1

DHB:s FAMILJELÄGER 2015

NR 3 ❘ 2015 ❘ ÅRGÅNG 42

DHBBdialog

❚ Växte som människor på Språkresan 2015❚ Stöd Fridas rätt till teckenspråkig miljö

TemaHÖRTEKNIK

3

Men.När de ska fl ytta tillbaka till sin hemkommun efter studentexa-men, då står ytterst sällan någon teckenspråkig miljö att fi nna. Det är som att teckenspråkiga per-soner med utvecklingsstörning är teckenspråkiga tills de slutat gymnasiet, därefter betraktas de som personer med utvecklings-störning.

Det är naturligtvis inte okej att en kommun kan placera en människa på ett boende där hen inte kan kommunicera med nå-gon annan människa i samma ålder. Vi har sett detta i en rad fall nu. DHB Dialog har tidigare skrivit om Therése Hegelund (DHB Dialog Nr 2 & 3 2011) och om Josef Afl is (DHB Dialog Nr 2-2014 & Nr 1-2015). Therése vann efter att kommunen inte fått gehör för sin överklagan i högsta förvaltningsdomstolen. Och Josef ska nu äntligen ha fått en plats Mo Gårds LSS-boende i Arlöv.

I det här numret stöder vi döva Frida genom att be alla skriva på en namninsamling för hennes

Grundläggande behov som att få möjlighet att kommunicera med sin omgivning på sitt första språk

sätts på undantag i Sverige idag. Teckenspråkiga döva och hörselskadade med utvecklingsstörning

har idag skapliga möjligheter till ett drägligt liv från förskola till gymnasium. Det fi nns förskolor med

hörselkompetens och teckenspråkig personal på fl era håll, specialskolan Åsbackaskolan fi nns i Öre-

bro liksom även Riksgymnasiesärskolan för döva och hörselskadade på Tullängsskolan, Mo Gårds

gymnasiesärskola och folkhögskola. Barnen och senare ungdomarna kan under de här åren umgås

med andra som också hör dåligt och som använder teckenspråk, såväl elever som personal, och de

är på det stora hela omgivna av en miljö med hörselkompetens och teckenspråk.

Ska rätt till fungerande kommunikation avgöras i domstol?

sak. Härnösands kommun har ti-digare beslutat att Frida ska bo på ett gruppboende med äldre som inte kan teckenspråk. I skrivande stund får vi veta att förvaltnings-rätten upphäver beslutet. Men skriv på namninsamlingen ändå, jag vet av erfarenhet att ett beslut i förvaltningsrätten inte per au-tomatik betyder rätt till boende i teckenspråkig miljö!

På sidan 8 berättar vi om Max von Schewelov som också fått en plats på LSS-boendet i Arlöv. Max pappa Thord sätter fi ngret på den ömma punkten när han frågar sig vad som händer med alla de ungdomar vars föräldrar inte mäktar med den kamp det innebär att försöka övertyga en kommun om vikten av att kunna kommunicera med sin omgiv-ning.

Mycket talar för att det är top-pen av ett isberg vi ser och kän-ner till idag. Det vi ser och kän-ner till är de ”jobbiga” föräldrarna som fortsätter strida och inte ger sig efter tre, fyra och fem nej från förvaltningen. Och jag har full för-ståelse för att man som förälder LEDARE

SONIA STRÖMBERG

JAG HAR FULL FÖRSTÅELSE FÖR ATT MAN SOM FÖRÄLDER INTE KLARAR AV ATT DRIVA JOBBIGA OCH UTDRAGNA PROCESSER

MOT EN ENVIS KOMMUN SOM TROR SIG VETA BÄTTRE...

inte klarar av att driva jobbiga och utdragna processer mot en envis kommun som tror sig veta bättre. Föräldraskapet i sig kräver sitt och lämnar inte mycket ener-gi till övers alla gånger. Men det ska inte vara så att det bara är de som orkar strida som (kanske) får rätt till ett liv för sina barn där de kan umgås och kommunicera med jämnåriga. För hur många är det inte då som sitter på boen-den utan att kunna delta i samtal, utan någon annan att förmedla sig med än den ur personalen som kan lite stödtecken? Jag är rädd för att det är rätt många, och det känns i hjärtat kan jag säga, för det skulle kännas i hjärtat om så bara en enda människa ska behöva leva på det sättet. ■

KLANENAV NINA RAINE

För teckenspråkstolkade och textade föreställningar se www.dramaten.se

Medverkande Christian Dyvik, Kicki Bramberg, Pontus Gustafsson, Christoffer Svensson, Emma Mehonic, Ester Uddén Översättning till svenska Lolo Amble Översättning till teckenspråk Juli af Klintberg Regi Nina Raine

”Det är rappt, det är roligt och musikaliskt regisserat” Kulturnyheterna SVT

”inte bara rörande, utan direkt drabbande” DN

”Raines pjäs handlar om att hitta sin röst, oavsett form” Svd ko

nfi

rmat

ion

-

för

dig

som

är tec

kens

pråk

ighö

sten

20

15

vå

ren

20

16

Konfirmationstiden är en spännande tid i ditt liv!

Du får träffa nya kompisar, prata om allt mellan himmel och jord och fundera över vad kristen tro innebär.

Vi åker på läger där du träffar teckenspråkiga ungdomar från olika platser i Sverige.

kom och upplev tro, hopp och kärlek som konfirmand

Foto

Joa

kim

Orr

vik

anmäl dig senast 7/9 till gungun.carlsson@svenskakyrkan.se läs merwww.svenskakyrkan.se/tspkonfa

Silviaskolanen grundskola för elever med hörselnedsättning

Bitr.Rektor: Magnus Lennartsson Tel: 0709-812 84 32E-post: magnus.lennartsson@hessleholm.se

Unik miljö när det gäller ljud, ljus och teknik

Hög pedagogisk kompetens

Värdegrund, utbildning, och hörselmedvetenhet

Samma krav – större möjligheter

Rektor: Christian Örn Tel: 0451-26 84 33E-post: christian.orn@hessleholm.se

Vill du veta mer om Silviaskolan eller komma på ett besök?

• Belägen i Hässleholm

• Regionalt upptagningsområde

(Skåne, Blekinge, Kalmar, Kronoberg)• Vårt undervisningsspråk är svenska

• Eleverna lär sig teckenspråk

www.hessleholm.se/silvia

4 DHB DIALOG l NR 3 2015 5

TIDSKRIFT FÖR RIKSFÖRBUNDET FÖR DÖVA, HÖRSELSKADADE BARN OCH BARN MED SPRÅKSTÖRNING

DHBFÖR DÖVA, HÖRSELSKADADE BARN OCH

BdialogRedaktör och ansvarig utgivare Mats LindblomAdress DHB Dialog, Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro Tel 019-17 08 30, texttel 019-1968 90 ange 019122146*, dialog@dhb.se, www.dhb.sePrenumeration Riksförbundet DHB:s kansli, kansliet@dhb.se. Tidningen utkommer med fyra nr/år. Pris för icke medlem 200 kronor/år.Annonser Ågrenshuset Produktion, Bjästa.Leif Dylicki, tel 0660-29 99 58, leif.dylicki@agrenshuset.seAgneta Nydahl, tel 0660-29 99 59, agneta.nydahl@agrenshuset.seGrafi sk produktion och tryck Ågrenshuset Produktion, BjästaManusstopp nr 4 2015, 30 oktober. Tidningen fi nns ute vecka 48. Senaste nytt hittar du på www.dhb.seNär du fl yttar, kom ihåg att meddela adressändring till Riksförbundet DHB:s kansli, kansliet@dhb.se, så medlemstidningen och övrig information når dig!Omslag Fr.v. Zazu, Pumbaa och Simba på DHB:s familjeläger.Foto Mats Lindblom.

Som medlem i Riksförbundet DHB får du DHB Dialog fyra gånger per år, tillgång tillriksförbundets och distriktens aktiviteter, råd och stöd samt möjlighet att påverka. Du kan även teckna olycksfallsförsäkring för barnen hos Folksam. Bli medlem via www.dhb.se/medlem

DHB:s familjeläger 2015Vi är mycket stolta över vårt årliga familjeläger och älskar att berätta om det i DHB Dialog,

på vår hemsida och på www.facebook.com/dhbriks. Vi har dock lagt band på oss själva

och överlåtit berättandet till barnledare Erik Skoog och deltagarfamiljen Yousef.

Barnledare Erik Skoog:DHB:s familjeläger hölls i år på Ädelfors Folkhögskola, en bra bit in i det småländska höglandet nära det lilla samhället Holsby-brunn. På måndagen den sjätte juli anlände familjerna till det lilla samhället i Vetlanda kommun. Första dagen med barngrupper-

Alla barn verkade uppskatta veckan och fi ck möjlighet att påverka aktiviteterna efter sina intressen. Tiden med barngrup-perna var mycket utvecklande. Nya bekantskaper knöts mellan barn som bor i helt olika delar av landet. Deras olika intressen varierade lika mycket som vädret skiftade under veckan. Vissa av barnen ville aldrig lämna pyssel-

rummet, medan andra ville vara ute och springa oavsett väder.

Familjen Yousef:Då var det äntligen dags. Veck-an vi alla i familjen hade sett fram emot var här. Vi bilade från Stockholm till Ädelfors folkhög-skola och vid incheckningen stod ett par välbekanta ansikten som hälsade oss välkomna.

Efter en gemensam informa-tion delades barnen in i deras respektive grupper. De var för-väntansfulla och något nervösa; vilka andra barn skulle man träf-fa? Vilka barnledare skulle man få och vad för aktiviteter stod på schemat? När indelningen var klar så var det dags för tecken-språkskurs för oss vuxna.

Alla samlades och tecken-språkslärarna presenterade sig och vi delades in i tre grupper beroende på deltagarnas teck-enspråksnivå. I vår grupp hade man denna gång anpassat nivå och innehåll så att även de fullt teckenspråkiga deltagarna kunde delta vilket var toppen. Vi fi ck ett väldigt stort utbyte av varandra och med skådespelaren Niklas Andersson som teckenspråkslä-rare gick vi alltid från lektionerna med ett leende på läpparna.

Teckenspråkskursen hölls de två första dagarna och de två sis-ta dagarna bestod av projektpre-sentationer och föreläsningar. Det som gjorde starkast intryck på oss var de föreläsningar där vi fi ck ta del av olika personers livssituationer och erfarenheter.

Efter middagarna väntade

na var det bara två timmar men de fl esta av barnen verkade ändå tycka att det var en lättnad att få komma ifrån sina föräldrar efter den långa bilresan. Under den första dagen var det tillfäl-le för alla att lära sig varandras namn och persontecken.

Bad var en aktivitet som upp-

skattades av alla deltagare. Där fi ck de modiga en chans att dop-pa sig i den närliggande sjön, när badkrukorna trivdes som fi sken i vattnet uppe på torra land. Sjön låg vackert i närheten av folk-högskolan och omgavs av tal-lar som stod intill vattenbrynet. Även om vädret under veckan var ganska kyligt tittade solen stundvis fram mellan molnen. Förutom minigolf och en stor, fi n

Ett familjeläger behöver barnledare som kan bjuda på sig själva.

gymnastiksal fanns det även två fi na lekparker där både barn och ledare trivdes att vara i när solen var framme. När det regnade var det ändå mycket att göra i det stora spelrummet där det fanns allt från biljard och bordtennis till fotbolls- och fi aspel. Lek och bad tar på krafterna och en förmid-dag blev det därför vila framför en fi lm, något alla tyckte var ro-ligt.

Morgonsamling.

kvällsaktiviteter vilket var ett yp-perligt tillfälle för oss alla att lära känna varandra mer. En mycket uppskattad sådan var fi lmvisning-en av fi lmen ”No Ordinary Hero: The SuperDeafy Movie”. Både barn och vuxna satt klistrade fram-för denna fantastiska familjefi lm som vi varmt rekommenderar er alla att se om ni får möjligheten.

På torsdagen var det dags för DHB-dagen och vi åkte ut till Kleva gruva där en heldag var inplanerad med guidad tur i gru-van, skattjakt och guldvaskning. Dagen bestod även av mingel och erfarenhetsutbyten bland deltagarna.

På lördagskvällen bjöds det på härliga uppträdanden, aktiviteter och en massa skoj. När det var dags att åka hem på söndagen kändes det som veckan gått all-deles för fort vilket måste ses som ett mycket gott betyg. Alla frågor våra barn ställde i början på veckan hade blivit besvarade. ”Det är ju så roligt här, och vi har fått nya bästa vänner och vi har haft så mycket skoj.”

Den enda frågan som återstod var ”Varför kan vi inte stanna en vecka till?” ■

Om solen tittar fram ska man ha vattenkrig.

Sista kvällen bjöds det på teater, ansiktsmålning och glass.

VARFÖR KAN VI INTE STANNA EN VECKA TILL...

6 DHB DIALOG l NR 3 2015 7

Språkresan 2015för hörselskadade ungdomar i samarbete med Avista Språkreseförmedlarna

För sjätte året i rad åkte en grupp hörselskadade och döva elever till Ilfracombe, en vacker liten stad med bara en språkskola som tar emot elev-er från hela Europa. Årets DHB-grupp bestod av 8 ungdomar 14-17 år. Med på resan följde också en teck-enspråkig ungdomsledare som var ett stöd till ungdo-marna både i skolan och på fritiden. Gruppen hade ett eget un-dervisningsrum där det fanns möjlighet att använda hörsel-teknisk utrustning från Com-fort Audio. Systemet kunde

även användas på fritidsakti-viteterna. Ett par lärare tura-des om att undervisa 15 tim-mar i veckan. Den här gruppen hade som fritidsaktivitet valt rid-ning och tennis. Skolan ord-nade också många utflykter och kvällsaktiviteter som tex rullskridskodisco, karaoke och volleyboll. DHB-gruppen berättar att det var en tuff men rolig och lärorik resa. De utvecklade sin engelska och växte som människor tack vare att de fick stå på egna ben!

8 DHB DIALOG l NR 3 2015 9

Max von Schewelovs HOMERUNInvigning av teckenspråkiga LSS-boendet Solhem i Arlöv

DHB Dialog bjöds in när Max von Schewelov hade infl yttningsfest på Mo Gårds nyöppnade LSS-boende

Solhem i Arlöv. Max har gått på förskolan Uroxen i Lund, specialskolan Åsbackaskolan i Gnesta, Riks-

gymnasiesärskolan för döva och hörselskadade på Tullängsskolan i Örebro och Mo Gårds folkhögskola i

Finspång och Norrköping. Efter den Nils Holgerssonska strapatsen gör Max nu en homerun!

