tillsammans med Lina Wadeheim (mitten) och göran hägglund.

let att alla skolor ska hålla bra kvalitet. Det ska självklart inte vara så som det ibland uppfattas att anpassade skolor generellt har låg status och att kommunala tjänstemän ser dem som en utväg för elever som inte klarat vanlig skolgång.

Många elever med funktionshinder har behov av kontakt med andra elever i samma situation. Det är viktigt för att stärka deras identitet. En stark identitet och självkänsla ger bättre förutsättningar för ett fungerande socialt samspel. Utanförskapet kanske inte upplevs så stort när man är 7-8 år men i tonåren blir längtan efter att känna sig som alla andra stor vilket gör att möjligheten att få träffa andra med samma funktionsnedsättning är viktigt för många.

En bra princip som jag skulle vilja skicka med, både utifrån mina egna erfarenheter och efter möten med många föräldrar till barn med funktionsnedsättningar är att som förälder ha beredskap för att byte kan behövas och att hålla ett vakande öga på att skolan fungerar. Skolan behöver fungera inte bara i klassrummet utan det behöver också fungera socialt utanför klassrummet. Båda delarna behövs för att barn ska utvecklas. Familjers rätt att välja är anledningen till att jag engagerat mig i kampen för bättre skolgång för elever med grava tal- och språkstörningar i Göteborg. 2010 lyfte Kristdemokraterna frågan i kommunstyrelsen och samtliga partier har nu ställt sig bakom en intresseanmälan till SPSM om att en fi lial till Hällsboskolan gärna får etableras i Göteborg. Vi välkom-nar därför SPSM:s dialog under året om detta. Kristdemokraterna har också sett till att det i mitten av mars fattades beslut att innan sommaren ska en lösning presenteras i väntan på beslut om en fi lial.

Oberoende av valet behöver varje barn en skola som tillgodoser det enskilda barn-ets behov av krav, stöd, kärlek och beröm. Undervisningen måste utgå från lusten att lära och syfta till att förverkliga varje en-skild elevs fulla potential. Kristdemokra-terna i Göteborg kämpar för att göra Göteborg till den bästa staden att växa upp i och då måste bland annat stödet till barn med grava tal- och språksvårigheter bli mycket bättre än idag.

DaVID LEGa (KD)2:e vice partiledare

Kommunalråd i Göteborg

det är viktigt att alla får möjlighet att lära sig att bli tvåspråkiga, att få både svenska och teckenspråk så att man kan välja det språk som är mest lämpat för olika situationer i livet.

Valet av skola är lätt om man har ett barn som är helt dövt och är helt teckensprå-kigt - då är det den statliga specialskolan eller annan teckenspråkig skola som gäller. I alla fall var detta inställningen för några år sedan. Men med dagens teknik där många barn har CI blir valet av skola inte lika enkelt. Det fi nns hörselskadade barn och barn med CI i såväl specialskolan, hörsel-klass som klass i sin hemkommun. För oss beslutsfattare är det därför viktigt att kunna erbjuda fl era alternativ, med det förbehål-

tVåSpråKIgHet ger livskvalité


under dagen var det ”bare åk” som Ingemar Stenmark skulle ha sagt. Senare på eftermid-dagen tog vi vår buss till ho-tellet Värmlandsporten, där vi åt en trivsam middag tillsam-mans och pratade om dagens alla händelser i backen. Söndagsmorgon hoppade vi alla upp tidigt för att komma till backen när det öppnade. Det är härligt att få åka när det är helt nypistat och solen glimtar fram mellan molnen och det är lagom kallt. Vi hade tidigare fått med oss en lunch-box från hotellet bestående av

Skidresa till BRaNäS

en tidig morgon i slutet av januari åkte tolv familjer på en skidre-sa till branäs. bussen de åkte med kom fram vid lunchtid och där väntade backarna och skidskola för en del barn och ungdomar.

grethe håkanSSon text & Foto lena wettrén text & Foto

Vinterlandskap a la branäs.

Mot backarna!

pannkakor och sylt, och när det var dags för den var det bara att slå sig ner någonstans i snödrivorna eller värmestu-gan en stund. När energiförrå-det åter var fyllt så var det ut i backen igen som gällde. Tiden går fort och helgen är snart slut, det var snart dags för hemresan, men innan dess ville vi ha något i magen så att inte alla magar kurrade ikapp i bussen på vägen hem och så blev det. alla var överens om att det blev en härlig resa denna helg, trots att tiden aldrig tycks räcka till.

vi har haft två besök på Millesgården och fått guidade visningar på utställningen med Ingrid Wang Nymans illustrationer till Pippi Lång-strump och Barnen i Bullerbyn. Efteråt lekte barn i Pippis kök mm.

