dhb dialog nr 1 2015

N R 1 ❘ 2 0 1 5 ❘ Å R G Å N G 4 2

❚ Aktiv Fritid – projektet som satt språkstörning på agendan❚ Tommy & Co teckenspråkstolkade sig genom mellobruset❚ Anna Eva forskar om språkstörning

DHBdialogMÖT IVAN COSIC – ”HAR ALDRIG TÄNKT PÅ HINDER”

Vimmerby, Småland, Sverige | +46 (0)492-798 00 | [email protected]

äventyret börjar på www.alv.se

Pippi långstrumpsakleta med

I Astrid Lindgrens Värld kan du kliva rätt in i Villa Villekulla och vara med när Pippi, Tommy och Annika letar reda på saker. Du kan leka med Emil i Katthult, hälsa på Ronja i Mattisborgen samt besöka en rad andra

miljöer och figurer ur Astrid Lindgrens berättelser.

I år är det dessutom 70 år sedan första boken om Pippi Långstrump publicerades. Det kommer vi att fira på många olika sätt med start i maj.

Varmt välkommen, här blir sagor verklighet!

Priset avser 2 dagar i parken och 1 natt i campingstuga för 2 vuxna, 2 barn. Ankomst sön-tor, 13/5-11/6 2015.

PRISEXEMPEL

1550 KR





TECKENTOLKNING I PARKEN

Läs mer om föreställningarna

och aktuella datum på

www.alv.se samt i nästa

nummer av denna tidning.

För er medlemmar och andra läsare av DHB Dialog, så kan jag berätta att jag nu är tillbaka på Riksförbundet DHB:s kansli.

Jag ser fram emot att träffa dig!

Tidskrift för Riksförbundet för döva, hörselskadade barn och barn med språkstörning

Ansvarig utgivare Mats LindblomRedaktör Mats Lindblom

Adress DHB Dialog, Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro Tel 019-17 08 30, texttel 019-1968 90 ange 019122146*, [email protected], www.dhb.sePrenumeration Riksförbundet DHB:s kansli, [email protected]. Tidningen utkommer

med fyra nr/år. Pris för icke medlem 200 kronor/år.

LEDARE TARJA LAURONEN LÄGERANSVARIG

Annonser Ågrenshuset Produktion, Bjästa.Leif Dylicki, tel 0660-29 99 58, [email protected] Nydahl, tel 0660-29 99 59, [email protected] Ågrenshuset Produktion, BjästaManusstopp nr 2: 24 april 2015. Tidningen finns ute vecka 21.Layout Viola Sörensson, Aletia DesignSenaste nytt hittar du på www.dhb.seNär du flyttar, kom ihåg att meddela adressändring till Riksförbundet DHB:s kansli, [email protected], så medlemstidningen och övrig information når dig!Omslag Adam och Viktor från DHB Östra i slalombacken. Foto: DHB Östra.

Som medlem i Riksförbundet DHB får du DHB Dialog fyra gånger per år, tillgång till riksförbundets och distriktens aktiviteter, råd och stöd samt möjlighet att påverka. Du kan även teckna olycksfallsförsäkring för barnen hos Folksam. Bli medlem via http://www.dhb.se/medlem

dhb dialog nr 1 2015 ❘ 3

DHBdialog

Många av er kanske känner igen mig sedan tidigare, då jag arbetat som organisations-samordnare på riksförbundets kansli. Jag har även ett förflutet som ordförande, sekreterare och ledamot i DHB Mellersta. Medlem i DHB har jag varit sedan i mitten av 90-talet.

Nu arbetar jag som lägeran-svarig, och tycker det är inspi-rerande att få arbeta med en av våra viktigaste aktiviteter inom DHB – läger för HELA familjen.

DHB:s familjeläger går i år av stapeln vecka 28 i Småland, på Ädelfors folkhögskola utan-för Vetlanda. Planeringen har pågått under en tid, och kom-

mer att intensifieras under vå-ren för att sedan vara i full gång veckorna innan lägret. Det är många familjer som anmält sig, och många av dem har inte va-rit med under tidigare år, det ser vi väldigt positivt på.

Att delta på ett familjeläger är berikande på många olika sätt. Barnen får nya vänner för livet, och föräldrar känner att man inte är ensam utan ser att det finns fler familjer i liknan-de situationer.

Barnen pysslar, leker, badar och umgås med andra barn i barngrupper. Barnledarna leker och busar runt med de mindre barnen, och för de större barnen och ungdomar-

na hittar de på olika aktiviteter under veckan.

Våra familjeläger är mycket uppskattade och till de vanli-gare uttrycken när veckan är slut hör:

”Varför kan vi inte vara kvar en vecka till? Vill inte åka hem! En vecka är alldeles för kort.”

Föräldrar utbyter erfarenhe-ter och kunskap med varandra. Man får någon likvärdig som lyssnar och som har en för-ståelse för hur det kan vara att ha ett barn med en funktions-nedsättning. Man behöver inte upprepa sig eller förklara sin situation. Föräldrarna har teckenspråksutbildning, work-shops, lyssnar på föreläsare mm.

Under lägerveckan kom-mer vi att anordna en gemen-sam DHB-dag, där DU som medlem i DHB kan komma och umgås med andra famil-jer, även om du inte deltar på familjelägret. Var DHB-dagen kommer att vara har vi inte bestämt ännu. Mer informa-tion om detta kommer i nästa nummer av DHB Dialog.

Jag som ansvarig för årets familjeläger ser fram emot att få träffa Dig och Din familj under lägerveckan, eller på DHB-dagen.

Tarja Lauronen

Vimmerby, Småland, Sverige | +46 (0)492-798 00 | [email protected]

äventyret börjar på www.alv.se

Pippi långstrumpsakleta med





Priset avser 2 dagar i parken och 1 natt i campingstuga för 2 vuxna, 2 barn. Ankomst sön-tor, 13/5-11/6 2015.

PRISEXEMPEL

1550 KR





TECKENTOLKNING I PARKEN

Läs mer om föreställningarna

och aktuella datum på

www.alv.se samt i nästa

nummer av denna tidning.

4 ❘ dhb dialog nr 1 2015

I drygt tre år har projektledare Erika Ahlberg åkt land och rike runt med projektet Ak-tiv Fritid. Tack vare projektet kunde deltagare få tillgång att prova en helt ny önskad akti-vitet, för några blev det den första fungerande fritidsaktivi-teten någonsin. Ledarna inom idrottsföreningarna och peda-gogerna i kulturskolorna har fått mer kunskap om en idag alltför osynlig, omfattande, livslång språklig kommunika-tionsnedsättning som innebär utmaningar i individanpass-ningen men också ökad för-ståelse och möjligheter att göra sin verksamhet mer tillgänglig

Ett betydelsefullt och framgångsrikt projekt lider mot sitt slut. DHB:s arvsfondsprojekt Aktiv Fritid har hjälpt barn och unga som fått stå tillbaka när det gäller fritidsaktivite-ter. Och därutöver har projektet på bred front öppnat dörrar och medvetandegjort vad den osynliga och bortglömda funktionsnedsättningen grav språkstörning är och vad det innebär, för den enskilde och för samhället. Projektet är slut, men kampen för ett tillgängligt samhälle går vidare.

och inkluderande för barn och unga med grav språkstörning.

Därutöver har projektet starkt bidragit till att öka sam-hällets kunskap och förstå-else för vad grav språkstörning innebär och vilka utmaningar det ställer på samhällets bemö-tande och stöd. Mycket återstår att göra men projektet har öpp-nat många, många ögon. Som final för projektet anordnades den 28 januari en seminarie-dag på City Konferenscenter i Örebro med inbjudna från profession, myndigheter, kul-tur- och idrottsverksamheter, skolor, intresseorganisationer och intresserade privatperso-

AKTIV FRITID BRYTER OKUNSKAP OM GRAV SPRÅKSTÖRNING

TEXT Mats LindblomFOTO Nils Wahlqvist & Mats Lindblom

Alla var överens om att det är viktigt att ge tid.

Seminariedagen Aktiv Fritid på mina villkorText: Mats LindblomFoto: Nils Wahlqvist & Mats Lindblom


ner. Seminariedagen som gick under parollen ”Aktiv Fritid på mina villkor” bjöd på ny-anserade diskussioner om och kring grav språkstörning och resonemang om tillgänglig kultur och idrott. Projektet summerades och framtida ut-maningar diskuterades.

Projektledare Erika Ahlberg berättade om hur projektet verkligen gjort skillnad. Ung-domar med funktionsnedsätt-ning upplever att de har för mycket fritid och för barn och ungdomar med språkstörning handlar det om att få tillgång till en Aktiv Fritid på sina vill-kor. Det avgörande är tillgäng-lighet, utbud, omgivningens attityder och individens möj-lighet att själv välja aktivitet.

- För en av deltagarna var aktiviteten som samordnades av projektet Aktiv Fritid den enda fritidsaktivitet hen har haft, någonsin, berättade Erika Ahlberg

Grav språkstörning är en osynlig grupp i samhället, trots att fem procent av befolkning-en har någon form av språk-störning. 1-2 procent har grav språkstörning.

- Det betyder att det finns 200 000 personer i Sverige med grav språkstörning, en i varje skolklass. Alla känner nå-gon, påpekade Erika.

Erikas slutsats efter projektet är att en grav okunskap står i vägen för tillgänglig aktiv fritid på individens villkor. Det be-hövs mer stöd till familj, skola, på fritiden och i det sociala li-vet. Det behövs ett ökat utbud av tillgängliga fritidsaktiviteter för målgruppen. Det behövs information och kunskap om grav språkstörning i utbild-ningarna inom idrott och kul-tur.

- Grav språkstörning befin-ner sig där dyslexi befann sig för 20 år sedan, sade Erika.

PerspektivGrav språkstörning är en ut-maning för den enskilde och för familjen, men det ställer också krav på hela det omgi-vande samhället. På seminarie-dagen föreläste företrädare för

vitt olika samhälleliga institu-tioner.

Håkan Sandh från Sveriges Musik och Kulturskoleråd (SMoK), en av projektets sam-verkansparter, frågade retoriskt vad man menar med en kul-

med Erika och genom att läsa på. Inom karateföreningen hade de en liten grupp för dem som ville ha det av olika anled-ningar. Den lilla gruppen var inte till specifikt för personer med funktionsnedsättning.

Mia berättade att karate är en bra sport så till vida att den inte kräver så mycket muntliga anvisningar. Det bästa sättet är att visa med kroppen hur rö-relserna går till.

Ge tid!Erika intervjuade även Anna Båve Schultz som själv har grav språkstörning, känd bl.a. som föreläsare på DHB:s föräld-rakonferens Mitt unika barn. Anna sade dagens sanning genom att betona att det allra viktigaste är att få tid på sig när det gäller kommunikation och att ta in saker.

Vidare berättade Anna att det är bra att ges möjlighet att förbereda sig på vad som kom-ma skall, t.ex. genom att få till-gång till studiematerial innan en kurs börjar.

Anna sade sig ha utvecklats mycket socialt genom kurser inom studieförbund, och hon tror att det beror på att de som går kurserna brinner för just det som kursen handlar om, och att det därför är lättare att starta samtal.

Kerstin Engström från Hör-sel- och dövverksamheten på Region Örebro län föreläste om försöksverksamheten där fem barn med grav språk-störning och deras föräldrar erbjöds specialiserade habili-teringsinsatser på barn- och ungdomshabiliteringen som kompletterande insats jämte logopedi.

Utvärderingen visade att barn med grav språkstörning har behov av habiliteringsin-satser, och att barn- och ung-domshabiliteringens insatser är till nytta för barn och unga med språkstörning. Kerstin be-rättade att de fem barnen har fått fortsatt tillgång till habili-teringsinsatserna.

- Det hade inte varit etiskt att ta ifrån ett stöd som barnen bevisligen har nytta av.

Utvärderingen ledde även till ett reviderat uppdrag för barn- och ungdomshabilite-ringen, där tillgången till ha-biliteringsinsatser mera skulle styras av behov än av diagnos.

Håkan Sandh, Sveriges Musik och Kulturskoleråd.

turskola för alla. Betyder det 1) att alla får vara med men att kulturskolan inte ändrar sitt upplägg, eller 2) individuella planer för varje barn?

- Borde det heta Kulturskola för nästan alla eller Kulturskola för några?

Jan Stenborg på Kultursko-lans resurscentrum i Stock-holm, sade det bra när han framhöll bemötandet som det viktigaste.

- Man behöver inte vara en så märkvärdig pedagog, bara man ser eleven.

Under dagen intervjuade Erika Ahlberg karatetränaren Mia Markkanen som tränat en av deltagarna inom projektet. Mia hade aldrig hört talas om grav språkstörning innan pro-jektet men har vunnit mycket kunskap genom diskussioner

Mia Markkanen, till höger, intervjuas av Erika Ahlberg.

Anna Båve Schultz har anlitats av SPSM som fö-reläsare, och hon brukar föreläsa på DHB:s föräldra-konferens Mitt unika barn med goda omdömen från deltagarna. Annas hemsi-da: http://www.flickanme-dspråkstörningen.se

Kerstin Engström, Hörsel- och dövverksamheten vid

Region Örebro län.

DHB Språkstörning har un-dersökt i vilken utsträckning landstingen/regionerna er-bjuder habiliteringsinsatser åt barn och unga med språk-störning. Resultatet publice-ras i nästa DHB Dialog.

Kristina Lund som är rådgi-vare på SPSM Mellersta regio-nen, berättade om Specialpe-dagogiska skolmyndighetens verksamhet och uppdrag. SPSM erbjuder distansutbild-ningar och kurser om grav språkstörning, och agerar även proaktivt på basen av de för-frågningar som kommer in.

Kristina framhöll att till-gänglighet inte bara handlar om fysisk miljö, utan även om social och pedagogisk så-dan. Intressant var att Kristina kunde berätta att kompetensen inom tal- och språkstörning minskar som en konsekvens av att antalet talpedagoger sjun-ker.


- Vi vet det genom att vi får fler förfrågningar.

Efter en rad intressanta före-läsningar och intervjuer, med olika infallsvinklar från per-soner i olika roller, avslutades seminariedagen med ett panel-samtal mellan Greger Bååth, generaldirektör SPSM, Håkan Sandh, verksamhetschef på SMoK, Mia Markkanen, ka-ratetränare, Kerstin Engström, Hörsel- och dövverksamheten

under dagen berättat om ett högt söktryck till de två Hälls-boskolorna, betonade vikten av en fungerande skola.

- För att kunna ha en aktiv fritid måste skolan fungera, an-nars orkar man inte ens tänka aktiv fritid.

SMoK:s Håkan Sandh tyck-te att ett kompetenscenter som stöd till verksamheten skulle göra att fler kom in på kultur-skolan. Han kommenterade även ett konkret förslag som kommit upp under dagen om att spela in lektioner för att den som vill kan förbereda sig på lektioner de finner svåra.

- Många insatser som under-lättar för vissa, är egentligen bra för alla.