Den 13 maj fi ck ett andra LSS-bo-ende i Mo Gårds regi i Skåne sitt tillstånd att starta verksamhet. Detta boende ligger i Arlöv, strax utanför Malmö. Det är en tidiga-re villa som har byggts om till att innehålla tre fullvärdiga lägenhe-ter samt ett gemensamt kök och samlingsrum. På tomten fi nns även ett helt nybyggt hus som till-

hör boendet och som innehåller ytterligare tre lägenheter.

I nuläget fi nns det tre killar i 25-årsåldern som har var sin lä-genhet i den nyrenoverade villan ”Solhem”. Verksamheten riktar in sig till vuxna från 18 år, som är döva eller hörselskadade med ytterligare funktionsnedsättning samt är inskrivna i LSS och tillhör

värdegrund då hon jobbat inom den verksamheten sedan 2005.

Solhem drivs helt i enlighet med Mo Gårds övriga boenden med fokus på individanpassade lösningar. Det fi nns totalt 15 an-ställda och boendet är bemannat dygnet runt. Det är lite blandad kompott på de anställda, bl.a. är de utbildade rehab-assistenter och specialpedagoger. Det fanns inget krav på att man ska kunna teckenspråk när man börjar, men man ska vilja lära sig det. För det-ta fi nns teckenspråkslärare som är kopplade till Mogård. Av de 15 i personalen är fyra döva, och det är verkligen positivt. Dessutom vet alla som försökt hålla teck-enspråket vid liv, att det är den dagliga användningen som gör att man kommer ihåg och lär sig nytt! Tyvärr var det lite klent med att hitta kvalifi cerade manliga sökande och än så länge är det bara två som är av den sorten.

Man jobbar för att få till ett samarbete med andra parter för att kunna erbjuda en menings-full vardag för brukarna. En dag-lig verksamhet i den närliggande kommunen Staffanstorp plane-ras starta hösten 2015. Ett par kilometer bort, i Åkarp, ligger Mo Gårds folkhögskola där det fi nns möjlighet att läsa längre eller

kortare kurser. Solgården driver ingen egen fritidsverksamhet utan nyttjar vad omgivningen har att erbjuda samt vad bruka-ren har för önskemål. I och med att boendet ligger mitt i Malmö/Lund-regionen lär det inte fi nnas brist på aktiviteter att välja på!

Många anhalterNär Solhem invigdes bjöds DHB in av Thord och Anet-te Schewelov, vars son Max Schewelov fl yttat in i en av lä-genheterna. Max tycker självklart att det är toppen att vara tillbaka i Skåne efter att ha varit ”land-skapsförvisad” i många år. Han har i och med detta fått uppleva Sverige från lite olika platser, allt från förskolan Uroxen i Lund till specialskolan Åsbackaskolan i Gnesta, Riksgymnasiesärskolan för döva och hörselskadade på Tullängsskolan i Örebro och vi-dare till Mo Gårds folkhögskola i Finspång och Norrköping.

Max pappa Thord tycker det är skönt att ha fått tillbaka den ”förlorade sonen”.

– Det är fantastiskt skönt na-turligtvis och extra skönt är det då familjen har varit med och drivit på och kämpat för detta sedan Max föddes, ungefär.

Lägenheterna är lite olika till

personkrets 1. För att få möjlig-het att få plats på ett LSS-boende söker man via sin insatshandläg-gare om särskilt boende i sin hemkommun. Då efterfrågan är stor på LSS-boende med teckenspråkig personal räknar enhetschef Lisa Mingert med att det snart blir fullbelagt. Lisa är väl förtrogen med Mo Gårds

utformningen men gemensamt är att de är nyrenoverade och består av en sovdel, vardagsrum, kök och badrum. De lägenheter som ligger på andra våning-en har dessutom fått en egen brandtrappa som det är lätt att ta sig ut och ner på.

Max har inte några åsikter om personal och boende ännu ef-tersom han precis fl yttat in men han verkade trivas som fi sken i vattnet. Max älskar att måla och göra olika typer av konstverk, det ena mer avancerat än det andra, och han har satt upp sig i kö till en konstnärskurs på Folkhögskolan i Åkarp. När han gjort tillräckligt många alster vill han ha en ut-ställning av alla sina samlade verk på Malmö Museum! Fast först vill han jobba, och han har redan börjat praktisera på ICA i Eslöv.

Det viktigaste för Max är, och har alltid varit, att ha en god fungerande kommunikation och därför har alltid den teckensprå-kiga miljön prioriterats. Att ha en fungerande kommunikation är en förutsättning för att kunna ut-trycka sig och kunna bli förstådd och därmed få en fungerande vardag. Allt detta har Max och det är kul att se!

Det fi nns tyvärr många som inte haft samma förutsättning-

ar och möjligheter som Max, utan som sitter isolerade utan fungerande kommunikation på boenden där ingen kan tecken-språk eller där på sin höjd någon i personalen kan TSS. Det är väldigt tragiskt och tankarna går tillbaka till historien då döva inte fi ck teckna. Tänk att sitta dagar-na i ända utan något som helst socialt umgänge, på dina villkor. Hemskt!

Resan har varit lång och kan-tats av utredningar, rättegångar, kämpande och åter kämpande. Thord, som är en gammal DH-B:are, tycker det är tråkigt att man som förälder måste hålla på att bråka med myndigheter för att kunna ge sina barn ett me-ningsfullt liv. Som om man inte hade nog med problem!

– Och vad händer med alla de stackars unga vuxna som har för-äldrar som inte mäktar med att ta denna strid? Var hamnar de?

Det är tyvärr en trist sanning att för de fl esta ungdomar som slutat gymnasiet öppnar sig en utsiktslös framtid. Det är inte alla som har sådan tur att hamna på ett av Mo Gårds boenden.

Gunnar Johansson, avtals-ansvarig kundrådgivare på Mo Gård, är inte främmande för att utöka verksamheten om behov fi nns. Och det är alltid något po-sitivt att ta med in i framtiden!

Till Max och hans föräldrar säger jag Tack för inbjudan och Lycka till med din utställning Max! Jag vill också tacka Lisa Mingert och önska henne med personal Lycka till med verksamheten! ■

text HELENA SKAGERBORG, DHB FLEX

foto HELENA SKAGERBORG & THORD VON SCHEWELOV

Mo Gårds LSS-boende Solhem i Arlöv, Skåne.

Max von Schewelovs kreationer.

MAN JOBBAR FÖR ATT FÅ TILL ETT SAMARBETE MED ANDRA PARTER FÖR ATT KUNNA ERBJUDA EN MENINGSFULL VARDAG FÖR BRUKARNA...

10 DHB DIALOG l NR 3 2015 11

Nu önskar Frida att få bo kvar inom Mo Gård, men på ett LSS-boende i Finspång eller i Enköping, där hon har alla sina jämnåriga döva kompisar och pojkvän i en fullständigt tecken-språkig miljö med goda levnads-villkor.

God man och Frida ansökte den 19 maj 2015 om bostad med särskild service enligt LSS riktat till Mo Gård, men fick avslag. Beslutet överklagades till förvalt-ningsrätten och finns nu som pågående mål. Om vi inte vinner målet är detta alternativen som

Frida Thölix, 22, är teckenspråkig döv, har en lätt

utvecklingsstörning, dyslexi och Tourettes syndrom.

Frida har bott på Mo Gård i ett HVB-hem (Hem för

vård och behandling) sedan 24 mars 2011. Frida

tog studenten i juni 2014 på Mo Gårds särgymna-

sium.

text PAPPA OCH GOD MAN DAVID THÖLIX foto PRIVAT

UPPROP:Stöd Fridas kamp för boende i teckenspråkig miljö!

DHB Flex: ”Det är toppen av ett isberg vi ser”

Härnösands kommun kan erbju-da en 22-åring:

Alternativ 1Härnösands kommun planerar att tvångsförflytta Frida mot hen-nes vilja till ett äldreboende!

Alternativ 2Härnösands kommun tvingar God man David Thölix att tvångs-förflytta Frida mot hennes vilja till hemmet!

Härnösands kommun kan inte erbjuda Frida boende med goda levnadsvillkor i en fullständigt

teckenspråkig miljö, med jämn-åriga döva kamrater. Kommunen kan enbart erbjuda boende med teckenspråkig personal. Som döv ungdom har man naturligtvis också behov av att kunna kom-municera med kompisar och ha hemligheter utan att behöva an-vända tolk.

Vilket torftigt liv Härnösands kommun erbjuder, dessutom tycker Socialförvaltningen att det-ta är helt OK.

Enligt Lagen om stöd och ser-vice, LSS, har en funktionshindrad rätt till ett liv likt vem som helst. Att som 22-åring placeras på ett äldreboende där endast någon i personalen förstår ens språk upp-fyller inte det kravet. Att Härnö-sands kommun inte kan leva upp till denna standard själv är en sak, men att förvägra en människa ett värdigt liv, borde inte vara genom-förbart i dagens samhälle. Vart är vi på väg? ■

HJÄLP FRIDA I DENNA FRUKTANSVÄRDA KAMP! TACK PÅ FÖRHAND!

SKRIV UNDER NAMNINSAMLINGEN PÅ http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=10239

Precis innan pressläggning nås vi av beskedet att förvaltningsrätten

upphävt Härnösands kommuns beslut att Frida ska placeras på ett

gruppboende med äldre som inte kan teckenspråk. Pappa och god

man David Thölix är försiktigt optimistisk efter beskedet. ”Förvalt-

ningsrätten tog ett för Frida positivt beslut, men nu hänger det på

vad kommunen gör, det vet man ju inte.”

Förvaltningsrätten upphävde kommunens beslut från den 11 juni i år då kommunen av-slog Davids och Fridas ansö-kan om att Frida skulle få bo på ett LSS-boende på Mo Gård. Men David vågar inte ropa hej ännu. Han är inte ens säker på att kommunen inte överklagar beslutet, trots antydningar från Härnösands socialchef Agneta Nordström i Allehanda om att kommunen skulle finna sig i förvaltningsrättens beslut.

– Man kan inte förutse vad Härnösands kommuns social-förvaltning gör.

DHB Flex kritiskaSonia Strömberg, ordförande i DHB Flex, har följt Fridas kamp och är glad över förvaltnings-rättens beslut. Men hon vet av erfarenhet att förvaltningsrät-tens beslut inte alltid leder till en bättre vardag för personen det avser.

-Det händer att man säger att man inte kan leva upp till att erbjuda boende enligt LSS i en teckenspråkig miljö med jämnåriga medboende. Och det köper jag, alla kommuner har inte ett befolkningsun-derlag som räcker till för det, men då får man faktiskt se sig omkring utanför kommun-gränsen. Ingen människa ska sitta på ett boende utan någon som förstår ens språk!

DHB Flex har under den senaste tiden fokuserat på frågan om teckenspråkiga döva och hörselskadade med utvecklingsstörning som efter

avslutat gymnasium flyttar hem till hemkommunen för att där försöka ordna boende och daglig verksamhet. Frida är inte den första och kom-mer inte att vara den sista som får kämpa med näbbar och klor för att övertyga sin hemkommun om att tecken-språkig miljö är en rättighet. I flera andra kommuner har föräldrar kämpat och drivit sin sak och, som Frida, fått rätt i förvaltningsrätten.

DHB Dialog har tidigare skrivit om Therése Hegelund (DHB Dialog Nr 2 & 3 2011) vars mamma efter en lång och utdragen kamp, där kommu-nen in i det sista överklagade till högsta instans, fick rätt för sin dotter att bo på Mo Gård. I en annan del av Sverige är Josef Aflis mamma Karin mitt uppe i samma balett som Therése mamma var tidigare (Se DHB Dialog Nr 2-2014 & Nr 1-2015). Karin överklagade ett beslut om placering till för-valtningsrätten, men kommu-nen satte sig därefter på tvären i alla fall. Nu ska Josef ha fått en plats på samma boende som Max von Schewelov på uppsla-get innan.

Max pappa Thord pekar rakt på den skrämmande sanning-en när han frågar sig vad som

händer med alla de unga vux-na som har föräldrar som inte mäktar med att ta denna strid.

– Det är toppen av ett isberg vi ser och något behöver göras för det här problemet kommer inte att försvinna av sig själv. David Thölix dotter Frida var på vippen att tvingas till ett äldre-boende eftersom Härnösands kommun vägrar låta henne flytta till Mo Gårds boende. Nu har det beslutet upphävts, men det har investerats blod, svett och tårar för att så blev fallet, det kan jag lova, säger Sonia Strömberg.

Sonia uppmanar alla att fort-sätta skriva under namninsam-lingen och stöda Frida, tills det är ställt utom allt tvivel att Här-nösands kommun kan ordna boende för Frida i teckensprå-kig miljö med jämnåriga.

Sonia berättar vidare att DHB kontaktats i ytterligare två fall, som hon av hänsyn till familjerna inte vill beskriva närmare i dagsläget. Men hon menar att det visar på att det är ett problem att kommuner-na inte kan erbjuda boende enligt LSS för teckenspråkiga, för att inte tala om daglig verk-samhet.

– Hur många fler fall ska behöva komma i dagens ljus innan något händer? ■

text MATS LINDBLOMHÄRNÖSANDS KOMMUN PLANERAR ATT TVÅNGSFÖRFLYTTA FRIDA MOT HENNES VILJA TILL ETT ÄLDREBOENDE!...

SONIA UPPMANAR ATT FORTSÄTTA SKRIVA UNDER NAMNINSAMLINGEN OCH STÖDA FRIDA...

12 DHB DIALOG l NR 3 2015 13

TemaHÖRTEKNIK

HAMPUSgör så att eleverna hörHampus Brunstedt är hörseltekniker och gör sitt allt för att eleverna ska höra allt som sägs så

bra som möjligt. Han fi xar slingor och ger råd, och ibland bannor om någon saboterat mikrofo-

nerna. Hans syn på teknikens roll är tydlig. – Eleverna ska inte behöva anpassa sig efter tekni-

ken, det är tekniken som ska vara formbar.

Hampus Brunstedt är anställd som hörseltekniker på SPSM mellersta regionen, dit specisla-kolorna Birgittaskolan, Åsbacka-skolan och Ekeskolan i Örebro hör. Det är hans uppgift att se till att slingorna funkar som de ska.