Informationskväll ”Språkstörning och skola”vi planerar just nu en in-formationskväll med tema ”skola” för föräldrar till barn med språkstörning. Förhoppningsvis på SPSM där de även har sin läro-medelsutställning. Med information om språkstör-ning, resurscenter, Råd & Stöd, skoldatatek mm. Vi hoppas även kunna få med ett par skolor, Skol-verket m fl.

Prova-På–Idrott med teckenspråkdhb östra har sökt och fått bidrag från Skandia ”Idéer för livet” för en grupp barn/ungdomar som ska få prova olika idrotter. Några tillfällen blir med teckenspråkstolk och några med teckenspråkiga ledare. Vi börjar i vår med dykning med tuber och fäktning. Till hösten hop-pas vi få till golf, squash, judo mm.Mål ett är att några ung-domar kanske fastnar för någon av sporterna och då försöker vi hjälpa dem att få igång en anpassad verksamhet.Mål två är att få olika idrottsklubbar att förstå att de kan ordna anpassad verksamhet för den här gruppen.

TEckENSPRåkSkuRS FÖR MaMMoRvi hade en härlig och nyttig helg ute på Djurönäsets konfe-rensgård. Temat för helgen var ”Spel & Media” – dataspel, TV-spel, Facebook mm. Många kom hem och kunde lära sina barn nya tecken! Vi hade två lärare och delades in i två grupper beroende på kunskapsnivå. kursen genomfördes i samarbete med TuFF.

SIMSkoLoRnu har vi sex olika simskole-grupper med 36 barn, i älvsjö och Bergshamra. De små lär sig vattenvana i en Plask & Lekgrupp och de större lär sig simma eller finslipar sina simkunskaper. alla grupper ses vid tio tillfällen. En förälder är med varje barn i vattnet som är extra varmt och skönt. Vi har teckenspråkstolk på bassängkanten. Det här är en aktivitet som passar alla; döva, hörselskadade, barn med språkstörning eller flerhandi-kapp och även döva föräldrar.

LEkGyMPai år är det 14 barn anmälda till vår Lekgympa för barn med språkstörning. Här tränar de motorik för sin språkutveck-ling men har också jättekul. alla är väldigt nöjda med tränaren Maria. De träffas 14 gånger per termin. Grup-pen är även med i en artikel i tidningen ”Föräldrakraft”.

cIRcuS cIRkÖR barnen fick prova på riktig cirkus; gå på lina, jonglera, trapets, bygga mänskliga pyramider mm. Det var över 30 barn, de de-lades in i sex olika grupper och togs om hand av duktiga ledare från cirkus cirkör. DHB Östra bjöd på fika med hembakade bul-lar. En eftermiddag för familjer som har barn med språkstörning.

TRäNINGSkLuBBvi har startat en ”Träningsklubb” med teckenspråkstolk för barn och ungdomar 10-14 år i samarbete med Idrottsförvaltningen. åtta ungdo-mar får prova på Spinning, Switch, core, simning mm på Eriksdalsbadet.

NoBELMuSEEThär fick vi en guidad visning med verkstad på sportlovet, arrang-erad av Nobelmuseet och på deras initiativ. Positivt!

SkIDRESa TILL kuNGSBERGETäven i år har vi genomfört en helgresa till kungberget. Tio familjer höll sig friska och kunde åka med! Vi bodde på ett härligt pensionat, Jädraås herrgård, åt god mat och badade bastu mm. Vi hade tre skidskolegrupper både lördag och söndag, varav en med teckenspråkstolk. och vi hade verkligen tur med vädret, framför allt på söndagen.

PIPPI LåNG-STRuMP På MILLESGåRDEN


TEckENSPRåkSToLkaD TEaTER på astrid Lindgrens Värld i år igen I sin strävan att närma sig en allt större grupp av barn och barnfamiljer har astrid Lindgrens Värld beslutat att införa teckenspråkstolkning av delar av sin teater under vissa perio-der även denna sommar. astrid lindgrens värld vill försöka nå alla gästande barn med dövhet/hörselskada med sin teater så att de får ut det mesta möj-liga av sina besök. De senaste åren då man erbjudit teckenspråk-stolkning, har man märkt en markant ökning av personer med döv-het/hörselskada som passar på att besöka astrid Lindgrens Värld under just dessa perioder. Det är överfl ödigt att säga att det är mycket uppskattat, säger

marknadschef Nils-Magnus angantyr.För att tolkningen ska bli så bra som möjligt och ”stjäla” så lite