Ett stort tack till alla deltagare och åhörare som var med och gjorde seminariedagen inne-hållsrik och uppskattad. Det har varit fantastiskt att få arbeta genom så många och olika ak-tiviteter med Aktiv Fritid. Mö-tena med alla barnen och ung-domarna visade på så mycket talanger, styrkor, förmågor, intressen och mängder med klokskap. Samtidigt gör det ont att behöva konstatera att vårt land inte kommit längre i att synliggöra och respek-tera dessa barn och ungdomar i samhället i stort, där alltför många än idag inte får tillgång till likvärdig utbildning och en önskad, meningsfull, tillgänglig fritidsaktivitet. Det är mycket

HällsboskolanSpecialpedagogiska skolmyndigheten driver

specialskolan Hällsboskolan för elever med grav

språkstörning. Hällsboskolan finns i Stockholm

och i Umeå. www.spsm.se

Mia Markkanen uttryckte en besvikelse för idrottsrörel-sens förmåga att bemöta barn och unga med språkstörning. Det borde gå att hitta vägar för en sak som kommunikation menade hon.

Kerstin Engström sade att hon ska lägga mer fokus på fritiden när hon träffar barn och föräldrar, samt ge råd till föräldrar om vad de ska säga till sina fritidsledare.

- Genom att börja titta på saker så blir de möjliga.

Projektet Aktiv Fritid är slut men vi kommer att fortsätta dela med oss av innehållet i kommande nummer av DHB Dialog.

på Region Örebro län och Jan Stenborg, Kulturskolans resurscentrum i Stockholm. Samtalet leddes av projektle-dare Erika Ahlberg och kret-sade kring vad innehållet och resultatet från projektet kan bidra med i olika verksamhe-ter samt vilka utmaningar och möjligheter paneldeltagarna ser utifrån sin verksamhets perspektiv.

Greger Bååth, som för övrigt

Slutord, projektledare Erika Ahlberg

av ett lotteri beroende på var du bor, om familjen får någon hjälp genom landstinget, om logopeder finns i skolan, om kommunerna erbjuder anhö-rigstöd eller stöd vid fritidsak-tiviteter etc.

Den allra största utmaningen i projektet har varit den stora okunskapen om målgruppen. Inför framtiden är det av yt-tersta vikt att språkstörning blir allmänt känt i hela samhäl-let. Att allt stöd blir mer sam-ordnat och mer lika över hela landet. Jag hoppas Aktiv Fritid har kunnat göra nytta genom, webbfilmerna, spridning av material, genom föreläsningar, på talarplats och möten med ansvariga politiker i Almeda-

len och på mässorna runt om i landet.

”Länge fick vi leta efter en fotbollsklubb, i en mellan-svensk stor stad, som inte top-pade sina lag eller hade krav på matchspel. Vår deltagare ville bara få träna och med lust kunna spela sin fotboll. Till slut lyckades vi hitta en klubb där alla kunde se vilken bollkänsla hen hade, vilka talanger hen bar på och hur hen njöt av möjligheten – att få lira fotboll på sina villkor, i ett samman-hang, tillsammans med andra”

Projektet bjöd på goda ex-empel när det fungerar i upp-lägg och innehåll av en fri-tidsaktivitet. Nu är det viktigt hur vi arbetar utifrån dessa

och med de möjligheter och tips som finns i hur man kan förändra och förbättra inför framtiden. Mycket återstår att göra inom både idrott och kultur innan vi kan säga att den är till för alla. En sak vet vi säkert – att vi alla är olika. Vi behöver välkomna intresse för och uppskattning av varandras variationer i styrkor och för-mågor. Att ”olika 2.0” är lika med det nya normala.

Tack för uppdraget och tack till alla deltagare, styrgrupp, referensgrupp, samverkanspar-ter, nätverk och alla berikande möten genom projektet!

”OLIKA 2.0” ÄR DET NYA NORMALA


Ivan Cosic studerar idag till gymnasielärare i svenska och svenskt teckenspråk vid Örebro universitet, detta sam-tidigt som han jobbar halvtid på Sisu Idrotts-utbildarna i Örebro och är halvtidsanställd i ett projekt inom EUDY (European Union of the Deaf Youth) i Bryssel. En driven och samtidigt ödmjuk kille som ser det som en hederssak att ge tillbaka för allt som Sverige gett honom. Och hinder, några sådana känner han inte till.Ivan är kroat och föddes i Bos-nien-Hercegovina. När han var ett år blev han svårt sjuk på grund av problem i tarmarna, maten gick inte igenom syste-met. Han drabbades av hög fe-ber och i sviterna av detta blev han gravt hörselskadad.

”JAG HAR ALDRIG TÄNKT PÅ HINDER”

Intervju med Ivan Cosic

EUDYEuropean Union of the Deaf Youth (EUDY) är en icke-vinstdrivande europeisk organisation som består av europeiska nationella ungdomsorganisationer för döva. EUDY har sitt säte i Bryssel.

— Egentligen är jag döv, rent audiologiskt. Jag gjorde ett test en gång att höra i hör-lurar utan möjlighet att läsa på läppar och jag hörde bara tio procent av vad som sas.

Med hörapparater hör Ivan lite grann och han är duktig att läsa på läppar. Men det är teck-enspråket som ligger till grund för hans idag stora språkreper-toar. När Ivan var fyra och ett halvt år gammal kom familjen till Sverige och hamnade slut-ligen på flyktingförläggningen i Garphyttan.

— Det var där vi fick infor-mation om att det fanns döv-skola och gymnasium för döva i Örebro.

Och så blev det; familjen flyttade till Örebro och Ivan gick på Kattungens förskola, på specialskolan Birgittaskolan och slutligen på Riksgymna-siet för döva och hörselskadade (RGD/RGH).

— Jag började först på RGH och där hörde alla olika bra.

Jag och en annan kille hörde sämre, så jag bytte ganska fort till RGD.

Ivan berättar att bytet inte var en stor sak för honom ef-tersom han då redan kunde teckenspråk rätt bra. Den an-dre killen däremot kunde inte teckenspråk och Ivan minns att han fick kämpa hårt i skolan och att han hade huvudvärk.

— RGD funkade bättre för mig, jag orkade mer och slapp huvudvärken och fick större motivation.

Eftersom Ivan på den tiden spelade mycket innebandy och fotboll på kvällarna så krävdes det att skolsituationen inte blev så pass påfrestande.

Teckenspråket lade grundenNär Ivan under ett bra tag

berättat fritt om sin historia och de skolor han gått i, stan-nar han upp och säger:

— Egentligen är alla odds emot mig. Jag är invandrare och hörselskadad, ett dubbelt

utanförskap.Han tackar Birgittaskolan

för att det gått så bra.— Det spelade ingen roll vad

man hade för bakgrund, det var identiteten som hörselska-dad som spelade roll.

På Birgittaskolan lärde Ivan sig teckenspråk, men han be-rättar att han följde svensk grammatik när han tecknade, vilket innebar vissa prövningar när han sedan började på RGD.

— Det tog två år innan jag tecknade som en döv. Men se-dan fick jag snabbt döva vän-ner. Idag är de flesta av mina vänner döva.

TEXT & FOTO Mats Lindblom


Ivan pratar bra och han tackar teckenspråket för det. Hemma pratade hela familjen svenska, ett aktivt val. I sko-lan var det teckenspråk som gällde. Det enda som blivit lite lidande är Ivans kroatiska. Ivan började prata först när han var sex sju år.

— Jag såg att munnen rörde sig men förstod inte att det var kommunikation. På inne-bandyträningarna när jag var sju år svarade jag bara ”ja” eller ”nej” oavsett vad frågan kunde vara.

Men tack vare teckenspråket började Ivan få grepp om språ-ket och sedan kom talet.

— Teckenspråket gav mig självkänsla och det bidrog till att jag lärde mig fler språk. Teckenspråket var och är num-mer ett, och det hjälpte min svenska.

Idag räknar Ivan att hanbehärskar fem språk –

svenskt teckenspråk, kroatiskt teckenspråk, svenska, kroatiska och engelska. Och så använder han internationella tecken när han kommunicerar utomlands.

— Och lite tyska, men jag har glömt det mesta, så vi kan stryka det säger Ivan och ler.

Det är också utifrån språk han identifierar sig själv idag.

— När jag var yngre betrak-tade jag mig själv som hörsel-skadad, och senare som döv. Men jag tyckte det var lite larvigt alltihop. Det är tecken-språket som är det viktiga, eller ens språk, inte hörseln.

Han berättar med värme om när mamma såg honom första gången med teckensprå-kiga kompisar, och hur hon då märkte att han förvandlades och var betydligt lyckligare. Men någon uttalad strategi för sin kommunikation har han inte, utan han går in förutsätt-ningslöst i varje situation.

— Jag växlar mellan de språk jag kan och prövar mig fram. Jag har aldrig tänkt på hinder utan löser de problem som uppstår på plats.

På universitetet använder han tolk så att tolkarna tolkar vad föreläsaren säger, medan han talar själv direkt till före-

läsaren.— Det känns tryggare för

mig att tala direkt till personen i fråga, jag vet att det är mina ord.

Ivan tycker att tolkar ofta är bättre på att tolka från svenska till teckenspråk än vice versa. Han anser dock att tolkarna på universitetet håller hög klass, medan det kan vara sämre i andra sammanhang. Men han använder också hjälpmedel, bl.a. en slinga med bluetooth, genom vilken han kör både musik och handsfree.

— Det är en säkerhet för

mår sämre än snittet och det är en stor drivkraft för mig i mitt arbete. Idrott är en väg till ett bättre mående.

För närvarande jobbar han mycket med att få in döva och hörselskadade på aktivitets-centret Tegelbruket i Örebro.

— De har jättefina lokaler och anordnar massa aktivite-ter. Det är bra om döva och hörselskadade får ta del av det.

Ivan strävar efter att organi-sationerna som driver idrotts-verksamhet på Tegelbruket ska se det som naturligt att jobba med döva och hörselskadade.

Och som om det inte vore nog med universitetsstudier och två jobb, så arbetar Ivan även mycket ideellt. Han är bland annat ordförande i dövas innebandyförening.

— Jag blir lätt uttråkad och kan bli lite besatt om mitt in-tresse fångas.

Han kollar även på film och reser mycket eftersom han har många internationella vänner. Och så spelar han fortfarande innebandy och fotboll, men numera på motionsnivå. Men det är inte bara driftighet som gör Ivan till den aktive unge man han är, utan han drivs även av tacksamhet.

— Jag har fått så mycket av Sverige, och jag vill ge tillbaka.

Han minns tillbaka och be-rättar om sin mamma som blev orolig på flyktingförläggning-en i Garphyttan för att allt var betalt och de bara fick allting serverat. Hon ville betala för sig. Men en handledare hade då förklarat att hon skulle få betala tillbaka, genom sina barn.

— Och nu händer det, säger Ivan.

Vi berör diskussionen om lärarnas teckenspråkiga kom-petens inom specialskolan som blossat upp på sistone. Ivan vill inte ta ställning eftersom det var ett tag sedan han gick på Birgittaskolan, men han säger generellt att det är svårt att ska-pa en teckenspråkig miljö om talspråk samtidigt tillåts.

— Döva känner sig bort-prioriterade.

Han förstår samtidigt att det är svårt att hitta bra lärare som samtidigt kan teckenspråk.

— Det skulle ju kräva att döva själva blir lärare i hög ut-sträckning.

För egen del minns han att lärarnas teckenspråkskompe-tens varierade. De som var bra fick han även en bra relation med. Och så säger han me-nande att:

— Det var tur för lärarna att jag kunde tala. Men jag hop-pas att fler lärare lär sig teck-enspråk, en skola för döva och hörselskadade kräver en teck-enspråkig miljö.

Ivan Cosic på kontoret på Idrottens hus i Örebro.

mig.Han gillar också att prova på

nya saker både gällande teck-enspråk och teknik. Ivan har aldrig haft problem med att få tolk, men han bokar nästan bara tolk på universitetet. På sitt jobb på Sisu tycker han att alla tar så bra hänsyn att det inte behövs.

— De upprepar om det be-hövs och de tänker alltid på min placering i rummet.

Idrott och hälsaPå Sisu Idrottsutbildarna har han jobbat sedan 2011 och ar-betet innefattar två områden, dels utbildning av föreningar inom träning, styrelsearbete, ledarskap och kostlära, och dels att uppmuntra ungdomar att idrotta. Det är det sistnämnda som ligger honom varmast om hjärtat. Ivan sträcker sig efter rapporten Liv & hälsa ung, som årligen mäter ungdomars fysis-ka och psykiska välbefinnande.

— Döva och hörselskadade

Utöver jobbet på Sisu har Ivan som sagt ytterligare en an-ställning på EUDY där han är fundraising officer, något han trivs med och tycker är kul och viktigt.

— Mitt jobb är att skaffa fram pengar till döva i ut-vecklingsländer, så att barn och unga från de länderna kan delta på våra läger.

Tanken är att de som kom-mer till lägren ska få utbildning om hur de kan driva på för bättre rättigheter i sina respek-tive länder.

— I Rumänien finns det fler döva än i Sverige men bara tre riktiga teckenspråkstolkar.

Behovet är alltså stort och Ivan arrangerar välgörenhets-tillfällen och tävlingar för att samla in pengar. Ivan fångades upp när han själv deltog på ett läger i Budapest.

— Jag diskuterade rättighe-ter i en grupp med blivande lä-rare och jag måste ha gjort ett gott intryck.


I Dialog Nr 2-2014 berättade vi att Josef Aflis hemkommun enligt dom i förvaltningsrätten i Linköping ålades att se till att Josef får tillgång till en sådan bostad med särskild service, med teckenspråkig miljö, som tillförsäkrar honom goda lev-nadsvillkor. Målet överlämna-des sedan till hemkommunen

JOSEF FICK RÄTT

till teckenspråkig miljö

N R 2 ❘ 2 0 1 4 ❘ Å R G Å N G 41

❚ Miljöbesök på riksgymnasiet i Örebro

❚ Ny film om språkstörning från Aktiv Fritid

❚ Uppskattade föräldradagar på Almåsa

DHBdialog

Ingen teckenspråkig miljö för Josef trots förvaltningsrättens domDomen i förvaltningsrätten i Linköping gav Josef rätt till LSS-boende i teckenspråkig miljö, men kommunen kan inte verkställa detta och hävdar att det inte finns något teckenspråkigt boende i hela Sverige. Josefs mamma Karin vet dock att Mo Gård har en plats ledig från maj.

för vidare handläggning.Denna ålagda hand-

läggning resulterade dock i ett avslag på bo-stad med särskild service enligt LSS. Vård- och omsorgsnämnden i Es-kilstuna skriver i sitt beslut att det inte finns något boende i hela Sverige, där både bo-ende och personal är teckenspråkiga. Beslu-tet fattades 13 januari i år.

Josefs mamma Ka-rin Afli kontaktade emellertid Mo Gård

innan hon fick beslutet, och på Mo Gård kunde man meddela att det från och med maj skul-le finnas en boendeplats ledig på Mo Gård i skånska Arlöv. Karin har därefter överklagat kommunens beslut, men på kommun står man fast vid att det inte finns någon plats i hela Sverige.

— De borde ju rimligtvis ha samma information som jag

har, menar Karin.Karin har diskuterat om Mo

Gård med kommunen tidigare och då har ansvarig chef menat på att det inte går att verkställa eftersom Mo Gård inte har lediga platser. Karin ställer sig frågande till varför man ger samma budskap trots att saker och ting förändrats.