– Det är mitt ansvar att drifta slinga och mikrofoner så att elev-erna får den standard som fi nns. Den information som förmedlas under lektionen ska nå vederbö-rande på bästa möjliga sätt helt enkelt.

Hörselteknikerns arbete hand-lar om att se till helheten där slingans fungerande är högsta prioritet. Sedan ägnas en del tid åt att fi xa sabotage på elevmik-rofoner, vilket verkar förekomma med jämna mellanrum.

– Speciellt muffarna på mikro-

fonerna har visat sig svåra att låta bli att pilla på, berättar Hampus med ett leende.

I sitt dagliga arbete strävar Hampus efter att vara ute i klass-rummen så mycket som möjligt, se till att mikrofonerna fungerar och för att fi nnas till hands. På Birgittaskolan och Åsbackasko-lan fi nns omkring 20 rum med fasta slingor och därutöver fi nns ett par mobila slingsystem.

Fasta slingor kan inte mon-teras i rum intill varandra pga. överhörning, dvs. att elevernas hörapparater fångar ljud från slingan i rummet intill. Men alla utrymmen behöver ju heller inte ha slinga för de kan använ-das av teckenspråkiga grupper. Hampus förespråkar varmt fas-ta slingor framför trådlösa. Idag

använder man dock bådadera på Birgittaskolan och Åsbacka-skolan.

– Ökat elevantal och att ande-len CI-användare ökar gör att vi behöver använda trådlösa sling-or som komplement. Tyvärr, vill jag tillägga.

Hampus menar att det blir lite sämre standard med trådlös slinga. Ljudkvalitén är sämre, det blir mer krångel än vad det blir med trådbunden slinga och så ska mikrofonerna laddas.

– Men det är naturligtvis bra att det fi nns mobila slingor för utfl ykter.

Teknik är smak och tyckeInom specialskolorna jobbar det i praktiken en tekniker per regio-nalskola. Hampus säger att han inte skulle tacka nej till en kollega på plats, men menar samtidigt att videomötena med SPSM:s tekniker samt samarbetet med teknikerna på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade ger bra stimulans i arbetet. Alla skolor jobbar efter samma grundtanke, men man har tillämpat delvis oli-ka lösningar.

– Alla skolor har fasta slingor, men vi har gjort olika val vad gäl-ler mikrofoner.

På Birgitta- och Åsbackaskolan använder man Comfort Audios ComLink som bordsmikrofoner. Tillverkaren slutade producera ComLink men återupptog pro-duktionen då specialskolan hade så pass stort behov av just den mikrofonen. På frågan om Ham-pus kan sia om vad framtiden för med sig i teknikväg så säger han kort och gott att det egentligen inte spelar så stor roll.

– Teknik är mycket smak och tycke. Det handlar om att välja

lösningar som passar det en-skilda fallet. Ljudupplevelsen är också individuell.

Historiskt sett har teknikutveck-lingen gått i vågor och pendlat mellan trådlösa och trådbundna system. Just nu är det mobila på modet, men Hampus hoppas på att det utvecklas bättre trådbund-na system.

– Alternativt mobila system som når upp till standarden hos dagens trådbundna system.

Om Hampus fi ck bestämma skulle det avsättas mer resurser för att testa och utvärdera olika system.

– Det går inte att plocka in och köra direkt, de här systemen måste utvärderas först.

Han är dock medveten om att hörteknik, som allt annat, har ändliga resurser att hushål-la med. För att hålla sig ajour så scannar man av marknaden, samverkar och samarbetar med de få andra inom branschen.

– Kommuner kontaktar ju oss för råd, så det är väl ett kvitto på att vi kan området.

Det som avgör teknikens funk-tionsduglighet är till stor del yttre faktorer. Slingan måste vara rätt installerad och till det behövs för ändamålet kompetent per-sonal som kan ”trimma in den”, förklarar Hampus. Det som ska trimmas in är en standard för slinga som går under benäm-

ningen IEC 60118-4, och som är viktig att följa. Sedan gäller det att välja rätt mikrofoner för verk-samheten.

– Eleverna ska inte behöva anpassa sig efter tekniken, det är tekniken som ska vara formbar.

Förutom kompetens gällande installation och urval så handlar det till mångt och mycket om akustiken. Det spelar ingen roll hur fantastisk teknik du har om du installerar den i en gammal kyrka, och tvärtom, om akustiken är su-verän så krävs det inte så mycket av tekniken. Hampus berättar att det ibland till och med fi nns en övertro på tekniken i sig, att man bortser från andra förutsättningar som är minst lika avgörande.

Nya Manillaskolan anser Ham-pus vara en akustikmässig fröjd.

– De har verkligen lyckats ska-pa något som funkar jättebra.

Huruvida Birgittaskolans elev-er är nöjda kan Hampus inte svara på.

– Det får du fråga dem! Men tyvärr tror jag de är dåliga på att säga till när det inte fungerar som det ska.

Varför det är så vill han inte spekulera i men han brukar upp-mana eleverna att ha hörappara-ten eller CI:t i MT-läge.

– Det är bra om någon kanske slarvar med att trycka på mikro-fonknappen.

Utöver driftandet av slingor så

Slingan monteras i golvet och dras med jämna mellanrum över golvytan för bästa möjliga täckning. Sedan läggs en golv-matta över. Slingan är kopplad till en slingförstärkare som i sin tur är kopplad till en mixer. I mixern kopplas sedan allt som man vill ansluta till slingan – elevmikrofoner, lärarmikrofoner, smartboards, radio etc.

Enligt beslut från Post- och telestyrelsen (PTS) ändras, från och med den 1 januari 2017, frekvenstilldelningen för till-stånd för trådlösa mikrofoner och hörseltekniska hjälpmedel. För Birgittaskolan kommer det inte att innebära några direkta förändringar, men andra skolor kommer att behöva göra jus-teringar.

FAKTA

Lägen på hörapparat/CIT = slinglägeM = mikrofonläge (mikrofon för ljudupptagning i hörapparat/CI)MT = kombination av slingläge och mikrofonläge. Fördelningen på respektive läge kan ställas in efter önskemål.

FAKTA

Fast slingaFAKTA

Ny frekvenstilldelning fr.o.m 1/1 2017

Antisabotagekampanj.

brukar Hampus hjälpa eleverna med deras hörapparater och CI-implantat i den mån han har tid och möjlighet. Tidigare fanns det mer utrymme för reparatio-ner av elevernas egen utrust-ning, så som byte av slangen till proppen och byte av batterier. Men idag handhas sådant i stör-re utsträckning av hörselvården.

– Jag brukar säga till föräldrar och nya elever att de alltid ska

komma hit först, för det går for-tare om jag kan laga det här.

Trots att utrymmet för repa-rationer på plats på skolan har minskat så upplever Hampus att han har fria händer att påverka sitt arbete och inköp av utrust-ning.

– Hörteknik är dyrt men förstå-elsen fi nns. Om jag kan peka på ett behov och har en bra förkla-ring så köper rektor det. ■

Övre bilden: Hörseltekniker Hampus Brunstedt vid signalförstärkare och mixer.

text och foto MATS LINDBLOM

14 DHB DIALOG l NR 3 2015 15

TemaHÖRTEKNIKtext och foto MATS LINDBLOM

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 15

Får ta stort ansvarBland annat berättar hon om att de här barnen lätt ham-nar vid sidan om i klassrum-met och att det ligger mycket eget ansvar hos barnen om de ska hänga med i skolarbetet. Hon har också sett att det är de vuxna som i hög grad styr tekniken. En central mikrofon i klassrummet ska fånga upp vad klasskamraterna säger eller

der barnen enbart tal, man kan inte säga att det finns någon naturlig teckenspråkig miljö i skolan. Det här bidrar till att det svenska teckenspråket får en roll som stöd till talad svenska.

– Men det handlar om två helt olika språk, säger Ingela Holmström. De kan komplet-tera varandra för att ge en bätt-re kommunikation, men det är

bidrag till en större medve-tenhet och kritiskt tänkande kring skolplacering och olika tekniska lösningar.

Ingela Holmströms avhand-ling är den första pedagogiska studie som fokuserar just på barn med CI, tidigare har forskningen haft medicinsk eller psykologisk inriktning. Barnen i studiegruppen är mellan 7-11 år och har bila-

På lördagskvällen visades teckenspråkstolkad spagettiopera med folkhögskolans operalinje. Foto: Annelie Sowell

också är det en vuxen som går runt med en mikrofon till det barn som ska säga något. Men blir det för mycket ljud stängs utrustningen av. Det kan vara bra för att skapa arbetsro, men samtidigt stänger det ute bar-net med CI från småprat och möjligheter att höra när lära-ren instruerar andra barn.

Föräldrar vill ge barnen möjligheter att välja mellan svenskt teckenspråk och talad svenska, men när utrustningen stängs av vänder sig barnet till sin resursperson och då använ-

en helt annan sak!Hon menar att hennes av-

handling – Learning by hearing? Technological Framings for Parti-cipation – visar att hanteringen av olika teknologier är avgö-rande för om de ska vara ett sätt att öka delaktigheten eller om de rent av på olika sätt hindrar delaktighet.

– Tekniken löser inte alla problem, det är svårare än så. Min avhandling utforskar ett nytt område och den väcker många tankar och funderingar, som jag hoppas ska vara ett

teckenspråk innan man säkert kan bestämma nivåer. Men min studie visar att de elever som har högst nivåer i svenska också berättar mer ”fylligt”, dvs. deras berättelser är mer levande i jämförelse med dem som har lägst nivåer i svenska, säger Krister Schönström.

Avhandlingen visar därmed att döva trots avsaknaden av hörseln inte tycks skilja sig åt från hörande andraspråksin-lärare när det gäller språkut-veckling. Dessutom bekräftar avhandlingen tidigare forsk-ningsresultat att ett utvecklat förstaspråk är viktigt för an-draspråksinlärningen.

Länk till avhandlingen: http://korta.nu/tvåspråkighet_hos_döva_elever

Barn med CI i skolanIngela Holmström, vd på företaget Teckenbro, föreläste om sin doktorsavhandling i pedagogik, med särskilt fokus på barn med cochleaimplantat (CI) i den vanliga skolan. Det är en avhandling som beskriver hur barnens vardag ser ut i sko-lan när de går tillsammans med hörande elever.

— Jag har undersökt hur hörselnedsättningen påverkar barnens relationer, kommuni-kation, identitet och deras var-dagsliv i skolgången med hö-rande kamrater. Jag är förvånad över att teknologin får ta så stor plats, det gör att formerna för umgänget i klassrummet och därmed vilken identitet bar-nen med cochleaimplantat får påverkas i hög grad.

teralt, dvs. dubbelsidigt CI. De går i integrerad klass, dvs. öv-riga barn i klassen är normal-hörande, med runt 14 elever i varje klass. Klassrummen är ljudanpassade och barnen har tillgång till teckenspråkig re-sursperson. Tekniska hjälpme-del finns också tillhanda, såsom mikrofoner till lärare/elever kompletterat med teleslinga.

Länk till avhandlingen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2%3A646591&dswid=-4213

TANDEMCYKEL FÖR BARN + VUXEN

Cykeln är välvårdad och bra för handikappade barn.

Styrning från bakre platsen eller båda ochurkopplingsbara trampor fram.

Tre olika bromsar och 5 växlar.

Lätttrampad Meyland.

Pris 6000 kr. Plats Dalarna, tel 070-667 06 05

Nu har Leffe börjat skolanDel 2 är en fortsättning på ”Barnets första tecken de första åren”. Boken innehåller cirka 350 tecken med små berättelser, samt berättelsen om ”Mina egna erfarenheter som elev med hörselnedsättning i den vanliga grundskolan”. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/1280

Barnets första tecken de första årenBoken vänder sig till föräldrar som har ett barn med hörselnedsättning eller dövhet och till deras anhöriga. Den vänder sig också till dig som vill veta lite mer om svenskt teckenspråk. Boken innehåller cirka 2000 tecken med små berättelser. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/868

FINNS ÄVEN I BOKHANDELN

Vad tycker ungdomar om dagens hörteknik?”Det skulle fi nnas en bättre slinga ute”Vilken hörteknik använder ungdomar i skolan och på fritiden? Hur funkar tekniken och vilka

uppfi nningar återstår att uppfi nna? Svaren kanske är lika många som antalet tillfrågade; vi har

åtminstone pratat med två, Emma Westermark och Mikaela Larsson.

För Mikaela Larsson, 20, och Emma Westermark, 19, är hörtek-nik en självklar del av vardagen. Mikaela har hörapparat och tränar för att börja använda CI, med-an Emma har dubbla CI. Båda är tvåspråkiga och anpassar sin kommunikation beroende på för-utsättningarna hos omgivningen.

Emma och Mikaela tog studen-ten nu i våras från Riksgymnasiet för hörselskadade vid Risbergska

skolan i Örebro. Efter att ha an-vänt hörteknik hela sitt skolliv saknar de inte anekdoter eller synpunkter. De är överens om att den överlägset viktigaste tekniska utrustningen är slingan, allt annat bleknar i jämförelse.

Hörteknik i skolanInnan Emma började på Ris-bergska gymnasiet i Örebro gick hon på en vanlig gymnasieskola,

och då fi ck klassens närmare 35 elever dela på tio mikrofoner. Och Mikaela berättar att under hennes tid i hörande grundskola så hade eleverna bara en mikro-fon att dela på.

– Ibland upprepade läraren vad eleverna sade, men inte alltid och inte alltid ordagrant.

Både Emma och Mikaela är av åsikten att varje elev ska ha en mikrofon.

– Annars måste man skicka runt mikrofoner vilket tar tid och i prak-tiken skickar man inte mikrofonen bara för en liten kommentar och då missar många vad som sägs, säger Emma.

Sedan bör det även fi nnas bär-bar slinga till hands för att smidigt kunna göra grupparbeten. Men det är inte bara teknikens omfatt-ning som avgör. Mikaela framhål-ler vikten av att inte prassla med

papper eller att trumma med fi ngrarna på bordet eftersom alla de ljuden stör. Emma fyller i att det behövs en bra ljudmiljö i ut-rymmena för att slingan ska fung-era optimalt.

– Bättre stolar med tennisbol-lar eller annan dämpning på föt-ter, dämpande mattor och annat som minskar störande ljud borde fi nnas överallt.