uppmärksamhet som möjligt av själva föreställningen införlivas tol-karna i föreställningarna och ges både kostym och regi så att deras medverkan blir en naturlig del av teatern. Detta gör att både döva/hörselskadade och hörande kan se samma föreställning och som publik uppleva astrid Lindgrens författarskap och karaktärer på lika villkor. astrid Lindgrens Värld kommer i vanlig ordning att skapa två olika slingor som kommer att tolkas. På så sätt kommer gäster som valt att stanna två dagar i parken att kunna se ett varierat program.även i sommar tolkas föreställningarna av teckenspråktolkar från TSP aB i Stockholm.Teckenspråkstolkade spelperioder 2012� v 20: 15–17 maj � v 23: 7–9 juni � v 26–27: 30 juni–2 juli � v 30: 27–29 juli � v 32–33: 12–14 augusti

66 timmar tec kenspråk på SVT

svaret är 66 timmar och då ingår teckenspråkstolkade pro-gram. Det innebär ett snitt på en timme i veckan. Samman-lagt förstagångssände SVT 8125 timmar under 2011. Re-priser medräknat så uppgår

antalet sändningar på tecken-språk till 129, varav 64 riktade sig mot barn.

utav de andra minoritetssprå-ken är det bara fi nska program som har fl er sändningstimmar. Handisam noterar också att

SVT har teckenspråkstolkat på SVT Play, exempelvis julka-lendern och melodifestivalens fi nal.

Handisam kommer att pres-entera fl er siff ror om medier den 15 maj på www.handi-sam.se/uppfoljning.

Mer om SVT:s tillgäng-lighetsarbete hittar du i: Sveriges televisions public serviceredovisning 2011

handisam synar funktions-hinderspolitiken och har nu granskat hur mycket av SVt:s förstagångssändningar som sändes på teckenspråk 2011.

larma 112 med SmSdöva, tal- och hörselskadade kan nu nå samhällets hjälporgan i nödsituationer genom att skicka sms till nödnumret 112. det slås fast i det nya alarmeringsavtalet som tecknats mellan den svenska staten och SOS alarm. personer som är döva, hörselskadade eller talskadade har inte samma möjligheter att larma nödnummer 112 genom ett vanligt telefonsamtal som andra grupper i samhället. Mot bakgrund av detta har SoS alarm nu, genom ett tillägg i alarmeringsavtalet med svenska staten, möjlighet att även ta emot nödanrop via sms.

- Vi arbetar för en ökad trygghet för alla i samhället. Möjligheten att kunna ta emot nödanrop via sms är ett viktigt steg i detta arbete, säger Gunnar Bergström, ansvarig för nödnumret 112 hos SoS alarm.

SoS alarm har, i nära samarbete med Post- och Telestyrelsen (PTS), bedrivit försöksverksamhet kring SMS112 sedan 2007. under försöksverksamheten har cirka 2 200 personer anmält sig till SoS alarm för att aktivera tjänsten SMS 112, som gör det möjligt för deras mobiltelefoner att kommunicera med nödnumret 112 via sms.I takt med att utvecklingen går framåt kommer även lösningarna för kommunikation mellan SoS alarm och hjälpsökande att öka. SoS alarm deltar bland annat i Eu-projektet REacH 112 som ligger till grund för att öka nödnumret 112:s tillgänglighet för fl er personer med funktionsnedsättningar inom Sverige och Eu. Det handlar bl a om att utnyttja video/bild- och chattlösningar på ett smart sätt.

SmS 112 innebär att man i en nödsituation kan skicka ett sms till SoS alarm på nödnumret 112 med uppgift om vad som har inträff at och var man behöver hjälp. På SoS-centralen ser en SoS-operatör detta sms och fortsätter sedan att kommunicera med den hjälpsö-kande via sms. Tjänsten är bara öppen för döva, tal- och hörselska-dade och det krävs att man registrerar sig i förväg innan SMS 112 kan användas. Registrering sker via www.sosalarm.se/sms112

Ny högskolekursFrån och med vårterminen 2013 kommer man att kunna läsa kursen ”Funktionshinder och mänskliga rättigheter” på teolo-giska högskolan i bromma. kursen behandlar hur rättig-heter för personer med funktions-nedsättning har utvecklats i Sve-rige, i andra länder och på global nivå. konventionen om rättigheter för personer med funktionsned-sättning antogs av FN 2006 och trädde ikraft 2008. kursen ingår i kandidatprogrammet i Mänsk-liga rättigheter, men kan även läsas som fristående kurs. kursen kommer att gå på halvfart under perioden januari-mars 2013 och den omfattar 7,5 högskolepoäng. Titta in på Teologiska högsko-lans hemsida www.ths.se för mer information.

proJekt söker barn med cI till vetenskaplig studieCIt-KIt-projektet (Kom-munikation, Identitet och teknologi) vid örebro universitet ska kartlägga kommunikation och iden-titetsfrågor både i och utanför skola med fokus på unga som har cochlea implantat.

syftet är att öka kunska-pen om och förståelsen för dessa barns och ungas vardagsliv i olika typer av naturalistiska miljöer, som klassrum, raster, fritiden och nätet.