— Jag förstår inte hur de tän-ker sig att de ska kunna ordna en verksamhet som fungerar för Josef, för som det är nu så fungerar det väldigt dåligt.

Om boendesituationen inte fungerar så är det inte bättre ställt med daglig verksamhet. Josef är nu på en daglig verk-samhet som inte fungerar för honom eftersom det ständigt blir missuppfattningar och då förståelsen för vad det innebär att vara döv är dålig.

— Josef blir till exempel erbjuden musiksamling och högläsning och det finns väl-digt lite förståelse för att han inte vill vara med på detta.

Josefs assistenter och Karin

Josef Afli.

Förvaltningsrättens bedömning:”Syftet med LSS är att den som är funktionshindrad ska kunna leva som andra. Bedömningen måste utgå från den funktionshindrade själv. Josef kan på grund av sin hörselnedsättning enbart kom-municera med hjälp av teckenspråk eller anpassad teckenkom-munikation. Han har under större delen av sin uppväxt vistats i teckenspråkig miljö. Även om nämnden i sitt beslut har anfört att Josef har rätt att bo och vistas i en teckenspråkig miljö för att erhålla goda levnadsvillkor har det av nämnden erbjudna boen-det för närvarande ingen teckenspråkskunnig personal. Det finns inte heller någon annan brukare i boendet som är teckenspråkig. Även om teckenspråkskunnig personal skulle anställas skulle

TEXT Mats Lindblom FOTO Privat

UTFALLET I FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LINKÖPING

Josef således vara hänvisad till denna personal och han skulle i boendet sakna möjligheter att knyta egna sociala kontakter utan medverkan av tolk. Förvaltningsrätten anser därför att den bevil-jade insatsen med boende i gruppbostad på inte tillförsäkrar Josef goda levnadsvillkor. Att nämnden inte kan styra över vilka brukare som väljer ett visst boende föranleder ingen annan bedömning.”

Förvaltningsrättens dom:Domen som följde bedömningen blev att nämnden ålades att se till att Josef får tillgång till en sådan bostad med särskild service, med teckenspråkig miljö, som tillförsäkrar honom goda levnads-villkor. Målet överlämnades till nämnden för vidare handläggning.

har försökt få till exempelvis snickeri eller målning för ho-nom på dagliga verksamheten, men det har inte kunnat ord-nas. Josefs personliga assisten-ter gör sitt bästa, men det är en-bart en som kan kommunicera på teckenspråk fullt ut och det innebär att det ofta blir miss-förstånd vilket resulterar i ilska och frustration hos Josef.

Karin hoppas på en ny dom i förvaltningsrätten som talar

om för kommunen att de ska verkställa tidigare dom och rätta sig efter denna.

Eskilstuna kommun har erbjudits möjlighet att kom-mentera.


Anna Eva Hallin är legitimerad logoped och doktorerar vid New York University sedan 2010. Oavsett om det gäller kliniskt arbete, undervisning eller forskning så ligger hennes fokus på språkutveckling och språk-, läs- och skrivsvårighe-ter hos skolbarn. I sin doktors-avhandling ska Anna Eva un-dersöka hur skolbarn bearbetar språk och hur grammatik och ordförråd samspelar vid språk-förståelse. Specifikt ska studien fokusera på ordfrekvens (hur vanligt/ovanligt ett ord är) och om det påverkar bearbetnings-hastighet och förståelse och hur det hänger samman med arbetsminne.

Anna Eva skriver på www.sprakforskning.se att studiens resultat kommer vara nyttigt för såväl lärare som lo-gopeder, i deras arbete med barn med språksvårigheter och språkstörning.

Varför har du valt att göra din avhandling om just språk-störning?

— Språkstörning är ett van-ligt funktionshinder som kan medföra väldigt stora konse-kvenser för vardagslivet, men trots det är det okänt för de flesta vad språkstörning är. Detta gäller inte minst när det är skolbarn, ungdomar eller vuxna som har språkstörning,

FORSKAR OM SPRÅKSTÖRNING

Anna Eva Hallin är logopeden som bestämde sig för att bygga vidare på forskningen om språkstörning. Hon är mitt uppe i en doktorsavhandling på universitetet i New York och hoppas att hon med sin forskning kan bidra till lärares och logopeders arbete. Överlag tycker hon att forskare borde bli bättre på att nå ut i den kliniska verksamheten och i vardagen.

eftersom det då ofta är mer dolt. Det är svårt att se på ut-sidan att någon inte kan hänga med i ett samtal, inte kan förstå en text den läser eller har svårt att hitta orden för att uttrycka sig. Efter att ha arbetat kliniskt i tre år som logoped med barn, ungdomar och vuxna med språk-, läs- och skrivsvårighe-ter, så kände jag att jag ville göra något ytterligare för att hjälpa, och därför blev språkstörning hos skolbarn mitt fokus i mina forskningsstudier. Jag är också väldigt fascinerad av språk och kommunikation generellt, det är ett spännande område där det finns mycket att göra och mycket att lära sig.

Hur skulle du beskriva forskningsläget i Sverige kring barn och unga med grav språkstörning? Är någon aspekt mera undersökt än andra?

— I forskningsvärlden pra-tar man inte så mycket i termer av grav språkstörning men kan istället prata om specifik språk-störning, primär språkstörning eller icke-specifik språkstör-ning, på engelska pratar man också om ”language learning disabilities” (”språkinlärnings-svårigheter”) som ett paraply-begrepp. På senare tid har det också publicerats flera studier som undersöker personer med

läsförståelsesvårigheter eller ”poor comprehenders”, och i den gruppen ingår det också individer som har språkstör-ning, även om inte alla som har läsförståelsesvårigheter har språkstörning. Att det finns så många olika termer gör det såklart ännu mer komplicerat, och dessutom ser språkstör-ning också olika ut hos olika individer, även om de flesta som har språkstörning upp i skolåldern och uppåt i åldrar-na har svårigheter med både språkligt uttryck och språkför-ståelse.

I Sverige, liksom i övriga världen har forskning kring språkutveckling och språk-störningar hos yngre barn varit fokus, och det finns inte lika mycket forskning gjord som innefattar skolbarn, ungdomar och vuxna med språkstörning. Det forskningsområdet har vuxit fram de senaste 20-25 åren. Det är också fortfaran-de mer fokus på beskrivande studier (till exempel uppfölj-ningsstudier), och studier som utforskar teorier om språk-störning än på behandlingsstu-dier. Forskningsläget vad gäller behandlingsmetoder för för-skolebarn med språkstörningar ser något bättre ut än för äldre elever, även om det fortfarande endast finns få behandlingsstu-

dier som inkluderar svensk-språkiga barn. Sedan är det ju inte bara mängden med studier som är viktiga utan också på hur bra studierna är i sin de-sign och sitt genomförande. Det finns mycket att göra helt enkelt!

Du skriver att orsaken till språkstörning ännu är okänd. Samtidigt är det en förhållan-devis stor andel av befolk-ningen som har någon form av språkstörning. Vad tror du okändheten bottnar i?

— Att språk är så komplext! Jag vill förtydliga att det idag finns en rad teorier om vad språkstörning beror på och ganska mycket data som styr-ker de teorier som finns, men att ingen teori har lyckats för-klara allt. Detta gäller framför allt när man jämför språkstör-ning mellan olika språkgrup-per. Det finns alltså ännu inte EN förklaringsmodell eller te-ori som alla kan enas kring. Det är också möjligt att det som vi idag beskriver som en diagnos – språkstörning – i själva verket kan ha flera olika orsaker och samverkande orsaker (som då också kan variera mellan in-divider). Teorier kring språk-störningar är väldigt viktiga, för vad man tror att orsaken till funktionshindret är formar vil-ka behandlingsformer vi väljer.

Intervju med Anna Eva Hallin, doktorand vid New York University

TEXT Mats Lindblom FOTO Privat


Jag tror också att de språk-liga kraven i dagens samhälle är generellt större än vad de var för 30 år sedan, och skolan ser också helt annorlunda ut. En majoritet förväntas studera på eftergymnasial nivå, informa-tionsflödet har ökat enormt i och med internet, och det finns färre yrken där man inte behöver kunna kommunicera effektivt. Det gör att konse-kvenserna av att ha ett språk-ligt funktionshinder troligtvis har ökat. Med språkstörning så är det svårare och tar längre tid att förstå och uttrycka sig, och den tiden saknas ofta i dagens samhälle där allt går väldigt snabbt. Men kanske gör denna informationsutveckling att vi också kan sprida information om språkstörning som funk-tionshinder mer effektivt. Det hoppas jag i alla fall.

De flesta studier rörande språkliga svårigheter gene-rellt och språkstörning speci-fikt är från England och USA. Kan man säga att England och USA har en bättre förstå-else kring språkstörning rent forskningsmässigt än vad vi har i Sverige?

De forskare som verkar i Sverige inom språkstörnings-området är erfarna och kom-petenta, men de är mycket färre i antal! Både antalet lo-gopeder och antalet dispu-terade logopeder är oändligt mycket större i USA och även England. Jag tror däremot inte att förståelsen kring språkstör-ning nödvändigtvis är större bland de som forskar inom området där jämfört med här. Ett problem som finns både i Sverige och i USA som jag upplever det är att det kan vara ganska långt mellan den forsk-ning som görs och den kliniska verkligheten och vardagen. En viktig fråga för mig som fors-kare är hur man kan nå ut med den kunskap som finns till kli-niskt verksamma logopeder, till lärare och föräldrar, till de som har språkliga svårigheter själva och till beslutsfattare. Min blogg om forskning inom språkstörning som jag har star-tat nyligen (www.sprakforsk-

ning.se/forskningsbloggen) är mitt första initiativ till att sprida forskning och kunskap som redan finns till fler!

— När jag flyttade till New York 2010 för att börja mina doktorandstudier så var det väldigt ont om möjligheter att doktorera i logopedi i Sverige. Detta har förändrats de senaste

righeter själv. Mer forskning behövs, men den forskningen i sig kommer inte få allmän-heten att förstå språkstörning bättre. Att vi forskare och lo-gopeder blir ännu bättre på att förklara och belysa vad språk, kommunikation och kommu-nikationssvårigheter är tror jag däremot kan ha effekt! Också

och jag ville inte lägga på yt-terligare stress på elever eller lärare med att försöka bjuda in, schemalägga och träffa delta-gande elever samtidigt som de nationella proven. Jag har från början velat inkludera skol-barn i mina forskningsprojekt och skulle gärna gå vidare och titta på språkliga svårigheter

och språkstörningar hos elev-er i högstadiet också, där de språkliga kraven i skolan har blivit ännu större.

Vad hoppas du kunna bidra med genom denna studie och vilka framtida studier tror blir aktuella för att bygga på kunskapen?

— Det som jag studerar – hur grammatik och ordförråd samspelar i grammatisk bear-betning – hoppas jag kommer kunna belysa ytterligare hur olika delar av språket påverkar varandra och kunna förklara en del av den variation som vi ser hos elever med språkstörning. Många elever tycks klara av att använda en viss grammatisk form i vissa situationer men inte i andra, och min hypotes är att ordfrekvens skulle kunna vara en delförklaring till detta. Jag hoppas att den informatio-nen som jag kan få fram kan belysa att språk och grammatik inte är något man bara ”kan” eller ”inte kan” utan att det är

att vi blir fler logopeder – det är ännu avsevärt många färre logopeder per invånare i Sve-rige än vad det är i t.ex. USA – i Sverige går det i snitt 10 825 invånare per logoped, och i USA går det i snitt 2221 in-vånare per logoped (källa: Lo-gopednytt, 2014:4).

Varför barn i just årskurs fyra?

— I fyran så förväntas det att man ska kunna läsa för att lära, och språkutvecklingen (t.ex. att lära sig nya ord och mer komplicerad grammatik) stöds till stor del av det skrift-liga språket, innan dess är det främst det talade språket. För elever med språkstörning eller som har haft språkstörning ti-digare, kan detta vara början på en utmanande tid där språkliga krav och inlärningskrav ökar och därför är det en intressant ålder att titta på. Just vad det gäller min studie var det också av praktiska orsaker – i årskurs 3 och 5 är det nationella prov

fem åren och redan nu är det avsevärt fler doktorander och doktorerade logopeder. Det är en väldigt positiv utveck-ling och jag tror att vi kom-mer att se mer forskning som inkluderar svenskspråkiga barn framöver! Jag hoppas också självklart att fler doktorander och forskare kommer att välja att fokusera på barn, ungdomar och vuxna med språkstörning, eftersom det är det är området jag brinner för.

Du skriver att det är svårt för allmänheten att förstå vad en språkstörning innebär. Beror det på att forskningen på området är i sin linda?

Kanske delvis, men jag tror snarare att det beror på att språk och kommunikation är väldigt komplext och samti-digt något som vi tar väldigt mycket för givet. Det går nog inte riktigt att föreställa sig hur det är att leva utan ett moders-mål som man behärskar fullt ut om man inte har språkliga svå-


mer komplext än så. Jag tänker också att i förlängningen kan det bli intressant att analysera t.ex. spontantal och muntligt och skriftligt berättande hos elever med språkliga svårighe-ter för att se om och hur ord-frekvens påverkar grammatisk uttrycksförmåga i den typen av uppgifter, vilket ligger närm-re hur vi använder språket i vardagen. Detta kan också få pedagogiska och logopediska konsekvenser i hur logopeder och lärare väljer att arbeta med att utveckla en elevs gram-matik och uttrycksförmåga. I förlängningen så skulle jag vilja se om de uppgifterna jag har utvecklat också kan fånga mer subtila språkliga svårighe-

Om Anna Eva Hallins studieAnna Eva söker elever i fjär-de klass som har en språk-störningsdiagnos eller en läs- och skrivdiagnos (dys-lexi) och har svenska som modersmål. I detta stadie av projektet så kan elever som har ett annat modersmål än svenska, är flerspråkiga, har hörselnedsättning, en ADHD- och/eller autism-spektrumdiagnos inte delta i studien.

Läs mer om studien på www.sprakforskning.se och gör en intresseanmälan om du önskar delta i studie.

ter hos de elever som har haft språkstörningsdiagnos tidigare, men där de språkliga tester som vi har i nuläget inte är till-räckligt känsliga för att fånga upp deras svårigheter, trots att de nog kan ha konsekvenser i vardagen.

Med den samlade kunskap som finns idag om språkstör-ning, vilka förbättringsom-råden ser du att finns inom pedagogiken?

— Som jag nämnt tidigare så tror jag att det första som måste hända är att kunskapen som redan finns behöver komma ut till t.ex. lärare och besluts-fattare, även om det självklart också behövs mer forskning. När jag började arbeta som logoped 2007 så upplevde jag att även dyslexi/specifika läs- och skrivsvårigheter var något som inte alla skolor hade rik-tigt koll på. Den kunskapen har ökat enormt och många skolor (i alla fall i Stockholmsområdet där jag har varit och är kliniskt verksam) är nu väldigt bra på att stötta elever med dyslexi – vilket är en fantastisk utveck-ling! Språkstörning är dock fortfarande väldigt okänt och det finns många som möter dessa barn dagligen som be-höver grundläggande kunskap om detta funktionshinder.