Vidare poängterar de att det är viktigt att slingan är rätt inställd, exempelvis om läraren har en väldigt stark röst. Det är lätt att justera inställningar om bara en använder slingan, men det blir av förklarliga skäl svårare om det är fl er användare, då upplevelsen av ljud är individuell.

Emma, som gick på Alvikssko-lan innan riksgymnasiet i Örebro, tycker inte att kvalitén på slingan skiljer sig åt när hon jämför mel-lan Risbergska och Alvik, bortsett från att det kunde bli överhörning på Alvik eftersom det är en fl er-våningsbyggnad. Emma minns också att slingsystemet byttes ut mot ett nyare när hon gick på Al-vik och att hon då upplevde en klar förbättring.

Vid sidan av alla kloka synpunk-ter måste tjejerna också nämna att det självklart är lite roligt när läraren glömmer mikrofonen på och pratar med någon i korrido-ren eller om läraren har en mage som låter. Slinga kan även använ-das kreativt, som när de hängde en mikrofon på högtalaren och

därmed löste problemet med TV:n som inte kunde kopplas till slingan.

Utöver slinga är blinkers det enda tekniska hjälpmedlet i sko-lan Mikaela och Emma kan kom-ma på, det är kopplat till larm. Men de tycker att det är konstigt att det inte fi nns blinkers på to-aletten.

Svårast är det att höra ute, där ljud från bilar och väder och an-nat stör.

– Det skulle fi nnas en bättre slinga ute, tycker de.

Hörteknik i offentlighetenMen hur är det när man kliver ut ur den relativt välanpassade skolmiljön där tekniken och kom-petensen ändå fi nns. Hur ser det ut i det offentliga rummet? Mika-ela tror sig veta att vissa vagnar på X2000 har slinga, och Emma menar att en del lokaltåg också har det. Var det Östgötapendeln månntro? SF Bio brukar i alla fall ha slinga, säger Emma. Och se-dan fi nns det ju textning. Nästan alla teatrar har däremot dålig slinga, tycker Emma.

– Förutom Stadsteatern i Stockholm, de har en okej slinga.

Men vad fi nns det som hjälper i bullriga miljöer ute på gator och torg? Bluetooth-slinga verkar vara gångbart. Den kan man använda för mobilsamtal, för att lyssna på musik, för att kolla på klipp på nätet utan text. Tjejerna förklarar att man kopplar ihop slingan med mobilen via bluetooth. Sedan strömmas ljudet via slingan till CI/hörapparat. Och ljudkvalitén är bra tycker de.

Mikaela har nu fått vara med och testat en ny produkt som ska förenkla och förbättra lyssnandet på musik. Den funkar som hands-free, slinga är kopplad till mobilen via bluetooth som i sin tur kom-municerar med hörapparat/CI via bluetooth.

– Det häftiga är att jag kan lägga slingan och mobilen på ett ställe och gå fritt i rummet utan att ha sakerna på mig.

Mikaelas hörapparat kan känna av buller och anpassa sig, vilket fungerar rätt så bra. Men det fi nns såklart situationer och platser där

det blir svårt att höra ändå. Man hör dåligt på teater åtminstone, påminner Emma om. Släktkalas är en annan knepig situation, där dessutom få behärskar tecken-språk, menar Mikaela. Alla platser med mycket människor och ljud är jobbiga att höra i. Emma och Mikaela menar att det handlar om kunskap.

– Man har ingen kunskap om teknik. Man vet inte att man be-höver se ansiktet för att läsa på läppar. Man ropar högre. Man vet inte skillnad på hörselskadad och döv, rabblar Mikaela upp.

Hörteknik hemmaUtöver skolan och det offentli-ga rummet fi nns ytterligare en domän att installera hörteknik i, hemmet. Det handlar om TV, dörrklocka, brandlarm och tele-fon. Mikaela berättar att de hos henne har installerat en slinga i taket för tv-tittandets skull. Hon kan röra sig fritt i rummet och höra TV-ljudet lika bra oavsett. Emma har ett lite annorlunda upplägg för TV:n, men kan likaså röra sig fritt i rummet.

– ”Bollen”, en FM-sändare for-mad som ett halvklot, är kopp-lad till teven. ”Bollens” signaler tas emot av ”sockerbiten”, en FM-mottagare. Sedan ställer man sockerbiten i T-läge och så går ljudet direkt till hörapparaten eller CI:t, förklarar hon.

Både Mikaela och Emma har blinkers kopplat till dörrklocka, te-lefon och brandlarm och de har vibratorkudde för väckning. Alla grejer de har hemma har de fått från hörselvården, men de säger

att man själv måste ta reda på vad som fi nns. För egen del har de fått tips från kompisar, från olika tidningar och från sina föräldrar. Det brukar inte vara svårt att få hörteknik från hörcentralen, sä-ger Mikaela, samtidigt som hon påpekar att hon nog haft en bra tekniker.

Emma berättar att hon fi ck köpa sin bluetooth-slinga själv, det fanns inga bra alternativ.

– Man måste vara hård och ha bra argument, säger hon.

Mikaela håller med:– Man måste visa att man verk-

ligen behöver tekniken.På hörselvården i Stockholm

kan man också låna en sändare och en mottagare. Det gäller även om något går sönder och behö-ver lämnas in på service. Emma och Mikaela upplever servicen som bra och snabb, man lagar småfel fort och som längst behö-ver man vänta en vecka på att få tillbaka grejerna man lämnar in.

Om de fi ck önska sig en tek-nisk landvinning vardera så skulle Emma inte tacka nej till direktan-slutning mellan TV och hörap-parat/CI. Mikaela skulle gärna se teknik som kan förbättra hörandet utomhus. Nu var det ju en önskan vardera, men Emma slänger ändå med ”Något som skyddar mot blåsten” på önskelistan.

– Ja, tar Mikaela vid. När man cyklar så hör man ju inget för vinddraget som uppstår, men om man vrider på huvudet så försvinner ju vinddraget för ett öra. Uppfi nningen ska alltså göra att vinddraget försvinner utan att man behöver vrida huvudet. ■

Bluetooth-slinga är uppskattat.

16 DHB DIALOG l NR 3 2015 17

MED DUBBLA CI I VANLIG SKOLA

Ludvig Ståhlberg är 14 år och går i åttan på Myrsjöskolan i Salt-sjö-Boo. Myrsjöskolan är en van-lig högstadieskola och Ludvig, som har bilaterala CI, behöver hörteknik för att kunna tillgodo-göra sig undervisningen.

Louise Palmgren misstänkte att

– Men vi var hela tiden säkra på att Ludvig var döv och hade redan kontaktat CI-kliniken själva för att få svar på alla funderingar vi hade just då, så de kände till oss på förhand där.

När familjen efter alla turer slut-ligen fi ck svart på vitt att Ludvig var döv så började saker hända och Ludvig fi ck sitt första CI när han var 15 månader och sitt andra vid 2,5-års ålder.

– På den tiden opererade man inte dubbla CI ännu och Ludvig fi ck sitt andra CI inom ramen för ett forskningsprojekt. Tekniken var ny då och det fanns bara ett referensbarn som hade ett bra utvecklat tal.

Teckenspråk och talNär Ludvig skulle börja dagis ville föräldrarna att han skulle få lära sig både teckenspråk och tal. Det fanns bara ett alternativ, Kristinebergs förskola. För att gå där fi ck Ludvig åka taxi, men han fi ck teckenspråket vilket han har nytta av ännu idag. Ludvig är idag tvåspråkig och mamma och pappa har gått alla teckenspråks-utbildningar som de har kunnat gå för att kunna kommunicera med Ludvig vid tillfällen då han inte kan ha CI på sig, t.ex. när han badar.

Den första kontakten med hör-teknik kom i samband med skol-starten. Föräldrarna ville att Ludvig skulle fortsätta hålla kontakt med teckenspråket och valde hörsel-klassen på Alvikskolan. Dessvärre levde inte Alviksskolan upp till för-väntningarna. Louise berättar att det överlag rådde en stökig miljö på skolan och att det inte fungera-de med hörtekniken.

– Det var mycket bus och stoj och barnen skrek i mikrofonerna.

Sedan var slingan på Alviks-skolan också generellt inställd och den fungerade aldrig bra för Ludvig. Louise upplever också att nivån på undervisningen var låg, kanske just på grund av stökighe-ten.

– Vi konstaterade att Ludvig låg jättemycket efter när han fl yttade till en annan skola under tvåan.

Förståelse a och oDen andra skolan hette Såg-torpsskolan och var en vanlig kommunal skola som inte hade någon erfarenhet av elever med hörselskada.

– Men de var jätteöppna med det och tog emot oss med öppna armar, men sa samtidigt att det skulle bli en resa för dem också.

Skolan kontaktade Rosenlund som skickade hörseltekniker som installerade slinga och utbildade alla lärare. Roger, som hörseltek-nikern hette, berättade även för klassen hur slinga och mikrofoner funkade och alla barn fi ck testa. Förutom slinga så installerades även högtalare, vilket förstärkte lärarens ljud.

– Ibland behövde Ludvig inte slinga, utan det räckte med hög-talarna.

Inledningsvis fi ck Ludvigs klass en mikrofon på fyra elever, men snart utökades antalet så att det gick två elever per mikrofon. Lou-ise tycker det gick bra när hon ser tillbaka på lågstadietiden. Alla lära-re som fi ck utbildning kunde an-vända tekniken och förstod vikten av det hela. Även föräldrarna var med på noterna och tyckte det var nyttigt att deras barn fi ck lära sig använda mikrofon, en positiv inställning som smittade av sig på barnen.

– Problemet var vikarierna som

inte kunde eller förstod. Och så fritids förstås, där funkade det inte att höra. Det var en svårare miljö.

När Ludvig började på högsta-diet var det dags för nästa fl ytt, till Myrsjöskolan där han går idag. På Myrsjöskolan har man haft hörsel-skadade elever innan och har god erfarenhet av det.

– Däremot hade själva laget ingen erfarenhet och det var elva lärare som fi ck gå utbildning på Rosenlund innan skolan började, berättar Louise.

På Myrsjöskolan använder man ett mobilt slingsystem, som skickas med till nästa lektions lä-rare, vilket har fungerat bra, tycker Louise. Det går en mikrofon på två elever och lärarna förstår och kan använda slingan. Louise har bra dialog med klassförestånda-ren och tycker det fungerar bra för Ludvig. Det är, liksom i låg-stadiet, vikariefrågan som är svå-rast, menar Louise. Det kan vara mycket vikarier från och till.

– De har inte förståelse och inte tid att lära sig.

I klassrummet säger Ludvig till läraren om slingan inte fungerar, vilket de stämmer av innan lek-tionen börjar. När undervisningen är utomhus tar lärarna med sig slingan för att Ludvig ska få sam-ma förutsättningar där. Hittills har slingan gått sönder bara en gång, då kom tekniker från Rosenlund och lagade den dagen efter. Lä-raren glömmer sällan att slå på sin mikrofon, men det händer att klasskamrater gör det och Ludvig säger nog inte till varje gång, tror Louise.

Det jobbigaste som förälder är allt detta förklarande som behö-ver göras om och om igen.

– Ludvig spelade fotboll ett tag, och nu är han ingen fotbollskille

och skulle inte ha fortsatt spela ändå, men om han hade varit det så hade han garanterat tröttnat för där fanns ingen förståelse alls för hur det är att vara hörselskadad.

Louise säger att det inte är i tek-niken det brister, utan i det sociala runt om. Sedan fi nns det såklart miljöer där tekniken inte fungerar också, så som matsal och andra stora utrymmen med mycket folk, eller duschar och badhus.

– Om Ludvig fi ck önska något så skulle det vara vattentäta im-plantat. Bastun funkar när han spelar badminton med Sveriges dövas riksförbund, men med hö-rande så hänger han ju inte med i diskussionen i bastun.

Hon är väldigt tacksam för allt stöd och alla goda råd hon fått och får från Huddinge och Ro-senlunds.

– De har gett oss all informa-tion och kunskap vi kan önska oss. ■

Ludvig inte hörde redan vid fyra månaders ålder, men BVC ansåg för sin del att han nog hörde och att allt skulle bli bra. Man gjorde ett BOEL-test, som till mamma Louises stora förtret inte visade något onormalt.

– Men vi visste, vi hade hund

hemma och han reagerade inte överhuvudtaget på skallen. Vi ville ha en ordentlig hörselkontroll.

När Ludvig var ett år skickades slutligen en remiss till Rosen-lunds sjukhus, men vid besöket klargjordes att bara vuxna kunde remitteras till Rosenlund. Mam-

TemaHÖRTEKNIKtext MATS LINDBLOM foto PRIVAT

”På det stora hela har det fungerat bra”Han opererades med dubbla CI och gick på teckenspråkig förskola. Han började på Alviksskolan

men bytte sedan till en vanlig kommunal skola. Idag trivs Ludvig Ståhlberg i skolan tack vare fungerande

hörteknik och lärare med förståelse och kunskap om hörselskador och hörteknik.

– På det stora hela har det fungerat bra, säger Ludvigs mamma Louise.

ma Louise klargjorde i sin tur att det borde väl de ha reagerat på när de bokade in en ettåring. Efter missförståndet skickades remiss till Huddinge sjukhus, men den kom på villovägar vilket upptäck-tes när Louise ringde efter att tre månader gått.

Ludvig Ståhlberg.

18 DHB DIALOG l NR 3 2015 19

TemaHÖRTEKNIKBristande hörteknik och ljudmiljö i Stockholms läns skolor

Tell-Us INFORMERAR

Umeå, Norrköping, Örebro, Stockholm, Visby och Ädelfors är städer som vi i Tell-

Us besökt under de senaste månaderna. Från att ha träffat mestadels ungdomar

i projektet för intervjuer har vi nu gått över till att träffa vuxna personer ute på

arbetsmarknaden som vi vill ska veta om projektet Tell-Us. Vi har med andra ord

inlett vårt tredje projektår som innefattar informationsspridning.

NÄR VI ÄR ute berättar vi vad ung-domarna sagt till oss i intervjuer-na och hur de sagt detta. Framför allt vill vi visa på möjligheterna

att låta ungdomarna ha ett eget infl ytande över sin livssituation.

Informationsspridningen har bara börjat. I slutet på året kom-

mer vi att ha en färdig webbsida, en slutrapport och massor av nya kontakter. Är du en av dem? Vill du eller ni att vi ska komma till er och föreläsa eller hålla i ett seminarium? Hör bara av dig till oss så skräddarsyr vi ett paket som passar just dig!