Nu vill forskarna Sangeeta Bagga-Gupta och Ingela Holmström hitta familjer som vill delta i projektet genom att ge dem möjlig-het att följa barnen i deras vardag. Projektet pågår och har fått tillstånd från Etikprovningsnämnden. om projektet: www.oru.se/humus/kitVid intresse, kontakat [email protected] 019-30 35 89 eller [email protected]

ansök om stipendium för socialt nätverkeva Metzéns stiftelse erbjuder möjlighet att söka sti-pendier för att bilda ett socialt nätverk runt ett barn eller ungdom med utvecklingsstörning och omfattande fl erfunktionsnedsättningar. Syftet med ett socialt nät-verk är att ge familjer och olika personalkategorier, som arbetar med barn och unga med komplexa kommunika-tionsbehov, ett redskap för att aktivt kunna samverka, samtala och lära av varandra.

i nätverket ska utbildningsmaterialet Med kommunikation i sikte användas. Materialet bygger på ett projekt, som bedrivits vid FuB:s stiftelse ala, om sociala nätverk som modell för samverkan och utveckling av samspel och kommunikation.

Stipendiet kan användas till att bekosta utbildningsma-terialet och nätverksdeltagarnas omkostnader i samband med nätverksarbetet samt handledare/koordinator för att hålla ihop nätverket. FuB-medlemskap krävs. ansö-kan ska ha inkommit, senast 30 april 2012, till Riksför-bundet FuB, Box 6436, 113 82 Stockholm.

Riksrevisions-rapport får genomslagriksrevisionen rapporterade i april 2011 om påtagliga brister i stödet till föräldrar med barn med funktionsned-sättning. Skarp kritik riktades då mot regeringen och nu får rapporten ringar på vattnet sedan minister Maria Larsson presenterat fl era åtgärder.

riksrevisionen föreslog i sin rapport bl.a. att Socialsty-relsen skulle få i uppdrag att i samråd med myndigheter och andra aktörer utveckla och uppdatera en nationell guide med information om stöd att tillgå samt vilken huvudman som ansvarar för de olika stöden. Det förslaget fi nns med på Maria Larssons åtgärdslista.

Därtill har en mängd andra uppdrag tilldelats olika aktö-rer. Enligt uppdrag ska barn med funktionsnedsättning ingå i arbetet för Nationellt Kompetenscentrum Anhö-riga. Samma aktör ska även utveckla ett nationellt stöd för anhöriga och utveckla nätverk till föräldrar med barn med funktionsnedsättning.

Folkhälsoinstitutet har, vilket är känt sedan tidigare, fördelat medel till Göteborgs universitet och Högskolan i Jönköping för att följa upp och utvärdera föräldrastöd.Även Barnombudsmannen och Ungdomsstyrelsen har fått uppdrag.

det har varit alldeles för svårt att studera vidare efter gymnasiesärskolan. Det är ett oacceptabelt slöseri för individen och för samhället, säger biträdande utbildnings-minister Nyamko Sabuni.I arbetet med att göra utbild-ningssystemet mer tillgängligt beslutar regeringen nu att Myndigheten för yrkeshög-skolan får lämna särskilda medel till en ansvarig utbild-ningsanordnare som genom pedagogiska och fysiska

anpassningar av en utbild-ning inom yrkeshögskolan bidrar till att en person med funktionsnedsättning ges förutsättningar att kunna fullfölja utbildningen. Stödet får lämnas till högst fem ut-bildningsanordnare för högst två utbildningsomgångar vardera. Maximalt kan det innebära 250 studerande-platser.

Bestämmelserna gäller för utbildningar som startar till hösten.

Nya uTBILDNINGSMÖJLIGHETER för personer med funktionsnedsättningregeringen har beslutat att Myndigheten för yrkeshögskolan får lämna särskilda bidrag till anordnare som anpassar sin utbildning så att personer med funktionsnedsättning ska kunna fullfölja utbildningen. det fi nns idag inga generellt anpassade utbildningar för personer med funktionsnedsättning inom yrkeshögskolan, skriver utbildningsdepartementet i ett press-meddelande.