— En sak jag har funderat på är att jag tror att alla som ar-betar med och möter skolbarn

med språkstörning behöver inse att ”språk” inte är något vi bara gör under svenska- och engelskalektionerna. ”Språk” är något vi gör i alla ämnen, och det finns t.ex. ”matte-språk”, ”kemispråk”, ”histo-riespråk” och ”idrottsspråk”. Varje ämne i skolan har egna begrepp, egna sätt att skriva/tala om ämnet och egna text-strukturer (till exempel så ser en kemirapport annorlunda ut jämfört med en historieupp-sats). Elever med språkstör-ning behöver därför guidning, stöttning och riktade insatser och anpassningar för att klara av alla olika skolämnen, både i att förstå och lära sig och i att kunna uttrycka sig munt-ligt och skriftligt. Sedan finns också det ”sociala skolspråket” - hur barn och ungdomar talar med varandra i skolan - och ”datorspråket” - hur vi kom-municerar med varandra digi-talt t.ex. via e-post och via so-ciala nätverk (vilket är väldigt centralt i dagens samhälle). En elev med språkstörning riske-rar att få det svårt att uppnå målen i alla ämnen och även möta stora utmaningar i både den digitala och den icke-di-gitala vardagliga sociala kon-texten. ”Språk” är alltså något som händer jämt och ständigt. Därför behöver ALLA inom skolvärlden bli medvetna om vilka de språkliga kraven i just

deras ämne är, och logopeder behöver arbeta ännu närmre skolan och lärarna, vilket med dagens system är omöjligt på många håll i landet.

Det jag önskar mig mest av allt är att det skulle bli vanliga-re med logopedtjänster i sko-lorna. Söderut i landet har det blivit vanligare och vanligare med kommunlogopeder och skollogopeder, även om deras arbete är upplagt på olika sätt i olika kommuner. Men det vore fantastiskt att som logo-ped få arbeta i nära samarbete med alla duktiga speciallärare och specialpedagoger, att kun-na handleda ämneslärare och fundera tillsammans kring hur de språkliga kraven i olika äm-nen skulle kunna anpassas ef-ter elevers förutsättningar, och att kunna erbjuda logopedisk språkbehandling till de elever som behöver det integrerat i skoldagen. Detta finns på de språkklasser och -skolor som finns runt om i landet, men även elever som inte har fått möjlighet att gå i språkklass och också de med måttliga språkstörningar kan behöva riktat stöd för att klara sig i sko-lan. De måste få känna att deras vardagsmiljö kan anpassas efter deras förmåga och att de får det stöd till inlärning som de behöver.

TECKENSPRÅK PÅ NORDISKA FOLKHÖGSKOLAN I KUNGÄLV❚ LÅNGA KURSER Teckenspråkslinje 2 år - Tolklinje 2 år

❚ KORTA KURSER TUFF - teckenspråk för föräldrar Kommunikationskurser för vuxendöva/hörselskadade Fortbildning för tolkar Teckenspråk för personal

FÖR VIDARE UPPLYSNINGAR KONTAKTA ANNE-MARIE TERNSTEDT, TEL 0303-20 62 00


I artikeln ”Elever med hör-selnedsättning behöver språk-ligt stöd” (Forskning om funktionshinder Nr 4-2014) beskrivs Olof Sandgrens av-handling There´s more to the Picture than meets the ear – Gaze behaviour during communication in children with hearing impair-ment. Olof visar i sin studie att barn med hörselnedsättning har problem med språkutveck-lingen i högre grad än andra barn.

Olof har undersökt elever i åldern 10-15 år med lätt till måttlig hörselnedsättning. Barn med cochleaimplantat eller grav hörselnedsättning har inte ingått i undersök-ningen.

Olof Sandgren berättar i ar-tikeln i Forskning och funk-tionshinder att denna grupp oftast glöms bort.

— De fungerar ganska bra i skolan, men har ändå svårigheter.

Upp

sala

uni

vers

itet

. Fot

o: D

avid

Nay

lor/

Upp

sala

uni

vers

itet

UPPSALAFORSKNING OM HÖRSELNEDSÄTTNINGI Uppsala universitets tidskrift Forskning om funktionshinder (Nr 4 2014) finns flera intressanta forskningsartiklar ur DHB-synpunkt. Vi har kollat närmare på två av dessa, Träningsprogram hjälper barn med hörselnedsättning samt Elever med hörselnedsättning behöver språkligt stöd.

Men det är inte hörseln i första hand som är avgörande; hörseln är orsaken men inte problemet. Problemet är att de halkat efter i språkutveck-lingen, menar Olof i artikeln. Olof påpekar att de språkliga problemen gäller hälften av den här gruppen som består av ungefär 1 000 elever.

Studien har genomförts genom att studera ögonrörel-ser, vilket kan berätta om den ickeverbala förmågan och om den språkliga bearbetningen. I samspelssituationer kunde Olof se att barnen med hör-selnedsättning i högre grad än hörande sökte ögonkontakt med sin samtalspartner och att det korrelerade med den språkliga belastningen, dvs. ju högre språklig belastning, de-sto mer ögonkontakt. Olofs slutsats av detta är att det inte var hörselnedsättningen i sig som påverkade.

Olof pekar på annan forsk-ning som visar att språkförstå-else påverkar resultatet i alla ämnen. Däremot tycker han att för stort fokus ligger på hörsel-nedsättningen på bekostnad av språkutvecklingen.

— Den (hörselnedsättning-en, red. anm.) är känd och uppenbar. Hörapparaten syns. Därför är det nog lätt hänt att de språkliga svårigheterna fal-ler ur fokus och glöms bort, citeras Olof i artikeln.

För att råda bot på detta skulle Olof Sandgren gärna se ett bättre samarbete mellan skola och logopeder, och han tycker sig se tendenser till att man börjar uppmärksamma språkutvecklingen för den här gruppen. Han efterlyser grundliga språkliga utredning-ar av dessa elever från skolans sida, utredningar där man inte bara tittar på audiogrammen. Samtidigt menar Olof att lo-

gopedin kan bli bättre på att hjälpa skolorna bli medvetna om behovet.

Kompetensen finns redan inom skolan, menar Olof, och citeras i artikeln:

— Eleven kan exempelvis få särskilt språkligt stöd vid si-dan av undervisningen. Skolan är enligt skollagen skyldig att tillhandahålla det, om det finns specialpedagoger och special-lärare som ska kunna arbeta med det här. Men har man inte utrett de här eleverna så vet ju inte dessa lärare vad de ska arbeta med. Därför är det viktigaste just att höja medve-tenheten om att de här språk-liga svårigheterna finns, och att skolan måste arbeta med dem.

Hela avhandlingen hittar du på lup.lub.lu.se


TEXT Fredrik Zetterberg

Teckenspråk och tvåspråkighetKrister Schönström från In-stitutionen för lingvistik vid Stockholms universitet före-läste om teckenspråk och två-språkighet. Att lära sig svenskt teckenspråk och svenska har sedan 1980-talet varit bland de främsta kursmålen för döva skolelever i specialskolan. Teckenspråk ses då som dö-vas förstaspråk, dvs. det språk som används i undervisningen och i daglig kommunikation. Svenska däremot ses som dövas andraspråk och lärs in primärt via skrift. Men hur språken ut-vecklas i relation till varandra

20 ÅR MED TECKENSPRÅK PÅ

I år är det 20 år sedan den första långa teckenspråkskursen startade på Härnösands folkhögskola (HFS). Det blev början på en utveckling som innebär att HFS idag har teckenspråkslinje på distans, yrkesutbildning till teckenspråkstolk/dövblindtolk, TUFF-kurser, uppdragsutbildningar, utveckling av distansmetodik mm. inom ramen för en hel teckenspråksakademi. Milstolpen till ära bjöd HFS på en hel uppsättning intressanta föreläsningar.

Härnösands folkhögskola

Så här beskriver Cecilia Nake-va von Mentzer själv projektet i artikeln:

— Barn med hörselnedsätt-ning har svårt med fonologin. Det beror på att deras hjärna utvecklats under andra för-hållanden än normalhörande barn. Därför kan de få svårt att tala rent och ha en an-nan talklang och intonation än barn utan nedsättning. De kan ha svårt att höra skillnad på språkljud och kan därför uppfatta fel. Vi ville se om vi kunde påverka det med hjälp av lästräning. Det finns inte så mycket kunskaper om vad som är effektiva interventionsme-toder. Området är lite befors-

I artikeln Träningsprogram hjälper barn med hörselnedsättning får vi läsa om ett projekt där logo-ped Cecilia Nakeva von Mentzer låtit 5-7 åriga barn med cochleaimplantat eller hörselnedsättning träna talspråk genom att lyssna på språkljud och koppla dessa till bokstäver. Tanken var att utröna om metoden kunde förbättra förmågan att minnas, förstå och använda talspråkets ljudstruktur.

kat och det är svårt att samla in data från den här populationen barn.

I studien deltog 35 barn och de fick höra olika språkljud och försöka para ihop ljudet med rätt bokstav. I undersök-ningen ingick även att ljuda och segmentera, alltså att dela upp orden i bokstäver utifrån språkljuden.

Förbättrad läsförmågaResultatet visar på en för-bättrad läsförmåga, liksom på förbättrat talat språk. Cecilia Nakeva von Mentzer ser också att de som hade svagare fono-logisk förmåga förbättrade sig mer än de som i jämförelse

hade ett bättre talspråk vid studiens början. Skillnaden i förmåga förklarar Cecilia med att barnen fått hörhjälpmedel senare.

Själva programmet som an-vändes för undersökningen är utvecklat av finske Heikki Lyytinen vid Jyväskylä uni-versitet och har använts för att upptäcka dyslexi hos barn.

Efter att i sitt projekt foku-serat på barn med hörselned-sättning berättar Cecilia i arti-keln att hon skulle vilja pröva metoden även för barn med språkstörning.

— Det skulle vara intressant att se vilken effekt det skulle ha. Många av de barnen får

också läs- och skrivproblem. I en aktuell avhandling konsta-terades att hela 97 procent av gruppen barn med språkstör-ning får någon typ av läs- och skrivsvårigheter när de växer upp. Så det är en angelägen grupp att hjälpa.

Cecilia Nakeva von Ment-zers avhandling går att ladda ner på http://liu.diva-portal.org.

Text: Mats Lindblom, utifrån artiklar ”Elever med hörselnedsätt-ning behöver språkligt stöd” samt ”Träningsprogram hjälper barn med hörselnedsättning” på sid. 6-7 respektive sid. 2-3 i Uppsala universitets tidskrift Forskning om funktionshinder Nr 4-2014.

vet man litet om. I sin avhandling har Krister

Schönström studerat en grupp döva skolelevers tvåspråkig-het, närmare bestämt hur deras svenska utvecklas och hur man kan beskriva färdighetsnivåer i deras teckenspråk. Kristers forskning visar att vad som beskrivits för hörande andra-språksinlärare också gäller för döva skolelever som har svens-ka som andraspråk. De lär sig svenska i samma ordning som hörande, säger Krister Schön-ström som själv är döv sedan barndomen.

Inom andraspråksforskning-en menar forskarna att den

mänskliga hjärnans möjlighet att ”processa” ett nytt språks grammatik, till en början, är begränsad. Forskningen har visat att andraspråksinlärare först lär sig ord för att sedan avancera till böjningsändelser, fraser, mer komplicerade fraser och slutligen meningar. Det beror på att specifika språkliga regler måste automatiseras i en viss ordning. Skillnaden för döva är att de lär sig svenska primärt via skrift. Här har då frågan ställts om döva också följer denna speciella inlär-ningsordning trots avsaknaden av hörsel.

Men hur stor betydelse har

förstaspråket för andraspråks-inlärningen? Under 2000-talet har bl.a. amerikansk forskning pekat på att döva skolelever i USA som uppnår hög fär-dighet i engelska också haft hög färdighet i amerikanskt teckenspråk i testresulta-ten. I sin avhandling, Två-språkighet hos döva skolelever, försöker Krister Schönström beskriva de döva skolelevernas teckenspråksfärdigheter och jämföra detta med deras utvecklingsnivåer i svenska.

— Att beskriva nivåer i teck-enspråk är lättare sagt än gjort. Det behövs mer forskning om hur döva barn utvecklar sitt


Får ta stort ansvarBland annat berättar hon om att de här barnen lätt ham-nar vid sidan om i klassrum-met och att det ligger mycket eget ansvar hos barnen om de ska hänga med i skolarbetet. Hon har också sett att det är de vuxna som i hög grad styr tekniken. En central mikrofon i klassrummet ska fånga upp vad klasskamraterna säger eller

der barnen enbart tal, man kan inte säga att det finns någon naturlig teckenspråkig miljö i skolan. Det här bidrar till att det svenska teckenspråket får en roll som stöd till talad svenska.

– Men det handlar om två helt olika språk, säger Ingela Holmström. De kan komplet-tera varandra för att ge en bätt-re kommunikation, men det är

bidrag till en större medve-tenhet och kritiskt tänkande kring skolplacering och olika tekniska lösningar.

Ingela Holmströms avhand-ling är den första pedagogiska studie som fokuserar just på barn med CI, tidigare har forskningen haft medicinsk eller psykologisk inriktning. Barnen i studiegruppen är mellan 7-11 år och har bila-

På lördagskvällen visades teckenspråkstolkad spagettiopera med folkhögskolans operalinje. Foto: Annelie Sowell

också är det en vuxen som går runt med en mikrofon till det barn som ska säga något. Men blir det för mycket ljud stängs utrustningen av. Det kan vara bra för att skapa arbetsro, men samtidigt stänger det ute bar-net med CI från småprat och möjligheter att höra när lära-ren instruerar andra barn.

Föräldrar vill ge barnen möjligheter att välja mellan svenskt teckenspråk och talad svenska, men när utrustningen stängs av vänder sig barnet till sin resursperson och då använ-

en helt annan sak!Hon menar att hennes av-

handling – Learning by hearing? Technological Framings for Parti-cipation – visar att hanteringen av olika teknologier är avgö-rande för om de ska vara ett sätt att öka delaktigheten eller om de rent av på olika sätt hindrar delaktighet.

– Tekniken löser inte alla problem, det är svårare än så. Min avhandling utforskar ett nytt område och den väcker många tankar och funderingar, som jag hoppas ska vara ett

teckenspråk innan man säkert kan bestämma nivåer. Men min studie visar att de elever som har högst nivåer i svenska också berättar mer ”fylligt”, dvs. deras berättelser är mer levande i jämförelse med dem som har lägst nivåer i svenska, säger Krister Schönström.

Avhandlingen visar därmed att döva trots avsaknaden av hörseln inte tycks skilja sig åt från hörande andraspråksin-lärare när det gäller språkut-veckling. Dessutom bekräftar avhandlingen tidigare forsk-ningsresultat att ett utvecklat förstaspråk är viktigt för an-draspråksinlärningen.

Länk till avhandlingen: http://korta.nu/tvåspråkighet_hos_döva_elever

Barn med CI i skolanIngela Holmström, vd på företaget Teckenbro, föreläste om sin doktorsavhandling i pedagogik, med särskilt fokus på barn med cochleaimplantat (CI) i den vanliga skolan. Det är en avhandling som beskriver hur barnens vardag ser ut i sko-lan när de går tillsammans med hörande elever.