Läs mer om våra strapatser på vår blogg www.arvsfondspro-jekten.se/projekt/tell-us ■

I UMEÅ FICK SPAF, Svenska Pedagogiska Audiologiska Föreningen besöka vår utställningsmonter och se hur vi jobbar.I NORRKÖPING HAR vi träffat företaget Bishop Media för att sätta igång arbetet med vår webbsida. Utan att vara allt för partisk så vill vi lova att den kommer att bli riktigt bra!I ÖREBRO HAR vi spelat in en teckenspråksöversättning till Per Zettermans dokumentärfi lm om oss. Kika på fi lmen på vår blogg (http://www.arvsfondsprojekten.se/projekt/inlagg/en-inblick-i-vart-ar-bete-dokumentarfi lm)! I STOCKHOLM TRÄFFADE vi vår nya kontaktperson på Barnombudsmannen. Vi fi ck med oss en hel del nyttiga tips och råd hem inför vårt rapportskrivande.I VISBY VAR vi en av många seminariearrangörer under Almedalsveckan. På Barnrättstorget höll vi vårt seminarium som besöktes av värdefulla personer, som även kom och pratade med oss efteråt när vi stod i mötestältet utanför lokalen.I ÄDELFORS LÄT vi föräldrarna vid DHB:s sommarläger testa samtalsmattorna och höra om projektet.

Tell-Us i Almedalen. Från vänster Magdalena Djerf (projektledare Tell-Us), Sonia Strömberg (ordförande DHB Flex), Ingalill Björkstrand (ledamot DHB Flex) och Maria Norberg (projektledare Tell-Us).

text & foto MARIA NORBERG och MAGDALENA DJERF, projektledare Tell-Us

Den gröna väskan är vad den gör, en resväska.

Om arvsfondsprojektet Tell-UsPROJEKT TELL-US riktar sig till teckenspråkiga gymnasieelever med utvecklingsstörning, och syftar till att ge dessa elever en möjlighet till det elevinfl ytande de är berättigade. Därigenom vill projektet få kunskap om hur målgruppen själva upplever sin livssituation.

Teckenspråksutbildning

för föräldrar, TUFF

Kvällskurser Intensivkurser

Helgkurser & läger www.tuffkurs.nu

www.tuffkurs.nu

När HODA-studien genomfördes synades ljudmiljö, hörteknik och pedagogik i inkluderande verksam-

heter i Stockholms län. Man intervjuade 85 elever med hörapparat/CI i årskurserna 4-9 som använder

eller använt hörteknik. Detta kompletterades med klassrumsobservationer, utvärdering av lärosalars

akustiska egenskaper, kontroll av hörteknik samt med enkäter till lärare, mentorer och hörselpedago-

ger. Resultatet visade på en rad brister inom såväl hörteknik och pedagogik som inom ljudmiljö.

HODA-studiens resultat visar att hörtekniken fungerade endast i 41 procents utsträckning under lektionerna. I andelen räknas bara när tekniken i sig fallerar, inte elevernas egna upplevelser av brister i hörtekniken. I rappor-ten konstateras också att elever med hörselnedsättning i hög grad sätter sin tillit till tekniken trots de påvisade bristerna.

Förutom hörteknik behövs även kunskap om och kompe-tens att bruka densamma. Rap-porten visar att hälften av lärarna rutinmässigt kontrollerar att elev-en hör i mikrofonsystemet, med-an den andra hälften alltså inte gör det. Vidare visar resultatet att en dryg tredjedel av mentorerna saknar eller inte känner till rutiner om vilka konsekvenser en elevs hörselnedsättning medför och hur man använder hörteknik.

Hälften av lärarna, eller någon i deras arbetslag, har enligt rap-porten fått fortbildning om hör-teknik och undervisning och stöd till elever med hörselnedsättning. Men så många som 84 procent anser sig ha behov av det.

När det kommer till eleverna så visar HODA-studien att bara 17 av 85 elever har fått stöd av hör-selpedagog, vilket vanligtvis sker en gång per termin. Endast sex av 26 kommuner höll sig med hörselpedagog under höstter-minen 2013. I rapporten jämför man med 80-talets Stockholm då det fanns drygt 30 utbildade hörselpedagoger i länet.

Ljudmiljön, slutligen, är kanske den mest oroande av de under-sökta områdena. Bara knappt var femte klassrum når upp till ljud-

klass B, enligt Svensk Standard, SS25268:2007. Ljudklass B är rekommenderad lägstanivå för elever med hörselnedsättning. Nästan fyra av fem klassrum hade en ljudmiljö motsvarande ljudklass D eller sämre, när man mätte buller och efterklang. Ljud-klass D innebär låg ljudstandard och är avsedd att tillämpas för exempelvis vissa ombyggnads-fall eller för enkla temporära ut-rymmen.

Blott ett av fem klassrum i stu-dien visade sig alltså vara akus-tiskt beskaffade på ett vis som uppfyller samhällets minimikrav, för elever överlag, inte specifi kt för elever med hörselnedsätt-ning. Men när man frågade lärar-na och mentorerna så ansåg 94

VÅRA RESULTAT PEKAR PÅ ATT BETYDELSEN AV DEN TYP AV STÖD SOM EN HÖRSEL-PEDAGOG KAN GE ÄR STORT...

procent att den akustiska miljön är bra eller utmärkt. Slutsatsen blir enligt rapportförfattarna att pressen på förändring bör kom-ma utifrån.På ett webbseminarium i april presenterade Håkan Bergqvist en rad utvecklingsområden, ut-ifrån resultaten i rapporten:❚ Utveckla stödet från kommun, landsting och stat❚ Etablera en nationell hand-lingsplan för att förbättra ljudmil-jön på skolorna❚ Etablera uppföljande utvärde-ringar och kontroller av förskri-ven hörteknik❚ Hörtekniken behöver utvecklas så att den bättre svarar mot de krav som undervisningen ställer i dagens skola. ■

Ashs-teacher-and-students. Foto: Mosborne01 (CC BY-SA 3.0)

HODA-rapporten är en rapport som heter ”Vad var det du inte hörde?” Hörteknik och dess användning i skolan – HODA. Författare till rapporten är Lotta Coniavitis Gellerstedt och Sif Bjarnason och redaktörer är Håkan Bergqvist och Jari Linikko.

text MATS LINDBLOM

20 DHB DIALOG l NR 3 2015 21

Barn och unga med språkstörning får inte habiliteringsinsatser

Omkring 900 professionella från hela landet deltog på Specialpedagogiska skolmyndighetens konfe-

rens om hur man ska bli bättre på att möta elever med språkstörning i skolan. DHB Språkstörning var

utställare och kunde på plats presentera ett nytt material från Arvsfondsprojektet Aktiv Fritid. Dels en

kartläggning om stödet – eller rättare sagt bristen på stöd – från landstingen och regionerna till barn

och unga med språkstörningar. Dessutom nytt material med tips om stöd genom appar för personer

med språkstörningar.med språkstörningar.

Inom projektet Aktiv Fritid fram-kom det att endast ett fåtal av del-tagarna fi ck ta del av barn- och ungdomshabiliteringens (BUH), insatser i sitt landsting eller sin re-gion. Projektet bestämde sig då för att kartlägga i vilken utsträck-ning landstingen och regionerna idag erbjuder barn och unga med språkstörning hjälp från BUH. Kartläggningen är nu klar och sammanställd i rapporten ”Stöd och behandling från regionerna vid språkstörning”. Rapporten fi nns att hämta på www.dhb.se/sprakstorning.

I kartläggningen bekräftas hy-potesen som ställdes under pro-

störning, var på plats när Speci-alpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ordnade sin gigantiska konferens om stöd i skolan till elever med språkstörning. Inte mindre än 900 lärare, speciall-ärare, specialpedagoger, rektorer m.fl . fortbildade sig i dagarna två på Uppsala konsert och kon-gress den 15-16 september.

Konferensen var fylld till bred-den av spännande och nödvän-diga föreläsningar som delgav värdefull kunskap om språkstör-ningar och beskrivningar om konsekvenserna för barnen, för skolan och för omgivningen vid uteblivet stöd. Åhörarna lämna-des konkreta tips, material och råd för ökat stöd, såsom att utgå från elevernas styrkor och för-mågor i anpassningen samt att den pedagogiska skolmiljön kan anpassas bättre för att stärka och utmana språket. Erika minns sär-skilt resonemanget om att man ska se upp med vilka utmaning-arna är som orsakas av språkstör-ningen och vilka som orsakas av den språkliga miljön.

– Det är mycket viktigt att det på skolan fi nns kunskap som innefattar förståelsen till orsaken för språkstörningen hos varje elev. Varje elev är en helt unik per-son som har rätt till en tillgänglig utbildning på sina villkor.

Flera pedagoger som Erika träffade under konferensen be-rättade att de får kämpa hårt på sin skola för att rektor och övriga i kollegiet ska förstå det omfattan-de behovet av stöd för eleverna med språkstörningar.

– Några så hårt att de anses obekväma och straffas genom utebliven löneökning. Det är en

Rapport: Endast ett landsting av 20 välkomnar barn och unga med singeldiagnos språkstörning att söka hjälp på barn- och ungdomshabiliteringen

jektet Aktiv Fritid, och mer än så. Bara ett landsting i hela landet välkomnar nämligen barn och unga med singeldiagnos språk-störning att söka hjälp på barn- och ungdomshabiliteringen.

Ur kartläggningen:❚ Barn och ungdomar med sing-eldiagnos språkstörning erbjuds inte att delta på Barn- och ung-domshabiliteringens kurser eller aktiviteter i mer än två av landets regioner.❚ Barn och ungdomar med språkstörning som tilläggsdiag-nos och som tillhör Barn- och ungdomshabiliteringen, får inte

heller alltid hjälp med utred-ningar eller stöd till familjen och anhöriga.❚ Mellan regionerna ser avtal för stöd mycket olika ut eller saknas helt för målgruppen.❚ Det är 4 till 18 månaders vän-tan på en logopedutredning hos hälften av landstingen.

Genom kartläggningen blir det tydligt att i Sverige 2015 så får långt ifrån alla barn och ungdo-mar med språkstörningar fullt ut den vård, hjälp och det omfattan-de stöd som de med sina familjer faktiskt behöver, menar Erika Ahl-berg, projektledare för Aktiv Fritid.

– Kartläggningen visar att ett

barn med språkstörning som får sin diagnos efter sex års ål-der, alltså någon gång under sin skolgång (i grundskolan eller i gymnasiet) kan hinna bli vuxen utan att en enda gång genom hela skolgången ha fått tillgång till vård, språklig behandling eller hjälp med anpassningar i skolan genom insatser i mötet med en logoped. Logopederna måste gö-ras tillgängliga för målgruppens alla åldrar såväl inom regionerna som inom skolornas elevhälsa.

SPSM:s språkstörningskonferensProjektledare Erika Ahlberg, som även är ledamot i DHB Språk-

lång väg kvar innan alla ansvariga inom skolans värld, men också i hela vårt samhälle, förstår vad det betyder att inte ha åtkomst till sin fulla språkliga kommunicerande förmåga.

Med nytryckta foldrar försågs alla konferensdeltagarna med information om kartläggningen av stödet till barn med språkstör-ning. Bland gästerna fanns bland annat Jan Sydhoff, regeringens nationelle samordnare i utred-ningen ”Kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsned-sättningar” (U 2013:02). Sydhoff tyckte resultatet i kartläggningen var problematiskt eftersom man i utredningen kommer att framfö-ra förslag på system med större samverkan mellan SPSM, lands-tingen och skolhuvudmännen.

Sydhoff och utredningen har presenterat siffror över förekom-sten av grav språkstörning och landat i att 0,7 procent av befolk-ningen har grav språkstörning. De har då defi nierat grav språkstör-ning som en del av diagnosen generell språkstörning. Som un-derlag för de 0,7 procenten fi nns två av varandra oberoende na-tionella undersökningar. Tidigare har det varit allmänt vedertaget att 1-2 procent av befolkningen har grav språkstörning, men Jan Sydhoff tror att det har baserats på uppskattningar.

– Vad vi har kunnat se så fi nns det inga substantiella undersök-ningar till grund för de tidigare siffrorna.

Jan Sydhoff vill inte yppa nå-got om de kommande förslagen i det här skedet av utredning-en. Han säger dock att utre-darna tagit stort intryck av DHB

Språkstörnings ”Skolpyramid”, som innehåller konkreta förslag om bättre stöd för målgruppen inom grundskolan och gymna-siet. Men på frågor rörande kon-kreta förslag, som t.ex. om han kommer att föreslå att det bildas ett RGS, dvs. Riksgymnasiet för elever med språkstörning, svarar han varken mer eller mindre än att det är en sak som undersöks. Sydhoff tror att utfallet i utred-ningen på sikt kommer att kunna utgöra en betydande skillnad för målgruppen.

– Jag tror att den redan spe-lar en stor roll nu i och med alla politiker och huvudmän som vi träffar. Och när betänkandet kommer och förhoppningsvis går ut på remiss så kommer frågorna upp på agendan igen.

Förutom kartläggningen om stöd och behandling från regio-nerna så kunde DHB Språkstör-ning presentera konferensdelta-garna ett nytt material om ”Appar som stöd för barn och unga med språkstörning”. Materialet har tagits fram inom projektet Aktiv Fritid där Erika i samarbete med Tina Wiman från Assistapp.se arbetat fram två häften – Ett för Kalles dag och ett för Zaras dag. I

materialen kan man följa Kalle 10 år och Zara 17 år, under en dag i skolan och på fritiden. Tanken är att man från Kalles eller Zaras horisont, och med de språkliga svårigheter de har, får se hur de använder sig av apparna som ett naturligt hjälpmedel i sin vardag. På www.dhb.se/sprakstorning kan du själv prova Kalles och Zaras appar. Du laddar ned häf-tena och sedan blir du guidad i användningen genom en inspe-lad demo via länken ”Instruktion till hur materialen Kalles dag och Zaras dag kan användas”.

I våras körde projektet Aktiv Fritid ett webbinarium för delta-garna i projektet vilket uppskatta-des och Erika är glad över att nu kunna erbjuda materialet till alla som vill och behöver.