Foto

: PaW

EL F

LaTo

Foto: JoHaN ÖDMaNN


Teckenspråksutbildning

för föräldrar, TUFF

Kvällskurser Intensivkurser

Helgkurser & läger www.tuffkurs.nu

www.tuffkurs.nu

arbetsförmedlingen ska på regeringsuppdrag ta fram ett förslag på hur man kunde utforma och genomföra praktikantprogram inom statliga myndigheter för per-soner med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.

tanken är att praktikantprogrammet ska ge deltagarna arbetserfarenhet inom statliga myndigheter, och därmed öka deras förutsättningar till arbete i framtiden, lönesub-ventionerat eller ej.

arbetsförmedlingen ska utföra uppdraget i samråd med arbetsgivarverket, Handisam, Försäkringskassan, arbets-miljöverket och ledande arbetstagarorganisationer inom det statliga avtalsområdet.

Delredovisning till arbetsmarknadsdepartementet ska ske senast 1 mars 2012 och slutrapporten ska vara inläm-nad senast 15 april 2012.

uppdraget i sin helhet: http://www.regeringen.se/content/1/c6/18/26/04/98d58c91.pdf

en undersökning för några år sedan från RBu (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och ungdomar) visade att föräldrar till barn med funktionsnedsätt-ning i genomsnitt har kontakt med 17 olika personer och in-stanser kring sitt barns funk-tionsnedsättning och olika stödinsatser. Föräldrar och be-rörda off entliga aktörer uppger att det inte fi nns någon sam-ordning av stödinsatserna till barn med funktionsnedsätt-ning på ett sätt som underlät-tar för berörda familjer. Följden blir att samordningsansvaret ligger hos föräldrarna, vilket enligt Riksrevisionen påverkar deras möjligheter att delta i arbetslivet.

Det här är ett stort steg framåt och kommer att und-erlätta livet betydligt för för-äldrar till barn med funktions-nedsättning, som idag måste

Praktikantprogram för personer med funktionsnedsättning

FÖrSÖKSVerKSamHet med SamordNare för föräldrar till barn med funktionsnedsättning

Socialdemokraterna föreslog i höstas att regeringen genomför riksrevisionens förslag om försöks-verksamhet med särskilda samordnare av samhällets stöd till barn och unga med funktionsned-sättning och deras föräldrar. den 13 december enades socialutskottet om att regeringen ska starta försöksverksamheten under 2012, skriver Socialdemokraterna i ett pressmeddelande.

Lennart axelsson, S-ledamot i socialutskottet. Foto: PER aRVIDSSoN

ägna oändligt med tid för att samordna olika myndighets-kontakter. Enligt Riksrevisio-nen tar detta så mycket tid att dessa föräldrar får svårare än andra att hävda sig på arbetsmarknaden, säger Len-nart axelsson (S), ledamot i socialutskottet.

VI STÖDJER DHB:s VERKSAMHET

562 80 NorrahammarTelefon 036-31 80 00

KENTSBILPLÅT ABPLÅT- OCH LACKSKADORAUKT. FÖR CHRYSLER OCH JEEPUlvsundavägen 106, 168 67 BrommaTelefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

MJÖLBYGALVANISKAHallevadsgatan 16, 595 35 MjölbyTelefon 0142-160 40www.mjolbygalvaniska.se

E L F Ö R Z I N K N I N G

Hos oss hittar du allt du behöver för ett aktivt friluftsliv. Från kåsor i alla storlekar och färger till sittunderlag, campingset termosar.Beställ vår nya broschyr och läs mer om våra produkter!Tel 08-449 45 72 Fax 08-449 45 79www.leve.se

H. NORDSTRÖMI KALMARVångerslät 382380 31 Läckeby

Box 537331 25 VÄRNAMOTel 0370-69 55 20

INGA LILLSPERUKMAKERI AB

Lina Sandells plan 1129 53 Hägersten

LAGERSERVICE AB

Box 214571 23 Nässjö

ETT AKTIVT FRILUFTSLIV!Jag har give-aways och trycksaker i egen shop!

Mina annonser går ut i både tryck, mail och sms!

Jag fick tusen intresserade kunder till min monter!

0660-29 99 00 • www.agrenshuset.se







Bokning och information tel 019-611 73 [email protected]

070-657 50 85www.mmow.se

www.rpg.org.se

socialdemokraterna.se/orebro

Örebro

PoSTTIDNING BReturadress: DHB Dialog,

klostergatan 15, 703 61 Örebro

dhb dialog nr 1 2012

Documents