— Jag har undersökt hur hörselnedsättningen påverkar barnens relationer, kommuni-kation, identitet och deras var-dagsliv i skolgången med hö-rande kamrater. Jag är förvånad över att teknologin får ta så stor plats, det gör att formerna för umgänget i klassrummet och därmed vilken identitet bar-nen med cochleaimplantat får påverkas i hög grad.

teralt, dvs. dubbelsidigt CI. De går i integrerad klass, dvs. öv-riga barn i klassen är normal-hörande, med runt 14 elever i varje klass. Klassrummen är ljudanpassade och barnen har tillgång till teckenspråkig re-sursperson. Tekniska hjälpme-del finns också tillhanda, såsom mikrofoner till lärare/elever kompletterat med teleslinga.

Länk till avhandlingen: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2%3A646591&dswid=-4213

TANDEMCYKEL FÖR BARN + VUXEN

Cykeln är välvårdad och bra för handikappade barn.

Styrning från bakre platsen eller båda ochurkopplingsbara trampor fram.

Tre olika bromsar och 5 växlar.

Lätttrampad Meyland.

Pris 6000 kr. Plats Dalarna, tel 070-667 06 05

Nu har Leffe börjat skolanDel 2 är en fortsättning på ”Barnets första tecken de första åren”. Boken innehåller cirka 350 tecken med små berättelser, samt berättelsen om ”Mina egna erfarenheter som elev med hörselnedsättning i den vanliga grundskolan”. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/1280

Barnets första tecken de första årenBoken vänder sig till föräldrar som har ett barn med hörselnedsättning eller dövhet och till deras anhöriga. Den vänder sig också till dig som vill veta lite mer om svenskt teckenspråk. Boken innehåller cirka 2000 tecken med små berättelser. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/868

FINNS ÄVEN I BOKHANDELN


Anders Nordin, Chef för Avdel-ningen för verksamhetsutveck-lingen och biträdande generaldi-rektör. Fotograf: Olle Melkerhed.

Utredningen omfattar tre de-lar och Marina är nu klar med första delrapporten – Elever-nas perspektiv – en studie mot bakgrund av anmälda kränk-ningar vid specialskolorna – som baseras på intervjuer med elever i fyra olika årskurser på tre olika specialskolor. I inter-vjuerna har Marina fokuserat på elevernas kunskap om sina rättigheter, elevernas kunskap om vad som är kränkningar, kommunikationshinder, erfa-renhet av kränkningar, kän-nedom om skolans rutiner vid kränkningar och vart man som elev kan vända sig samt om man vänder sig till den perso-nen. Eleverna har även fått ge förslag till förbättringar.

Den första delrapporten mynnar ut i förslag på utveck-lingsområden, nämligen barns rättigheter, rutiner, bemötan-det av elever och kommunika-tionshinder.

1. Barns rättigheterBeträffande elevernas kun-skap om sina rättigheter visar rapporten att eleverna har en fragmentarisk bild av barns rättigheter och att kopplingen mellan rättigheterna och dem själva är otydlig. Det sker hel-ler ingen systematisk eller

UTREDNING OM KRÄNKNINGAR INOM SPECIALSKOLAN PEKAR PÅ UTVECKLINGSOMRÅDEN

ANDERS NORDIN: ”Skolorna måste göra mer.”

återkommande genomgång av barns rättigheter som är anpas-sad till ålder och mognad.

I sitt förslag skriver Marina att skolorna måste säkerställa att vuxna har kunskap om barns rättigheter och vad detta betyder i vardagen, samt sä-kerställa att eleverna har sådan kunskap att de kan utkräva sina rättigheter.

2. RutinerGällande rutinerna behöver skolan säkerställa att det finns kända rutiner med tydlig an-svarsfördelning för hur en elev ska agera vid kränkning. Det ska finnas en sammanhållen kedja från elevens berättelse till återkoppling och upprättelse.

3. Bemötandet av eleverNär det kommer till bemötan-det står det i rapporten att sko-lorna måste jobba med vuxnas bemötande av elever och att det är elevens upplevelse som definierar kränkningen. Det behövs en levande diskussion om hur man drar gränsen mel-lan tillrättavisning och kränk-ning.

4. KommunikationshinderAvslutningsvis måste skolorna bli bättre på det långsiktiga ar-betet med undanröjandet av

kommunikationshinder för döva elever, så att de kan delta i skolans arbete på lika villkor som andra barn.

I de två andra delarna av ut-redningen kommer Marina att intervjua personal på special-skolan respektive representan-ter för intresseorganisationer och föräldraråd.

Rapporten i sin helhet finns att hämta på www.spsm.se.

KOMMENTAR ANDERS NORDIN, SPSM

och mot kränkningar. Elever-nas synpunkter är ett viktigt bidrag i det utvecklingsarbetet. Målet är att alla elever i special-skolan ska känna sig trygga och uppleva att de blir lyssnade på och tas på allvar.

Vi ska som skolhuvudman ge skolorna mer stöd. Vi har organiserat om verksamheten så att vi på ett bättre sätt kan ge ett samlat stöd och stärka skolornas utveckling. Vi kom-mer också att skapa system för täta uppföljningar av verksam-heten så att vi ännu bättre kan följa utvecklingen.

I pressmeddelandet SPSM:De fd elevernas berättelser visar att barn alltid måste tas på allvar citeras generaldirektör Greger Bååth:Incidenter kan inträffa även idag, men nu har specialskolorna an-dra system för att fånga upp och dokumentera elevers upplevelser av kränkningar. Vi kvalitetssäk-rar samtliga skolors planer mot kränkande behandling och barn-konventionen genomsyrar verk-samheten.

Enligt samma pressmedde-lande så ska planerna ”… säker-ställa att alla elever ska veta vilka rättigheter de har och var de kan vända sig om de upplever att de utsätts för kränkande behandling.”

”ALLA ELEVER I SPECIALSKOLAN SKA KÄNNA SIG TRYGGA OCH UPPLEVA ATT DE BLIR LYSSNADE PÅ OCH TAS PÅ ALLVAR. EN SKOLGÅNG I SPECIALSKOLAN SKA VARA SÄKER UR ETT LIKABEHANDLINGS-PERSPEKTIV”. DET ÄR MÅLET FÖR UTREDAREN MARINA GUNNMO GRÖNROS SOM ANLITADES AV SPECIALPEDAGOGISKA SKOLMYNDIGHETEN (SPSM) TILL FÖLJD AV DE KRÄNKNINGAR INOM SPECIAL-SKOLAN SOM DET RAPPORTERATS OM. MÅLET FORMULERADES AV EN ARBETSGRUPP BESTÅENDE AV REPRESENTANTER FÖR SPSM, INTRESSEORGANISATIONER OCH FÖRÄLDRARÅD.

Löpsedel om kränkningar i november 2013.

Vad är din övergripande reaktion på den första delrapporten?Det är en viktig rapport som vi tar på största allvar. SPSM tog initiativ till utredningen och den kommer att vara en viktig del för att utveckla specialsko-lornas likabehandlingsarbete

TEXT Mats Lindblom


I rapporten skriver utredare Marina Gunnmo Grönros att eleverna har en fragmenta-risk bild av sina rättigheter, att kopplingen av rättigheterna till dem själva är otydlig och att det inte sker någon syste-matisk och återkommande ge-nomgång av barns rättigheter som är anpassad till elevernas ålder och mognad.

Hur ser du på rapportens resul-tat mot bakgrund att myndighe-tens likabehandlingsplaner ska säkerställa att eleverna vet sina rättigheter?Skolorna arbetar på flera olika sätt för att eleverna ska ha kun-skap om sina rättigheter, om likabehandlingsarbetet och vad det innebär. Utredningen visar att det inte satt sig än och skolorna måste göra mer för att eleverna ska känna till sina rättigheter och veta hur de omsätts i praktiken i skolan. Vi kommer att som skolhu-vudman genomföra insatser gemensamt för alla skolor allt-ifrån gemensamma strukturer för likabehandlingsplanerna till olika utbildningsinsatser. Avsikten med det är att stödja skolorna och säkerställa att sko-lorna gör de planer som finns väl kända och att arbetet för att stärka elevernas kunskaper om sina rättigheter förbättras.

Utöver elevernas kännedom om sin rättigheter pekar Marina ut rutiner och bemötandet av elever som två utvecklingsområ-den. Åter igen visar rapportens resultat på en annan bild jämfört med myndighetens pressmed-delande ovan. Kan det tyda på brister i implementeringen av planerna, eller hur tolkar du resultatet?Vi har i tidigare uppföljning säkerställt att skolorna har planer för likabehandling och mot kränkningar och fastställ-da rutiner. Skolorna har också satsat på fortbildning av perso-nal i frågor kring bemötande. Även här visar utredningen att vi måste arbeta hårdare och göra gemensamma satsningar.

Vi vet också att skolorna redan genomför olika aktivi-teter som fler rastvakter, regel-bundna träffar med elevråd där

frågor om likabehandling står på dagordningen och utbild-ningsdagar för både personal och elever.

Du berättade på nationella skol-rådets sammanträde att ni som skolhuvudman inte sitter och inväntar utredningens slutrapport innan ni vidtar åtgärder, utan att ni avser agera redan nu. Vilka åtgärder ser du som angelägna utifrån den första delrapporten?Vi kommer att utgå från ut-redarens rekommendationer, som vi kommer att säkerställa att de genomförs och sedan följs upp:

Ännu mer på fortbildnings-insatser i barns rättigheter för att säkerställa att all personal tar elevernas berättelser på all-var och agerar enligt våra rikt-linjer.

Elevernas kunskap om sina rättigheter ska stärkas så att de kan praktisera dem i sin egen vardag.

Vi ska säkerställa att sko-lorna gör rutinerna i arbetet mot kränkande behandling mer kända. Det ska inte fin-nas några tvivel bland elever och personal om att vuxna ska lyssna till eleverna och agera.

De ursprungliga frågorna som låg till grund för utredningen var Hur kunde det hända? och Vad ska vi ta till oss så att det aldrig händer igen? Kommer utredningen att ge svar på dessa frågor?Syftet med utredningen är att se vilka faktorer det funnits och eventuellt finns som kan hindra att specialskolan når målet att alla elever i special-

skolan ska känna sig trygga och uppleva att de blir lyssnade på och tas på allvar.

Utredaren började med att intervjua elever om deras er-farenheter av skolans likabe-handlingsarbete och möjlig-heter till god kommunikation med vuxna i sin omgivning. Nästa steg är att intervjua per-sonal, föräldrarådsrepresentan-ter och intresseorganisationer.

Vi har från början varit över-ens med Skolrådet och intres-seorganisationer att vi ska fo-kusera på vad vi behöver göra för att det som hänt inte ska hända igen.

Det vi vill ha svar på genom vår utredning i tre steg är om det finns faktorer som försvå-rar likabehandlingsarbetet i specialskolan och som t.ex. gör att vuxna i skolorna inte agerar i enlighet med våra fastslagna planer och rutiner när elever slår larm om oegentligheter.

När Marina presenterade rap-porten för nationella skolrådet

framhöll hon att upprättelse behöver få en större plats. Är myndigheten beredd att, efter slutrapport, offentligt be om ursäkt till de drabbade eleverna, såväl före detta som nuvarande?Vi har kraftfullt tagit avstånd från de händelser och det be-mötande som de före detta eleverna berättat om och vi har påbörjat ett arbete för att säkerställa att det inte ska kunna hända igen. Frågan om ursäkt kommer vi att ta upp med arbetsgruppen som arbe-tar med hur vi ger stöd till de före detta eleverna. Där ingår flera av intresseorganisatio-nerna där många av de före detta eleverna är medlemmar.

Vi har allt från enkelrum till sviter med bastu. Vår största konferenslokal tar 50 personer med tillgång till vår avkopplande lounge.

Bokning och information: +46 (0)19-611 73 00 www.firsthotels.se / e-post: [email protected]

DU SOVER MER ÄN GOTT HOS OSS

89,5*134mm.indd 1 2015-01-21 10:48

Teckenspråksutbildning

för föräldrar, TUFF

Kvällskurser Intensivkurser

Helgkurser & läger www.tuffkurs.nu

www.tuffkurs.nu


Niklas Andersson. Fotograf: Urban Jörén

Tyst teaters pjäs Solapan spelas i Stockholm, Norr-tälje, Sundsvall, Kalix, Vil-helmina, Skellefteå, Umeå, Härnösand, Malmö, Göte-borg, Västra Frölunda och Leksand.

Se turnéplan på http://tyst-teater.riksteatern.se.

Scenen är Solapans rike – ett träd och ett stenblock utgör till stora delar rekvisitan. Solapan regerar i sitt rike med makt och tvång. Den underkuvade Regnkappan är en ömklig fi-gur, ständigt genomblöt och frysande med rödgråtna ögon och dessutom fastbunden i ett rep för att inte smita från sin ”vän”. Så länge de båda gestal-terna är ensamma på scenen är rollfördelningen klar och tydlig i något som närmast kan liknas vid ett herre- och slav-förhållande, trots att de båda talar om vänskap.

En dag dyker La Nina upp i skogen och vänder upp och ner på det statiska förhållandet. Denna virvelvind som spelas av Rebecca Drammeh vill bli vän med Regnkappan. Regn-kappan är till en början så rädd att förlora sin enda ”vän” So-lapan att han inte vill ha nå-got att göra med La Nina. När Solapan kommer tillbaka från affären med en jättestor bur händer det saker i relationen…

Solapan är en mycket fin föreställning som varmt re-kommenderas. Duktiga skåde-spelare och ett angeläget tema gör den sevärd. Hur man får vänner och hur man behåller vänner är något som alla barn behöver relatera till. Dialogen framförs på teckenspråk, men för den som inte behärskar teckenspråk fullt ut finns möj-ligheten att lyssna på en förin-

Pjäsen Solapan handlar om den mycket egoistiske och självupp-

tagne Solapan som för dagen spelas med stor inlevelse av Robert Ingvarsson (Joakim Hagelin Adeby är ordinarie). Stundtals är Solapan riktigt elak och både plågar och mob-

bar sin ”vän” Regnkappan. Regnkappan gestaltas fullkom-

ligt lysande av Niklas Andersson, vars uttrycksfulla mimik är en ren

fröjd att skåda.

spelad intalad förklarande text. Att förena flera språk i samma föreställning är alltid proble-matiskt, och ibland kändes det som att den talade texten låg lite före i tid. Oavsett kunskaper i svenskt teckenspråk kan ändå alla åskådare njuta av det ut-trycksfulla kroppsspråket och mimiken. Det är också gläd-jande att se hur man tar tillfäl-let i akt och använder finessen i det visuella uttrycket och tar vara på de möjligheter som ges. Vid ett tillfälle tecknar exem-pelvis Solapan: ”min värdelösa vän” till Regnkappan och ut-för då tecknet ”värdelös” lite på sidan av kroppen så att pu-bliken, men inte Regnkappan ser vad Solapan faktiskt säger, detta samtidigt som Regnkap-pan bara ser: ”min (…) vän”.