– I skolan kan pedagoger visa instruktionsfi lmen samtidigt som eleverna följer med och har häf-tena framför sig, på en skärm eller i print. Och de kan testa apparna direkt i sin mobil eller läsplat-ta. Samma sak gäller ju så klart hemma där föräldrar tillsammans med barnen tar det i sin takt med genomgången av apparna för att se om dessa kan utgöra ett stöd i deras vardag. ■

Nationella samordnaren Jan Sydhoff och Erika Ahlberg, DHB Språkstörning.

SkolpyramidenDHB språkstörning har tagit fram ett åtgärdsförslag kallat – Skol-pyramiden – för bättre stöd till målgruppen elever med språk-störningar. Här är några av förslagen som tidigare presenterats Sydhoffs utredning:

❚ Fem regionala specialskolor och kompetenscentra i landet❚ Logoped ska fi nnas i elevhälsoteam i alla kommuner❚ Kommunerna ska tillhandahålla skoldatatek för elever, föräldrar och pedagoger, inom alla skolformer❚ Grundläggande utbildning inom tal och språk ska ingå i lärarutbildningen❚ Språkstörningskunskap ska ingå i specialpedagogutbildningen❚ Ändring i SPSM:s regleringsbrev så att myndigheten även ska nå ut till brukarna

text och foto MATS LINDBLOM

22 DHB DIALOG l NR 3 2015 23

TECKENSPRÅK PÅ NORDISKA FOLKHÖGSKOLAN I KUNGÄLV❚ LÅNGA KURSER Teckenspråkslinje 2 år - Tolklinje 2 år

❚ KORTA KURSER TUFF - teckenspråk för föräldrar Kommunikationskurser för vuxendöva/hörselskadade Fortbildning för tolkar Teckenspråk för personal

FÖR VIDARE UPPLYSNINGAR KONTAKTA ANNE-MARIE TERNSTEDT, TEL 0303-20 62 00

DÖVEXPO Döviana ska ha ett stort tack för arrangemanget Döv Expo 2015. Syftet med detta arrangemang

är att ge samhället ökad kunskap och förståelse om döva, teckenspråk och kommunikation.

De fl esta som var på Döv Expo kom från de olika folkhögskolor-nas teckenspråks- eller tolkutbild-ningar, från de olika tolkföretagen, dövföreningarna eller andra döv-relaterade företag och myndighe-ter. En del privatpersoner deltog också i arrangemanget. Vissa företag såg besöket som fortbild-ning av personalen som arbetar med teckenspråk, kommunika-tion eller döva samt som ett bra tillfälle för lite mingel. Att delta på Döv Expo är även ett lysande tillfälle att utveckla empower-ment sett från dövas perspektiv. Empowerment förknippas med kraft, styrka och egenskaper som uppfattas som positiva – alltså bidrar till ”feelgood-känslan” på såväl individ- som gruppnivå.

Döviana hoppas att föreläs-ningarna ska inspirera till en po-sitiv förändring i samhället samt att Döv Expo kan bli ett återkom-mande arrangemang (denna

Döv Expo är den andra i ordning-en) och en mötesplats med möj-lighet till utbyte av kunskap. ”För att kunna förändra måste man ha kunskap om historien”, avslutade Dövianas verksamhetsledare Per Thomas Örlegård välkomsttalet.

Grattis Manne!Döviana award, ett konstverk i form av en glaspjäs, gick till Clownen Manne. Manne kun-de inte själv vara på plats för att motta hederstecknet så vi fi ck istället se Manne genom bildte-lefon på storbildskärm. Manne är verkligen en välkänd kulturprofi l som i så många år lyckats med härlig scenkonst på lika villkor för alla barn (och vuxna)! Nu när Manne har fyllt 70 år tänker han sluta som clown.

Sedan tog moderatorn Alex-andra Royal över. Alexandra som är döv och uppvuxen i Skåne jobbar till vardags som lärare på

Riksgymnasiet för döva och hör-selskadade på Risbergska skolan i Örebro. Hon är också projektko-ordinator i projektet Wonderland, som vill utveckla visuell scen-konst på lika villkor för alla samt att ge alla möjligheter att delta i kulturella sammanhang som pu-blik, producent eller arrangör.

Lennart Andersson var först ut som föreläsare. Lennart är författaren bakom boken ”Teck-enspråkets guldålder”. Lennart är en hörande språkvetare, numera pensionär, med genuint intres-se för historia och teckenspråk. Teckenspråkets guldålder pågick

åren 1750-1880, en period då teckenspråket verkligen respek-terades och döva i högsta grad inkluderades i samhället.

En fantastisk expansion av döv-skolor i Europa under 1800-talet medförde att många döva under perioden var läs- och skrivkun-niga. I Paris fanns det en grupp döva män som var engagerade i ”De dövstummas kommitté” som träffades över banketter och diskuterade aktuella frågor som noga antecknades ner och arkiverades. Tack vare detta kan vi läsa och förundras över att det är samma frågor som diskuteras

och är aktuella än idag i dövrö-relsen. Redan då diskuteras det om hur döva ska arbeta för att bli ”fullvärdiga medborgare i det hö-rande samhället”. Det känns som ett tidlöst, återkommande ämne då döva alltid fått kämpa för teck-enspråkets ställning i samhället.

Synlighet viktigtNästa på tur var Helene Jarmer, en mycket engagerad, döv riks-dagsledamot i Österrike som brinner för teckenspråket. Helene jobbar på att få folk att bli medvet-na om dövas situation, hon tyck-er det är viktigt att politiker träffar döva barn så att de förstår bar-nens behov och att det är viktigt att barn med hörselnedsättning får rätten till tvåspråkig undervis-ning. Hon berättade om situatio-nen för döva idag i Österrike, bl.a. att 70 procent av alla österrikiska TV-program är textade. Hon men-ar också att det är viktigt att teck-enspråket syns i TV, exempelvis som i Eurovision Song Contest, för då visar man att teckenspråk används i alla sammanhang.

Socialantropologen Hilde Hau-aland från Norge föreläste om det nya teckenspråkssamhället om vilka ändringar som sker som gör att mångfalden bland tecken-språkiga ökar snabbt.

Marcus William, även kallad Pantomamo, är en döv mimskå-despelare från Nürnberg i Tysk-land som avrundade kvällen åt oss samt elever och personal på Östervångsskolan. Det är fantas-tiskt att se att man bara genom mimik och kroppsspråk kan för-medla så otroligt mycket bilder, känslor och uttryck! Det var myck-et trevligt att Östervångsskolan

tog initiativ till att barnen kunde få möjlighet att se Pantomamo upp-träda när han var på Sverigeturné.

Identitet, attityd och DeafhoodIrene W Leigh, psykolog från USA inledde andra dagen med att prata om vikten med identitet hos döva och gravt hörselskada-de. Identitet är något som ändras hela tiden och med tiden. Man föds och är nyfödd, är en fl icka/pojke, studerande, blir vuxen, får ett yrke, bildar kanske familj och sedan blir man pensionär. Man ändrar även identiteten efter sammanhang. I skolan är man elev. Utövar man idrott så är man ryttare, simmare eller kanske lö-pare. I en familj är man mamma, dotter, lillebror osv. Man har även identitet efter hörselstatus: döv/hörselskadad eller hörande och teckenspråkig kontra talspråkig. Det är olika identiteter i en och samma person. Alla människor behöver känna någon form av tillhörighet då det bidrar till högre självkänsla, högre självförtroen-de och stolthet över den person man faktiskt är. Mycket av detta avgörs av ens egen och omgiv-ningens attityd.

Sist men inte minst så föreläste den döva aktivisten Paddy Ladd från universitetet i Bristol. Paddy har forskat mycket inom dövkultu-ren och skrivit boken Understan-ding Deaf Culture: In search of deafhood. Han är fadern bakom begreppet ”deafhood”, fast käns-lan av deafhood har funnits sen teckenspråkets guldålder. Deaf-hood betyder ”dövskap” som en positiv egenskap medan ordet deafness står för dövhet ur det medicinska perspektivet. Alltså är deafhood ett positivt laddat ord. Döva som har tagit till sig deaf-hood-begreppet ser inte sig själva som funktionshindrade utan som tillhörande en språklig minoritet. Mottot är ungefär ”Vi mår bra men Ni (den hörande världen) säger att vi inte är OK”. Begreppet deafhood är fortfarande under utveckling, gällande vad som kan defi nieras som deafhood och vad ordet döv egentligen betyder ur ett socialt kulturellt perspektiv.

Dagarna avslutades med pa-neldebatt och Per-Thomas Örle-

gård hälsar alla intresserade hjärt-ligt välkomna till Döv Expo 2017 i maj i Malmö.

EfterordJag som döv mamma till tre döva barn åkte hem helt slut men nöjd efter två intensiva dagar. Dessa dagar har varit stärkande för mig som förälder till ”döva” barn med full teckenspråkskommunikation hemma. Det är skönt att man inte behöver fi xera sig vid hörselned-sättningen som funktionshinder med begränsningar utan att man kan försöka vända till det posi-tiva istället. Tanken på att det är så många före oss som kämpat för teckenspråkets ställning och tillgängligheten i samhället är his-nande. Det måste ha inneburit så mycket arbete. Det säger mig att vi måste fortsätta kämpa för att teckenspråket ska användas, sy-nas och vara lätt tillgängligt för alla som vill så att allt arbete som lagts ned inte blir ett sisyfosarbete och att vi ska behöva uppfi nna hjulet på nytt igen framöver. ■

text ANNA SÖBERG foto VIKTOR JÄDERLUND

FAKTAWONDERLAND är ett DoT (Delaktighet och Teater)-projekt som drivs av Örebro Länsteater tillsammans med fl era samarbetspartners som t.ex. Riksteaterns Tyst teater, Örebro kommun, Örebro universitet.

UTBILDNINGSRADION var också på plats och fi lmade alla föreläsare, du hittar fi lmerna på ur.se (sök: dövexpo 2015).

DEAFPRIDE – stoltheten över att vara döv och använda teckenspråk.

Marcus William alias Pantomamo uppskattades av både barn och vuxna.

Deafhood-begreppets fader Paddy Ladd.

I MALMÖ 20-21 MAJ

24 DHB DIALOG l NR 3 2015 25

DHB VÄSTRAS KOMMANDE AKTIVITETER I HÖST

DHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHB VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA VÄSTRA

Augusti – Flygan-de ungdomshelgHÖSTENS AKTIVITETER ÄR redan igång och vi börjar med ett barn- och ungdomsläger den 29-30 augusti på Hafstens Swecamp utanför Uddevalla. Här kommer de som är mellan 10-18 år att träffas och ha kul, bl.a. ha fem-kamp där de kommer att köra prickskytte, frågesport, kullop-pet och fl era andra tävlingar. De kommer dessutom få åka fl y-ingfox Zipline. Självklart blir det bad vid sandstranden och åka vattenrutschkanan som fi nns på campingen.

September – MålgruppsträffarVI HAR TRE dagsaktiviteter för varje målgrupp som alla sammanfal-ler den 12 september: de som behöver teckenspråk, de som använder hörseltekniska hjälp-medel och en för dem som har språkstörning. Här har varje målgrupp möjlighet att träffa varandra som har samma eller liknande problem att sammanst-råla i form av aktiviteter, diskus-sionsforum eller föreläsningar. Här nedan kan ni se vad varje grupp tar sig för.

Cirkusskola i Göteborg MÅLGRUPPSTRÄFF FÖR DEM som behöver teckenspråk i sin kom-munikation.

En erfaren cirkusartist kommer att visa oss fl era olika cirkuskon-ster som t.ex. gå på lina, jonglera, ligga på spikmatta m.m. Alla barn får prova på.

Turridning och skattjakt I ULRICEHAMN. Målgruppsträff för dem som använder hörseltek-niska hjälpmedel. Dagen börjar med skattjakt i en park. På vägen blir det olika uppdrag som leder vidare till nya spännande utma-ningar. När vi hittat skatten åker vi vidare till en hästgård där vi tar en tur på islandshästar. Här fi nns också andra fi na djur på gården att mysa med.

Innovatum i TrollhättanMÅLGRUPPSTRÄFF FÖR DEM som har en språkstörning. Innova-tum är ett experimenthus där man kan titta, känna och prova på massor av spännande saker. Barnen kommer att få en peda-gogisk ledning genom de olika stationerna. Under tiden träffas föräldrarna för diskussioner om funktionsnedsättningen, skola, habilitering, bildstöd, vård och bidrag och allt som rör språk-störning. Här är ett bra forum att lyfta upp frågor man funderar på eller vill arbeta vidare med andra. Senare blir det lite minigolf i det förhoppningsvis fi na vädret.

Oktober – Halloween på LisebergNYTT FÖR I år är att Liseberg kör igång med Halloween i parken och dit, om vi vågar, ska vi alla

åka den 31 oktober. På Liseberg får vi uppleva en ruskig höst-storm som har lämnat Liseberg helt sönderblåst och parken ser inte längre ut som den brukar. Innanför grindarna väntar oss allt från barnsligt bus med go-disregn, discodans och snurriga karuseller i Kaninlandet till hår-resande skräckhus och hisnande berg- och dalbanor. Men någon-ting annat har också fl yttat in i parken. Någonting riktigt skräm-mande. När klockan slår väcks skuggorna till liv…

Oktober – Vår traditionella teckenspråkskurs för pappor och anhörigaVI LÄR OSS teckenspråk och teck-en som stöd på Nordiska folk-högskolan den 10-11 oktober. Oavsett om vi är helt nybörjare, kan lite grann eller är på en av-ancerad nivå så behöver vi hela tiden lära oss mer eller under-hålla vårt tecknande så att vi för-äldrar, syskon, vänner, bekanta eller kanske till och med perso-nal, kan kommunicera med våra barn.

I NÄSTA NUMMER berättar vi mer vad som händer i november och december.

Äventyr på Älvsborgs fästningVI MÖTTES VID lilla Bommen för att pricka av deltagarna och kliva om-bord på den fi na båten som skulle ta oss ut till ön. Det var lite mulet men ändå fi nt att stå på däck och betrakta Göteborg från sjösidan. Undertecknad hade gjort ett schema med bildstöd så att barnen visste vad som väntade, det uppskattades. Även utvärderingslappen modifi erades med olika smileys så att barnen skulle kunna kryssa för vad de tyckte.