En av höjdpunkterna i fö-reställningen var samspelet med publiken. Vid ett tillfälle tog barnen parti för antingen Regnkappan eller Solapan. Det var härligt att höra enga-gemanget och se alla små hän-der i luften ivrigt tecknande ”nej, nej, nej” eller ”jo, jo, jo”, beroende på vem man höll på. Förutom det varma budskapet i pjäsen var det också väldigt fint att se hur de unga skåde-spelarna tog emot publiken ef-teråt. Här gavs möjlighet till att få skaka hand med skådespe-larna och ta kort på dem samt få något förklarat som man inte riktigt förstått. Det måste

även kännas bra för ensemblen att på detta sätt få kontakt och feedback av sin unga publik.

Pjäsen rekommenderas för barn från fem år och i skolål-dern, men jag vågar påstå att man även som vuxen kan ha stor behållning av att se den, inte minst med tanke på hur teckenspråket uttrycks. Yt-terligare ett moment där det blir tydligt vilka fantastiska möjligheter teckenspråket erbjuder är en scen med en båt i slutet av pjäsen. Ingen rekvisita används och det är enbart med hjälp av tecken och gester som handlingen förs framåt. En av personerna sitter i en båt och de övriga skådespelarna agerar vind och hav, tillsammans gungar alla tre i takt för att gestalta båten på vågorna. Här handlar det gi-vetvis om att man är samspelta, men också att man vågar leka med språket och utnyttja de krafter som uppstår med inte mindre än sex händer som ge-mensamt uttrycker ett förlopp. Det är svårt att föreställa sig hur just detta skulle framförts i en iscensättning med enbart tal då teckenspråket ger scenen ett mervärde genom det starka visuella uttrycket. Tyst teaters uppsättning av Solapan med sin lekfulla inställning till språ-ket kan förhoppningsvis även inspirera den unga publiken till att själva och tillsammans leka med tempo, handformer och

olika rörelser. Efter föreställningen läm-

nar man teaterlokalen med ett leende på läpparna efter att ha fått skratta inte minst åt Regnkappan genom Niklas Anderssons fantastiska mimik. Dessutom är man varm ända in i hjärtat av en fin och väl-spelad historia om svårigheter och möjligheter med vänskap. Missa inte denna föreställning!

TEXT Ingalill BjörkstrandRECENSION

SOLAPAN 14-19 APR

KOMMANDE FÖRESTÄLL-NINGARJag är Sarah, 10 april – 19 majhttp://www.riksteatern.se/jagarsarah


Framför allt Tommy Krånghs gestaltningar verkar ha vunnit svenska folkets hjärtan. Man kunde i rask takt se DN Kul-tur, Expressens nöjesredaktion, Göteborgsposten, Aftonbladet, Metro m.fl. publicera artiklar om hyllningarna i sociala me-dier.

Och det fanns anledning för redaktionerna att berätta om folkets reaktioner på den show som teckenspråksartisterna levererade. På bloggar och i otaliga inlägg på Twitter sades bland annat:

”Teckentolk tar mello till en ny dimension helt klart!”

”Den här killen får alla mina tolvor hur som helst.”

”De riktiga hjältarna jobbar ju på SVT24! Underbart!”

”Nu kör vi!” Och det gjorde de! Foto: Wästborn Produktion.

”De riktiga hjältarna jobbar ju på SVT24!”

Teckenspråksgestaltarna i Melodifestivalen vann svenska folkets hjärtan

Favoriten Måns Zelmerlöv höll för trycket och vann årets Melodifestival med låten Heroes. Men med tanke på eftersnacket så fanns det fler hjältar för aftonen. SVT:s Kulturnyheterna rappor-terade dagen efter finalen om hyllningarna till Tommy Krångh, Matilda Bergman, Romel Belcher, Eva Håkansson och Helena Wästborn som teckenspråksgestaltade låtarna i finalen på SVT 24.

”Skicka Tommy till Wien”Och genomslaget stannade

inte vid riksgränsen. När vi får tag på Tommy, som av förklar-liga skäl inte är alldeles lätt att få tag på, kan han meddela att han inte landat ännu efter den virvelvind till genomslag som hans och kollegornas fantas-tiska teckenspråksgestaltning gav upphov till.

— Nej det har jag inte. Det ringer tv-stationer och radio-stationer från hela världen och vill ha intervju.

Tommy kunde inte föreställa sig att genomslaget skulle bli så här stort, men han är glad för att det blev ett så stort genom-slag för teckenspråk i världen. Om de otaliga positiva reak-tionerna i morgonsoffor, tid-

ningar, radio, tv, bloggar och sociala medier, från riksmedia, till lokal- och regionalpress, samt alltså i utländska medier, säger Tommy:

— Jag är överväldigad, glad för det arbete vi gjorde!

Det här är stort, hur stort?— Ja, att bli intervjuad för The Guardian, CNN och en radio-kanal i Australien är stort och jag hoppas att folk ser det stora med teckenspråk.

Vad betyder det här för tecken-språket?— Jag har redan fått mess om föräldrar som nyss har fått veta att deras barn är dövt/hörsel-skadat och det var nattsvart för dem och en stor oro. Med detta så kan de se att det finns

något stort och fantastiskt med teckenspråk och att de ”banne mig” ska lära sig teckenspråk!

Helena Wästborn på Wäst-born Produktion AB som står bakom produktionen av teck-enspråksgestaltningen är stolt.

— Mitt mål var att vi skulle leverera en så likvärdig upp-levelse som möjligt jämfört med den upplevelse som den hörande publiken får och det tycker jag verkligen att vi lyck-ades med. Genom att ha en to-tal närvaro och kamerakontakt i kombination med att gestalta känslor, musik och textens budskap lyckades vi förmedla vad som var unikt med varje bidrag.


Jag som projektledare är väl-digt glad för att bli utvald att leda projektet. Speciellt då jag sett en haltande ungdomsverk-samhet ända sedan min kon-firmation 2008. Därefter har jag varit aktiv som bland annat ungdomsledare inom Svenska kyrkans teckenspråkiga arbete och börjat utbilda mig till Bi-beläventyrare (ett pedagogiskt och mångsidigt sätt att berätta bibelberättelserna för elever i klass 4-5).

Jag kommer ursprungligen

NYTT UNGDOMSPROJEKT!

I januari 2015 startade projektet ”Teckenspråkig ung i kyrkan” som omfattar en kvartstidstjänst i ett halvår. Projektet går ut på att kartlägga vilken verksamhet ungdomar i konfirmationsåldern upp till 30 år önskar. Detta kommer göras via enkäter och fysiska träffar med både ungdomar och stiftsmedarbetare från hela Sverige. Juni Sowell är projektledare och har vuxit upp med teckenspråk och har sedan sin konfirmation varit aktiv i kyrkan på olika sätt.

från Skellefteå men har bott mestadels i Härnösand under min uppväxt. Härnösand med specialskolan Kristinaskolan för döva och hörselskadade blev ett naturligt val efter upp-täckten att jag har en hörsel-nedsättning. Med åren blev min hörsel sämre och jag bör-jade nog se mig som döv i klass sju. Efter Kristinaskolan stude-rade jag på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade i Ris-bergska skolan i Örebro och sedan ett fåtal kurser på Örebro

universitet – bland annat pro-jektledarutbildning som jag får möjlighet att använda nu!

Teckenspråket är en stor del av mitt liv och det språk jag känner mig mest hemma med. Jag vill att fler ungdomar ska få möjligheten att uppleva kyrkans verksamhet på tecken-språk. För att det ska bli verk-lighet måste verksamheten bli stabilare, och det är det som är det långsiktliga målet.

Jag kommer framåt våren att skicka ut inbjudan till stiftme-

darbetare och teckenspråkiga ungdomar i konfirmationsål-dern och upp till 30 år för att komma till Örebro och prata om hur vi kan skapa en grund till en bättre teckenspråkig ungdomsverksamhet. Jag hop-pas att du kommer!

Känner du redan nu att du vill ha tag på mig så kan du maila mig på [email protected] eller skicka sms till 072-546 62 44.

KORT OM MIG:Namn: Juni SowellFamilj: Föräldrar och fem syskon i Härnösand.Bor: Numer i Örebro.Gör: Jobbar som projektleda-re, är volontär på Spiragården och aktiv som ordförande i Norrlands Ungdomsklubb.


”Berätta, för vi vet ändå. Man förstår tidigt att man är an-norlunda. Lättare att förstå om man vet varför.” citeras en flicka som ingått i en sam-talsgrupp. Projektet bygger på övertygelsen att barn och för-äldrar stärks av att kunna spegla sig i varandras berättelser, att delade erfarenheter och att få bekräftelse gör att man känner sig mindre ensam. Genom att förmå barn och föräldrar att våga öppna upp sig så hop-pas projektet på att man börjar prata även om livets svåra frå-gor, som hör livet till.

Projektet Det outsagda – mellan barn och föräldrar ska under tre år skapa en öppen perspektivbank med film, bild, text och ljudfiler där barn med funktionsnedsättning, syskon och föräldrar berättar. De centrala frågeställningarna är Vad är det vi inte säger till våra barn? Till våra föräldrar? Varför? Och hur kan man prata om det som är svårt?

”Berätta, för vi vet ändå.”

Handikappförbunden driver arvsfondsprojektet Det outsagda – mellan barn och föräldrar, där DHB sitter med i referensgruppen. Det handlar om det viktiga man inte pratar om, som är svårt och som man vill skydda varandra ifrån. I familjer med barn med funktionsnedsättning kan funk-tionsnedsättningen i sig göra det svårt att kommunicera och man är ofta mer beroende av varandra och det kan därför bli extra tydligt att man inte tar upp det svåra.

Projektet leds av Ann-Marie Stenhammar som i en inter-vju på Handikappförbundens webbplats menar att barn och föräldrar ofta skyddar varandra från ”jobbiga sanningar”.

— Men om Lisas föräldrar ser en film där fyraåriga Kalle själv funderar kring sin funk-tionsnedsättning, kanske det ger ett nytt perspektiv. Om Kalle redan tänkt på de där sa-kerna, då kanske vår Lisa också gjort det? säger Ann-Marie.

I samma intervju menar Ann-Marie Stenhammar att barn redan i 3-4 års ålder mär-ker att föräldrar undviker vissa ämnen. Barnen förstår att nå-got är skrämmande i just det ämnet, men fantasin är oftast mer skrämmande än verklig-heten.

— Men när de väl börjar prata så finns det på bordet och spökena försvinner, citeras en kurator från socialtjänsten, i intervjun på Handikappför-bundens webbplats.

Det är även nyttigt för för-äldrar att höra vad och hur andra föräldrar tänker, för barn kan även de skydda sina för-äldrar från saker som uppfattas som obehagliga.

— Det var bra att höra hur andras föräldrar kände och tyckte. Då förstod jag mer hur pappa kanske tycker, på ett un-gefär. Det är så lätt att inte våga säga vad man tycker. Är också rädd för att mamma ska ta över och bestämma. Jag säger ing-et om det, är rädd för att såra henne. Men det kanske jag ska göra nu, citeras en ung person med neuropsykiatrisk funk-tionsnedsättning som deltagit på ett möte mellan ungdomar med funktionsnedsättning och föräldrar som inte kände var-andra sedan tidigare.

http://www.hso.se/Projekt-sida/Det-outsagda/Material/Intervju-Ann-Marie-Sten-hammar/

Om projektet Det outsagda – mellan barn och föräldrarMålProjektets mål är att med Perspektivbankens innehåll öka förutsättningarna för en öppen kommunikation mel-lan familjemedlemmar. En öppen kommunikation gör att sammanhanget blir be-gripligt, hanterbart och me-ningsfullt och kan på så sätt också förebygga ohälsa. När projektet är avslutat kommer det att finnas:18 – 24 filmer, ljudfiler, illus-trationer och texter med ex-empel på olika teman inom området ”det outsagda”. Målgrupperna har lätt att hitta och använda perspek-tivbankens innehåll. • informationsmaterial om

perspektivbanken till barn, föräldrar och professio-nella.

• en handledning till profes-sionella om hur innehållet kan användas.

• en analytisk skrift om un-dersökningens resultat.

MålgrupperBarn med funktionsnedsätt-ning i åldersgruppen 4 -12 år, syskon och föräldrar.

Målgrupp är också profes-sionella som i sin yrkesroll möter familjer med barn som har funktionsnedsättningar. Perspektivbankens innehåll förmedlar kunskap som gör att professionella vågar fråga mer än vad de gör idag.www.hso.se

VILL DU DELTA I PROJEKTET?Kontakta projektledare Ann-Marie StenhammarE-post: [email protected]: 08-546 404 20Eller projektmedarbetare Lena Nyblom MalmbergE-post: [email protected]: 0708-24 61 91

PROJEKTET DET OUTSAGDA – MELLAN BARN OCH FÖRÄLDRAR


OM TELL-USTell-Us står för Tecken-språkiga elevers livs-situation – utvecklings-störning. Projektledarna har intervjuat elever med utvecklingsstörning som använder teckenspråk

Projektet Tell-Us har gjort många besök på riksgym-nasiesärskolan för döva och hörselskadade som finns på Tullängsskolan i Örebro. Pro-jektledarna Magdalena Djerf och Maria Norberg har inter-vjuat totalt sju av eleverna un-der de dryga två år som projek-tet pågått hittills. Men under det här besöket fanns varken samtalsmattor eller filmkame-ror, däremot fanns det gott om fika och projektledarna de-lade ut tjusiga tygkassar till alla elever.

Intervjuerna är gjorda och transkriberade, projektledarna ska sammanställa och analysera materialet.

— Vi ville tacka alla elever och personalen för att vi fått göra våra intervjuer, berättar Maria och Magdalena.

Dorothea och Jimmy är två av eleverna som intervju-ats inom projektet. Dorothea tyckte det var roligt att bli intervjuad och filmad. Hon tycker att samtalsmattan som

Trevligt när Tell-Us tackade Tullängselever

projektledarna använde vid intervjuerna underlättade lite.

Även Jimmy gillade att bli intervjuad och det gick bra tycker han. Jimmy menar att det definitivt var lättare att kommunicera med hjälp av samtalsmattan. Han gillar sko-lan, som han har ett och ett halvt år kvar av. Särskilt näm-ner han växla-spelet som är på agendan på mattelektionen som börjar efter trevligheterna. När han blir klar från skolan ska han söka jobba och fixa egen lägenhet.

Besöket på Tullängsskolan är över, men flera besök står på tur. Projektet ska bland an-nat träffa nätverket DHUS (Döva och hörselskadade med

Projektledare Maria Norberg försågs med haklapp för säkerhets skull.

Mycket lättare att diskutera med hjälp av samtalsmatta tyckte Jimmy.

och frågat vad elev vad eleverna tycker om skolan och vad de vill göra efter skolan. Tell-Us är finan-sierat av Arvsfonden och är nu inne på sitt tredje och sista år.

utvecklingsstörning i skolan) och så ska de medverka på Svenska pedagogiska audiolo-giska föreningens rikskonfe-rens i Umeå den 22-23 april.


Gratis DVD med tillhörande broschyr beställs via http://www.dhb.se/?id=2750

PRODUKTER

Beställ böcker, informationsmaterial, rapporter och profilmaterial från DHB!

Kläder och profilartiklar hittar du på www.dhb.se/material

Beställningar görs till [email protected] eller via www.dhb.se/material

1. Lätta teckenDVD med 120 filmade tecken från det svenska teckensprå-ket. Här kan du se olika tecken för djur, färger, familjen, tid, mat, dryck, känslor, sport och skola. Filmen har inte ljudspår.Pris: 50 kr + frakt

2. Ibland låtsas jag att jag förstår (rev 2014)En bok om elever med språk-störning, som uppdaterats 2014. Boken vänder sig till för-äldrar, pedagoger och andra som möter barn med språk-störning. Boken ger kunskap om hjälpmedel och om de sär-skilda svårigheter som elever-na har. Boken innehåller också tankar och råd om bemötande av barn med språkstörning. Pris: 150 kr + frakt

3. Språkstörning hos barn och unga i skolåldernInformationsskrift som i första hand vänder sig till föräldrar och andra närstående. Anna-Karin Arnald leg. logoped ger svar på de vanligaste frågorna om barn med språkstörning under skoltiden. Skriften tar upp innebörd och konsekven-ser i skolan och ger tips på vad man som förälder och personal i skolan kan göra för att under-lätta för barnet.Pris: 30 kr + frakt

4. Språkstörning i kombina-tion med flerspråkighetÄven denna informationsskrift vänder sig till föräldrar och an-dra närstående i första hand. Eva Kristina Salameh leg logo-ped ger svar på de vanligaste frågorna om flerspråkiga barn med språkstörning. Skriften tar bland annat upp flerspråkig språkutveckling, språkstörning i kombination med flerspråkig-het, utredning och bedömning, intervention och föräldrarnas roll.Pris: 30 kr + frakt

5. Språkstörning i kombination med flerspråkighet (arabiska)Samma skrift som punkt 4, men på arabiska.Pris: 30 kr + frakt

6. Flerhandikappades kommunikation i ett livsperspektivEn undersökning om hur döva och hörselskadade barn och ungdomar med flerfunktions-hinder och deras familjer upp-lever språksituationen i ett livs-perspektiv.Pris: 50 kr + frakt

7. Vi är en grupp fast två ändåSammanfattning av fältstudien som genomförts vid Riksgym-nasiet för döva och hörselska-dade, RGD/RGH.Pris: 50 kr + frakt

8. Därför går jag inte till sko-lanTre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, RGD/RGH, berättar om skolk.Pris: 30 kr + frakt

9. Ett livsperspektiv – möjligheter i vardagenFilmen ”Ett livsperspektiv” handlar om livet för barn, unga och vuxna som är döva, har en hörselnedsättning eller en språkstörning.


Samtid - VinternUnder vintermånaderna går vi inte i ide som björnarna, det ser ni säkert i våra artiklar. Vi har lärt oss mer teckenspråk, firat lucia med Vänersborgs Teck-enspråksförening och vi har inlett året 2015 med att åka skidor på vår vinterdag i Ulri-cehamn

Framtid – Våren Vissa längtar redan till våren trots att sportlovet precis har

DHB VÄSTRA – SAMTID OCH FRAMTID

CONNY NORÉN TEXT & FOTO MARIANNE TORSTENSSON TEXT ELENA LAKSO TESÁKOVÁ FOTO

Teckenspråkskurs för mammor och anhöriga 22-23 november 2014

LUCIAFIRANDE I VÄNERSBORG

passerat och kanske är den re-dan på väg? Vi är nu framme i mars månad och då kommer föreningens viktigaste dag – årsmötet. Då kommer vi att åka till Borås och har roliga sa-ker för oss samt ha workshops med medlemmarna och besö-ka Borås djurpark tillsammans.

En månad framåt, i april, sät-ter vi oss i skolbänken alla vux-na och lär oss teckenspråk och tecken som stöd. Barnen hittar på olika aktiviteter med barnle-

TEXT Grethe Håkansson

darna som tar hand om barnen under kurstiden. Detta är det mest ultimata för familjerna.

I maj månad när våren är som allra bäst så passar vi på att följa med scouterna till skogen och hitta på massor av lärorika nyttigheter och tokig-heter i skogen. Vi som vill gör en spännande övernattning i vindskydd.

När midsommar är firat drar vi vidare till nästa utflykt som är till Nya Älvsborgs fästning.

Med en halvtimmes båtresa i Göteborgs skärgård kommer vi fram till ön där vi kommer att få en guidad tur om fästningen. Vi ska också ha lite roligt med ak-tiviteter som fångarna på Älvs-borg och skattjakt. Visst låter det som en mysig familjedag?

Och nu är vi framme vid den härliga semestertiden och vi ska ha lite ledigt. Men bara tills augusti då vi kör vårt teckenlä-ger i Västra vid Grebbestad på Tanumstrand.

Lördagen den 13 december i fjol hade vi nöjet att gästa Hörnet i Vänersborg på teckenspråkigt Luciafirande tillsammans med Vänersborgs Teckenspråksförening.

Jag och min fru är hörande och har en döv dotter. Vi jobbar ständigt på våra färdigheter i teckenspråket och såg fram emot den här efter-middagen . Lite pirrigt var det ändå, hur mycket skulle vi för-stå? Skulle andra förstå oss? Det tog inte många m i n u t e r innan alla orostankar försvann. Alla vi kommunicerade med drog ned på tempot till en takt vi kunde hänga med i och var väldigt välkomnande.

Själva Luciatåget utgjordes av fyra tjejer från Birger Sjöbergs gymnasium som tecknade alla sånger i repertoaren på ett väl-digt proffsigt sätt. För oss var det väldigt roligt att se att vi faktiskt hängde med bättre än vad vi trott att vi skulle göra. Till barnens stora förtjusning dök även tomten upp! Några barn tyckte sig ha genomskå-

dat tomten och påpekade hans sanna identitet, men de flesta höll god min och lät sig nöjas med de presenter tomten de-

lade ut till dem.

Det fanns möjlighet att köpa lotter till en utlottning av fina priser, och många satt ivrigt och tittade på sina s k r y n k l i g a lappar inför

dragningen! Själv fick jag ingen vinst, men var lika glad för det. Det var ett väldigt trevligt be-sök som absolut gav mersmak inför fler liknande arrangemang i framtiden. Att som hörande gå in i en teckenspråkig miljö är absolut det bästa sättet att utveckla sina färdigheter, av den anledningen efterlyser jag fler hörande föräldrar med tecknande barn till kommande Luciafirande och liknande akti-viteter. Det vore kul om vi blev lite fler om kunde lära oss till-sammans!

Tack gruppen! Tack till professionella teckenspråkslärare. Tillsam-mans ”tryggade vi oss i rummet” och vågade sedan pröva våra fingrar, händer och viskande, blåsande munnar.

I helgen var jag på teckenspråkskurs. Jag har begåvats och är så tacksam för de fyra underbara barnbarn jag fått. Alla utvecklas, växer och blir större. Jag har specifika relationer till var och en. Alla fyra barnen har specifika behov men ett barn har ett alldeles specifikt behov av att omgivningen rustar sig med sådant kom-munikationssätt så att barnet kan göra sig mer förstått och bli mer bekräftat. Det viktigaste är att få vara trygg och kunna bli förstådd, och teckenspråket är en av hörnstenarna.

Ett stort tack till alla som sett till att kursen blev av och som skött allt runt om.

Så roligt det var! Så lätt att härma! Ganska lätt att på dag två teckna utifrån studiehäftet vi fick. Så svårt när jag kom hem. Här gäller det att fortsätta, ge övningen tid. Ett helt nytt språk behöver tid. Ser framemot fler kurser.

PÅ GÅNG DISTRIKT VÄSTRA

TEXT Magnus Berntsson FOTO Elena Lakso Tesáková

Väl inne i skiduthyrningen hade allt ställts i ordning med namn på såväl pjäxor som ski-dor. Hjälmar och stavar fick man plocka själv. Äldste sonen tyckte att hans pjäxor satt lite konstigt tills vi upptäckte att han även fått ett par Telemark-skidor. Det var dock inga pro-blem att byta och efter att vi fått liftkort av ledaren Lisette var det dags att ge sig på back-arna.

De flesta DHB:arna började borta i barnbackarna där de som så anmält fick möjlig-het till skidskola. Dessutom ställdes DHB-flaggan upp vid några bord och bänkar nära en grillplats. Det blev allas vårt ”basläger” dit vi återkom flera gånger under dagen.

Backarna var härligt nypis-tade på förmiddagen och höll ändå ganska bra under dagen

Utför i Ulricehamn!

Den 24 januari anordnade DHB Västra en skiddag i Ulricehamn. Så vi packade bilen med tre barn tidigt på morgonen i Göteborg och åkte längs 40:an för att försöka vara framme när skiduthyrningen öppnade kl. 10.

även om det samlade sig lite drivor av lössnö på vissa stäl-len medan andra ställen blev mer avskrapade. Vi bestämde oss fort att inte stanna för långa samtal högst upp på berget där det blåste som mest utan i stället åka ner för första bran-ten för att komma mer i lä från skogen innan vi bestämde hur vi skulle åka vidare. Nästan alla backar och liftar var öppna så det fanns en hel del olika vägar att välja på.

Vid lunchtid hade de aktivi-tetsansvariga för skiddagen, Lisette Bruno och Helena Pers-son, sett till att hamburgare börjat grillas och festisar ut-delas. Alla åt med god aptit! Det delades även ut brandgula band som alla DHB:are tog på sig vilket innebar att vi kunde känna igen varandra på långt avstånd. En person i värmestu-

gan blev så nyfiken om varför så många hade dessa band att hon kände sig tvungen stoppa mig för att fråga. Då gavs möj-lighet att presentera vad DHB är för någon förening.

Även om aktiviteten var mycket bra organiserad inträf-fade det ett par missöden för vår familj under dagen. Det värsta var när en av sönerna under sen eftermiddagen ram-lade så illa att han fick hjälp av en skoter för att ta sig ner. Vi är så tacksamma för att man åker med hjälm idag och inte som det ofta var när jag var li-tet, bara en värmande men då-ligt skyddande skickad mössa. Allt gick som väl är bra även om det var ett rejält slag mot bakhuvudet och att det var fär-dig åkt för honom för dagen. Det andra missödet drabbade en av de andra sönerna som

lämnade sina skidor och stavar utanför värmestugan och när han kom ut igen upptäckte att de var borta. I skiduthyrningen berättade det att det inte hän-de alltför sällan att någon tog fel skidor och de gav oss ett par nya skidor.

När det senare på eftermid-dagen började snöa gick det lite tyngre i backarna och det kändes som ett bra tillfälle att påbörja hemresan. Jag vill åter-igen tacka Helena och Lisette för att ordnat dagen så bra och alla övriga DHB:are som förgyllde vår januarilördag. Jag tror att jag talar för hela famil-jen när jag säger att vi hoppas på en liknande skiddag nästa vinter med!

PÅ GÅNGDISTRIKT VÄSTRA


Kommande aktiviteter

Vi bodde i familjerum, två nätter på Active Stay utanför Borlänge. Ett trevligt litet hotell med gym- och bastuanläggning och lekrum för barnen. På fredagskvällen hade vi en samling med information om helgens upplägg och på lördagskvällen åt vi en gemensam ta-cobuffé. En del avslutade kvällen med att titta på Melodifestivalen i hotellets sportbar. Vi hade två härliga skiddagar och många barn deltog i skidskolorna. Vi hade bokat tre privata skidskolegrupper bara för våra deltagare och två stycken skidåkande teckenspråk-stolkar. I den avancerade gruppen fick barnen även lära sig trix för att kunna åka i Rommes roliga juniorpark (Funpark).

HELGRESA TILL ROMME I år var det drygt 40 medlemmar som åkte till Romme, dubbelt så många jämfört med ifjol. Det fina vädret och mängden snö i backarna lockade rekordmånga till Romme Alpin den här hel-gen, men tack vare ett stort och utbyggt liftsystem med hela 28 nedfarter hann vi bli skönt trötta i benen ändå.

Ännu en härlig skidhelg på Jädraås herrgård med åkning i Kungbergets backar. Vi hade som tidigare år en hyrd buss och hela herrgården för oss själva, vilket innebär att alla lär känna varandra både barn, ungdomar och föräldrar.

Friluftsfrämjandet i Sandvi-ken med Totalskidskoleutbil-dade lärare stod för skidsko-lan. Fantastiskt med så många kompetenta lärare till våra

Riktig vinter i Kungs-bergets backar.

Skidweekend i Kungsberget

barngrupper. Det var väldigt mycket snö i år och ännu mer snö kom när vi var där, inte så mycket sol men riktig vinter med andra ord. Vi bodde två nätter på Jädraås Herrgård där vi som tidigare fick ett mycket trevligt bemötande och god mat. Jädraås Herrgård är till försäljning så vi tackar för alla härliga skidhelger vi fått vara där.Årsmöte 28 mars

I år har vi återigen årsmöte på Boule Bar på Surbrunnsgatan, med härlig brunch och roligt boulespel för alla, stora som små, efter mötet.Moderna Museet, 7 marsI mars har vi ”Visning och verkstad” för två grupper på Moderna Museet. Barnen får en liten visning i museet och går sen med pedagogerna

SimskolorVi har nu fem simskolegrupper i Älvsjö och Bergshamra och många barn har lärt sig simma genom åren. Vi har alltid en för-älder med varje barn i vattnet, bassänger med lite varmare vatten och teckenspråkstolk till de grupper som behöver det.

Man kan hoppa med i sim-ningen även under terminen, då betalar man bara för de gånger som är kvar. Ny termin startar i september.

SimträningVår simträning är också igång igen. Två teckenspråkiga sim-tränare turas om med grup-pen. Varje tisdagskväll träffas de på anrika Liljeholmsbadet och barnen får prova på de olika simsätten samt startdyk-ning mm. Barnen måste vara simkunniga för att kunna delta, bassängen är djup.

Simträningen är ett lyckat

MinifritidsVårt Minifritids har öppet en lördag i månaden. Här kan man spela biljard, pingis, TV-spel, vanliga spel och pyssla. Det finns även fika mm. till försäljning. Föräldrarna brukar också stanna och fika, spela spel och mingla. I december hade vi även ett lyckat avslut-ningsdisco då många familjer var engagerade i planering och genomförande.

Ronja RövardotterMånga medlemmar kom och såg Ronja Rövardotter på Stadsteatern. Vi hade bokat två föreställningar med textad teater, då man får låna en dosa att ha i knät där man kan läsa texten. Stadsteatern har även hörselslingor för utlåning.

ArbetsgruppsmötenI januari bjöd vi in alla med-lemmar till arbetsgruppsmöte timmen innan vi började vårt

styrelsemöte. Vi började med fika och delade sen upp oss i arbetsgrupp Språkstörning och arbetsgrupp Hörsel. Vi hoppas

samarbete med Unga Hörsel-skadade i Stockholm som står för bassäng och DHB Östra som står för simtränare.

BabysimEfter förfrågan från några mammor anordnar vi en baby-simgrupp i vår. Det här är ett samarbete med Vattenhuset i Sfären, Bergshamra. Vi har teckenspråkstolkar på bas-sängkanten, ibland kan man få tolken att vara med i bassäng-en, vilket deltagarna tycker är ännu bättre.

Lek- och redskapsgympaVi har en tvåspråkig ledare, svenska och teckenspråk, för vår gymnastikgrupp, en tjej som är utbildad teckenspråk-stolk. Gruppen har gymnastik varje söndag på Kungsholmen.