Guiden mötte upp när vi steg i land och tog med oss på en in-formativ rundtur. Vi såg kanonkulor kvar på väggen som minne av danskarnas anfall 1719. Under hela 1700-talet och fram till 1866 nyttjades anläggningen som fängelse. Sommartid hålls dramatisera-de föreställningar på ön och jag tror att fl era av oss blev sugna på att återvända till ön vid tillfälle.

Efter lunch var det dags för Fångarna på Älvsborg och båtpersona-len som tidigare klätt om till serveringspersonal tog nu på sig kläder och roll som lekledare. Vi delades in i grupper och med hjälp av karta letade vi rätt på olika stationer där vi skulle lösa uppgifter, både fysiska och kluriga utmaningar, och samla poäng, och det var riktigt roligt.

Personalen var mycket trevlig och hjälpsam men hade inte förstått att det var mindre barn med, så vinnarpriset till den som först löste koden och tog sig in i buren var en vinfl aska. Men de hade skrapat ihop några godispåsar som barnen fi ck dela på.

Vi hade himla kul hela dagen och aktiviteten passade mycket bra för hela familjen. När vi avslutat aktiviteten var det redan dags att ta sig ner till den väntande båten och resa hem.

Det råkade bli så att en dam som driver en butik på ön följde med samma båt tillbaka och hon kom fram till mig och frågade lite om DHB och sa att både hon och personalen tyckt att DHB var en av de trevligaste grupper de haft ute på ön och att de var imponerade av den glädje och gemenskap som fanns i föreningen. Sådant är ju alltid roligt att höra!

Undertecknad och Eva Forsdahl var ledare för dagen.Text Marie-Louise Fritzén Foto Karin Vasen

VÅR TECKENSPRÅKSKURS FÖR famil-jer i april blev överfull och vi fi ck för första gången sätta in en extra teckenspråkskurs så att alla fi ck möjligheten att gå. Vi prioriterar detta högt och vill uppmuntra både föräldrar, syskon, anhöri-ga, vänner och personal att gå teckenkurs. Därför var det ingen tvekan för styrelsen att sätta in en extra kurs när det behövdes.

Den extrainsatta tvådagarskur-

DET VAR SÅ givande att få prata och diskutera med andra föräld-rar. Alla har vi mer eller mindre erfarenheter och alla var vi där för samma sak. Den gemenska-pen som fanns, och barnens känsla av tillhörighet lyste! Bara att få se sin egen dotter ski-na upp på en plats med andra barn som också använder teck-enspråk och har någon form av hörselnedsättning. Underbart!

Veckan började med ankomst-dagen då vi hade informations-möte, fi ck tillgång till stugorna och barnen fi ck träffa barnledar-na. Därefter var det middag.

Under de resterande dagarna var det teckenspråkskurs från 9-14.30 och barnen var då i sina respektive barngrupper, indelat efter ålder. Mycket bra!

Vi föräldrar var indelade i olika grupper under dagarna. Under

EXTRAINSATT teckenspråkskurs i majsen som ägde rum i maj var även den fullbokad och det är roligt att se att så många väljer att lära sig teckenspråk. Kursen hölls på Nordiska Folkhögskolan som vi har vårt samarbete med sedan många år tillbaks. Där har vi duk-tiga barnledare som tar hand om barnen och kompetenta lärare som ger våra deltagare mer i ryggsäcken när de går hem igen.

Text Grethe Håkansson

TECKENLÄGER PÅ Tanumstrand 3-8 AUGUSTI 2015

Äntligen kom veckan vi hade väntat på! Vi föräldrar skulle få lära oss mer teckenspråk och barnen skulle få vara med i barngrupper med roliga aktiviteter. Vi visste inte alls vad vi hade för förväntningar egentligen, det var ju vårt första sommarläger. Men det visade sig ganska snabbt att detta var toppen och en längtan till nästa läger infann sig.

första dagen fi ck vi reda på att varje grupp skulle framföra något teckentolkat på avslutningen un-der fredagen. Tro att vi blev ner-vösa, det går ju så snabbt ibland. Min grupp framförde låten Grou-pie, en annan grupp Idas Som-marvisa och till sist framförde en grupp, sagan om De tre bockar-na Bruse. Alla var vi så duktiga!

Om kvällarna var det aktiviteter, såsom femkamp, brännboll, båt-tur och sista dagen disco för bar-nen och mingel för föräldrarna! Tanumstrand som anläggning var jättebra, det fanns alltid något att göra! Det fanns lekland, lek-hus, inomhusbad, badplats och minigolf mm. Känns inte som att det hade kunnat bli bättre.

Vi vill verkligen tacka er alla som gjort denna vecka så himla bra! Extra tack till ledarna, barnledar-na och lärarna. Utan er hade det inte kunnat bli något läger! Su-perbra jobbat!

Vi ser fram emot fl er läger, för det var verkligen bra! Kolla gärna in bilder från lägret på http://dh-bvastra-public.sharepoint.com.

Text Sofi a GustavssonFoto LägerledarnaTeckenspråkstolkning av Groupie pågår.

Scouthelg på Lysestrand

VI SAMLADES I lätt duggregn vid lägerbålsplatsen på Lysestrand. Ledarna hade kokat kaffe och bjöd på fi ka. Första uppgiften var att bygga en skulptur av na-turföremål som ledarna sedan använde för att dela in alla i två patruller. Jag tror att patrullerna hette fi skarna och nybyggarna. Vi fi xade till våra packningar och begav oss ut på spår.

Första kontrollen var eldning och det var riktigt knepigt efter-som regnet verkligen öste ner. Sedan blev vädret snabbt bättre och när vi hade vattenstafett, lunchlagning på stormkök och naturgrejsbåtstävling var det up-pehåll och på följa snöret och bygga A-bro till och med lite soligt.

Till middag gjorde vi hajkbomb på lägerbålsplatsen och sedan åkte de som inte skulle övernatta hem. Vi var fem tappra övernat-tare i vindskyddet och två i tält. Vi sov gott och på morgonen åt vi frukost vid vindskyddet. Tack till alla supertrevliga deltagare och hoppas vi ses igen!

Text & foto Sara Rangmar

26 DHB DIALOG l NR 3 2015 27

DHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBSÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRASÖDRA

DET VAR SPÄNNANDE på Kolmår-dens zooskola, en lokal med pallar, stolar och kuddar att sitta på. Två pedagoger berättade om olika djur, där fanns spännande skallar och skelett både framme och bakom glas. De berättade om ett djur i taget och gick runt så alla hade en chans att få känna på vassa tänder, tyngd mm. Sen

SONIA SÄGER

Sommaren är snart slut och jag hoppas att alla har haft en bra ledighet trots

allt regnande. Föreningen DHB Flex har glädjande fortsatt att växa med några

nya medlemmar. Välkomna till vår förening!

Nu kavlar vi upp ärmarna och tar tag i det som känns viktigast just nu! Vi har fått fl era signaler om att fl er teckenspråkiga fl erfunk-tionsnedsatta ungdomar nekas ett bra boende och en stimule-rande sysselsättning i en miljö med svenskt teckenspråk. Det är en kränkande och diskrimineran-de situation att inte få utvecklas vidare i ett socialt och kulturellt sammanhang i en positiv miljö med en god kommunikation. Delaktighet och integrering byg-ger på att man har en god språk-lig gemenskap med andra.

Flera föräldrar har gått vidare och överklagat beslut som tagits av hemkommunen. Trots bifall i Förvaltningsrätten så fortsätter kommunerna att erbjuda bo-ende och sysselsättning utan en fullgod kommunikation. Även äldre teckenspråkiga be-fi nner sig i liknande situationer. Vi kommer från föreningen att kontakta myndigheter och an-svariga politiker på riksnivå un-der hösten för att försöka driva frågan vidare. Vi tar gärna emot information om aktuella ären-den som vi kan hänvisa till. En namninsamling har startats i ett av dessa fall där 22-åriga Frida kämpar för att få rätt till boende i teckenspråkig miljö (http://namninsamling.se/index.php?-sida=2&nid=10239). Jag skriver under, gör det du med!

Detta tydliggör ännu mer be-hovet av ett Nationellt kompe-tenscenter för frågor som rör barn, ungdomar och vuxna teckensprå-kiga med ytterligare funktionsned-sättningar. Tack och lov så händer det också positiva saker i vår värld. Vårt spännande projekt Tell-Us har fortsatt sitt arbete. Det är nu sista spurten på projektet. Vid ett seminarium i Almedalen presen-terades Tell-Us av projektledarna

Maria Norberg och Magdalena Djerf och de jobbar nu med en dokumentation av projektet både skriftligt och på teckenspråk kom-pletterat med bildmaterial. På Allmänna arvsfondens hemsida går det att se både fi lmer och läsa om projektet. Den 13 november kommer deltagarna och andra bjudas in till ett releaseparty som äger rum i Stockholm. Vi kommer också att söka pengar för fortsätt-ning av projektet. Vi återkommer om detta.

I Almedalen knöt vi också någ-ra nya kontakter, bl.a. ordförande i Socialutskottet och en person hos Allmänna arvsfonden som läser alla inkomna ansökningar. Dessa kontakter ska vi odla vida-re. Precis före sommaren träffade några av oss i styrelsen ledning-en för Åsbackaskolan och Birgitt-askolan för en diskussion om den nya skolan i Örebro. Det var ett givande möte och vi enades om att årliga uppföljningsträffar är bra. Vi har initierat en liknande träff med riksgymnasiesärskolan vid Tullängsskolan i Örebro och vi har fått tid i september.

Planeringen för vår andra kon-ferens för föräldrar till barn och ungdomar med hörselnedsätt-ning och neuropsykiatriska diag-

Helgläger 14-16 augusti på VässaröVi har nu haft vårt fjärde läger på Vässarö, Stockholms scoutförbunds egna ö längst ut i Roslagen. En fantastisk helg med toppenväder. Den här gången var det familjer som har barn som är döva eller hörselska-dade som deltog och vi hade två teckenspråkstolkar med hela helgen.

VI HAR BLIVIT omhändertagna av mycket mysiga och bra scout-ledare som snabbt lärde sig lite teckenspråk! På fredagseftermid-dagen gick vi ”Trapperspåret”, en äventyrsbana i skogen med

föräldrar fi ck åka med i båten till klippan med fi ka och var med an-dra halvan av promenaden.

Lördag förmiddag klättrade alla som ville på Vässarös fi na klätter-vägg. Lördag eftermiddag fi ck vi lära oss rigga segeljollar och hur man paddlar kanoter. Både barn och vuxna kajkade sen runt på den härliga fl aden under översyn av scoutledare och tolkar i två led-arbåtar. På kvällarna fi ck vi hämta en grillvagn förberedd med grill-kol, korv, kaffe mm och sen leta-

ZOOSKOLA PÅ KOLMÅRDEN

hängbroar, repstegar, linbanor och djurfällor. Halvvägs hade Väs-sarö ställt fram fi ka på en härlig klippa vid havet. En utmanande och rolig promenad på nästan fyra timmar. De minsta barnen med

de vi upp trevliga grillplatser. Sista förmiddagen fi ck vi städinstruktio-ner! Jag tror att alla barn nu kom-mer att komma ihåg för resten av livet hur man lägger skurtrasan på skurborsten. Jättebra!

visade de även några levande djur som man fi ck klappa, bl.a. ormar.

Efteråt gick vi ut och de be-rättade om och visade oss bl.a. kameler som fällde päls.

Efter lunch såg vi Kolmårdens fantastiska delfi nshow, även den inomhus som tur var. Vi hade teckenspråkstolkar med

hela tiden. Det regnade under dagen men det gjorde inte så mycket när man hade någon att lyssna på och fi na djur att klappa.

Det var så många som var in-tresserade av Kolmården med zooskola så en resa till går av stapeln den 5 september, trots det är det många medlemmar som inte fått plats i år.

I HÖST FORTSÄTTER vi med våra fasta aktiviteter, dvs. simlekis, simskolor, simträning, gymnastik, fritidsträffar för både mindre barn och ungdomar mm. Vi planerar också att ha keramik, gå på teater, föräldrahelg för föräldrar som har barn med språkstörning, teckenspråkskurs för mammor, aktiviteter för våra ungdomar mm.

Helgläger 14-16 augusti på

DHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHBDHB ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA ÖSTRA

INNAN VI SKULLE äta fi ck vi en fö-reläsning om hur man bäst äter pannkaksbuffén av ägaren till stället. Han rekommenderade oss att prova vanliga amerikan-ska pannkakor tillsammans med bacon och lönnsirap. Mycket smaskigt enligt undertecknad! Sist skulle man äta den fritera-de pannkakan eftersom denna är mycket mäktig och efter den orkar man inte få ner en bit till.

Buffén bestod till största del av amerikanska pannkakor med oli-ka smaker. Allt ifrån matpannka-kor som ugnspannkaka till pann-kakor med cola-smak och alla

DHB Södra på PANNKAKSFESTDen 28 juni bjöd DHB Södra in sina medlemmar att äta pannkaks-buffé på Pannkaksladan i Höganäs. Vi blev ca 40 pannkakssugna vuxna och barn.

upptänkliga tillbehör. Det fanns även Chili con carne och godis att ha till efterrätt.

Efter buffén fi ck vi en guidad visning av alla djur som också fi nns på Pannkaksladan. Där var kaniner, getter, grisar, hästar, al-packor och säkert fl er djur som jag har missat att få med. Guid-ningen var mycket uppskattad bland barnen som fi ck mata och klappa snälla djur.

Vi tackar Pannkaksladan för deras trevliga mottagande och engagemang!

Text Sofi e JakandréFoto Sara Seyffart

DEN 29 APRIL hade vi i DHB Södra bjudit in Carin Roos, docent i special-pedagogik vid Karlstads universitet, till en föreläsning på temat ”Föräld-rars roll i barnens läs- och skrivlärande – Vad säger aktuell forskning?”

Vi var runt 30 intresserade som kom till Östervångsskolans aula i Lund för att ta del av Carins föreläsning. Det var såväl föräldrar som pedagoger från både förskolan och skolan då vi valde att hålla före-läsningen öppen för alla intresserade. Det var roligt att se så många komma. I pausen serverades det förfriskningar.

Carin kom med många intressanta uppgifter rörande läs- och skriv-lärandet i både svenskt teckenspråk, skriven svenska och talad svens-ka och olika kopplingar mellan språken. Även dialekter i den talade svenskan togs upp som exempel på att vi inte skriver som vi talar. Carin betonade också hur viktigt det är att läsa för sina barn, oavsett språk. Nyttigt och mycket intressant att ta del av!