Vi välkomnar fler att anmäla sig. Kommer man med mitt i terminen, betalar man bara för de gånger som är kvar.

att det här kan vara ett bra sätt för medlemmarna att kunna komma med idéer och bli mer delaktiga i verksamheten.

och jobbar i verkstaden. För-äldrarna kan då passa på att fika tillsammans i museets härliga restaurang.Mumintrollen på JunibackenVi väntar på besked om vil-ken lördag i april vi får komma och se den nya Muminutställ-ningen. Vi bokar också teck-enspråkstolkning av någon av Junibackens teaterföreställ-ningar.

KolmårdenVi inväntar också besked om datum för dagsutflykt till Kol-mården. Förhoppningsvis blir det en lördag i maj, annars i september. Med teckenspråk-stolkning vid djurvisningar och Delfinshow.

VässaröVi har bokat Vässarö 14-16 augusti, för ännu ett härligt helgläger där. Pricka in helgen i almanackan redan nu. Mer in-formation kommer längre fram.

PÅ GÅNG DISTRIKT ÖSTRA


PÅ GÅNGDISTRIKT SÖDRA & MELLERSTA

DHB MELLERSTA PÅ HOCKEY

Lukas, Albin och Marcus var på hockey med DHB Mellersta och såg Örebro Hockey besegra serieledarna Skellefteå AIK med hela 4-0, och därmed säkra en slutspelsplats! Killarna tyckte det var jättekul och med en så entusiastisk hemmapu-blik så är det svårt att tycka annat!

Text & foto: Carina Granberg

Den berömda Julius Hudacek värmer upp.

Mål för hemmalaget.

Det var 48(!) biosugna personer som intog biografen Grand i Trelleborg en vintrig, blåsig dag i januari laddade med popcorn, läsk och godis.

FILM ÄR BÄST PÅ TEXTAD OCHTECKENSPRÅKSTOLKAD

BIO

Lukas, Albin och Marcus såg Örebro besegra Skellefteå AIK.

Hemmalaget kommer in på isen.

Några nya medlemmar hit-tade också dit, roligt! Hoppas alla hade trevligt och kommer på fler aktiviteter. Sune kunde ju verkligen sätta

familjen och andra på hotellet i besvärliga men roliga situa-tioner. Får se om det kommer ytterligare en ny Sunefilm i de-cember, favorit i repris?

Sunefilmen var både textad och teckenspråkstolkad.

Text & foto: Anna Söberg, DHB Södra


DANIEL LAKSO TEXTLISETTE BRUNO FOTO

PÅ GÅNG DISTRIKT FLEX

Sonia sägerJag heter Sonia Strömberg och är ordförande i DHB Flex, som företräder alla DHB:s medlemmar som har någon form av funktionsnedsättning utöver dövhet eller hörsel-skada. Nu har snart ett år gått med vårt nya namn och vår vidgade målgrupp. Jag ska försöka sammanfatta lite vad som är på gång när det gäller vår förening.

Under det gångna verksam-hetsåret har ett spännande arbete med projektet Tell-Us utvecklats vidare och vi är nu inne på projektets tredje år. Projektnamnet står för Teck-enspråkiga Elevers Livssitua-tion – Utvecklingsstörning. Det är ett treårigt projekt som finansieras med pengar från Arvsfonden.

Tell-Us har som ambition att vi ska få veta hur teckensprå-kiga gymnasieelever med ut-vecklingsstörning själva upple-ver sin utbildning nu, och vad de tänker om framtiden. Inter-vjuerna är nu avslutade och nu arbetar våra projektledare med att sammanställa resultatet och producera informationsmate-rial mm. Man kan läsa mer om detta på: www.arvsfondsproje-keten.se/projekt/tell-us

Nu funderar vi på nya pro-jekt att söka medel till!

Åsbackaskolan har under året flyttats till Örebro och vi försöker bevaka flytten så gott det går. Vi har nyligen kontak-tat SPSM för en uppföljnings-träff. Vi hoppas att den blir av snart!

Vi har vidgat vår målgrupp till att även omfatta döva/hör-selskadade barn och ungdomar med neuropsykiatriskt proble-matik såsom ADHD, autism, aspergers syndrom, touret-

tes syndrom m fl. Därför har vi tillsatt en liten arbetsgrupp som ska jobba fram vad vi bör satsa på för denna målgrupp. En kurshelg för föräldrar genom-fördes sista helgen i november på Ädelfors folkhögskola. Den blev mycket uppskattad och vi har påbörjat arbetet med att planera en ny kurshelg i höst den 6 – 8 november. Även denna gång på Ädelfors folk-högskola. Inbjudan med an-mälan kommer. Häng gärna på om du känner att det är viktigt för just Dig!

vi får se många av Er där igen! Vårt nya namn, DHB Flex, som beslutades vid senaste års-mötet känns som om det fung-erar i olika sammanhang!

Ett Nationellt kompetens-centrum för frågor som rör barn, ungdomar och vuxna teckenspråkiga med ytterligare funktionsnedsättning känns väldigt angeläget att försöka få till stånd. Vi har haft och har flera möten på gång med olika myndigheter och intresseor-ganisationer m.fl. för att jobba för detta. Det tar tid men det är värt varenda minut!

Vi håller också på att söka medel för att skriva en bok med arbetsnamnet ”Föräldrar

berättar”. Vi hoppas verkligen att vi ska kunna skriva denna bok. Vill du också vara med och berätta – hör av Dig!

Avslutningsvis så har vi på-börjat ett samarbete med DHB Språkstörning och DHB Mel-lersta för att försöka få pengar till en kanslist på deltid som kan hjälpa oss med utskick, ansöka om bidrag etc. Denna kanslifunktion är tänkt att pla-ceras i anslutning till riksför-bundets kansli.

Glada vårhälsningar från DHB Flex styrelse,

Sonia Strömberg, ordfö[email protected]

Fokuserade föräldrar på vår NPF-konferens i fjol. Foto: Nils Wahlqvist

Almåsa IIAlmåsa II är en föräld-rautbildning för dig som har barn, oavsett ålder, med dövhet/hörselskada i kombination med ut-vecklingsstörning. Den anordnas av SPSM, Mo Gård, Riksgymnasiesär-skolan Tullängsskolan i Örebro och DHB.

Almåsa II, 24 – 26 april, som närmar sig är en väldigt viktig föräldrakurs att värna om och vi deltar i planeringsarbetet och genomförandet av den-samma. Dessutom genomför vi då också vårt årsmöte, som senast var välbesökt! Hoppas


Inom Riksförbundet DHB finns en gåvofond - Bo Carlssons minnesgåvofond. Fondens medel ska använ-das för att främja barn och ungdomar som är döva, hörselskadade eller har en språkstörning.

Bo Carlsson satte alltid DHB i första rummet och såg till att alla kände sig delaktiga i DHB:s arbete. Han ville att alla målgrupper skulle känna sig hemma och han var mer insatt i grupper-nas behov än någon annan.

Det fanns inga oviktiga frågor för Bo och han hade en alldeles särskild förmåga att visa på betydelsen av samarbete med andra orga-nisationer.

Gilla DHB på www.facebook.com/dhbriks så får du våra nyheter rätt ner i fickan.

BO CARLSSONS MINNES-GÅVOFOND

Vill du skänka pengar till fonden sätter du

in en summa på DHB:s postgiro 37 04 84-8

eller bankgiro 485-8999, och märker

talongen ”Bo Carlssons

minnesgåvofond”.

Har du frågor om fonden får du

gärna ringa eller maila DHB:s kansli,

tel 019-17 08 30 eller [email protected]

Vill du annonsera i tidningen?

Har du en story vi borde skriva om? Eller vill du publicera en insändare?

Kontakta

[email protected] 0660-29 99 58

eller

[email protected] 99 59

Kontakta

[email protected] 98 82

[email protected] | www.mogard.se010 – 471 66 00

Mo Gårds fokus ligger på alternativa sätt att kommunicera och verksamheternas miljöer är teckenspråkiga.

Här möts alla av respekt och utgångspunkten i verksamheterna är alla människors lika värde och en tro på individens inneboende resurser.

Mo Gård är en icke vinstdrivande organisation, här hittar du boende och daglig verksamhet enligt LSS, HVB för ungdomar och vuxna samt gymnasiesärskola. Hör av dig till oss så berättar vi mer om vilka möjligheter som finns!

Vi vet att alla kan utvecklas och må bra!


NOTERAT

Informations-broschyr om stödinsatser i skolanI DHB Dialog Nr 4-2014 berät-tade vi om vad man som elev eller förälder kan kräva vad gäl-ler stöd i skolan. Vi kan nu tipsa om att Skolverket har publice-rat en informationsbroschyr, Stödinsatser i skolan – Vad behöver jag som förälder veta?

Broschyren riktar sig som ti-teln avslöjar till föräldrar och innehåller fakta om de insatser som skolan kan sätta in, dvs. extra anpassningar och särskilt stöd. Informationen omfattar förskoleklass, grundskola eller motsvarande skolform, gym-nasieskola, gymnasiesärskola och fritidshem.

Barn- och grundskolenämn-den i Skellefteå kommun be-slutade i slutet av förra året att ge svenskt teckenspråk status som minoritetsspråk. Tanken är att ge teckensprå-ket en starkare ställning inom skolan, så att de som behöver ska få möjlighet att lära sig inom ramen för modersmåls-undervisning.Enligt nationell lagstiftning krävs det att fem elever vill ha modersmålsundervisning i ett språk för att kommunen ska vara skyldig att anordna det, men genom att Skellefteå kommun beslutat att betrakta svenskt teckenspråk som ett minoritetsspråk så ges nu kommunens elever denna möj-lighet oavsett antal.

Många i gruppen teckensprå-kiga döva och hörselskadade präglas idag av en kulturfat-tigdom på grund av bristen på tillgänglig kultur, säger projekt-ledaren Per-Thomas Örlegård.

Idag använder museerna ofta modern teknik för att informe-ra och förklara som nästan all-tid går ut på att läsa och lyssna. Döva och hörselskadade ute-stängs därför från kunskap om museernas utställningar och program.

Tanken med det tvååriga arvsfondsprojektet Vi hör det vi ser är att öka museernas kunskap genom utbildning

Det har således blivit en fråga om rektor vill ta på sig detta arbetsmiljöansvar eller inte

— De kan bli ansvariga för olyckor under praoperioden och det är svårt att ställa arbetsmiljökrav på de verk-samheter som är beredda att ta emot elever på prao, för-klarar Christer Fleur, chef på

TECKENSPRÅK MINORITETS-SPRÅK I SKELLEFTEÅ

Vi hör det vi serSkånes Dövas Distriktsförbund har startat projektet Vi hör det vi ser i samarbete med 15 av de större museerna i Sverige. Syftet är att utveckla modeller för hur döva och hörselskadade kan få tillgång till konst- och kulturutbud.

men också att pröva tekniken visualguide som inte finns på något museum i världen, inte ens på de större museerna som MoMa i New York eller Louv-ren i Paris.

Nästan alla museer har au-dioguide så att man kan lyssna på information om exempelvis en tavla eller en skulptur. Tekni-ken visualguide gör det möjligt att lägga in samma information på teckenspråk. En enkel teknik men avgörande för gruppen döva och hörselskadade att känna sig inkluderade, menar Per-Thomas Örlegård.

Christer Fleur, SPSM. Foto: Johannes Nenne Larsson

TVÅ SPECIALSKOLOR

ERBJUDER PRAO

Två specialskolor anordnar prao för eleverna, övriga gör det inte. Arbetsmiljöansvaret vilar på rektorerna, vilket innebär att de ska inspektera och godkänna alla praoplatser utifrån kraven i Arbetsmiljölagen. Många skolor har därför omprövat praoverksamheten och man försöker hitta alternativ till hur eleverna ska få kunskap om arbetsmarknaden.

SPSM Södra regionen.

Om man inte anordnar prao, vilka skyldigheter har man att anordna något annat? Vad er-bjuds eleverna i stället för prao?— Elever ska få en bild av hur arbetsmarknaden ser ut. Det finns en rad lösningar som till-lämpas i grundskolan idag. Allt

från att enskilda företagare be-söker skolorna för att informera till mässor och workshops m.m.

SPSM har som huvudman inte formellt tagit ställning i frågan.

— Det finns dock en bild av att specialskolornas elever har ett extra stort behov av att få se olika arbetsplatser inför sitt

fortsatta studie- eller yrkes-val. Samtidigt finns frågan om huvudmannen kan ålägga rektor att ta detta arbetsmil-jöansvar. Det är inte fullt ut klarlagt ännu, säger Christer Fleur.


VI STÖDJER DHB:s VERKSAMHET

Jag har give-aways och trycksaker i egen shop!

Mina annonser går ut i både tryck, mail och sms!

Jag fick tusen intresserade kunder till min monter!

0660-29 99 00 • www.agrenshuset.se

kentsbilplåt Abplåt- och lackskadoraukt. för chrysler och JeepUlvsundavägen 106, 168 67 BrommaTelefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

– Resultatet är nedslående, men inte helt överraskande. Hörtek-nikens skick och användning svarar sällan mot elevernas behov och när tekniken väl fungerar upplever de brister i ljudkvalitén. Dessutom saknas i regel förutsättningarna för en bra ljudmiljö, säger Håkan Bergkvist, samordnare för auditiv miljö på Special-pedagogiska skolmyndigheten (SPSM).

Studien visar att lärare många gånger saknar kunskap om hur hörtekniken ska användas och hur undervisningen behöver an-passas. Tillgången till en hörselpedagog, som kan ge lärarna det stödet, saknades i 80 procent av fallen.

Trelleborg

Välkommen till vår butikönskar Håkan Ahlm

08–22 alla dagar!www.maxitrelleborg.se

Leg. sjukgymnast Hans kristianssonExamen i OMT (Ortopedisk Manuell Terapi)

Behandlar nacke, rygg, led- & idrottsskador med bl a

manipulation, laser, mobiliseringsbänk, vibrationsträningtidsbestäLLning 070-221 22 99

Ängsvaktaregatan 2, 416 52 Göteborg, www.sghk.org Fax 031-25 86 82, [email protected]

DÅLIG HÖRTEKNIK FÖRSVÅRAR FÖR ELEVER MED HÖRSELNEDSÄTTNING

80 procent av klassrummen har dåliga akustiska egenskaper, 60 procent av hörtekniken fungerar inte som den ska och endast 20 procent av eleverna har kontakt med kommunal hörselpedagog. Det visar en studie av hörteknik och dess användning i skolor i Stockholm, som Specialpedagogiska skolmyndigheten och Hörselhabiliteringen på Karolinska Universitetssjukhuset gjort, för att kartlägga studiesituationen för elever med hörselnedsättning.

– Hörselpedagogen är en mycket viktig person när det gäller att förmedla kunskap till lärare och arbetslag om konsekvenserna av en elevs hörselnedsättning och hur man kan arbeta för att un-derlätta elevens delaktighet i undervisning och skolarbete, säger Håkan Bergkvist.Studien omfattar situationen för 85 elever i Stockholms län, men Håkan Bergkvist bedömer att elever med hörselnedsättning i an-dra delar av landet upplever samma slags problem i skolan.

FoU-rapporten ”Vad var det du inte hörde – Hörteknik och dess användning i skolan” finns på www.spsm.se.

POSTTIDNING BReturadress: DHB Dialog,

Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro

dhb dialog nr 1 2015

Documents