Text Joakim Holmgren

Vad händer i DHB Södra under hösten? Skridskoskola i oktober Lilla rinken i Lunds Ishall är bokad lörda-gar, 26 september, 10 oktober, 17 oktober och 24 oktober mellan klockan 15-17. Mellan klockan 15-16 är det skridskoskola för dem som har anmält sig. Teckenspråkstolk är bokad. Skridskoskolan rekommenderar att man har fyllt minst fyra år för att vara med. Mellan 16-17 är det drop in-åkning för alla DHB:are, både stora och små som är sugna på att åka skridskor.

Höstbad Det traditionella höstbadet äger rum kring höstlovet och det blir i Eslöv eller Hörby. Mer information om både skridskosko-lan och badet kommer per mail.

Föreläsning med Carin Roos

Almedalen 2015. Fr v Socialutskottets ordförande Emma Henriksson (Kd), Linda Eriksson, FSDB, Lindas tolk och Sonia Strömberg, DHB Flex.

Anslår årligen medel dels till habiliterande och rehabiliteran-de verksamhet för personer som är döva eller har en hörsel-nedsättning samt för personal verksam inom området, dels till audiologisk forskning. HABILITERING OCH REHABILITERINGAnslag kan utgå för❚ utgifter i samband med utbildning, studieresor, kurser, läger, skolresor m m.❚ aktiviteter anordnade av föreningar, organisationer eller motsvarande❚ viss teknisk utrustning❚ projekt inom döv/hörselområdet inkl. studieresor

AUDIOLOGISK FORSKNING Anslag kan utgå inom de medicinska, pedagogiska, psykosociala och tekniska områden till❚ Forskningsprojekt inklusive teknisk utrustning❚ Stipendium för doktorand❚ Studieresor

Ansökan skall göras på särskild blankett (habilitering/rehabilitering 1 ex – audiologisk forskning 5 ex, inkl bilagor), som kan hämtas från vår hemsida www.tystaskolan.se Ansökan och eventuella bilagor skall vara stiftelsen tillhanda senast den 28 februari.Adress Brahegatan 32, 114 37 Stockholm

Stiftelsen Tysta Skolan

noser fortlöper. Den äger rum den 6-8 november på Ädelfors folkhögskola och program och anmälan till denna konferens fi nns på annan plats i denna tid-

ning. Välkomna! Anmälan till den-na konferens fi nns på annan plats i denna tidning.

I Örebro fortsätter arbetet med ett treårigt projekt för att försöka förbättra levnadsvillkoren för lev-nadsvillkoren för teckenspråkiga medborgare med fl era funktions-nedsättningar. I skrivande stund är representanter för hörselorga-nisationerna och representanter från Örebro kommun på väg att träffas för att påbörja detta arbete.

Vi ser fram emot en innehålls-rik höst! Hör gärna av er till un-dertecknad eller till DHB:s kansli med frågor, idéer, tips etc. ■

Sonia Strömberg, ordförande DHB Flex

sonia.stromberg@gmail.se

28 DHB DIALOG l NR 3 2015?

DHB Flex välkomnar till föräldrakonferensen Hörselnedsättning+NPF=? den 6–8 november på Ädelfors folkhögskola utanför Vetlanda i Småland. Konferensen riktar sig till alla föräldrar som har barn med dövhet/hörselnedsättning och diagnos eller problematik inom området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

DHB Flex vill med föräldrakonferensen Hörselnedsättning+NPF=? erbjuda ett ypperligt tillfälle att inhämta värdefull kunskap samtidigt som tillfälle ges att utbyta erfarenheter med andra föräldrar.VARMT VÄLKOMNA!

Konferensen anordnas av DHB Flex, i samverkan med:

Hörselnedsättning + NPF = ?

UR PROGRAMMET❚ Jenny Ström lever själv med neuropsykiatrisk diagnos och kommer att föreläsa om egna upplevelser, strategier i vardagen, olika hjälpmedel och vad man som anhörig ska tänka på.❚ Lea Strandberg, psykolog och psykoterapeut, har mångårig erfarenhet av att möta ungdomar med hörselnedsättning i kombination med NPF-diagnos. Vilka blir konsekvenserna i skola och på fritiden av de dubbla diagnoserna?Dessutom kommer Försäkringskassan och informerar om olika typer av bidrag. Även Specialpedagogiska skolmyndigheten och Mo Gård föreläser.❚ Det fi nns möjlighet att träffa andra föräldrar i samma situation.

❚ Anmälan sker via www.dhb.se

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 23

Gratis DVD med tillhörande broschyr beställs via http://www.dhb.se/?id=2750

PRODUKTER

Beställ böcker, informationsmaterial, rapporter och profilmaterial från DHB!

Kläder och profilartiklar hittar du på www.dhb.se/material

Beställningar görs till kansliet@dhb.se eller via www.dhb.se/material

1. Lätta teckenDVD med 120 filmade tecken från det svenska teckensprå-ket. Här kan du se olika tecken för djur, färger, familjen, tid, mat, dryck, känslor, sport och skola. Filmen har inte ljudspår.Pris: 50 kr + frakt

2. Ibland låtsas jag att jag förstår (rev 2014)En bok om elever med språk-störning, som uppdaterats 2014. Boken vänder sig till för-äldrar, pedagoger och andra som möter barn med språk-störning. Boken ger kunskap om hjälpmedel och om de sär-skilda svårigheter som elever-na har. Boken innehåller också tankar och råd om bemötande av barn med språkstörning. Pris: 150 kr + frakt

3. Språkstörning hos barn och unga i skolåldernInformationsskrift som i första hand vänder sig till föräldrar och andra närstående. Anna-Karin Arnald leg. logoped ger svar på de vanligaste frågorna om barn med språkstörning under skoltiden. Skriften tar upp innebörd och konsekven-ser i skolan och ger tips på vad man som förälder och personal i skolan kan göra för att under-lätta för barnet.Pris: 30 kr + frakt

4. Språkstörning i kombina-tion med flerspråkighetÄven denna informationsskrift vänder sig till föräldrar och an-dra närstående i första hand. Eva Kristina Salameh leg logo-ped ger svar på de vanligaste frågorna om flerspråkiga barn med språkstörning. Skriften tar bland annat upp flerspråkig språkutveckling, språkstörning i kombination med flerspråkig-het, utredning och bedömning, intervention och föräldrarnas roll.Pris: 30 kr + frakt

5. Språkstörning i kombination med flerspråkighet (arabiska)Samma skrift som punkt 4, men på arabiska.Pris: 30 kr + frakt

6. Flerhandikappades kommunikation i ett livsperspektivEn undersökning om hur döva och hörselskadade barn och ungdomar med flerfunktions-hinder och deras familjer upp-lever språksituationen i ett livs-perspektiv.Pris: 50 kr + frakt

7. Vi är en grupp fast två ändåSammanfattning av fältstudien som genomförts vid Riksgym-nasiet för döva och hörselska-dade, RGD/RGH.Pris: 50 kr + frakt

8. Därför går jag inte till sko-lanTre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, RGD/RGH, berättar om skolk.Pris: 30 kr + frakt

9. Ett livsperspektiv – möjligheter i vardagenFilmen ”Ett livsperspektiv” handlar om livet för barn, unga och vuxna som är döva, har en hörselnedsättning eller en språkstörning.

30 DHB DIALOG l NR 3 2015

KENTSBILPLÅT ABPLÅT- OCH LACKSKADORAUKT. FÖR CHRYSLER OCH JEEPUlvsundavägen 106, 168 67 BrommaTelefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

MJÖLBYGALVANISKAHallevadsgatan 16, 595 35 MjölbyTelefon 0142-160 40www.mjolbygalvaniska.se

E L F Ö R Z I N K N I N G

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 31

VI STÖDJER DHB:s VERKSAMHET

Jag har give-aways och trycksaker i egen shop!

Mina annonser går ut i både tryck, mail och sms!

Jag fick tusen intresserade kunder till min monter!

0660-29 99 00 • www.agrenshuset.se

kentsBilplåt ABplåt- och lackskadoraukt. för chrysler och JeepUlvsundavägen 106, 168 67 BrommaTelefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

– Resultatet är nedslående, men inte helt överraskande. Hörtek-nikens skick och användning svarar sällan mot elevernas behov och när tekniken väl fungerar upplever de brister i ljudkvalitén. Dessutom saknas i regel förutsättningarna för en bra ljudmiljö, säger Håkan Bergkvist, samordnare för auditiv miljö på Special-pedagogiska skolmyndigheten (SPSM).

Studien visar att lärare många gånger saknar kunskap om hur hörtekniken ska användas och hur undervisningen behöver an-passas. Tillgången till en hörselpedagog, som kan ge lärarna det stödet, saknades i 80 procent av fallen.

Trelleborg

Välkommen till vår butikönskar Håkan Ahlm

08–22 alla dagar!www.maxitrelleborg.se

Leg. sjukgymnast Hans kristianssonExamen i OMT (Ortopedisk Manuell Terapi)

Behandlar nacke, rygg, led- & idrottsskador med bl a

manipulation, laser, mobiliseringsbänk, vibrationsträningtidsbestäLLning 070-221 22 99

Ängsvaktaregatan 2, 416 52 Göteborg, www.sghk.org Fax 031-25 86 82, hasse.kr@telia.com

DÅLIG HÖRTEKNIK FÖRSVÅRAR FÖR ELEVER MED HÖRSELNEDSÄTTNING

80 procent av klassrummen har dåliga akustiska egenskaper, 60 procent av hörtekniken fungerar inte som den ska och endast 20 procent av eleverna har kontakt med kommunal hörselpedagog. Det visar en studie av hörteknik och dess användning i skolor i Stockholm, som Specialpedagogiska skolmyndigheten och Hörselhabiliteringen på Karolinska Universitetssjukhuset gjort, för att kartlägga studiesituationen för elever med hörselnedsättning.

– Hörselpedagogen är en mycket viktig person när det gäller att förmedla kunskap till lärare och arbetslag om konsekvenserna av en elevs hörselnedsättning och hur man kan arbeta för att un-derlätta elevens delaktighet i undervisning och skolarbete, säger Håkan Bergkvist.Studien omfattar situationen för 85 elever i Stockholms län, men Håkan Bergkvist bedömer att elever med hörselnedsättning i an-dra delar av landet upplever samma slags problem i skolan.

FoU-rapporten ”Vad var det du inte hörde – Hörteknik och dess användning i skolan” finns på www.spsm.se.

EIJE:S BIL ABEdgrensgatan 9, 662 27 Åmål

VI STÖDJER DHB:s VERKSAMHET

ANSLAGSTAVLAN...

Bo Carlssons minnesgåvofond

Inom Riksförbundet DHB finns en gåvofond - Bo Carls-sons minnesgåvofond. Fondens medel ska användas för att främja barn och ungdomar som är döva, hörselska-dade eller har en språkstörning.

Bo Carlsson satte alltid DHB i första rummet och såg till att alla kände sig delaktiga i DHB:s arbete. Han ville att alla målgrupper skulle känna sig hemma och han var mer insatt i gruppernas behov än någon annan. Det fanns inga oviktiga frågor för Bo och han hade en alldeles särskild förmåga att visa på betydelsen av samarbete med andra organisationer.Vill du skänka pengar till fonden sätter du in en summa på DHB:s postgiro 37 04 84-8 eller bankgiro 485-8999, och märker talongen ”Bo Carlssons minnesgåvofond”.

Har du frågor om fonden får du gärna ringa eller maila DHB:s kansli, 019-17 08 30 eller kansliet@dhb.se

Samtalsstöd till tidigare elever på specialskolan

Om du har du blivit trakasserad eller kränkt under din tid i specialskolan kan du som lämnat specialskolan få hjälp att bearbeta dina upplevelser. Dina föräldrar och de som såg vad som hände kan också få hjälp. Även du som har kränkt andra i specialskolan kan få hjälp.Du kan få samtalsstöd och hjälp att bearbeta den kränkning du upplevt. Du får stöd av en professionell person. Det kan till exempel vara en psykolog eller en kurator. Han eller hon har ingen koppling till Specialpedagogiska skolmyn-digheten. Personen du samtalar med har tystnadsplikt och ingen annan kommer att få veta vad just du berättat. Specialpedagogiska skolmyndigheten får bara veta vilka synpunkter som kommit fram, som kan göra specialskolans arbete mot kränkningar bättre och hur många personer som fått samtalsstöd. Myndighe-ten får inte veta vem som sagt vad.Stödet pågår fram till den sista december, om behovet är stort kommer er-bjudandet förlängas.Läs mera på www.spsm.se/samtalsstod info@mogard.se | www.mogard.se

010 – 471 66 00

Mo Gårds fokus ligger på alternativa sätt att kommunicera och verksamheternas miljöer är teckenspråkiga.

Här möts alla av respekt och utgångspunkten i verksamheterna är alla människors lika värde och en tro på individens inneboende resurser.

Mo Gård är en icke vinstdrivande organisation, här hittar du boende och daglig verksamhet enligt LSS, HVB för ungdomar och vuxna samt gymnasiesärskola. Hör av dig till oss så berättar vi mer om vilka möjligheter som finns!

Vi vet att alla kan utvecklas och må bra!

Har du blivit kränkt i specialskolan? Har du blivit trakasserad eller kränkt under din tid i specialskolan? Nu kan du som lämnat specialskolan få hjälp att bearbeta dina upplevelser. Dina föräldrar och de som såg vad som hände kan också få hjälp. Även du som har kränkt andra i specialskolan kan få hjälp.

Professionellt stödDu kan få samtalsstöd och hjälp att bearbeta kränkningarna. Du får stöd av en professionell person utanför Specialpedagogiska skolmyndigheten. Det kan till exempel vara en psykolog eller en kurator. Den personen har tystnadsplikt och ingen annan kommer att få veta vad just du berättat. Specialpedagogiska skolmyndigheten får bara veta vilka synpunkter som kommit fram som kan göra specialskolans arbete mot kränkningar bättre. Myndigheten får inte veta vem som sagt vad.

Samtalsstöd året utStödet pågår fram till den sista december, om behovet är stort kommer erbjudandet förlängas.

Mer information och kontaktuppgifterFör mer information om hur stödet går till, se www.spsm.se/samtalsstod

Stödets har utformats av Specialpedagogiska skolmyndigheten i samarbete med Sveriges Dövas Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Hörselskadades Riksförbund.

POSTTIDNING BReturadress: DHB Dialog,

Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro